Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
1908-02-18 · 109 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 103 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1908:3, Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1908, kl. 4 e. m.
Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.
l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof liar Kungl. Maj :t,
under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 13 i samma månad, uti punkt 1 under andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att höja arfvodet till expeditionschefen i justitiedepartementet
från 7,500 kronor med 2,100 kronor eller således till 9,600 kronor,
däraf 3,000 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Höjning af
expeditions*
chefens
arfvode.
[I.]1)
Under hänvisning till hvad Riksdagen vid regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel beslutat i fråga om ökning af anslaget,
till arfvode åt expeditionschefen i civildepartementet, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, att arfvodet till exx)
Hänvisar till punkt i Kungl. Maj:ts proposition.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)
1
Höjning af
anslaget till
amanuenser
m. m*
[2-]
2 Statsutskottets Utlåtande N;o 3.
peditionschefen i justitiedepartementet höjes från 7,500
kronor med 1,500 kronor eller således till 9,000 kronor,
däraf 3,000 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
2:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att, för beredande af möjlighet till anställande af ytterligare
en amanuens i justitiedepartementet m. m., höja det till departementschefens
förfogande ställda anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,
renslcrifning m. m. från dess nuvarande belopp 7,000 kronor
kronor eller således till 9,500 kronor.
Rörande denna framställning har departementschefen till förenämnda
med 2,500 statsrådsprotokoll anfört följande:
»Antalet till justitiedepartementet inkommande mål och ärenden,
som under 1880-talet utgjorde i medeltal ej fullt 900 om året och
under 1890-talet steg till omkring 1,040 årligen, uppgick år 1900 till
1,099, år 1901 till 1,164, år 1902 till 1,245, år 1903 till 1,320, år
1904 till 1,400, år 1905 till 1,674, år 1906 till 1,886 och år 1907 till
1,829.
I dessa siffror äro icke inberäknade de ärenden, som röra
uppgifter till straffregistret eller utdrag därur. Då antalet ordinarie
tjänstemän i departementet samtidigt icke ökats, har göromålens högst
betydliga tillväxt helt naturligt medfört ett år efter år alltmera ökadt
behof af extra biträden. Utom den amanuens, som å departementets
statistiska byrå biträder vid de utaf tillämpningen af lagen om straffregister
föranledda göromål, och hvilken icke kan påräknas för annat
arbete i departementet, finnes där för närvarande allenast en fast aflönad
amanuens. Denne amanuens, som åtnjuter ett årligt arfvode af 1,000
kronor, biträder hufvudsakligen å departementets registratorskontor och
plägar vid ledighet för registratorn uppehålla dennes befattning, hvarjämte
han är kommissionär i departementet. För det arbetsbiträde, som härutöfver
erfordras, har, frånsedt den i viss mån växlande inkomst, som kan
beredas genom vikariatsförordnanden för kanslisekreterarne, hittills icke
utgått annan godtgörelse än den, som lämnats i form af gratifikationer,
hvilkas belopp under de sista åren utgjort högst 500 kronor och lägst
300 kronor. Till följd af ersättningens ringhet och obestämdhet samt
då befordringsutsikterna i ett departement med så fåtalig ordinarie
personal som justitiedepartementet i allmänhet icke ställa sig gynnsamma,
hafva på senare tid svårigheter uppstått att för departementets
räkning förvärfva och behålla för ändamålet lämpliga extra
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
arbetskrafter. Dessa svårigheter hafva af lätt insedda skäl tilltagit,
i den mån antalet fasta amanuensarfvoden i de öfriga departementen
ökats. Detta antal ntgör för närvarande: inom landtförsvarsdepartementet
3, inom sjöförsvarsdepartementet 2, inom civildepartementet 10, inom
finansdepartementet 5, inom ecklesiastikdepartementet 11 och inom jordbruksdepartementet
3. För att de två extra ordinarie amanuenser, som
för närvarande tjänstgöra i justitiedepartementet, båda antagna under
år 1907, skola finna med sin fördel öfverensstämmande att fortfarande
ägna sig åt departementets tjänst samt till undvikande af de olägenheter,
som äro förenade med allt för talrika ombyten af vikarier för kanslisekreterarne,
torde det sålunda vara oundgängligen nödvändigt att inrätta
ytterligare åtminstone ett fast amanuensarfvode. Detta arfvode
har jag ansett böra tillsvidare sättas till samma belopp, hvarmed dylika
arfvoden i de öfriga departementen under senare tid i allmänhet utgått,
eller 1,500 kronor årligen med skyldighet för innehafvaren af detta
arfvode att i regel minst tro timmar dagligen tjänstgöra å ämbetsrummet.
Det i departementets stat upptagna anslag till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskri fning m. m., hvilket anslag vid 1905 års
Riksdag höjdes från 4,000 kronor till dess nuvarande belopp 7,000 kronor,
lämnar emellertid icke tillgång till något ytterligare amanuensarfvode.
Af anslaget i fråga äro 4,000 kronor disponerade på enahanda sätt
som anslaget i dess helhet under de närmaste åren före höjningen.
Frånsedt det belopp af 1,000 kronor, som, på sätt förut nämnts, utgår
som amanuensarfvode, äro nämligen 2,000 kronor afsedda för biträden
å departementets statistiska byrå och 1,000 kronor uppbäras af ett
fast anstäl ld t skrifbiträde. Med höjningen till 7,000 kronor åsyftades
att ur anslaget bereda tillgång till vikariatsersättningar och gratifikationer
åt extra ordinarie tjänstemän och betjänte samt till gäldande af
den utöfver aflöningen till ofvannämnda skrifbiträde erforderliga renskrifningskostnad,
för hvilka samtliga ändamål tillskott förut måst anvisas
från hufvudtitelns allmänna besparingar och dess anslag till extra
utgifter. Höjningen grundades å en beräkning, att inom departementet
årligen erfordrades till ersättning för semestervikariat ett belopp af
ungefär 1,100 kronor samt till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän
och betjänte omkring 1,200 kronor. Utgifterna för renskri fning
utöfver aflöningen till det fasta skrifbiträdet hade för år 1904 uppgått
till 520 kronor.
Visserligen hafva utgifterna för semestervikariat under de senaste
åren ej fullt uppgått till det sålunda beräknade beloppet. Å andra
sidan hafva däremot kostnaderna för renskrifning utöfver aflöningen
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Höjning af
anslaget till
gratifikationer
åt e. o. tjänstemän
och
e. o. vaktmästare.
[3-]
till skrifbiträdet väsentligen stigit. Samma kostnad utgjorde nämligen
år 1905 något öfver 1,000 kronor, år 1906 ej fullt 1,300 kronor och
år 1907 ungefär 900 kronor. Härtill kommer, att alltsedan slutet af
år 1904 ett belopp af 600 kronor årligen måst afses åt en extra vaktmästare,
hvilken inkallats till daglig tjänstgöring, sedan på grund af
bristande utrymme i kanslihuset särskild lokal förhyrts för departementets
afdelning för lagärenden. Sedan öfriga utgifter af anslaget i fråga
bestridts, återstod därför till gratifikationer år 1906 allenast ett belopp
af 135 kronor och år 1907 400 kronor. För beredande af ett ytterligare
amanuensarfvode till ofvan angifna belopp erfordras sålunda med nödvändighet
motsvarande höjning af ifrågavarande anslag.
En höjning af samma anslag synes dessutom påkallad dels af det
ofvan antydda behofvet af extra vaktmästarebiträde dels ock af nyssberörda
väsentliga stegring af kostnaderna för renskrift, hvilken stegring
icke kan anses vara af blott tillfällig natur. Den höjning, som i dessa
afseenden erfordras, torde emellertid för närvarande kunna begränsas till
1,000 kronor.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen må, för beredande af möjlighet
till anställande af ytterligare en amanuens i justitiedepartementet
m. m., höja det till departementschefens
förfogande ställda anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. från dess nuvarande
belopp 7,000 kronor med 2,500 kronor eller således till
9,500 kronor.
Yhd bifall till hvad utskottet under punkterna .1 och 2 här ofvan
hemställt, kommer anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kungl.
Maj:ts kansli, nu uppgående till 42,300 kronor, att höjas med 4,000
kronor till 46,300 kronor.
Nedre justftierevissonen.
3:o) Kungi. Maj:t har under punkt 3 af denna hufvudtitei föreslagit
Riksdagen att höja det å nedre justitierevisionens stat uppförda
anslag till gratifikationer åt e. o. tjänstemän och e. o. vaktmästare från
dess nuvarande belopp 700 kronor till 1,400 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N;o 3.
5
T denna fråga liar departementschefen anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1907 har nedre justitierevisionen
gjort framställning om höjning af det å nedre revisionens
stat uppförda anslag till gratifikationer åt e. o. tjänstemän och e. o.
vaktmästare.
Detta anslag, som vid löneregleringen 1876, då revisionssekreterarnes
antal utgjorde elfva, bestämdes till 700 kronor, har sedermera
bibehållits oförändradt, oaktadt revisionssekreterarnes antal så ökats, att
detsamma, med inberäkning af en för närvarande tjänstgörande extra
revisionssekreterare, numera uppgår till aderton.
Ifrågavarande anslag har, enligt den af nedre revisionen tillämpade
praxis, plägat disponeras sålunda, att 400 kronor fördelats mellan de
e. o. tjänstemännen och 300 kronor användts till gratifikationer åt de
e. o. vaktmästarne. I anseende till den ökade tjänstgöringen för dessa
senare har emellertid under de båda sista åren beloppet 300 kronor befunnits
otillräckligt att bereda dem skälig godtgörelse. Då det likväl
ej kunnat ifrågasättas att inkräkta på den åt de e. o. tjänstemännen
afsedda del af anslaget, har Kungl. Maj:t såväl under år 1906 som år
1907, på därom gjorda underdåniga framställningar, af andra liufvudtitelns
besparingar ställt ett belopp af ytterligare 300 kronor till nedre
revisionens förfogande för att utdelas som gratifikationer åt de e. o.
vaktmästarne.
Dessa åtgärder hafva,* enligt hvad nedre revisionen anmält, hittills
visat sig till fyllest att tillförsäkra nedre revisionen nödig förstärkning af
vaktmästarepersonalen. Då emellertid det behof, som föranledt berörda
framställningar, kan antagas blifva af stadigvarande art, har nedre
revisionen ansett åtgärder böra vidtagas för att i nedre revisionens stat
det anslag, från hvilket gratifikationerna till de e. o. vaktmästarne utgå,
måtte i motsvarande grad ökas.
En ökning af ifrågavarande anslag har af nedre revisionen ansetts
nödig jämväl med hänsyn till behofvet af e. o. tjänstemän. Tillgången
på dylika tjänstemän, hvilka i någon afsevärd mån ägna sig
åt tjänstgöring inom ämbetsverket, har nämligen, enligt hvad nedre
revisionen framhållit, under de senare åren varit stadd i ständig minskning.
Frånsedt att i följd häraf det biträde, som revisionssekreterarne
kunnat erhålla i sitt arbete från de e. o. tjänstemännens sida, varit
ytterst obetydligt, har bristen på e. o. tjänstemän, som genom tjänstgöring
inom nedre revisionen vunnit förtrogenhet med där förefallande
göromål, medfört åtskilliga olägenheter, bland hvilka nedre revisionen
särskild! framhållit, att vid enstaka tillfällen yppats svårighet, att vid
förfall för ordinarie amanuens erhålla vikarie.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Befordringsutsikterna för de i nedre revisionen tjänstgörande e. o.
tjänstemännen äro icke heller sådana, att på grund därat kan förväntas,
att inom den närmaste framtiden personer skola komma att i större omfattning
än för närvarande ägna sig åt sådan tjänstgöring. Däremot
anser nedre revisionen det kunna antagas, att en ökning af den ekonomiska
godtgörelsen åt de e. o. tjänstemännen utöfver den, som från det
för närvarande tillgängliga anslaget till gratifikationer kunnat dem beredas
och som för år utgått med belopp växlande mellan 15 och 75
kronor, skulle medföra en gynnsam verkan i afseende å fyllandet af
nedre revisionens behof af e. o. tjänstemän.
På grund häraf liar nedre revisionen anhållit om vidtagande af
åtgärder för att nedre revisionen må från och med 1908 års ingång årligen
till sitt förfogande, i och för gratifikationer åt e. o. tjänstemän
och e. o. vaktmästare, hafva ett belopp af 700 kronor utöfver det nuvarande
anslaget.
Ätt en ökning af de medel, som för ifrågavarande ändamål stå
till nedre revisionens förfogande, är af omständigheterna påkallad, synes
mig med tydlighet framgå och mot det af nedre revisionen i detta alseende
föreslagna belopp finner jag icke något att erinra.
Otvifvelaktigt skulle det vara till fördel för nedre revisionen, om
det ökade anslaget redan för innevarande år kunde blifva tillgängligt.
Då emellertid en rubbning af den för detta år fastställda staten icke
bör utom i synnerligen trängande fall ifrågasättas, har jag ej ansett
mig böra biträda nedre revisionens härutinnan gjorda framställning.»
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må höja det i staten för nedre
justitierevisionen uppförda anslag till gratifikationer åt
e. o. tjänstemän och e. o. vaktmästare från dess nuvarande
belopp 700 kronor till 1,400 kronor.
Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till nedre
justitierevisionen i dess helhet, nu utgörande 160,300 kronor, att höjas
med 700 kronor eller således till 161,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.
4:o) Under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare uti punkt 4
föreslagit Riksdagen att höja det å anslaget till Svea hofrätt med därunder
lydande justitiestat uppförda belopp till amanuenser och extra
ordinarie biträden från dess nuvarande belopp 10,500 kronor till 21,000
kronor.
Rörande detta anslagsbebof bar departementschefen anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1907 bär Svea hofrätt
gjort framställning om böjning af det å hofrättens stat uppförda
anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden.
Ifrågavarande anslag, hvilket vid löneregleringen 1876, då hofrätten
bestod af allenast fem ordinarie divisioner, bestämdes till 7,500
kronor, bar sedermera icke ökats i vidare mån, än som betingats af
hofrättens förstärkning med ytterligare två ordinarie divisioner, eller
med 1,500 kronor för hvardera divisionen, i följd hvaraf anslaget för
närvarande utgör 10,500 kronor. Härjämte äro dock af de medel,
som af de senaste Riksdagarna å extra stat anvisats för hofrättens förstärkande
med en extra division, 1,200 kronor afsedda till gratifikationer
åt extra ordinarie tjänstemän samt 300 kronor till ersättning åt
erforderligt vaktmästarebiträde. Slutligen är att märka, att Kungl.
Maj:t på särskilda framställningar af hofrätten alltsedan år 1902 förberedande
af dyrtidstillägg åt de amanuenser, hvilka äro anställda hos
hofrätten, anvisat 600 kronor årligen från det under riksstatens andra
hufvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter.
Rörande den nuvarande dispositionen af anslaget till amanuenser
och extra ordinarie biträden bar hofrätten upplyst, att af detta anslag
utgå i första rummet arfvoden till de amanuenser, hvilka äro anställda
för att biträda vid göromålen hos sekreteraren, advokatfiskalen, aktuarien
och arkivarien samt å fiskalsexpeditionen.
Den del af anslaget, som icke tages i anspråk till amanuensarfvoden,
användes, jämte ett belopp af omkring 300 kronor, utgörande
afkastningen af en i hofrätten förvaltad fond, den så kallade revisionsskillingskassan,
till gratifikationer åt tillförordnade fiskaler och andra
extra ordinarie tjänstemän äfvensom åt extra ordinarie hofrättsposter.
Amanuensarfvodena fastställas till beloppen af hofrätten, men
hafva till följd af anslagets knapphet ej kunnat sättas högre än till
1,200 kronor årligen för hvardera af de amanuenser, som tjänstgöra
hos sekreteraren och arkivarien, samt till 1,000 kronor för den hos
Höjning
af anslaget
till amanuenser
och e. o.
biträden i
Svea hofrätt.
[4-]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
advokatfiskalen tjänstgörande amanuensen. Dessa amanuenser kafva
omkring fyra timmars daglig arbetstid på tjänsterummet. Hvad beträffar
den amanuens, som biträder på aktuariekontoret och hvilken»
tjänstgöring är synnerligen ansträngande, har arfvodet till denne amanuens
plägat utgå efter 1,800 kronor under första tiden af anställningen
samt, när amanuensen efter förvärfvad större vana erhållit uppdrag att
på eget ansvar handhafva vissa göromål, som finnas omnämnda i 43 §
2 momentet af den för hofrätterna gällande arbetsordning, efter 2,400
kronor för år räknadt. Amanuensen har i senare fallet en arbetstid,
som under vissa delar af året till följd af göromålens stora mängd,
upptager ända till tre å fyra timmar utöfver den tid af fyra timmar,
hvarunder aktuariekontoret är för allmänheten öppet. Å fiskalsexpeditionen
har amanuens intill senaste tiden varit anställd till tjänstgöring
endast under den del af sommaren, hvarunder allenast en division och
samtidigt endast en fiskal äro inom hofrätten tjänstgörande, eller från
och med den 11 juli till och med den 19 augusti, och har arfvode för
denna tid utgått efter 100 kronor i månaden. Sammanlagda beloppet
af amanuensarfvodena har sålunda utgjort omkring 5,300—5,900 kronor
årligen.
Hvad härefter af det ordinarie anslaget återstått att användas till
llitpenningar eller gratifikationer åt andra extra ordinarie tjänstemän
samt åt extra ordinarie hofrättsposter har följaktligen icke uppgått till
anslagets halfva belopp. Vid fördelning af gratifikationsmedlen har följts
den regel, att gratifikation icke tilldelats annan än den, som under året
fullgjort mera afsevärdt arbete, men med de för ändamålet tillgängliga
medlen har ändock det på hvar och en belöpande gratifikationsbeloppet
blifvit mycket ringa i förhållande till det utförda arbetet. Endast åt
de extra ordinarie tjänstemän, som äro af adlig börd, har något rikligare
ersättning kunnat beredas till följd däraf, att hofrätten har till
sitt förfogande en enskild donationsfond, den så kallade Fredenstiernska
fonden, hvars afkastning är afsedd att användas till förmån för frälsemän,
som hos hofrätten tjänstgöra vid protokollet eller såsom tillförordnade
fiskaler.
Under framhållande att en behöflig förhöjning af amanuensarfvodena
icke kunnat vidtagas, då en sådan förhöjning skulle medföra
motsvarande minskning i de redan förut otillräckliga gratifikationsmedlen,
har hofrätten erinrat, att i det underdåniga utlåtande, som
hofrätten den 29 april 1902 afgaf i fråga om lönereglering för hofrätterna,
föreslagits höjning af anslaget till amanuenser och extra
ordinarie biträden med ett belopp af 4,500 kronor. En sådan till
-
Statsutskottets Utlåtande N:ö 3.
9
ökning i anslaget är emellertid, enligt liofrättens åsikt, icke tillräcklig
under de förhållanden, som numera äro för handen.
Till stöd för nämnda uppfattning har hofrätten anfört följande:
Tillgången på personer, lämpliga att vid hinder för liofrättens
ordinarie ledamöter och tjänstemän förvalta deras befattningar, är synbarligen
stadd i minskning, och under de sista åren har alltför ofta
inträffat, att lofvande och för hofrättstjänstgöringen utbildade unge
män öfvergifvit tjänstgöringen i hofrätten för att ägna sig åt annan,
mera lönande verksamhet. Uppenbarligen har statstjänsten numera
icke samma lockelse som tillförene, och därtill kommer, att mången
dug-ande ung jurist, som kanske eljest velat ägna sig åt hofrättstjänstgöringen,
af ekonomiska skäl tvingas att välja annan lefnadsbana, då
han under åratal för det arbete, han såsom extra ordinarie tjänsteman
utför, erhåller alltför otillräcklig ersättning.
Den årliga afgången från hofrätterna af dels ordinarie dels
adjungerade ledamöter är betydlig, och denna afgång föranledes till
hufvudsaklig del däraf, att hofrättsledamöter i stort antal förordnas att
tjänstgöra såsom revisionssekreterare, expeditionschefer eller i andra
maktpåliggande befattningar eller att deltaga i lagstiftningsarbetet och
sedermera oftast befordras till ordinarie befattningar utom hofrätterna.
Icke allenast för uppehållande af lagskipningen inom hofrätterna utan
äfven med hänsyn till andra viktiga statens ändamål är därför angeläget,
att de luckor bland ledamöterna, som sålunda ofta uppstå, städse
må kunna fyllas med fullt lämpliga personer. För att detta skall kunna
ske, måste emellertid hofrätterna hafva möjlighet att alltjämt draga till
sig skickliga och i domarevärf utbildade unga jurister i rätt stort antal,
och till befordrande häraf, hvad Svea hofrätt beträffar, torde, enligt hofrättens
åsikt, vara nödvändigt, att genom väsentlig höjning af anslaget
till amanuenser och extra biträden hofrätten sättes i stånd att lämna
de extra ordinarie tjänstemännen för deras arbete mera tillfredsställande
ersättning, än som hittills kunnat tilldelas dem.
I detta afseende erfordras till en början medel till höjande af
amanuensernas arfvoden. Vidare och till följd däraf att numera af
vederbörande myndigheter i synnerligen talrika fall, 8,000—9,000 om
året, rekvireras diariibevis från hofrätten till upplysning, huruvida bötesbeslut
vunnit laga kraft, har behof uppstått af ständig amanuens på
fiskalsexpeditionen, för hvilket nya behof medel måste beräknas, förslagsvis
omkring 1,200 kronor årligen. Sedan början af 1907 års höstsession
är ständig amanuens å fiskalsexpeditionen anställd, men af brist
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
på tillräckliga medel liar för närvarande ej kunnat åt denne anslås
högre ersättning än efter 50 kronor för hvarje månad.
De sex fiskalstjänsterna i Svea hofrätt uppehållas sedan lång tid
tillbaka ständigt genom extra ordinarie tjänstemän, livilka, för sin
ansträngande och ansvarsfulla tjänstgöring, bestående bland annat i
föredragning inför hofrätten af de inkommande brottmålen och upp- *
sättande af förslag till utslag i dylika mål, icke komma i åtnjutande
af större andel af de till fiskalstjänsterna anslagna aflöningsmedel än
de obetydliga tjänstgöringspenningarna, 1,000 kronor för helt år.
Gratifikationsmedlen hafva anlitats till beredande af ytterligare någon
ersättning, men de belopp, som kunnat från anslaget anvisas, hafva
varit mindre än som varit önskligt, och det är, enligt hofrättens åsikt,
af vikt, att dessa extra ordinarie tjänstemän, från hvilka ledamotsgraden
vanligen rekryteras, må kunna beredas ökad ersättning från ifrågavarande
anslag. Därjämte måste jämväl öfriga extra ordinarie tjänstemän,
som nitiskt ägna sig åt hofrättens tjänst, från samma anslag
lämnas rikligare ersättning, än tillgångarna hittills medgifvit.
Slutligen har hofrätten i detta sammanhang erinrat, att beträffande
vaktbetjäningen det förhållande äger rum att, när vid förfall
för ordinarie hofrättspost hans befattning måste uppehållas af därtill
förordnad extra ordinarie hofrättspost, godtgörelsen till denne i anseende
till tjänstgöringspenningarnas låga belopp icke uppgår ens till
fullt en krona för dag. Äfven för afhjälpande af detta missförhållande
måste — påpekar hofrätten — gratifikationsmedlen tagas i anspråk.
För ett någorlunda nöjaktigt tillgodoseende af de ändamål, hvilka
äro att fylla med anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden,
kräfves enligt hofrättens omdöme, att anslaget, efter beräkning af 3,000
kronor för en hvar af hofrättens sju ordinarie divisioner, höjes från
nuvarande beloppet 10,500 kronor till 21,000 kronor. Hofrätten har
därför hemställt, att, oberoende af frågan om den allmänna löneregleringen
för hofrätterna, framställning måtte göras hos Riksdagen om
sådan förhöjning af anslaget från och med år 1909 samt att af Riksdagen
måtte för år 1908 såsom fyllnad i nuvarande anslaget äskas på
extra stat ett belopp af 10,500 kronor.
Hvad hofrätten sålunda anfört synes mig till fullo ådagalägga
det oafvisliga behofvet af att rikligare medel ställas till hofrättens förfogande
för tillgodoseende af det med anslaget i fråga afsedda ändamål.
Den ökning af samma anslag, som af hofrätten föreslagits, torde
Statsutskottets Utlåtande N:o S.
11
icke keller med hänsyn till förhandenvarande omständigheter kunna
anses för högt tilltagen.
Beträffande hofrättens framställning om fyllnad i anslaget för
innevarande år åberopar jag hvad jag i fråga om nedre justitierevisionens
likartade framställning i det föregående yttrat. Den beaktansvärda fara,
som otvifvelaktigt förefinnes i anledning af den minskade tillgången på
extra ordinarie tjänstemän i hofrätten, torde genom den ifrågasatta
ökningen af anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden i
hufvudsak kunna förebyggas, äfven om ökningen icke skulle inträda
förr än under nästkommande år.»
Utskottet har visserligen med hänsyn därtill, att en fullständig
lönereglering för kofrätterna inom den närmaste framtiden torde komma
att äga rum, hyst vissa betänkligheter mot den föreslagna höjningen
af ifrågavarande anslag, men då af hvad i ärendet blifvit anfördt synes
framgå, att en höjning af anslaget är af nöden, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må höja det i staten för Svea
hofrätt uppförda anslag till amanuenser och extra
ordinarie biträden från dess nuvarande belopp 10,500
kronor med 10,500 kronor till 21,000 kronor.
Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till Svea
hofrätt med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag nu utgör
688,287 kronor, att höjas till 698,787 kronor.
Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat.
5:o) Ivungl. Maj:t har under denna hufvudtitel uti punkt 5 föreslagit
Riksdagen att höja det å staten för Göta hofrätt med därunder amanuenser
hörande justitiestat uppförda anslag till amanuenser och e. o. biträden och e- °-^trä''
från dess nuvarande belopp 6,000 kronor till 12,000 kronor. hofrätt!™
Vid detta ärendes föredragning i statsrådet yttrade departements- [5.]
chefen följande:
»Göta hofrätt har i underdånig skrifvelse den 21 november 1907
gjort likartad framställning rörande ökning af det i hofrättens lönestat
upptagna anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden, som,
på sätt ofvan omnämnts, inkommit från Svea hofrätt.
Berörda anslag, som vid löneregleringen 1876, då Göta hofrätt
bestod af fem divisioner, bestämdes till 7,500 kronor, har från och med
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
år 1897, då en af hofrättens divisioner öfverflyttades till Svea hofrätt,
utgått med allenast 6,000 kronor. Då behofvet af amanuenser i Göta
hofrätt icke genom den skedda indragningen af en division undergått
någon förändring och anslaget i anledning häraf befunnits otillräckligt,
har emellertid Kungl. Maj:t på underdåniga framställningar af hofrätten
från och med år 1903 af det å andra hufvudtitelns stat uppförda anslaget
till extra utgifter årligen ställt ett belopp af 1,000 kronor till hofrättens
förfogande att användas till det med ifrågavarande anslag afsedda
ändamål.
Till stöd för den nu gjorda framställningen har hofrätten framhållit,
att antalet af de i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän
under de senast förflutna tolf åren i högst afsevärd mån aftagit.
Under förra hälften af 1890-talet uppgick antalet dylika tjänstemän,
hvilka ej voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring, under
hvarje session till tjugo eller något därunder, men efter denna tid har
nämnda antal varit stadt i nästan oafbruten minskning, så att detsamma
under vårsessionen 1906 uppgick till 2, under höstsessionen samma år
till 3 och under vårsessionen 1907 likaledes till 3. Under höstsessionen
1907 hafva i hofrätten tjänstgjort 2 extra ordinarie tjänstemän, hvilka
vid sessionens början icke voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring.
Dessa personer erhöllo emellertid sedermera förordnande
att intill sessionens slut bestrida hvar sin amanuensbefattning inom
hofrätten.
I följd af denna minskning af de extra ordinarie tjänstemännens
antal har hofrätten på sista tiden sett sig nödsakad att, vid uppkommet
förfall för hofrättens ledamöter och tjänstemän, i allt talrikare fall förordna
en och samma person att uppehålla två befattningar inom hofrätten.
Stundom har det till och med inträffat, att en person måst af
hofrätten förordnas att samtidigt bestrida tre olika befattningar.
Sålunda har under år 1906 i 282 dagar två amanuensbefattningar,
i 136 dagar en fiskals- och en amanuensbefattning, i 103 dagar en
notarie- och en amanuensbefattning, i 60 dagar två fiskalsbefattningar,
i 30 dagar två notariebefattningar, i 27 dagar advokatfiskalsbefattningen
och en fiskalsbefattning, i 17 dagar en notarie- och två amanuensbefattningar,
i 12 dagar en amanuens- och två fiskalsbefattningar samt
i 3 dagar en fiskals- och två amanuensbefattningar måst på grund af
brist på extra ordinarie tjänstemän uppehållas af en och samma person.
