Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike.

1908-03-14 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:184, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och detta rike.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

1

N:o 184.

Ank. till Riksd. kansli deri 26 maj, kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds proposition till Riksdagen

angående godkännande af en konvention med Norge om

hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af

sjögränsen mellan Sverige och detta rike. (l:a. IT. A.)

I en till Riksdagen den 27 mars innevarande år aflåten proposition

(n:o 130) haj* Kungl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen bilagdt

protokoll öfver ett blandadt utrikes- och civildepartementsårende för samma

dag, föreslagit Riksdagen att lämna sitt samtycke till den vid berörda

protokoll fogade konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om

viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge.

Det i propositionen åberopade stadsrådsprotokoliet innehåller följande

anförande af ministern för utrikes ärendena:

»Såsom bekant, råda tvistiga meningar mellan Sverige och Norge

rörande rätta sträckningen af den närmast öppna hafvet belägna delen af

sjögränsen mellan de båda rikena. Efter därom med den norska regeringen

förda underhandlingar har numera enighet uppnåtts rörande tvistefrågans

hänskjutande till skiljedom, på sätt den protokollet bifogade konvention i

ämnet närmare angifver. Vid underdånig föredragning af ministeriellt

ärende den 7 innevarande mars behagade Eders Kungl. Majestät äfven

uppdraga åt mig att på diplomatisk väg inhämta, huruvida Hennes Majestät

Drottningen af Nederländerna, på sätt i artikel 1 af denna konvention vore

förutsedt, vore villig utse ordförande uti ifrågavarande skiljedomstol, hvarjämte

under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens samtycke härtill

Eders Kungl. Maj:t med godkännande af denna konvention bemyndigade

mig att gemensamt med härvarande norske minister underteckna densamma.

Sedan Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna låtit meddela,

att Hennes Majestät vore villig mottaga det ifrågasatta uppdraget att

eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen, har ifrågavarande konvention den

14 innevarande månad undertecknats af mig och härvarande norske minister.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 116 Höft. (N:o 184). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

För frågans slutliga afgörande kräfves emellertid för Sveriges del

Riksdagens bifall, hvilket äfven i den föreslagna konventionen är förutsatt

genom inryckande i densamma af bestämmelse därom att densamma skall

ratificeras. Vid sådant förhållande torde proposition i ämnet böra till

Riksdagen aflåtas.»

Uti ofvanintagna yttrande åberopade konvention samt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver ministeriellt ärende den 7 mars 1908 äro af

följande lydelse:

» KONVENTION

om hänskjutande till skiljedom

af frågan om viss del af sjögränsen

mellan Sverige och

Norge.

Hans Majestät Konungen af Sverige

och Hans Majestät Konungen af

Norge, som funnit, att frågan om sjögränsen

mellan Sverige och Norge, i

den mån denna gräns icke redan blifvit

bestämd genom kungl. beslutet

den 15 mars 1904, bör hänskjutas till

skiljedom, hafva för detta ändamål till

Sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen af Sverige:
Sin

minister för utrikes ärendena

Eric Birger Trolle;

Hans Majestät Konungen af Norge:

Sin envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire Paul Benjamin

Vogt,

hvilka, efter att hafva meddelat

hvarandra sina fullmakter, som befunnits

i god och behörig form, öfverenskommit

om följande bestämmelser:

KONVENTION

om avgjörelse ved voldgift av

spörsmaalet om en vis del av

sjögrsensen mellem Sverige o g

Norge.

Hans Majestät Kongen av Sverige

0 g Hans Majestät Kongen af Norge,

som har fundet, åt spörsmaalet om

sjögrsensen mellem Sverige og Norge

1 den utsträckning, hvori den ikke er

blevet bestemt ved resolution av 15

mars 1904, bör henskytes til avgjörelse

ved voldgift, har i dette öiemed opnaevnt

som sine befuldmaegtigede:

Hans Majestset Kongen av Sverige:

Sin minister for de utenrikske

anliggender, Eric Birger Trolle;

Hans Majestset Kongen av Norge:

Sin overordentlige utsending og

befuldmsegtigede minister i Stockholm,

Paul Benjamin Vogt,

hvilke, efter åt ha meddelt him

sinder! sine fuldmagter, som fandtes i

god og behörig form, er kommet

overens om fölgende artikler:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

3

Art. 1.

Parterna förbinda sig att i nedan

angifna omfång öfverlämna frågan om

sjögränsen mellan Sverige och Norge

till slutligt afgörande genom en skiljedomstol,

bestående af en ordförande,

som icke är någondera partens undersåte

eller bosatt i någotdera landet,

samt af två andra ledamöter, en svensk

och en norsk.

Ordföranden utses af Hennes Majestät

Drottningen af Nederländerna, de

öfriga ledamöterna en af hvardera parten.

Parterna förbehålla sig dock att, i

händelse de därom kunna enas, genom

en särskild öfverenskommelse utse vare

sig blott ordföranden eller skiljedomstolens

samtliga ledamöter. Framställning

till Hennes Majestät Drottningen

af Nederländerna eller skiljedomare,

som må blifva utsedd genom öfverenskommelse,

skall göras af båda parterna

gemensamt.

Art. 2.

Skiljedomstolen skall, efter pröfning

af parternas yrkanden samt till

stöd därför anförda skäl och bevis,

fastställa gränslinjen i vattnet från

punkt XVIII å den vid de svenska och

norska kommissariernas förslag af 18

augusti 1897 fogade karta ut i hafvet

intill territorialgränsen. Det är

Art. 1.

Parterne forpligter sig til i den

nedenfor angivne utsträckning åt undergi

spörsmaalet '' om sjögrtensen

meilein Sverige og Norge endelig avgjörelse

av en voldgiftsret, bestaaende

av en president, som ikke er nogen

av parternes undersaat eller bosat i

noget av de to lande, samt av to

andre medlemmer, eu svensk og en

norsk.

Prtesidenten vaelges av Hendes

Majestät Dronningen av Nederlandene,

de övrige medlemmer en av hver part.

Parterne forbeholder sig dog i tittande

av, åt de derom kan enes, ved

särskilt overenskomst åt utse enten

alene prsesidenten eller voldgiftsrettens

samtlige medlemmer. Henvendelse til

Hendes Majesttet Dronningen av Nederlandene

eller til voldgiftsdommer, som

maatte bli utseet gjennem overenskomst,

skal rettes av begge parter i

ftellesskap.

Art. 11.

Voldgiftsretten skal efter åt ha

prövet parternes paastande og de til

stötte derför anförte grunde og bevisligheter

fastsaette grten selinjen i

vandel fra punkt XVIII paa det kart,

som er bilagt de svenske og norske

kommissserers förslag av 18 august

1897, ut i havet indtil territorial
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

öfverenskommet, att ytterlinjerna för

det område, som genom parternas yrkande

kan göras till föremål för tvist

och inom hvilket gränsen alltså skall

fastställas, icke må dragas så att däraf

omfattas öar, holmar och skär, som

ej ständigt öfversköljas af vattnet.

Art. 3.

Skiljedomstolen äger att afgöra,

huruvida gränslinjen bör anses vara,

helt eller till viss sträckning, bestämd

genom gränstraktaten af 1661 med

därtill hörande karta och huru den

sålunda bestämda gränslinjen bör uppdragas,

samt att, för så vidt gränslinjen

anses ej vara genom ifrågavarande

traktat och karta bestämd, fastställa

densamma med afseende på faktiska

förhållanden och folkrättsliga

principer.

Art. 4.

