Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna in. in.

1908-05-22 · 60 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 58 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:177, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna in. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

1

N:o 177.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1908, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition angående förändrad

organisation af förste landtmätartjänsterna in. in.

(I. A.)

Uti en den 13 januari innevarande år till Riksdagen aflåten, till

statsutskottet för förberedande behandling remitterad proposition (n:o

63) har Kungl. Magt, under åberopande af bilagdt- utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att

dels godkänna följande förslag till aflöningsstat för landtmäteristaten

i orterna att tillämpas från och med år 1909:

K

r o n o

r

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Orts till- lägg

Arfvoden

Summa

1

förste landtmätare

4,000

2,000

400

6,400

1

» »

4,000

2,000

200

—

6,200

Efter 5 år kan

4

» »

16,000

8,000

800

—

24,800

; lönen höjas

med 500 kr.

1

» »

4,000

2,000

—

—

6,000

17

» »

68,000

34,000

—

—

102,000

!

1

amanuens .............

—

—

—

2,000

2,000

5

amanuenser............

—

•—

—

10,000

10,000

vikariatsersättning......

—

—

—

4,000

Summa

4,000

161,400

Bill. till Riksd. Prof.

1908. 4

Samt. J

Afd.

109 Höft. (N;o

177.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de i staten upptagna aflöningsförmåner, nämligen:

att förste landtmätare skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden som ock

den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven, vare

sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation af landtmäteristaten

eller särskilda delar däraf eller eljest;

att med förstelandtmätarbefattning icke må förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med förstelandtmätarbefattning icke heller må förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller

bolag, som är med Kung]. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej landtmäteristyrelsen, uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses

inverka hinderligt för tjänstgöringen vid landtmäteristaten, finner uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att förste landtmätare icke äger utföra landtmäteriförrättningar

åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattnings

innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger

uppbära hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den,

som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning afstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att

under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras

eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid, hvarunder lian

af hållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från tjänstgöring eller i

häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande, skall under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

3

tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner skäligt låta

honom uppbära något däraf;

att tidpunkten för den i lönestaten medgifna förhöjning af lönen

efter viss tids fortsatt innehafvande af förstelandtmätartjänst bestämmes

att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna

nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund

af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid, han

åtnjutit semester, under iakttagande att den högre aflöningen ej får

tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid

tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, vare sig på grund

af fullmakt eller konstitutorial eller på grund af förordnande i följd

af frågan om ny organisation af landtmäteristaten i orterna;

att likväl förste landtmätare, som, då han intjänat stadgad tid

för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder,

som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning

tillträda;

att förste landtmätare, i den mån lämplig vikarie mot uppbärande

därför af ersättning, motsvarande de med tjänsten förenade

tjänstgöringspenningar, kan erhållas, äger årligen, när sådant utan hinder

för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgå till

månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

dels förklara,

ej mindre att en hvar, som med eller efter 1909 års ingång

tillträder förstelandtmätartjänst, skall vara pliktig att underkasta sig

berörda villkor och bestämmelser,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Landtmäteristaten

i

orterna.

än äfven att de förutvarande innehafvare af förstelandtmätartjänster,

hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla, att de vilja

underkasta sig den nya aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem dittills tillkommande, från statsverket utgående

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i förenämnda lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem;

dels ock höja det i riksstaten under nionde liufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag till landtmäteristaten i orterna från 52,800 kronor till

161,400 kronor, eller således med 108,600 kronor.

I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Departementschefen, statsrådet Alfred Petersson anförde efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet:

Af landtmäteristyrelsen har den 3 augusti 1903 till Kungl. Maj:t

afgifvits förslag till förändrad organisation af landtmäterikåren in. in.

nedan dessförinnan hade styrelsen den 7 juni 1902 afgifvit förslag

till förnyad taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar.

Genom remiss den 27 juni 1904 hafva från samtliga Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande infordrats underdåniga utlåtanden öfver

samma förslag.

Sedan sådana utlåtanden afgifvits, har efter remiss den 4 oktober

1905 landtmäteristyrelsen fått sig anbefall dt att inkomma med yttrande

i anledning af hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda

utlåtanden anfört.

Efter det dylikt utlåtande den 1 december sistnämnda år afgifvits,

har i anledning af remiss statskontoret den 18 juni 1907 yttrat sig i

ärendet.

Slutligen har genom remiss den 20 juni 1907 uppdragits åt den

för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar

tillsatta kommitté att i ärendet afgifva underdånigt utlåtande.

Sådant utlåtande har den 29 sistlidna oktober afgifvits.

Vidare har förste landtmätaren i Västerbottens län H. J. Norrman,

i egenskap af ordförande vid ett år 1907 hållet sammanträde med förste

landtmätarna i riket, den 10 maj 1907 ingifvit en underdånig skrifvelse

angående förbättrande af dessa tjänstemäns löneförmåner.

Samtliga dessa handlingar jämte nytt förslag till arfvodestaxa,

som på mitt föranstaltande utarbetats inom landtmäteristyrelsen under

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 5

1907 års höst, hafva genom jordbruksdepartementets försorg utgifvits

af trycket; och anhåller jag angående frågans detaljer, såvidt desamma

icke i det följande komma att af mig uttryckligen beröras, få hänvisa

till innehållet af de sålunda tryckta handlingarna.

Utöfver förenämnda handlingar föreligga slutligen särskilda skriftliga

framställningar i ämnet den 12 november 1907 af förste landtmätaren

i Stockholms län samt den 15 i samma månad af förste

landtmätarna i Kalmar och Kopparbergs län.

Innan jag öfvergår till en redogörelse för landtmäteristyrelsens

förslag och hvad i anledning däraf anförts och erinrats i de afgifna

utlåtandena, anhåller jag att få lämna en kortfattad redogörelse för

landtmäterikårens nuvarande organisation.

Landtmäteristaten i länen består för närvarande af förste landtmätare,

en i hvarje län, samt kommissionslandtmätare, vice kommissionslandtmätare,

landtmäteriauskultanter och landtmäterielever, fördelade

till olika antal å de olika länen. Hela antalet kommissionslandtmätare

har år 1885 blifvit fixeradt till 120. Enligt den officiella statistiken

för år 1906 uppgick dåvarande antalet af vice kommissionslandtmätare

till 71, af auskultanter till 110 och af elever till 110.

Förste landtmätare och kommissionslandtmätare utnämnas af

Kung! Maj:t. Af landtmäteristyrelsen antagas elever, utfärdas efter

tilländalupen elevtid och aflagd examen konstitutorial såsom landtmäteriauskultant

och meddelas tillstånd för auskultanter efter fullgörandet

af föreskrifven tjänstgöring att såsom vice kommissionslandtmätare på

eget ansvar verkställa landtmäteriförrättningar. För att kunna blifva

antagen till elev erfordras, bland annat, att hafva aflagt godkänd afgångsexamen

vid krigsskolan eller tekniska högskolan eller att vid något

af rikets högre allmänna läroverk hafva å reallinjen undergått godkänd

mogenhetspröfning. Efter att hafva, i minst två år oafbrutet arbetat

hos någon landtmätare och därvid vitsordats hafva förvärfvat säker och

tillförlitlig kännedom om allt, som hör till landtmäteriets praktiska utöfning,

är elev berättigad att vid generallandtmäterikontoret begagna

sig af undervisning till landtmäteriexamen. Denna undervisning, som omfattar

vissa föreskrifna ämnen, tager sin början i midten af oktober ena

året och afslutas med examen i slutet af maj eller i början af juni påföljande

år. Efter afläggandet af godkänd examen erhåller elev konstitutorial

att vara landtmäteriauskultant. Såsom sådan äger lian, efter

vunnen anställning som medhjälpare hos förste landtmätare eller kom
-

Landtmäterihårens

nuvarande

organisation

och

kompetensvillkor

för

vinnande af

anställning i

landtmäterihåren.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Landt
mätarnas
nuvarande
tjänste
åligganden.

missionslandtmätare, befogenhet att i dennes frånvaro, men på landtmätarens

ansvar verkställa landtmäterigöromål, dock ej af viss angifven

viktigare beskaffenhet. Sedan medhjälpare tre år arbetat i dylik egenskap

och därunder ådagalagt flit och skicklighet, har han förvärfvat sig kompetens

att erhålla anställning såsom afvittringslandtmätare och kan få

tillstånd att verkställa ägoskiften och ägo styckningar af mindre omfattning

in. m. enligt uppdrag af principalen, men dock fortfarande

på dennes ansvar. Efter förloppet af fem år från antagandet till auskultant

har medhjälpare, därest han under tiden arbetat med flit och

skicklighet samt förskaffat sig säkra och pålitliga insikter i allt, som

hör till landtmäteriets praktiska utöfning, förvärfvat kompetens att

söka tillstånd att såsom vice kommissionslandtmätare få på eget ansvar

verkställa landtmäteriförrättningar. Enligt hvad landtmäteristyrelsen

uppgifvit, plägar dock ej anställning såsom vice kommissionslandtmätare

beviljas, utan att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förste

landtmätarens hörande tillkännagifvit, att behof förefinnes att förstärka

landtmäteripersonalen i länet. Till kommissionslandtmätare kan vice

kommissionslandtmätare vinna befordran efter ytterligare två års arbete,

därunder säkra prof på skicklighet, nit och rättskaffenshet ådagalagts.

A förslag till förstelandtmätartjänst få ej uppföras andra än

de, som under längre tid handlagt laga skiften och andra landtmäteriförrättningar

samt därvid ådagalagt utmärkt drift, skicklighet och

ordningssinne.

För befordran till kommissionslandtmätarbefattning är medelåldern

för närvarande omkring 40 år och för befordran till förstelandtmätartjänsterna

55 år.

Förste landtmätarna hafva uppsikt öfver de i länet anställda medhjälpare

och elever samt hafva att till landtmäteristyrelsen anmäla

till deras kännedom komna tjänsteförseelser, som af de i länet anställda

landtmätarna begås. I öfrigt äro förste landtmätarna föreståndare för

landtmäterikontoren i de respektive länen samt hafva såsom sådana

bland annat att taga vård om kontorens arkiv, efterse att de till landtmäterikontoren

från landtmätarna insända handlingar och kartor äro

fullständiga samt ombesörja åtskilliga expeditionsgöromål.

Såsom hufvudsakligaste funktion åligger det samtliga landtmätare

att efter förordnande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande verkställa

mätningar, graderingar och delningar af jord m. in., uppgå

och utstaka rågångar, förrätta ägoutbyten in. in., anställa afvägningar,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

uppgöra förslag till vattenaftappningar och vägars anläggning samt

efter anmodan biträda vid ägodelningsrätter och andra domstolar.

Landtmätarna äro tillika pliktiga dels att till vederbörande landtmäterikontor

aflämna koncepthandlingarna rörande af dem verkställda

landtmäteriförrättningar och dels att i afsevärd omfattning och utan

särskild ersättning tillhandahålla generallandtmäterikontorets kartarkiv

renovation af kartor och beskrifningar öfver vissa sådana förrättningar.

Aflöning af staten åtnjutes för närvarande endast af förste landtmätarna.

Till hvar af de 24 förste landtmätarna i riket utgår nämligen

lön med 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar med 700 kronor.

Härjämte kan ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 års tjänstgöring

tilläggas lönen. Som likväl befordran till förstelandtmätartjänst i regel

vinnes så sent, att sällan den högre lönegraden uppnås, åtnjuta emellertid

de flesta förste landtmätare eu aflöning af sammanlagdt allenast

2,200 kronor. Hvad de härutöfver behöfva för sitt och de sinas lefnadsbehof

äro de hänvisade att söka förvärfva genom att åtaga sig

landtmäteriförrättningar. Sådana synas de ock, enligt hvad de beträffande

åren 1898—1902 från landtmäteristyrelsen lämnade statistiska

uppgifter gifva vid handen, hafva i tämligen vidsträckt omfattning

verkställt.

Beträffande medelårsinkomsten för hvarje på eget ansvar arbetande

landtmätare i riket har landtmäteristyrelsen med ledning af statistiska

uppgifte? å landtmätarnas arfvoden för under åren 1898—1902 afslutade

landtmäteriförrättningar gjort en beräkning, som jämväl torde kunna

tjäna till bedömande af en förste landtmätares årsinkomst af landtmäteriförrättningar.

Härvid har landtmäteristyrelsen utgått från medeltalet

af årlig bruttoinkomst för samtliga landtmätare i riket af arfvoden

för landtmäteriförrättningar eller 1,125,532 kronor. Sedan härifrån

gjorts afdrag för dels reseersättningar, 88,774 kronor och dels

vivre in. m. till landtmäterielever å 1,000 kronor för hvarje eller

81,400 kronor, samt återstående 955,358 kronor uppdelats mellan landtmätarna

och deras medhjälpare, därvid det beräknats tillkomma de

förra 722,020 kronor, så har detta belopp fördelats å medeltalet under

ifrågavarande femårsperiod på eget ansvar arbetande landtmätare eller

212,8. Efter ytterligare afdrag å 10 % för renskrifning och kartritning

från hvarje landtmätares härvid befunna årsinkomst har landtmäteristyrelsen

funnit medelinkomsten för hvarje landtmätare under samma

årsperiod uppgå till 3.053 kronor 66 öre.

Nuvarande

aflöning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Nuvarande

pensionering.

I fråga om denna beräkning af medelårsinkomsten är dock att

märka, att härvid ej tagits hänsyn till det förhållandet, att arbetet

med landtmäteriförrättningar för närvarande är synnerligen ojämnt fördeladt

mellan landtmätarna.

Förste landtmätarna äro ej på grund af sina fullmakter bundna

af någon viss tid för afskedstagande.

Uti Kung]. Maj:ts kungörelse den 31 maj 1878, angående villkoren

för åtnjutande af de från 1879 års början fastställda nya löneförmåner

för landtmäteristaten har beträffande förste landtmätarna föreskrifvits:

att förste landtmätare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;

att med förstelandtmätartjänst icke må förenas annan tjänst å rikets,

Riksdagens eller kommuns stat eller annan tjänstebefattning, med mindre

sådan tjänst eller befattning finnes icke vara hinderlig för tjänstgöringen;

och att tjänstgöringspenningar må uppbäras endast för den

tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort, men skola för den tid,

lian varit från tjänstgöring befriad, utgå till den, som tjänsten förrättat.

Kommissionslandtmätare och vice kommissionslandtmätare äro för

sin utkomst uteslutande beroende af de uppdrag till landtmäteriförrättningar,

de af jordägare kunna erhålla, och för hvilka de äro berättigade

till ersättning enligt gällande landtmäteritaxa.

Landtmäteriauskultanter eller medhjälpare åtnjuta efter öfverenskommelse

med vederbörande landtmätare arfvode, hvars storlek i brist

på åsämjande bestämmes af landtmäteristyrelsen.

Elev erhåller i regel fritt vivre hos sin arbetsgivare.

Förste landtmätare är berättigad att vid uppnådda 60 lefnadsår

på allmänna indragningsstaten undfå pension till belopp af 2,500 kronor,

för såvidt han vid afskedstagandet tjänat i minst 30 år och under

sanunanlagdt 25 år varit tjänsteman vid generallandtmäterikontoret

eller varit landtmätare.

Kommissionslandtmätarna hafva jämlikt år 1885 fattadt beslut tillförsäkrats

rätt till pension af 1,600 kronor.

Mot den nuvarande organisationen hafva redan länge klagomål

försports, och olika förslag hafva framkommit, afseende dels att förbättra

landtmätarnas ställning och dels att lätta den börda, som de

för landtmäteriförrättningar enligt gällande landtmäteritaxa ingående

ersättningar utgöra för vederbörande jordägare. Sålunda har redan i

en underdånig skrifvelse den 22 december 1856 af öfverdirektören för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

9

landtmäteriet yttrats — vid fråga om undanröjande af de många olägenheterna

af sättet för meddelande af förordnanden till landtmäteriförrättningar

— att en god utväg i sådant afseende vore den af landtmätarna

i Malmöhus län då föreslagna indelning af länen i vissa landtmäteridistrikt

med hvart och ett sin landtmätare, hvarigenom äfven vunnes,

att landtmätaren erhölle bättre kännedom om folket och lokala förhållanden

än som förut kunnat ske; att han vore närmare till hands

för nödiga upplysningars vinnande i tjänsten; att resekostnaderna, som

vid smärre förrättningar ofta vore högre än förrättningsarfvodet, blefve

obetydliga, och, viktigast af allt, att landtmätaren för erhållna förrättningar,

d. v. s. för möjligheten att sig försörja, icke redan vid förrättningens

början stode i tacksamhetsskuld hos någon viss jordägare.

Vidare har dåvarande förste landtmätaren i Norrbottens län J. E.

Nyström under år 1886 hos Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning i

fråga om landtmäterikårens omorganisation i enlighet med af honom angifna

grunder. Med denna framställning åsyftades hufvudsakligen att vinna

lindring för jordbruket genom landtmäteritaxans nedsättning, bättre

ställning för landtmätarna genom en lönereglering för dem och slutligen

ändamålsenligare ordnande af det ekonomiska kartverket. Öfver denna

framställning har landtmäteristyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande

den 26 oktober 1886, däri styrelsen förklarat sig anse framställningen i

hufvudsakliga delar förtjänt af nådig uppmärksamhet.

Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län inkommit

med yttranden i ärendet, har landtmäteristyrelsen i underdånigt

utlåtande under år 1891 hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes af Riksdagen

begära:

l:o) för åstadkommande af granskning genom förste landtmätarna

utaf landtmätarnas rese- och arfvodesräkningar jämte öfriga tjänstehandlingar

ett årligt förslagsanslag till belopp af 19,000 kronor;

2:o) för beredande af etthundra löner för kommissionslandtmätare

å 1,200 kronor 120,000 kronor, med skyldighet för dem, som åtnjöte

dessa löner, dels att, då det af Kungl. Maj:t pröfvades nödigt,

vara underkastade förflyttning från ett län till ett annat och dels att

efter uppnådd pensionsålder afgå från tjänsten med pension från

allmänna indragningsstaten;

3:o) till ålderstillägg för femtio i tjänsten äldste kommissionslandtmätare

med lön, att utgå efter minst 10 års tjänstgöring 20,000

kronor;

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

4:o) för att såväl åt förste landtmätarna som åt de kommissionslandtmätare

och vice kommissionslandtmätare, hvilka icke innehade

lön på stat, bereda ersättning, motsvarande en nedsättning af deras

arfvoden enligt taxa till Va af stadgadt belopp, ett årligt förslagsanslag

af 130,000 kronor; och

5:o) att Riksdagen ville medgifva, att landtmätarna tillkommande

arfvoden, reseersättningar och lösen för kartor och handlingar för alla

förrättningar, som anginge ägoskiften, efter vederbörlig granskning af

handlingarna och efter då stadgade grunder, finge af landtränterierna

utbetalas med skyldighet för skiftesdelägarna att — senast vid den

kronouppbörd, som ägde rum under tredje året efter den dag, då

enligt 105 § skiftesstadgan förrättningen af landtmätaren tillkännagifvits

vara afslutad — återbetala reseersättningen och lösen för kartor

och handlingar till fulla beloppet samt arfvoden till Vs af de utbetalade

beloppen;

allt under nådig förklaring att, om dessa framställningar blefve

af Riksdagen bifallna, Kung!. Maj:t ville förordna, att, så länge de

nödiga anslagen utginge, de arfvoden och ersättningar till landtmätare

och deras biträden, som i då gällande landtmäteritaxa bestämdes, med

undantag af reseersättningar samt lösen för kartor och handlingar,

skulle utgå med endast Vs af då stadgade belopp.

Sedan detta ärende blifvit den 12 februari 1894 inför Kung!. Maj:t

föredraget, har Kungl. Maj:t funnit de däri gjorda framställningarna

icke böra föranleda något förslag till Riksdagen rörande omorganisation

af landtmäterikåren.

I november månad 1895 tillsattes vid allmänt landtmätarmöte

en kommitté för afgifvande af förslag till landtmäteriets omorganisation.

Sedan kommittén utarbetat ett utkast till sådant förslag, blef detta

utkast öfversändt till förste landtmätarna i riket med anhållan, att

de ville hvar och en för sitt län föranstalta om öfverläggning rörande

detsamma och till kommittén insända redogörelse öfver hvad vid sammanträden

för sådana öfverläggningar kunde hafva förekommit. Med

anledning af från länen inkomna yttranden gjorde kommittén ändring

i vissa delar af förslaget, hvilket därefter företogs till granskning af

ett uteslutande för sådant ändamål under hösten 1896 hållet allmänt

landtmätarmöte. Detta möte uppdrog åt kommittén att på grund

af den utredning af frågan, kommittén verkställt, samt med afseende

å de från länen inkomna yttranden och hvad vid mötet förekommit

upprätta sådant omorganisationsförslag, som kommittén funne öfverens
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

11

stämmande med landtmäterikårens bästa, samt att å mötets vägnar

ingifva detsamma till landtmäteristyrelsen med anhållan, att styrelsen

ville verka för genomförande af en tillfredsställande omorganisation af

landtmäterikåren.

Med anledning häraf ingaf kommittén den 6 mars 1897 till landtmäteristyrelsen

tryckt exemplar af ett utarbetadt betänkande jämte

motiv rörande de hufvudgrunder, som borde iakttagas vid svenska

landtmäteriets omorganisation.

Enligt dessa hufvudgrunder skulle landtmäteripersonalen bestå af

öfverlandtmätare, distriktslandtmätare, extra landtmätare och landtmäterielever.

Öfverlandtmätarna, likasom deras distrikt, skulle blifva 15;

de skulle icke äga rätt att handlägga förrättningar åt enskilda; de

skulle erhålla en del nya uppgifter åt sig anförtrodda och deras aflöning

skulle utgå med lön 3,200 kronor, tjäntgöringspenningar, olika i särskilda

distrikt, från 1,200 till 2,000 kronor samt ålderstillägg å 600

kronor efter 5 år. Distriktslandtmätarnas antal skulle vara 100, fördelade

på länen efter förekommande behof, men utan bestämda distrikt,

med lön af 1,600 kronor, som skulle kunna höjas efter 10 år med 400

kronor och efter 20 år med ytterligare 400 kronor; hvarjämte distriktslandtmätarna

skulle äga uppbära arfvode och reseersättning enligt en i viss

mån nedsatt taxa. Till hvar och en af 50 hos distriktslandtmätarna

anställda extra landtmätare skulle utgå ett arfvode af 500 kronor och

till hvar och en af ytterligare 30 extra landtmätare 400 kronor att

af landtmäteristyrelsen fördelas.

Härefter har landtmäteristyrelsen inkommit med förenänmda förslag

af den 3 augusti 1903.

De grunder, från hvilka styrelsen utgått vid uppgörande af detta

förslag, hafva af styrelsen angifvits vara hufvudsakligen följande:

l:o) Rikets landtmätare befunne sig i ekonomiskt afseende i en

delvis betryckt och i allmänhet bekymmersam eller osäker ställning.

För att råda bot härför syntes åt ett begränsadt antal konnnissionslandtmätare

böra beviljas fasta löner. Dessas belopp syntes böra motsvara

ungefär en tredjedel af hvad vederbörande skäligen kunde anses

behöfva för sitt eget och sina familjers uppehälle.

2:o) Emedan den del af rikets jord, som ännu icke undergått

laga skifte, i allmänhet utgjordes af den mindre bördiga och därför

mindre värdefulla jorden, som alltså hade svårare att bära de med laga

Landtmäteristyrelsens

skäl

till omorganisation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Landtmäteristyrelsens

förslag

till omorganisation.

skiften förenade kostnader, samt, hvad öfriga landtmäteriförrättningar

anginge, dessa i regeln berörde ett mindre antal delägare och därför

drabbade enskilda delägare mera kännbart, än förrättningarnas omfattning

borde föranleda, syntes, till minskande af jordägares kostnader

för landtmäteriförrättningar, de till landtmätarna efter taxa utgående

arfvoden böra nedsättas i mån af storleken af de löner, som kunde

varda landtmätarna tillerkända.

3:o) Enär klagomål ofta med rätta försports öfver det sätt,

hvarpå laga skiften och andra landtmäteriförrättningar verkställts och

hvarigenom skada och olägenhet ofta tillskyndats jordägarna, vore

det af största vikt, att en noggrannare tillsyn öfver landtmätarnas

göromål, än hvad under nuvarande förhållanden kunde åstadkommas,

blefve föreskrifven. Då en sådan tillsyn, som icke lämpligen kunde

utöfvas af annan än förste landtmätarna i länen, dock icke skulle

kunna anförtros åt dem under annan förutsättning, än att de icke

själfva ägde rätt att verkställa landtmäteriförrättningar åt enskilda,

men förste landtmätarna, genom att dem betoges denna rätt, skulle förlora

en väsentlig del af sina nuvarande inkomster, syntes ersättning böra

beredas dem genom höjning af deras nuvarande lön till sådant belopp,

att de därigenom finge sin skäliga bärgning. Vidare borde å förste

landtmätarna läggas utom berörda granskningsgöromål vissa andra

viktiga arbeten, som nu icke ålåge dem.

4:o) Det syntes uppenbart, att det svenska landtmäteriet icke

vunnit den utveckling, att dess utöfvare i allmänhet kunde anses

besitta sådan kunskapsgrad och utbildning, att de uppfyllde senaste

tiders anspråk på noggrannhet vid ägors mätning eller kunde på tillfredsställande

sätt verkställa en del landtmäteriet närstående göromål,

som de redan nu ägde åtaga sig eller som borde anses tillhöra området

för landtmätarnas verksamhet. Men innan säkra utsikter funnes för

dem, som ägnade sig åt landtmäteriyrket, att ett omsorgsfullt och

nitiskt arbete skulle skänka dem en i ekonomiskt afseende tryggad

ställning, torde kompetensvillkoren å denna tjänstemannabana icke

rimligen kunna i någon väsentlig grad skärpas.

Enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle landtmäteristaten i

länen komma att utgöras af: l:o) 24 förste landtmätare, en i hvarje

län; 2:o) 120 distriktslandtmätare, i mån af ådagalagdt behof fördelade

å de olika länen, med rätt och skyldighet att, en hvar i sitt distrikt,

verkställa där förekommande landtmäteriförrättningar; 3:o) 60 extra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

13

landtmätare, i män af behof fördelade å olika län, med åliggande att

verkställa de förrättningar, som i följd af laga binder eller hopadt

antal ofullbordade förrättningar ej kunde af distriktslandtmätarna företagas;

och 4:o) 6 amanuenser med uppgift att i de med arbete mest

betungade länen biträda förste landtmätarna.

Som den utaf 1895 års landtmätarmöte tillsatta organisationskommitté

ansåg, att förste landtmätarna i åtskilliga län ej skulle med

då föreslagna göromål få sin arbetstid fullt upptagen, förordades af

nämnda kommitté, att vissa län sammansloges med ett eller två andra

län till ett gemensamt förstelandtmätardistrikt, men med bibehållande

af landtmäterikontor i de särskilda länen.

Äfven landtmäteristyrelsen har i 1891 års utlåtande förklarat

sig anse en dylik sammanslagning möjlig, men icke tilltrott sig att,

vid det förhållande att en sammanslagning skulle medföra åtskilliga

olägenheter för länens invånare, kunna framställa förslag i sådan

riktning.

Uti nu föreliggande förslag har emellertid landtmäteristyrelsen,

med hänsyn till vikten af att i hvarje län funnes ett landtmäterikontor

och en förste landtmätare såsom verklig förman för de öfriga

landtmätarna i länet, ansett två eller flera läns sammanslagning till

ett distrikt ej allenast synnerligen menlig för det allmänna och för

länets invånare, utan äfven obehöflig för vinnande af ändamålet att

gifva förste landtmätarna full sysselsättning i tjänsten. Styrelsen har

nämligen, såsom förut angifvits, utgått ifrån, att förutom förberörda

granskningsarbete äfven en del andra maktpåliggande tjänstegöromål

borde åläggas förste landtmätarna, likasom att deras skyldighet att

tjänstgöra å landtmäterikontoren borde i väsentlig grad utsträckas, så

att kontoren med deras kartor och handlingar kunde oftare, än enligt

nu gällande bestämmelse behöfde ske, hållas tillgängliga för allmänheten.

Med denna åsikt har styrelsen ansett det icke erfordras någon

vidare utredning angående olägenheterna af en sammanslagning. Styrelsen

har dock ansett sig böra framhålla några omständigheter till stöd

för sin uppfattning, att olägenheter verkligen komme att uppstå af att

två eller flera län sammanfördes till ett gemensamt förstelandtmätardistrikt.

Därvid har styrelsen först berört möjligheten att verkställa sammanslagningen

på det sätt, att de till landtmäterikontoret i ett län

hörande kartor och handlingar flyttades och sammanfördes till ett

Antal förste

landtmätare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

gemensamt arkiv med kartorna och handlingarna i landtmäterikontoret i

annat län. Utom kostnaderna för och risken med en sådan flyttning,

måste staten, erinrar styrelsen, för en dylik sammanslagning vidkännas

ganska afsevärda utgifter för anskaffande af tillräckliga och för eldfara

skyddade lokaler, som säkerligen icke skulle kunna inredas i de nuvarande

länsresidensen eller till länsstyrelserna upplåtna byggnader.

De till de nuvarande landtmäterikontoren hörande arkiv, där upplysningar

kunde erhållas i frågor om äganderätt till jord samt jordpossessioners

areal och beskaffenhet, vore, anför styrelsen vidare, af synnerligen

stor vikt både för länets jordägare och vederbörande länsstyrelse.

Och det vore enligt styrelsens åsikt synnerligen angeläget, att dessa

arkiv vore lätt tillgängliga. Därför kölle styrelsen före, att, äfven om

kostnaderna för arkivlokalers anskaffande ej skulle utgöra hinder för

två eller tre arkivs sammanförande till ett, så stora olägenheter dock

skulle uppstå af en sådan anordning både för länsstyrelserna och jordägarna

i de län, från hvilka de nuvarande landtinäterikontorens arkiv

komme att flyttas, att eu sammanslagning på sådant sätt af två eller

tre förstelandtmätartjänster icke torde kunna ifrågasättas. I fall vissa

Jän^ skulle sammanslås till ett gemensamt- förste! andtmätardistrikt,

ansåge styrelsen det därför blifva nödvändigt att bibehålla de nuvarande

landtmäterikontoren i länen. Äfven denna anordning har emellertid af

styrelsen ansetts böra föranleda vissa erinringar.

Förste landtmätaren i de till ett distrikt sammanslagna länen skulle

således, erinrar styrelsen, göras till föreståndare för de särskilda landtmäterikontoren

inom distriktet. Han skulle naturligen bo i den ena

residensstaden och, för hvarje gång kontoret i någon af de andra residensstäderna

skulle hållas tillgängligt vare sig för allmänheten eller länsstyrelsen,

företaga resor till dessa städer. Då förste landtmätarna

vore ansvariga för landtmäterikontorens vård samt skyldiga att efter

inventering emottaga och till efterträdare öfverlämna kontorens kartor

och handlingar, skulle medgifvande icke lämpligen kunna lämnas ens

åt länsstyrelsernas ämbets- och tjänstemän att vid andra tillfällen, än

då förste landtmätaren vore å kontoret tillstädes, få tillgång till därvara-nde

arkiv. I de residensstäder, där förste landtmätare icke vore

boende, skulle landtmätexåkontoren således icke annat än undantagsvis

vara tillgängliga å andra tider, än då det enligt gifven föreskrift ålåge

förste landtmätare att hålla dem öppna. Men att med våra dagars

lifliga verksamhet å handelns och näringarnas områden stora olägenheter

skulle följa af en anordning, hvarigenom tillgången till ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

15

varande arkiv försvårades, funne styrelsen icke belefva vidare utredas.

Man kunde nog invända, yttrar styrelsen, att äfven under nuvarande

förhållanden landtrnäterikontoren icke annat än undantagsvis vore

öppna andra tider, än i 29 § landtmäteriinstruktionen vore stadgadt

eller å första och sista söckendagen i hvarje månad. Men då förste

landtmätarna, som enligt föreskrift i samma paragraf skulle hafva sin

bostad i länets residensstad eller högst en half mil därifrån, utan

undantag bodde i residensstäderna, hade den praxis utvecklat sig, att,

då de icke hade förrättningar på landet, de hölle landtrnäterikontoren

tillgängliga åtskilliga dagar i månaden och naturligen, om hinder ej

mötte, alltid hölle dem öppna på tillsägelse från länsstyrelsen. Den

förste landtmätare, som skulle vara föreståndare för två arkiv, måste

uppehålla sig än i den ena än i den andra residensstaden, och detta

icke endast, då arkiven enligt föreskrift skulle hållas tillgängliga, utan

äfven vid många andra tillfällen. Sålunda kunde han naturligen icke

i regeln utan särskild resa till vederbörligt arkiv meddela utlåtanden

i till honom remitterade ärenden rörande fastigheter i annat län, än

där han hade sitt hem. Och ifall något från Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, landtmäteristyrelsen eller någon domare i distriktet

för utredning öfverlämnadt ärende vore af synnerligen omfattande art,

kunde det inträffa, att han för verkställighet af därför erforderlig

arkivforskning finge flera veckor uppehålla sig i residensstad utanför

det län, där han bodde.

Af hvad sålunda blifvit anfördt framginge, att resekostnads- och

traktamentsersättningar till de förste landtmätare, som vore föreståndare

för två eller tre landtmäterikontor, skulle årligen förorsaka statsverket

ganska betydande utgifter.

Härtill komme att, då förste landtmätare af härads- och ägodelningsrätter

påkallades såsom biträde vid förrättningar ute å marken,

utgifter af nyssnämnda slag ofta skulle komma att drabba vederbörande

jordägare till betydligt högre belopp än under nuvarande förhållanden.

Ofta skulle det säkerligen också hända, att jordägare, som i angeläget

ärende ville träffa förste landtmätaren under tiden mellan de för arkivens

öppenhållande bestämda dagar, förgäfves finge göra kostsamma resor

till den residensstad, där förste landtmätaren bodde.

Då de förste landtmätare, som skulle förena tjänstgöring å landtmäterikontoren

i två eller tre län, komme att lyda under två eller tre

länsstyrelser, komme antagligen äfven däraf olägenheter att uppstå.

En länsstyrelse kunde t. ex. anse, att visst ärende påkallade förste

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Förste landtmätarnas

tjänsteåligganden.

landtmätarens omedelbara och skyndsamma utredning, under det att

samma fordran samtidigt ställdes på honom af annan länsstyrelse beträffande

ärende under dess handläggning. Kollisioner och skadliga

dröjsmål i allmänna ärendens utredning skulle således häraf lätt uppstå.

Och det biträde med anskaffande af upplysningar rörande äganderättsförhållanden,

som länens jordägare under nuvarande förhållanden i de

flesta län rikligen erhölle af förste landtmätarna, skulle för de förste

landtmätare, som hade att lyda under två eller tre länsstyrelser, mången

gång blifva svårt eller till och med omöjligt att lämna.

Enligt styrelsens förslag skulle följande skyldigheter komma

att efter den ifrågasatta omorganisationen åligga förste landtmätare,

nämligen:

att ansvara för vården af länslandtmäterikontorens kartor och

handlingar,

att i regeln dagligen, men alltid å sista söckendagen hvarje vecka

hålla landtmäterikontoret öppet och för en hvar tillgängligt samt därvid

gå sökande till hända med upplysningar,

att i vissa fall utlåna kontorets kartor och handlingar, däröfver

föra särskild bok och i fall af behof återfordra de utlånade kartorna

och handlingarna,

att granska och till ägodelningsrätternas ordförande afgifva utlåtande

rörande beskaffenheten af alla sådana landtmäteriförrättningar,

som enligt lag skulle fastställas för att äga giltighet,

att till förvaring emottaga och kvittera samt enligt gifna föreskrifter

registrera alla af landtmätarna i länet upprättade konceptkartor

och handlingar,

att, om konceptkartor och handlingar ej i rätt tid af landtmätarna

ingåfves, därom göra anmälan hos landtmäteristyrelsen,

att granska alla af landtmätarna i länet utfärdade arfvodesräkningar

och afgifva de utlåtanden, hvartill granskningen gifvit anledning,

att hafva noggrann uppsikt öfver medhjälpare och elever och

göra anmälan hos landtmäteristyrelsen om tjänstefel, som af de andra

landtmätarna blifvit begångna,

att emottaga och granska deras och deras medhjälpares dagböcker

och arbetsförteckningar samt brefväxla med landtmätarna för

nödiga upplysningars och rättelsers vinnande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. It

att till Eders Kungi. Maj:ts befallningshafvande och landtmäteristyrelsen

afgifva mycket utförliga årsberättelser och statistiska sammandrag.

att afgifva yttranden i befordringsfrågor,

att utan lösen verkställa kopior af kartor och afskrifter af handlingar,

som från landtmäterikontoren kunde erfordras för kronans räkning,

att utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning

verkställa landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning,

att såsom sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra domstolar

i länet,

att i eu mängd fall afgifva utlåtanden till landtmäteristyrelsen

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, däribland till stor omfattning

i frågor rörande fastställelse å jordafsöndringar, samt

att inrätta och föra ett fullständigt jordregister öfver alla alsöndringar,

som af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställdes.