Att bristen på extra ordinarie tjänstemän medför stora olägenheter
med afseende å hofrättsarbetets jämna och obehindrade gång,
torde, enligt hvad hofrätten vidare framhållit, vara uppenbart. Men
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
13
denna brist, hvilken synes visa tendenser att än ytterligare tilltaga,
innebär därjämte en allvarlig fara för möjligheten att i framtiden rekrytera
hofrätten med fullt lämpliga och skickliga personer. Hofrätten
har därför ansett det vara af synnerlig vikt, att snarast möjligt ändamålsenliga
åtgärder vidtagas till omförmälda missförhållandes undanrödjande
och medel utfinnas att tillvinna hofrätten personer, lämpliga
att utbildas för hofrättsarbetet.
Orsaken till det minskade tilloppet till hofrätten af extra ordinarie
tjänstemän är enligt hofrättens mening hufvudsakligen att söka i otillräckligheten
af de löneförmåner, som enligt den för hofrätten gällande
lönestat bestås hofrättens personal, och en i omförmälda afseende ändamålsenlig
åtgärd har hofrätten därför trott sig finna i en väsentlig
förhöjning af anslaget till amanuenser och extra biträden.
De af hofrätten för det med ifrågavarande anslag afsedda ändamål
för hvarje år disponerade belopp hafva plägat på det sätt användas,
att till en hvar af de i hofrätten tjänstgörande fyra amanuenser utgått
arfvoden med 1,000 kronor och återstoden i form af arfvoden eller s. k.
gratifikationer fördelats bland de i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie
tjänstemän med växlande belopp beroende af tiden, under hvilken
de tjänstgjort, och vikten af de befattningar, de uppehållit. Så hafva
t. ex. under de senare åren till de i hofrätten tjänstgörande tillförordnade
fiskaler plägat utdelas gratifikationer å högst 200 å 300 kronor.
Dessa af hofrätten utdelade arfvoden och gratifikationer måste emellertid,
enligt hofrättens åsikt, under nuvarande förhållanden betecknas såsom
alldeles otillräckliga.
Därest anslaget till amanuenser och extra biträden skall kunna
fylla det därmed afsedda ändamålet, anser hofrätten samma anslag böra
höjas till minst 12,000 kronor. Med detta belopp till sitt förfogande
skulle hofrätten sättas i tillfälle ej allenast att väsentligen höja de till
hofrättens amanuenser utgående arfvoden utan äfven att i vida rikligare
mån, än hittills varit fallet, i öfrigt lämna godtgörelse till dem, som i
förhoppning om befordran inom hofrätten nitiskt och förtjänstfullt ägna
sig åt hofrättsarbetet.
Hofrätten har därför hemställt, dels att det i hofrättens lönestat
upptagna anslag till amanuenser och extra biträden måtte från och med
år 1909 höjas till 12,000 kronor, dels ock att för år 1908 måtte å extra
stat uppföras ett belopp af 6,000 kronor att af hofrätten disponeras
för det med nämnda anslag afsedda ändamål.);
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Höjning af
anslaget till
amanuenser
och e. o.
biträden i
ho fr ätten
Öfver Skåne
och Blekinge.
[6-]
Under hänvisning till hvad utskottet anfört här ofvan under
punkt 4 i fråga om motsvarande anslag för Svea hofrätt, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må höja det i staten för Göta
hofrätt uppförda anslag till amanuenser och e. o. biträden
från dess nuvarande belopp 6,000 kronor med
6,000 kronor till 12,000 kronor.
Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till Göta hofrätt
med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag nu utgör 476,913
kronor, att höjas till 482,913 kronor.
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat.
6:o) Uti punkt 6 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja det å staten för hofrätten öfver Skåne och Blekinge
med därunder hörande justitiestat uppförda anslag till amanuenser och
e. o. biträden från dess nuvarande belopp 3,500 kronor till 6,000 kronor.
Departementschefen har beträffande denna fråga till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»I likhet med de båda öfriga hofrätterna har äfven hofrätten öfver
Skåne och Blekinge, i underdånig skrifvelse den 14 november 1907,
gjort framställning om ökning af det i hofrättens stat upptagna anslaget
till amanuenser och extra ordinarie biträden.
Detta anslag har alltsedan löneregleringen 1876 upptagits till
oförändradt belopp, 3,500 kronor. Enligt hvad hofrätten tillkännagifvit,
har anslaget användts sålunda, att två amanuenser, en hos sekreteraren
och en hos advokatfiskalen och aktuarien, erhållit 1,000 kronor hvardera,
och att vid hvarje års slut 1,500 kronor utdelats såsom gratifikationer
åt de extra ordinarie tjänstemän, som under en större del af
året ägnat sig åt arbete inom hofrätten.
Om ifrågavarande anslag vid tiden, då det fastställdes, må hafva
varit för afsedda ändamålet till beloppet väl afvägdt, så är detta, enligt
hvad hofrätten framhållit, numera icke förhållandet. Vid fördelningen
af anslaget fäller nämligen så ringa belopp å en hvar af dem, som
kunna äga giltigt anspråk på att varda ihågkomna med någon del
däraf, att ändamålet med anslaget, som väl må hafva varit att vid
hofrätten binda dugande arbetskrafter i erforderlig utsträckning, numera
Statsutstcottets Utlåtande N:o 3.
15
endast i ringa mån uppnås. Detta bekräftas af erfarenheten. Under
år 1897 fanns i hofrätten närmare ett tiotal till tjänstgöring anmälda
extra ordinarie tjänstemän utan stadigt förordnande, hvaremot vid början
af vårsessionen 1907 icke någon sådan tjänsteman var i hofrätten att
tillgå för bestridande af då erforderlig tjänstgöring vid protokollet och
vid påföljande höstsessions början måste åt två e. o. tjänstemän uppdragas
att sköta hvardera två ordinarie tjänstebefattningar.
Under sådana förhållanden måste, enligt hofrättens åsikt, någon
åtgärd vidtagas för att råda bot på detta för hofrättsarbetets jämna
gång skadliga missförhållande, och i sådant afseende anser hofrätten
annan för närvarande lämplig utväg icke vara att tillgå än att söka åt
hofrätten bereda så tillräckliga medel till arfvoden åt e. o. tjänstemän,
att dessa kunna finna med sin framtida fördel förenligt att ägna sigåt
hofrättstjänstgöring.
Det till två amanuenser i hofrätten utgående arfvodet är enligt
hofrättens uppfattning numera otillräckligt och bör höjas med 500
kronor åt hvar, och för att hofrätten må kunna påräkna stadigvarande
tillgång till e. o. tjänstemän, lämpliga att vid förefallande behof inträda
såsom vikarier för ordinarie tjänstemän, anser hofrätten, att åt sådana
extra biträden bör beredas ett med hänsyn till deras föregående fleråriga
arbete hos underdomare på landet skäligt arfvode, och att förty
det hittills såsom gratifikationer utdelade beloppet bör höjas med 1,500
kronor.
På grund häraf har hofrätten hemställt, att anslaget till amanuenser
och extra ordinarie biträden i hofrättens stat måtte för år 1909 upptagas
till 6,000 kronor, och att ett extra anslag å 2,500 kronor måtte
för samma ändamål ställas till hofrättens förfogande för år 1908.»
Under hänvisning till hvad utskottet under punkt 4 här ofvan
beträffande motsvarande anslag för Svea hofrätt anfört, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må höja det i staten för hofrätten
öfver Skåne och Blekinge uppförda anslag till amanuenser
och e. o. biträden från dess nuvarande belopp
3,500 kronor med 2,500 kronor till 6,000 kronor.
Bifalles denna framställning, kommer anslaget till hofrätten öfver
Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag
nu utgör 208,713 kronor, att höjas till 211,213 kronor.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Höjning af
anslaget till
vikariatsersättning
m. m.
i fångvårdsstyrelsen.
[7-]
Fångvården.
7:o) Kungl. Maj:t bar under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att höja det i fångvårdsstyrelsens stat uppförda anslaget till
vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden
m. m. från dess nuvarande belopp 11,800 kronor med 4,000 kronor
eller således till 15,800 kronor.
Vid detta ärendes föredragning i statsrådet anförde departementschefen
följande:
»Uti underdånig skrifvelse dagtecknad den 27 september 1907 har
fångvårdsstyrelsen i fråga om de ordinarie anslagen till fångvården för år
1909 till en början erinrat, hurusom styrelsen i flera underdåniga skrifvelser,
senast den 30 september 1902, framhållit otillräckligheten af
det i gällande aflöningsstat för styrelsen upptagna anslag till vikariatsersättning
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.
Detta anslag hade i det af särskilda kommitterade den 9 november
1876 afgifna underdåniga betänkande angående lönereglering för fångvårdsstyrelsen
föreslagits till 12,500 kronor, däraf kommitterade beräknat
till en biträdande arkitekt 4,500 kronor, till en biträdande läkare
600 kronor, till vikariatsersättningar 2,200 kronor, till renskrifning 1,000
kronor samt till godtgörande af extra ordinarie tjänstemän 4,200 kronor.
Såsom motivering för sistnämnda belopp hade kommitterade framhållit,
att, i anseende till de inskränkningar, som enligt förslaget skulle komma
att vidtagas i den ordinarie tjänstepersonalens antal, biträde af extra
ordinarie tjänstemän måste i betydligt högre grad än dittills anlitas, så
att hos styrelsen komme att erfordras åtminstone tre biträden med
ständigt arbete, för hvilket de borde godtgöras med vanliga amanuensarfvoden
eller 1,200 kronor hvardera för år, samt dessutom ett fjärde
biträde med mindre ihållande sysselsättning och hälften så stort arfvode
som de förre. Sedan emellertid styrelsen i afgifvet utlåtande
öfver regleringsförslaget uttalat den åsikt, att ifrågavarande anslag
kunde nedsättas till 11,800 kronor, blef sistnämnda belopp upptaget i
den af Kungl. Maj:t för 1877 års Riksdag framlagda samt af Riksdagen
godkända, ännu gällande staten. Nedsättningen grundades å en af
styrelsen föreslagen afvikelse från kommitterades förslag i afseende å
utöfningen af generaldirektörens ämbete under dennes frånvaro, hvarigenom
i utgifterna för vikariatsarfvoden en icke obetydlig besparing
kunnat vinnas, hvarjämte nödig renskrifning ansetts kunna erhållas för
billigare kostnad än af kommitterade beräknade 1,000 kronor för år.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
17
Beträffande den nuvarande dispositionen af ifrågavarande anslagliar
styrelsen upplyst, att därifrån till en början utgå, enligt ofvannämnda
kommittébetänkande, ersättningar med 600 kronor om året till
den läkare, som i hälso- och sjukvårdsfrågor biträder styrelsen, samt
med 4,500 kronor till den arkitekt, som för behandling af byggnadsärenden
och därmed sammanhängande uppgifter är hos styrelsen anställd.
Vidare utgå af nämnda anslag arfvoden till två hos styrelsen
behöfliga amanuenser med tillhopa 1;800 kronor, däraf 1,200 kronor
till den ene, af hvilken fordras tre timmars tjänstgöring hvarje dag,
och 600 kronor till den andre. En renskrifverska hos styrelsen, hvilken
i regel är för ämbetsverket upptagen inemot fem timmar hvarje dag,
åtnjuter ett årligt arfvode af 800 kronor. Vikariatsarfvoden under de
ordinarie ämbets- och tjänstemännens semestrar belöpa sig för alla
semestrarna till ett belopp af 1,375 kronor. Efter framräknande af
dessa belopp, tillhopa 9,075 kronor, återstå sålunda till styrelsens
disposition 2,725 kronor. Häraf bestridas i första rummet kostnaderna
för erforderligt extra vaktmästarebiträde samt för renskrifning, som ej
af det hos styrelsen anställda skrifbiträdet medhinnes. Till utdelning
som flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän hafva sedermera återstått
högst omkring 1,500 kronor.
Rörande behofvet af extra vaktmästarebiträde har styrelsen erinrat,
att i gällande stat är upptagen aflöning allenast till två vaktmästare.
Dessa voro ock på 1870-talet i allmänhet tillräckliga för uppvaktningen
hos styrelsen, men genom göromålens ökning och behofvet af större
ämbetslokal, hvilken vid nämnda tid rymdes i en våning, men nu är
delad på två, har behofvet af anlitande därjämte för vaktmästaregöromålen
af extra biträden betydligt ökats. För närvarande har styrelsen,
ehuru därmed, enligt hvad styrelsen framhållit, så otillräckligt betjänad,
att under långa stunder uppvaktning saknas i den ena eller andra af
våningarna, måst åtnöja sig med allenast en extra vaktmästare, hvilken
åtnjuter en godtgörelse af 1 krona 50 öre om dagen.
I fråga om anslagets otillräcklighet har styrelsen, hvad först
angår det till biträdande arkitekten utgående arfvode, framhållit, att
nämnda arfvode — beträffande hvilket till det inför styrelsen förda
protokoll, som åberopats för Kungl. Maj:ts proposition till 1877 års
Riksdag, af föredraganden hos styrelsen yttrades, att det med hänsyn
till befattningens omfång, vikt och ansvarsfullhet icke syntes under dåvarande
tidsförhållanden för högt, äfven om göromålen skulle komma
att inskränkas till vård och tillsyn af fångvårdsanstalternas hus och
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Käft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
byggna-cter, — numera med hänsyn till de fordringar, som efter de
sedan nämnda tid gångna 30 åren af kompetenta arkitekter uppställas,
och med hänsyn jämväl till den efterhand icke obetydligt ökade
mängden och betydenheten af fångvårdens byggnader icke, enligt styrelsens
åsikt, kan anses vara tillräcklig ersättning för det kräfvande
arbetet för dessas tillsyn och behandlingen af alltjämt uppkommande
frågor angående deras underhåll och anpassande efter ändrade förhållanden.
Hvad vidare angår ersättningen till den hos styrelsen tjänstgörande
extra vaktmästaren, har styrelsen framhållit, att i anseende till ersättningens
otillräcklighet denne icke kan till fortfarande tjänstgöring påräknas.
I sammanhang härmed har styrelsen erinrat, att krafvet å ersättning
till extra vaktmästare på senare tid stigit.
Styrelsen, som vidare erinrat, att den nuvarande knappa medelstillgången
nödvändiggjort, att amanuensarfvodena samt arfvodet till det
fast anställda skrifbiträdet måst inskränkas till ofvan angifna belopp,
har slutligen framhållit, att med den lätthet, som numera finnes för
unge män att i praktisk verksamhet bereda sig god utkomst, utsikt
måste under angifna förhållanden betagas styrelsen att för sin rekrytering
finna dugliga krafter. Detta måste, om det skall fortfara, verka
till skada icke blott för ämbetsverket själft, utan, då de personer, som
skola upptaga arbetet vid fångvårdsanstalternaj i första hand måste
erhålla sin utbildning i ämbetsverket, till skada för fångvården i dess
helhet.
Det tillskott till anslaget i fråga, som skulle erfordras för beredande
af nödiga tillgångar för nu angifna behof, har af styrelsen beräknats
till 4,500 kronor.
Enligt från styrelsen meddelad uppgift har styrelsen härvid utgått
ifrån, att de till biträdande arkitekten, de båda amanuenserna samt det
hos st}^relsen anställda skrifbiträdet nu utgående arfvoden skäligen
borde höjas för biträdande arkitekten med 1,000 kronor eller sålunda
till 5,500 kronor, för amanuenserna med sammanlagdt 1,200 kronor
eller sålunda till 3,000 kronor samt för skrifbiträdet med 700 kronor
eller sålunda till 1,500 kronor. Vidare har styrelsen såsom ersättning
åt extra vaktmästare, utöfver hvad härtill för närvarande finnes tillgängligt,
beräknat ett belopp af 400 kronor. Slutligen har styrelsen afsett, att flitpenningarnas
belopp skulle höjas med 1,200 kronor, hvarigenom ungefär
2,700 kronor skulle för nämnda ändamål årligen stå till styrelsens
förfogande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
19
Styrelsen liar i afvaktan på förestående reglering af ämbetsverkets
"tjänste- och löneförhållanden ej ansett lämpligt föreslå någon
ökning i den nuvarande aflöningsstaten, utan hemställt om det erforderliga
beloppets beviljande å extra stat, därvid styrelsen emellertid
anhållit, att beloppet i fråga redan för år 1908 måtte ställas till styrelsens
förfogande.
Att det belopp, styrelsen för närvarande kan afse till amanuensarfvoden
och flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, uppenbarligen
är för ringa såväl med hänsyn till det nuvarande behofvet af extra arbetskrafter
som äfven särskildt för tillgodoseende af fångvårdsstatens rekrytering
för framtiden, torde svårligen kunna förnekas. Detta belopp
understiger ju t. o. m. med ungefär 900 kronor, hvad som i nämnda
hänseenden ansågs erforderligt redan år 1876. Mot de beräkningar,
styrelsen gjort i afseende å amanuensarfvodenas höjning samt ökningen
af det belopp, hvilket bör stå till styrelsens förfogande för att utdelas
såsom flitpenningar, liksom beträffande kostnaden för erforderligt extra
vaktmästarebiträde, synes mig icke något vara att erinra.
Hvad angår arfvodet till styrelsens biträdande arkitekt, må villigt
erkännas, att nämnda arfvode numera ej torde kunna anses utgöra tillräcklig
ersättning för uppdraget i fråga. Då emellertid en reglering
af styrelsens tjänste- och löneförhållanden är under den närmaste framtiden
att förvänta, torde en så väsentlig förhöjning af nämnda arfvode
som den af styrelsen föreslagna icke för närvarande böra ifrågakomma,
utan vid beredande af tillfällig löneförbättring åt biträdande arkitekten
tillämpas enahanda grunder, som i detta hänseende må blifva gällande för
de i aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen upptagna tjänstebefattningar.
Äfven hvad angår den ifrågasatta höjningen af arfvodet till det
fast anställda skrifbiträdet, synes mig styrelsens förslag gå i viss mån
längre, än som under för handen varande omständigheter kan anses
oundgängligen nödigt.
Det af styrelsen föreslagna tillskottet till anslaget i fråga synes
mig därför kunna för närvarande begränsas till 4,000 kronor, hvarigenom
anslaget i dess helhet skulle komma att uppgå till 15,800 kronor.
Med åberopande af hvad jag ofvan hemställt i afseende å höjning
af andra motsvarande anslag, anser jag äfven ökningen i nu ifrågavarande
anslag böra för år 1909 begäras å ordinarie stat, hvaremot
jag ej finner skäl biträda fångvårdsstyrelsens framställning, i hvad den
afser ökning i anslaget redan för innevarande år.»
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Utskottets
yttrande.
Förslagsanslaget
till
fångars vård
och underhåll,
[8.]
Då en reglering af fångvårdsstyrelsens tjänste- och löneförhållanden,
enligt hvad departementschefen anfört, torde vara att under den närmaste
framtiden förvänta, har utskottet ansett pröfningen af behofvet af en
löneförhöjning åt styrelsens biträdande arkitekt kunna lämpligen tills
vidare anstå, detta så mycket mera som det af departementschefen angifna
sättet för beräkning af löneförhöjning åt denne tjänsteman efter
grunderna för den i statsverkspropositionen föreslagna, af Riksdagen
ännu ej pröfvade tillfälliga löneförbättringen för innevarande år åt vissa
tjänstemän icke synes höra tillämpas i detta fall.
I öfrigt har utskottet, utan att till alla delar godkänna hvad
fångvårdsstyrelsen anfört såsom skäl för en förhöjning af ifrågavarande
anslag, dock ansett sig böra tillstyrka detsammas höjning med ett, med
hänsyn till hvad ofvan anförts, till 3,500 kronor jämkadt belopp.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må höja det i fångvårdsstyrelsens
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning samt
arfvoden och flitj)enningar åt extra biträden m. m.
från dess nuvarande belopp 11,800 kronor med 3,500
kronor eller således till 15,300 kronor.
Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till fångvårdsstyrelsen,
nu uppgående till 59,500 kronor, att höjas till 63,000 kronor.
8:o) Uti punkt 8 af denna hufvudt.itel har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med
150,000 kronor.
Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Hvad härefter angår förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,
har styrelsen till en början hemställt om ökning af nämnda anslag
med ett belopp af 32,850 kronor, utgörande beräknade tillkommande
utgifter i händelse af bifall till hvad styrelsen i ofvannämnda utlåtande
föreslagit.
I afseende å denna af styrelsen föreslagna ökning gäller sålunda
detsamma, som beträffande motsvarande af styrelsen föreslagna ökning
af det bestämda anslaget redan anförts.
Styrelsen har vidare framhållit, att i följd af de under senare tid
så betydligt ökade prisen å lifsförnödenheter och bränsleartiklar, hvari
med hänsyn till penningvärdets sjunkande någon verklig återgång ej
21
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
torde vara att vänta, för de ökade utgifterna för dylika förnödenheter
borde beräknas höjning i anslaget med belopp af 40,000 kronor.
Enligt från styrelsen införskaffad upplysning har den sålunda
föreslagna ökningen grundats å följande beräkning:
»ökning i dagportionskostnaden för 3,000 fångar å 2 öre 21,900: —
ökning i priset för stenkol och koks, enligt stat i rundt tal
40,000 hektoliter å 20 öre................................... 8,000: —
ökning i priset för bok-, björk- och barrved, enligt
stat i rundt tal 20,000 kubikmeter å 50 öre 10,000: — 18,000: —
kronor 39,900: —»
I sammanhang härmed har styrelsen i omförmälda skrifvelse ytterligare
anfört följande:
»1 underdånig skrifvelse den 25 september 1906 har styrelsen
erinrat, hurusom den i nådiga brefvet den 14 oktober 1904 rörande
persedeltillverkningen genom fångar för statsförvaltningarnas räkning
meddelade föreskrift, att någon betalning för själfva arbetet därvid icke
skall utgå, för fångvården måste hafva till följd, att dess förut af arbetsdriften
inflytande kontanta inkomst väsentligt nedsättes. Denna nedsättning
kan ej med någon bestämdhet angifvas, förrän efter den nya
arbetsdriftens fulla utveckling förhållandena stadgats, men i styrelsens
berörda underdåniga skrifvelse var minskningen för den närmare framtiden
beräknad till 54,000 kronor, hvilken siffra ock vid Riksdagens
afvägning af 1908 års förslagsanslag beaktades. Då fortfarande ytterligare
erfarenhet fordras för beloppets slutliga bestämmande, anser
styrelsen lämpligast, att tillsvidare må vid berörda åtgärd i detta afseende
bero.»
Däremot har styrelsen, med anmälan att styrelsen, utöfver de i
sistberörda skrifvelse förut anmälda direkta utgifterna för undervisning,
tillsyn och ledning åt den nya arbetsdriften, därefter för enahanda
ändamål, jämlikt bemyndigande i Kungl. Maj:ts nådiga bref den 22
december 19(^5, i mån af berörda arbetsdrifts vidare utsträckning, medgifvit
ytterligare utgifter till belopp, för år räknadt, af omkring 15,000
kronor, hemställt, att detta belopp måtte medtagas i beräkning för
anslagets höjning.
Slutligen skulle härtill komma den af Kungl. Maj:t enligt nådigt
bref den 21 december 1906 angående stater för fångvården för år 1907
å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll medgifna förhöjning
i arfvodena åt fängelseläkarna, hvilken förhöjning af styrelsen upptagits
till 10,000 kronor.
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Enligt nyssberörda nådiga bref utgör sammanlagda beloppet af
de åt läkarna vid fångvårdsanstalterna från och med år 1907 utgående
afiöningar 34,300 kronor. Motsvarande belopp enligt förut gällande stat
uppgiek till 23,000 kronor.
Med frånräkning af ofvan förstberörda belopp, 32,850 kronor,
skulle sålunda den af styrelsen i dess nu ifrågavarande skrifvelse beräknade
erforderliga böjning för år 1909 af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll utgöra sammanlagdt 65,000 kronor.
Emellertid har styrelsen i en sedermera ingifven, den 29 oktober
1907 dagtecknad skrifvelse angående förslag till stater för fångvården
för år 1908 å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll så till
vida ändrat sin i skrifvelsen den 27 september 1907 gjorda hemställan,
att den för år 1909 erforderliga ökningen af ifrågavarande anslag numera
beräknats till 150,000 kronor.
Innan jag ingår på en närmare redogörelse för styrelsens sistberörda
hemställan, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten därå,
att styrelsens omförmälda båda skrivelser till Kungl. Maj:t ingifvits
betydligt senare, än enligt gällande föreskrifter ske bort. I kungl.
kungörelsen den 28 januari 1876 är förordnadt, att ämbetsmyndigheters
underdåniga framställningar, hvilka äro af beskaffenhet att kunna från
Kungl. Maj:ts sida påkalla nådiga meddelanden till Riksdagen, böra,
där ej annorlunda för särskilda ärenden finnes föreskrifvet, till Kungl.
Maj:t ingifvas före den 1 oktober hvarje år. Och enligt instruktionen
för fångvårdsstyrelsen den 22 november 1877 åligger det styrelsen att
årligen senast den 1 november till Kungl. Maj: t afgifva förslag till nya eller
ändringar i gällande stater för fångvården under nästföljande år. Af
ifrågavarande båda skrifvelser har emellertid den förra, ehuru, på sätt
ofvan angifvits, dagtecknad den 27 september 1907, till justitiedepartementet
inkommit först den 25 därpåföljande november och den senare,
ehuru dagtecknad den 29 oktober, inkommit först den 19 december.
Detta har jämväl beträffande sistberörda skrifvelse, som innefattar förslag
till nya fullständiga stater å förslagsanslaget, föranledt, att granskningen
af berörda förslag och fastställandet af nya stater för år 1908
icke kunnat före 1907 års utgång eller ens hittills medhinnas. Häraf
har åter blifvit en följd, att då den af styrelsen i den senare skrifvelsen
begärda ökningen af ifrågavarande anslag delvis grundas å den förutsättningen,
att styrelsens förslag till stater för år 1908 af Kungl. Maj:t
godkännes, det i ärendets nuvarande skick icke är möjligt att i hvarje
punkt angifva fullt exakta grunder för bestämmandet till beloppet af
den otvifvelaktigt erforderliga ökning af samma anslag, hvarom framställning
bör hos Riksdagen göras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
23
Summan af de i de af styrelsen för år 1908 uppgjorda nya staterna
beräknade utgifter uppgår, med afdrag af beräknade
inkomster, till.......................kronor 1,323,000.
Då anvisningen å anslaget för år 1908 utgör . „ 1,138,000
öfverstiga alltså staterna nämnda anvisning med. . . kronor 185,000.
I fråga om den siffra, till hvilken ökningen af förslagsanslaget i
styrelsens tidigare framställning upptagits, anför styrelsen i den senare
skrifvelsen:
Visserligen förelåg till ledning för beräknandet af nämnda siffra
den omständighet, att förslagsanslaget enligt styrelsens hufvudbok förär
1906 öfverskridits med 107,760 kronor. Men då af detta belopp
70,100 kronor täckts genom den höjning i anslaget, som af 1907 års
Riksdag efter styrelsens därom gjorda framställning, jämte annan ökning
å anslaget, anvisats till ersättande af den genom persedeltillverkningen
för statsförvaltningarna förlorade kontanta arbetsinkomsten för fångvården
samt för aflönande af de till och med september 1906 anställda
undervisarna vid den nya arbetsdriften, trodde sig styrelsen, som ärnade
till annat år, efter den nya arbetsdriftens fullt stadgade utveckling, på
en gång anmäla därigenom föranledd ytterligare minskning i arbetsinkomst,
i skrifvelsen den 27 september 1907 kunna inskränka sig till
att, förutom den af då föreslagen ny fängelseorganisation föranledda
ökning i anslaget, anhålla om höjning däraf med 40,000 kronor för
täckande af ökade kostnader för proviant- och bränsleartiklar samt därjämte
25,000 kronor i anledning af ökningen i arfvodena till fängelseläkarna
och sedan 1906 ytterligare anordnad arbetsundervisning.
Beträffande skiljaktligheterna mellan de senast, eller för år 1904
upprättade fullständiga staterna och de nu öfverlämnade har styrelsen
meddelat följande:
För byggnads- och reparationsarbeten vid de centrala fångvårdsanstalterna
har beräknats en utgift för år 1908 af 45,000 kronor. Då
motsvarande utgift i 1904 års stat var upptagen till 37,000 kronor,
föreligger här en ökning af............................................ kronor 8,000: —
Under titeln förplägning hafva, ehuru sänkning
gjorts i det beräknade fångantalet, i följd af
de stegrade prisen å lifsförnödenheter, utgifterna
enligt de nya staterna stigit med................................. ,, 18,551: 0 2
Under titeln renhållning har genom ökningvid
flera fångvårdsanstalter af ersättningen för latrins
Transport kronor 26,551: 02
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Transport kronor
och sopors bortförande samt genom ökade utgifter
för gaturenhållning och för tvätt och genom höjda
anslag till såpa med mera kostnaden stigit med..... ,,
Utgifterna å titeln religionsvård visa genom
höjda arfvoden till lärare och organister samt nyuppförda
undervisningsersättningar till predikanterna
i Härianda och i Härnösand med mera en ökning af „
Kostnaderna för sjukvård hafva hufvudsakligen
genom den enligt nådiga brefvet den 21 december
1906 medgifna höjning i läkarearfvodena ökats med „
Under titeln bevakning hafva följande ändringar
inträdt:
för bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund
samt 13 andra manliga befattningshafvande
med afiöningen uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar
har denna
höjts med tillsammans kr. 3,900: —
hvarjämte åt dem uppförts
beklädnadsersättningar
med ................................. ,, 1,400: —
samt åt två af dem förut
ej medgifna ålders
tillägg.