Intill utgången af tredje kalenderåret

efter det, hvarunder skiljedomstolens

slutliga beslut meddelas,

må oberoende af den gränslinje, som

genom berörda beslut fastställes, fiske

inom det område, som enligt art. 2

kan vara föremål för tvist, idkas af

hvartdera rikets undersåtar i samma

omfattning som under femårsperioden

1901—05. Vid bedömande af fiskets

omfattning tages hänsyn till de fiskan
-

gramsen. Det er överenskommet, åt

yderlinjerne for det omraade, som

ved parternes paastande kan gjöres

til gjenstand för tvist, og indenfor

hvilket grynsen altsaa skal fastssettes,

ikke maa dragés saaledes, åt deri indbefattes

öer, holmer og skjyr, som

ikke stadig overskylles av vandet.

Art. III.

Voldgiftsretten har åt avgjöre,

hvorvidt grynselinjen bör ansees for

åt vasre helt eller paa en vis strykning

fastslaaet ved gram se traktaten

av 1661 med dertil hörende kart, og

hvorledes den saaledes bestemte grynselinje

bör optrykkes, samt, forsaavidt

grynselinjen ikke ansees åt vyre bestemt

ved omhandlede traktat og kart,

åt fastsytte samme under hensyn til

faktiske forhold og folkeretslige principer.

Art. IV.

Indtil utgången av det tredje

kalender aar efter det, i hvilket voldgiftsrettens

endelige beslutning meddeles,

skal uten hensyn til den grynselinje,

som gjennem nyvnte beslutning

fastsyttes, fiske kunne drives av hvert

rikes undersaatter indenfor det omraade,

som efter art. II kan vyre

gjenstand for tvist, i samme utstrykning

som under femaarsperioden

1901—1905. Ved bedömmelsen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

5

des antal, fiskets art och fångstsättet.

Art. 5.

Det är öfverenskommet, att det

rike, på hvars sida om den blifvande

gränslinjen fiskegrundet Grisebådarne

är beläget, icke gent emot det andra

riket äger något anspråk på deltagande

i kostnaden för fyrskepp eller liknande

anordningar på eller i närheten af

nämnda grund.

Sverige förbinder sig att bibehålla

det nuvarande, utanför territorialgränsen

utlagda, fyrskeppet intill

utgången af den i art. 4 nämnda tid.

Art. 6.

Skiljedomstolens ordförande utsätter

tid och ort för domstolens första

sammanträde och kallar till detta sammanträde

de öfriga ledamöterna.

Tid och ort för ytterligare sammanträden

bestämmas af skiljedomstolen.

Art. 7.

Det officiella språk, som af skiljedomstolen

användes, skall vara engelska,

franska eller tyska, enligt bestämmande,

som träffas af ordföranden

efter samråd med de öfriga ledamöterna.

fiskets utstrykning tages hensyn til

de fiskendes antal, fiskets art og

fangstmaaten.

Art. V.

Det er överenskommet, åt det

rike, paa hvis side av den blivende

gramselinje fiskegrunderne «Grisebaaerne»

er beliggende, ikke overfor

det andet rike har krav paa deltagelse

i omkostninger til fyrskib eller 1ignende

foranstaltninger paa eller i n yrheten

av nyvnte grunder.

Sverige förpligta’ sig til åt bibeholde

det nu vy rend e utenfor territorialgrynsen

anlagte fyrskib indtil

utgången av den i art. IV nyvnte

o o

övergångstid.

Art. VI.

Voldgiftsrettens prysident bestemmer

tid og sted for rettens förste

sammentryde og varsler de övrige

medlemmer om dette sammentryde.

Tid og sted for videre sammentryde

bestemines av voldgiftsretten.

Art. VII.

Det officielle sprog, som af voldgiftsretten

blir åt anvende, skal vyre

engelsk, fransk eller tysk, overensstemmende

med beslutning, som fattes

av prysidenten efter samraad med de

övrige medlemmer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

Parterna må dessutom i inlagor,

bevismedel och anföranden begagna

någotdera landets språk, skiljedomstolen

obetaget att låta verkställa öfversättning.

Art. 8.

I afseende å förfarandet och omkostnaderna

skola i tillämpliga delar

gälla de bestämmelser, som innefattas

i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen

i Haag 1907 antagna reviderade

konvention för afgörande! på

fredlig väg af internationella tvister.

Inlagor, repliker och bevismedel,

som afses i art. 63 mom. 2 af nämnda

konvention, skola delgifvas inom tider,

som af skiljedomstolens ordförande

bestämmas, och sist före den 1 mars

1909. Härigenom verkas ej rubbning

i föreskrifterna om förfarandets andra

afdelning, särskild! icke i bestämmelserna

i art. 68—72 och 74 af samma

konvention.

Skiljedomstolen äger, när den för

sakens upplysning finner nödigt, anordna

förhör, i båda parternas närvaro,

med vittnen eller sakkunniga samt

föreskrifva verkställandet af gemensamma

hydrografiska undersökningar

beträffande det tvistiga området.

Parterne kan desuten i indlasg,

bevismidler og anförsler benytte hvert

av de to ländes sprog, idet det er

voldgiftsretten forbeholdt åt foranstalte

oversasttelse.

Art. Vill.

Med hensyn til proceduren og

omkostningerne kommer til anvendelse,

forsaavidt de kan tillempes, de bestemmelser,

som indeholdes i artiklerne

62 till 85 i den paa den anden

fredskonference i Haag i 1907 vedtagne

reviderede konvention om fredelig

avgjörelse av internationale stridigheter.

Indheg, repliker og bevismidler,

hvortil sigtes i art. 63, 2 avsnit, i

nsevnte konvention, skal meddeles

inden de tidsfrister, som av voldgiftsrettens

president bestemmes, og senest

inden 1 mars 1909. Herved sker

ingen söndring i reglerne for procedurens

anden avdeling, speciel ikke

i bestemmelserne i art. 68—72 og 74

i samme konvention.

Voldgiftsretten har adgang til,

naar den for sakens ©plysning Under

det nödvendig, åt foranstalte avhörelse

i begge parters nservser av vidner og

sakkyndige samt til åt beslutte iverksaettelse

av fädles hydrografiske undersökelser

vedrörende det omtvistede

omraade.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 181.

7

Art. 9.

Denna konvention skall'' ratificeras

och ratifikationerna utväxlas i

Stockholm snarast möjligt.

Till bekräftelse häraf hafva vederbörande

fullmäktige undertecknat

denna konvention och försett den med

sina sigill.

Utfärdad i två exemplar på svenska

och norska i Stockholm den 14 Mars

1908.

Art. IX.

Denne konvention skal ratificeres

o g ratifikationerne utvexles i Stockholm

snarest nådig.

Til bekräftelse herav har de respektive

befuldmaigtigede undertegnet

denne konvention og forsynet den

med sine segl.

Udfserdiget i to exemplarer paa

svensk og norsk i Stockholm den 14

Mars 1908.

ERIC TROLLE.

(L. S.)

BENJAMIN VOGT.

(L. S.)

Utdrag af ''protokoll öfver ministeriellt ärende hållet

inför Hans Majestät Konungen å Stockholms slott den 7

mars 1908.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet

:

Frågan om rätta sträckningen af den genom gränsregleringstraktaten

af den 26 oktober 1661 fastställda sjögränsen mellan Sverige och

Norge var under år 1897 föremål för behandling af svenska och norska

kommissarier. Dessa fullgjorde sitt uppdrag under tiden från och med

den 11 till och med den 21 augusti 1897.