Af de utaf landtmäteristyrelsen föreslagna nya tjänsteåligganden,

som skulle läggas a förste landtmätarna, är skyldigheten att granska

och afgifva utlåtande rörande beskaffenheten af sådana landtmäteriförrättningar,

som enligt lag skola fastställas för att äga giltighet, tvifvelsutan

det viktigaste och mest arbetskräfvande.

Landtmäteristyrelsen har beträffande denna skyldighet särskild!

anfört:

»Det torde vara ovedersägligt, att skiftesdelågare i allmänhet

icke äro i stånd att verkställa någon på sakkunskap grundad granskning

af ett skifte. De hafva uppenbarligen mindre förmåga än t. ex.

rättssökande vid domstolarna att själfva kontrollera den påkallade

ämbetsåtgärden. Och dock hafva skiftesdelägare i regeln synnerligen

stora intressen att bevaka.

Detta oaktadt är någon fullt verksam granskning af skiftes- och

därmed likartade förrättningar icke i lag stadgad. Visserligen skola

skiften och sådana landmäteriförrättningar, i fråga om hvilka stadgats,

att de, för att medföra rättslig verkan, skola af ägodelningsrätt eller,

hvad ägostyckningar angår, af ägodelningsråtts ordförande pröfvas och

fastställas, undergå granskning, därvid vederbörande har att noga tillse

och pröfva, att de äro lagligen beskaffade. Men utom det att ägodelningsrätten,

som icke har någon ledamot med bildning i landimäterikunskap,

af sådan orsak icke kan ägna förrättningarna någon

granskning i tekniskt afseende, är ägodelningsrättsordförandenas tid i

allmänhet så upptagen af öfriga till domarämbetet hörande göromål,

Bih. till Riksd, Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft. 3

Gransknings
skyldigheten.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

att den af lagen påbjudna materiella pröfning af landtmäteriförrättningarna

vanligen inskränker sig till granskning allenast af, huruvida

laga former blifvit iakttagna. Och till och med denna granskning

blifver mången gång, då ägodelningsrättens ordförande, såsom onekligen

ofta är händelsen, utgöres af någon i domarvärf synnerligen

oerfaren ung man, högeligen otillfredsställande.

Af dessa orsaker är det ingalunda sällsynt, att, då karta och

handlingar till fastställda skiften och hemmansklyfningar, för utredning

af ett eller annat till domstol instämdt äganderättsspörsmål, blifva

föremål för granskning, eller då publika renovationer af skifteskartor

mottagas i generallandtmäterikontoret, sådana fel upptäckas, att förrättningarna

icke bort genom meddelad fastställelse erhålla karaktär

af lagligen beskaffade förrättningar.»

Vidare har styrelsen framhållit, att förste landtmätarna, livilka

i sin egenskap af föreståndare för länens landtmäterikontor till förvaring

emottoge landtmätarnas alla koncepthandlingar samt kartor och

som af sådan anledning borde vara de tjänstemän, hvilka hade att

utöfva den närmaste tillsynen öfver, huru de på eget ansvar arbetande

landmätarna i länen verkställde dem anförtrodda förrättningar,

enligt gällande bestämmelser icke erhållit befogenhet därtill. De skulle

visserligen tillse, att landtmätarnas konceptkartor och handlingar inom

föreskrifven tid allämnades, samt, hvad medhjälpare och elever anginge,

hafva noga uppsikt, huru de fullgjorde sina skyldigheter. Däremot

alåge det förste landtmätarna beträffande öfriga landtmätare endast att

hos landtmäteristyrelsen anmäla de tjänsteförseelser, som af de inom

länet tjänstgörande landtmätarna beginges och komme till förste landtmätarens

kännedom. För öfrigt vore förste landtmätarna likasom öfriga

landtmätare berättigade att sysselsätta sig med landtmäteriförrättningar

af alla slag och hade i afseende å redogörelsen därför samma skyldigheter

som öfrige landtmätare.

Emot lämpligheten af en sådan organisation har, enligt hvad styrelsen

erinrat, redan under år 1850 af öfv erdirektören för landtmäteriet

anmärkts, att förste landtmätaren knappt kunde utöfva den honom

åliggande noggranna uppsikt öfver medhjälpare och elever, emedan, då

dessa saknade rättighet till själfständig verksamhet, han ej af några af

dem handlagda arbeten kunde inhämta, i hvad mån de vore flitiga och

skickliga; att denna uppsikt dessutom vore mindre nödig, emedan medhjälpare

och elever sysselsattes under ansvar af sina principaler, i hvilka

de sålunda hade sina närmaste och naturligaste kontrollanter; att där
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

19

emot en noggrann tillsyn öfver dem, som hade rätt till själfständig

verksamhet, eller de på eget ansvar arbetande landtmätarna vore af

mycken vikt och således borde åligga förste landtmätaren, i stället

för att han blott ägde angifva tjänsteförseelser, som möjligen komme

till hans kännedom; att förste landtmätaren vore sin egen kontrollant

i fråga om de af honom författade kartors och handlingars aflämnande;

att han således vore i tillfälle att obehörigen förminska

sin renovationsskyldighet; att, om han detta gjorde, han likväl måste

blunda, när landtmätarna gjorde på samma sätt, emedan han eljest,

om han begagnade sin angifvarerätt i fråga om landtmätarnas tjänsteförseelser,

blottställde sig för anmärkningar från deras sida; och att

sålunda något själfständigt eller lagligt1 förhållande af förman och underlydande

emellan förste landtmätaren och öfriga landtmätare icke funnes.

För egen del har styrelsen i förevarande ämne ytterligare anfört

följande.

För att förste landtmätarna måtte blifva fullt opartiska vid utöfvande

af den granskning af distriktslandtmätarnas förrättningar, som

styrelsen på förenämnda grunder ansåge böra åläggas förste landtmätarna,

och på det att de icke måtte af andra göromål blifva förhindrade att

med noggrannhet och omsorg utöfva en dylik maktpåliggande och tid

kräfvande tillsyn, hade styrelsen ansett behöfligt, att nådig föreskrift i

landtmäteriinstruktionen meddelades, hvarigenom förste landtmätarna

betoges rätt att befatta sig med landtmäterigöromål för enskildas räkning.

Den sålunda ifrågasatta granskning ansåge styrelsen böra, i fall af

besvär, verkställas, innan dessa till pröfning företoges, hvadan det borde

åligga förrättningsmannen att ofördröjligen efter förrättnings afslutande

insända karta och handlingar för granskning till förste landtmätaren.

Förste landtmätaren skulle därefter, så fort hans öfriga tjänstegöromål

sådant medgåfve, verkställa granskning af förrättningen samt i utlåtande,

som jämte kartan och handlingarna skulle till ägodelningsrättens ordförande

skyndsamt insändas, meddela bland annat, huruvida anledning

förefunnes till antagande, att sådant fel blifvit vid mätningen begånget,

att delägare däraf tillskyndats verkligt lidande, om fel begåtts vid beräknandet

af det å hvarje delägare efter delningsgrund belöpande ägobelopp

eller vid beräkningar för likvider med mera, samt huruvida förrättningen

jämväl i öfrigt vore lagligen beskaffad. Om förste landtmätaren

i sitt utlåtande visat sannolika skäl till antagande, att mätningsfel

begåtts, borde ägodelningsrätten, innan fastställelse af förrättningen

Ändring af

136 § skiftesstadgam
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Gransknings
skyldighetens
betydelse.

Förste landt■

mätarnas biträde

vid

domstol.

meddelades, låta genom förste landtmätaren undersöka mätningen. Om

dylikt fel därvid ådagalades, komme naturligen, utan att föreskrift därom

behöfde i skiftesstadgan införas, den påföljd att af ägodelningsrätten

stadgas, som i 133 § skiftesstadgan vore föreskrifven, för det fall att

landtmätare vid ägomätning begagnat biträde af därtill obehörig person,

nämligen att förrättningen förklarades ogill och skyldighet ålades landtmätaren

att på egen bekostnad omgöra såväl mätningen som förrättningen

i öfrigt i alla erforderliga delar. I anslutning härtill har styrelsen

hemställt om erforderlig ändring i skiftesstadgan.

Då enligt styrelsens förslag staten skulle få vidkännas en ej obetydlig

årlig utgift för fyllande af förste landtmätarnas lönebehof,

har styrelsen ansett sig äfven böra beröra frågan, huruvida den

granskning af de öfriga landtmätarnas förrättningar, hvilken skulle

påkalla sagda utgift; innebure ett så viktigt statsändamål, att staten

därför borde ålägga sig någon nämnvärd utgift.

Landtmäteristyrelsen har besvarat denna fråga jakande och till

belysande af densamma framhållit, att en mängd landtmäteriförrättningar

årligen blefve af ägodelningsrätterna och högsta domstolen

ändrade eller till och med helt eller delvis undanröjda på grund af

felaktigheter, som vore en följd allenast af vårdslöshet eller försummelse,

som landtmätarna säkerligen icke skulle låta komma sig till last, om

deras förrättningar af ifrågavarande slag komme att blifva underkastade

granskning af en med deras arbetsmetoder förtrogen och i yrket

skicklig person. Styrelsen säger sig vara förvissad om, att mången

landtmätare ofta på ett synnerligen summariskt sätt handlagt sina

förrättningar, i förhoppning att klander mot förrättningen ej skulle

af delägarna anställas och att förättningen skulle utan anmärkning''

kunna genomgå den ej sällan tämligen ytliga granskning, ägodelningsrätterna

vid fråga om förrättningars fastställande ägnade dem. Härtill

komme, att den granskning i tekniskt hänseende, som förste landtmätarna

skulle underkasta förrättningarna, komme att motverka vårdslöshet

och försummelse af landtmätarna i sådana afseenden, i hvilka

förrättningarna för närvarande icke underginge någon som helst granskning.

Och huru betydelsefull för en rättvis ägodelning en dylik granskning

borde blifva, funne landtmäteristyrelsen ligga i öppen dag. 1

1 fråga om den föreslagna skyldigheten för förste landtmätarna

att såsom sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra domstolar

i länet har af landtmäteristyrelsen framhållits, att, då förste landt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

21

mätarna ej längre täflade med öfriga landtmätare om förrättningar

inom länen, förste landtmätarna, hvilka måste anses vara de skickligaste

ocli erfarnaste landtmätarna i länet, syntes blifva i högre grad än

hittills de mest kompetenta att vid syner och eljest såsom sakkunniga

biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet vid utredning af

landtmäteriärenden eller därmed sammanhängande frågor. Då emellertid

detta biträde, sedan förste landtmätarna erhållit sådan reglering af

sina löneförmåner, som med landtmäteristyrelsens förevarande framställning

åsyftades, icke skulle komma att tillföra dem någon särskild

inkomst utöfver den resekostnads- och traktamentsersättning, som vid

resor borde tillkomma dem, hvadan vederbörande förste landtmätare

mången gång kunde känna sig hågad att tillbakavisa uppdrag af ofvannämnda

slag, hölle styrelsen före, att i landtmäteriinstruktionen borde

bland förste landtmätarnas tjänsteplikter upptagas skyldighet att såsom

sakkunniga biträda ägodelningsrätter och andra domstolar i länet.

Hvad landtmäteristyrelsen anfört beträffande den af styrelsen föreslagna

skyldigheten för förste landtmätarna att föra jordregister öfver

alla fastställda jordafsöndringar saknar numera aktualitet, sedan förslagrörande

register öfver all jord å landet kommer att framläggas.

Den af landtmäteristyrelsen föreslagna skyldighet för förste landtmätarna

att granska arfvodesräkningar ansluter sig till ett af styrelsen

afgifvet förslag, att statsverket skulle förskjuta den del af landtmäteriarfvodena,

som det skulle åligga jordägarna att gälda, dock med undantag

af resekostnads- och traktamentsersättning samt lösen för karta

och handlingar.

Uti nu berörda hänseende framhåller landtmäteristyrelsen, att,

därest, i sammanhang med bestämmelse härom, tillika medgåfves jordägarna

något anstånd med förskottens återbetalande, härigenom stor

fördel komme att beredas både jordägare och landtmätare. Hvad de

senare anginge, hade landtmäteriarfvodenas direkta uppbörd hos jordägarna

alltid satt landtmätarna i en beroende ställning till jordägarna

och ofta gifvit anledning till misstanke om våld, hvartill komme, att

landtmätarna ej sällan varit nödsakade att låta förfallet arfvode innestå

och därigenom drabbats af förluster.

Men om staten skulle åtaga sig att förskjuta landtmäteriarfvodena,

blefve det nödvändigt, att arfvodesräkningarna först granskades af förste

landtmätarna. Denna granskning skulle komma äfven jordägarna till

godo, så att de icke, såsom nu ofta vore fallet, behöfde känna oro öfver att

■Jordregister.

Landtmäteriarfvodenas

förskotteranäe

af

statsverket.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Förste landtmätarnas

aflöning.

betala en räkning, hvars alla poster de icke ägde förmåga att själfva

granska.

I fall statsverket skulle komma att förskjuta landtmäteriarfvodena,

skulle enligt styrelsens uppfattning däraf följa, att förändrade bestämmelser

blefve erforderliga i 17 kap. Handelsbalken till beredande af

säkerhet för staten att återfå utlagda arfvoden. För detta ändamål

syntes landtmäteriarfvoden i fråga om förmånsrätt böra likställas med

afgäld af fast egendom, hvarom stadgades i 6 § i samma kapitel.

Vidkommande förste landtmätarnas blifvande aflöningsförmåner har

landtmäteri styrelsen framhållit, att, om rättighet att verkställa landtmäteriförrättningar

åt enskilda betoges förste landtmätarna, de därigenom

komme att förlora en väsentlig del af sina nuvarande inkomster. Därför

måste ersättning beredas dem genom höjning af deras nuvarande

löner, hvilka vore satta till sitt nuvarande låga belopp af 2,200 kronor med

ett ålderstillägg å 400 kronor efter 10 år af den orsak, att man beräknat,

att förste landtmätarna genom arfvoden för verkställda förrättningar

skulle erhålla erforderlig fyllnad. Därför hade också på

förste landtmätarna icke lagts tjänstegöromål till det allmännas nytta

i sådan grad, att de af dessa tjänstegöromål erhölle full sysselsättning.

Då förste landtmätarna, såsom de i allmänhet mest kunniga och

ansedda landtmätarna i länen, i regeln erhållit förordnanden å förrättningar

till ganska stor omfattning, har landtmäteristyrelsen vidare funnit

billigheten fordra, att det belopp, hvarmed förste landtmätarnas lön borde

ökas, sattes så högt, att det motsvarade, hvad förste landtmätarna

kunde anses i medeltal per år hafva förtjänat på af dem verkställda

förrättningar, och i alla händelser så högt, att deras lön beredde dem

och deras familjer en anständig bärgning.

I anslutning härtill har landtmäteristyrelsen hållit före, att förste

landtmätarna, med hänsyn såväl till deras ställning såsom förmän

för och kontrollanter af de öfriga landtmätarnas i länet tjänstegöromål

som ock till vikten af deras tjänsteåligganden äfvensom därtill, att de

genom en lönereglering icke borde komma att lida synnerlig minskning

i deras nuvarande årliga medelinkomst, borde åtnjuta minst lika löneförmåner

med öfverjägmästare, hvilka enligt nådigt bref den 29

november 1889 uppbure, utom fast belopp i respenningar, 3,200 kronor

i lön och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar eller tillhopa 4,800

kronor jämte ett ålderstillägg efter 5 år å 600 kronor.

Då emellertid göromålens mängd och beskaffenhet måste blifva

tämligen olika i olika län, beroende i främsta rummet på mängden af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

23

afslutade laga skiften ocli därnäst på antalet andra förrättningar,

hvilka före fastställelse!! skulle af förste landtmätarna genomgås ocli

granskas, har landtmäteristyrelsen, som ansett, att förste landtmätarnas

tjänstgöringspenningar borde beräknas till 1,600 kronor i medeltal,

hemställt, att emellertid tjänstgöringspenningarnas belopp måtte så vidt

möjligt jämkas efter göromålens mängd, så att förste landtmätarna

i de arbetsammaste länen finge 2,000 kronor och i de mindre arbetsamma

länen 1,600 å 1,200 kronor.

Med hänsyn till en af landtmäteristyrelsen gjord utredning angående

myckenheten af förste landtmätarnas blifvande tjänstegöromål

i de olika länen har styrelsen ansett tjänstgöringspenningar böra tillerkännas

förste landtmätarna i de särskilda länen till följande belopp,

nämligen:

i Stockholms

län ..................

.................. 1,600

kronor

,, Uppsala

J? ..................

................. 1,200

,, Södermanlands

JJ ..................

.................. 1,200

,, Östergötlands

5? ..................

.................. 1,600

1 ?

,, Jönköpings

.................. 1,600

J J

* J

,, Kronobergs

..................

.................. 1,600

„ Kalmar

j j ...................

.................. 1,200

7 7

„ Gottlands

5 J ..................

.................. 1,600

7 7

,, Blekinge

;; ..................

.................. 1.200

* 7

,, Kristianstads

j > ..................

.................. 1,600

,, Malmöhus

j? ..................

.................. 1,600

7 7

,, Göteborgs och Bohus

:: ...................

................. 1,600

7 7

11

,, Hallands

j? ...................

................. 1,600

,, Älfsborgs

................. 1.600

7 7

,, Skaraborgs

•? ...................

................. 1,600

7 7

,, Värmlands

...................

................ 2.000

7 7

,, Örebro

j? ...................

................. 1,600

7 ?

,, Västmanlands

jj ...................

................. 1,200

,, Kopparbergs

;? ...................

................. 1,200

77

11

,, Gäfleborgs

jy ...................

................. 2,000

//

,, Västernorrlands

) j ...................

................. 2,000

7 7

,, Jämtlands

) j ...................