........................ „ 200: — 5,500: —
hvarjämte arfvodena med tillägg
af beklädnadsersättning ökats åt extra
vaktbetjänte till motsvarighet med förmånerna
för de ordinarie, nämligen:
för en extra underofficer
med ................................ kr. 400: —
för 43 extra vaktkonstaplar
med 400 kronor för
hvar ................................. ,, 17,200: —
för en extra vaktkvinna
med ................................ ,, 200: —
äfvensom en extra underofficer
öfverförts från
annan titel till titeln
bevakning ............. » 1,350: — 19,150: —
Transport kronor 24,650: —
26,551: 02
4,576: 02
5,019: 65
10,697: 70
46,844: 3 9
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
25
Transport kronor 24,650: — kronor 46,844: 3 9
Vidare har till följande antal af
bestämda anslaget aflönade vaktbetjänte
uppförts beklädnadsersättning å 100
kronor, nämligen till 4 fanjunkare, 17
vaktmästare, 45 underofficerare eller första
vaktkonstaplar samt 374 vaktkonstaplar
tillsammans 440 personer.......................... 44,000: —
Härtill komma hyresersättningar åt
från Nya varfvet förflyttade konstituerade
vaktbetjänte, hvilka å sina nya tjänstgöringsplatser
icke kunnat få bostad i
kronans hus, samt ökadt antal hyresersättningar
och vedanslag i följd af dels
fånggevaldigernas öfvergång till fängelsetjänstgöring,
dels ock ingångna giftermål
och slutligen ock genom af fängelseläkare
utdömda, förut som bostad använda
lägenheter. Vid jämförelse mellan 1904
års stater och de nu afgifna visar sig, att
ifrågavarande utgifter, som enligt de
förra uppgingo till kronor 43,130: 5 0 och
nu till kronor 63,170: —
ökats med........................... kr. 20,039: 5 0
Kostnaden för bränsle i
öfrigt un d er titeln b evakning,
berörda vedanslag
oberäknade, har enligt
de nya staterna ökats
med något öfver ........ kr. 1,150:— 21,189: 50
kronor 89,839: 5 0
Däremot hafva från titeln afförts de därå
förut upptagna gratifikationerna
.................. kr. 42,200: —
samt genom Nya varfsfängelsets
indragningbesparade
arfvoden till
9 extra vaktkonstaplar,
Transport kr. 42,200:— 89,839:50 kronor 46,844:3 9
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Transport kr. 42,200:— 89,839:50 kronor 46,844:39
i 1904 års stat beräknade
till 800 kronor
för hvar, ........................ kr. 7,200: - 49,400: —
kronor 40,439: 5 0
Med tillägg till sålunda specifikt
redovisad utgiftsökning af andra smärre
poster, såsom för förstärkt yttre belysning
med mera, till sammanlagdt............ 2,918: o i
uppgår ökningen i dess helhet å ifrågavarande
titel till................................................. „ 43,357: 51
Å titeln allmänna omkostnader hafva de i staten
specificerade utgifterna ökats från kronor 61,102: 3 3
till kronor 128,315:74 eller således med ................. „ 67,213:4 1
Detta har sin förklaring däri, att hyran för
styrelsens ämbetslokal upptagits med ökadt belopp
af 5,700 kronor; att under .titeln upptagits, dels af
senaste riksdag medgifna 8,400 kronor till aflönande
af assistenter samt hyresersättningar med vedanslag
'' åt sådana till belopp af 2,300 kronor och dels ett
allmänt förslagsanslag af 8,000 kronor till gratifikationer
enligt särskild af styrelsen därom gjord hemställan;
att utgiften för bränsle, för boställs- och
expeditionslokaler med mera under titeln måst liöjas
med omkring 1,500 kronor, samt hufvudsakligast
däri att, då numera, efter medgifvandet vid 1902
års Riksdag åt vaktbetjänte af oafkortad aflöning
intill viss tid vid ledighet för sjukdom eller svaghälsa,
dylik ledighet ock vid förekommande anledning
allmänt tages, det blifvit nödvändigt att, i
olikhet med hvad förut skett, i staten beräkna utgift
till vikariatsarfvoden vid befattningshafvandes
ledigheter. Ehuru i anledning af vaktbetjäntes nu
höjda aflöning vikariatsarfvodena för dem komma
att hädanefter något höjas, har styrelsen dock i
staten låtit upptaga i afrundadt tal det belopp,
hvartill vikariatsarfvodena uppgingo enligt 1906 års
hufvudbok, 37,500 kronor. Summan af nu angifna,______
Transport kronor 157,415: 31
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
27
Transport kronor 157,415: 3 1
å titeln allmänna omkostnader fallande utgiftshöjningar
eller nya utgifter uppgå till kronor 63,400,
hvartill komma ökade resekostnadsutgifter för frigifna
samt höjda hyresbelopp för lägenheten Sjötullen
och åt 2 kamrerare med mera.
Till i 1904 års stat beräknade utgifter för arbetens
bedrifvande komma nu följande utgifter: för den
hos styrelsen anordnade arbetsbyrån kr. 15,000:
för undervisning och ledning åt arbetet
vid fångvårdsanstalterna:
enligt styrelsens underdåniga anmälan
den 25 september
1906 ........... kr. 16,100: —
därefter medgifna nya
utgifter, i styrelsens
underdåniga skrifvelse
den 27 september
1907 upptagna
till kr. 15,000,
men genom sedermera
fattade beslut
nu ökade till ........
16,500:
32,600:
Med beräknande utöfver dessa
utgifter tillsammans.............................. „ 47,600: —
af någon ökning i utgifterna för arbetsverktyg
och dylikt, visa de nya staterna en höjning å
titeln arbetens bedrifvande med ..............................
Å andra sidan visa de nya staterna minskning
i utgift å titeln beklädnad med kr. 1,106: 5 0
å titeln sängkläder med .................. „ 245
„ „ inventarier „ „ 180
„ fångtransport,, ..................... „ 17,672
samt å titeln eldning och lysning,
hvarå de ökade prisen motvägas
genom uteslutande ur staten af
bränslean slag för kronohäktet
„ 49,530: 2 3
kronor 206,915: 54
•n
Transport kr. 19,203: 50 kronor 206,945: 54
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Tranport kr. 19,203: 5 0 kronor 206,945: 54.
Norrköping och besparing genom
indragningen af centralfängelset
å Nya Varfvet, med .......................... „ 1,617: o 4
Då summan häraf ..................... „ 20,820: 5 4
tillika med ett i 1904 års stater
utanför de särskilda titlarna, allmänt
beräknadt utgiftsbelopp......... „ 14,445:— „ 35,265:54,
afdrages från ofvan angifna ökning, visa alltså de
nya staterna, i jämförelse med 1904 års, en total
ökning af.......................................................................... „ 171,680: —
Under det utgifterna sålunda betydligt ökats, bar genom den
hastigt tilltagande persedeltillverkningen för statsförvaltningarna fångvården,
som därvid icke erhåller någon betalning för själfva arbetet,
fatt vidkännas betydande nedsättning i sin kontanta arbetsinkomst.
Denna minskning är så mycket större, som styrelsen på grund af ordalydelsen
i nådiga brefvet den 14 oktober 1904 med befallning om nämnda
persedeltillverkning icke kunnat tillgodoräkna sig ersättning ens för den
direkta utgift i arbetspremier, som till fångarna betalas.
I förevarande afseende bär styrelsen i skrifvelsen den 25 september
1906, med omnämnande att i den nya arbetsdriften då sysselsattes något
öfver 600 fångar, uttalat, att minskningen härigenom i fångvårdens
kontanta inkomst icke kunde beräknas lägre än för detta antal och
efter 30 öre per fånge och dag eller således för årets 300 arbetsdagar
till 54,000 kronor. Det har nu visat sig, att denna beräkning var
något för låg. Efter nämnda tid hafva, enligt nu inkomna uppgifter,
ytterligare omkring 280 fångar insatts till den ifrågavarande persedeltillverkningen,
så att därmed nu sysselsättas omkring 880 fångar dagligen.
Förutom de i sistnämnda underdåniga skrifvelse uppräknade
fångvårdsanstalterna, nämligen centralfängelset å Långholmen, tvångsarbetsanstalterna
i Karlskrona, Norrköping och Landskrona, länsfängelserna
i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växiö, Karlskrona, Vänersborg,
Örebro och Östersund samt kronohäktet å Långholmen, har den
nya arbetsdriften därefter ytterligare utsträckts till centralfängelserna å
Härianda och i Härnösand samt länsfängelserna i Kalmar, Mariestad.
Karlstad, Västerås och Falun. Centralfängelset å Nya Varfvet, där år
1906 idkades skomakeri och snickeri för statsförvaltningarna, har nu
ur räkningen utgått.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
29
Följden af nu berörda förhållanden har blifvit att, under det
arbetsinkomsten år 1904, således året före den nya arbetsdriftens igångsättande,
enligt styrelsens hufvudbok uppgick till i det närmaste 154,000
kronor, denna i de nya staterna icke kunnat beräknas högre än till
43,000 kronor, ett belopp, som med 110,000 kronor understiger det år
1904 influtna. Såsom emellertid redan i underdåniga skrifvelsen den
25 september 1906 erinrats, måste, med hänsyn till de å den fria arbetsmarknaden
rådande höga prisen, berörda förlustbelopp för fångvårdsräkenskapen
motsvaras af mångdubblad minskning i vederbörande statsadministrationers
utgiftsbelopp, något som ock bestyrkes genom de
från olika förvaltningar ingående beställningar i sådan ökad omfattning,
att för deras expedierande den nya, arbetsdriften måste allt ytterligare
utvecklas. Såsom ofvan visats, skulle anvisningen å förslagsanslaget för
att motsvara dess i stat nu beräknade utgifter böra höjas med ej mindre
än 185,000 kronor. Detta bestyrkes ock af jämförelsen med 1904 års
förhållanden. Anvisningen å anslaget utgjorde då 1,039,145 kronor,
men har därefter höjts till 1,138,000 kronor för år 1908 eller således
med 98,855 kronor. Med ofvan angifna beräkning af en förlorad kontant
inkomst för fångvården af 30 öre per dag för hvarje i den nya arbetsdriften
insatt fånge uppgår totalsiffran däraf för 880 fångar under 300
arbetsdagar om året till................kronor 79,200: —
De af styrelsen anmälda direkta utgifterna för
arbetsundervisningen utgöra:
år 1906 anmälda .......kronor 16,100: —
nu anmälda .......... „
16,500: —
„ 32,600: —
För styrelsens arbetsbyrå erfordras
„ 15,000: —
Summa
kronor 126,800: —
öfverstiger med i rundt tal 28,000 kronor berörda sedan 1904 medgifna
höjning i anslaget, hvadan genom den icke kan beräknas något öfverskott
till den öfriga utgiftsökningens täckande.
Styrelsen framhåller slutligen, att de i staterna beräknade utgifterna
äro i möjligaste mån satta i öfverensstämmelse med de verkliga förhållandena.
Prisen å proviant och bränsleartiklar äro afvägda efter
medelprisen för de senaste tre åren å dylika artiklar men med någon
höjning däröfver med hänsyn till nu inträdda exceptionellt höga pris å
dessa varor. Då emellertid tilläfventyrs något allmännare prisfall under
tiden till 1909 kan vara att förutsätta, samt därtill kommer att, såsom
städse iakttagits i fråga om förslagsstaten, fångantalet beräknats något
högre än det under tiden närmast före statens uppgörande antecknade
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Minskning af
förslagsanslaget
till
medikolegala
besiktningar.
[9.]
medeltalet, torde, med hänsyn därjämte till att här är fråga om ett förslagsanslag,
anvisningen därå kunna sänkas under de nu uppgjorda
staternas slutsiffra. Styrelsen hemställer därför att, med höjningens
begränsande till 150,000 kronor, må af Riksdagen å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll för år 1909 äskas en anvisning af
1,288,000 kronor.»
Då, såsom förut angifvits, fortsatte departementschefen vidare,
styrelsens ofvanberörda framställningar och beräkningar hittills ej kunnat
underkastas pröfning, vore han i afseende å bestämmandet af siffran
för den anslagsökning, som otvifvelaktigt vore af nöden, för närvarande
hänvisad till styrelsens framställning, och tillstyrkte alltså en höjning
af ifrågavarande anslag med 150,000 kronor.
Som anslaget är af förslagsanslags natur, och Kungl. Maj:t
icke torde underlåta att innan staterna fastställas till efterrättelse underkasta
fångvårdsstyrelsens beräkningar en noggrann pröfning, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må höja förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll med 150,000 kronor.
Vid bifall härtill komme nämnda anslag, nu uppgående till 1,138,000,
att höjas till 1,288,000 kronor.
Medikolegala besiktningar.
9: o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit Riksdagen
att minska förslagsanslaget till medikolegala besiktningar, nu utgörande
18,500 kronor, med 2,300 kronor eller således till 16,200 kronor.
Departementschefen har rörande denna fråga anfört följande:
»Förslagsanslaget till medikolegala besiktningar är i riksstaten för
år 1908 uppfördt till ett belopp af 18,500 kronor.
Med erinran om senaste Riksdags beslut om inrättande af en statsmedicinsk
anstalt, bestående af två afdelningar, en medicinskt-bakteriologisk
och en rättskemisk, har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 2 december 1907 anmält, att ofvan omförmälda anslag beröres af
den statsmedicinska anstaltens tillkomst. Från nämnda anslag utgå
nämligen, bland annat, alla ersättningar till rättskemisten för rättskemiska
undersökningar. Dessa ersättningar uppgingo år 1905 till 2,415 kronor
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
31
och år 1906 till 2,325 kronor. Då nu ifrågavarande anstalt, å hvars
rättskemiska afdelning nyssnämnda undersökningar komma att utföras,
är afsedd att träda i verksamhet med ingången af år 1909, har medicinalstyrelsen
ansett, att från och med samma år förslagsanslaget till
medikolegal besiktningar kan nedsättas med 2,300 kronor.»
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfört, hemställer utskottet,
att Riksdagen må minska förslagsanslaget till
medikolegala besiktningar, nu utgörande 18,500 kronor,
med 2,300 kronor till 16,200 kronor.
10:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt till utskottet hänvisad
motion, n:o 61, har herr K. J. M. Larsson i Göteborg hemställt, att
Riksdagen för sin del behagade besluta om tillsättandet af fem rättegångsbiträden
för tillhandagåendet af genom olycksfall i arbete skadade
arbetare eller deras efterlefvande samt till en hvar af dessa rättegångsbiträden
bevilja ett anslag af 6,400 kronor.
Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för denna
framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Vid nästlidet års Riksdag väcktes af enskild motionär förslag om
aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t
behagade öfverväga och för Riksdagen framlägga förslag om, huru
medellösa, genom olycksfall i arbete skadade arbetare lämpligast skulle
beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde!]., antingen genom riksförsäkringsanstaltens
tjänstemän eller genom andra särskildt utsedda
personer.
Motionen blef af Riksdagen endast så till vida bifallen, att Riksdagen
beslöt att i anledning af densamma uti skrifvelse hos Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, i sammanhang med omarbetning af
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete, taga under öfvervägande, huruvida icke riksförsäkringsanstaltens
skyldighet att vid inträffande olycksfall i arbete
afgifva utlåtande skulle kunna på visst angifvet sätt utsträckas.
Detta ärende är emellertid, enligt hvad utskottet inhämtat, ännu
på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
Under erinran, att herr Larsson i sin omförmälda motion allenast
ifrågasatt, att fem utom försäkringsanstalten stående personer skulle
utses att vara rättegångsbiträden åt genom olycksfall i arbete skadade
Motion inom
Andra
Kammaren.
Utskottets
yttrande.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
arbetare eller deras efterlefvande, får utskottet framhålla, att hvad herr
Larsson till stöd för denna sin framställning anfört synes utskottet icke
vara af beskaffenhet att böra ändra den uppfattning rörande föreliggande
fråga, som Riksdagen nästlidet år uttalat. De fall, då tvist
om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete uppstår, synas
alldeles icke vara så talrika, att en särskild tjänstemannakår för
detta ändamål bör upprättas. I alla händelser torde, innan vidare
åtgärder i föreliggande ämne vidtagas, böra afvaktas resultatet af de
åtgärder, som i anledning af nyssberörda riksdagsskrivelse kunna
vara eller blifva vidtagna.
På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att herr Larssons omförmälda motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Öfriga ordinarie anslag.
H:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för
innevarande år finnas å andra hufvudtiteln uppförda, har Kungl. Maj:t
icke föreslagit någon förändring, i anledning hvaraf utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
Imfvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här ofvan
framställt särskilda förslag, må i riksstaten för år 1909
uppföras med oförändrade belopp; dock att anslaget
till skrifmaterialier, expenser, ved m. m. må få till
beloppet jämkas i den mån, som för jämnande af
hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.
Extra anslag.
Lagbered- . I enlighet med hvad Kungl. Maj:t under punkt 10 af denna
ningen. hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,
[10.]
att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af
lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1909
anvisa ett belopp af 50,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
33
13:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungi. Maj:ts uti punkt 11
af denna hufvudtitel gjorda framställning hemställer utskottet,
Straff
registret,
[U-]
att Riksdagen må för bestridande af de utaf
tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader
för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets
afdelning af Kung!. Maj:ts kansli å
extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
14:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit Anställande
Riksdagen att för anställande af en andre ledamot å justitiedepartementets
afdelning för lagärenden å extra stat för år 1909 anvisa 6tt justitiedeparbelopp
af 7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses motsvara tjänst- te''™inlnS r~
göringspenningar, samt tillika förklara, att i fråga om åtnjutande af iag£7nlm.
denna aflöning skall gälla hvad för byråchefen för lagärenden är i ena- [12.]
handa afseende stadgadt.
Till stöd för denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag hade jag, i samband
med då föreliggande fråga om höjning af arfvodet till byråchefen
för lagärenden, anledning framhålla, att de göromål, som skola utföras
i justitiedepartementets lagafdelning, tagit sådan omfattning, att det
visat sig omöjligt för en person att tillfredsställande medhinna desamma.
Jag erinrade vidare, att, särskildt hvad angår det internationella lagstiftningsarbetet,
det för närvarande, i brist af tillräckliga arbetskrafter,
ej finnes möjlighet att däråt ägna all den uppmärksamhet, som rätteligen
bör tillkomma denna så viktiga gren af lagarbetet, samt att,
enligt hvad jag inhämtat, det icke lärer kunna förväntas, att den nyligen
inrättade afdelning af utrikesdepartementet, som har att handlägga,
bland annat, internationella lagstiftningsfrågor, härvid skall vara till
fyllest, enär mängden af där förekommande löpande göromål visat sig
lämna föga eller ingen tid öfrig för beredande af större frågor på förevarande
område. Jag tilläde slutligen, att ännu någon tids erfarenhet
härutinnan dock syntes böra afvaktas, innan från justitiedepartementets
sida vidtoges åtgärd i syfte att erhålla en ny byråchefsbefattning med
hufvudsaklig uppgift att följa det internationella lagstiftningsarbetets
utveckling och bereda de frågor, som tillhöra detta område.
Enligt hvad till min kännedom kommit, har nämnda erfarenhet
under det år, som sedermera förflutit, ytterligare bekräftats. Vid sådant
Bih. till Riksd. Prof. J908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
förhållande synes mig frågan om inrättande i justitiedepartementet af en
ny befattning med i främsta rummet den uppgift, som ofvan angifvits,
icke vidare böra undanskjutas.
Äfven ur en annan synpunkt är denna ökning af lagafdelningens
arbetskrafter nödig. Till följd af den lifliga lagstiftningsverksamheten
har under de senare åren det icke blott visat sig behöfligt att, såsom jämväl
förut varit vanligt, förordna personer att inom justitiedepartementet
biträda vid behandlingen af vissa större lagstiftningsfrågor, som byråchefen
ej kunnat medhinna, titan äfven den utvägen måst anlitas, att
förordnanden meddelats vissa personer att biträda i departementet vid
beredningen af lagärenden i allmänhet. Denna sistnämnda anordning
har varit nära nog permanent sedan slutet af år 1903. Tidtals hafva
till och med två personer samtidigt innehaft dylikt förordnande. Genom
anställande af en andre ledamot å departementets afdelning för lagärenden
skulle behofvet af dylikt extra biträde, om också ej alldeles upphöra,
så åtminstone tillsvidare väsentligen minskas. Härigenom skulle
äfven den fördelen vinnas, att de täta personombyten, som med anordningen
i fråga helt naturligt ej kunnat undvikas och som ingalunda äro
till fromma för arbetets fortgång, icke vidare skulle behöfva förekomma.
Ännu en omständighet torde härvidlag böra beaktas. De personer,
som, på sätt förut nämnts, förordnats att biträda i justitiedepartementet,
hafva med bibehållande af den lön, som tillhört af dem innehafvande
statstjänst, af andra hufvudtitelns allmänna besparingar undfått godtgörelse
för mistade tjänstgöringspenningar jämte särskildt tilläggsarfvode,
som i regel utgått efter 100 kronor i månaden. Frånsedt det
missförhållande att för beredande af erforderligt arbetsbiträde å departementets
lagafdelning sålunda under ett flertal år åtgått viss del af de
till annan statstjänst anslagna lönemedel, har det ökade behofvet af dylikt
arbetsbiträde i sin mån bidragit till den hastigt fortgående minskning
af departementets besparingar, som under de senare åren ägt rum.
Medan nämligen behållningen af dessa besparingar vid slutet af år 1903
uppgingo till ej fullt 80,000 kronor, utgjorde samma behållning vid
1904 års slut 54,070 kronor, vid 1905 års slut 35,522 kronor och vid
1906 års slut 27,035 kronor. De utgifter, som under år 1907 af besparingarna
bestridts, hafva öfverskridit sistberörda siffra med ungefär
3,000 kronor. Samma skäl, som vid senaste Riksdag föranledde höjning
af det för byråchefen för lagärenden å departementets stat upptagna
arfvode, tala för att jämväl för den nu ifrågasatta befattningen
anvisas arfvode till sådant belopp, att aflöningstillägg af andra medel
icke må erfordras.
35
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Hvad slutligen angår beloppet af ifrågavarande arfvode, synes
mig detta för närvarande lämpligen böra bestämmas till 7,500 kronor
eller sålunda samma belopp, hvarmed arfvodet till byråchefen för lagärenden
numera utgår.
Härmed skulle dock icke afses, att äfven vid en blifvande allmän
lönereglering för ämbete- och tjänstemännen i Kungl. Maj:ts kansli
den nye ledamoten å lagafdelningen ovillkorligen borde i aflöningshänseende
likställas med byråchefen, hvilken ju ansetts böra jämnställas
med expeditionschef. Snarare synes han böra jämföras med ordinarie
revisionssekreterare. Då jag för närvarande föreslagit hans aflöning
till 7,500 kronor, har detta också närmast skett med hänsyn till det
förslag om provisorisk höjning af revisionssekreterarnes aflöning till
nämnda belopp, hvarom nedan närmare förmäles.
1 öfverensstämmelse med hvad för byråchefen för lagärenden numera
är stadgadt, torde äfven för den nye ledamoten af departementets
lagafdelning böra gälla, att den därtill förordnade skall, så länge
förordnandet fortfar, frånträda den lön, han må innehafva å annat
ämbetsverks stat, samt att denna lön efter omständigheterna må antingen
tillgodokomma ämbetsverket eller ock besparas till statsverket.
Likaledes torde, jämväl i öfverensstämmelse med hvad som gäller för
byråchefen för lagärenden, af arfvodesbeloppet 2,500 kronor anses motsvara
tjänstgöringspenningar.
Visserligen torde behofvet af en andre ledamot af lagafdelningen
vara af fortvarande natur. I afvaktan på en allmän lönereglering för
departementen och den delvisa omorganisation af desamma, som därvid
kan komma att ifrågasättas, synes emellertid anslag till ifrågavarande
befattning tillsvidare endast böra äskas å extra stat.»
Statsutskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer alltså,
att Riksdagen må för anställande af en andre
ledamot å justitiedepartementets afdelning för lagärenden,
å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af
7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar, samt tillika förklara, att i
fråga om åtnjutande af denna aflöning skall gälla
hvad för byråchefen för lagärenden är i enahanda
afseende stadgadt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ökadt arbetsbiträde
åt
justitiekanslersämbetet.
15:o) På
slår utskottet,
grund al Kling-]. Maj:ts därom gjorda framställning före
-
att Riksdagen må, till ökadt arbetsbiträde åt
justitiekanslersämbetet på extra stat för år 1909 anvisa
ett belopp af 3,500 kronor.
Aflöning a - tillägg åt
ordinat och
konstituerade
revisionssekreterare.
16:o) Uti
4.1
slagit
fällii
V
Riksdagen
punkt
att,
14
för
af denna bufvudtitel
beredande för
bär
1908
Kungl.
Maj:t före
,
g> löneförbättring åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
med åt en hvar af 8 ordinarie revisionssekreterare 1,100 kronor, för år
räknadt, och åt en hvar af 6 konstituerade revisionssekreterare 1,700
kronor, likaledes för år räknadt, af hvilka belopp 500 kronor skola
anses såsom tjänstgöringspenningar, å extra stat för år 1909 anvisa
ett belopp af 38,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
af tillgängliga medel utbetala hvad häraf belöper för år 1908.
Rörande denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:
»Frågan om reglering åt löneförhållandena för nedre justi tierevisionens
ämbete- och tjänstemän har ännu icke kunnat af löneregleringskommittén
upptagas till behandling. Detta beror, bland annat, därpå,
att denna fråga på det närmaste sammanhänger med frågan om inrättande
af den tilltänkta regeringsrätten och de förändringar i afseende å högsta
domstolens sammansättning och arbetsmaterial, som däraf till äfventyrs
kunna föranledas. Innan sistnämnda frågor vunnit sin lösning, kan
af löneförhållandena i nedre revisionen
På grund af särskilda skäl anser jag emellerangår,
oundgängligen nödvändigt, att, i
någon
slutlig
reglering
slutliga
vidtages,
framlägga
löneregleringen,
eu
tillfällig sådan
af
de skäl
därför
icke lämpligen ifrågasättas,
tid, hvad revisionssekreterare
afvaktan på den blifvande
väsentlig art ofördröjligen
Innan jag går att
fattning grundas, vill jag i korthet
veckling och nuvarande
revisionssekreterare för närvarande åtnjuta.
Nedre revisionen består för närvarande af sjutton ledamöter,
hvilka en hvar förestår en rotel i detta ämbetsverk. Nedre revisionens
stat, som i hufvudsaklig del fastställdes 1876, upptager åtta ordinarie
revisionssekreterare. De ordinarie revisionssekrel
lon 4,400 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,000
redogöra
sammansättning
hvarpå nämnda
för nedre
samt de
mm upprevisionens
utaflöningsförmåner,
af
och sex konstituerade
terarne uppbära i lön
kronor, hvarjämte de efter fem år kunna erhålla ett ålderstillägg å <500
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
37
kronor. De sex öfriga i lönestaten upptagna ledamöterna, hvilka äro
konstituerade, en hvar att tills vidare med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete,
uppbära såsom arfvode 3,800 kronor och såsom tjänstgöringspenningar
2,000 kronor, men åtnjuta ej ålderstillägg. Nedre
revisionens tre återstående ledamöter äro förordnade, en hvar att tills vidare
med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete. Deras aflöning,
hvartill medel äro anvisade å extra stat, utgår med samma belopp och
med enahanda fördelning emellan arfvode och tjänstgöringspenningar
som de konstituerade revisionssekreterarnas aflöning.
Det nuvarande antalet ordinarie revisionssekreterare bestämdes år
1840, då revisionssekreterarnas antal höjdes från sex till åtta.