Med underdånig skrifvelse den 31 i nyssnämnda månad öfverlämnade

de svenska kommissarierna protokoll öfver förrättningen samt kommissionens

förslag till och beskrifning af sjögränsen mellan Sverige och

Norge från det inre af Idefjorden ut till hafvet. jämte affattning på kartan

af den föreslagna gränslinjen. Vid denna förrättning enades kommissarierna

om gränslinjen från det inre af Idefjorden till en punkt, som å berörda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

detta protokoll bifogade karta betecknas med XVIII och som utgör

midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel å norska sidan

till södra udden af eu nordväst om Norra Hellsö belägen holme å svenska

sidan; och blef gränsen intill berörda punkt genom nådigt beslut den

15 mars 1904 vederbörligen godkänd och utmärkt.

Angående gränsens vidare sträckning ut i hafvet, så långt territorialgränsen

går, uppnåddes däremet ej enighet.

Vid underdånig föredragning af civilärenden den 26 mars 1904

hemställde föredragande departementschefen att frågan om denna del af

gränsen måtte afgöras genom skiljedom.

För närmare bedömande af tvistefrågan äfvensom för vinnande af

upplysning angående den år 1897 af ofvanberörda kommission verkställda

undersökning äfvensom däröfver afgifna utlåtande tillåter jag mig hänvisa

till följande utdrag af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

vid nyssberörda tillfälle:

Utdrag af »Af kommissionens förslag framgår, att enighet uppnåtts rörande

civideparte- gränsens sträckning från det inre af Idefjorden (punkt I i förslaget och å

mentets ytt- kartan) till en punkt betecknad med XVIII. Denna punkt angifves i för^statsråds-

Gaget såsom midtpunkten å en rät linje, dragen från Jylte kummel till

protokollet södra udden af den på nordvästsidan af Norra Hellsö liggande lilla holme.

dmi9oTarS Jylte kummel är ett sjömärke uppsatt å Jylteholmen, belägen strax söder

om den norska till Hvalögruppen hörande ön Herföl. Norra Hellsö tillhör

Sverige. Beträffande gränsens sträckning från punkt XVIII ut till sjöss

hafva olika förslag framställts af de svenska och norska kommissarierna.

De svenska kommissariernas förslag rörande gränsens sträckning

från punkt XVIII ut till sjöss, så långt territorialgränsen går, är å kartan

angifvet med gul linje. Enligt detta förslag skulle gränslinjen från nyssnämnda

punkt dragas till en punkt omkring 800 meter norr om Rödskärs

Nordgrund (punkt XIX) och ^vidare ungefär midt emellan undervattenskären

Grisbådarna och Sköttegrunden på det sätt, att alla söder om denna

linje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna blefve svenska.

Enligt de norska kommissariernas förslag, å kartan angifvet med röd

linje, skulle punkt XIX utgöras af midtpunkten å en rät linje, dragen

från sydspetsen af den sydligaste af de norska Tislaröarna (Klöveren) till

nordspetsen af Norra Kosterö, på det sätt att gränslinjen, dragen genom

nämnda midtpunkt, går öfver grundet Båtshaken och att alla norr om

denna gränslinje liggande holmar, skär och grund, däribland Grisbådarna,

blefve norska.

I fråga om området utanför Hummerholmen stadgar 1661 års traktat,

att gränsen skall gå »från Kosteröarna mellan Tislarne och mellan

'' o O

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

9

Kattholmen och Hvalöarna in genom Svinesundsfjorden». Kattholmen är

belägen innanför punkt XVIII mellan punkterna XV och XVI. Å den

till traktaten hörande kartan är gränsen dragen från mynningen af Svihesund

i rät linje till en punkt, som synes vara belägen ungefär midt emellan

Kattholmen å svenska sidan och den till Hvalögruppen hörande »Maköholmen»

å norska sidan, samt från denna punkt i rät linje till en annan

punkt, som synes vara belägen midt emellan Kosteröarna å svenska sidan

och Tislaröarna å norska sidan. Någon antydan om huru gränsen därutanför

skall gå finnes icke vare sig i traktaten eller å den därtill hörande

kartan. Med »Maköholmen» afses antagligen Norra Sandö, hörande till Hvalögruppen.

Någon ö med namnet Maköholmen finnes nämligen icke, hvaremot

på Norra Sandö finnes en gård benämnd Makö eller Magö.

Vid eu jämförelse mellan 1661 års karta och de nyare kartorna

visar sig, att belägenheten är å den förra kartan alldeles oriktigt angifven

särskildt betäffande den af de stora öarna Norra och Södra Sandö, Herföl,

Kirkeö m. fl. bestående gruppen Hvalöarna. Om en linje dragés från inidtpunkten

mellan Kattholmen å ena sidan och någon närbelägen punkt å

Hvalöarna å den andra till midtpunkten mellan Kosteröarna och Tislaröarna,

skulle denna linje komma att gä midt öfver de ostligaste till Norge

hörande Sandöarna och Herföl. Detta torde till fullo ådagalägga omöjligheten

af att lägga den å 1661 års karta utmärkta gränslinjen till grund

för bestämmandet af gränsens rätta sträckning å det tvistiga området.

T sin förenämnda underdåniga skrifvelse yttra de svenska kommissarierna

rörande bestämmandet af gränslinjen å detta område följande.

De norska kommissarierna hade, med anledning däraf att gränslinjen utdrag af

å 1661 års karta dragits till midtpunkten mellan Kosteröarna å ena och fyllde lvu

Tislaröarna å andra sidan, ansett, att linjen från punkt XVIII borde dra-TeSyttgas

i rak linje till midtpunkten mellan Nordkoster och södra spetsen af

Klöveren i Tislarögruppen samt vidare därifrån i rak fortsättning ut till protokollet

territorialgränsen. Enligt detta förslag skulle vissa af skären norr om Kosteröarna,

nämligen Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och delvis BåtshakenAtergiflankomma

på norska sidan af gränsen. Detsamma skulle blifva fallet med de af de

Grisbådarna. Om än en sådan tolkning af traktaten ej syntes sakna skäl,Emissarie™''

kunde likväl däremot erinras, att den å 1661 års karta uppdragna linjen nas skrifA

icke kunnat följas, enär belägenheten å kartan vore oriktigt angifven, velse''

samt att hvarken traktaten eller kartan innehölle någon som helst antydan

om gränsens sträckning utanför Koster- och Tislaröarna. Vid sådant förhållande

syntes den naturliga belägenheten samt häfden böra tillerkännas

afgörande betydelse. Hvad då anginge skären norr om Kosteröarna, såge

man genast vid en blick på kartan, att desamma uppenbarligen hörde tillBih.

till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 116 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

Utdrag af

chefens för

civildepartementets

yttrande

till

statsrådsprotokollet

den 26 mars

1904 (forts.).

sammans med deri ögrupp, hvars hufvudöar kallades Ivosteröarna. Den

utredning angående häfden, som kommissarierna varit i tillfälle verkställa,

gåfve ock otvetydigt vid handen, att fisket vid dessa skär ansetts tillkomma

uteslutande svenskarna, ehuru någon gång norska fiskare uppträdt. äfven

där. Hvad åter anginge Grisbådarna vore väl dessa belägna på något

större afstånd från Ivosteröarna än från den grupp af skär, hvars sydliga

medelpunkt utgjorde den ostridligt norska ön Heja. Men mot Grisbådarnas

hänförande till Norge talade emellertid på det kraftigaste de

synnerligen bestämda uppgifter angående häfden, som vid kommissariernas

besök å Nordkoster erhållits af där boende fiskare. Dessa hade nämligen

uppgifvit, att vid Grisbådarna af dem bedrefves ett mycket betydande

hummerfiske, och hade de förklarat, att detta fiske bedrefves uteslutande

af svenska fiskare. De å norska sidan insamlade uppgifterna angående

ifrågavarande fiske vore hvarandra motsägande. Vissa af dem bekräftade

ganska tydligt kosterfiskarenas berättelser, under det andra gåfve

vid handen, att äfven norrmän emellanåt bedrifvit fiske å Grisbådarna.

