Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens justitieombudsman.

1908-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:191, Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens justitieombudsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 191.

1

N:o 191.

Ank. till Riksd. kansli den 28 maj 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens

justitieombudsman. (R. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 13, har herr G.

Elowson m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte besluta, att justitieombudsmannens

aflöning höjes till 13,000 kronor, samt att denna löneförhöjning

måtte komma honom till del från och med ingången af år 1908.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande:

»Det är nu mer än trettio år sedan Riksdagen för innehafvaren af

det maktpåliggande förtroendeuppdraget att »såsom Riksdagens ombud

hafva tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och ämbetsmän» bestämde

den aflöning af 8,000 kronor, som, jämte ersättning för reseomkostnader,

för närvarande tillkommer honom. Under dessa trettio år har den allmänna

utvecklingen helt naturligt fört med sig dels en minskning — och

detta en ganska afsevärd sådan — i penningens värde eller med andra

ord eu stegring af lefnadskostnaderna, särskildt i hufvudstaden, hvarigenom

lönebeloppet faktiskt nu är betydligt ringare än vid den tid, då det bestämdes,

dels ock den ökning af justitieombudsmannens arbetsbörda, som

är en följd af tilltagande befolkning, ökning af statsfunktionärernas antal

m. in. Lefnadskostnadernas stegring har ock i fråga om flera kategorier

af statens ämbets- och tjänstemän nödgat Riksdagen att höja aflöningarna,

hvilket varit åt särskild vikt beträffande innehafvarne af sådana poster,

för hvilkas nitiska handhafvande en själfständig och oberoende ställning

ansetts utgöra ett väsentligt villkor. Så höjdes, för att taga ett färskt

exempel, förliden riksdag justitierådens löner från 10,000 till 13,000 kronor

—- att icke nämna höjningen af vissa byråchefsaflöningar till 8,100 kronor

jämte 600 kronors ålderstillägg in. in.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 123 Höft. (N:is 191, 192.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 191.

Det torde nu vara hög tid att äfven tänka på att förbättra justitieombudsmannens

villkor genom att tillförsäkra honom en aflöning, som,

bättre än den han nu åtnjuter, motsvarar den vikt och den värdighet, som

tillkommer hans höga ämbete, samt de kvalifikationer, som förutsättas och

måste förutsättas hos detta ämbetes innehafvare.

Det lärer ej vara behöfligt att här påpeka justitieombudsmannaämbetets

betydelse, ej heller att erinra om mångsidigheten och omfattningen

af den verksamhet, hvilken är en följd af de uppgifter, som åligga justitieombudsmannen.

En blick i den för honom af Riksdagen utfärdade instruktionen

är tillräcklig att visa, i hvilken grad de honom åliggande

skyldigheter, äfven frånsedt de åtgärder, som af enskildes anmälningar

eller ldagomål påkallas, taga i anspråk ej blott tid och arbete, utan ett

nit, en insikt och en förmåga af initiativ, som endast kunna förväntas hos

personer, som i eminent mening äro hvad regeringsformen kallar »för lagkunskap

och utmärkt redlighet kända män». Att Riksdagen gifver denne

sin förtroendeman en aflöning lägre än den, som beskäres byråchefer i ett

ämbetsverk, kan väl ej betecknas annorlunda än som en abnormitet. Att

låta ett dylikt förhållande längre fortfara är val knappast Riksdagen värdigt.

Såväl med hänsyn till ämbetets vikt och värdighet som till de kraf,

som ställas på dess innehafvares person, torde justitieombudsmannens

aflöning böra sättas lika med justitierådens, alltså till 13,000 kronor; han

blir ändock så till vida sämre ställd än dessa, som de dels hafva pensionsrätt,

dels icke, såsom justitieombudsmannen, kunna skiljas från sitt ämbete

redan efter ett års förvaltning af detsamma. Härtill kommer, att justitieombudsmannen

icke åtnjuter semester samt för den tid han af sjukdom

eller annat laga förfall är hindrad sköta ämbetet måste afstå halfva lönen

till den af Riksdagen utsedde suppleanten.

Att den höjda aflöningen skulle bidraga till att göra ämbetets innehafvare

mindre benägen att utbyta det mot andra honom till buds stående

befattningar och sålunda, mer än hittills ofta varit fallet, tillförsäkra Riksdagen

förmånen att få för längre tid behålla en värderad justitieombudsman,

torde vara obestridligt. Äfven från denna — låt vara underordnade

— synpunkt är löneförhöjningen påkallad.