Revisionssekreterarebefattningar,, hvilkas innehafvare förordnas på
obestämd tid, tillkommo första gången genom beslut vid Riksdagen
1859—1860. Kungl. Maj:t aflat då, i ändamål att bereda högsta domstolen
tillfälle att arbeta på två afdelningar, proposition till ständerna
med förslag till ökning af justitierådens antal från tolf till sexton samt
föreslog i sammanhang därmed en ökning af nedre revisionens arbetskrafter
med fyra tillförordnade revisionssekreterare. Vid föredragning
af detta ärende i statsrådet anförde justitiestatsministern, att med afseende
å möjligheten af en blifvande reduktion den behöfliga förstärkningen
af nedre revisionen syntes lämpligast böra tillvägabringas genom
förordnanden på obestämd tid. Kungl. Maj:ts proposition blef af ständerna
bifallen och de fyra revisionssekreterare, med hvilka nedre revisionen
i anledning häraf förstärktes, tillsattes medelst konstitutorial. En af
dessa befattningar var på 1870-talet, i följd af minskning i balansen af
målen i högsta domstolen, under några år ej tillsatt; och blef på grund
häraf arfvodet för en konstituerad revisionssekreterare indraget från och
med är 1875.
Då förslag till den år 1876 bestämda staten för nedre revisionen
uppgjordes, togs i öfvervägande, huruvida ej de tre rotlar, som innehades
af konstituerade revisionssekreterare, borde tillsättas på ordinarie
stat. Härom anförde justitiestatsministern till statsrådsprotokollet den 17
december 1875, att han ansåge det vara lämpligast att i detta afseende
vidblifva det bestående. Såsom skäl härför åberopades, att revisionssekreterareämbetet
kräfde egenskaper, som svårligen kunde med säkerhet
bedömas utan profvet af ämbetets utöfning under någon tid,
och att det därför vore önskvärdt, att tillfälle till en sådan pröfvotid
bereddes genom konstitutorial, innan fullmakt å ämbetet meddelades.
Härtill komme, att de, som konstituerades till revisionssekreterare,
vanligen vore så mycket yngre än de, som befordrades till liof
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
rättsråd, att de kunde åtnöjas med eu något lägre aflöning, ocli då en
ordinarie revisionssekreterares lön ej skäligen borde sättas lägre än ett
hofrättsråds, vore det ej heller från denna synpunkt olämpligt att bibehålla
en grad af konstituerade revisionssekreterare med något lägre
arfvoden än de ordinaries löner. Kungl. Maj:ts förslag till lönestat
upptog för åtta revisionssekreterare och tre konstituerade revisionssekreterare
samma aflöningsbelopp, som ännu utgå, dock att tjänstgöringspenningarne
föreslogos till allenast 1,800 kronor. 1876 års
Riksdag godkände nämnda förslag med endast den afvikelse, att Riksdagen
höjde tjänstgöringspenningarne till 2,000 kronor samt i motsvarande
förhållande minskade lönerna eller arfvodena.
Af de revisionssekreterarebefattningar, hvilkas innehafvare tillsättas
medelst konstitutorial, tillkommo ytterligare två efter Kungl.
Maj:ts förslag vid 1897 års Riksdag i sammanhang med då beslutad
ökning af antalet ledamöter i högsta domstolen från sexton till
aderton. Vid föredragning af ärendet angående förstärkningen af nedre
revisionen yttrade departementschefen, att fråga uppstått, huruvida de
två nya revisionssekreterarne borde tillsättas på ordinarie stat eller
medelst konstitutorial. Äfven om hvad som anförts till statsrådsprotokollet
den 17 december 1875 ej ägde sin lulla tillämplighet, då fråga
vore att, med bibehållande af förutvarande tre konstituerade revisionssekreterare,
öka antalet föredragande i högsta domstolen, sjmtes dock,
åtminstone för det dåvarande, anledning ej förefinnas att medelst fullmakt
tillsätta de nya revisionssekreterareämbetena. Däremot ansåg
departementschefen giltig grund saknas att bestämma aflöningen för
dessa nya ämbeten till allenast det belopp, som konstituerad revisionssekreterare
ägde uppbära. De, som erhöllo uppdrag att tjänstgöra såsom
revisionssekreterare, vore i allmänhet assessorer i hofrätt. Då, i händelse
antalet konstituerade revisionssekreterare ökades och därigenom äfven tiden
för tjänstgöringen såsom konstituerad i allmänhet förlängdes, det lätteligen
kunde inträffa, att innehafvare af dylik befattning i sin egenskap
af assessor skulle äga uppbära aflöning med ålderstillägg, eller 5,800
kronor, syntes billigheten fordra, att han för den mera betungande
tjänstgöringen såsom revisionssekreterare inom en ej allt för lång tid
komme i åtnjutande af en något högre godtgörelse. Aflöningen för
de föreslagna nya revisionssekreterareämbetena föreslogs därför till 6,400
kronor, motsvarande ordinarie revisionssekreterares löneförmåner, hvilken
högre aflöning skulle komma dem tillgodo, som längsta tiden innehaft
konstitutorial, och på detta sätt för dessa motsvara ett ålderstillägg.
Mellan sådan revisionssekreterare och ordinarie innehafvare af dylikt ämbete
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
39
förefunnes i allt fall den olikhet, att den senare efter fem års tjänstetid
ägde att komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 600 kronor, hvarigenom
hans aflöning blefve höjd till 7,000 kronor. Kungl. Majtts
proposition aflattades i öfverensstämmelse med denna hemställan. Riksdagen
ansåg emellertid ej tillräckligt skäl föreligga att åt vissa konstituerade
revisionssekreterare bereda högre löneförmåner, än som för det
dåvarande åtnjötes, samt på sådant sätt skapa två olika lönegrader
inom de konstituerade revisionssekreterarnas klass. Den tid, hvarunder
en revisionssekreterare framdeles komrne att tjänstgöra såsom konstituerad,
ansåg Riksdagen i verkligheten icke skola blifva så mycket
utsträckt, som departementschefen syntes hafva antagit. Under alla
förhållanden skulle, enligt Riksdagens mening, det fortfarande komma
att innebära en eftersträfvansvärd fördel, äfven i ekonomiskt afseende,
att blifva från ett assessorsämbete förflyttad till en revisionssekreterarebefattning.
Af dessa skäl bestämde Riksdagen aflöningen för de två
nya revisionssekreterare till samma belopp, som utgick till de öfriga
konstituerade revisionssekreterare.
Vid 1905 års Riksdag framställde Kungl. Maj:t proposition om
ökning af antalet justitieråd från aderton till tjuguett, hvilken förstärkning
af högsta domstolens arbetskrafter skulle fortvara till utgången
af 1908, hvarefter antalet justitieråd, i den mån sådant i följd
af inträffande ledigheter kunde ske, skulle nedbringas till aderton.
Samtidigt begärde Kungl. Maj:t såsom en följd af den föreslagna tillfälliga
ökningen af antalet justitieråd en förstärkning af nedre revisionens
arbetskrafter. Då detta behof skulle blifva af öfvergående beskaffenhet,
föreslogs, att de härför erforderliga medlen borde uppföras å extra stat.
Departementschefen yttrade vid detta ärendes föredragning: Då det för
de å nedre revisionens stat uppförda 13 revisionssekreterarne visat sigomöjligt
att uppehålla all föredragningen i högsta domstolen, hade
sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.
Antalet föredragningsveckor i högsta domstolen utgjorde enligt dåvarande
ordning 82 om året och komrne således på en hvar af de 14 revisionssekreterarne
i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt
det nya förslaget till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle
under den tid, justitieråden utgjorde 21, antalet föredragningsveckor
ökas med 19 om året, och komrne således att erfordras minst 3
nya revisionssekreterare. Möjligen komrne detta antal att visa sig
icke vara fullt tillräckligt, men i sådan händelse torde ej erfordras annan
åtgärd, än att ytterligare en extra revisionssekreterare förordnades för
vissa tider om året, då sådant kunde finnas nödigt. Att nu begära
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
anslag till aflöning åt mera än tre tillförordnade revisionssekreterare
syntes därför icke böra ifrågakomma. Dessa revisionssekreterare borde
åtnjuta enahanda löneförmåner som konstituerade revisionssekreterare.
Att sätta aflöningen lägre torcie icke vara tillrådligt. De, som finge
uppdrag att tjänstgöra såsom revisionssekreterare, vore i regel assessorer.
Vanligen erfordrades en ganska långvarig tjänstgöring såsom revisionssekreterare,
innan konstitutorial å sådan befattning erhölles. För den
närmaste framtiden syntes denna tjänstgöringstid komma att uppgå till
omkring tre år. Under denna tid uppbure den såsom revisionssekreterare
tjänstgörande för sin betungande tjänst icke högre aflöningsförmåner,
än han ägt åtnjuta såsom assessor. Därtill komme, att för dem, som
ej tillhörde Svea hofrätt, ett förordnande att tjänstgöra såsom revisionssekreterare
medförde icke obetydliga direkta utgifter, för hvilka statsverket
ej lämnade någon ersättning. Vid sådant förhållande vore klart,
att ett revisionssekreterareförordnande för mången tedde sig föga lockande
och stundom af ekonomiska skäl ej kunde mottagas. Också hade det
under de senaste åren ganska ofta inträffat, att hofrättsledamöter vägrat
mottaga erbjudna revisionssekreterareförordnanden. Därest ytterligare
komme att finnas tre tillförordnade revisionssekreterare med samma
aflöning som assessorer i lägsta lönegraden, skulle däraf blifva följden,
att den redan oskäligt långa tid, hvarunder den, som erhållit förordnande
såsom revisionssekreterare, nödgades tjänstgöra i sådan egenskap utan
att erhålla någon ökning i sina löneinkomster, komme att än vidare
utsträckas. I sådan händelse kunde det lätt inträffa, att det komme att
möta allvarliga svårigheter att erhålla dugliga och tillräckligt förfarna
personer för den viktiga och kräfvande revisionssekreterare tjänstgöringen.
Kungl. Maj:ts förslag i enlighet med departementschefens hemställan
blef af Riksdagen godkändt.
Beträffande slutligen den sjätte af de revisionssekreterarebefattningar,
hvilkas innehafvare tillsättas medelst konstitutorial, hade, på sätt ofvan
nämnts, sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.
Tillvaron af denna så kallade extra rotel kan räknas från år 1894,
ehuru äfven därförut förekommit, att under vissa tider extra revisionssekreterare
förordnats. År 1893 anmälde nämligen såväl högsta domstolen
som nedre revisionen, att det visat sig vara med svårighet förenadt
att med det stadgade antalet revisionssekreterare utan afbrott uppehålla
föredragningen och att denna svårighet ökats genom beslutad t upphörande
af högsta domstolens pingstferier. Med anledning häraf medgaf
Kungl. Maj:t, att under år 1894- skulle få förordnas en extra revisionssekreterare.
Sedan dess förordnades eu extra revisionssekreterare hvarje
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
41
år. Vid behandling af de frågor, som rörde reglering af andra hufvudtitelns
stat för år 1907, anförde departementschefen till statsrådsprotokollet,
bland annat, hurusom möjligheten för nedre revisionen att kunna i den
fastställda ordningen uppehålla föredragningen helt och hållet vore
beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet af den
förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en extra revisionssekreterare
allt sedan år 1894 måst tillföras nedre revisionen, torde således
få anses vara konstant, och frågan om åtgärders vidtagande i syfte att
ytterligare en revisionssekreterare blefve uppförd på nedre revisionens
stat, syntes ej längre kunna undanskjutas. Ehuru icke direkt inverkande
på förevarande fråga, ansåg sig departementschefen äfven böra anmärka,
att, enligt den år 1905 af dåvarande departementschefen gjorda beräkning,
förändringen samma år i afseende å föredragningen i högsta
domstolen medfört, oaktadt förstärkningen af revisionens arbetskrafter,
en ökning i revisionssekreterarnas arbetsbörda, och denna ökning hade
i verkligheten blifvit ej oväsentligt högre, än departementschefens beräkning
gifvit vid handen. Af nedre revisionen hade emellertid uti en
till chefen för justitiedepartementet i november 1905 aflåten skrifvelse
hemställts om åtgärd i syfte att anslaget för nedre revisionen måtte
höjas med lön till en ordinarie revisionssekreterare. Utan att inlåta
sig på frågan om lämpligheten däraf, att revisionssekreterarne voro försedda
med fullmakt, ville departementschefen erinra, att, så länge den
pågående undersökningen rörande statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden ej hunnit omfatta löneförhållandena med mera vid nedre
revisionen, det icke vore lämpligt att beträffande det ifrågasatta ämbetet
frångå den princip, som i senare tider följts vid ökning af revisionssekreterarnes
antal, eller ämbetets tillsättande medelst konstitutorial.
Kungl. Maj:t föreslog i enlighet med departementschefens hemställan
1906 års Riksdag att höja anslaget till nedre revisionen med aflöning
till en konstituerad revisionssekreterare, hvilket förslag af Riksdagen
bifölls.
Såsom jag ofvan framhållit, uttalades i statsverkspropositionen till
1905 års Riksdag af dåvarande departementschefen den farhågan, att
den då föreslagna ökningen af revisionssekreterarnes antal möjligen skulle
komma att visa sig icke vara fullt tillräcklig. Denna farhåga har jämväl
af erfarenheten bekräftats. Med hänsyn särskildt till svårigheten för
innehafvare af vederbörande rotlar att, jämnsides med fullgörandet af
den dem i öfrigt åliggande föredragningsskvldighet, medhinna att
inom behörig tid till föredragning bereda å respektive rotlar lottade
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
mål af vidlyftigare beskaffenhet, hafva därför fortfarande extra revisionssekreterare
måst tidtals förordnas för föredragning af dylika mål. För
sådan extra föredragning äro i den af Kungl. Maj:t för det nu löpande
arbetsåret fastställda föredragningsordning beräknade sammanlagdt 20
föredragningsdagar.
En framställning af nedre revisionens sammansättning skulle emellertid
blifva ofullständig, om ej hänsyn toges jämväl därtill, att ett större
eller mindre antal ordinarie revisionssekreterare i regel äro anställda i
annan statstjänst, hvarjämte dessutom flere revisionssekreterare pläga
vara upptagna af kommittéuppdrag eller andra därmed likartade uppdrag.
Följden häraf är, att ett flertal revisionssekreterarebefattningar
permanent eller åtminstone för längre tider regelmässigt uppehållas af
vikarier.
Af de nuvarande ordinarie revisionssekreterarne är en Riksdagens
justitieombudsman, en fullmäktig i riksbanken, en ledamot af lagberedningen
och en expeditionschef. Af de öfriga fyra ordinarie revisionssekreterarne
hafva två beviljats ledighet tillsvidare under år 1908, den
ene för fullgörande af honom lämnadt kommittéuppdrag och den andre
för honom meddeladt uppdrag att i civildepartementet biträda vid behandlingen
af vissa ärenden. Af de båda återstående har den ene
under större delen af år 1907 varit förordnad att uppehålla justitiekanslersämbetet
och den andre tidtals innehaft förordnande att biträda
vid behandlingen af vissa lagfrågor i justitie- och jordbruksdepartementen.
En af de konstituerade revisionssekreterarne innehar för
närvarande tillfälligt förordnande att uppehålla en expeditionschefsbefattning.
En annan var under senare delen af nästlidet år tjänstledig
för biträde i jordbruksdepartementet. Slutligen äro af de tre tillförordnade
revisionssekreterarne, hvilka innehafva egen rotel, en tjänstledig
till den 1 instundande maj för att i utrikesdepartementet biträda vid
utarbetandet af förslag till lag om konsularjurisdiktion och därmed
sammanhängande frågor samt en annan tjänstledig till den 1 instundande
mars för fullgörande af kommittéuppdrag. Af nedre revisionens 17
rotlar förestodos sålunda under senare delen af nästlidet år icke mindre
än 11 af vikarier. För närvarande uppgå de senares antal till 9, hvartill
kommer en extra revisionssekreterare. För vikariernas aflöningsförmåner
skall jag i annat sammanhang redogöra.
Omsättningen bland ledamöterna torde i nedre revisionen vara
ojämförligt större än i något annat därmed jämförligt ämbetsverk.
Detta beror delvis därpå, att revisionssekreteraretjänsterna numera äro
öfvergångsplatser, hvilket finner sin naturliga förklaring dels i den om
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 43
ständigheten, att revisionssekreterarnas göromål, såsom påkallande ett
mer än vanligt träget och själsansträngande arbete, i allmänhet mindre
val lämpar sig för ämbetsmän af mera framskriden ålder, dels ock däri,
att den utbildning, som de erhålla genom sin tjänstgöring i nedre revisionen,
gör dem särskildt lämpliga att användas i annan statstjänst.
Också har sedan början af 1860-talet icke förekommit, att någon revisionssekreterare
afgått från tjänsten med pension. Under de senaste femton
åren hafva icke heller flere än sju revisionssekreterare efter utnämning till
ordinarie kvarstått så länge, att de blifvit berättigade till alderstillägg.
Ilen tid, som åtgått från fullmaktens erhållande, till dess vederbörande
utnämnts till annan befattning i statens tjänst, har naturligtvis varit
växlande. Denna tid har för revisionssekreterare, utnämnda under de
senaste femton åren, varierat mellan några månader och sex a sju år. Såsom
medeltal torde man kunna beräkna en tid af tre till fyra år. I sammanhang
härmed torde böra anmärkas, att den tid, som under nämnda 15- årsperiod förflutit mellan, å ena sidan, första förordnandet såsom revisionssekreterare
och, å andra sidan, dels erhållande af konstitutorial och dels
utnämningen till ordinarie revisionssekreterare i allmänhet utgjort omkring
respektive två år fem månader samt fyra år lyra månader. I åtskilliga
fall har jämväl inträffat, att revisionssekreterare, innan han hunnit
utnämnas till ordinarie, vunnit befordran till annat ämbete och i anledning
häraf afgått från nedre revisionen. Detta har i de fall, då. så
skett, under de senaste femton åren inträffat efter i medeltal omkring
fyra års tjänstgöring som revisionssekreterare.
Omsättningen bland nedre revisionens ledamöter är emellertid,
såsom af det föregående framgår, icke endast beroende af ledamöternas
afgång, utan jämväl därpå, att de, med bibehållande af revisionssekreterarebefattningen,
förordnas att förestå annan tjänst eller erhålla annat
offentligt uppdrag af längre eller kortare varaktighet.
Äf det sålunda anförda framgår, att det tid efter annan uppstår
behof att meddela revisionssekreterareförordnande åt person, som förut
icke innehaft dylikt förordnande. Exempelvis må nämnas, att under
senare halfåret 1907 detta inträffat icke mindre än sex särskilda gånger.
Nedre revisionen rekryteras, såsom bekant, från hofrätterna, och
näppeligen torde andra lämpligen kunna förordnas till revisionssekreterare
— jag bortser härvid naturligtvis från förordnande såsom lagföredragande
— än de, som genom tjänstgöring i hofrätt vunnit förtrogenhet
med öfverrättsproceduren och vana vid föredragning af mål.
Afsevärda svårigheter hafva emellertid på senare tid yppats att i
erforderligt antal erhålla tillräckligt förfarna personer för revisions
-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
sekreteraretjänstgöringen. Fordringarna i afseende å tidslängden af
föregående hofrättstjänstgöring hafva ock måst allt mer och mer sänkas.
Medan sålunda förut de, som förordnats till revisionssekreterare, i allmänhet
varit assessorer, har sedan november månad 1906 ingen assessor
kunnat erhållas till dylikt förordnande. Icke heller inom fiskalsgraden
fanns vid slutet af föregående år inom vare sig Svea eller Göta hofrätt
någon att för detta ändamål tillgå, utan måste lediga revisionssekreterareförordnanden
erbjudas personer, som voro adjungerade i hofrätt utan
att därstädes ännu hafva befordrats till fiskaler.
De svårigheter, som i angifna hänseende sålunda yppats, må
visserligen i någon mån vara beroende på den ökning af antalet revisionssekreterare,
som på senare tid ägt rum. Den hufvudsakliga anledningen
torde dock otvifvelaktigt vara att söka däri, att det under de
senaste åren i allt talrikare fall inträffat, att erbjudet revisionssekreterareförordnande
af vederbörande afböjts eller att, efter någon tids tjänstgöring
som revisionssekreterare, vederbörande afsagt sig vidare förordnande.
I detta afseende må anföras, att af de sju nuvarande ledamöter
i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvilka under de senaste fem åren
vunnit befordran därstädes, icke mindre än tre afböjt erbjudet revisionssekreterareförordnande
samt en efter en kortare tids tjänstgöring som
revisionssekreterare på egen begäran återgått till hofrätten. Härjämte har
en ledamot i samma hofrätt, hvilken, sedan han under loppet af år 1907
konstituerats till revisionssekreterare, i slutet af samma år befordrats
till hofrättsråd, i sammanhang härmed afsagt sig konstitutorialet och
återgått till hofrätten.
Af de under samma tid till assessorer i Göta hofrätt befordrade
hafva två icke velat emottaga erbjudet revisionssekreterareförordnande.
Detsamma gäller om en af hofrättens fiskaler, hvarjämte en annan
fiskal, efter något öfver ett och ett hälft års tjänstgöring som revisionssekreterare,
afsagt sig vidare förordnande samt öfvergått till landtdomarebanan.
Äfven i Svea hofrätt hafva under samma tid fall förekommit, då
erbjudet revisionssekreterareförordnande afböjts, ehuru, af naturliga skäl,
jämförelsevis mindre ofta än i de båda öfriga hofrätterna. Likaså har
i ett fall inträffat, att en ledamot af hofrätten efter ett par års revisionssekreteraretjänstgöring
undanbedt sig förlängning af det meddelade
förordnandet.
Naturligtvis hafva i dessa fall motiv af olika slag gjort sig
gällande. Revisionssekreterare tjänstgöringen bereder visserligen väsent
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
45
ligen ökade befordringsmöjligheter, däraf särskildt utsikten att på
denna väg erhålla domsaga ofta torde spela en afgörande roll. Å
andra sidan är det däremot obestridligt, att revisionssekreteraretjänstgöringen
är i allmänhet af vida mer ansträngande beskaffenhet än tjänstgöringen
i hofrätterna. I detta afseende må särskildt framhållas frånvaron
af bestämd semesterledighet. Visserligen är under sommarmånaderna,
då högsta domstolen tjänstgör allenast å en afdelning,
revisionssekreterarnes föredragningsskjddighet i motsvarande grad inskränkt,
men den ledighet, som revisionssekreterarne härigenom kunna
bereda sig, understiger dock väsentligen den tid af två månader, hvarunder
liofrättsledamot i motsvarande fäll äger åtnjuta semester. Enligt
meddelad uppgift lära under senare tid ej sällan hafva inträffat, att
revisionssekreterarens arbete för fullgörande af den honom af åliggande
föredragningsskyldighet varit så betungande, att detsamma under ett
helt år .ej medgifvit mera än en eller annan dags ledighet. Under
sådana förhållanden är uppenbart, att, därest hofrättsledamoten icke af
ekonomiska eller andra skäl särskildt eftersträfvar att vinna befordran från
hofrätten, ett förordnande som revisionssekreterare i allmänhet icke kan
för honom erbjuda någon väsentlig lockelse, så framt icke genom detta
förordnande i och för sig beredes honom sådan ekonomisk fördel, vare
sig omedelbart eller åtminstone inom den närmaste framtiden, att den
kan anses motväga den ökade arbetsbörda, som genom förordnandets
mottagande ålägges honom.
I detta sammanhang torde jag böra redogöra för, huru aflöningsförhållandena
för dem, som på förordnande uppehålla revisionssekroterareämbeten,
för närvarande äro ordnade.
En till revisionssekreterare förordnad assessor bibehåller lönen för
denna tjänst, 3,300 kronor, samt får uppbära de för revisionssekreterareämbeten
i stat anslagna tjänstgöringspenningar 2,000 kronor. Sistnämnda
belopp är detsamma som beloppet af assessors tjänstgöringspenningar.
År den, som till revisionssekreterare förordnas, fiskal, har han i
regel dessförinnan såsom adjungerad ledamot i hofrätt uppburit en af
hofrätten disponerad ledig assessorslön. Denna assessorslön mister han i
och med förordnandet till revisionssekreterare, hvarvid han i stället återtager
sin fiskalslön, utgörande allenast 1,500 kronor. I sådant fall tilldelas
honom emellertid af andra hufvudtitelns besparingar lönefyllnad
till sådant belopp, att han, med inberäkning af tjänstgöringspenningarna,
kommer i åtnjutande af enahanda löneförmåner som förut. Sådan lönefyllnad
tilldelas numera alltid, i motsats mot hvad förut varit fallet,
från och med förordnandets början.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Hvad som nu yttrats angående fiskal, gäller äfven för de hittills
dock jämförelsevis fåtaliga fall, då den till revisionssekreterare förordnade
ännu icke befordrats till fiskal, allenast med den skillnad, att den till
tjänstgöringspenningarna erforderliga lönefyllnaden i sådant fall ökas
med så stort belopp, som motsvarar en fiskalslön.
Utöfver de aflöningsförmåner, som sålunda utgå till tillförordnade
revisionssekreterare, hvilka icke åtnjuta arfvode på nedre revisionens
stat, tilldelas numera sedan början af år 1906 de af dem, som erhållit
mera stadigvarande förordnande, ett från besparingarna utgående lönetillägg
af 500 kronor för år räknadt, hvarigenom deras aflöning uppbringas
till sammanlagdt 5,800 kronor eller samma belopp, som är i
stat anslaget för konstituerad revisionssekreterare och tillförordnad revisionssekreterare
med egen rotel. Den tid efter första förordnandet, då
dylikt lönetillägg ansetts böra ifrågakomma, bar i allmänhet utgjort
minst sex månader och högst ett år. Någon höjning af löneförmånerna
vinnes härefter ej förr än i sammanhang med fullmakt såsom ordinarie
revisionssekreterare.
Till dem, som förordnas såsom extra revisionssekreterare, utgår
aflöningen efter enahanda grunder som till vikarier för tjänstlediga
revisionssekreterare. Då emellertid i dylikt fall inga tjänstgöringspenningar
finnas att tillgå, måste af besparingarna anvisas jämväl ett
häremot svarande belopp.
För bestridande af de aflöningstillägg åt tillförordnade eller extra
revisionssekreterare, som sålunda funnits nödiga, hafva i främsta rummet
användts sådana ordinarie revisionssekreterarelöner, hvilka, på grund af
att ämbetenas innehafvare förordnats till annan statstjänst med särskild
aflöning, varit till statsverket besparade. Sammanlagda beloppet af dylika
besparade löner utgör för närvarande 17,600 kronor för år räknadt. Härjämte
har på senaste tid i vissa fall måst anlitas den utvägen, att revisionssekreterare,
som beviljats ledighet för fullgörande af offentligt uppdrag,
förklarats skyldig afstå, förutom tjänstgöringspenningarna, jämväl så
stor del af lönen eller arfvodet, som för tjänstens uppehållande under
ledigheten ytterligare erfordrats. Det belopp, som på detta sätt blifvit
tillgängligt, uppgick vid slutet af förra året till 6,900 kronor, likaledes för
år räknadt, hvadan alltså af de för nedre revisionen anslagna lönemedel
ett belopp motsvarande 24,500 kronor för helt år fanns för ändamålet
att tillgå. Då emellertid det vid nämnda tidpunkt i detta afseende
erforderliga belopp utgjorde icke mindre än 27,000 kronor för helt år,
förefanns alltså en brist af 2,500 kronor, hvilken måste täckas af hufvudtitelns
besparingar i öfrigt. Det i stat för aflöning af revdsionssekreterare
47
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
anslagna belopp är sålunda under nuvarande förhållanden icke tillräckligt
för uppehållande af denna tjänstgöring.
Af den redogörelse, jag nu lämnat rörande aflöningsförhållandena
för nedre revisionens ledamöter, framgår vidare, att ett revisionssekreterareförordnande
under den första tiden regelmässigt icke medför någon
ekonomisk fördel för den förordnade. Efter någon tids tjänstgöringökas
visserligen aflöningen, men denna ökning är obetydlig och först
efter en så pass lång tjänstgöringstid, som åtgår för befordran till
ordinarie revisionssekreterare, vinnes någon mera afsevärd ökning.
Med hänsyn till de af mig nu angifna förhållanden är det min
bestämda öfvertygelse, att om icke revisionssekreterarnes aflöningsförmåner
med det snaraste väsentligen förbättras, så störa svårigheter inom
en icke aflägsen framtid skola uppstå att till bestridande af revisionssekreterareförordnanden
erhålla tillräckligt kvalificerade personer liksom
äfven att förmå tjänstgörande revisionssekreterare att så länge, som det
vore önskvärdt, kvarstå i tjänst, att det icke i längden skall blifva möjligt
att i nuvarande omfattning uppehålla föredragningen inför högsta domstolen.