................. 2,000

7 7

„ Västerbottens

-j) ...................

................. 2,000

V

,, Norrbottens

;? ...................

.................. 2,000

))

Denna fördelning af summan af de till samtliga förstelandtmätaraflöningarna

hörande tjänstgöringspenningar borde emellertid enligt landt
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Förste Icmdtmätarncis

pensioner.

Distrikts
landtmätarna
-

mäteristyrelsens åsikt icke göras så definitiv, att icke möjlighet förefunnes

att vid förändrade förhållanden inom länen fördela summan på

annat sätt, hvadan såsom villkor för åtnjutande af de föreslagna nya

aflöningsförmånerna lämpligen borde stadgas skyldighet för förste

landtmätare att vidkännas den minskning i tjänstgöringspenningar, som

till följd af minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs kunde varda föreskrifven.

I fråga om förste landtmätarnas blifvande pensionering har landtmäteristyrelsen

haft åtskilliga uttalanden, som emellertid numera sakna

vidare betydelse, sedan lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension utfärdats.

De egentliga landtmäterigöromålen skulle enligt landtmäteristyrelsens

förslag utföras af distriktslandtmätare eller, i händelse af

hinder för sådan, af extra landtmätare.

Enligt i samma förslag gjord utredning vore, med hänsyn till de

ökade göromål, 1896 års lag om ägostyckning m. m. tillfört landtmätarna,

ett antal af 180 med egentliga landtmäterigöromål arbetande

landtmätare den landtmäteripersonal, utöfver förste landtmätarna, som

minst behöfdes, för att landtmäterigöromålen skulle kunna med önskvärd

skyndsamhet handläggas.

De af landtmäteristyrelsen anförda hufvudsakligaste skäl för länens

indelande i vissa landtmäteridistrikt äro dels behofvet att åstadkomma

en i möjligaste måtto jämn och rättvis fördelning af uppdragen att

verkställa landtmäteriförrättningar och dels krafvet att få de särskildt

i de nordliga länen synnerligen tyngande kostnaderna för landtmätarnas

resor minskade. I fråga om förstnämnda behof upplyser landtmäteristyrelsen,

att det ej sällan inträffar, att en landtmätare erhåller flera

uppdrag, än han ens med biträde af landtmäterielever och de tre landtmäteriauskultanter,

en kommissionslandtmätare högst äger använda till

medhjälpare i tjänsten, hinner att med erforderlig skyndsamhet fullgöra,

under det en eller kanske flera andra landtmätare i länet lida

väsentlig brist på arbete och alltså jämväl på inkomster af tjänsten.

Enligt landtmäteristyrelsens förslag härutinnan skulle för hvarje

distrikt tillsättas en landtmätare med rätt och skyldighet att verkställa

inom distriktet förekommande landtmäteriförrättningar. Landtmäteristyrelsen

har äfven, med ledning af medelantalet under perioden

1898—1902 förekomna landtmäteriförrättningar, för en eventuell upp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

25

delning af riket i 120 distrikt uppgjort en beräkning af behofvet af

landtmäteridistrikt inom de olika länen. Dock förutsattes, att, för den

händelse antalet landtmäteriförrättningar stadigvarande blefve större

eller mindre inom ett eller annat distrikt, redan verkställd distriktsindelning

skulle komma att undergå erforderlig ändring.

Dessa distriktslandtmätare skulle, åtnjuta dels godtgörelse för utförda

landtmäteriförrättningar enligt fastställd taxa, dock med lägre

arfvodesbelopp än den nu gällande, och dels årlig lön af statsverket

med 1,600 kronor.

Anledningen hvarför landtmäteristyrelsen upptagit antalet löner

till allenast 120, under det att styrelsen funnit ett antal af 180 landtmätare

vara behöflig! för verkställandet af förekommande landtmäterigöromål,

är den, att, då 1895 års riksdag vid beviljandet till kommissionslandtmätare

af 48 pensioner uppsatte såsom villkor, att antalet

kommissionslandtmätare — oberäknad! dem, som voro sysselsatta vid

rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken —

skulle bestämmas till 120, styrelsen funnit antalet löner lämpligen böra

rättas därefter.

Landtmäteristyrelsen har vidare begärt anslag till arfvoden åt Extra landtliögst

60 extra landtmätare å högst 1,200 kronor till hvarje. mätare.

Dessa extra landtmätare skulle i främsta rummet verkställa de

landtmäteriförrättningar, som för närvarande kunde beräknas ej lämpligen

medhinnas af distriktslandtmätarna. Antalet extra landtmätare

har beräknats med hänsyn till förefintligt behof af på eget ansvar

arbetande landtmätare. De extra landtmätarna skulle utnämnas af landtmäteristyrelsen

och få sin tjänstgöring förlagd till län och ort, där

behof af extra arbetskrafter visade sig. Arfvodesersättning för verkställda

förrättningar skulle de extra landtmätarna äga tillgodoföra sig

enligt landtmäteritaxan.

Slutligen har landtmäteristyrelsen framhållit, att, med hänsyn till Amanuenser.

mängden af de under de senaste åren inom Värmlands, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län verkställda

laga skiften och andra förrättningar, förste landtmätarna i dessa

län komme att blifva så öfverhopade af tjänstegöromål, att de utan

tjänstebiträde uppenbarligen icke finge tid att med erforderlig omsorg

fullgöra den granskning af de öfriga landtmätarnas förrättningshandlingar

och arfvodesräkningar, som enligt landtmäteristyrelsens förslag

skulle komma att åligga dem. Af sådan orsak har landtmäteristyrelsen

ansett det blifva nödvändigt att hos dessa förste landtmätare anställa

Bill. till Riksd. Urat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 109 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Förslag till

lönestat.

en amanuens, som kunde biträda vid en del göromål af enklare beskaffenhet,

såsom fastställda förrättningars emottagande, registrerande och

kvitterande, kartors utlåning till myndigheter, eu del kopieringsarbeten

och expeditionsgöromål med mera.

Till arfvoden åt dessa amanuenser, livilkas antal sålunda skulle

blifva sex, föreslår styrelsen ett årligt anslag å 7,200 kronor.

J

Staten för landtmäteripersonalen skulle enligt styrelsens förslag

erhålla följande utseende:

j

| Tjänst- Lön. giirings-

| penningar.

1

Summa.

1

! 1 förste landtmätare......

5 d:o ......

1 d:o ......

i 11 d:o ......

1 d:o

5 d:o ......

1 distriktslandtmätare...

119 d:o

8,200 1,200

16,000 6,000

3,200 1,600

35,200 17,600

3,200 2,000

16,000 10,000

1,600 --

190,400 --

4,400

22,000

4.800

52,800

5,200

26,000

1,600

190,400

■

Efter o är kan aflönin- gen höjas med 600 kro- nor.

Lönen kan höjas efter 5j

år med 400 kronor och!

efter 10 år med ytter- , ligare 400 kronor.

Summa

268,800! 38,400

307,200

; Arfvoden till sex amanuenser å 1,200

i kronor..........................................

Arfvoden åt högst 60 extra landtmätare

å högst 1,200 kronor .......................................

7,200

72,000

Summa

386,400

Om därifrån droges det belopp å kronor...

som i lön och tjänstgöringspenningar nu

utbetalas till förste landtmätarna, erfor- drades alltså för den nya staten en ökning

i anslaget till landtmäteristaten i orterna

52,800

å kronor ............................

...............

333,600;

Kostnaderna för ålderstillägg hafva af styrelsen förslagsvis beräknats

till 57,600 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

27

Slutligen liar landtmäteristyrelsen föreslagit vissa villkor oeli bestämmelser

för åtnjutande af de för landtmäteripersonalen ifrågasatta

aflöningsförmåner, hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad vid tiden

för förslagets afgifvande i allmänhet fanns stadgadt. Anmärkas bör

emellertid, att styrelsen bland dessa villkor och bestämmelser jämväl

upptagit stadgande, att innehafvare af befattning vid landtmäteristaten

skulle vara underkastad den jämkning i löneförmåner, som kunde varda

föreskrifven.

Landtmäteristyrelsens den 7 juni 1902 afgifna förslag till förnyad

taxa på arfvode för landtmäteriförrättningar innehåller med hänsyn

till den för förste landtmätarna ifrågasatta granskningsskyldighet förenklade

bestämmelser för arfvodesberäkningen, men innebär tillika en

förhöjning, föranledd af stegrade lefnadsomkostnader, med omkring

15 % af gällande arfvodesbelopp.

För den händelse likväl landtmäteristyrelsens förslag till aflöningar

åt landtmätarna vunne bifall, föreslår styrelsen tillika en nedsättning

i de sålunda förhöjda arfvodena med 40 %, något som, jämfördt med nu

gällande taxearfvoden, innebär en sänkning af dessa med omkring 25 %.

Innan jag härefter öfvergår till en redogörelse för de yttranden,

som afgifvits i anledning af landtmäteristyrelsens förenämnda förslag,

torde det tillåtas mig med några ord beröra en med frågan om landtmäterikårens

och särskildt förstelandtmätartjänsternas organisation nära

sammanhängande fråga, nämligen den om inrättande af ett jordregister.

Den 20 november 1905 hafva särskilda af Kungi. Maj:t förordnade

kommitterade afgifvit underdånigt betänkande med förslag till förordning

i sådant syfte m. in.

Med jordregister afses enligt detta förslag eu förteckning, förd

socknevis, å samtliga hemman och öfriga jordeboksenheter. Dessa skola

upptagas å särskilda upplägg i alfabetisk ordning och inom byarna i

nummerordning. Under särskilda registernummer upptagas å upplägget

dels hvar och en af de lotter, i Indika en jordboksenhet eller clel häraf

delats eller delas genom fastställd eller laga kraftvunnen landtmäteriförrättning,

som öfvergått åtminstone inrösningsj orden, dels ock för

alltid afsöndrade lägenheter. För hvarje registrerad fastighet skall jordregistret

innehålla specifika uppgifter angående ägovidd, landtmäteriförrättning,

vid hvilken fastighetens areal blifvit bestämd in. m.

Det material, hvarpå jordregistret skall grundas, är jordeböcker

samt landtmäteri- och afsöndringshandlingar. Beträffande särskildt be
-

Villkoren för

åtnjutande af

de nya

lönerna.

Landtmäteristyrelsens

förslag

till taxa.

Jordregister.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

tydelsen af landtmäterihandlingarna såsom grundval för jordregistret anföra

kommitterade följande i motiverna till förslaget.

Det vore tydligt, att de i landtmäterikontoren i länen befintliga

kartor och handlingar rörande landtmäteriförrättningar, genom Indika

byar och hemman blifvit delade, i främsta rummet måste tjäna till ledning

vid de särskilda fastigheternas införande i jordregistret. Af dessa

arkivhandlingar vore de kartor och handlingar naturligen af den största

betydelsen, livilka upprättats vid byar och hemman öfvergångna laga

skiften samt därefter verkställda hemmansklyfningar och ägostyckningar.

Detta kartmaterial med tillhörande handlingar komme i de flesta fall att

kunna läggas till grund för jordregistret. Vid dettas uppläggande borde

man af handlingarna till laga skiftet inhämta, i livilka lotter hvarje enhet

därvid blifvit delad, och genom att sedermera granska handlingarna

till de efter laga skiftet inom enheten verkställda hemmansklyfningar

och ägostyckningar kunde beträffande hvarje laga skifteslott upplysning

vinnas angående de särskilda fastigheter, i Indika densamma blifvit delad.

.Men utom de för laga skiften och därefter verkställda hemmansklyfningar

och ägo styckningar upprättade kartor och handlingar förvarades

i landtmäterikontoren en mängd handlingar angående äldre delningar,

nämligen storskiften och enskiften. Dessa handlingar komme

att tjäna till ledning vid införande i jordregistret af fastigheter, som oj

varit föremål för laga skifte utan blifvit ur samfällighet utbrutna genom

storskiften eller enskiften, som förblifvit orubbade, och vore de jämväl

af vikt för den redogörelse, som i jordregistret borde lämnas för äldre

delningar.

Vidare förvarades i landtmäterikontoren handlingar rörande åtskilliga

andra af landtmätare verkställda förrättningar såsom ägoutbyten

och förrättningar för mantalssättningar enligt äldre förordningar om

jordafsöndring. Äfven af dessa handlingar måste många för jordregistret

erforderliga uppgifter hämtas.

Kommitterade framhålla vidare, att då det lmfvudsakliga material,

som skulle läggas till grund för jordregistret, förvarades i länens landtmäterikontor

samt allteftersom landtmäteriförrättningar verkställdes, Indika

föranledde införande i jordregistret af nya fastigheter eller ändring i

uppgifter för redan registrerade fastigheter, äfven nytt material för

registrets förande inkomme till landtmäterikontoren, förste landtmätarna

vore de tjänsteman, å hvilka det för jordregistrets uppläggande och

förande nödiga arbete borde läggas.

I kommitterades förslag till förordning angående jordregister upptages

äfven i 1 §, att i hvarje län skulle för länets landsbygd af förste

landtmätaren föras ett jordregister.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

29

I samband med frågan om kostnaderna för jordregistrets första

uppläggande påpeka kommitterade, att det första uppläggandet uppenbarligen

måste kräfva ett mycket tidsödande ocli besvärligt arbete, hvithet

ej utan särskild ersättning torde kunna läggas å någon viss tjänstemannakår;

men att samma arbete naturligen i väsentlig mån borde

uppdragas åt förste landtmätarna såsom föreståndare för länens landtmäterikontor

eller vid dessa kontor för detta arbete särskilt anställda

landtmätare.

Beträffande förste landtmätarnas befattning med ifrågavarande

arbete anföra kommitterade ytterligare följande.

Det kunde så mycket mindre ifrågasättas, att förste landtmätarna

utan särskild godtgörelse skulle ägna sig åt detta arbete, som deras

nuvarande aflöningsförmåner till belopp af 2,200 kronor med ett ålderstillägg

å 400 kronor blifvit bestämda till sagda låga belopp af den orsak, att

man beräknat, att förste landtmätarna, som för närvarande ej hade sig

ålagda tjänstegöromål för det allmännas räkning till den omfattning,

att de af dessa göromål erhölle full sysselsättning, skulle genom arfvoden

för verkställda förrättningar vinna erforderlig fyllnad. Endast

under förutsättning att, då jordregister för riket komme att uppläggas,

förste landtmätarna erhållit sina löner så reglerade, att de ej behöfde

befatta sig med landtmäteriförrättningar, ansåge kommitterade, att förste

landtmätarna kunde åläggas att utan särskild ersättning taga del i

arbetet för jordregistrets första upprättande. Men då vid en eventuell

lönereglering för förste landtmätarna en mångfald andra tidsödande

tjänstegöromål säkerligen komme att åläggas dem, i hvilket afseende

kommitterade hänvisade till landtmäteristyrelsens förenämnda förslag till

omorganisation af landtmäterikåren in. in., finge förste landtmätarna

uppenbarligen jämförelsevis ringa tid att ägna åt jordregistret. Och

äfven om vid "tiden för registerarbetets påbörjande förste landtmätarna

icke i samband med reglering af deras tjänsteåligganden erhållit

högre löneförmåner än de nuvarande, så att särskild ersättning måste

tillerkännas dem för arbete å jordregistrets uppläggande, torde dock i

allt fall den del af arbetet för jordregistrets uppläggande, som enligt

förslaget skulle verkställas å landtmäterikontoren, icke lämpligen i sin

helhet kunna läggas å förste landtmätarna, eftersom dessa tjänstemän,

hvilka i allmänhet vore de mest kunniga och erfarna landtmätarna i

länen, i regel ej utan skada för det allmänna kundeo tagas ifrån sina

nuvarande tjänstegöromål och ersättas med vikarier. Åtminstone borde

förste landtmätarna befrias från det tidsödande arbetet med granskningen

af akterna i landtmäterikontoren samt införande i registret

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Kungi. 21o.j:ts

befallningshafvande.

af de genom delning och afsöndring'' af jord tillkomna fastigheter. T

stället borde för utförande af detta arbete för hvarje län förordnas eu

eller, hvad de större länen anginge, två eller flera skickliga och erfarna

samt i länets jordförhållanden kunniga landtmätare, som under förste

landtmätarens ledning och tillsyn kunde ägna hela sin arbetstid

däråt.

För arbetets påskyndande och på det att de därvid anlitade landtmätarnas

tid icke måtte tagas i anspråk för andra göromål än sådana, som

kräfde särskilda fackinsikter, borde i hvarje län äfven anställas billiga

extra biträden för uträttande af en del enklare göromål, såsom förvandling

af arealuppgifter i äldre mått till nu gällande måttsystem och hopsummering

af arealer, som tillagts fastigheter vid särskilda förrättningar,

med mera.

Äfven om sålunda det tyngsta arbetet med jordregistrets första

upprättande ej skulle åläggas förste landtmätarna, måste dock, på sätt

förslaget innekölle, registrets fortsatta förande tillkomma dem. Kommitterade

ville därför framhålla, att eventuellt beslut om inrättande af jordregister

för riket enligt det uppgjorda förslaget nödvändiggjorde en

lönereglering för förste landtmätarna, enär jordregistrets förande måste

göra förste landtmätarna till byråtjänstemän, som vore i tillfälle att

städse kunna verkställa föreskrifna anteckningar i jordregistret och

meddela utdrag eller upplysningar därifrån med mera, hvadan förste;

landtmätarna, sedan de tätt till åliggande att föra jordregister, icke finge

tillfälle att sysselsätta sig med landtmäteriförrättningar.

I fråga om det fortsatta förandet af jordregistret framhålles af

kommitterade, att detta förutsatte en sådan ändring i förste landtmätarens

ställning och. löneförhållanden, att han kunde hvarje hälgfri ''dagvara

å landtmäterikontoret tillgänglig och att han ej vidare finge åtaga

sig enskilda landtmäteriförrättningar.