Den af kommissarierna åvägabragta utredningen angående häfden vore naturligtvis

mycket ofullständig, men syntes dock i sin helhet utmärka, att

Grisbådarna borde anses för svenska. Att dessa skär från äldre tider ansetts

tillhöra Sverige bekräftades äfven af följande omständigheter, nämligen

att å en i sjökarteverkets arkiv förvarad »karta öfver den de! af Bohus

Skärgård, som sträcker sig från Saltbobäcken till Rösö jämte Kosterskären,

afmätt, pliktad samt ritad år 1804 af Johan Gustaf af Lund», hvilken

karta, därå riksgränsen icke vore utmärkt utan allenast farleder uppritade,

icke upptoge angränsande norska öar, Grisbådarna vore återgifna;

att desamma vid de mätningar, som legat till grund för omförmälda af

»Norges geografiske opmaaling» år 1868 utgifna specialkarta, icke blifvit

uppmätta utan å kartan utlagda från svenska sjökort, för hvilkas upprättande

de blifvit genom svenska sjökarteverket uppmätta och inlagda å sjökarteverkets

förenämnda, år 1861 upprättade originalmätningskartor; samt

att sjömärken å desamma blifvit utsatta genom svenska lotsverkets försorg,

hvilket dock först skett på våren 1896.

Den utredning rörande häfden, som omförmäles i de svenska kommissariernas

underdåniga skrifvelse, hade kommissionen sökt vinna genom

inhämtande af upplysningar i detta afseende från fiskarbefolkningen å olika

platser å såväl den svenska som norska sidan. Enligt hvad förrättningsprotokollet

utvisar, verkställdes dylika undersökningar å den norska ön

Herföl, å Nordkoster samt å de norska öarna Tislarön, Asmalön och Västerön,

de två sistnämnda hörande till Hvalöarna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

11

Ä Herföl tillstädeskommo fem fiskare, hvilka lämnade följande upp- Utredning

rörande

8ar • _ _ häfd.

Fiskarena i Herföl hade brukat fiska efter hummer vid Stenbrottet, Fiskarbe
Rödskärs

Nordgrund, Kostersten, Klöfningsgrunden, Båtshaken, Rödskär samt^°^“^®ws

Grisbådarna. De plägade bedrifva fiske med backor eller tinor söder om

Grisbådarna i en där gående ränna. Svenskarna hade jämväl bedrifvit fiske

med backor på detta ställe äfvensom fiskat hummer på Grisbådarna, Sköttegrunden,

Rödskär, Båtshaken, Drammen, Kostersten, Stenbrottet och Rödskärs

Jordgrand. Svenska fiskare hade för omkring tolf år sedan nekat

eu norsk fiskare att sätta hummertinor vid Rödskär, Stenbrottet, Klöfningsgrunden,

Rödskärs Nordgrund eller rundt omkring på grunden norr om

Nordkoster. Däremot hade svenskarna icke nekat de norska fiskarena att

sätta ut sina hummertinor på Grisbådarna och däromkring. Fiskarena på

Tislaröarna brukade fiska på Hejagrundet och däromkring. På Sköttegrunden

hade tislarfiskarena, herfölfiskarena och svenskarna fiskat om hvarandra.

De norska fiskarena hade därför vändt sig till länsmannen och fogden,

som gifvit dem det rådet att borttaga tinorna för de svenska fiskarena.

Då de norska fiska,rena åtvarnat de svenska, hade dessa tagit bort tinorna

från sistnämnda grund, men senare nästan årligen åter visat sig där. Då

de norska fiskarena ej vetat om den rätta gränslinjen, hade de emellertid

icke gjprt något vidare åt saken.

A Nordkoster hördes tolf fiskare. Dessa berättade:

Fiskarena å bägge Kosteröarna hade alltid fiskat vid skären norr om

Nordkoster (Stenbrottet, Rödskär, Rödskärs Nordgrund, Kostersten, Båtshaken,

Klöfningsgrunden o. s. v.) och hade alltid betraktat fisket vid dessa skär

såsom uteslutande svenskt. De närvarande hade dock i allmänhet fiskat

mera västerut, och ingen af dem hade fiskat norr om Rödskär utom en,

som fiskat ända till Rödskärs Nordgrund. Däremot hade de ingen kännedom,

att norska fiskare idkat fiske vid dessa skär. Det fiske, som bedrefves

vid dessa skär, vore hummerfiske samt sillfiske med garn. På Sköttegrunden

hade svenskar och norrmän fiskat hummer om hvarandra utan att

tvist därom uppstått mellan de olika landens inbyggare. På Grisbådarna

brukade de svenska fiskarena bedrifva hummerfiske, men däremot både

norska hummerfiskare, såvidt de närvarande visste, aldrig fiskat hummer där.

Fiske med tinor eller backor, som ''endast bedrifvits med små redskap, hade

ansetts likgiltigt från svensk sida. Med sådana redskap hade emellertid

såväl svenska som norska fiskare idkat fiske mellan Båtshaken och Heja.

Hummerfisket vore det för fiskarena å Kosteröarna mest betydande fisket.

Vid Grisbådarna fiskades hummer, och vore detta hummerfiske det bästa i

trakten. Våren 1897 hade öfver sextio personer varit sysselsatta med

lysnin

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

hummerfiske därstädes. Befolkningen hade ansett gränsen mellan Sverige

och Norge gå norr om skären, norr om Koster samt norrom Grisbådarna

upp enjot Sköttegrunden.

A Tislarön hördes fyra fiskare, hvilka uppgåfvo följande:

Fiskarena på Tislarön bedrefve hummerfiske i allmänhet på grunden

omkring Tislaröarna, Torbjörnskär och Heja. Däremot fiskade de

icke vid skären norr om Kosteröarna. Förr hade norska fiskare, särskilt

från Herföl, fiskat hummer vid dessa skär. Samtidigt hade svenskarna

fiskat där. Jämväl vid Heja hade svenskarna fiskat tillsammans

med norska fiskare. Det hade då varit gemensamt fiske. Fn af de närvarande,

65 år gammal, upplyste, att han fiskat vid Sköttegrunden, hvaremot

han icke fiskat vid Grisbådarna, hvilket icke heller hans fader

gjort. Fn annan af de närvarande meddelade, att han fiskat vid Sköttegrunden

och för omkring tjugo år sedan jämväl vid Grisbådarna. Anledningen

till att man förr icke i allmänhet fiskat så långt ut som vid

Grisbådarna hade varit, att det då för tiden funnits godt om hummer

närmare Tislarön. Anledningen till att tislarfiskarena icke fiskade på

Grisbådarna vore fruktan för de svenska fiskarena, som togo upp de

norska fiskarenas hummertinor. Detta vore ock anledningen, hvarför

fiskarena från Tislarön ej drefve hummerfiske vid Stenbrottet och de andra

skären norr om Kosteröarna. Hvad anginge fisket med backor, upplystes

det, att detta hufvudsakligen drefves väster om Tislarön vid Alnen, men

för öfrigt rundt omkring Tislarön. Fiskare från Herföl, Yästeröarna med

flera andra ställen fiskade med backor söder, sydost och sydväst om Grisbådarna.

Däremot hade de sig icke bekant, om fiskare från Herföl fiskade

hummer vid Grisbådarna, hvaremot de visste, att herfölfiskare hade satt

ut hummertinor vid Hejagrunden och Sköttegrunden.

Ä Asmalön hördes fem fiskare, bosatta vid Viger å samma ö.