Med afseende å beloppet af den tillfälliga löneförbättring, som jagtill
förebyggande af nyssberörda eventualitet anser oundgängligen erforderlig,
Vill jag framhålla, att om också det torde kunna antagas,
att vid en blifvande lönereglering begynnelseaflöningen för ordinarie
revisionssekreterare kommer att bestämmas till minst 8,100 kronor,
jag likväl, med hänsyn till den nu föreslagna åtgärdens provisoriska
karaktär, ansett mig för närvarande böra stanna vid ett belopp af
7,500 kronor. Emellertid anser jag icke tillräckligt, om allenast de
ordinarie revisionssekreterarnes aflöning höjes till nämnda belopp, utan
bör, enligt min åsikt, samma belopp äfven bestämmas för konstituerade
revisionssekreterare. Olikheten i aflöningsförmåner mellan dessa båda
grupper af revisionssekreterare skulle sålunda försvinna. Detta anser
jag desto mera berättigadt, som tjänstgöringen såsom konstituerad för
länge sedan förlorat den karaktär af proftjänstgöring, densamma tidigare
ägt. Nedanför de konstituerade revisionssekreterarne finnes ju numera
en ny grupp, »tillförordnade revisionssekreterare med egen rotel», och
icke ens dylikt förordnande har i regel erhållits förr än efter ungefär
två års föregående tjänstgöring som revisionssekreterare. För de tillförordnade
revisionssekreterarne med egen rotel synes mig, i proportion
till den nu föreslagna ökningen af de ordinarie och de konstituerade
revisionssekreterarnes aflöning, beloppet af dem tillkommande löneförmåner
skäligen böra höjas till 7,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ökningen i aflöning skulle sålunda för en kvar af åtta ordinarie
revisionssekreterare utgöra 1,100 kronor eller tillhopa 8,800 kronor, fölen
hvar af sex konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor eller
tillhopa 10,200 kronor samt för en hvar af tre tillförordnade revisionssekreterare
med egen rotel 1,200 kronor eller tillhopa 3,600 kronor.
Sammanlagda kostnaden skulle sålunda uppgå till 22,600 kronor.
Med hänsyn till den föreslagna ökningens provisoriska natur torde
densamma, äfven i hvad den afser de å nedre revisionens ordinarie lönestat
uppförda revisionssekreterareämbeten, endast höra begäras å extra stat.
Då emellertid den fara, som med hänsyn till nuvarande otillräckliga
löneförmåner uti angifna hänseende förefinnes, enligt min uppfattning
är så öfverhängande, att ett skyndsamt ingripande mot densamma
af omständigheterna påfordras, anser jag mig böra tillstyrka, att motsvarande
belopp äskas jämväl för innevarande år, hvarigenom totalbeloppet
af det anslag, som nu erfordras, skulle uppgå till 45,200 kronor.
Med afseende å de föreslagna aflöningstilläggens fördelning å lön
eller arfvode, å ena, samt tjänstgöringspenningar, å andra sidan, synes
mig af aflöningstilläggen till ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
ett belopp af 500 kronor böra anses såsom tjänstgöringspenningar,
hvarigenom dessa sålunda skulle uppgå till 2,500 kronor. Jag erinrar,
att samma fördelning för närvarande är tillämpad i fråga om expeditionschefernas
arfvode, hvilket, såsom bekant, enligt gällande lönestater uppgår
till 7,500 kronor. För de tillförordnade revisionssekreterarne med
egen rotel torde af det föreslagna aflöningstillägget ett belopp af 300
kronor böra anses som tjänstgöringspenningar.
Slutligen tillåter jag mig framhålla, att de nu föreslagna löneförhöjningarna
skulle blifva till fördel äfven för de tillförordnade revisionssekreterare,
hvillca såsom vikarier förvalta andras revisionssekreterareämbeten.
Oafsedt de högre tjänstgöringspenningar, hvaraf dessa vikarier
alltid komme i åtnjutande, skulle nämligen möjlighet kunna beredas att
än ytterligare något höja de aflöningstillägg, som redan hittills af
dem uppburits. Att härvidlag redan från början fixera något visst
belopp låter sig emellertid af lätt insedda skäl icke göra, men om den
utvägen fortfarande anlitas att låta revisionssekreterare, som för fullgörande
af annat offentligt uppdrag beviljas ledighet från revisionssekreterareämbetet,
afstå viss del af lönen, synes dock möjlighet kunna
föreligga att i allmänhet bereda vikarierande revisionssekreterare ett
aflöningstillägg af den storlek, att deras sammanlagda löneförmåner
skulle komma att uppgå till 6,400 kronor.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
49
Departementschefen anförde vidare, att den del af det nu föreslagna
aflöningstillägget, som belöpte å de tillförordnade revisionssekreterarne
med egen rotel, torde böra äskas i sammanhang med det anslag,
som erfordrades för beredande af den af 1905 års Riksdags beslut om
ökning af justitierådens antal nödvändiggjorda förstärkning af nedre
revisionens arbetskrafter.
På grund af hvad departementschefen i ärendet anfört har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts uti denna punkt gjorda
framställning i hvad den afser löneförhöjning för år 1909. Vidkommande
däremot den begärda anslagsökningen för innevarande år har
utskottet ansett ifrågavarande tjänstemän icke böra för detta år komma
i åtnjutande af annan löneförbättring än den, som Riksdagen kan komma
att besluta i anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 26 af denna
hufvudtitel gjorda framställning om extra lönetillägg för år 1908 åt
vissa tjänstemän och betjänte.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må
a) för beredande för år 1909 af tillfällig löneförbättring
åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare
med åt en hvar af 8 ordinarie revisionssekreterare
1,100 kronor för år räknadt och åt en hvar
af 6 konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor
likaledes för år räknadt, af hvilka belopp 500 kronor,
skola anses såsom tjänstgöringspenningar, å extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 19,000 kronor;
samt
b) afslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
i hvad den afser löneförbättring åt berörda tjänstemän
för år 1908.
17:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att för beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten
för nedre justitierevisionen till en hvar af tre amanuenser upptagna
tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, till 2,100 kronor å extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 1,800 kronor.
Vid detta ärendes föredragning inför Kungl. Maj:t anförde departementschefen
följande:
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
Utskottets
yttrande.
A/löningstilllägg
åt tre
amanuenser i
nedre justitierevisionen.
[15.]
7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
»I nådig proposition den 14 januari 1897 föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att bevilja, jämte löner till två nya justitieråd och två nya
konstituerade revisionssekreterare, jämväl aflöning till två i följd af berörda
ökning af revisionssekreterarnes antal erforderliga tillförordnade
protokollssekreterare, nämligen till hvardera arfvode 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor samt renskrifningspenningar 300 kronor,
således tillhopa 4,000 kronor eller samma aflöning, som, ålderstillägg
oberäknade, utgår till ordinarie protokollssekreterare. Riksdagen biföll
emellertid endast i så måtto Kungl. Maj:ts framställning i sistnämnda
afseende, att till hvardera af två amanuenser i nedre justitierevisionen,
hvilka skulle uppehålla protokollssekreterarnes tjänstgöring, beviljades
1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200 kronor såsom renskrifningsp
enningar.
Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen visade sig
genast och klagomål häröfver förspordes såväl från de två amanuenser,
hvilka erhållit förordnande att tjänstgöra såsom protokollssekreterare,
som ock från nedre revisionens sida. Sålunda anfördes af de båda
amanuenserna i underdånig skrifvelse den 17 oktober 1899, bland annat,
att deras utgifter för utskrift af expeditioner m. m. visat sig öfverstiga
de anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100 kronor årligen,
hvadan den aflöning, de åtnjöte som tillförordnade protokollssekreterare,
i verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor, ett belopp,
som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde anses stå i
skäligt förhållande till det arbete, som af dem kräfdes. Därjämte erinrade
de, att någon utsikt till befordran till ordinarie protokollssekreterare
på grund af uppnådd pensionsålder hos förutvarande protokollssekreterare
icke förefunnes förr än efter lång tid. Nedre revisionen
anförde vid öfverlämnande till Kungl. Maj:t af omförmälda skrifvelse, att
då den anslagna aflöningen vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven
de anspråkslösaste lefnadsbehof och det vid sådant förhållande icke billigtvis
kunde förvägras innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för
sin utkomst ägna sig åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden
häraf blifvit, att de revisionssekreterare, å hvilkas rotlar protokollssekreteraretjänstgöringen
uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne,
icke kunde af dem utkräfva samma arbetsmängd, som af
ordinarie protokollssekreterare presterades.
Berörda framställning fann Kungl. Maj:t ej föranleda annan åtgärd
än den, som kunde varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens
tjänstemän vidtagen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
51
Emellertid förspordes alltjämt nya klagomål öfver otillräckligheten
af den aflöning, som anslagits åt de två tillförordnade protokollssekreterarne,
och öfver de för arbetet menliga följderna däraf. I anledning
häraf föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag,
att aflöningen för ifrågavarande, såsom protokollssekreterare tjänstgörande
amanuenser måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar, däraf
arfvode 1,500, tjänstgöringspenningar 1,200 och renskrifningspenningar
300 kronor. Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen
bifallen.
Äfven efter 1902 framkommo klagomål i ofvan angifna hänseenden
och i statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag väcktes frågan om
löneförbättring för de omförmälda amanuenserna åter på tal. Dåvarande
departementschefen framhöll i detta afseende, bland annat, att om också
protokollssekreterarebefattningarna icke äro att hänföra till de mera
ansträngande tjänsterna, ingen, som har någon kunskap om förhållandena,
dock torde kunna påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af en protokollssekreterare,
skäligen kan anses vara ersatt med en aflöning, ej uppgående
till 1,200 kronor. Departementschefen, som således fann en
höjning i aflöningen till ifrågavarande tjänstemän oundgängligen nödig,
ansåg emellertid med hänsyn till den ställning, Riksdagen två gånger
intagit i frågan, det särskildt angeläget, att denna höjning begränsades
till det minsta, som rimligen kunde ifrågakomma. I enlighet med
departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att tillerkänna
dessa tjänstemän ett arfvode af 1,200 kronor utöfver tjänstgöringspenningarna
samt en ökning af renskrifningspenningarna till 300
kronor. Riksdagen, som ansåg den protokollssekreteraretjänstgöring,
som åligger dessa amanuenser, ej för närvarande vara af den ansträngande
och trägna art, att densamma borde betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna
aflöningen, biföll endast på det sätt den gjorda framställningen,
att tjänstgöringspenningarna till ifrågavarande amanuenser höjdes till
1,500 kronor och renskrifningspenningarna till 300 kronor.
Vid samma Riksdag beviljades å extra stat, med anledning af den
då beslutade ökningen af antalet justitieråd, medel för förstärkning af
nedre revisionens arbetskrafter med, jämte tre tillförordnade revisionssekreterare,
sex amanuenser, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet som
protokollssekreterare. Aflöningen till sistnämnda amanuenser bestämdes
af Riksdagen till enahanda belopp som till de båda förut befintliga amanuenserna
med dylik tjänstgöringsskyldighet. Samma anslag, som för berörda
ändamål af 1905 års Riksdag beviljades, har anvisats jämväl af
därefter följande Riksdagar.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Slutligen har, enligt beslut af 1906 års Riksdag, i samband med
tillsättandet af ytterligare en konstituerad revisionssekreterare, å nedre
revisionens ordinarie lönestat tillkommit ännu en amanuens med skyldighet
att tjänstgöra såsom protokollssekreterare och med samma aflöningsförmåner
som de öfriga amanuenserna med sådan skyldighet.
Uti underdånig skrifvelse den 7 december 1907 hafva innehafvare
af dylika amanuensförordnanden gjort framställning om vidtagande af
åtgärd för förbättring i deras aflöningsvillkor. De åberopa, att det
arbete, de på grund af förordnandena i fråga utföra, icke i något afseende
skiljer sig från det, som åligger en ordinarie protokollssekreterare. De
anse därför uppenbart, att deras arbete icke är skäligen ersatt med det
till dem utgående arfvode af 1,500 kronor för år. För jämförelse erinra
de därom, att de båda tillförordnade notarierna å den nu mera permanenta
extra divisionen i Svea hofrätt åtnjuta ett årligt arfvode af
1,800 kronor, hvilket belopp emellertid af hofrätten föreslagits att höjas
med 600 kronor. På grund häraf hafva ifrågavarande amanuenser hemställt,
att det till dem utgående arfvode måtte för tiden från och med
den 1 januari 1908 tillsvidare utgå med åtminstone lika högt belopp
som det, hvilket kan blifva bestämdt för de tillförordnade notarierna å
omförmälda division i Svea hofrätt, eller med det högre belopp, som
Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt.
Att den till dessa amanuenser nu utgående aflöning, särskildt med
hänsyn till de på senare tid så väsentligen stegrade lefnadsomkostnaderna
i hufVudstaden, understiger hvad dem för deras arbete skäligen bör tillkomma,
anser jag obestridligt. Jag erinrar i detta afseende, att redan
år 1905 ett aflöningsbelopp af 2,400 kronor utöfver renskrifningspenningarna
af dåvarande departementschefen angafs såsom det minsta,
som rimligen kunde ifrågakomma.
På sätt i skrifvelsen uppgifvits, åtnjuta de med ifrågavarande
amanuenser jämförliga tillförordnade notarierna å den extra divisionen
i Svea hofrätt för närvarande ett arfvode af 1,800 kronor jämte renskrifningspenningar.
Detta arfvodesbelopp har emellertid af hofrätten i
särskild framställning, till hvilken jag i det följande skall närmare återkomma,
föreslagits skola ökas till 2,400 kronor, och är jag sinnad biträda
denna hofrättens framställning. Det synes mig vid sådant förhållande
vara med billighet öfverensstämmande, att för de sex amanuenserna
i fråga beredes åtminstone en motsvarande ökning af deras
aflöningsförmåner eller att sålunda de till dem utgående tjänstgöringspenningarna
höjas till 2,100 kronor för år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
5S
Ännu en omständighet torde härvidlag böra beaktas. Medan vissa
ordinarie protokollssekreterare äfvensom vissa amanuenser utan skyldighet
att tjänstgöra som protokollssekreterare kommit i åtnjutande af dyrtidstillägg,
hafva ifrågavarande sex amanuenser med anledning af löneförbättringen
år 1905 måst på grund af de för åtnjutande af dyrtidstillägg
uppställda villkor därifrån uteslutas. Af samma skäl skulle de
icke heller, äfven om de eljest vore därtill berättigade, komma i åtnjutande
af det extra lönetillägg, som är afsedt att till instundande Riksdag
föreslås.
Slutligen anhåller jag få fästa uppmärksamheten därå, att alltsedan
år 1898 ingen afgång bland de ordinarie protokollssekreterarne
förekommit, hvadan sedan dess ingen amanuens kunnat befordras till
protokollssekreterare.
En allmän reglering af löneförhållandena i nedre revisionen kan,
såsom jag redan i det föregående påpekat, icke lämpligen ifrågakomma
under den närmaste tiden. Vid sådant förhållande torde, med hänsyn
till de särskilda omständigheter, som i detta fall föreligga, hinder icke
böra möta att nu bereda dessa amanuenser en erforderlig löneförbättring
af provisorisk karaktär.
I anledning af den förestående allmänna löneregleringen och den
nu föreslagna åtgärdens provisoriska natur torde emellertid äfven för de
i den ordinarie lönestaten uppförda amanuensbefattningarna det ifrågasatta
aflöningstillägget för närvarande böra begäras å extra stat.
Hur önskvärd den föreslagna löneförbättringen än må vara,
anser jag dock icke, att för densammas omedelbara genomförande
något tillägg till den för år 1908 fastställda lönestaten bör ifrågasättas.
»
Departementschefen ansåg emellertid, att erforderligt belopp till
aflöningstillägg för innehafvarne af de tre amanuensbefattningar, hvillca
tillkommit på grund af 1905 års riksdagsbeslut angående ökning af
justitierådens antal, borde äskas i sammanhang med det anslag, som i
öfrigt erfordrades för beredande af den af samma beslut nödvändiggjorda
förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter.
Enligt hvad utskottet inhämtat, torde ifrågavarande tre amanuensers
tjänstgöringsskyldighet icke vara af den art, att densamma synes
böra föranleda den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförhöjningen,
detta så mycket mindre, som liera af de såsom tillförordnad protokollssekreterare
tjänstgörande amanuenserna samtidigt innehafva annan ordinarie
statstjänst. Emellertid synes någon förhöjning med hänsyn till
Utskottets
yttrande.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Förstärkning af
nedre justitierevisionens
arbetskrafter
tn. m.
[16.]
den å alla områden inträffade allmänna prisstegringen böra ske, ocb
bar utskottet ansett densamma lämpligen böra bestämmas till 300 kronor
för hvarje här ifrågavarande amanuens.
På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för beredande af tillfällig förhöjning
af de i afiöningsstaten för nedre justitierevisionen
till en hvar af tre amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar,
1,500 kronor, till 1,800 kronor å extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 900 kronor.
18:o) Uti punkt 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj: t föreslagit
Riksdagen att, dels till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare
och sex amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf tre med
tjänstgöringsskyldighet såsom protokollssekreterare, dels ock för beredande
af aflöningstillägg för innevarande år åt tre tillförordnade revisionssekreterare,
å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 34,800 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala,
hvad, enligt ofvan angifna grunder, häraf belöper för år 1908.
Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen rörande
detta ärende anfört följande:
»För beredande af den förstärkning af nedre justitierevisionens
arbetskrafter, som nödvändiggjordes af 1905 års Riksdags ofvan ornförmälda
beslut angående ökning af antalet justitieråd till 21, har sedan
dess årligen å extra stat anvisats ett belopp af 25,800 kronor. Detta
belopp har på det sätt fördelats, att däraf utgått till en hvar af tre tillförordnade
revisionssekreterare arfvode 3,800 och tjänstgöringspenningar
2,000, tillhopa 5,800 kronor, till en hvar af tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet
som protokollssekreterare tjänstgöringspenningar 1,500
och renskrifningspenningar 300, tillhopa 1,800 kronor, samt till en hvar
af tre andra amanuenser tjänstgöringspenningar 1,000 kronor.
Nyssberörda ökning af justitierådens antal var visserligen afsedd
att vara allenast tillfällig, i det att i 1 § lagen angående högsta domstolens
tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905 stadgas, att efter
1908 års utgång antalet justitieråd skall, i den mån sådant i följd af
inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till 18. På sätt i annat sammanhang
kommer att närmare utredas, hafva emellertid förhållandena utvecklat
sig så, att den beräknade redidctionen af antalet ledamöter i
högsta domstolen icke torde kunna, åtminstone å beräknad tid, genomföras.
I detta sammanhang vill jag här allenast påpeka, att, enligt med
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
55
delad uppgift, balansen af i högsta domstolen oafgjorda mål och ärenden
vid 1907 års utgång uppgått till 1,924, hvarigenom, då motsvarande siffra
vid 1906 års utgång utgjorde 1,825, balansen sålunda ökats med nära
100 mål och ärenden. Vid sådant förhållande torde jämväl för år 1909
böra å extra stat äskas anslag till enahanda förstärkning som hittills,
eller till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex
amanuenser, däraf tre med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare.
Med åberopande af hvad jag ofvan i annat sammanhang anfört,
anser jag mig böra hemställa om ökning af ifrågavarande anslag dels
för beredande från och med år 1908 af aflöning åt tre tillförordnade
revisionssekreterare efter 7,000 kronor om året, däraf 2,300 kronor skola
utgöra tjänstgöringspenningar och dels för beredande af tjänstgöringspenningar
åt tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet såsom protokollssekreterare
efter 2,100 kronor om året.
För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter
skulle alltså erfordras följande belopp:
1 tillförordnad revisionssekreterare............
2 tillförordnade ,, ............
1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet
som protokollssekreterare .....................
2 amanuenser med enahanda tjänstgöringsskyldighet.
.....................................................
3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera......
Summa kronor
hvartill kommer erforderlig fyllnad i motsvarande anslag för
innevarande år för enhvar af 3 tillförordnade revisionssekreterare
med 1,200 kronor, däraf 300 kronor skola anses som
tjänstgöringspenningar, eller tillhopa ............................................. 3,600
Summa kronor 34,800.»
På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt har utskottet ansett sig
böra tillstyrka den föreslagna höjningen för år 1909 af de tillförordnade
Arfvoden
Tjänst-
görings-
penningar
Ren-
skrif-
nings-
penningar
Summa
4,700
9,400
2,300
4,600
7,000
14,000
—-
2,100
300
2,400
—
4,200
1,000
600
4,800
3,000
—
—
—
31,200
Utskottets
yttrande.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
revisionssekreterarnas aflöning- till 7,000 kronor. För innevarande år
har utskottet däremot ansett berörda tjänstemän icke böra komma i
åtnjutande af annan löneförbättring än den, som Riksdagen kan komma
att besluta i anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 26 af denna
hufvudtitel gjorda framställning om extra lönetillägg för år 1908 åt
vissa tjänstemän och betjänte, hvilken löneförbättring, därest densamma
varder beslutad, synes böra tillgodokomma äfven ifrågavarande revisionssekreterare.
Beträffande de tre amanuenserna med tjänstgöringsskyldighet
såsom protokollssekreterare får utskottet, under hänvisning till sitt
under punkt 17 här ofvan gjorda uttalande, föreslå, att dessa för år
1909 erhålla tjänstgöringspenningar med ett till 1,800 kronor förhöjdt
belopp. Ofriga poster torde böra utgå med samma belopp som hittills.
För förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter skulle alltså
enligt utskottets förslag erfordras följande belopp:
Arfvoden
Tjänst-
görings-
penningar
Ren-
skrif-
nings-
penningar
Summa
1 tillförordnad revisionssekreterare ........
4,700
2,300
7,000
2 tillförordnade ,, .........
1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet
9,400
4,600
—
14,000
som protokollssekreterare........................
2 amanuenser med enahanda tjänstgörings-
—
1,800
300
2,100
i
skyldighet ..................................................
—
3,600
1,000
600
4,200
3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera ...
—
3,000
Summa kronor
—
—
—-
30,300 |
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må i anledning af Kungl. Maj:ts
under denna punkt gjorda framställning till aflönande af
tre tillförordnade revisionssekreterare och sex amanuenser
i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet
såsom protokollssekreterare, å extra
stat för år 1909 anvisa ett belopp af 30,300 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 57
19:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
punkten 17 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å
nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat
för år 1909 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.
20:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att, för fortsatt uppehållande från den 1 september 1908 af
en extra division i Svea hofrätt för behandling af instämda och vädjade
mål, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 33,300 kronor äfvensom
medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1908 förskottsvis af
tillgängliga medel utanordna, hvad af nämnda belopp belöper på tiden
från den 1 september till årets slut.
Vid föredragning af detta ärende i statsrådet yttrade departementschefen
följande:
»Efter det den nya fullfölj dslagen den 1 januari 1902 trädt i kraft,
har, såsom bekant, tillströmningen af instämda och vädjade mål i Svea
hofrätt väsentligen ökats. Denna ökning i förening med målens ofta
tidsödande beskaffenhet medförde, såsom jag redan i statsverkspropositionen
till 1907 års Riksdag hade anledning påpeka, att balansen af
oafgjorda dylika mål, som vid 1901 års slut utgjorde 643 mål, under
åren 1902 och 1903 steg till 1,148 mål och under år 1904 ytterligare
höjde sig till 1,292 mål.
Med tillhjälp af den extra division, som för behandling af ifrågavarande
slag af mål varit i verksamhet sedan den 1 september 1904,
förebyggdes visserligen under år 1905 vidare ökning af balansen å
sådana mål, men denna balans hade dock icke kunnat minskas med
mer än 64 mål, hvadan vid 1905 års slut återstod en balans af 1,228
instämda och vädjade mål.
Antalet under år 1906 till hofrätten inkomna dylika mål uppgick
till 1,547, hvaremot afgjordes 1,498, däraf 258 å den extra divisionen.
Den utgående balansen vid 1906 års slut utgjorde följaktligen 1,277
mål, hvadan sålunda, trots att den extra divisionen varit i verksamhet^
balansen ökats med 49 mål. Då antalet afgjorda mål under år 1906
nära nog på siffran öfverensstämmer med motsvarande antal under år
1905, måste det ogynnsamma resultatet antagas hafva berott därpå,
att under år 1906 till hofrätten inkommit något öfver 100 flera dylika
mål än under föregående år.
Bih. till Riksd. Prof.. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 8
Biträde 3
nedre
revisionen»
registratorskontor.
[17.]
En extra division
i Svea
hofrätt.
[18.J
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Under år 1907 hafva enligt meddelad upplysning till hofrätten
inkommit 1,435 instämda och vädjade mål.
Hvad sålunda förekommit är tydligen ägnadt att än ytterligare
bekräfta riktigheten af min tidigare uttalade uppfattning, att behofvet
af den extra divisionen fortfarande kvarstår och att detta behof är så
stadigvarande, att, såsom hofrätten uti skrifvelse den 1 oktober 1906
föreslagit, den extra divisionens verksamhet bör tills vidare fortfara.
Till bestridande af kostnaderna för den extra divisionen anvisades
ursprungligen dels åt en hvar af fem adjungerade ledamöter 2,000
kronor, dels åt två personer, hvilka kunde blifva af hofrätten förordnade
att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap af notarier, arfvode
1,800 kronor och renskrifningspenningar 400 kronor, tillhopa
2,200 kronor för hvardera, och dels till gratifikationer åt extra ordinarie
tjänstemän 1,200 kronor jämte ersättning till erforderligt vaktmästarebiträde
300 kronor, eller tillhopa för år räknadt 15,900 kronor.
Senaste Riksdag har för samma ändamål anvisat 30,900 kronor och
åsyftades med denna höjning att åt en hvar af de fem adjungerade
ledamöterna bereda ett till 5,000 kronor förhöjdt arfvode. I öfrigt utgår
däremot det anvisade beloppet fortfarande efter enahanda grunder som
förut.
Uti en den 19 oktober 1907 till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva
extra ordinarie notarierna friherre Fr. Bennet och grefve G. A. Sparre,
hvilka af hofrätten förordnats att tjänstgöra såsom notarier å den
extra divisionen, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, i
sammanhang med frågan om tillfällig löneförbättring åt en del ämbetsoch
tjänstemän, taga under ompröfning, huruvida icke det åt notarierna
å den extra divisionen anslagna arfvode af 1,800 kronor skäligen bör
höjas till enahanda belopp, som enligt stat tillkommer hofrättens ordinarie
notarier i lägsta lönegraden, eller till 3,200 kronor eller ock till
det belopp, Kungl. Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma.
Till stöd för ansökningen hafva sökandena ytterligare anfört, att
1,800 kronor äro för sökandena, hvilka under flera år tjänstgjort i hofrätten,
ett ringa arfvode för en tjänst, som, ehuru ej uppförd å ordinarie
stat, likväl måste anses i allt väsentligt likartad med ordinarie notarietjänst;
att vid senaste årens löneregleringar den uppfattning gjort sig
gällande, att jämväl första gradens tjänstemän och sålunda äfven de,
som på ett stadigvarande sätt förrätta med sådan tjänst förenade
tjänsteåligganden, böra åtnjuta sådana löneförmåner, att de skäligen
kunna äfven under sådan dyr tid som den nuvarande uppehålla sig på
desamma; att ett förordnande sådant söm ifrågavarande vanligen erhålles
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
59
först efter närmare tio års tjänstgöring i och under hofrätten,. därunder
lönen för arbetet oftast endast bestått i mindre gratifikationer; att
stärka skäl finnas att antaga, att anordningen med den extra divisionen
måste under ganska lång tid framåt blifva beståndande; samt att, da
betalningen för renskrifning väsentligen ökats, någon besparing pa de
anslagna renskrifningspenningarna icke kan påräknas, utan tvärtom brist
å anslaget kommer att uppstå.
Genom nådig remiss den 21 november 1907 anbefalldes hofrätten
att i ärendet afgifva utlåtande, och har i anledning häraf hofrätten
anfört följande: , . , , , ,
Då ifrågavarande befattningar äro med afseende a arbetets ait
och omfattning i det närmaste likställda med ordinarie notarietjänster,
samt härtill kommer, att förordnande att tjänstgöra såsom notarie å
den extra divisionen i verkligheten erhålles först efter jämförelsevis
långvarig tjänstgöring inom hofrätten, torde, enligt liofrättens åsikt, svårligen
kunna förnekas, att det för befattningarnas uppehållande bestämda
arfvode blifver väl knappt, helst som, på sätt hofrätten i ofvannamnda
skrifvelse den 1 oktober 1906 framhållit, beliofvet af den extra divisionen
antagligen under ganska lång tid framåt kommer att fortfara.
" Hofrätten, som därför och med hänsyn jämväl till de i hulvudstaden
oafbrutet stegrade lefnadskostnaderna ansett förhöjning af ifrågavarande
arfvoden vara af omständigheterna påkallad, har i. sadant afseende
förordat, att, därest tiden för den extra divisionens tjänstgöring
vidare utsträckes, åt dem, som erhålla förordnande att å divisionen bestrida
notarietjänst, måtte beredas arfvoden till belopp af 2,400 kronor
för år räknadt, så att, med tillägg af ersättningen för renskrifnmgskostnader,
till hvardera notarien skulle komma att utgå 2,800 kronor.
I detta sammanhang har hofrätten, under åberopande af sm Hemställning
om förhöjning af det på hoträttens ordinarie stat upptorna
anslaget till amanuenser och extra biträden, för hvilken framställning
iac*- i det föregående redogjort, ansett sig tillika böra hemställa om
förhöjning jämväl af de i''anslaget till den extra divisionen ingående
gratifikationsmedel från 1,200 kronor till 2,400 kronor. .