I sina yttranden öfver landtmäteristyrelsens organisationsförslag

hafva Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i allmänhet hufvudsakligen

biträdt förslaget. Såvidt särskildt angår förstelandtmätartjänsterna,

framhålles emellertid af några befallningshafvande önskvärdheten af att

de för förste landtmätarna föreslagna aflöningar höjas. Härutinnan anmärker

särskildt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län,

att beloppet af de till härvarande förste landtmätaren föreslagna tjänstgöringspenningar

vore i förhållande till arbetet i länet och vid jämförelse

med det för förste landtmätaren i Kronobergs län föreslagna för

lågt. Samma anmärkning gör Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

31

i Kopparbergs län beträffande de för förste landtmätaren i sistnämnda

län föreslagna tjänstgöringspenningar. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

hänför sig därvid till ett uttalande af förste landtmätaren i

länet, däri han anför, att det föreslagna beloppet, 1,200 kronor, redan

i förhållande till den nuvarande ganska dryga tjänstgöringen vore för

lågt, att arbetet säkerligen komme att ökas år ifrån år samt att, då

säkerligen inom kort nu gällande inskränkning i skiftesvitsordet komme

att borttagas, Kopparbergs län komme att blifva det arbetsammaste i

riket. Jämväl Eder Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands

län har funnit styrelsens förslag i sistberörda hänseende anmärkningsvärdt.

Vidare uttalas af en del befallningshafvande önskvärdheten af att

viss tids årlig semester beredes förste landtmätarna och att nuvarande förste

landtmätare måtte för rätt till ålderstillägg få tillgodoräkna sig den

tid, de redan enligt gällande organisation innehaft sina tjänster. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västmanlands län finner det möjligt

att sammanslå två mindre län under eu förste landtmätare.

Särskildt torde här böra något utförligare beröras de yttranden,

som afgifvits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms

och Värmlands län.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län har

funnit den ifrågasatta omorganisationen af landtmäterikåren i många

afseenden innehålla uppslag till väsentliga förbättringar, men har tillika

erinrat, att det emellertid förefölle tveksamt, huruvida en reform sådan

som den ifrågavarande redan nu borde genomföras. Landtmäteriet kunde

nämligen sägas för närvarande befinna sig i en öfvergångsperiod, då

af de större laga skiftena ännu ej få funnos kvar, men man likväl såge

den tid ej aflägsen, då dessa helt och hållet eller med få betydelselösa

undantag skulle taga slut och landtmätarens göromål komma att inskränkas

till förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning, och det

syntes därför kunna sättas i fråga huruvida icke med den åsyftade

reformen borde uppskjutas, till dess denna tid inträdt och fört med

sig större stabilitet i förhållandena.

Härtill komme vissa betänkligheter i fråga om landtmäteristyrelsens

förslag rörande förste landtmätarna. En väsentlig del af dessas

åligganden skulle utgöras af granskning i tekniskt hänseende af landtmätares

åtgärder vid laga skiften och andra förrättningar, som vore

föremål för fastställelsepröfning af ägodelningsrätt eller dess ordförande,

granskning af landtmätarnas arfvodesräkningar och förande af ett

katasterverk för riket.

Kungl. Maj it s

befallningshafvande

i

Stockholms

län.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Kungl. Maj.ts

befallningshafvande

i

Värmlands

län.

Att anordna en förberedande granskning genom förste landtmätare

ansåge länsstyrelsen icke böra föreskrifvas. Hade man hittills

under de stora laga skiftenas tid kunnat reda sig utan sådan granskning,

kunde man vida lättare göra det framdeles, sedan dessa skiften

upphört och förrättningarna blefve af vida mindre omfattning med färre

delägare. En granskning sådan som den af landtmäteristyrelsen ifrågasatta,

skulle blifva så att säga eu ny instans till ytterligare fördröjande

af landtmäteriförrättningarna. Dessutom vore det att märka att förste

landtmätarna icke i fråga om kompetens kunde sägas stå nog högt öfver

förrättningslandtmätarna för att under alla förhållanden tillerkännas

vitsord framför dessa i hvad det tekniska yrket vidkomme, och framför

allt syntes det betänkligt — huru hög tanke man än ägde om

förste landtmätarnas plikttrohet — att ålägga dem en granskningsskyldighet,

utan att angående densammas fullgörande anordna någon som

helst kontroll. Det kunde under inga förhållanden vara riktigt att ställa

saken så, att den granskningsskyldige kunde komma ifrån en tidsödande

och besvärlig granskning af en förrättning genom ett enkelt tillkännagifvande

för ägodelningsrätten eller dess ordförande att förrättningen

lämnades utan anmärkning.

Åliggandet att granska arfvodesräkningar sammanhängde med

förslaget om rätt för landtmätarna att utbekomma arfvode förskottsvis

af staten. En sådan rätt borde emellertid, enligt länsstyrelsens mening,

icke medgifvas. Olägenheterna af det nuvarande systemet blefve, sedan

de större skiftena upphört och endast förrättningar af mindre omfattning

och med färre delägare förekomme, icke på långt när så stora som nu,

och den ifrågasatta anordningen, hvilken förutsatte förmånsrätt för

statens förskottsfordran i jordägarnas fastigheter och således skulle göra

en ny skåra i fastighetskrediten, kunde därföre icke anses nödig. Härmed

förfölle ock beliofvet af granskning genom förste landtmätarna af

arfvodesräkningarna.

Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, om efter borttagande af granskningsskyldigheten

och med hänsyn till ovissheten rörande tiden för

jordregisters införande förste landtmätarna kunde erhålla full sysselsättning

och anser sig på nu angifna skäl böra afstyrka landtmäteristyrelsens

förslag.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anser

sig icke för närvarande kunna tillstyrka förslaget i dess helhet.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande säger sig nämligen antaga,

att lagberedningen vid pågående revision af jordabalken med tillhörande

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

33

författningar skall komma att ägna uppmärksamhet åt ordnande af

en del nu bristfälliga jordförhållanden. Men komme skiftesväsendet

till större eller mindre del att undergå förändring och andra grunder

att tillämpas vid fastighetsinskrifningarna, finge såväl landtmätarna

ett ökadt maktpåliggande arbete sig ålagdt som jordägarna betydligt

större kostnader för landtmäteriförrättningar in. m. Detta syntes i sin

ordning kunna hafva till följd, å ena sidan att behofvet af fasta löner

för en del af landtmäteripersonalen kunde blifva mindre framträdande,

och å andra sidan att anspråken från jordägarna på lindring i kostnaderna

för de nya jordmätningar, som af en del förändringar i jordlagstiftningen

torde ifrågakomma, blefve vida större och borde i vidsträcktare

grad tillgodoses, än som landtmäteristyrelsen i sitt nu framlagda förslag

satt i fråga. En förändring af de lägre landtmäteritjänstemännens

ställning kunde under sådana förhållanden också tänkas genomförd på

annat än nu föreslaget sätt.

Då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande dessutom hyste eu viss

tvekan om lämpligheten af eu indelning af länen i landtmäteridistrikt

samt distriktslandtmätarens företrädesrätt till förrättningar inom sitt

distrikt, hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att frågan

om beredande af lön å stat åt vissa kommissionslandtmätare (distriktslandtmätare)

borde anstå, tills den emotsedda revisionen af jordabalken

förelåge, och sättas i visst samband med omfattningen af denna revision

och de förändringar i fastiglietsboksregistrens förande samt i skiftesoch

hemmansklyfnings-, ägostycknings- och afsöndringsförfattningarna,

som tilläfventyrs torde ifrågakomma, samt hemställde fördenskull, att

landtmäteristyrelsens förslag om anställande af distriktslandtmätare och

deras uppförande å lönestat icke för det närvarande måtte vinna nådigt

afseende.

Däremot hade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande funnit

kraftiga skäl tala för att redan nu vidtaga den af landtmäteristyrelsen

ifrågasatta ändringen i förste landtmätarnas göromål, tjänsteställning och

löneförmåner. Förste landtmätarna innehade nämligen redan lön å stat,

och deras göromål och ställning borde vara af den art, att de icke

finge konkurrera med öfriga landtmätare i länet om enskilda landtmäteriförrättningar.

Ej heller borde dessa tjänstemän i någon afsevärd

grad kunna beröras af förut antydda frågor om revision af jordabalken

och tillhörande författningar och i hvarje fall ej i annan mån, än att

därmed ökadt kontroll- och granskningsarbete kunde åläggas dem. De

göromål, som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle tillkomma förste

landtmätarna, sjuites vara synnerligen påkallade för erhållande af reda

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 109 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Förste lancltmätarna.

Landtmäteristyrelsens

utlåtande

den

1 december

1905.

och. kontroll å landtmäteriförrättningar. I afseende härå hade Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett, att det utan tvifvel vore både

för landtmätarna af betydelse och för jordägarna till lindring, om

arfvodesräkningarna förskottsvis förskötes af statsmedel, för att sedan

under lämplig tidsperiod uttagas af jordägarna i sammanhang med

kronouppbörden. Men härför fordrades ovillkorligen att granskning af

arfvodesräkningarna skedde genom förste landtmätarna.

I särskilda från förste landtmätare afgifna yttranden, hvilka finnas

fogade vid vissa Kungl. Maj:ts befallningskafvandes utlåtanden, göres

anmärkning mot, bland annat, den föreslagna skyldigheten för förste

landtmätarna att verkställa landtmäteriförrättningar åt kronan.

I sitt utlåtande den 1 december 1905 har landtmäteristyrelsen

hufvudsakligen anfört följande.

Enligt landtmäteristyrelsens ämbetsberättelse för år 1904 hade

vid samma års slut laga skifte eller därmed i afseende å orubblighet

likställd delning öfvergått eller börjats å alla ägorna eller åtminstone

inägorna till hemman om ungefär 47,700 mantal af sammanlagda skattetalet

å landsbygden eller 67,300 mantal. Återstoden eller omkring

19,600 mantal betecknade storleken af den jord i riket, som ej ännu

undergått laga skifte eller därmed likställd delning. Men då i detta

mantalsbelopp inginge dels mantalet å en mängd så kallade enstaka

hemman af såväl skatte- som krononatur, hvilka ej legat i samfällighet

med andra hemman och hvilkas ägor således ej behöfde genom laga

skifte utbrytas, och dels de många, ofta af flera hela mantal bestående

större jordegendomar (herrgårdar och bruksegendomar), som af ålder

haft sina ägoområden behörigen skilda från angränsande hemmans

ägor och utan sammanblandning med dessa, hade landtmäteristyrelsen

enligt berörda ämbetsberättelse ansett, att vid 1904 års slut funnes

hemman med sammanlagdt mantal af 16,300, hvilka troligen icke

komme att undergå laga skifte, och att hemman om allenast 3,300

mantal sannolikt komme att blifva föremål för laga skifte på alla

ägorna eller åtminstone inägorna.

Dessa statistiska uppgifter ådagalade tydligen, att rikets jord till

allra största delen undergått laga skifte. Hvad som ej framginge af

dessa uppgifter, men som för landtmäteristyrelsen och jämväl i allmänhet

vore ett kändt förhållande vore, att med få undantag, särskildt

beträffande Kopparbergs län med sin från öfriga delar af riket afvikande

skifteslagstiftning, alla de stora byarna med många delägare redan

undergått laga skifte.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

35

Den stabilitet i förhållandena, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län ansett böra fordras såsom villkor för reformens

genomförande, syntes alltså redan hafva inträda Detta ansåge

landtmäteristyrelsen äfven framgå dels af vissa vid styrelsens underdåniga

förslag fogade bilagor och dels af styrelsens ämbetsberättelse för år 1904.

Dessa handlingar utvisade nämligen, att antalet årligen afslutade laga

skiften vore synnerligen obetydligt i förhållande till antalet andra

årligen verkställda förrättningar eller under år 1904 endast 149 laga

skiften mot 4.367 andra förrättningar. Då antalet distriktslandtmätare

enligt styrelsens förslag skulle blifva 120, däraf 58 skulle anställas i

de norrländska länen, där laga skiften förekomme i jämförelsevis större

mängd än i rikets mellersta och södra delar, torde det vara uppenbart,

att hvarje distriktslandtmätare årligen ej skulle hafva omhänder mer

än ett eller högst två laga skiften och att hans hufvudsakliga göromål

skulle afse andra förrättningar eller förrättningar af i allmänhet mindre

omfattning än laga skiftena i regeln hittills varit.

Det kunde möjligen antagas, att i en ej så synnerligen aflägsen

framtid de stora jordegendomarna komme att ganska allmänt utstyckas

i mindre jordbruk och att laga skifte för sådant ändamål måste öfvergå

dem. Men då sådana skiften icke såsom fallet varit vid laga skiftena

å de stora byarna, komme att verkställas mellan en mängd delägare

med stridiga anspråk, föranledande långvariga förhandlingar samt pröfning

af en mängd tvistefrågor och uppgörande af vidlyftiga likvider,

utan blefve inskränkta till jämförelsevis summariska förrättningar för

utbrytande af de särskilda i egendomarna ingående jordeboksenheterna

(hemmansnumren) för att dessa sedermera skulle genom ägostyckning

kunna delas, så blefve dessa laga skiften, ehuru antagligen åtskilliga

blefve af ganska stor omfattning beträffande arealen, dock icke förrättningar

af stor omfattning i samma bemärkelse som i fråga om laga

skiftena å de stora tätt sammanbyggda byarna i riket.

För öfrigt hände redan nu och konnne säkerligen i framtiden

att oftare inträffa, att jämförelsevis stora rubbningal- genom förnyadt

laga skifte enligt 3 § skiftesstadgan gjordes i äldre laga skiften och

att vissa, vid hemmansklyfning utbrutna, af särskilda anledningar sammanslagna

ägolotter genom förnyad hemmansklyfning indelades på

annat sätt. Sådana förrättningar kunde uppenbarligen blifva ganska

invecklade och äfven stora till omfång, hvadan, äfven om alla byar

och hemman i riket vore delade genom laga skifte, denna omständighet

dock icke i och för sig innebure, att ej förrättningar af invecklad

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

beskaffenhet och stort omfång kunde blifva anförtrodda åt rikets

landtmätare.

Landtmäteristyrelsen hölle alltså före, att, i fall den föreslagna

reformen, hvilken ej allenast af styrelsen utan äfven af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i nästan alla rikets län ansåges vara af behofvet

synnerligen påkallad, skulle uppskjutas till den af Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Stockholms län afsedda tidpunkt, då landtmätarnas

göromål vore inskränkta till förrättningar af jämförelsevis ringa omfattning

och större stabilitet i förhållandena inträdt, reformen säkerligen

lcomme att få anstå till en ganska aflägsen framtid, i det att

först sedan all rikets jord blifvit så styckad och sammandragen, att

den vore indelad i så kallade småbruk med ett eller högst två skiften,

landtmäterigöromålen måste blifva inskränkta till förrättningar af jämförelsevis

ringa omfattning. Men i ett land med så gles befolkning

och till större delen så karg natur som vårt land, torde jordbrukets

utveckling till sådan grad af intensitet och kultur, att jorden af förhållandenas

makt blefve, såsom i länder med gynnsammare klimatiska

förhållanden, allmänneligen indelad i småbruk, icke kunna antagas

försiggå annat än synnerligen sakta.

Hvad anginge de af samme Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

uttalade betänkligheter i fråga om styrelsens förslag till förändrad

organisation af förste landtmätartjänstenia åberopade styrelsen hvad

styrelsen i sitt förslag anfört till stöd därför och som gifvit åtskilliga

af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande anledning att, med särskildt

framhållande af vikten och behofvet för det allmänna af dessa befattningars

reglering i öfverensstämmelse med styrelsens förslag, tillstyrka

bifall därtill.

Landtmäteristyrelsen kunde ej dela Eders Kungl. Maj:ts befallningskafvandes

uppfattning, att, om man hittills under de stora laga

skiftenas tid kunnat »reda sig» utan föreslagen granskning, man vida

lättare kunde göra det framdeles, sedan dessa skiften upphört och förrättningarna

blefve af vida mindre omfattning med färre delägare. Det

vore obestridligt att vid de stora laga skiftena större eller mindre fel

begåtts till skada för delägare. Och styrelsen kunde ej finna, att den

omständigheten, att staten ej hittills anordnat eu verksam kontroll

öfver att de för rikets allmoge och öfriga jordägare synnerligen viktiga

tjänstegöromål, som inginge i laga skiftena och som icke kunde af

jordägarne själfva kontrolleras, blefve riktigt utförda, kunde vara ett

skäl mot anordnande af sådan kontroll beträffande liemmansklyfningar

och ägostyckningar jämte ännu återstående laga skiften. Det vore

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 37

nämligen icke mindre angeläget för den, som exempelvis i ett vid laga

skifte utbrutet hemman om V2 mantal ägde V8 mantal, att vid hemmansklyfning

fä ägorna till denna hemmansdel noggrant uppmätta, uträknade

och utstakade än det vore för ägaren af laga skifteslotten å Va mantal

att eu exakt delning blefve verkställd. I stället kunde det sägas vara

ännu viktigare för ägaren af en mindre hemmansdel än för ägaren af

en större, att han vid landtmäteriförrättning bekomme sin tillbörliga

andel af de ägor, som skulle delas. Och icke heller kunde af landtmätarna

begångna fel sägas blifva mindre betydande därför, att de

icke begåtts vid en och samma förrättning (laga skiftet) utan vid efter

hvarandra verkställda hemmansklyfningar å vid laga skiftet utbrutna

ägolotter, då ju felen i senare händelsen kunde vara både lika många

och lika grofva.

Eders Kungl. Maj:ts befallningsliafvandes anmärkning, att den af

landtmäteristyrelsen ifrågasatta granskning af landtmäteriförrättningar

skulle blifva sä att säga en ny instans till ytterligare fördröjande af landtmäteriförrättningarna,

kunde möjligen synas mera befogad, åtminstone

vid första påseendet. Men genom rikets indelande i landtmäteridistrikt

med hvar sin landtmätare blefve landtmäteriförrättningarna mera jämnt

fördelade på landtmätarna inom hvarje län, hvadan landtmätarna kunde

antagas ej få mera tjänstegöromål, än att de med biträde, i fall af

behof, af tjänstemedhjälpare eller extra landtmätare kunde skyndsamt

verkställa dem, under det att landtmätarna för närvarande, till följd af

ovissheten om arbetsförtjänst i framtiden, i regel åtoge sig så många

förrättningar, som erbjödes dem, oberoende af om göromålen kunde verkställas

med erforderlig skyndsamhet. Genom distriktsindelning komme

alltså krafvet på skyndsamhet i handläggning af landtmäteriförrättningar

att i afsevärd grad befordras. Då härtill komme, att ägodelningsrätterna

och deras ordförande, som i allmänhet icke behandlade frågor om fastställelse

å landtmäteriförrättningar med synnerlig skyndsamhet, torde

kunna antagas skola utan dröjsmål företaga dylika frågor till handläggning,

i fäll vid ansökan om fastställelse utlåtande af förste landtmätaren

förelåge angående förrättningens beskaffenhet, så att ägodelningsrättens

eller dess ordförandes granskning kunde inskränkas till

efterseende, huruvida de viktigaste formella föreskrifter blifvit iakttagna,

kölle landtmäteristyrelsen före, att den under förutsättning af länens

indelande i landtmäteridistrikt föreslagna granskning skulle komma

att påskynda, ej att fördröja fastställelse af förrättningarna. Men äfven

om förste landtmätarnas granskning i ett eller annat län och i fråga

om en eller annan större förrättning komme att taga längre tid än

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

livad styrelsen vid uppgörandet af sitt förslag förutsatt, syntes dock

denna olägenhet, som i allt fall sannolikt skulle blifva af öfvergående

natur, icke böra lägga hinder i vägen för ifrågavarande synnerligen

angelägna reform.

