Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens justitieombudsman.
1908-05-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:191, Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens justitieombudsman.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 191.
1
N:o 191.
Ank. till Riksd. kansli den 28 maj 1908, kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning af väckt motion om höjd aflöning för Riksdagens
justitieombudsman. (R. A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 13, har herr G.
Elowson m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte besluta, att justitieombudsmannens
aflöning höjes till 13,000 kronor, samt att denna löneförhöjning
måtte komma honom till del från och med ingången af år 1908.
Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande:
»Det är nu mer än trettio år sedan Riksdagen för innehafvaren af
det maktpåliggande förtroendeuppdraget att »såsom Riksdagens ombud
hafva tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och ämbetsmän» bestämde
den aflöning af 8,000 kronor, som, jämte ersättning för reseomkostnader,
för närvarande tillkommer honom. Under dessa trettio år har den allmänna
utvecklingen helt naturligt fört med sig dels en minskning — och
detta en ganska afsevärd sådan — i penningens värde eller med andra
ord eu stegring af lefnadskostnaderna, särskildt i hufvudstaden, hvarigenom
lönebeloppet faktiskt nu är betydligt ringare än vid den tid, då det bestämdes,
dels ock den ökning af justitieombudsmannens arbetsbörda, som
är en följd af tilltagande befolkning, ökning af statsfunktionärernas antal
m. in. Lefnadskostnadernas stegring har ock i fråga om flera kategorier
af statens ämbets- och tjänstemän nödgat Riksdagen att höja aflöningarna,
hvilket varit åt särskild vikt beträffande innehafvarne af sådana poster,
för hvilkas nitiska handhafvande en själfständig och oberoende ställning
ansetts utgöra ett väsentligt villkor. Så höjdes, för att taga ett färskt
exempel, förliden riksdag justitierådens löner från 10,000 till 13,000 kronor
—- att icke nämna höjningen af vissa byråchefsaflöningar till 8,100 kronor
jämte 600 kronors ålderstillägg in. in.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 123 Höft. (N:is 191, 192.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 191.
Det torde nu vara hög tid att äfven tänka på att förbättra justitieombudsmannens
villkor genom att tillförsäkra honom en aflöning, som,
bättre än den han nu åtnjuter, motsvarar den vikt och den värdighet, som
tillkommer hans höga ämbete, samt de kvalifikationer, som förutsättas och
måste förutsättas hos detta ämbetes innehafvare.
Det lärer ej vara behöfligt att här påpeka justitieombudsmannaämbetets
betydelse, ej heller att erinra om mångsidigheten och omfattningen
af den verksamhet, hvilken är en följd af de uppgifter, som åligga justitieombudsmannen.
En blick i den för honom af Riksdagen utfärdade instruktionen
är tillräcklig att visa, i hvilken grad de honom åliggande
skyldigheter, äfven frånsedt de åtgärder, som af enskildes anmälningar
eller ldagomål påkallas, taga i anspråk ej blott tid och arbete, utan ett
nit, en insikt och en förmåga af initiativ, som endast kunna förväntas hos
personer, som i eminent mening äro hvad regeringsformen kallar »för lagkunskap
och utmärkt redlighet kända män». Att Riksdagen gifver denne
sin förtroendeman en aflöning lägre än den, som beskäres byråchefer i ett
ämbetsverk, kan väl ej betecknas annorlunda än som en abnormitet. Att
låta ett dylikt förhållande längre fortfara är val knappast Riksdagen värdigt.
Såväl med hänsyn till ämbetets vikt och värdighet som till de kraf,
som ställas på dess innehafvares person, torde justitieombudsmannens
aflöning böra sättas lika med justitierådens, alltså till 13,000 kronor; han
blir ändock så till vida sämre ställd än dessa, som de dels hafva pensionsrätt,
dels icke, såsom justitieombudsmannen, kunna skiljas från sitt ämbete
redan efter ett års förvaltning af detsamma. Härtill kommer, att justitieombudsmannen
icke åtnjuter semester samt för den tid han af sjukdom
eller annat laga förfall är hindrad sköta ämbetet måste afstå halfva lönen
till den af Riksdagen utsedde suppleanten.
Att den höjda aflöningen skulle bidraga till att göra ämbetets innehafvare
mindre benägen att utbyta det mot andra honom till buds stående
befattningar och sålunda, mer än hittills ofta varit fallet, tillförsäkra Riksdagen
förmånen att få för längre tid behålla en värderad justitieombudsman,
torde vara obestridligt. Äfven från denna — låt vara underordnade
— synpunkt är löneförhöjningen påkallad.