Kostnaden för den extra divisionen skulle, under förutsättning af
den höjning i anslaget, hvarom hofrätten sålunda hemställt, komma att
öfverstiga den nuvarande kostnaden med 2,400 kronor för åis hvadan
följaktligen årsanslaget till den extra divisionen skulle behöfva hojas
från nu utgående 30,900 kronor till 33,300 kronor.
Hvad hofrätten sålunda anfört och hemställt, anser jag mig hora
i alla afseenden biträda, och tillåter jag mig härvid särskildt påpeka,
Xrigs
hofrätien,
[19.]
60 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
att enligt de för åtnjutande af extra lönetillägg nu föreslagna grunder
de, som förordnas att å den extra divisionen tjänstgöra som notarier,
lika litet som de fem adjungerade ledamöter i hofrätten, hvilka åtnjuta
aflöning af ifrågavarande anslag, skulle vara till sådant lönetillägg berättigade.
»
Utskottet, som ansett den begärda löneförhöjningen för de å den
extra divisionen tjänstgörande notarierna skäligen'' kunna begränsas till
300 kronor för dem hvar, men i öfrigt icke haft något att erinra mot
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer,
att Riksdagen må, i anledning af Kungl. Majrts
förevarande framställning, för fortsatt uppehållande
tran den 1 september 1908 af en extra division i Svea
hofrätt för behandling af instämda och vädjade mål,
å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 32,700
kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under
år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna,
hvad af nämnda belopp belöper på tiden från den 1
september till årets slut.
21:o) Under denna bufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare föreslagit
Riksdagen att för ar 1909 till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militära ledamöter å extra stat anvisa enahanda belopp, som för
innevarande och flera föregående år därtill anslagits, eller 3,250 kronor.
Rörande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 8 juni 1907 har krigshofrätten anfört,
att sedan lång tid tillbaka, ej minst sedan 1901 års härordning börjat
träda i kraft, behofvet af förändrad reglering af löneförhållandena för
krigshofrättens civila ämbetsmän och vaktmästare gjort sig starkt gällande,
men då frågan om ämbetsverkets omorganisation alltjämt stått
på dagordningen, har krigshofrätten hittills icke ansett sig ''böra göra
andra framställningar än sådana, som stått i samband med denna fråga
och föranledts af särskilda nådiga remisser eller som betingats af
cirkuläret till ämbetsverken den 25 oktober 1901. Då emellertid det
år efter år ökade arbetet i krigshofrätten i förening med de stegrade
lefnadskostnaderna i hufvudstaden bragt lönefrågan i ett så förändradt
läge, att en lösning af denna fråga, åtminstone såvidt den rör krigshofrättsradsämbetet
och krigsfiskalstjänsten samt vaktmästaresysslan,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
61
icke längre, enligt krigshofrättens åsikt, kan utan betänkliga olägenheter
fördröjas eller ställas i beroende af frågan om en eventuell ombildning
al krigshofrätten, har krigshofrätten ansett sig böra anmäla
detta förhållande samt framställa de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna
gifva anledning.
Krigshofrätten har härvid till en början erinrat, att enligt den år
1876 fastställda lönestaten krigshofrättsrådet åtnjuter lön 3,300 och
tjänstgöringspenningar 1,200, tillhopa 4,500 kronor, krigsfiskalen lön
2,000 och tjänstgöringspenningar 700, tillhopa 2,700 kronor, och vaktmästaren
lön 600 kronor samt att, i anseende till den ifrågasatta omregleringen
af ämbetsverket, för närvarande de civila befattningshafvandena
med undantag af vaktmästaren äro tillsatta allenast på förordnande
tills vidare.
Krigshofrätten har vidare erinrat, att aflöningsbeloppen i nu gällande
lönestat fastställts med hänsyn, bland annat, därtill, att hvarken krigshofrättsrådet
eller krigsfiskalen kunde anses af sina befattningar hafva
full sysselsättning, i följd hvaraf de jämväl vore berättigade att därmed
förena annan tjänst.
Med framhållande att nyssberörda förutsättning ej vidare kan anses
föreligga, har krigshofrätten efter närmare utveckling af de skäl, hvarpå
ifrågavarande framställning grundas, i främsta rummet hemställt, att
innehafvarne af krigshofrättsrådsämbetet och krigsfiskalstjänsten måtte
beredas en själfständigare ställning med fullmakt å sina befattningar
och med enahanda löneförmåner, som i den nya aflöningsstaten för
statskontoret fastställts för respektive statskommissarie och andra gradens
tjänsteman. Därest Kungl. Maj:t skulle finna ifrågavarande befattningar
fortfarande såsom hittills böra uppehållas allenast på förordnande, har
krigshofrätten hemställt, att för sådant fall innehafvaren af krigshofrättsrådsämbetet,
hvilken sedan 1886 förenat ämbetet i krigshofrätten
med tjänst i Svea hofrätt och som under de senast förflutna fem åren
å de statstjänster, han innehar, uppburit ett belopp, som i medeltal per
år icke understigit 8,100 kronor, måtte beredas ett extra lönetillägg af
3,600 kronor att utgå från och med år 1908, så att hans sammanlagda
löneförmån å krigshofrättsrådsämbetet komme att från och med nämnda
år uppgå till enahanda belopp, som för statskommissarie i den nya lönestaten
för statskontoret blifvit bestämdt, eller 8,100 kronor, med skyldighet
för innehafvaren af krigshofrättsrådsämbetet att under den tid, samma
lönetillägg åtnjutes, frånträda sina löneförmåner i Svea hofrätt och i
öfrigt underkasta sig de villkor för lönetilläggets åtnjutande, Kungl.
Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Beträffande krigsfiskalstjänsten
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
liar krigshofrätten för motsvarande fall hemställt, att åt innehafvare!!
af denna befattning måtte beredas ett extra lönetillägg af 3,100 kronor
att utgå från och med år 1908 med skyldighet för honom att likaledes
vara underkastad de villkor för åtnjutande af detta lönetillägg, som
Kungl. Maj:t kunde uppställa.
Slutligen och då numera, enligt krigshofrättens åsikt, saknas giltigt
skäl, hvarför krigshofrättens vaktmästare skall vara sämre ställd i
aflöningsafseende än vaktmästare i allmänhet, har krigshofrätten hemställt,
att äfven vaktmästaren, som åtnjuter fri bostad och bränsle, måtte
beredas samma aflöning, som för sådant fall för statskontorets vaktmästare
blifvit bestämdt, eller kontant tillhopa 950 kronor att utgå från
och med år 1908.
Visserligen torde icke kunna förnekas att, med hänsyn till de på
senare tid väsentligt ökade göromålen i krigshofrätten, ett behof af förändrad
reglering af löneförhållandena därstädes, i synnerhet hvad angår
krigshofrättsrådsämbetet och krigsfiskalstjänsten, gjort sig i flera afseenden
starkt gällande. Att utan samband med frågan om krigshofrättens
omorganisation företaga en lönereglering för krigshofrätten,
äfven om densamma endast skulle ske i den riktning, som angifves af
krigshofrättens senare alternativa förslag, synes mig dock svårligen
kunna äga rum.
Då omförmälda fråga icke heller vid detta riksmöte kan framläggas
till afgörande, finner jag därför krigshofrättens berörda framställning
för närvarande icke kunna föranleda annan åtgärd än den,
som föranledts af öfriga till Kungl. Maj:t gjorda framställningar
om tillfällig lönereglering i enlighet med den för statskontoret fastställda
nya lönestat.
Vid sådant förhållande och då jag, lika litet som jag funnit mig
böra föreslå någon ändring i den för krigshofrättens civila befattningshafvande
gällande ordinarie lönestat, ansett mig böra å extra stat begära
något särskildt aflöningstillägg för samma befattningshafvande, skulle
således för krigshofrättens räkning å extra stat nu icke behöfva äskas
högre anslag, än hittills utgått.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot ifrågavarande framställning,
hemställer alltså,
t
att Riksdagen må för år 1909 till arfvoden åt
krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å
O
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
63
extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande
och flera föregående år därtill anslagits, eller
3,250 kronor.
22:o) Knngl. Maj:t har uti punkt 20 af denna hufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara
vid vissa läns- och kronocellfängelser å extra stat för år 1909 anvisa
ett belopp af 48,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att af detta
anslag under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel utanordna,
hvad som kan finnas erforderligt.
Departementschefen har rörande detta ärende till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Fångvårdsstyrelsen har i sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse
af den 27 september 1907 vidare anfört följande:
I underdånig skrifvelse den 24 oktober 1902 anmälde styrelsen,
hurusom länsfängelset i Mariestad härjats af eldsvåda, som tydligen
uppkommit genom gnistor, hvilka från rök- eller luftrör uppträngt å
vinden, och hvilken eldsvåda så gripit omkring sig, att fängelset i hast
måst utrymmas. Kostnaden för fängelsets restaurerande efter nämnda
eldsvåda uppgick till inalles 29,203 kronor. Sedermera har af enahanda
orsak i december 1906 ett eldsvådetillbud förekommit jämväl vid länsfängelset
i Gäfle, i det gnistor från varmapparatens skorsten inträngde
i den å fängelsevinden befintliga, i skorstensstocken utlöpande ventilationstrumman
och antände dess trävirke.
I anledning af sålunda upprepade händelser lät styrelsen ofördröjligen
undersöka ventilationsanordningarna vid likets samtliga cellfängelser
för utrönande, huruvida jämväl annorstädes förelåge eldfara af
samma orsak, som senast konstaterats vid fängelset i Gäfle. Af de till
styrelsen inkomna instrumenten öfver de med anledning häraf hållna besiktningarna
och de kompletterande upplysningar, som genom styrelsens
biträdande arkitekt införskaffats, har ock visat sig, att så är förhållandet med
nästan samtliga de större cellfängelserna, i det vid dem alla ventilationsrör
äro samlade å vinden i horisontala kanaler, som förenats med varmapparatens
skorstenar och som, äfven där de äro klädda med tegel, befunnits
inuti bestå af plank och vara fyllda med damm och sot af ytterst
brännbar beskaffenhet. Härtill kommer, att å alla större länsfängelser,
som icke blifvit uppförda eller ändrade under de senaste 20 åren, saknas
brandbottnar af tegel eller cement å vindarna, ett förhållande, som äger
rum äfven i några mindre länsfängelser och kronohäkten.
Åtgärder för
aflägsnande af
eldfara vid
vissa läns- och
kronoedlfängelser.
[20.1
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Däremot hafva i allmänhet berörda mindre fängelser och häkten
befunnits bättre skyddade och jämväl mera verksamt ventilerade. Till
följd af i dem tillämpad t uppvärmuingssystem med cellugnar för parvis
liggande celler hafva nämligen de mindre fängelsernas ven fila tionspipor
blifvit kombinerade med cellugnarnas skorstensrör och uppdragna genom
yttertaket, hvarigenom åstadkommits vida raskare luftomsättning och
större säkerhet mot förorening af kanalerna samt bättre skydd mot eldfara
a vindarna.
För aflägsnande af berörda genom ventilationstrummorna förefintliga
fara vid de andra fängelserna hafva i de
menten åtföljande yttrandena föreslagits att inkläda dessa trummor med
eldfast ämne eller afkoppla dem från varmapparaternas skorstenar och
förse dem med särskilda sådana. Härmed skulle emellertid, enligt af
styrelsens biträdande arkitekt i ärendet afgifvet yttrande, endast vinnas
en del af önskemålet, nämligen ökad trygghet mot eldfara. Men däremot
skulle draget väsentligt minskas och därigenom ventilationsmöjligheterna
försämras i de horisontala trummorna genom deras skiljande
från den uppvärmda skorstenen. Och i följd däraf skulle äfven afsättningen
af damm och smuts ökas till skada för luftomsättningen i cellerna.
Det syntes därför arkitekten vara mera rationellt att, i likhet
med hvad som skett vid de nybyggda cellfängelserna i Stockholm, å
Härianda och i Hernösand, sammanföra närliggande cellers ventilationsrör
till skorstenar, som dragas direkt upp genom yttertaket, helst kostnaden
härför blefve obetydligt större än för de i yttrandena från orterna
tillstyrkta åtgärderna.
Men därjämte anser arkitekten det vara nödvändigt skydda fängelserna
äfven från de lätt brännbara upplag och förråd, som samlas å
vindarna, genom att anordna brandbottnar, där sådana icke förut finnas.
Med framhållande af nödvändigheten i berörda afseenden af genomgripande
åtgärder har arkitekten för de fängelser, för hvilka på grund
af de inkomna besiktningsinstrumenten och upplysningarna dylika åtgärder
funnits nödiga, med ledning af erfarenheten från fängelserna i
Mariestad och Gäfle beräknat kostnaden härför till följande belopp, därvid,
med hänsyn till redan villkorligt afslutadt aftal om försäljning af
länsfängelset i Malmö, för detta endast tillstyrkts mindre omfattande
provisorisk anordning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 65
Länsfängelset eller kronohäktet
Kostnad för
brandbotten skorstenar
Summa i
i Norrtälje...........................................
650
650
1
Uppsala..............................................
1,220
1,100
—
2,820
Nyköping ......................................
750
—
750
,, Linköping ........................................
1,580
2,500
4,080
„ Jönköping .......................................
1,580
_
2,500
4,080
—
Wäxiö...............................................
1,500
—
—
1,500
,, Kalmar ...............................................
1,580
—
2.000
3,580
,, Karlskrona .......................................
1,200
—
1,600
—
2,800
—
,, Kristianstad ...................................
1,510
—
2,250
3,760
,, Malmö (provisoriska åtgärder) ...
-—
—
200
200
„ Ystad (plåtbeklädnad af en skor-
sten) .............................................
—
50
50
—
.. Vänersborg........................................
—
2,100
2,100
,, Karlstad ...........................................
1,580
1,730
3,310
.. Örebro ..............................................
1,580
2,580
4,160
,, Västerås .........................................
1,200
1,600
2,800
,, Falun.................................................
1,200
1,600
2,800
; ,, Härnösand, gamla fängelset .........
1,200
1,600
2,800
,, Östersund ........................................
600
—
600
! Umeå ................................................
692
_
—
692
—
Kronor
_
—
—
—
43,032
—
; hvartill för oförutsedda utgifter
—
—
—
—
—
—
skulle komma...................................
—
4,968
Summa kronor
48,000
Med påpekande af angelägenheten däraf, att berörda åtgärder
snarast möjligt vidtagas, har styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att, för vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara
genom nuvarande ventilationsanordningar m. m. vid omförmälda
länsfängelser och kronohäkten, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp
af 48,000 kronor; och har styrelsen tillika hemställt, att för åtgärdernas
påbörjande redan under år 1908 medel må för detta år få
förskjutas af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.»
På grund af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört och då den
fara, som uti berörda hänseende syntes föreligga beträffande en stor del
af rikets läns- och kronocellfängelser, snarast möjligt syntes böra undanBih.
till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Inlösen för
fångvårdens
räkning af
läkarebostaden
vid tvangsarbetsanstalten
a Svartsjö.
[21.]
röjas, hemställde departementschefen om ifrågavarande framställnings
aflåtande till Riksdagen.
I anslutning till hvad departementschefen i föreliggande ämne
anfört, hemställer utskottet,
att Riksdagen må för vidtagande af åtgärder
för aflägsnande af eldfara vid vissa läns- och kronocellfängelser
å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp
af 48,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
af detta anslag under innevarande år förskottsvis af
tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas
erforderligt.
23:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit
Riksdagen att för inlösen af det af nuvarande läkaren vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö å anstaltens område uppförda boningshus jämte
tillhörande uthusbyggnad, att användas såsom bostadslägenhet åt läkaren
vid anstalten, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
I detta ämne har departementschefen anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 7 april 1891 anförde fångvårdsstyrelsen
rörande sjukvården vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, att
aftal visserligen kunde träffas med den närmast anstalten, vid Drottningholm,
på ett afstånd af 1,9 mil boende läkaren att en å två gånger i
veckan besöka anstalten och att dessutom, när helst hans närvaro i
följd af sjukdomsfall erfordrades, på kallelse där infinna sig, men styrelsen
erinrade därjämte, hurusom erfarenheten vid dåvarande kronoarbetsstationen
å Tjurkö visat, att en anstalt af ifrågavarande slag icke
kunde vara betjänt med dylik anordning. Med åberopande af hvad vid
Tjurkö i nämnda hänseende förekommit och under framhållande, att i
allt fall den utgift, som anstalten å Svartsjö skulle hafva att vidkännas
för sjukvårdens bestridande genom en på längre afstånd därifrån boende
läkare, säkerligen skulle komma att, med inräkning af resekostnaderna,
öfverstiga 1,500 kronor om året, uttalade sig styrelsen för önskvärdheten
däraf, att vid anstalten å Svartsjö läkare måtte finnas att på
platsen dagligen tillgå. För vinnande af detta mål föreslog styrelsen
arfvode åt läkaren vid anstalten samt, enär bostad icke kunde åt honom
anordnas, ett årligt hyresbidrag af 300 kronor. Detta förslag blef af
Kungl. Maj:t bifallet enligt nådigt bref den 15 maj 1891.
Sedermera anförde styrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september
1894, att någon egentlig svårighet för läkaren vid Svartsjö att
erhålla boningsrum dittills icke mött, enär såväl de personer, hvilka
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
67
varit förordnade å denna befattning, som jämväl bevakningsbefälhafvaren,
åt hvilken tjänstebostad anvisats, varit ogifta, och i följd häraf en del
af nämnda bostad kunnat upplåtas åt läkaren. Men då i allt fall ett
sådant förhållande vore tillfälligt och någon säkerhet icke funnes därför,
att i anstaltens närhet passande bostad vid behof stode att hyra ens
för en ogift läkare, samt ännu mindre någon passande bostad kunde
där påräknas för läkare med familj, vore det påtagligt, att saknaden
af tjänstebostad för läkaren skulle medföra svårighet att för denna befattning
förvärfva och bibehålla duglig person, liksom äfven att anstalten
kunde blifva lidande genom att få sin läkare boende på större
afstånd från anstalten, än som med dennas intresse vore förenligt.
I detta afseende meddelade styrelsen, att, såvida icke ändring i nu påvisade
förhållande kunde vinnas, anstalten icke kunde påräkna att få
behålla sin dåvarande läkare, enär han, såsom då nyligen gift, vore i
behof af ökadt bostadsutrymme. I likhet med hvad styrelsens biträdande
arkitekt föreslagit, ansåg styrelsen, att den föreliggande frågan bäst
kunde lösas på det sätt, att den redan befintliga bevakningsbefälhafvarebyggnaden
användes till bostäder åt vaktkonstaplar och en ny byggnad
uppfördes åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren. Kostnaden för en
dylik byggnad af trä i två våningar och inredd med kök, sal och därjämte
ett rum för hvardera tjänstemannen i nedra våningen och sofrum
i den öfra våningen skulle enligt uppgjord förslagsberäkning uppgå
till 30,000 kronor. På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen,
att till Riksdagen måtte göras framställning om anslag till uppförande
af en boställsbygggnad åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren
vid Svartsjö.
1 enlighet med fångvårdsstyrelsens hemställan afläts proposition
härom till 1895 års Riksdag.
Denna proposition vann emellertid icke Riksdagens bifall. Såsom skäl
för afslaget åberopades, bland annat, att det ej syntes nödvändigt att
anställa särskild vid anstalten bosatt läkare, helst inom ett afstånd af
1,9 mil från anstalten läkare fanns att tillgå, samt att, om särskild
läkare för anstalten framdeles visade sig nödvändig, hinder ej syntes
böra möta att besätta läkarebefattningen, som ej torde kunna anses vara
annat än en öfvergångsplats, med en yngre läkare, för hvilken bostad
syntes kunna utan särskildt anslag anordnas inom de vid anstalten befintliga
byggnader.
Med föranledande af en utaf fångvårdsstyrelsen tillstyrkt framställning
af läkaren vid anstalten Frans Berglund, medgaf sedermera
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 25 juli 1895, att åt Berglund finge
afgiftsfritt upplåtas passande tomtplats inom anstaltens område, hvarå
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
lian ägde på egen bekostnad uppföra en bostadsbyggnad jämte nödiga
uthus, med skyldighet för Berglund eller hans rättsinnehafvare att, clå
läkarebefattningen vid anstalten af Berglund lämnades, låta, om så skulle
af fångvårdsstyrelsen påfordras, åter borttaga byggnaderna.
På grund af detta tillstånd lät Borglund under vintern 1895—1896
å anvisad plats inom parken vid Svartsjö uppföra ett boningshus af trä,
innehållande fyra rum och kök jämte förstuga och vindsrum, samt en
uthusbyggnad.
Genom Kungl. Maj:ts nådiga bref den 21 december 1906 höjdes
på fångvårdsstyrelsens hemställan aflöningarna till de vid fångvårdsanstalterna
anställda läkare. Arfvodet till läkaren vid Svartsjö bestämdes
härvid till 2,000 kronor samt den till honom utgående hy reser sättning
till 600 kronor, hvarjämte han åtnjuter vedbrand. Öfriga vid fångvårdsanstalterna
anställda läkare hafva endast kontant arfvode, växlande
mellan 2,000 och 100 kronor.
Berglund, som fortfarande är läkare vid Svartsjö, har nu hos fångvårdsstyrelsen
hembjudit ifrågavarande byggnader till inlösen för ett
pris af 15,000 kronor. I sin framställning härom erinrar Berglund, att
anledningen till att han uppfört omförmälda byggnader varit omöjligheten
för honom att inom anstaltens område eller i trakten däromkring
få hyra lämplig bostad, samt att han, som för byggnadernas uppförande
nödgats skuldsätta sig, i anledning häraf, särskildt med de senare årens
stegrade räntesatser, finge vidkännas i förhållande till hans inkomster
afsevärda ränteutgifter, hvartill komme kostnaden för byggnadernas
underhåll m. m.
Direktören vid anstalten har tillstyrkt bifall till det gjorda erbjudandet.
Någon olägenhet af att enskild person varit ägare till läkarebostaden
har under nuvarande innehafvarens tid ej förekommit, men vid
Berglunds afgång skulle svåra förvecklingar för anstalten kunna uppstå,
då det väl knappast torde kunna antagas, att en efterträdare i
tjänsten skall befinnas villig inlåta sig på en så pass vidlyftig affär
som inlösandet af ifrågavarande bostadshus. Det skulle gifvetvis vara
staten värdigare att inlösa den för anstalten oundgängligt nödvändiga
läkarebostaden.
Direktören framhåller vidare, att den erbjudna byggnaden är
synnerligen solid i alla afseenden och icke tarfvar någon som helst vidlyftig
reparation. Den är till sin storlek väl afpassad efter läkarens
behof och innehar ett särdeles lämpligt läge. Allt tyder på, att fångvården
härvidlag skulle göra en god affär, samtidigt med att en ej ringa
börda aflyftades en i fångvårdens tjänst redan gammal och väl meriterad
tjänsteman.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
69
Fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt har i afgifvet intyg vitsordat,
att med hänsyn till sättet för byggnadens uppförande och dess
underhåll det af Berglund begärda priset, 15,000 kronor, kan anses
mycket billigt.
Uti underdånig skrifvelse den 8 november 1907 har fångvårdsstyrelsen,
med öfverlämnande af Berglunds ofvanberörda framställning
samt beskrifning öfver de till inlösen erbjudna byggnaderna och ritningar
öfver bostadshuset jämte öfriga ärendet rörande handlingar,
för egen del anfört, att det, enligt styrelsens åsikt, knappast torde
behöfva framhållas, att vid en fångvårdsanstalt med tvångsarbetsanstaltens
å Svartsjö afskilda läge och med dess talrika fångpersonal, bland
hvilken så godt som dagligen förekomma sjukdomsfall, låtsade eller
verkliga, lätt tillgång till läkare är af nöden, hvadan för anstaltens
skötsel, liksom ock för möjligheten att kunna förvärfva och bibehålla för
läkarebefattningen fullt kompetent person, är af största betydelse, att
tjänlig läkarebostad finnes att tillgå vid anstalten.
Styrelsen erinrar, att det ock var med fästadt afseende härå, som
Kungl. Maj:t, på därom af styrelsen gjord framställning, och då det visat
sig omöjligt för Berglund att i anstaltens närhet kunna få hyra lämplig
bostad, medgaf kostnadsfri upplåtelse åt Berglund af en tomtplats inom
anstaltens område. Den såsom bidrag till byggnadskostnadernas förräntande
Berglund tillerkända hyresersättning, som efter 1906 års slut
böjts till 600 kronor för år, motsvarar, efter för staten skäligen beräknad
räntefot af 4 procent, just det belopp, 15,000 kronor, hvarför byggnaderna
nu af Berglund hembjudits till inlösen. Berörda hyresersättning skulle
naturligtvis, om köp kommer till stånd, upphöra att utgå. Då nämnda byggnader
äro Berglunds privata egendom, som kan fritt försäljas till bortflyttning
från platsen, skulle fångvården vid Berglunds afgång återigen
kunna blifva försatt i det vanskliga läget att ej för läkaren kunna finna
passande bostad. Den för ett tiotal år sedan rådande svårigheten, för
att ej säga omöjligheten, att vid anstalten eller på rimligt afstånd
därifrån få förhyra tjänlig läkarebostad fortfar nämligen ännu alltjämt.
Styrelsen framhåller jämväl, att det icke synes vara staten värdigt
att låta Berglund, som måst för anskaffande af de nödiga byggnadsmedlen
upptaga banklån, fortfarande för eu i allt fall för anstalten
nödvändig byggnad betungas med den risk, som under nuvarande
penningstrama tider är förenad med dylika lån.
På sålunda anförda grunder samt med åberopande af det af styrelsens
biträdande arkitekt i ärendet afgifna intyg har styrelsen hemställt
om aflåtande af proposition till Riksdagen, att ifrågavarande Berg
-
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
lund tillhöriga bostadsbyggnad med uthus må för fångvården inlösas
för 15,000 kronor för att därefter användas till bostad åt den vid
anstalten anställda läkare.
Uti infordradt yttrande i ärendet har öfverintendentsämbetet, med
afseende å hvad rörande byggnaderna i fråga blifvit upplyst och då
uppförandet för statsverkets räkning af nya boställslägenheter, liknande
de förevarande, efter ämbetets mening, skulle ställa sig dyrare än inlösen
af de redan färdiga husen, förklarat sig för sin del icke hafva
något att erinra emot bifall till ifrågavarande hemställan.
Att det för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, där fångantalet på
senare tid plägat uppgå till omkring 270, icke blott är till synnerlig
fördel att hafva omedelbar tillgång till läkare, utan att detta, med
hänsyn såväl till anstaltens afskilda läge som till önskvärdheten af att
dagligen kunna, där så erfordras, kontrollera de å anstalten intagna
fångarnas arbetsduglighet, utgör ett verkligt behof, synes mig knappast
kunna med fog ifrågasättas. Den omständigheten, att särskild läkare
sedan omkring sexton år finnes vid anstalten förordnad, torde ock i
sin mån vara ägnad att vitsorda detta behof. Enligt hvad jag inhämtat,
gäller fortfarande såsom förut, att annan läkare icke finnes på närmare
afstånd än vid Drottningholm.
Om sålunda behofvet af särskild läkare vid anstalten måste anses
ådagalagdt, lärer, å andra sidan, af hvad fångvårdsstyrelsen anfört få
anses framgå, att någon annan lämplig läkarebostad än den af Berglund
uppförda icke finnes vid anstalten eller i dess närhet att tillgå. Och
äfven om läkarebeställningen vid anstalten framdeles skulle besättas
med yngre ogift läkare, som kan åtnöjas med mindre bostadslägenhet
än den ifrågavarande, lärer b}:rggnaden i fråga väl behöfvas för att tillgodose
det ännu alltjämt förefintliga behofvet af ytterligare bostäder
för befattningshafvande vid tvångsarbetsanstalten. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till hvad som blifvit upplyst rörande beskaffenheten
af ifrågavarande byggnader och det erbjudna priset för desamma,
samt då genom inlösen af byggnaderna den nu till läkaren utgående
hyresersättningen skulle besparas, har jag ansett mig böra biträda
fångvårdsstyrelsens framställning.»
Som al hvad i ärendet blifvit anfördt framgår, att byggnaderna
i fråga äro för staten behöfliga hemställer utskottet,
att Riksdagen må för inlösen af det af nuvarande
läkaren vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö å
anstaltens område uppförda boningshus jämte till
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
71
hörande uthusbyggnad, att användas såsom bostadslägenhet
åt läkaren vid anstalten, å extra stat för år
1909 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.
24:o) Uti punkt 22 af denna hufvudtitel har Kung]. Maj:t föreslagit
Riksdagen att på extra stat för år 1909 bevilja:
till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ett förslagsanslag högst 26,250 kronor,
till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.
ett förslagsanslag af 45,400 kronor, samt
till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m. ett belopp af
20,100 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af sistberörda belopp under år
1908 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas
erforderligt.