Dessa anförde:

Fiskare från detta ställe bedrefve hummerfiske i synnerhet vid

Heja, Hejagrunden och vidare norrut mot Torbjörnskär samt söderut vid

Sköttegrunden och mellan dessa grund och Grisbådarna. De fiskade icke

vid Rödskär, Rödskärs Nordgrund eller de öfriga skären norr om Kosteröarna.

Svenskarna bedrefve hummerfiske vid Grisbådarna och ofta norr

därom upp mot Torbjörnskär. De n-orska fiskarena från Viger begåfve

sig icke till Grisbådarna för att fiska af fruktan för att svenskarna skulle

taga hummertinorna ifrån dem. Grisbådarna ansåges vara en mycket god

fiskeplats. Där drefves emellanåt jämväl sillfiske. Fisket med backor

bedrefves hufvudsakligen på djupet söder om Heja både norr och söder

om Grisbådarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

13

A Västerön hördes fem fiskare, bosatta vid Kuhaugen å nämnda ö.

Dessa berättade:

Fiskare från Kuhaugen bedrefve hummerfiske vid Heja, Hejagrunden

och omkring Torbjörnskär samt på Sköttegrunden och Grisbådarna.

På det senare stället hade alla de närvarande fiskat hvarje år, allenast med

undantag af en af dem, hvilken icke fiskat där de senare åren men väl hans

söner. Fiskarena hade trott, att Grisbådarna vore norska, då det största

djupet vore sydost om dem. De svenska fiskare, som också plägade bedrifva

fiske på Grisbådarna, hade icke hindrat fiskarena från Kuhaugen

att fiska där. De närvarande ansåge Grisbådarna för en mycket god plats

för hummerfiske, och de förklarade, att det skulle vara en betydlig förlust

för dem, om de icke skulle tillåtas fiska där.

Uti en den 25 augusti 1897 dagtecknad underdånig skrift hafva C. L.

Johansson från Styrsö, Adolf Andreasson från Nordkoster och Anders Andersson

från Sydkoster, med hvilka 109 fiskeidkare från Kosteröarna samt angränsande

öar och fastland förenat sig, uttalat sina farhågor, att vid en blifvande

gränsreglering gränsen komme att bestämmas så, att de bohuslänska

fiskarena komme att förlora det fiskeområde, som af ålder ansetts

tillkomma dem. Det svenska fiskeområdet sträckte sig nämligen sedan

långliga tider tillbaka ända till norra kanten af ön Heja, hvarest under

fisketiden svenska fiskare plägat hafva bostäder uppförda. Omkring år

1872 hade dock efter tillsägelse från norsk sida de svenska fiskarena måst

upphöra med fiske vid Heja, men dessförinnan hade fiske därstädes uteslutande

bedrifvits af svenska fiskare. Så vidt undertecknarne hade sig

bekant, idkades icke af norrmän hummerfiske söder om en linje dragen

från södra delen af Tjurholmen till norra kanten af Heja undantagandes

omkring Heja.

Genom nådig remiss den 1 oktober 1897 anbefalldes Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att verkställa utredning i

fråga om häfd dels till de norr om Kosteröarna belägna mindre öar och

undervattensskär, af hvilka de nordligaste voro Rödskärs Nordgrund och

Stenbrottet, dels ock till under vattensskären Grisbådarna. Med anledning

däraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid sammanträde inför kronofogden

i orten höra den fiskeidkande befolkningen i Vätte härad. Vid

sammanträdet, som ägde rum i Strömstad den 5 november 1897, tillstädeskommo

101 personer, samtliga fiskeidkare inom nämnda härad. Protokollet

vid sammanträdet innehåller yttranden af en hvar af de närvarande. De

härvid afgifna berättelserna gifva vid handen, att svenska fiskare åtminstone

ända ifrån 1830-talet idkat hummer-, sill- och backfiske vid ön Heja, där de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

* under fisketiden haft uppförda tillfälliga bostäder. Detta förhållande synes

hafva fortgått ända fram på 187O-talet* under hvilken tid norrmän icke

plägat idka fiske därstädes, f sammanhang med uppförandet af ett kummel

å Heja, hvilket torde hafva skett något år på 1870-talet, synes från

norsk sida försök hafva gjorts att bortmota de svenska fiskarena från

fiskeplatserna vid ön. Efter denna tid började norrmän idka fiske därstädes

och synas inom ganska kort tid hafva utträngt de svenska fiskarena,

så att för närvarande fiske vid Heja torde bedrifvas endast af

norrmän. Hvad beträffar fisket vid Sköttegrunden synes af de afgifna

berättelserna framgå, att jämväl detta i äldre tider brukats uteslutande

af svenskar, men att numera fiske därstädes idkades af såväl svenskar

som norrmän. A det fiskeomräde, som utgöres af skären norr om

Kosteröarna intill Rödskärs Nordgrund samt Grisbådarna, bedrefves fisket,

enligt de å sammanträdet närvarandes samstämmiga uttalande, endast af

svenskar. Med undantag af eu af de närvarande, hvilken omtalade att

»för ungefär 25 år sedan» (yttrandet afgafs år 1897) norrmän idkat fiske

vid Grisbådarna men sedermera lämnat detsamma, förklarade samtliga,

att de icke iakttagit norrmän idka fiske å detta område. I öfrig! påpekades

vid sammanträdet, att såväl Grisbådarna som deri samling af skär,

som norr ut ifrån Kosteröarna sträckte sig till Rödskärs Nordgrund, vore

en naturlig fortsättning af dessa öar och att det djupaste vattnet ginge

mellan Tislaröarna och Rödskärs Nordgrund. Slutligen antecknades, att

årlig;1,- värdet af hummerfisket vid Grisbådarna kunde beräknas till 20,000

kronor.

Riktigheten af dessa uppgifter bekräftades ytterligare genom de

upplysningar, som vid förhör inför lotskaptenen i Göteborgs lotsfördelning

lämnats af äldre fiskare från Fjällbacka och af lotspersonalen å

Nordkoster.

Utdrag af Genom Kungi. Maj:ts befallningshafvande har yttande i ämnet in
civudeparte-fordrats

från lotskaptenen i nämnda lotsförddning. Lotskaptenen yttrar:

mentet ytt- Beträffande den föreslagna riksgränsen från den i kommitterades

statsråds- förslag angifna punkt XVIII till den i det speciellt svenska förslaget

Jm ^marsan"ifna punkt XIX, syntes icke något vara att anmärka. Däremot funne

1904 (forts.), lotskaptenen såväl det svenska förslaget angående sträckningen af riksYttrande

af gränsen från sistnämnda punkt till ten itorialgränsen, som i synnerhet

i0tGöteborgs c norska förslaget angående sträckningen af riksgränsen från punkt

lotsfördel- XVIII icke vara antagliga. Samtliga skär och grund, som läge spridda

nmg- norr om Nordkoster och norrut slutade med grunden Stenbrottet, Rödskärs

Nordgrund och Båtshaken, vore genom sitt läge Nordkosters naturliga

tillhörighet. På grund däraf och då 1661 års traktat icke angåfve,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