Att, såsom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande syntes förorda,

anordna kontroll å förste landtmätarnas granskningsgöromål ansåge

landtmäteristyrelsen ej erforderligt; och, i olikhet med Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, hyste styrelsen den uppfattning angående

förste landtmätarnas kompetens och plikttrohet, att de skulle både

kunna och vilja verkställa en noggrann granskning äfven där denna

blefve tidsödande och besvärlig.

Vidare ansåge styrelsen, att, äfven om skyldigheten att granska

distriktslandtmätarnas arfvodesräkningar och föra katasterverk borttoges

från förste landtmätarnas tjänsteåligganden, de i allt fall skulle

erhålla sin arbetstid fullt upptagen med den granskning af distriktslandtmätarnas

förrättningshandlingar och öfriga tjänstegöromål, som

enligt styrelsens förslag skulle åligga dem. Bland dessa erinrades om

den besvärliga, af landtmäteristyrelsen förut ej framhållna skyldigheten

enligt gällande instruktion att, i sammanhang med emottagandet

till förvaring af landtmätarnas konceptkartor och handlingar,

granska att därvid fogade publika renovationer vore öfverensstämmande

med koncepten. Redan nu ålåge det förste landtmätarna så många

bestyr för det allmännas räkning, att, sedan genom cirkulär i sammanhang

med utfärdandet af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring den 27 juni 1896 skyldighet ålagts dem att på

vederbörande myndighets framställning utan ersättning meddela utredning

i frågor om fastställelse å jordafsöndringar, allmän klagan däröfver

försports och gifvit landtmäteristyrelsen anledning till en underdånig

framställning den 7 mars 1902. Därefter hade genom Kungl.

Maj:ts cirkulär den 2 juni 1905 enahanda skyldighet blifvit förste

landtmätarna ålagd, där utredningar erfordrades vid handläggning af

frågor, som afsåges i lagen den 25 maj 1905 rörande afgäld från

afsöndrad lägenhet. Och hvad särskildt förste landtmätarna i de

norrländska länen anginge, komme de att betungas med tidsödande

och besvärligt arbete utan särskild ersättning för afgifvande af utredning

i ärenden, som enligt lagen den 16 juni 1905 om inskränkning

i rätten att erhålla ägostyckning anhängiggjordes hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande för utverkande af tillstånd till ägostyckning.

För öfrigt ville styrelsen erinra, att, äfven om beslut angående jordregisters

uppläggande för riket ej skulle föreligga, då en eventuell om
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

39

organisation af landtmäterikåren i enlighet med styrelsens förslag af

Kung!. Maj:t och Riksdagen beslötes, denna omständighet syntes ej

utgöra hinder för att ålägga förste landtmätarna att föra register

öfver jordafsöndringar, på sätt styrelsen föreslagit.

Emot Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län ville

styrelsen erinra, att, i fall en reform, som allmänt ansåges önskvärd,

likväl skulle tills vidare anstå på det att tillfälle måtte erhållas att

utreda, huruvida lagändringar, som väl ej blifvit ifrågasatta men som

tilläfventyrs kunde ifrågakomma, möjligen skulle påkalla reformens

genomförande på annat än det föreslagna sättet, så torde reformen

komma att uppskjutas till en synnerligen oviss framtid, ja kanske aldrig

komma till stånd, och att, såvidt styrelsen kunde finna, skiftesväsendet

dock ej genom nu pågående revision inom skifteslagstiftningens område

kunde blifva så förändradt, att behofvet af fasta löner för landtmäteripersonalen

kunde anses därigenom blifva mindre framträdande.

Beträffande de af öfriga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

framställda anmärkningar, särskild! i fråga om föreslagna löneregleringen

för förste landtmätarna, syntes böra framhållas, att hvad som

gifvit anledning till landtmäteristyrelsens förslag, att förste landtmätare,

som till sådan tjänst blifvit nämnd före den nya lönestatens

utfärdande, ej borde för åtnjutande af ålderstillägg till lönen få tillgodoräkna

sig tjänstetid, som dessförinnan förflutit, vore den omständigheten,

att förste landtmätartjänsterna efter den ifrågasatta omorganisationen

blefve tjänstebefattningar, hvilkas innehafvare uteslutande blefve

sysselsatta med åligganden, som tillhörde just den befattningen, under

det att de nuvarande förste landtmätarna, äfven om mången af dem

hade föga tid öfrig åt andra än de honom såsom förste landtmätare

åliggande göromål, dock principiellt vore att anse såsom landtmäteritjänstemän,

Indika delvis vore likställda med kommissionslandtmätarna,

i det de mot arfvode efter taxa verkställde landtmäteriförrättningar åt

enskilda. Landtmäteristyrelsen hade därför ansett förste landtmätare,

som exempelvis varit detta i fem år vid ny lönestats första tillämpning,

icke billigtvis kunna fordra att omedelbart blifva uppförd i

andra lönegraden, oaktadt han tilläfventyrs under större delen af den

förflutna femårsperioden sysselsatt sig med laga skiften och andra

landtmäteriförrättningar för enskildas räkning.

Om förste landtmätartjänsterna blefve reglerade i enlighet med

styrelsens förslag och alltså blefve byråtjänster, vore det gifvetvis

synnerligen önskvärd!, om semester kunde beredas deras innehafvare

på statsverkets bekostnad. Men styrelsen hade funnit det vara förenadt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

med så stora svårigheter att nå detta mål, att styrelsen ansett förste

landtmätarna, liksom exempelvis häradshöfdingar, kronofogdar och provinsialläkare,

böra underkasta sig skyldighet att vid behof af tjänstledighet

själfva aflöna vikarie. Ty äfven om Riksdagen beviljade särskildt

anslag till vikariatsersättningar, måste skyldighet förefinnas för

tjänsteman af lägre grad att under semestern för förste landtmätaren

bestrida dennes tjänst. Men att ålägga distriktslandtmätarna en sådan

skyldighet, hvarigenom någon bland dem skulle i regel under den för

hans mätnings- och graderingsgöromål och andra fältarbeten lämpligaste

tiden tagas ifrån dessa samt, såsom vore att antaga, mot en ersättning

endast motsvarande förste landtmätarens tjänstgöringspenningar

uppehålla sig borta från sitt hem, hade landtmäteristyrelsen ansett sig

icke kunna ifrågasätta.

Med afseende å eu af förste landtmätaren i Kalmar län gjord

utredning angående beloppet af de tjänstgöringspenningar, som borde

utgå till honom, och då enligt styrelsens förslag i Kalmar län skulle

anställas fyra, men i Kronobergs län endast tre distrikts- och extra

landtmätare, syntes förhållandena påkalla den ändring i styrelsens förslag,

att tjänstgöringspenningarna för förste landtmätarna i dessa län tills

vidare bestämdes till 1,200 kronor för förste landtmätaren i Kronobergs

län och till 1,600 kronor för förste landtmätaren i Kalmar län.

Däremot funne styrelsen ej anledning att, till följd af Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes i Kopparbergs län, af länsstyrelsen i Södermanlands

län biträdda anmärkning i fråga om beloppet af tjänstgöringspenningar

för förste landtmätaren i Kopparbergs län, frångå

hvad styrelsen därutinnan föreslagit eller 1,200 kronor. Styrelsens

förslag vore grundadt därpå att, till följd af den för detta län gällande

särskilda skifteslagstiftning med i hög grad inskränkt skiftesvitsord, i

Kopparbergs län verkställdes mindre antal laga skiften och andra förrättningar

af beskaffenhet att böra af ägodelningsrätt eller dess ordförande

fastställas än i något af rikets öfriga län, i det att flertalet

landtmäteriförrättningar utgjordes af så kallade åbodelningar, närmast

jämförliga med sämjedelningar, hvilka icke finge mot stadgande i 94 §

skiftesstadgan fastställas. Då ett af de mest maktpåliggande göromål,

som enligt landtmäteristyrelsens förslag skulle åligga förste landtmätarna.

komme att bestå i granskning af och meddelande af utlåtande öfver

sådana landtmäteriförrättningar, som skulle af ägodelningsrätt eller

dess ordförande fastställas, syntes, så länge den för länet gällande särskilda

författning eller nådiga kungörelsen den 18 februari 1859 vore

i kraft, någon grundad anmärkning icke kunna göras emot hvad land!-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 41

mäteristyrelsen uti ifrågavarande hänseende föreslagit. Under femårsperioden

1897—1901 hade ett mindre antal landtmäteriförrättningar

fastställts i Kopparbergs län än i något annat län i riket.

I detta sammanhang torde jag böra nämna, att i förenämnda från Förste jandtförste

landtmätarna i riket till Ivungl. Maj:t inkomna skrift af den 10

maj 1907 de framhållit dels det ökade arbete, som till följd af under

senare år tillkomna lagar och förordningar ålagts förste landtmätarna, och

dels de under senaste år fördyrade lefnadskostnaderna, hvilka omständigheter

enligt deras förmenande föranledde, att hvad landtmäteristyrelsen

föreslagit rörande löner och tjänstgöringspenningar för förste landtmätarna

nu ej kunde anses motsvara de kraf på ekonomisk existens,

hvarpå dessa i sin tjänstebefattning skäligen kunde göra anspråk. De

hafva därför anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, vid afgörandet af det af

landtmäteristyrelsen väckta förslaget om landtmäteriets omorganisation,

vidkommande däri föreslagna löner, taga i öfvervägande de förändrade

lefnadsförhållanden, som därefter inträdt, samt de ökade lönebelopp,

som blifvit föreslagna för öfverjägmästare, med hvilka förste landtmätarna

enligt landtmäteristyrelsens förslag blifvit likställda, samt att förste landtmätarnas

lönefråga måtte afgöras och bestämmas oberoende utaf det

väckta förslaget om landtmäteriets omorganisation i dess helhet, för den

händelse detta af en eller annan orsak skulle blifva fördröj (It.

Statskontoret, som hufvudsakligen yttrat sig allenast beträffande statskontoret.

själfva lönefrågan, har i fråga om förste landtmätarna framhållit, att landtmäteristyrelsens

förslag afgifvits redan för fyra år sedan och under förutsättning

att tjänstemännen skulle vara befriade från afgifter för sin

egen pensionering. Då emellertid härefter en högst betydande stegring

i lefnadskostnaderna inträdt i hela riket, hvilka omständigheter icke

blott föranledt Kungl. Maj:t att vid 1907 års Riksdag äska högre aflöningar

åt de grupper af statstjänare, för hvilka reglering då förekommit,

än som i tidigare afgifna löneförslag ifrågasatts, utan äfven blifvit

af Riksdagen uti dess samma år fattade beslut i löneregleringsfrågor

beaktade, har statskontoret funnit sig böra föreslå någon förhöjning i

hvad landtmäteristyrelsen härutinnan ifrågasatt.

Statskontoret har vidare erinrat, att Kungl. Maj:t, uppå statskontorets

förslag, i aflöningsstater, som vid 1907 års Riksdag reglerats,

infört ett nytt moment, kalladt ortstillägg, afsedt att i någon mån

afpassa aflöningsförmånerna efter lefnadskostnaderna å olika orter. Då

de skäl för ett dylikt lönetillägg, hvilka af statskontoret anförts uti dess

Bxh. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami 1 Afd. 109 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottetts Utlåtande N:o 777.

underdåniga utlåtande den 14 oktober 1902 samt kammarkollegii och

statskontorets gemensamma underdåniga utlåtande den 9 februari 1907,

angående landsstatens aflöningsförhållanden, vore fullt tillämpliga äfven

på förste landtmätarna, hvilkas tjänstgöring vore förlagd till residensstäderna,

hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t täcktes tillerkänna

jämväl dessa tjänstemän ortstillägg, normeradt efter de olika residensstädernas

större eller mindre lefnadslcostnader. I fråga om afvägande!

af dessa ortstillägg efter nyssnämnda kostnader ansåge sig statskontoret

kunna hänvisa till den utredning derutinnan, som funnes förebragt i

berörda underdåniga utlåtanden angående landsstaten.

Statskontoret har sålunda ansett, att förste landtmätarna borde

tillerkännas ortstillägg med följande belopp:

i län tillhörande första dyrhetsklassen (eller Stockholms län)

kronor 800:—,

i län tillhörande andra dyrhetsklassen (eller Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och Norbottens län) kronor 600:—,

och i län, tillhörande tredje dyrhetsklassen (eller öfriga, nu ej

nämnda län) kronor 400:—.

Men dessutom borde, särskild! med hänsyn till den förändrade ställning

i pensionshänseende, som förste landtmätarna i likhet med öfriga

tjänstemän måste efter genomförandet af den nya pensionslagen underkasta

sig, lönen höjas med 200 kronor utöfver hvad landtmäteristyrelsen

föreslagit, under förutsättning att pensionsafgifter icke skulle förekomma.

Därest förste landtmätarna komme i åtnjutande af sålunda bestämd

lön jämte ortstillägg samt tjänstgöringspenningar enligt landtmäteristyrelsens

förslag, syntes det statskontoret som om dessa tjänstemän

skulle erhålla en sammanlagd aflöning, som med afseende å den fördyrade

tiden äfvensom å den förändrade tjänsteställning, som de komme

att efter omorganisationen intaga, blifvit riktigt afvägd.

I fråga om det af landtmäteristyrelsen föreslagna villkor att för

åtnjutande af de nya löneförmånerna lämpligen borde stadgas skyldighet

för förste landtmätare att vidkännas den minskning i tjänstgöringspenningar,

som till följd af minskade göromål i tjänsten tilläfventyrs

kunde varda föreskrifven, har statskontoret anfört, att, ehuru det icke

med den omfattning, som förste landtmätarnas tjänsteåligganden efter

omorganisationen syntes få, särskild! med afseende å införandet af ett

katasterverk, torde kunna förutsättas, att med den ständigt i stegrad

grad fortgående jordstyckningen dessa tjänstemäns göromål i någon

landsända komme att minskas, hinder icke torde förefinnas att bland

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

villkoren för de nya löneförmånernas åtnjutande intaga eu dylik bestämmelse.

Tillika liar statskontoret hemställt, att, därest i öfverensstämmelse

med landtmäteristyrelsens förslag föreskrefves ett dylikt villkor beträffande

minskning i tjänstgöringspenningarna, föreskrift jämväl måtte meddelas

därom, att förste landtmätare skulle vara skyldig underkasta sig den

minskning i ortstillägget, som med afseende å minskade lefnadskostnader

å en ort tilläfventyrs kunde varda föreskrifven.

Däremot har statskontoret ansett sig icke kunna tillstyrka landtmäteristyrelsens

förslag, att åt detta villkor skulle gifvas en så allmän

affattning, att detsamma afsåge alla löneförmåner och alltså kunde

komma till tillämpning jämväl å den egentliga lönen. Förste landtmätare

borde nämligen icke i detta hänseende sättas i en sämre

ställning än andra ordinarie statstjänare.

Hvad angår de af landtmäteristyrelsen föreslagna villkor för åtnjutande

af de nya lönerna har statskontoret erinrat om, bland annat,

de beslut, som i berörda hänseende fattats af 1907 års Riksdag i

fråga om lönestaterna för statskontoret och arméns centrala förvaltningsmyndighet

och hvilka beslut borde blifva normerande för formuleringen

af aflöningsvillkoren vid nu förestående löneregleringar.

I fråga om beloppen af de föreslagna aflöningarna till öfriga landtmätare

och amanuenser har statskontoret ej käft något att erinra;

dock har statskontoret funnit någon nedsättning i nu enligt gällande

landtmäteritaxa utgående arfvodesbelopp ej böra ifrågakomma. Vidare

har statskontoret motsatt sig förslaget om landtmäteriarfvodens försko

tterande af statsverket.

Enligt den af statskontoret föreslagna lönestat komme den af

landtmäteristyrelsen i dess förslag framlagda lönestat att ökas med

sammanlagdt 15,800 kronor.

Den för revision af skiftesstadgan och därmed sammanhängande

författningar tillsatta kommitté har i sitt utlåtande till en början upptagit,

hurusom kommittén väl funnit vissa betänkligheter kunna yppas

emot att redan nu, då arbetet med lösandet af kommitténs hufvudsakliga

uppgift ännu icke framskridit så långt, att definitivt förslag till

ändrad skifteslagstiftning förelåge, afgifva utlåtande angående förslaget

till omorganisation af landtmäterikåren, helst vissa ändringar i skiftesstadgan

i sammanhang härmed blifvit ifrågasatta. Men å andra sidan

hade de olägenheter, som följde af kårens nuvarande organisation,

redan länge varit öfverklagade. Då det nu föreliggande förslaget syntes

Skiftesstaclffc
Uommittén.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

kommittén väl ägnadt att afhjälpa dessa ock tillika i sin mån befordra

den utveckling till större snabbhet, ändamålsenlighet, rättssäkerhet och

billighet i skiftesförfarandet, som man velat ernå genom ny skifteslagstiftning,

hade kommittén icke ansett sig böra tillstyrka anstånd

med kårens omorganisation, till dess förslag till nya skiftesförfattningar

förelåge. Kommittén hade så mycket mindre funnit tillfyllestgörande

skäl för ett sådant dröjsmål, som de särskilda önskemål beträffande

ändringar i skiftesväsendet, Indika hittills under kommitténs

arbete yppats, icke vore af den art, att de syntes föranleda några

väsentliga ändringar i den organisation af landtmäterikåren, som med

förslaget afsåges.

Kommittén hade vid granskning af förslaget väl i första rummet

sökt pröfva, huruvida detsamma under nu bestående skiftesförhållanden

fyllde de kraf på förbättrad organisation af landtmäterikåren, som

gjort sig kännbara. Men tillika hade kommittén ägnat uppmärksamhet

åt frågan, om den ifrågasatta organisationen kunde lämpas efter det

antagliga innehållet i de förslag till nya skiftesförfattningar, som i sin

tid kunde framgå ur kommitténs hufvudsakliga arbete.