Rörande detta ämne har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Senaste Riksdag har på extra stat för år 1908 beviljat:
dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostringsanstalten
å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,
dels ock till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever
m. m. ett förslagsanslag af 29,400 kronor.
Löneanslaget har utgått enligt följande lönestat:
Befattningshafvande
Lön
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Arfvode
Summa
Ålderstillägg
1
efter 5
år1 efter 10 år
1
direktören .................................
2,500
_
1,500 —
_
4,000 —
500
500
predikanten och förste läraren ......
—
_ J_
2,400
_
2,400 —
1
—
_
—
—
andre läraren...........................
1,200
—
—
_
1,200 —
200
—
200
—
1 afdelningsbefälhafvare...............
1,000
600 —
—
—
1,600 —
200
—
200
!
1 dito ...............
1,000
—
600 —
—
—
1,600 —
200
—
200
_i
bokhållaren.................................
—
-
— —
1,200
—
1,200 —
—
—
—
-i
1 förman...................................
450
—
400 —
—
—
850j—
75
—
75
—
7 förmän....................................
3,150
—
2,800 —
—
—
5,950|—
525
—
525
—!
husmodern jämte fri kost ............
300
—
200 —
|
—
—
500 —
50
—
50
—
maskinisten.................................
650
—
500 —
—
1,150 —
75
—
75
—
läkaren.....................................
—
—
_ |_
500
—
500 —
—
—
—
—
landtbruksinspektoren..................
1,200
—
600;—
—
—
1,800 —
200
—
200
-
Statens uppfostringsanstalt
å Bona.
[22.]
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Härtill kommer för samtliga befattningshafvande med undantag
af läkaren fri bostad och vedbrand.
Denna lönestat, till hvilken förslag år 1903 uppgjordes af delegerade
för anstaltens anordnande, framlades ursprungligen för 1904 års
Riksdag, endast med den olikhet att aflöningen till maskinisten då upptagits
till 950 kronor. Sedan vid 1905 års Riksdag sistnämnda aflöning
höjts till 1,150 kronor, har icke någon förändring uti lönestaten ägt
rum. Enär under år 1905, det första året af anstaltens tillvaro, då
endast 50 elever kunde emottagas, andre läraren, den ena afdelningsbefälhafvaren
och fyra af förmännen icke ansågos behöfliga, var det
ej erforderligt att för detta år begära anslag till dessa befattningshafvande.
Ej heller under hela år 1906 voro alla befattningar vid
anstalten tillsatta, i det en afdelningsbefälhafvaretjänst och andre lärarebefattningen
först den 1 juli 1906 erhöllo innehafvare, hvarjämte under
årets första månader blott fyra förmansaflöningar togos i anspråk.
I detta sammanhang må erinras, att 1907 års Riksdag, med anledning
af styrelsens vid anstalten förslag att genom bestämmande af ett
visst arfvode för bestridande af orgelspelningen vid gudstjänsterna å
anstalten samt för elevernas undervisning i sång bereda andre läraren
en inkomstökning, för berörda ändamål beviljade ett belopp af 400
kronor att utgå af förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid
anstalten intagna elever m. m.
Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 rörande anstaltens
anslagsbehof för år 1909 har styrelsen ansett en förbättring af löneförmånerna
för samtliga befattningshafvande vid anstalten med undantag
endast af läkaren vara af största behof påkallad. På grund däraf har
styrelsen, som tillika erinrat, att 1907 års Riksdag för större delen af
de vid rikets fångvård anställda befattningshafvande beslutat afsevärda
löneförhöjningar, hvilka få åtnjutas från och med år 1908, samt med
åberopande af de grunder, som i allmänhet iakttagits vid senare regleringar
af lönestaterna äfven vid andra statens verk, upprättat följande förslag till
ny lönestat vid anstalten:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
78
Befattningshafvande
Lön
1
Tjänst-
görings-
penningai
1
Arfvode
Ålders tillägg
Slxxt
efter 5
är''efter 10 år
aflöning
direktören.....................
3,500
1,500
_
500
_
5,500
500
500
6,500
predikanten och förste
läraren .....................
1,500
1,000
2,500
500
500
3,500
andre läraren...............
1,000
—
600
—
—
1,600
—
200
—
200
—
2,000
—
j 1 afdelningsbefälhafvare
1,200
—
900
—
—
—
2,100
—
200
—
200
—
2,500
—
1 d:o
1,200
—
900
—
—
—
2,100
—
200
—
200
—
2,500
—
bokhållaren..................
1,000
—
600
—
—
—
1,600
—
200
—
200
—
2,000
—
1 förman ....................
600
—
500
—
—
—
1,100
—
100
—
100
—
1,300
—
9 förmän .....................
5,400
—
4,500
—
—
_
9,900
—
900
—
900
—
11,700
—
husmodern jämte fri kost
400
—
200
—
—
—
600
—
75
—
75
—
750
—
maskinisten..................
800
—
600
—
—
—
1,400
—
100
—
100
—
1,600
—
läkaren........................
—
—
500
—
500
—
—
—
—
—
500
—
landtbruksinspektoren ...
1,400
—
800
—
—
—
2,200
—
400
—
400
—
3,000
—
summa kronor i
18,000
1
12,100
—
1,000
-1
31,100
—
3,375
-
3,375
—
37,850
—
Beträffande de sålunda föreslagna löneökningarna har styrelsen,
hvad först angår löneökningarna för direktören samt predikanten och
förste läraren, erinrat om hvad af fångvårdsstyrelsen i dess underdåniga
skrifvelse den 25 september 1900 angående anslagen till fångvården år
1908 anförts rörande behofvet af lönereglering för motsvarande tjänstemän
vid fångvården, hvarjämte styrelsen tillika åberopat den utförliga
underdåniga framställning, som i samma syfte nyligen blifvit till Kungi.
Maj:t öfverlämnad af svenska fångvårdssällskapet.
Vidare yttrar styrelsen: Vid föredragning inför Kungi. Maj:t af
ärendet rörande det anslagsbelopp för anstalten å Bona, hvarom nådig
proposition afgafs till 1904 års Riksdag, anfördes af dåvarande chefen
för justitiedepartementet, bland annat, följande: »Hvad särskildt angår
aflöningen för direktören, synes denna upptagen till det lägsta belopp,
som förhållandena medgifva. Direktörsbefattningen vid en anstalt sådan
som den ifrågavarande ställer tydligen mycket stora kraf på sin innehafvare,
och vill man verkligen med anstalten vinna det gagn, som
därmed åsyftas, är första villkoret, att man för denna befattning lyckas
förvärfva en därför lämplig person. Vid sådant förhållande ligger det
stor vikt på, att aflöningen är tillräcklig, och under alla omständigheter
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
synes den, såsom delegerade ock framhållit, icke böra sättas lägre än
de löneförmåner, som tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna kunna
uppnå». Direktören, som jämlikt § 16 af nådiga stadgan för anstalten
af Kungl. Maj:t förordnas tillsvidare, har såväl genom berörda stadga
som genom bestämmelser, intagna i allmänna lagen, fått ett mycket
ansvarsfullt kall åt sig uppdraget. Jämte ombesörjandet af mångskiftande
och omfattande förvaltningsbestyr, icke minst af ekonomisk
art, hvilka icke kunna på hans medarbetare öfverskjutas, kräfves af
honom en personlig ledning af hela uppfostringsverksamheten, som tager
all hans tid och arbetsförmåga i anspråk. Hans aflöning bör därför,
såsom redan blifvit framhållet, bereda honom bekymmersfrihet i ekonomiskt
afseende. Det för direktören föreslagna arfvodet af 500 kronor
afser att utgöra ersättning för hans arbete såsom föredragande och
sekreterare i anstaltens styrelse. Berörda funktion, som blifvit en nödvändig
följd af den ställning — särskildt såsom verkställare af styrelsens
beslut — som direktören intager, ökar hans arbete i sådan grad,
att det ifrågavarande arfvodet måste anses mycket måttligt. Exempelvis
har direktören att utom vidlyftig brefväxling i eget namn uppsätta förslag
till och kontrasignera styrelsens skrifvelser, dess underdåniga redogörelser
för anstaltens verksamhet och andra dylika arbeten, hvilka annars
pläga inom centralstyrelser och förvaltande verk utföras. Med hänsyn
därtill att den öfverledning, som anstaltens styrelse har att utöfva i fråga
om dess förvaltning, ej föranleder någon annan kostnad för staten än
de författningsenliga resekostnads-'' och traktamentsersättningarna för
ledamöterna i ifrågavarande styrelse, får det väl ock anses svara mot
billighetens fordringar, att föredraganden erhåller särskild godtgörelse.
Då predikant- och förste lärarebefattningen gifvetvis ställer stora
anspråk på innehafvaren, som därtill bör äga särskilda förutsättningar
för sitt kall, och då den erfarenhet, han i sitt arbete vid anstalten förvärfvar,
bör tillgodogöras anstalten under en ej alltför kort tid, har
styrelsen vid jämförelse med motsvarande platser inom fångvården ansett
de i föreslagna lönestaten upptagna löneförmånerna af 2,500 kronor
med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera ingalunda för höga. Dessa
förmåner anser styrelsen böra utgå i form af lön och tjänstgöringspenningar
och ej såsom arfvode.
Enligt bestämmelser, intagna i nådiga stadgan för anstalten, skall
den därstädes anställde landtbruksinspektoren vara en kunnig och skicklig
jordbrukare, och har han att samverka med direktören för att uppfostringsanstaltens
ändamål må i möjligaste måtto vinnas. För att kunna för
anstalten förvärfva och där kvarhålla en person, så kvalificerad, att han,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
75
med öppen blick för sin pedagogiska uppgift beträffande anstaltens elever,
förstår att utnyttja egendomens resurser och drifva ett rationellt och
efter nutidens fordringar anordnadt jordbruk, anser styrelsen den föreslagna
aflöningen för landtbruksinspektoren icke kunna sättas lägre.
Aflöningen för andre läraren har styrelsen velat afväga så, att
densamma skulle komma att blifva någorlunda jämförlig med de löneförmåner,
som numera beredas folkskolans lärarekrafter i städer och
större samhällen.
Afdelningsbefälhafvarna torde, framhåller styrelsen, med hänsyn
till deras tjänsteställning och de viktiga uppgifter, som ålagts dem
i fråga om ordningen och disciplinens upprätthållande, rättvisligen böra
i aflöningshänseende jämställas med assistenter vid fångvården, för hvilka
af 1907 års Riksdag bestämts en slutlön af 2,500 kronor.
Styrelsen anser, att, med hänsyn till det trägna arbete, som uttages
af anstaltens bokhållare, det till denne för närvarande utgående arfvodet
är alltför knappt tilltaget samt att för att sätta honom i tillfälle att med
blygsamma lefnadsanspråk kunna stifta familj en förhöjning af hans
inkomster till föreslaget belopp lärer vara nödvändig. Ifrågavarande
belopp har uppdelats i lön och tjänstgöringspenningar, och har till begynnelseaflöningen
lagts ålderstillägg af samma storlek som för afdelningsbefälhafvarne
i ändamål att möjliggöra en med de särskilda bokhållaregöromålen
å anstalten invand persons kvarstannande på platsen.
Den för husmodern upptagna förhöjda aflöningen har af styrelsen
föreslagits med hänsyn till det af 1907 års Riksdag för vaktfru vid
fångvården beviljade belopp. Slutaflöningen för sistnämnda befattningshafvande
utgör 1,050 kronor (500 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg å 75 kronor). Då emellertid husmodern
vid Bona lämpligen bör fortfarande åtnjuta fri kost, har slutaflöningen
för henne satts till 750 kronor.
Skötseln af anstaltens centralvärmeledning och dess elektriska
belysningsanläggning fordrar en erfaren och duglig maskinist. Den för
honom afsedda aflöningen måste därför, framhåller styrelsen, sättas så,
att hans ekonomiska villkor blifva någorlunda jämförliga med dem, som
stå till buds för kompetent folk inom den enskilda industrien. Reparations-
och underhållsarbeten hafva visat sig kunna utföras på platsen
utan anlitande af utomstående och till billig kostnad, därest maskinisten
varit kunnig i metallarbete. Honom åligger ock att förestå den vid
anstalten anordnade mekaniska verkstaden och att där handleda elever,
då hans öfriga göromål sådant medgifva.
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Beträffande slutligen förmännen har, säger styrelsen, behofvet af
inkomstökning gjort sig mest gällande med afseende å dessa, hvilka äro
de lägst aflönade befattningshafvande vid anstalten. 1907 års Riksdag har för
vaktkonstapel vid fångvården bestämt en slutlön af 1,300 kronor (lön 600
kronor, tjänstgöringspenningar 500 kronor samt ålderstillägg 100 kronor
efter resp. 5 och 10 år) jämte beklädnadsersättning efter 100 kronor
för år samt fri bostad och vedbrand eller ersättning därför. Den till
förman å Bona nu utgående slutaflöningen af 1,000 kronor, bestående
af 450 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar samt 75 kronor
ålderstillägg efter resp. 5 och 10 år, är visserligen 50 kronor högre än
den för fångvårdsvaktkonstapel hittills bestämda, men därvid är att
märka, att sistberörda funktionär uppburit årlig gratifikation med vanligen
högre belopp än 50 kronor; och har någon förmån af dylik art icke varit
medgifven för förman. Vid jämförelse mellan fångvårdsvaktkonstapels och
vid Bona anställd förmans åligganden och tjänsteansvar torde det vara
ställdt utom all fråga, att den, som har att i första hand fostra och utbilda
en minderårig förbrytare till en dugande medborgare, samtidigt med att
han öfver honom utöfvar tillsyn, måste anses hafva en svårare och mera
kräfvande uppgift än den, som hufvudsakligen är fångbevakare. Härtill
kommer, att det af både ekonomiska och pedagogiska skäl stadgats för
förman, att han skall personligen deltaga i det arbete, hvari han undervisar
och handleder anstaltens elever, hvadan alltså förmannen åstadkommer en
ren arbetsprodukt af stort värde för såväl jordbruks- som yrkesarbetsdriften
vid anstalten. Förglömmas bör ej heller, att denna anstalts organisation
såsom en öppen institution utan alla de tekniska hjälpmedel,
som i en fångvårdsanstalt underlätta bevakning och utgöra svåra och
understundom oöfverstigliga hinder för otillåtna företag från de bevakades
sida, ställer betydande kraf på förmännens påpasslighet, ihärdighet
och omdöme. Det anförda, framhåller styrelsen, torde vara nog för att
ådagalägga, att de skäl, som i statsverkspropositionen till 1907 års
Riksdag blifvit förebragta för behofvet af löneförbättring för vaktkonstapel
vid fångvården, i lika, om icke i högre grad gälla beträffande
förman vid Bona. För lyckosamma resultat af anstaltens verksamhet
är det af yttersta vikt att kunna för densamma förvärfva dugliga
och såsom fostrare lämpliga arbetsledare. Att de nu vid anstalten tjänstgörande
förmännen kunnat därstädes kvarhållas, har till en stor del
berott på den förhoppning, de trott sig kunna hysa om att snart nog
erhålla behöflig ökning i sina löneförmåner. Det kan ju ej heller anses
mer än billigt, att yrkesskickliga eller eljest dugliga personer med de
kvalifikationer i öfrigt, som kräfvas för det tunga och tålamodspröfvande
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
77
arbetet vid anstalten, erhålla sådan aflöning, att de blifva åtminstone
jämnställda med deras vederlikar på andra förvaltningsområden.
Vidkommande den i nya lönestaten föreslagna ökning af förmännens
antal anför styrelsen, att styrelsen i sin till Kungl. Maj:t
ingifna underdåniga redogörelse för anstaltens verksamhet under år
1906, bland annat, anmält, att behofvet af tillsyningspersonal vid
anstalten icke är tillgodosedt med endast de åtta förmän, som blifvit
i anstaltens lönestat hittills uppförda. Styrelsen har därför under
loppet af år 1907 sett sig nödsakad att såsom extra förmän anställa
fyra personer, hvilkas aflöning utgått å de titlar i anstaltens räkenskaper,
å hvilka de af dem utförda arbeten blifvit bokförda. I
stället för att utbetala daglöner åt extra personer för utförande af
exempelvis reparationsarbete å ekonomihusen, beredning af bränntorf,
skogsarbete och dylikt har det visat sig fördelaktigare att tillsvidare
mot månadsarfvoden, beräknade i allmänhet efter medgifven aflöning till
ordinarie förman, antaga extra dylika, hvilka efter erhållet förordnande
af styrelsen under tjänsteansvar kunnat handhafva elever i arbete. Gifvet
är ju emellertid, att det icke i längden går för sig att låta det för uppfostringsarbetet
så viktiga förmansuppdraget utföras af personer med så
pass lös anställning vid anstalten. Bristen på familjebostäder har ock
vållat, att till extra förmän endast kunnat antagas yngre, ogifta personer.
Den förut antydda och på grund af dess pedagogiska syfte nödvändiga
frånvaron å anstalten af sådana tekniska hjälpmedel, hvilka underlätta
övervakning, förutsätter en så mycket mer effektiv tillsyn af de å anstalten
intagna. De olika behandlingsmetoder, som i jämförelse med
de å straff- och tvångsarbetsanstalter gängse å denna anstalt tillämpas,
och det med normala sociala förhållanden mera likartade lifvet därstädes
med dess mångskiftande arbeten ute på åker och i skog samt i stall,
ladugård och verkstäder hvila på den grundsatsen, att eleverna i regel
skola kvarhållas med moraliska band och att de skola påverkas af det
personliga inflytande, som utgår från deras öfverordnade. För sådant
ändamål måste de åt resp. arbetsledare anförtrodda elevgrupperna begränsas.
Med endast åtta förmän (däraf en sjukvårdare) och det nuvarande
elevantalet, 89, komma elevgrupperna att bestå af 11 på hvar.
Emellertid kunna icke alla åtta förmännen tjänstgöra på en gång under
dagens alla timmar, då ju ledigheter för måltider och hvila måste lämnas.
Därunder hafva ännu större elevgrupper måst sammanföras under en
förman. Att det under sådana förhållanden icke alltid varit möjligt att
iakttaga lagens fordran, att »allmän uppfostringsanstalt skall vara så
anordnad, att en hvar af dess elever må komma i åtnjutande af den
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
särskilda handledning och vård, som erfordras för hans uppfostran till
gudsfruktan och arbetsduglighet», torde vara tämligen tydligt. Ej heller
lärer det kunna förvåna, att svårigheterna varit stora att förekomma
rymningar af elever. De 15 till 18 år gamla minderåriga förbrytare,
livilka till anstalten öfverlämnas och där kunna få tvärstanna till uppnådda
20 års ålder, hafva understundom varit af rätt svårhandterlig art,
såsom äfven blifvit i redogörelsen för år 1906 utförligt skildradt. Slutligen
torde ock vid bedömandet af frågan om behöflig! antal förmän
tagas i betraktande, att elevernas arbetskraft icke kan på ett rationellt
sätt tillvaratagas, om för stora elevgrupper sammanföras. Nästan allt
vid jordbruket förekommande arbete har kunnat utföras af elever, om
de blott haft tillsyn och ledning. Lagstadda tjänare hafva därför icke
behöft antagas till större antal än 4 på lmfvudgården Bona med cirka
50 hektar spridd åkerjord (1 kusk, 1 ladugårdsförman, 1 mjölnare, tillika
maskinistens biträde vid elektriska kraftstationen, och 1 stensprängare),
2 på egendomen Bockfall och 1 på .egendomen Tryfall. De sistnämnda
gårdarne, hvilkas åkerareal utgör resp. omkring 50 och 20 hektar, äro
belägna på ett afstånd från hufvudgården af, den ena, omkring 4 och,
den andra, omkring 3 kilometer. Vid jämförelse mellan personalen å Bona
och den, som vid en tvångsarbetsanstalt användes för bevakning af lösdrifvare,
sysselsatta till största delen på ett inhägnadt och mycket begränsadt
område, visar det sig, att exempelvis vid Svartsjö under femårsperioden
1901—1905 erfordrats omkring 47 underbefäl och vaktkonstaplar
för ett medeltal tvångsarbetare per dag af 203.
Då organisationsarbetet å anstalten icke ännu kan anses afslutadt
och det alltså ej kan blifva fråga om att genom de till befattningshafvande
därstädes utgående lönernas öfverförande till ordinarie stat
slutligt fixera dessas antal, har styrelsen för närvarande icke ansett sig
böra hemställa om upptagande i lönestaten af mer än två förmanslöner
utöfver de redan medgifna. De personer, som ytterligare kunna erfordras
för tillsyn och arbetsledning, torde under ännu någon tid kunna anställas
såsom extra förmän. För en sådan anordning tillsvidare talar ock det,
att något konstant elevantal icke kan med ledning af hittills vunnen
erfarenhet beräknas. Styrelsen har därför till bestridande af kostnaderna
för extra tillsyningspersonal upptagit ett belopp af 3,000 kronor bland beräknade
utgifter å förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid
anstalten intagna elever med mera.
Slutligen framhåller styrelsen, att direktören och afdelningsbefälhafvarna
redan medgifvits rätt att tillgodoräkna sig tjänsteår i likartad
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
79
annan befattning i statens tjänst och att därför liksom under föregående
år ett belopp af 1,800 kronor bör finnas disponibelt för ålderstillägg.
För år 1909 skulle alltså till aflöningar åt befattningshafvande rid
anstalten med tillämpning af den ofvan anförda förhöjda lönestaten erfordras
ett belopp af ............................................................ kronor 31,100: —
och till ålderstillägg ................................................................ __ 1,800: —
eller sammanlagdt ................................................................... kronor 32,900: —
Då det för år 1908 anvisade löneanslaget utgör
högst .................................................................................... kronor 24,550: —
skulle löneregleringen åt nu anställd personal samt
antagandet af ytterligare 2 förmän föranleda en ökad
statsutgift af ................................................................................ kronor 8,350: —
oberäknad! förhöjningarne i de ålderstillägg, hvilka icke intjänats.
Det af 1907 års Riksdag till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever m. in. för år 1908 beviljade förslagsanslaget å
29,400 kronor har, i enlighet med styrelsens förslag, beräknats på följande
sätt:
till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100 elever, 80 kronor för
hvarje elev............................................................................ kronor
utrustning åt afgående elever........................................
förplägning samt till aflönande af tjänstefolk till
biträde åt husmodern i hushållet................................
bränsle och lyse ................................................................
bestridande af diverse omkostnader såsom utskylder,
medicin, telefon, frakter, ersättning för återförande
af förrymda elever m. m.............................
arfvode för orgelspelning och sångundervisning....
VI
n
''n
V)
kronor
8,000: —
yi
5,000: —
y>
10,000: —
v
3,000: —
r>
3,000: —
it
400: —
kronor 29,400
För år 1905, anstaltens första verksamhetsår, begärdes af 1904
års Riksdag till anskaffande och underhåll af beklädnad åt eleverna,
hvilkas antal under år 1905 beräknades uppgå till endast 50, till förplägning
samt aflönande af tjänstefolk till biträde åt husmodern i hushållet, till
bränsle och lyse samt till bestridande af diverse omkostnader ett anslag
på tillhopa 13,000 kronor, hvilket äfven beviljades.
Till bestridande af motsvarande utgiftsposter beviljade 1905 års
Riksdag 24,000 kronor för år 1906 och 1906 års Riksdag likaledes 24,000
kronor för år 1907. Antalet elever för dessa år beräknades emellertid
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
komma att uppgå till 100 eller så många, som anstalten är afsedd att
upptaga. Dessa anslag beräknades på samma sätt som, enligt hvad ofvan
angifvits, ägt rum för år 1908, om man för detta år bortser från anslagen
till utrustning åt afgående elever samt arfvode för orgelspelning
vid gudstjänsterna och elevernas undervisning i sång. Då före är 1908
endast ett fåtal elever kunde komma att utskrifvas från anstalten, hade
styrelsen ej ansett nödigt att förr än vid 1907 års Riksdag äska särskildt
anslag till dessa elevers utrustning. Vidkommande berörda arfvode beviljades
detta, såsom ofvan angifvits, af 1907 års Riksdag för att bereda
bättre löneförmåner åt andre läraren.
Uti sin ofvannämnda skrifvelse den 19 oktober 1907 har styrelsen
med afseende å omförmälda, af 1907 års Riksdag beviljade förslagsanslagförklarat,
att styrelsens förhoppning, att det af styrelsen beräknade
beloppet skulle visa sig tillräckligt för bestridande af de för anstaltens
verksamhet oundgängliga utgifterna, icke syntes efter den erfarenhet,
som hittills vunnits, komma att förverkligas. Jordbrukets afkastning
har måst tagas i anspråk för täckande af de dryga husunderhållskostnaderna
vid egendomen. Vid denna måste ock dikningar och grundförbättringar
vidtagas samt nötkreatursbesättningen ökas för att jorden
skall komma i ordentlig växtkraft. Under de närmaste åren torde därför
någon nämnvärd minskning i utgifterna för anstalten icke kunna vara
att förvänta genom direkta inkomster från dess jordbruk. Från anstaltens
skogsmark synes emellertid kunna påräknas den för befattningshafvandes
bostäder erforderliga veden samt en del af det bränsle, som
åtgår till centraluppvärmningen. En icke ringa post af den virkesmassa,
som kan för år 1909 erhållas, torde dock åtgå till byggnads- och
rep ar ations ändam ål.
Med ledning af de utgifter, som hittills förekommit och som måste
anses blifva konstanta, anser styrelsen det för anstalten under år 1909
erforderliga förslagsanslag böra beräknas sålunda:
till anskaffning och underhåll af beklädnad åt 100
elever, 80 kronor för hvarje elev.........kronor 8,000: —
,, utrustning åt afgående elever........... ,, 5,000: —
„ resor för anskaffande af anställningar åt afgående
elever, deras inställelse vid dessa, utgifter för
tillsyn å villkorligt utskrifna elever samt styrelsens
resekostnader.................... 77 2,000: —-
„ bränsle och lyse................... 77 6,000: —
„ elevers förplägning...... „ 13,500: —
transport kronor 34,500: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
81
Transport kronor 34,500: —
till husmoderns vivre samt aflöning och kosthåll åt
tjänstefolk till biträde åt husmodern....... ,,
„ orgelspelnings- och sångundervisningsarfvode . . ,,
underhåll af anstaltens byggnader och inventarier ,,
åt 10 förmän och 1 maski
-
1,500
400
3,000
beklädnadsersättningar
nist, 100 kronor för en hvar...........
extra tillsyningspersonal och arbetsledare.....
allmänna omkostnader såsom yttre nattvakt, utskylder,
medicin, telefon, frakter, renhållning,
tvätt, rymda elevers efterspanande och ersättningar
för deras gripande och återförande, annonser,
tryckning med mera................
ammunition m. m. för elevers målskjutningsöfningar
1,100:
3,000:
,000
500
för
att
summa kronor 47,000: —
Beträffande detta förslag yttrar styrelsen: Vid jämförelse med den
år 1908 gjorda beräkningen af nu ifrågavarande anslag framgår,
vissa nya utgiftsposter tillkommit för år 1909 såsom exempelvis
beklädnadsersättningar för vissa befattningshafvande, kostnader för elevers
placerande i tjänster och arbetsanställningar samt för tillsyn af villkorligt
utskrifna, styrelsens resekostnader, hvilka under anstaltens första verksamhetsår
betalades af medel anvisade i samband med utgifterna för
anstaltens anordnande, samt underhåll af anstaltens byggnader och
inventarier, hvilken kostnad hittills icke behöft tagas i betraktande, då
såväl byggnader som inventarier varit alldeles nya. I underdånig
skrifvelse den 6 augusti 1907 har styrelsen, under framhållande af att
rätt anordnade och väl ledda skjutöfningar kunde blifva goda hjälpmedel
i uppfostringsarbetet såsom befordrande disciplin, ambition och
själfaktning, gjort framställning om anvisande för åren 1907 och 1908
af 500 kronor till bestridande af kostnaderna för berörda skjutöfningar.
Vid upplåtande af mark till skjutbana, anlagd af en bland befattningshafvande
vid anstalten och inom dess omnäjd bosatta personer bildad
skytteförening, har styrelsen förbehållit anstalten rätt att utan särskild
ersättning begagna ifrågavarande skjutbana. Med påpekande af fördelarna
ur försvarssynpunkt, att ynglingar, hvilka stå värnplikts åldern nära, bibringas
skjutskicklighet, och under åberopande af de uti ofvanberörda
underdåniga skrifvelse i öfrigt anförda skäl, har styrelsen bland utgifterna
för år 1909 å det till anstaltens verksamhet erforderliga förslagsanslag
upptagit ett belopp af 500 kronor till nu ifrågavarande ändamål.
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Afd. 3 Höft.