15

hvdi gränslinjen framginge mellan Nordkoster och Tislaröarna, samt den

tiaktaten tillhörande kartan vore ofullständig och oriktig, syntes helt

naturligt, att enligt traktatens mening gränslinjen borde framgå genom

det djupa och vida vattenområde, som utbredde sig mellan Sfienbrottet

och .Rödskärs Nordgrund, a södra sidan, samt Tislaröarna, å nordsidan,

hvarigenom . äfven gränslinjen förlädes ungefär lika långt från de öfver

vattenytan liggande svenska skären, Rödskären, som från det norska Svartskär

bland Tislarögruppen. Såsom ytterligare skäl för att detta varit

traktatens mening ville lotskaptenen framhålla, att traktaten säkerligen

fngatts i ändamål att åstadkomma en naturlig och god gräns mellan de

båda länderna, hvilket icke blifvit fallet om gränslinjen dragits fram öfver

och tätt intill en mängd små holmar och skär, där hummerfisket lätt

gåfve anledning till tvister mellan fiskarena från de båda länderna. Då

därtill komrne, att svenska fiskare till följd af gammal häfd fiskat så långt

norrut som vid Tislaröarna och Heja, samt Heja för icke fullt en mansålder

sedan af svenska fiskare ansåges tillhöra Sverige, äfvensom att samtliga

Grisbådarna, till hvilka hörde det med svensk konprick utmärkta

Sköttegrundet, enligt gammal häfd tillhört Sverige, kunde lotskaptenen för

sin del icke fatta, att de svenska kommitterade haft nöjaktig anledning

medgifva, det skäl förefunnits för de norska kommitterades tolkning af

traktaten rörande gränslinjens dragande från punkt XVIII. Såsom ett

ytterligare stöd för . denna uppfattning anfördes, att å eu af de svenska

kommitteiade antagligen icke känd och ej heller åberopad karta öfver

Göteborgs och Bohus län, utgifven år 1806 af S. G. Hermelin, riksgränsen

vore utlagd norr om Grisbådarna. Lotskaptenen hemställde därför,

att från punkt XIX i de svenska kommitterades förslag gränslinjen forts

mma riktning till en punkt, hvilkens läge bestämdes af följande

val synliga och tydliga lång- och tvärmärken, nämligen:

Berget »Kost erbonden» öfverens med det västligaste af skären »Små

Drammarne» samt sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Hö^a

. Rödskär» bland»Rödskären»;

och att från denna punkt gränslinjen droges i sistnämnda riktning

eller med sydvästra udden af »Södra Hellsö» öfverens med »Höga Rödskär»

till territorialgränsen.

Att denna gränslinje äfven lämpade sig bäst i förhållande till svenska

och norska kusternas hufvud riktningar, syntes tydligt vid betraktande

<H deu svenska sjökortet »Bohusbugten». Likaledes ville lotskaptenen

upplysa, att enligt meddelande af åtskilliga bland skärgårdsbefolkningen

samma gräns numera, med högst få undantagsfall, respekterades af de

båda ländernas fiskare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

Utdrag af

chefens för

civildepartementet

yttrande

till

statsrådsprotokollet

den 26 mars

1904 (forts.).

Utlåtande

af Kanal.

Maj:ts befallningshafvande

i

Göteborgs

och Bohus

län.

För egen del har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i underdånigt

utlåtande den 15 mars 1898 anfört:

Den regel vid uppdragandet af gränser i vattendrag, mellan landskap,

län och byar, att gränslinjen droges i midten, där vattnet vanligen

vore djupast, vore i ännu högre grad tillämplig vid uppdragandet af

gränslinje uti hafvet mellan två riken, då de olägenheter, som alltid måste

uppkomma därigenom, att en holme eller dess naturliga fortsättning af

undervattensskär delades mellan två riken, i görligaste måtto därigenom

undvekes. Denna omständighet hade de svenska och i ännu högre grad

de norska kommissarierna förbisett, då de föreslagit, att gränsen skulle

dragas från punkt XVIII i raka linjer ut i hafvet, hvarigenom enligt det

norska förslaget gränsen skulle gå midt öfver de till Nordkoster hörande

små öarna Stenbrottet och Båtshaken samt söder om Grisbådarna och enligt

det svenska förslaget söder om det så kallade Sköttegrundet. Då af de

hållna förhören med önskvärd tydlighet framginge, icke blott att de norr

om Kosteröarna belägna skären Stenbrottet och Rödskärs Jordgrand utgjorde

en naturlig fortsättning af nämnda svenska Öar, utan äfven att

såväl sistnämnda skär som Grisbådarna och dess naturliga fortsättning

Sköttegrundet sedan urminnes tider på grund af häfd brukats af svenska

fiskare, syntes redan däraf svenska statens äganderätt till samtliga förenämnda

öar och skär tillfullo ådagalagd; men då svenska lotsverket efter

uppdrag af Kungl. Maj:t låtit å Sköttegrundet och Grisbådarna uppsätta

sjömärken utan att någon protest däremot från norsk sida försports, syntes

hvarje tvifvel om nämnda grunds egenskap af svenskt vara undanröjdt.

Förutom förenämnda af lotskaptenen åberopade, år 1806 utgifna karta

utmärkte äfven två från krigsarkivet bekomna kartor, nämligen Moransons

»Recognosceringen längs norska gränsen 1774 och 1775» samt en »på

Kungl. Maj:ts allernådigaste befallning» åren 1803 och 1804 utgifven öfver

Bohusläns och Norra Hallands skärgård, inlopp och hamnar, tydligt, att

riksgränsen då ansågs gå norr om Stenbrottet, Rödskären och Grisbådarna.

Genom gränsens dragande norr om Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund och

Sköttegrundet syntes det norska intresset icke på minsta sätt blifva lidande,

då utredt vore, att svenska fiskare enligt häfdvunnet bruk bedrifvit fiske

icke blott vid nämnda öar och skär utan äfven vid den norr därom

liggande ögruppen Heja. Visserligen hade norska fiskare emellanåt

bedrifvit fiske vid de nordligaste Kosteröarna och Grisbådarna, men af

denna anledning kunde nämnda skär icke anses som norska lika litet som

af den omständighet, att svenska fiskare utöfvat sitt yrke vid Tislaröarna,

kunde dragas den slutsats, att sistnämnda öar vore svenska. Mest naturligt

vore, att gränsen framginge genom den djupa segelränna, som sträckte

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

IT

sig norr om förenämnda tre grand (Stenbrottet, Rödskärs Nordgrund ocli

Sköttegrundet), och hvilken af naturen själf syntes ägnad att utgöra gräns

mellan de förenade rikena. Det skulle vara i högsta måtto beklagligt,

om genom en gränsreglering något eller några af de områden, som i allmänna

folkmedvetandet af ålder ansetts och fortfarande ansåges såsom

svenska, komme att öfvergå till Norge och en stor del af norra Bohusläns

fiskarbefolkning därigenom lede intrång i den näring, som de själfva och

deras förfäder fått ostördt utöfva. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ansåge alltså, att den af de norska kommissarierna föreslagna sträckningen

af riksgränsen saknade all rättslig grund och att äfven den af de svenska

kommissarierna föreslagna riktningen så till vida vore oriktig, som genom

densamma Sköttegrundet skulle komma att tillhöra Norge, samt att någon

lämpligare och rättvisare sträckning af gränsen icke gåfves än den af lotskaptenen

föreslagna.

Till följd af nådig remiss har jämväl lotsstyrelsen den 20 mars

1900 yttrat sig i ärendet; och anför denna styrelse:

Under den 14 augusti 1895 aflat norske fyrdirektören till lotsstyrelsen

en skrifvelse af innehåll, att från sjömansföreningar och enskilda ofta inkomme

klagomål, att Grisbådarna och Persgrunden fortfarande till stor

fara för sjöfarten vore utan märken. Man önskade därstädes fyrskepp

eller ljudbojar. Hvad Grisbådarna beträffade syntes det vara tvifvelaktigt

om de läge på norskt eller svenskt territorium. Fråga framställdes nu,

huru man från svensk sida betraktade denna sak, om därifrån kunde

väntas förfogande till grundens förseende med behöfliga varningstecken

eller, i motsatt fall, om det skulle uppställas någon invändning emot, att

man från norsk sida ant oge sig saken. Persgrundet läge ju otvifvelaktigt

på svenskt territorium, så att saken så till vida icke vidkoinme det norska

fyrväsendet, men då framställningarna om nödvändigheten af att något

gjordes till sjöfartens betryggande för detta grund, i regeln adresserades

till den norska myndigheten, anhölle fyrdirektören om upplysning, huruvida

det kunde väntas, att den svenska administrationen ville tara sigaf

saken.