Från båda dessa synpunkter hade kommittén funnit förslaget i

hufvudsakliga delar synnerligen behjärtansvärdt.

Kommittén har vidare framhållit, att landtmäteristyrelsens förslag,

att förste landtmätarnas ställning såsom förmän för de egentliga förrättningslandtmätarna

och föreståndare för landtmäterikontoren skulle

på ett verksamt sätt genomföras samt i sammanhang härmed dem

betagas rätt att befatta sig med landtmäterigöromål för enskildas räkning,

föranledts af erfarenheten häraf, att en sakkunnig teknisk granskning

af landtmätarnas förrättningar erfordrades för tillvaratagande af

jordägarnas rätt och det allmännas intressen. Fn sådan granskning

kunde ej lämpligen uppdragas åt annan myndighet än förste landtmätare])

i länet, som redan nu hade att utöfva en viss uppsikt öfver

öfriga i länet arbetande landtmätare. Skulle han emellertid hafva tid

att med noggrannhet och omsorg utöfva eu sådan granskning och

tillika kunna intaga en fullt opartisk ställning vid fullgörandet af

denna maktpåliggande uppgift, syntes det kommittén, på sätt landtmäteristyrelsen

ådagalagt, oundgängligen erforderligt, att han ej vidare

iinge befatta sig med utförande af landtmäteriförrättningar åt enskilda,

samt att i sammanhang därmed tillräcklig aflöning bereddes honom af

statsmedel.

Kommittén ansåge för sin de!, att redan medvetandet, att förrättningarna

komme att undergå eu så beskaffad granskning, skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

45

hos förrättningsmännen skärpa bemödandet att noggrant och omtänksamt

utföra de dem anförtrodda arbeten. Såväl härigenom som genom

den ökade utsikten, att möjligen förelupna fel blefve rättade, skulle

granskningen tvifvelsutan lända till skiftesväsendets fullkomnande. Med

hänsyn härtill funne kommittén det kunna ifrågasättas, huruvida icke, i

motsats mot hvad landtmäteristyrelsen föreslagit, denna granskningborde

utsträckas jämväl till sådana landtmäteriförrättningar, som icke

för sill giltighet fordrade fastställelse. Då granskningen helt visst i

många fall ej skulle kunna fullbordas, innan förrättningen vunnit laga

kraft, skulle '' val i åtskilliga af dessa fall rättelse ej i vanlig ordningkunna

vinnas i därvid möjligen upptäckta fel, men af skäl kommittén

redan anfört skulle granskningen i allt fäll icke sakna betydelse.

På nu anförda och andra i ärendet framkomna skäl har kommittén

ansett det vara synnerligen viktigt, att den föreslagna ändringen i

förste landtmätarnas ställning genomfördes.

Kommittén har vidare såsom sin åsikt uttalat, att, därest en lagstiftning,

byggd på förslaget till författning angående jordregister komme

till stånd, det arbete, förste landtmätarna finge att utföra för jordregistrets

uppläggande och fortsatta förande, tvifvelsutan blefve af

den betydenhet, att de äfven i de mindre länen blefve fullt sysselsatta

af på dem ankommande ämbetsåligganden. Skulle åter jordregisterfrågan,

äfven i hvad den afsåge uppläggande allenast af förteckning

å fastställda afsöndringar, under någon längre tid förblifva olöst,

ansåge kommittén det vara tvifvelaktigt, huruvida under tiden förstelandtmätartjänsterna

i några af de mindre länen komme att gifva

sina innehafvare full sysselsättning. Därför kunde det under denna

förutsättning måhända förtjäna tagas under öfvervägande, om ej vissa

län kunde sammanslås till gemensamt förste landtmätardistrikt. Uppenbart

vore dock att, på sätt landtmäteristyrelsen framhållit, afsevärda

olägenheter såväl för allmänheten som för arbetet hos Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande däraf skulle uppstå. Och det kunde väl

ifrågasättas, om ej dessa olägenheter vore af den allvarliga art, att

tanken på en sådan sammanslagning måste uppgifvas.

Slutligen har kommittén äfven upptagit frågan om den såsom eu

följd af förslaget om förberedande granskning genom förste landtmätare

af sådana landtmäteriförrättningar, som enligt lag skulle fastställas för att

äga giltighet, af landtmäteristyrelsen gjorda hemställan om ändring i

136 § skiftesstadgan och därvid erinrat om önskvärdheten af att för

närvarande, i afvaktan på fullständig revision af skifteslagstiftningen,

endast de allra nödvändigaste ändringar i skiftesstadgan genomfördes.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Departements
chefen.

Det afsedda syftet syntes kommittén jämväl utan sådan ändring kunna

vinnas, därest Kung!. Maj:t åt landtmätare och ägodelningsrätternas ordförande

meddelade föreskrifter, hvarigenom dem ålades att iakttaga hvad

beträffande granskning af landtmäteriförrättningar vid besvär eller före

fastställelse föreslagits. På grund häraf har kommittén afstyrkt nämnda

förslag till ändring i skiftesstadgan och hemställt, att erforderliga föreskrifter

för landtmätare och ägodelningsrätternas ordförande måtte af

Kungl. Maj:t i berörda hänseende lämnas.

I fråga om storleken af förste landtmätarnas afiöningsförmåner har

kommittén biträdt, hvad statskontoret därutinnan anfört.

Beträffande slutligen frågorna om länens indelande i vissa landtmäteridistrikt,

om antalet behöfliga distrikts- och extra landtmätare

samt om statens bidrag med löner till de förre och med arfvoden till

de senare i ändamål att lindra jordägarnas kostnader, har kommittén i

hufvudsak biträdt, hvad af landtmäteristyrelsen anförts och hemställts.

Förslaget om landtmäterikostnaders förskotterande af statsverket och

förmånsrätt för statens på sådana förskott grundade fordringar tiar

emellertid kommittén hemställt ej måtte vinna afseende. Däremot har

kommittén tillstyrkt en fullständig omarbetning af landtmäteri taxan i

syfte att åstadkomma en nedsättning med i medeltal omkring en tredjedel

i kostnaderna enligt nu gällande tariffer.

I likhet med skiftesstadgekommittén finner jag landtmäteristyrelsens

nu föreliggande förslag i hufvudsakliga deiar synnerligen behjärtan

svärdt. Det synes mig ej råda något tvifvel om, att icke en

omorganisation af landtmäterikåren i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit skulle komma att i väsentlig

mån afhjälpa de olägenheter, som redan allt för länge vidlådt den nuvarande

organisationen, och blifva till fromma ej mindre för landtmätarna

själfva än äfven för landets jordägande befolkning.

Det hade ock varit min önskan, att redan nu kunna förelägga

Eders Kungl. Maj:t fullständigt förslag till omorganisation af landtmäteristaten

i orterna; och har jag, såsom redan antydts, i sådant

syfte låtit inom landtmäteristyrelsen utarbeta förslag till förnyad taxa

på arfvode för landtmäteriförrättningar i den af skiftesstadgekommittén

angifna riktning. Emellertid har dels tidens knapphet samt dels hänsynen

till de stora anspråk i öfrig!, som måste ställas på innevarande

års Biksdags offervillighet, gjort, att jag ansett frågan om en dylik

fullständig omorganisation af nämnda stat böra få anstå ännu någon tid.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

47

I ett hänseende kräfva emellertid omständigheterna, att frågan

redan nn upptages till pröfning, nämligen såvidt angår förste landtmätarnas

ställning. Eders Kungl. Maj:t har nämligen redan förut denna

dag, i anslutning till preliminärt beslut den 31 december 1907, på hemställan

af chefen för justitiedepartementet beslutat framställning till

Riksdagen om beviljande af särskild! anslag å andra hufvudtitelns extra

stat för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med kommitterades förenämnda förslag till förordning angående jordregister

med däruti vid omarbetning inom justitiedepartementet gjorda

förändringar och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af Eders

Kungl. Magt kunna komma att meddelas. Vid framläggande sistnämnda

dag till Eders Kungl. Maj:ts pröfning af berörda förslag har nämnda

departementschef till statsrådsprotokollet framhållit, bland annat, att

det vore afsedt, att jordregistret skulle uppläggas och föras af förste

landtmätarna hvar för sitt län, att detta förutsatte en sådan ändring i

dessa tjänstemäns ställning, att de komme att uteslutande ägna sin

arbetstid åt statens tjänst och förty i regel kunde vara å landtmäterikontoren

tillgängliga hvarje helgfri dag, samt att, därest förste landtmätarna

erhölle sålunda ändrad ställning, särskild! anslag ej syntes

behöfva ifrågasättas för jordregistrets förande.

Redan Eders Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut förutsätter alltså

en omorganisation af förstelandtmätartjänsterna i den af landtmäteristyrelsen

föreslagna riktningen.

En sådan omorganisation synes mig emellertid äfven af andra

orsaker synnerligen angelägen.

Framför allt torde sålunda det af landtmäteristyrelsen starkt betonade

behofvet af, att landtmäteriförrättningar, innan de fastställas,

komma att underkastas granskning äfven i tekniskt hänseende, vara i

högsta grad beaktansvärdt. Af se värda förluster och olägenheter skulle

säkerligen därigenom kunna besparas respektive jordägare, särskild t

om nämnda granskning, på sätt ifrågasatts, utsträckes att omfatta

äfven kontroll å marken af vederbörande förrättningsmäns arbete, där

så i något särskildt fall skulle finnas erforderligt.

Det är också min afsikt att längre fram denna dag vid behandling

af frågan om reglerandet för år 1909 af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel framlägga förslag till reglering af aflöningsförhållandena

vid landtmäteristyrelsen och i sammanhang därmed till vissa

förändringar i nämnda styrelses organisation. Såsom af hvad jag därvid

kommer att anföra lärer framgå, liar jag vid behandlingen af sist
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Behöfligt antal

förste

landtmätare.

nämnda fråga ansett vissa ifrågasatta utgifter kunna inbesparas, hufvudsakligen

under förutsättning, att förstelandtmätartjänsterna samtidigt

varda ombildade på ett sätt, som gör, att förste landtmätarna mer än

för närvarande kunna lämna styrelsen hjälp och biträde vid den

styrelsen åliggande uppsikten och kontrollen öfver de förrättningar

utförande landtmätarna.

Vidare torde här böra erinras om vikten häraf, att alltid vederbörande

domstolar och ägodelningsrätter äga till sitt förfogande lämpliga

personer, hvilka kunna anlitas som sakkunniga vid handläggning

af mål, uti hvilka landtmäteriteknisk sakkunskap erfordras, något

som med nuvarande organisation ofta icke är fallet. Jag kan i detta

hänseende, bland annat, framhålla, huru olämpligt det är att, såsom nu

understundom måste ske, en jämförelsevis ung vice kommissionslandtmätare

anlitas såsom sakkunnig vid pröfning af klander å förrättning,

som utförts af förste landtmätaren i länet.

Slutligen torde ej böra förbises, att, oafsedt om ett jordregister

kommer till stånd eller ej, den stigande utvecklingen gör det allt mer

önskligt, att för allmänheten tillträde till landtmäterikontoren i länen

står öppet oftare än för närvarande ägor rum.

Någon betänklighet att från organisationsförslaget i öfrigt utbryta

förevarande detalj synes mig icke möta.

Jag anser mig alltså böra föreslå, att förstelandtmätartjänsterna

omorganiseras i sådan riktning, att, på samma gång förste landtmätarna

betagas rättigheten att åt enskilda verkställa landtmäteriförrättningar,

deras tjänstgöring ordnas så, att de komma att hvar inom sitt verksamhetsdistrikt

blifva verkliga förmän för öfriga landtmätare med ungefär

de åligganden, landtmäteristyrelsen föreslagit, samt med skyldighet

därjämte att föra jordregistret och att, i den mån deras öfriga göromål

det medgifva, deltaga i detsammas första uppläggande.

Lika med skiftesstadgekommittén anser jag en dylik omorganisation

icke böra föranleda någon ändring i gällande skiftesstadga, utan kunna

genomföras uti helt och hållet administrativ väg.

I likhet med hvad landtmäteristyrelsen föreslagit tinner jag anställandet

af en förste landtmätare i hvarje län erforderligt. Mängden

och beskaffenheten af de göromål, som äro afsedda att påläggas förste

landtmätarna, synas mig utesluta möjligheten såväl af en sammanslagning

af länskontor som af att göra en förste landtmätare till föreståndare

för två dylika kontor. Med den befattning, förste landtmätarna

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 177.

49

redan alltifrån jordregistrets uppläggande komma att få med detta,

kan för öfrigt med säkerhet beräknas, att förste landtmätarna äfven i

de eljest med arbete minst betungade länen erhålla full daglig sysselsättning.

Såsom jämväl skiftesstadgekommittén framhållit, torde för öfrigt,

äfven om frågan om uppläggande af ett sådant register skulle komma

att förfalla, en sammanslagning af flera län till ett förstelandtmätardistrikt

komma att medföra så stora olägenheter, att man i hvarje fall

torde böra afstå därifrån.

På sätt jag redan antydt, skulle efter omorganisationen förste

landtmätarnas göromål blifva ungefärligen de, som af landtmäteristyrelsen

föreslagits. Uti ett par hänseenden torde jag emellertid härvidlag

böra nämna några ord.

Bland de åligganden, styrelsen föreslagit skola åläggas förste

landtmätarna, ingår äfven det att granska öfriga landtmätares arfvodesräkningar.

Styrelsens förslag härutinnan sammanhänger med hvad

styrelsen föreslagit därom, att staten skulle förskjuta landtmäteriarfvodena.

Äfven om, såsom jag antager, styrelsens förslag i denna sista del ej

kommer att vid frågans slutliga afgörande vinna gillande, tord.e för

allmänheten möjligheten att erhålla sakkunnigt biträde vid granskningen

af förrättningsmännens arfvodesräkningar vara af den vikt, att det,

oafsedt hvad utgång nyssnämnda fråga får, bör åläggas förste landtmätarna

att tillhandagå allmänheten med sådan granskning. Visserligen

kommer jag vid behandlingen af förenämnda fråga om reglering

af aflöningsförhållanden a vid landtmäteristyrelsen att, i öfverensstämmelse

med hvad den s. k. löneregleringskommittén hemställt, framlägga

förslag, afseende, bland annat, att göra den genom landtmäterifiskalen

utöfvade kontroll öfver landtmätarna så effektiv som möjligt

och särskildt att åstadkomma en mera omfattande granskning af deras

arfvodesräkningar å landtmäterifiskalskontoret. Den kontroll öfver landtmätarnas

sätt att uttaga dem tillkommande arfvoden, som sålunda

skulle åstadkommas, kan emellertid icke tänkas ordnad annorlunda,

än att den i regel kommer att infalla efter det räkningarna redan

blifvit af vederbörande guldna, och kommer således icke att hafva den

omedelbara betydelse för allmänheten, som eu granskning af arlVodesråkningarna

genom förste landtmätarna skulle få. Det är således min

afsikt att vid framläggande af förslag till de ändringar i landtmäteriinstruktionen,

som komma att föranledas af ett bifall till nu föreliggande

organisationsförslag, intaga äfven föreskrift om skyldighet för förste

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami, 1 Afd. 109 Höft. 7

Göromål.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Föreslagen

aflöning.

landtmätare att, dä de därom anmodas, utan särskild ersättning tillhandagå

allmänheten med granskning af landtmätares arfvodesräkningar.

Styrelsens förslag, att det skulle åligga förste landtmätarna att

utan annan godtgörelse än resekostnads- och traktamentsersättning verkställa

landtmäteriförrättningar för kronans enskilda räkning, gillar jag

visserligen så till vida, att jag anser en dylik skyldighet höra åläggas

förste landtmätare. Jag anser mig emellertid icke kunna underlåta att

påpeka, att det äfven efter den föreslagna omorganisationen kan inträffa,

dels att i de län, där förste landtmätarna blifva mycket strängt

upptagna å landtmäterikontoren, det blir nödigt att uppdraga dylika

förrättningar åt andra landtmätare, dels ock att i län med särskild!

stora afstånd det, särskild! om distriktsindelning blifver genomförd,

blir ekonomiskt fördelaktigt för staten att i vissa fall anlita någon i

närheten af förrättningsstället bosatt landtmätare i stället för förste

landtmätaren. Möjligheten för vederbörande myndighet att för s. k.

kronoförrättningar anlita äfven andra landtmätare än förste landtmätare

bör således fortfarande stå öppen.

Den förändrade ställning, förste landtmätarna skulle få, förutsätter,

på sätt landtmäteristyrelsen föreslagit, en motsvarande förändring

i sättet för deras aflönande och uti beloppet af aflöningen.

Landtmäteristyrelsen har uti förevarande hänseende ansett förste

landtmätare böra likställas med öfverjägmästare och förty, med hänsyn

till den aflöning, som för närvarande utgår till de sistnämnda, hemställt

om en aflöning, som i medeltal skulle uppgå till 4,800 kronor med ett

ålderstillägg å 600 kronor, därvid emellertid styrelsen, med hänsyn

därtill att arbetet enligt styrelsens förmenande skulle komma att ställa

sig något ojämnt inom de olika länen, hemställt om en gradering af

tjänstgöringspenningarna efter det förmodade olika arbetet.

Såsom statskontoret framhållit, torde redan med hänsyn därtill,

att förste landtmätarna efter omorganisationens genomförande skulle

blifva skyldiga att bidraga till sin egen pensionering, den föreslagna

aflöningen böra något höjas.

En sådan höjning torde emellertid blifva erforderlig äfven från

andra synpunkter.

Först och främst synes mig sålunda böra beaktas de väsentliga

aflöningsförhöjningar, som efter afgifvandet af landtmäteristyrelsens förslag

redan medgifvits eller föreslagits för stora grupper af statstjänare,

däribland äfven öfver jägmästarna. Samma skäl, som föranled! dessa

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 51

aflöningsregleringar och förslag, äga sin giltighet jämväl i fråga om

förste landtmätarna.

Vidare torde hänsyn böra tagas till förste landtmätarnas nuvarande

inkomster och ställning.

Med den utaf landtmäteristyrelsen beräknade medelårsinkomst af

hmdtmäteriförrättningar eller 3,053 kronor såsom utgångssumma skulle,

med tillägg härtill af lön och tjänstgöringspenningar, förste landtmätarnas

nuvarande årsinkomster uppgå till omkring 5,250 kronor och efter erhållet

ålderstillägg till 5,650 kronor.