I regeringsformens 97 § säges, som bekant, att Riksdagens justitieombudsman,
så länge han ämbetet innehafver, skall i alla afseenden anses
lika med Konungens justitiekansler. Häraf lärer en och annan hafva dragit
den slutsatsen, att justitieombudsmannens aflöningsförmåner ej skulle kunna
höjas, utan att justitiekanslerns aflöning på samma gång och i lika mån
höjdes, emedan den afsedda likheten annars skulle rubbas. En dylik slutsats
beror dock tydligen på en missuppfattning af grundlagens ord, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 191.
3
utan tvifvel endast afse att tillförsäkra justitieombudsmannen lika rang
och auktoritet med justitiekanslern. Faktiskt innehar denne i själfva verket,
oaktadt den lika aflöningen, en ekonomiskt bättre och tryggare ställning
än justitieombudsmannen; han har ju en vida säkrare utsikt att behållas
vid sitt ämbete och har dessutom rätt till pension; alltså existerar ej den
likhet, hvars bibehållande skulle vara så viktigt. För vår del vilja vi för
öfrigt visst icke förneka, att frågan om en löneförbättring för justi tiekanslern
kan vara förtjänt af beaktande. Denna fråga är dock en'' sak för sig,
och intet skäl gifves att afbida initiativet till denna frågas lösning, innan
Riksdagen gifver sin justitieombudsman hvad den anser böra honom tillkomma.
»
I fråga om justitieombudsmannens aflöning innehåller 55 § af det
för riksgäldskontoret vid nästlidet års riksdag fastställda reglementet följande
bestämmelser:
»Aflöningen för justitieombudsmannen samt den hos honom anställda
kansli- och vaktbetjäning bör af riksgäldskontoret utbetalas; skolande lönen
för justitieombudsmannen, under den tid innevarande Riksdags statsreglering
kommer att blifva gällande, utgå med 8,000 kronor, eller lika belopp
som justitiekanslerns aflöning enligt sagda statsreglering utgör; hvaremot
justitieombudsmannen, därest han förut innehar tjänst på rikets stat, är
skyldig att den därmed förenade löneinkomst frånträda, så länge han uppbär
justi tieombudsmanslönen.»
I samma paragraf stadgas äfven, att den justitieombudsman, som tillträder
ämbetet och dessförinnan icke är bosatt i hufvudstaden, äger att
utöfver den fastställda aflöningen såsom flyttningshjälp uppbära från riksgäldskontoret
1,500 kronor.
Slutligen må nämnas, att enligt 57 § af riksgäldskontorets reglemente
riksgäldskontoret bör till kostnader för justitieombudsmannens ämbetsresor
på hans rekvisition och emot därför inom hvarje års utgång afgifvande
redogörelse förskottsvis utbetala en summa af 2,000 kronor.
De skäl, som af motionärerna anförts för en höjning af justitieombudsmannens
aflöning, har utskottet funnit vara väl grundade. Det
synes icke kunna bestridas, att den lön af 8,000 kronor, som af 1876 års
Riksdag bestämdes för justitieombudsmannen och som därefter med oförändradt
belopp till honom utgått, måste numera efter den stegring af
lefnadskostnaderna, som under de senaste trettio åren inträdt, anses vara
alltför låg med afseende fästadt vid justitieombudsmannens höga och viktiga
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 191.
ämbete och de honom åliggande göromålen, hvilkas omfattning under de
senare åren icke obetydligt ökats. Den löneförhöjning, som af motionärerna
föreslagits, synes utskottet dock gå längre än hvad förhållandena
påkalla. Utskottet får erinra, hurusom j ustitierådens löner vid nästlidet
års riksdag höjdes från 10,000 kronor till 13,000 kronor, och med hänsyn
härtill torde det enligt utskottets mening vara lämpligt, att lönen för
justitieombudsmannen nu ökas från 8,000 kronor till 11,000 kronor.
Motionärernas förslag afser, att löneförhöjningen för justitieombudsmannen
skulle inträda med innevarande års början. Utskottet vill påpeka,
att, på sätt framgår af det ofvan meddelade stadgandet i 55 § af riksgäldskontorets
reglemente, justitieombudsmannens lön redan är af Riksdagen
för tiden till 1908 års slut fastställd till 8,000 kronor. Med afseende
härå och i enlighet med den grundsats, som af Riksdagen iakttagits vid
löneregleringar för statens tjänsteinnehafvare, anser sig utskottet böra tillstyrka,
att äfven hvad angår justitieombudsmannen löneförhöjningen inträder
först med början af nästkommande år. Såsom hittills beträffande
denne ämbetsman skett, torde jämväl nu lönen böra fastställas endast fölen
statsregleringsperiod, nämligen i förevarande fall för år 1909.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af förevarande af herr
Elowson m. fl. väckta motion, må för år 1909 fastställa
lönen för justitieombudsmannen till 11,000 kronor.
Stockholm den 28 maj 1908.
På statsutskottets vägnar:
P. PEHRSON.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.