Till svar härå yttrade lotsstyrelsen i skrifvelse den 30 september

1895, bland annat, beträffande Grisbådarna, att på den enda äldre tillförlitliga

svenska karta, å hvilken gränslinjen funnes utlagd så långt ut i

sjön, gränsen vore dragen norr om Grisbådarna, till följd hvaraf dessa

grund måste anses ligga inom svenskt territorium samt lotsstyrelsen följaktligen

böra vid dem anordna något varningsmärke, men att, då utläggandet

af ett fyrskepp vore förenadt med högst betydande kostnader såBih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 116 Käft. o

Utdrag af

chefens för

civildepartementet

yttrande

till

statsrådsprotokollet

den 26 mars

1904 (forts.).

Utlåtande

af lotsstyrelsen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

Departementschefens

anförande.

val vid första anskaffningen, som vid årliga underhållet, grundens utmärkande

genom ett sådant för den närmare framtiden icke torde kunna ifrågakomma.

Sedan Kung!. Maj:t därefter uppå lotsstyrelsens underdåniga framställning

den 22 maj 1896 anvisat behöflig^ medel till, bland annat, erforderlig

utprickning af Grisbådarna, blef detta grundflak — däruti inbegripet

den del däraf som kallades Sköttegrundet — under år 1896 utmärkt

medelst 5 järnkonprickar, hvarför anskaffningskostnaden uppgick till omkring

6,000 kronor, och den verkställda utprickningen bragtes genom

kungörelse till hela den sjöfartsidkande allmänhetens äfvensom till vederbörande

norska myndigheters och främmande nationers kännedom, utan

att någon som helst invändning mot svenska kronans rätt att sålunda förfoga

hvarken då eller sedermera från norsk sida låtit sig afhöra, för så vidt

icke såsom ett försök i denna riktning finge betraktas den från norsk sida

helt nyligen vidtagna åtgärd att, utan att därom på förhand underrätta

lotsstyrelsen, väster om Grisbådarna utlägga en ljudboj, hvars geografiska

läge under februari månad 1900 uppgifvits vara Lat. 58° 54'' 25" N,

Gong. 10° 47'' 55" O Grw, eller, om territorialgränsen i analogi med nådiga

kungörelsen den 5 maj 1871 ansåges ligga 4 nautiska minuter till sjöss

från de yttersta öfvervattenskären, här Heja och Västra Klöfningen, strax

innanför (öster om) nämnda gräns och icke obetydligt söder om den gränslinje

mellan de båda länderna, som af de svenska kommissarierna förslagsvis

uppdragits. På grund af hvad sålunda i detta ärende förekommit

vore lotsstyrelsen fortfarande af den mening styrelsen år 1895 uttalade,

att hela grundflaket Grisbådarna, däri det så kallade Sköttegrundet inbegripet,

måste anses ligga inom svenskt territorium och gränsen alltså

dragas på det sätt lotskaptenen i Göteborg föreslagit».

Sedan föredraganden sålunda lämnat ofvanintagna redogörelse för hvad

uti ifrågavarande tvistefråga förekommit, hemställde han, att densamma

måtte afgöras genom skiljedom samt att förty Ivungl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen medgifva, att frågan om sträckningen af sjögränsen mellan

Sverige och Norge från omförmälda punkt XVIII ut i hafvet, så långt

territorialgränsen går, måtte hänskjutas till eu särskild skiljedomstol, sammansatt

af två från hvartdera riket utsedda skiljemän samt en ordförande,

hvilken, därest de fyra skiljemännen ej kunde ena sig, borde på anmodan

af Hans Maj:t Konungen utses af ett främmande statsöfverhufvud. I enlighet

med denna hemställan afläts äfven proposition i ämnet till Riksdagen.

Likartad framställning gjordes till det norska stortinget.

I skrifvelse den 17 maj 1904 förklarade sig Riksdagen för sin del

icke vilja motsätta sig, att i det föreliggande fallet ett skiljedomsförfarande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

19

ägde rum, men ansåge sig Riksdagen på närmare anförda skäl icke

kunna godkänna grunderna för den ifrågasatta skiljedomstolens sammansättning.

På grund häraf gjorde norska stortinget, där ärendet förekom till

behandling först efter det Riksdagen fattat sitt beslut, endast det uttalande

att saken under förhandenvarande omständigheter icke gåfve anledning till

något beslut från stortingets sida.

Sedan sålunda det år 1904 väckta förslaget förfallit, har förevarande

tvistefråga alltjämt förblifvit olöst. Den inbegreps ej heller bland de frågor,

som enligt 1905 års första urtima riksdags beslut skulle vara föremål för

de sedermera samma år i Karlstad förda förhandlingarna.

För att erhålla ytterligare utredning af denna gränsfråga hafva arkivforskningar

anställts samt förhör med befolkningen i de till ifrågavarande

farvatten gränsande delar af riket hållits. Sedan dessa förberedande undersökningar

blifvit slutförda, anser jag tidpunkten vara inne för en slutgiltig

lösning af tvistefrågan. Det lärer nämligen vara uppenbart, att frågan icke

alltjämt bör lämnas öppen. Under sakernas nuvarande tillstånd kunna slitningar

mellan fiskebefolkningen i angränsande distrikt svårligen helt och hållet

undvikas, hvarjämte osäkerheten om gränsens rätta sträckning äfven förhindrar

denna befolkning att tillfullo utnyttja det icke obetydliga hummerfisket

i de stridiga farvattnena.

En fråga sådan som den nu förevarande torde svårligen kunna lösas

på annan väg än genom anlitande af skiljedom. Denna utväg har äfven

år 1904 af Riksdagen i princip godkänts.

För att på denna grund uppnå en lösning hafva äfven under senare

tid jämlikt därom af Eders Kungl. Maj:t gifvet nådigt bemyndigande underhandlingar

förts med den norska regeringen; och har därvid enighet å

ömse sidor uppnåtts såväl rörande frågans hänskjutande till skiljedom som

äfven hvad därmed i öfrigt står i samband. Hvad sålunda öfverenskommits

har sammanfattats i ett detta protokoll bilagdt förslag (bil. 2) till konvention

om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan

Sverige och Norge.

Enligt detta förslag skall förevarande tvistefråga hänskjutas till

eu skiljedomstol bestående af en ordförande, som icke är någondera

landets undersåte eller bosatt i någotdera landet, samt af två andra ledamöter,

en svensk och en norsk.

De båda sistnämnda ledamöterna skola hvar för sig utses af de båda

rikena, hvaremot Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna under

förutsättning af Hennes Majestäts samtycke härtill skulle utse ordföranden.

Dock förbehålla sig parterna att, i händelse de därom kunna enas, genom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

eu särskild öfverenskommelse utse vare sig blott ordföranden eller skiljedomstolens

samtliga ledamöter.

Skiljedomstolens uppgift skall enligt artikel 2 vara att enligt i artikel o

närmare angifna grunder fastställa gränslinje i vattnen från punkt XVIII

å ofvanberörda karta ut i hafvet intill territorialgränsen. Det står således

hvardera parten fritt att oberoende af de gränslinjer, soin vid den år 1897

företagna undersökning föreslogos af kommissarierna, framställa de anspråk,

hvartill den anser sig äga befogenhet, dock med den inskränkning att

ytterlinjerna för det område, som genom parternas yrkande kan göras till

föremål för tvist, icke må dragas så att häraf omfattas öar, holmar och skär,

som ej ständigt öfversköljas af vattnet.