I regeringsformens 97 § säges, som bekant, att Riksdagens justitieombudsman,

så länge han ämbetet innehafver, skall i alla afseenden anses

lika med Konungens justitiekansler. Häraf lärer en och annan hafva dragit

den slutsatsen, att justitieombudsmannens aflöningsförmåner ej skulle kunna

höjas, utan att justitiekanslerns aflöning på samma gång och i lika mån

höjdes, emedan den afsedda likheten annars skulle rubbas. En dylik slutsats

beror dock tydligen på en missuppfattning af grundlagens ord, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 191.

3

utan tvifvel endast afse att tillförsäkra justitieombudsmannen lika rang

och auktoritet med justitiekanslern. Faktiskt innehar denne i själfva verket,

oaktadt den lika aflöningen, en ekonomiskt bättre och tryggare ställning

än justitieombudsmannen; han har ju en vida säkrare utsikt att behållas

vid sitt ämbete och har dessutom rätt till pension; alltså existerar ej den

likhet, hvars bibehållande skulle vara så viktigt. För vår del vilja vi för

öfrigt visst icke förneka, att frågan om en löneförbättring för justi tiekanslern

kan vara förtjänt af beaktande. Denna fråga är dock en'' sak för sig,

och intet skäl gifves att afbida initiativet till denna frågas lösning, innan

Riksdagen gifver sin justitieombudsman hvad den anser böra honom tillkomma.

»

I fråga om justitieombudsmannens aflöning innehåller 55 § af det

för riksgäldskontoret vid nästlidet års riksdag fastställda reglementet följande

bestämmelser:

»Aflöningen för justitieombudsmannen samt den hos honom anställda

kansli- och vaktbetjäning bör af riksgäldskontoret utbetalas; skolande lönen

för justitieombudsmannen, under den tid innevarande Riksdags statsreglering

kommer att blifva gällande, utgå med 8,000 kronor, eller lika belopp

som justitiekanslerns aflöning enligt sagda statsreglering utgör; hvaremot

justitieombudsmannen, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, är

skyldig att den därmed förenade löneinkomst frånträda, så länge han uppbär

justi tieombudsmanslönen.»

I samma paragraf stadgas äfven, att den justitieombudsman, som tillträder

ämbetet och dessförinnan icke är bosatt i hufvudstaden, äger att

utöfver den fastställda aflöningen såsom flyttningshjälp uppbära från riksgäldskontoret

1,500 kronor.

Slutligen må nämnas, att enligt 57 § af riksgäldskontorets reglemente

riksgäldskontoret bör till kostnader för justitieombudsmannens ämbetsresor

på hans rekvisition och emot därför inom hvarje års utgång afgifvande

redogörelse förskottsvis utbetala en summa af 2,000 kronor.

De skäl, som af motionärerna anförts för en höjning af justitieombudsmannens

aflöning, har utskottet funnit vara väl grundade. Det

synes icke kunna bestridas, att den lön af 8,000 kronor, som af 1876 års

Riksdag bestämdes för justitieombudsmannen och som därefter med oförändradt

belopp till honom utgått, måste numera efter den stegring af

lefnadskostnaderna, som under de senaste trettio åren inträdt, anses vara

alltför låg med afseende fästadt vid justitieombudsmannens höga och viktiga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 191.

ämbete och de honom åliggande göromålen, hvilkas omfattning under de

senare åren icke obetydligt ökats. Den löneförhöjning, som af motionärerna

föreslagits, synes utskottet dock gå längre än hvad förhållandena

påkalla. Utskottet får erinra, hurusom j ustitierådens löner vid nästlidet

års riksdag höjdes från 10,000 kronor till 13,000 kronor, och med hänsyn

härtill torde det enligt utskottets mening vara lämpligt, att lönen för

justitieombudsmannen nu ökas från 8,000 kronor till 11,000 kronor.

Motionärernas förslag afser, att löneförhöjningen för justitieombudsmannen

skulle inträda med innevarande års början. Utskottet vill påpeka,

att, på sätt framgår af det ofvan meddelade stadgandet i 55 § af riksgäldskontorets

reglemente, justitieombudsmannens lön redan är af Riksdagen

för tiden till 1908 års slut fastställd till 8,000 kronor. Med afseende

härå och i enlighet med den grundsats, som af Riksdagen iakttagits vid

löneregleringar för statens tjänsteinnehafvare, anser sig utskottet böra tillstyrka,

att äfven hvad angår justitieombudsmannen löneförhöjningen inträder

först med början af nästkommande år. Såsom hittills beträffande

denne ämbetsman skett, torde jämväl nu lönen böra fastställas endast fölen

statsregleringsperiod, nämligen i förevarande fall för år 1909.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande af herr

Elowson m. fl. väckta motion, må för år 1909 fastställa

lönen för justitieombudsmannen till 11,000 kronor.

Stockholm den 28 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.