Landtmäteristyrelsen har emellertid vid sill uträkning af sagda

medelårsinkomst ej tagit, hänsyn till det förhållande, att, till följd af

den nu rådande ojämna fördelningen mellan landtmätarna af förekommande

göromål, ett flertal landtmätare för närvarande sakna full sysselsättning,

utan uppdelat summan af samtliga landtmätarnas inkomster

för förrättningar å hela antalet med landtmäterigöromål sysslande landtmätare.

Fördelas däremot samma summa å endast det antal landtmätare,

som minst erfordras för att kunna med önskvärd skyndsamhet handlägga

förekommande landtmäterigöromål, hvilket antal i landtmäteristyrelsens

förslag uppgifvits till minst 180, uppgår denna medeltalssiffra till något

mer än 3,500 kronor. Med denna siffra åter såsom utgångspunkt skulle

eu förste landtmätares sammanlagda årsinkomst uppgå till 5,700 kronor

samt efter erhållet ålderstillägg till 6,100 kronor.

I verkligheten torde dock åtminstone de flesta förste landtmätares

nuvarande årsinkomst uppgå till än högre ja i vissa förekomna fall till

vida högre belopp. Vid landtmäteristyrelsens förslag fogade statistiska

uppgifter utvisa nämligen, att i flertalet län förste landtmätarna företrädesvis

varit af allmänheten anlitade med landtmäteriförrättningar och

följaktligen äfven häraf åtnjutit de högsta inkomsterna.

Slutligen måste uppenbarligen hänsyn äfven tagas därtill, att

lönerna för förste landtmätarna ej få sättas så låga, att de dugligaste

och mest anlitade bland kommissionslandtmätarna faktiskt afstängas

från att söka förste landtmätartjänst.

I betraktande af alla dessa omständigheter synes mig begynnelseaflöningen

för förste landtmätarna skäligen ej kunna sättas lägre än

6,000 kronor.

Enligt förut öflig fördelning af denna aflöning i lön och tjänstgöringspenningar

skulle begynnelselönen komma att uppgå till 4,000

kronor och återstoden utgöra tjänstgöringspenningar.

Lort.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Tjänstgörings- Beträffande dessa senare liar visserligen ingen anmärkning gjorts

pennmgar. mo^ laiicltmäteristyrelsens förslag att bestämma dem till olika belopp

för olika län, allt beroende på då beräknad olika myckenhet arbete i

de särskilda länen; och denna beräkning sjmes mig äfven vid tiden

för uppgörandet af landtmäteristyrelsens förslag varit fullt berättigad.

Såsom redan förut framhållits, innebär emellertid upprättandet och

förandet af jordregister ett så stort mått af arbete för förste landtmätarna,

att det med visshet kan förutses, att dessa äfven i de eljest

med arbete minst betungade länen komma att erhålla full dagligsysselsättning.

Då sålunda alla förste landtmätare blifva i tjänsten fullt

sysselsatta, synes mig rättvisan kräfva, att tjänstgöringspenningarna.

sättas lika för alla; och böra dessa sålunda i samtliga län utgå med

2,000 kronor.

Ålder stilla gg. Efter fem års väl vitsordad tjänstgöring synes mig till begynnelse
lönen

böra komma ett ålderstillägg å 500 kronor.

Ortstiiiägy. Statskontoret har, som nämndt, hemställt, att vid reglering af förste

landtmätarnas aflöningsförhållanden äfven den af föregående års Riksdag

på Kungl. Maj:ts förslag i vissa då beslutade lönestater upptagna aflöningsformen

ortstillägg måtte komma till användning.

Emot detta förslag har jag ej någon anmärkning att göra.

Ej heller anser jag den af statskontoret föreslagna indelning af

länen i dyrhetsklasser föranleda någon erinran.

Däremot kan jag icke biträda statskontorets förslag, att ortstillägg

skulle tilldelas samtliga förste landtmätare och således äfven dem, som

vore anställda i län, tillhörande den lägsta dyrhetsklassen. Eu. sådan

anordning strider uppenbart mot den tanke, som ligger till grund för

införandet af ortstillägg såsom eu aflöningsform.

Ej heller de af statskontoret föreslagna beloppen för ortstillägget

synas mig lämpliga. Förste landtmätarna skulle nämligen, vid bifall

till hvad jag förut föreslagit, i aflöningshänseende närmast komma

att blifva jämförliga med andra gradens tjänstemän vid de centrala ämbetsverken.

De torde då ock böra i fråga om ortstillägg hänföras till samma

klass af tjänstemän.

Ortstillägg synas mig, i anslutning till hvad jag sålunda anfört,

böra utgå med 400 kronor till förste landtmätaren i Stockholms län

samt med 200 kronor till en hvar af förste landtmätarna i Malmöhus

län, Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands, Västerbottens och Norr
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

53

bottens liiu, medan öfriga förste landtmätare icke skulle tillerkännas

någon dylik förmån.

En fråga, som står i nära samband med bestämmandet af storleken

af första landtmätarnas löner, är den, huruvida utsikt finnes för förste

landtmätarna att i afsevärd män få tillökning i nu föreslagna inkomster

genom lösen för utfärdandet af afskrifter, kartkopior, bevis o. d.

Lösen för afskrifter och kopior af de i landtmäterikontoren förvarade

handlingar och kartor tillkommer redan nu förste landtmätarna,

men denna lösen torde, sedan kostnaderna för afskrifvandet eller kopierandet

guldits, lämna endast ringa öfverskott. Ett borttagande af denna

lösen förutsätter, att staten själf skulle bekosta verkställandet af ifrågavarande

afskrifter och kopior, en anordning, som säkerligen skulle

ådraga statsverket större utgift än som motsvarade den vinst för allmänheten,

hvilken kunde beräknas uppstå genom lösens borttagande.

Jag anser således lösen för afskrifter och kartekopior fortfarande böra

tillkomma förste landtmätarna.

Utfärdandet af bevis torde hafva illbragd förste landtmätarna eu

i medeltal för hvarje län till några hundratal kronor uppgående årlig

sportelinkomst. Största delen af dessa bevis äro sådana, som grundas

å de i landtmäterikontoren förvarade kartor och handlingar. Med

genomförandet af den af mig föreslagna omorganisationen synes lösen

ej mer böra utgå för dylika bevis.

Efter det jordregister blifvit upplagd!, kan med säkerhet beräknas,

att antalet bevis, som förste landtmätare med ledning af detta hafva att

utfärda, blifver tämligen afsevärdt. Äfven en del utdrag ur registret

torde kunna ifrågakomma. Jämväl dessa bevis och utdrag synas mig

böra lämnas utan någon särskild lösen till utfärdaren.

I båda dessa hänseenden erfordras således i sinom tid ändring i

gällande förordning om expeditionslösen.

Hvad af landtmäteristyrelsen föreslagits ifråga om beloppet af den

pension, som vid afskedstagande bör tillkomma förste landtmätarna, hänför

sig till förhållanden, gällande innan civila tjänstinnehafvares rätt till

pension blifvit genom särskild lag reglerad. Efter det dylik lag numera

blifvit utfärdad, skall, sedan ny lönestat för förste landtmätarna blifvit

fastställd, för dessa komma att gälla hvad i samma lag härutinnan finnes

stadgadt. Under förutsättning att blifvande löner bestämmas till 4,000

kronor eller med ålderstillägg till 4,500 kronor skulle sålunda de förste

Sportler.

Pension.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

Semester.

landtmätare, som komma i åtnjutande af dessa löner, vid sitt afskedstagande

erhålla i pension 4,000 respektive 4,500 kronor.

T fråga om den tid, då en förste landtmätare skulle blifva berättigad

till pension, har föreslagits, att detta skulle inträffa redan vid uppnådda

65 år. Emellertid kommer förste landtmätarnas blifvande arbete nästan

uteslutande att bestå i kontorsgöromål, och vid sådant förhållande synes

mig åldern för afskedstagande ej böra bestämmas till annan än den för

andra tjänstemän numera i allmänhet stadgade.

Landtmäteristyrelsen har — med instämmande i hvad af några

myndigheter yttrats om önskvärdheten, att viss tids årlig semester utan

afstående af tjänstgöringspenningar tillkomme förste landtmätarna —

uttalat tvifvel om sådan vore möjlig att bereda dem.

Äfven jag finner med hänsyn till beskaffenheten af förste landtmätarnas

blifvande göromål ensidigt, att rätt till viss tids årlig semester

utan afstående af tjänstgöringspenningar kunde beredas dem i likhet

med flertalet statens tjänstemän; och synes mig semestertiden skäligen böra

bestämmas till en månad. Men så länge frågan om förändrad organisation

jämväl af landtmäterikåren i öfrigt hvilar oafgjord och det ej finnes aflönade

lägre tjänstemän, hvilka äro pliktiga att, i händelse af behof, åtaga sig

förordnanden såsom förste landtmätare, förutser jag, att stor svårighet

kommer att möta att erhålla tillgång till lämpliga personer, som äro

villiga åtaga sig dylika förordnanden. Kommissions- och vice kommissionslandtmätare,

hvilka hafva full sysselsättning med landtmäteriförrättningar,

kunna nämligen ej beräknas vara villiga emottaga ett förordnande,

som i ekonomiskt hänseende ej har att bjuda dem någon

ersättning, motsvarande hvad de under tiden måste i inkomster afstå.

Däremot synes det mig förefinnas utsikt, att arbetet med jordregistret

kommer att tillföra landtmäterikåren arbetskrafter, Indika kunna blifva

kompetenta att fullgöra förste landtmätares åligganden och i händelse

af förfall för förste landtmätare eller under semester upprätthålla dennes

befattning. Uppenbarligen måste emellertid under dylika förhållanden

förste landtmätares rätt till semester göras beroende af, om lämplig

vikarie står att erhålla för den aflöning, som för sådan tjänstgöring

kan bestås. Då, på sätt jag förut framhållit, den af landtmäteristyrelsen

föreslagna omorganisation af landtmäteristaten i orterna torde böra med

det snaraste i dess helhet genomföras, bör i hvarje fall den anmärkta

svårigheten endast blifva af öfvergående art.

Enär emellertid för att kunna bereda hvarje förste landtmätare eu

månads årlig semester erfordras tillgång till medel att därmed ersätta

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177. 55

de personer, hvilka under tiden på förordnande upprätthålla förste

landtmätarbefattningarna, har jag i den föreslagna lönestaten upptagit

äfven ett belopp för detta ändamål, hvilket belopp jag ansett kunna

beräknas till 4,000 kronor.

I fråga om de villkor och bestämmelser, som för åtnjutande af

nu föreslagna aflöningsförmåner böra stadgas, hänvisar jag till hvad

härutinnan föreskrifvits i samband med den vid 1907 års Riksdag för

statskontoret beslutade lönereglering och föreslagits vid andra nu förestående

löneregleringar. Särskildt torde böra stadgas förbud för förste

landtmätare att utföra förrättningar åt enskilda.

I likhet med landtmäteristyrelsen finner jag, med hänsyn till

mängden af de under de senaste åren inom Värmlands län och inom

de 5 norrländska länen verkställda laga skiften och andra förrättningar,

all anledning förefinnas att antaga, att förste landtmätarna i dessa län

komma . att blifva så öfverhopade af tjänstegöromål, att de ej utan

tjänstebiträde få tid att med erforderlig omsorg fullgöra de åligganden,

som skulle komma att uppdragas åt dem.

Det af landtmäteristyrelsen föreslagna antal extra biträden å landtmäterikontoren

finner jag- sålunda erforderligt.

Med hänsyn till de arfvoden, som i allmänhet föreslagits för motsvarande

tjänstemän å andra områden, särskildt amanuenserna hos landtmäteristyrelsen

och jägmästarassistenter, synes mig arfvodet till nu ifrågavarande

amanuenser icke kunna sättas lägre än till 2,000 kronor för en

hvar af dem.

För den händelse förslaget till förordning angående jordregister

vinner statsmakternas gillande, torde, förutom nu föreslagna antalet

amanuenser, än ytterligare biträden å länens landtmäterikontor blifva

erforderliga; men som tvifvelsutan flera år komma att förflyta innan

jordregistren hinna blifva upplagda, och först härefter det stadigvarande

behofvet af förstärkning i sådana extra arbetskrafter kan tillförlitligen

beräknas, påkallan för närvarande ingå anslag till dylika biträden.»

Den viktigaste anledningen till Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag

om förändrad organisation af förste landtmätartjänsterna torde hafva varit

Kungl. Maj:ts beslut att till Riksdagen ingå med förslag till inrättande

af ett jordregister, hvilket skulle uppläggas och föras af förste landtmätarne,

hvar i sitt län. Ett sådant anordnande af detta arbete förutsätter

nämligen en ändring i bemälda tjänstemäns ställning, enär de

komme att uteslutande ägna sig åt statens tjänst och icke vidare kunde

bereda sig inkomster genom landtmäteriförrättningar åt enskilde. Sedan

Aflöning*-

villkor.

Amanuenser.

Utskottets

yttrande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 17 7.

numera Kungl. Maj:ts förslag om inrättandet af ett jordregister vunnit

Riksdagens bifall, är alltså en omorganisation af förste landtmätartjänsterna

en angelägenhet, som icke kan undanskjutas. Och då utskottet

funnit de af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförmånerna \id

jämförelse med öfriga af Riksdagen under senaste tider beslutade löneregleringar

väl afvägda och ej heller haft något att erinra mot de

ifrågasatta villkoren och bestämmelserna för aflöningsförmånernas åtnjutande,

anser sig utskottet böra i hufvudsak biträda Kungl. Maj.ts

förslag. Endast i ett afseende har utskottet velat framställa en erinran.

Enär fråga uppstått om att Stockholms län möjligen skulle upphöra

såsom administrativ myndighet, har utskottet i afgifvet förslag

till lönereglering för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelsen i nämnda

län, fäst det villkor att ledigblifvande tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms

län hädanefter tills vidare endast skola tillsättas medelst föiord.

ii8)iid.6

Af angifvet skäl torde vid nu föreliggande lönereglering höra

uppställas enahanda villkor beträffande förste landtmätartjänsten i

Stockholms län.

På o-rund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

Ö

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, må

a) under villkor att, då förste landtmätartjänsten

i Stockholms län blifver ledig, denna tjänst

tillsvidare endast tillsättes medelst förordnande, godkänna

följande aflöningsstat för landtmäteristaten i

orterna att tillämpas från och med år 1909:

Kronor

I

Tjänst- |0rtg_

Arf-

voden

1

i Lön

görmgs-j tin.

penrnn. k

gar I

Summa

i

1

förste landtmätare; 4,000

2,000 | 400

6,400

1

5?

rr-*''

Ö

32

O

2,060 i 200

6,200

4

» » ! 16,000

8,000 800

24,800

(Efter 5 år kart

/lönen höi as

med 500 kr.

I 1

» » I 4,000

2,000 ■-

—

6,000

liv

» » | 68,000

34,000 —

—

102,000

1 1

amanuens............ —

- '' —

2,000

2,000

5

amanuenser ......... —

— —

10,000

10,000

vikariatsersättning . —

_ 1 _

4,000

4,000

Summa

161,400

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

57

b) godkänna följande villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de för förste landtmätare i punkterna

a) och b) härofvan föreslagna aflöningsförmåner,

nämligen,

att förste landtmätare skall vara underkastad

såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller

jämkning i åligganden som ock den reglering af

tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven, vare

sig vid en möjligen inträdande förändrad organisation

af landtmäteristaten eller särskilda delar däraf eller

eljest;

att med förstelandtmätarbefattning icke må

förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns

stat;

att med förstelandtmätarbefattning icke heller

må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, så framt ej landtmäteristyrelsen,

uppå därom gjord framställning och efter

pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

vid landtmäteristaten, finner uppdraget eller befattningen

kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;

att förste landtmätare icke äger utföra landtmäteriförrättningar

åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast

för den tid, befattnings innehafvare verkligen tjänstgjort

eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest

varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som

uppehållit befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att sin befattning

förrätta, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget,

där sådant utgår, men att den, som undfår

ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,

tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott eller

revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig

Bil,, till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 109 Iläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

ordning afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen

förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas

att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för

befattningens uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman för tid.

hvarunder han af hållit sig från tjänstgöring utan att

hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller

kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder afstängd från

tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af landtmäteristyrelsen pröfvas böra

användas till befattningens uppehållande, skall under

tiden innehållas, såvida ej landtmäteristyrelsen finner

skäligt låta honom uppbära något däraf;

att tidpunkten för den i lönestaten medgifna

förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af förste landtmätartjänst bestämmes att inträda efter

fem år, under villkor att innehafvaren under mer än

fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för

att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock

att härvid icke må föras honom till last den tid, han

åtnjutit semester, under iakttagande att den högre

aflöningen ej får tillträdas förr än vid början af

kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade

tjänsteåldern blifvit uppnådd; börande löntagare därvid

tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen, vare sig på grund af fullmakt eller

konstitutorial eller på grund af förordnande i följd

af frågan om ny organisation af landtmäteristaten i

orterna;

att likväl förste landtmätare, som, då han intjänat

stadgad tid för erhållande af löneförhöjning, redan

uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda

;

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

59

att förste landtmätare, i den mån lämplig vikarie

mot uppbärande därför af ersättning, motsvarande

de med tjänsten förenade tjänstgöringspenningar, kan

erhållas, äger årligen, när sådant utan hinder för

göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester

under en månad;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgå till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten

afgå äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla

hvad i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares

rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt; samt

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

c) förklara,

ej mindre att enhvar, som med eller efter

1909 års ingång tillträder förstelandtmätartjänst, skall

vara pliktig att underkasta sig berörda villkor och

bestämmelser,

än äfven att de förutvarande innehafvare af

förstelandtmätartjänster, hvilka icke före den 1 november

1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya

aflöningsstaten samt nämnda villkor och bestämmelser,

och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola

varda bibehållna vid dem dittills tillkommande, från

statsverket utgående aflöningsförmåner äfvensom, i

den mån ej annat föranledes af bestämmelserna i förenämnda

lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till

pension, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem, samt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 177.

d) höja det i riksstaten under nionde hufvudtiteln

uppförda ordinarie anslag till landtmäteristaten i orterna

från 52,800 kronor till 161,400 kronor, eller

således med 108,600 kronor.

Stockholm den 22 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. PIPPING.

Friherre C. H. Falkenberg har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.