För att icke störande ingripa i nu rådande förhållanden samt för

att lämna fiskebefolkningen lämplig tid att anpassa sig efter det förändrade

läge, som kan uppstå genom gränsens definitiva reglering, föreskrifves i

artikel 4, att fiske i viss närmare angifven omfattning skall inom det område,

som enligt artikel 2 kan vara föremål för tvist, kunna idkas af hvardera

rikets undersåtar intill utgången af tredje kalenderåret efter det

domstolens utslag fallit.

Artikel 5 behandlar frågan om fyrbelysning vid Grisbådarne.

I detta sammanhang ber jag att få erinra därom, hurusom i en vid 1904

års Riksdag med föranledande af ofvanberörda nådiga proposition i ämnet

afgifven motion föreslogs, att Riksdagen måtte besluta, att, för såvidt ett

fyrskepp vid Grisebådarne framdeles ansåges behöflig!, detta måtte bekostas

af det rike, som finge sig äganderätten öfver grundet tillerkänd. Motionären

utgick därvid från den uppfattning, att därest vid en blifvande skiljedom

Grisebådarne i enlighet med den gränslinje, som från norsk sida förfäktats,

kornme att tillhöra Norge, fara förelåge, med hänsyn till platsen, hvarå det

af Sverige sedan några år vid Grisebådarne utlagda fyrskepp befunne sig,

för att Sverige fortfarande blefve tvunget att underhålla detsamma.

Statsutskottet, som behandlade denna motion, först efter det Riksdagen

fattat beslut i hufvudfrågan, yttrade med anledning af densamma

att utskottet hölle före, att huru än sjögränsen mellan Sverige och Norge

komine att regleras, ett fyrskepp i hvarje fall borde fortfarande vara förlagdt

i närheten af Grisbådarne; och ansåge utskottet det själffallet, att

omsorgen om en sådan anordning borde åligga den stat, till hvilken

grundet hörde. På grund af det läge, hvari emellertid gränsregleringsfrågan

kommit, ansåg utskottet icke något beslut af Riksdagen i det af

motionären angifna syfte vara erforderligt. I enlighet med utskottets

hemställan beslöt äfven Riksdagen, att ifrågavarande motion icke skulle för
o

7 o

anleda till någon dess åtgärd.

O O

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

21

Genom affattningen af artikel 5, i hvilken uttryckligen stadgats, att

det rike, på hvars sida om den blifvande gränslinjen Grisebådarne är beläget,

icke gent emot det andra riket äger något anspråk på deltagande i

kostnad för fyrskepp eller liknande anordningar på eller i närheten af

nämnda grund, har den af motionären befarade möjligheten uteslutits.

För öfrigt torde bemärkas, att något egentligt behof af fyrbelysnings anordnande

å eller bredvid grundet knappast förefinnes för enbart den svenska

sjöfarten.

Det har icke ansetts nödigt stadga förpliktelse för det rike, grundet

kommer att tillhöra, att sörja för fyrbelysnings anordnande. Påtagligen

ligger det i hvarje rikes intresse att härvidlag själfmant uppfylla sina

skyldigheter.

Beträffande ofvanberörda af Sverige utlagda fyrskepp har öfverenskommits,

att detsamma skall enligt nu ifrågavarande artikel bibehållas å

sin plats intill utgången af den i artikel 4 omförmälda öfvergångstid.

Ofriga artiklar beröra hufvudsakligen föreskrifter i afseende å proceduren

inför domstolen, därvid särskild! må framhållas, att de bestämmelser,

som innefattas i art. 62—85 af den på andra fredskonferensen i

Haag 1907 antagna reviderade konvention för afgörande på fredlig väg af

internationella tvister, skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Då denna konvention ännu icke af Sverige tillträdts och således icke finnes

i offentligt tryck tillgänglig, torde eu öfversättning af ofvannämnda paragrafer

i densamma få bifogas detta protokoll (bil. 3).

Efter att hafva uppläst ifrågavarande konvention, sådan den finnes

detta protokoll bilagd, hemställde herr ministern i underdånighet dels, att

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt honom att på diplomatisk väg inhämta,

huruvida Hennes Majestät Drottningen af Nederländerna vore, på sätt i

artikel 1 vore förutsedt, villig att eventuellt utse ordförande i skiljedomstolen,

dels ock att under förutsättning af Hennes Majestät Drottningens

samtycke härtill Kungl. Magt måtte med godkännande af förevarande konvention

bemyndiga ministern att gemensamt med härvarande norske minister

underteckna densamma; och skulle för denna händelse fullmakt i vanlig

ordning för ministern utfärdas.»

Frågan om rätta sträckningen af den genom gränsregleringstraktaten

af den 26 oktober 1661 fastställda sjögränsen mellan Sverige och Norge har,

såsom af det vid förevarande proposition fogade protokoll öfver ett ministeriel]!

ärende den 7 mars 1908 framgår, under år 1897 varit föremål

för behandling af svenska och norska kommissarier. Därvid uppnåddes

enighet i fråga om gränsens dragning till den å den vid propositionen

Utskottets

yttrande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande A :o 184.

fogade kartan med XVIII betecknade punkt; och blef gränsen intill berörda

punkt enligt beslut den 15 mars 1904 vederbörligen godkänd och

utmärkt.

Angående gränsens vidare sträckning ut öfver hafvet, så långt

territorialgränsen går, har enighet däremot ej kunnat ernås. Al för utskottet

tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att enligt under edlig

förpliktelse afgifna vittnesberättelse!’ af trovärdiga personer ännu så nyligen

som omkring år 1872 svenskar brukat fiska vid ön Heja och under

fisketiden bott i egna hus å nämnda ö samt först därefter till följd af

norrmäns uppträdande mot dem dragit sig undan från ön. Visserligen

hafva 1897 års svenska kommissarier betecknat .sagda ö såsom ostridigt

norsk, men detta har, enligt utskottets mening, berott på att den utredning,

hvarpå kommissariernas utlåtande hvilade, varit ofullständig, och

detta utlåtande har ej heller erhållit bekräftelse af någon svensk myndighet.

Utskottet förutsätter därför, att, äfven om enligt art. 2 i det för

Riksdagen framlagda förslaget till skiljedornskonvention ytterlinjerna för det

område, som genom parternas yrkande må kunna bli föremål för tvist

och inom hvilket gränsen alltså skulle fastslås, inskränkts till att omfatta

öar, holmar och skär, som ständigt öfversköljas af vatten, vid en eventuell

skiljedom, när i öfrig! med kraft framhålles allt hvad som kan gifva stöd

åt de berättigade anspråk, som från Sveriges sida kunna och böra framställas,

äfven tillbörligt hänseende tages till här ofvan berörda förhållande.

Visserligen anser utskottet, att det är allenast under förutsättning,

att det visat sig vara omöjligt att genom underhandlingar mellan de båda

ländernas regeringar komma till slutligt resultat i fråga om här berörda

ärende, som man bör anlita skiljedom för dess afgörande; men då det är

af vikt, att det gamla tvisteämnet angående viss del af sjögränsen mellan

Sverige och Norge må varda undanröjdt, vill utskottet icke motsätta sig

anlitande af skiljedom.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stochholm den 26 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BIHANG.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 184.

23

Reservationer:

af herrar A. T. Odelberg, friherre J- T. Gripenstedt, grefve C. O.

Taube, friherre C. H. Falkenberg, Aaby Ericsson, C. ./• Ödman och C. H.

Wallentin;

af herrar H. R. Törnebladh, E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T.

Larsson mot vissa delar af motiveringen.

o

Herr P- Pehrsson i Akarp har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:213 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen angående godkännande af en konvention med Norge om hänskjutande till skiljedom s. 1 i texten