11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Därjämte har det, framhåller styrelsen vidare, visat sig nödigt att
höja vissa förut upptagna poster. Äfven med beräkning att kontanta
utlägg ej behöfva göras för ved till befattningshafvandes bostäder, har
det visat sig omöjligt att få det till bränsle och fyse beräknade beloppet
af 3,000 kronor att förslå till de under den ifrågavarande utgiftsposten
hörande kostnaderna, till hvilka bland annat hör anskaffning af stenkol
till anstaltens centraluppvärmning. Berörda kostnader torde att döma
af de hittills nödigbefunna utgifterna icke kunna beräknas lägre än
6,000 kronor.
Då elevantalet under senare delen af år 1907 uppgått till 89 och
således kan antagas att under år 1908 stiga till det beräknade antalet,
100, och då räkenskaperna för den tid, som anstalten varit i verksamhet,
visa en dagportionskostnad af 37 öre per elev, anser styrelsen, att till
elevers förplägning bör beräknas ett belopp af 13,500 kronor.
Utöfver hvad styrelsen, efter hvad ofvan anförts, begärt för uppehållande
under år 1909 af anstaltens verksamhet, har styrelsen uti sin
ifrågavarande skrifvelse den 19 oktober 1907 ansett, att anstaltens utveckling
kräfver, att medel varda anvisade för beredande af bostäder åt
de två nya förmän, hvilkas anställande föreslagits.
Med afseende härå har styrelsen erinrat, hurusom vid anstaltens
anläggning uppfördes två mindre byggnader, hvardera innehållande
lägenheter för en förman. Ofriga sex förmän erhöllo bostäder, två i
elevbyggnaderna och fyra i äldre förut befintliga hus.
Utrymmet blef härigenom redan från början så anlitadt, att det
visat sig svårt att bereda husrum för handtverkare, kontrollassistent,
musiklärare och andra tillfälligt vid anstalten vistande personer. Styrelsen
anser fördenskull, att för de två nya förmännen måste beredas bostäder
genom nybyggnad. Då det är önskvärdt, att tillsyningspersonalen
vid anstalten i regel består af gifta personer, böra nybyggnaderna afse
familjebostäder. Med den ansträngande och tålamodspröfvande tjänstgöring,
som en förman har, torde han ock böra beredas den trefnad,
som ett så kalladt enfamiljshus gifver.
Kostnaderna för de nybyggnader af dylik art, som uppfördes vid
anstaltens anläggning, uppgingo till 4,200 kronor för hvardera, därvid
likväl en del virke tillsläpptes af anstalten. Då en afsevärd del af det till
de nu föreslagna nybyggnaderna åtgående virket kan erhållas från anstaltens
skogsmark och i dess ångsåg förarbetas samt då körslor och en
del andra arbeten kunna utföras af elever, anser styrelsen det kontanta
utlägget för hvardera byggnaden med källare och nödiga uthus enligt
gjorda beräkningar kunna begränsas till 3,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
83
Vidare har styrelsen framhållit, att, alltsedan den till anstalten
hörande egendomen öfvertogs af staten, de till jordbruket hörande byggnaderna,
hvilka alla vid köpet voro gamla och delvis i förfallet skick,
icke kunnat undergå de grundliga reparationer, af hvilka de äro i
behof, enär jordbruksdriften, som påbörjats med ringa uppsättning
och otillräckligt rörelsekapital, icke förmått åstadkomma medel till annat
än nödtorftiga lappningar. Det har därför synts styrelsen vara mest
fördelaktigt för institutionens ekonomi, om ett.anslag kunde utverkas
för om- och nybyggnad af de hus, som mest äro däraf i behof.
För närmare utveckling af krafven härutinnan anför styrelsen, att,
för att erforderliga körslor skola kunna verkställas af elever och aflönande!
af särskilda körkarlar på utgårdarne skall undslippas, dragarna
under de tider, då betesgång ej förekommer på utgårdarnes hagmarker,
äro placerade vid Bona, dit eller hvarifrån ock flertalet foror äro ställda.
På Bona finnas två stall för hästar, båda — och särskild! det ena — i
sådant skick och så belägna, att en ombyggnad, därvid stallen böra
förenas till ett stall, är synnerligen af behofvet påkallad. Med begagnande
af det i stallen befintliga användbara virket skulle ett nytt stall
med foderskulle samt ett vagnslider och redskapsskjul med vidliggande
kvarn- och färdstall enligt uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
kunna åstadkommas för en kostnad af 5,000 kronor för den förra och
1,200 kronor för den senare byggnaden. Då vid Bona endast finnes ett
mindre magasin, därtill gammalt och bristfälligt och hufvudsakligast
afsedt för mindre förråd af olika slag af säd, mjöl och foderämnen m. m.
i och för den dagliga utlämningen, men otillräckligt för grödan i sin
helhet, som måste efter tröskningen magasineras för att under årets lopp
vid anstalten användas, anser styrelsen äfven nödvändigt att vid anstalten
uppföres ett nytt magasin, h vilket enligt uppgjord ritning och kostnadsförslag
skulle draga en kostnad af 3,900 kronor. Med dessa om- och nybyggnader
vinnes ock, förutom ett billigare årsunderhåll, den fördelen att
byggnaderna kunde förläggas så, att en för tillsynen å eleverna bättre
öfverblick er hö lies, h varjämte den eldfara, som är förbunden med deras
nuvarande inbördes läge, aflägsnades.
För byggnadsändamål skulle alltså enligt styrelsernas förslag erfordras
följande belopp:
till 2 st. förmansbostäder å 3,500 kronor för hvardera kronor 7,000: —
„ ombyggnad af stall ................................................... ,, 5,000: —
,, dito af vagnslider m. m............................. ,, 1,200: —
,, nybyggnad af spannmålsmagasin...................... ,, 3,900: —
eller sammanlagd! kronor 17,100: —-
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 3>
Styrelsen erinrar vidare, att enligt Kungi. Maj:ts den 27 november
1903 lämnade medgifvande det till anstaltens egendom hörande hemmanet
Ubbelsby med 12,54 hektar åkerjord är utarrenderadt på fem år
från den 14 mars 1904. Och anser styrelsen, att, då arrendetiden år 1909
utgår, intet skäl föreligger att förnya utarrenderingen, enär anstalten
såsom i det närmaste fullbesatt numera förfogar öfver tillräcklig arbetskraft
för skötseln äfven af denna gård. Till uppsättning å Ubbelsby
af inventarier samt till dragare därstädes har styrelsen beräknat åtgå
ett belopp af 3,000 kronor.
Tillökningen i antalet dragare vid Ubbelsby är behöflig redan under
år 1908 för att kunna verkställa de körslor, som komma att erfordras
i händelse af bifall till styrelsens byggnadsförslag. Förmansbostäderna
måste ock finnas disponibla snarast möjligt, hvadan styrelsen anser erforderliga
medel af de till dessa ifrågasatta anslag böra finnas tillgängliga
redan under år 1908.
Slutligen har styrelsen hemställt, huruvida icke en förändring af
själfva anstaltens benämning vore lämplig i syfte att motverka den
af styrelsen konstaterade, nu alltför gängse uppfattningen af Bonainstitutionen
såsom en slags straffanstalt och i stället få fram i
förgrunden dess pedagogiska och sociala uppgifter. För det allmänna
föreställningssättet blir skillnaden mellan en tvångsuppfostringsanstalt
och en tvångsarbetsanstalt förklarligt nog icke så tydlig, som
den borde vara. Vid fyllandet af anstaltens uppgift att, bland annat,
genom tillämpning af tvångsuppfostringslagens föreskrifter om elevers
öfverlämnande till enskild vård och tillsyn samt deras anställande tillsvidare
eller för viss tid i tjänst eller yrke förmedla deras fullständiga
återbördande åt samhället är det gifvetvis af stor betydelse, huru allmänheten
uppfattar den anstalt, hvarifrån eleverna utgå. Det var också
med särskild hänsyn härtill, som vid den nya preussiska uppfostringslagens
tillkomst uttrycket »Zwangserziehung» vid lagens behandling
i representationen utbyttes mot »Fursorgeerziehung». Den namnförändring,
som styrelsen anser önskvärd, lärer icke nödvändiggöra någon
ändring i själfva tvångsuppfostringslagens lydelse. 1 denna talas nämligen
endast om »allmän uppfostringsanstalt». Blefve denna anstalts
officiella benämning helt enkelt »statens uppfostringsanstalt å Bona»,
så vore ju därigenom såväl dess statsliga karaktär som dess pedagogiska
och sociala syften framhållna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen hemställt,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
85
att Kimgl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909
bevilja:
till afl ön in gar åt befattningshafvande vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ett anslag af 32,900 kronor;
till kost och beklädnad åt vid anstalten intagna elever med mera
ett förslagsanslag af 47,000 kronor;
samt till byggnader vid Bona och inventarier, afsedda för brukningen
af hemmanet Ubbelsby, ett belopp af 20,100 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp under år 1908 förskottsvis
af tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.
Beträffande styrelsens ifrågavarande framställning om anslag till
anstalten har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län
uti infordradt utlåtande såsom sin uppfattning uttalat, att anslagskrafven
synas vara af förhållandena påkallade.
Biträdande arkitekten hos fångvårdsstyrelsen hofintendenten Gustaf
Lindgren, hvilkens yttrande inhämtats i ärendet, såvidt det rör om- och
nybyggnader å Bona, har efter granskning af de för dessa uppgjorda
förslag och ritningar samt inhämtade upplysningar från anstaltens direktör
förordat styrelsens förslag härutinnan uti i hufvudsak oförändradt
skick samt till stöd härför anfört följande.
Enligt upprättade kontrakt angående de redan befintliga nybyggda
förmansstugorna uppgick kostnaden för hvar och en af dessa till 4,200 kronor,
hvilket belopp emellertid enligt vid utförandet träffad öfverenskommelse
nedsattes till 4,000 kronor på den grund att staten tillhandahöll det
för stugorna erforderliga timret, som togs från obrukbara, äldre lador.
Då enligt nu uppgjorda kostnadsförslag staten skall tillhandahålla icke
blott timmer utan allt virke och alla körslor, synes det icke vara för
lågt räknad t att nedsätta kostnaden med ytterligare 500 kronor för
hvar och en af de nu föreslagna stugorna eller till 3,500 kronor för
hvarje och 7,000 kronor för båda.
Samtliga de till jordbruket hörande byggnaderna vid Bona voro,
då staten öfvertog egendomen, mer eller mindre förfallna. Då det
emellertid ansågs, att jordbruket skulle bära kostnaderna för underhållet
af desamma, begärdes och beviljades af Riksdagen anslag endast till
uppförande af själfva anstaltsbyggnaderna, anläggning af elektrisk belysning
och i ståndsättande eller nyuppförande af bostadsbyggnader för
vid anstalten tjänstgörande befäl och förmän. Däremot hvarken begärdes
eller beviljades något som helst anslag till jordbruksbyggnaderna, af
hvilka särskildt det s. k. öfre stallet befann sig i mycket skröpligt skick.
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Dessutom ligga cle äldre jordbruksbyggnaderna så nära hvarandra,
bostadsbyggnaden för jordbruksarbetare och verkstäderna, att en eventuell
eldsolycka i bostadshuset eller verkstäderna, som alla äro af trä, måste
medföra hela komplexets afbrännande. Då byggnaderna nu ytterligare
tagit skada, i det att särskildt taken måste ombyggas, och då utvecklingen
å Bona dessutom tagit den fart, att utrymmena, särskildt inom
stallet, äro allt för små för behofven, samt då den af styrelsen förordade
vinteruppställningen af alla dragare vid hufvudgården utan all
fråga är praktisk och ekonomiskt fördelaktig, i det den både bereder
eleverna välbehöflig arbetstillgång och inbesparar omkostnaderna för
dragarnas skötsel å utgårdarne, anser sig Lindgren böra på det lifligaste
förorda förslaget att alldeles ombygga de ifrågavarande jordbruksbyggnaderna
till nya byggnader.
Mot ritningarna till de nya byggnaderna har Lindgren endast gjort
några mindre betydande detaljanmärkningar. Och har han ej någon
anmärkning mot kostnadsförslagen, hvilka tvärtom synas honom vara i
allo korrekt och billigt räknade. Hela förslaget synes s*å väl öfvertänkt,
att största möjliga utbyte erhållits för minsta möjliga kostnad.
Angående grunderna för det af delegerade för anstalten år 1903
upprättade löneförslaget yttrade delegerade vid förslagets afgifvande,
att löneförmånerna bestämts i öfverensstämmelse med hvad för likartade
befattningar vore beviljadt och med iakttagande att aflöningsförmånerna
för direktören, därest utsikt skulle finnas att erhålla för platsen lämpligperson,
icke kunde sättas lägre än de löneförmåner, hvilka framstående
tjänstemän inom fångvården kunde hysa förhoppning att uppnå, samt
att arfvodet till predikanten och förste läraren upptagits till likhet med
hvad enligt nådiga brefvet den 20 maj 1898 pastorn vid centralfängelset
å Långholmen fått uppbära.
Uti yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 öfver
delegerades berörda förslag framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet
— med förklaring att han icke hade något att erinra mot förslaget
— särskildt angående aflöningen för direktören, att denna, såsom
äfven delegerade framhållit, ej borde sättas lägre än de löneförmåner,
som tjänstemän vid fångvårdsstaterna kunna uppnå, i hvilket sammanhang
erinrades, att direktörerna vid de största centrala fångvårdsanstalterna
hade samma löneförmåner som de för direktörsbefattningen föreslagna.
Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1906 anförde anstaltens
styrelse rörande aflöningsförmånerna vid anstalten, att, såvidt erfaren
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
87
heten dittills gifvit vid handen, dessa möjliggjort de i aflöningsstaten
upptagna befattningars besättande med dugliga och lämpliga personer.
När andre lärarbefattningen kungjordes ledig, hade dock endast en
sökande anmält sig. Och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande
vid anstalten sökte denne och erhöll bättre aflönad tjänst. Styrelsen
ansåg därför, att tjänsten borde göras mera begärlig genom högre
aflöning. Emellertid uttalade styrelsen, att en ändring i den fastställda
lönestaten ej borde vidtagas så kort tid efter anstaltens trädande i verksamhet,
samt ifrågasatte, huruvida ej en inkomstökning kunde beredas
andre läraren genom att bestämma ett visst arfvode för orgelspelning
vid gudstjänsterna och sångundervisning, hvilket äfven, såsom
ofvan angifvits, beviljats.
Att den sålunda tillkomna lönestaten redan nu skulle vara otillräcklig
och kräfva lönetillägg af den omfattning, som styrelsen föreslagit,
synes mig ingalunda framgå af hvad styrelsen i ärendet anfört. Dock
anser jag ej osannolikt, att för åtskilliga af befattningshafvandena, särskild!
de lägst aflönade, en löneförhöjning inom en ej aflägsen framtid
kan befinnas erforderlig. Men att redan nu, så kort tid efter det anstalten
trädt i verksamhet, ändra den antagna lönestaten, synes mig icke
lämpligt. Därtill kommer, att frågan om lönereglering för fångvårdens
tjänstemän för närvarande är föremål för behandling i löneregleringskommittén,
och det synes mig med hänsyn till den öfverensstämmelse,
som bör råda mellan fångvårdens lönestater och lönestaten för Bona,
lämpligt att afvakta resultatet af sagda arbete, innan frågan om ny lönestat
för Bona upptages till behandling. Att med anledning af den förvissa
af fångvårdsstatens befallningshafvande år 1907 verkställda lönereglering-
göra partiella ändringar i sistnämnda lönestat, torde ej vara
nödigt.
Med anledning häraf anser jag mig icke böra biträda styrelsens
framställning i nu ifrågavarande del.
Däremot synes mig styrelsens begäran om anslag till ytterligare
två förmän vara förtjänt af bifall.
Redan uti åberopade skrifvelsen den 19 oktober 1906 uttalade styrelsen
farhåga för att, sedan elevernas antal ökats, det nuvarande
antalet förmän icke skulle vara tillräckligt för utöfvande af den i stadgan
för anstalten föreskrifna ständiga tillsynen öfver eleverna samt
deras handledning i olika arbetsgrenar och yrken, och den erfarenhet,
som sedan vunnits, torde hafva ådagalagt behofvet af den nu begärda
förstärkningen i arbetskrafter. Jag hemställer alltså, att i staten måtte
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Motion i
Andra
Kammaren.
Utskottets
yttrande.
uppföras anslag till två nya förmän med samma aflöning som de förutvarande.
Beträffande den af styrelsen begärda ökning uti anslaget till kost
och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. anser jag, i
öfverensstämmelse med livad ofvan sagts rörande den föreslagna ökningen
af löneförmånerna för befattningshafvande vid anstalten, särskild beklädnadsersättning
åt tio förmän och en maskinist för närvarande ej
böra utgå, hvarjämte jag ej finner skäl tillstyrka bifall till det äskade
anslaget om ammunition för elevers målskjutningsöfningar. I öfrigt har
jag ej funnit anledning till erinran mot hvad styrelsen med afseende å
ifrågavarande anslag anfört.
På de grunder styrelsen anfört, vill jag, i händelse medel komma att
beviljas till anställande af ytterligare två förmän, förorda bifall till styrelsens
framställning om ett anslag å 7,000 kronor till uppförande af en bostadsbyggnad
för hvardera af dessa förmän.
Som öfriga af styrelsen föreslagna ny- och ombyggnader synas vara
af beliofvet påkallade samt kostnaderna därför skäliga, anser jag mig böra,
under åberopande tillika af hvad hofintendenten Lindgren i denna fråga
anfört, tillstyrka de begärda anslagens beviljande.
Liksom styrelsen anser jag fördelaktigt, att, då arbetskraft för
brukande af hemmanet Ubbelsby finnes att tillgå vid anstalten, driften
af gården öfvertages af denna, och har jag- intet att erinra emot
det af styrelsen äskade anslaget af 3,000 kronor till inventarier och
dragare å gården liksom ej heller emot styrelsens begäran att dessa medel
äfvensom medel för uppförande af de föreslagna två förmänsbyggnaderna
ställas till styrelsens förfogande redan under år 1908.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af
herr P. Pehrsson i Österby inom Andra Kammaren väckt, till utskottet
hänvisad motion (n:o 75), däri hemställts, att Riksdagen ville bevilja
till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt
å Bona ett förslagsanslag högst 29,500 kronor och till kost och beklädnad
åt de vid anstalten intagna elever m. m. ett förslagsanslag af 46,500
kronor.
Beträffande de'' skäl, som motionären åberopat till stöd för sin
berörda framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
Hvad först angår Kungl. Maj:ts förslag om förändringen af anstaltens
benämning, har utskottet icke velat motsätta sig detsamma.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
89
Vidkommande frågan om aflöning för tjänstemän och betjänte vid
anstalten har herr Pehrsson i sin motion upptagit styrelsens för anstalten
här ofvan omförmälda yrkanden, i hvad de afse löneförbättring åt
de lägst aflönade befattningshafvande därstädes. Då alltså de skäl, som
departementschefen anfört emot styrelsens framställning i berörda afseende,
gälla jämväl beträffande herr Pehrssons motion, har utskottet,
som instämmer i hvad departementschefen i ämnet anfört, ansett sig
böra, med afstyrkande af herr Pehffesons motion, biträda Kungl. Maj:ts i
ifrågavarande afseende gjorda framställning, detta så mycket mera, som
utskottet icke kan dela motionärens uppfattning, att berörda personal
bör i alla hänseenden jämnställas med fångvårdspersonalen. Utskottet
har ej heller funnit anledning till erinran mot den af Kungl. Maj:t
föreslagna anslagsökningen för aflöning af två nya förmän.
I fråga om det begärda anslaget för ny- och ombyggnader samt
inventarier m. m. har utskottet visserligen ansett behofvet af ombyggnad
af stall och vagnslider icke vara så trängande, som styrelsen uttalat,
men då i allt fall ganska vidlyftiga reparationsarbeten å dessa byggnader
måste vidtagas, har utskottet ansett sig böra -tillstyrka beviljandet
af det äskade beloppet 20,100 kronor.
Som utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i öfrigt under denna punkt föreslagit, fåi utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med afslag å herr Pehrssons
ofvannämnda motion, på extra stat för år 1909 bevilja:
a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag
högst 26,250 kronor,
b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna
elever m. m. ett förslagsanslag'' af 45,400 kronor
samt
c) till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.
ett belopp af 20,100 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att af sistberörda belopp
under år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.
25:o) I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
hemställer iitskottet,
Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
Resestipendier.
[23.]
12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Statskontor ets
förskott.
[24.]
att Riksdagen må på extra stat för år 1909
anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier
åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne
bereda sig för domarekallet.
26:o) Uti punkt 24 af denna hufvudtitel bär Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att till täckande af nedan omförmälda af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, 103,382 kronor 61 öre, å extra stat för
år 1909 anvisa ett motsvarande belopp, som för afrundande af hufvudtitelns
slutsumma borde uppföras med 103,416 kronor.
Rörande denna framställning bar departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Jämlikt föreskrifter i särskilda nådiga bref har statskontoret under
förskottstitel utbetalt följande belopp:
arfvode m. m. till kommitterade för utarbetande
af förslag till åtgärder för beredande af lättnad
i Riksdagens arbete.............kronor 1,010: —
till bestridande af kostnader för biträde inom justitiedepartementet
vid uppgörande af förslag till
rösträttsfrågans lösning samt för biträde vid be
-
handling af proposition angående vissa ändringar
i gällande bestämmelser rörande den politiska
rösträtten och därmed sammanhängande frågor » 5,976: 5 6
till bestridande af kostnaderna för en statistisk utredning
i rösträttsfrågan............. » 10,050: —
för anskaffande af afskrifter af renoverade protokoll
för Ofvan-Siljans domsaga............ » 5,994:2 4
kostnad för den s. k. skiftesstadgekommittén .... » 11,918: —
kostnad för den s. k. vattenrättskommittén...... » 10,804: 3 5
kostnad för den s. k. dikningslagskommittén..... 12,274: 4 4
kostnad för den s. k. aktiebolagskommittén..... » 19,430: 2 8
kostnad för kommittén för revision af gällande konkurslagstiftning
................... 1,368:50
kostnad för kommittén för utarbetande af förslag till
omorganisation af stiftsstyrelse m. m..... 5,920: 3 6
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
bearbetning af den s. k. krigslagsstiftningskommitténs
förslag................ . » 625: —
Transport kronor 85,371: 7 3
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
91
Transport kronor 85,371: 7 3
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af lagförslag angående registrerade
föreningar för annan än ekonomisk verksamhet
m. m............. )} 1,443: 6 3
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
utarbetande af vissa nådiga propositioner ... » 355: 50
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af vissa frågor angående fiskerilag
stiftningen.
.................... » 288: 8 8
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af frågor angående omarbetande af
gällande bestämmelser om tillsättande af prästerliga
tjänster m. m............... » 1,451: 6 7
kostnad för utredning af frågan om inrättande af en
administrativ högsta domstol.......... 9,666: 7 o
kostnad för utredning rörande möjlighet att vid upphäfvande
af imnutningsrätten inom Norrbottens
län kunna uppmuntra den enskilda företagsamheten
till upptäckande af malmfyndigheter m. m. » 1,987: 5 0
kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid
behandling af förslag till lag angående förekommande
af vanhäfd å jordbruk i Norrland
och Dalarne m. m................. » 817: —
kostnad för öfverlämnande till fångvårdens förfogande
af Färentuna härads gamla tingshus vid Svartsjö
m. m......................_2,000: —
kronor 103,382: 61
Med anmälan härom har statskontoret anhållit, att ersättning måtte
beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.
Den sist angifna kostnaden afser godtgörelse till Färentuna härad
för öfverlämnande till fångvårdens förfogande af en förut till tingshus
för häradet använd byggnad, belägen inom det från Svartsjö kungsladugård
till tvångsarbetsanstalten därstädes upplåtna område, järnte tillhörande
trädgårdstäppa och uthus.
Rörande tillkomsten af ifrågavarande byggnad är upplyst, att då
ett vid Väsby länsmansboställe i äldre tider uppfördt tingshus på 1760- talet befunnits så förfallet, att det borde ombyggas, Konung Adolf Frediik
erbjudit Färentuna häradsbor plats för en ny tingshusbyggnad vid
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Svartsjö slott samt vid byggnadens uppförande tillika understödt häradsborna
genom att bestå erforderliga byggnadsmaterialier, medan häradsborna
bidragit till nybyggnaden med dagsverken.
Skyldigheten att underhålla byggnaden i fråga ingick ursprungligen
i arrendet af kungsladugården. Sedan emellertid genom arrendatorns
försummelse härutinnan byggnaden fått i hög grad förfalla, förklarade Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 24 januari 1826, att häradsborna, om de så
åstundade, finge än vidare till tingshus begagna byggnaden, mot förbindelse
för dem att under tiden underhålla densamma, men med rättighet för dem
att uppbära arrendet för i byggnaden idkad värdshusrörelse jämte en därintill
varande trädgårdstäppa. På grund häraf beslöto häradsborna vid sammanträde
den 17 juni 1826, med godkännande af det till dem sålunda
gjorda erbjudande, att genast vidtaga åtgärder för byggnadens iståndsättande,
för livilket arbete kostnaden beräknades uppgå till omkring
2,000 riksdaler. Med föranledande af en vid nämnda sammanträde
beslutad underdånig framställning utlät sig Kungl. Maj: t genom resolution
den 25 oktober 1826, att af hvad i detta ämne redan blifvit i
nåder förklaradt, det vore en följd, att häradsborna finge mot de föreskrifna
villkoren begagna värdshusbyggnaden vid Svartsjö till tingshus,
så länge den kunde därtill nyttjas. Byggnaden har sedermera intill
senaste tid begagnats såsom tingshus för häradet och af häradet underhållits.
Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 november
1901 förordnat, att Södra Roslags domsaga, omfattande, bland annat,
Färentuna härad, skulle utgöra ett tingslag med tingsställe i eller invid
Stockholm, inkommo fångvårdsstyrelsen och häradsborna hvar för sig
till Kungl. Maj:t med underdåniga framställningar rörande det framtida
användandet af omförmälda byggnad.
Uti underdånig skrifvelse den 7 februari 1902 framhöll fångvårdsstyrelsen
olämpligheten af, att i tvångsarbetsanstaltens omedelbara närhet
och inom dess eget område — byggnaden i fråga är nämligen belägen på
ett afstånd af endast 150 meter från det till anstalten upplåtna slottet å
Svartsjö — hafva en lokal, hvaröfver anstalten icke ägde myndighet
och som kunde komma att användas på ett för ordningen och stillheten
inom anstalten störande sätt. Fångvårdsstyrelsen framhöll vidare, hurusom
antalet bostadslägenheter åt gifta vaktbetjänte icke stode i motsvarighet
till vaktkonstapelstyrkan och att möjlighet ej förefunnes för
konstaplarna att få hyra bostäder på ett med deras tjänstgöringsskyldighet
förenligt afstånd från anstalten. På grund häraf måste vid
val af vaktkonstaplar företräde lämnas åt ogifta personer, oafsedt om
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
93
dessa vore för tjänsten mest passande, under det å andra sidan hinder
stundom yppats för bibehållande af dugliga betjänte, som, efter ingående
af äktenskap, måste i brist på bostäder vid Svartsjö söka annan
tjänstgöring. Då jämlikt nådigt bref den 13 december 1901 vid indragning
af centralfängelset å Nya varfvet fem konstapelslöner skulle därifrån
öfverflyttas till Svartsjö, komme med inberäkning häraf vaktkonstapelsstyrkan
därstädes att uppgå till 35 man, medan bostäder åt gifta
funnes allenast för 15. Med anledning häraf och då tingshusbyggnaden,
som vore i godt skick och sjmnerligen rymlig, väl lämpade sig för
inredande af vaktkonstapelsbostäder med flera för anstalten behöfliga
lägenheter, hemställde styrelsen, att då byggnaden upphörde att begagnas
såsom tingshus, densamma med tillhörande trädgårdstäppa måtte
öfver!ämnas till fångvårdens förfogande.
Öfver fångvårdsstyrelsens berörda framställning infordrades yttranden
från, bland andra, domänstyrelsen och Eders Kungl. Majrts befallningshafvande
i Stockholms län, hvilka myndigheter därvid förklarade
sig ej hafva något att erinra mot bifall till framställningen, Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande dock under förutsättning att häradet ej kunde
anses hafva någon rätt att fortfarande begagna byggnaden.
De tingshusbyggnadsskyldige i häradet, som hördes öfver framställningen,
bestredo på anförda skäl bifall till densamma. Äfven Färentuna
häradsrätt hemställde om afslag.
I underdånig skrifvelse den 14 april 1903 anhöllo härpå Färentuna
häradsbor att utan hinder af tingsställets förflyttning från Svartsjö
fortfarande få för gemensamt gagn till kommunala och andra allmänna
ändamål disponera ifrågavarande byggnad, som med hänsyn till sitt
centrala läge vore för nämnda ändamål för häradet oundgängligen behöflig.
Till stöd för denna framställning åberopades af häradsborna,
att då de icke brustit i den dem åliggande underhållsskyldighet och
sålunda icke förverkat den nyttjanderätt, som blifvit dem upplåten,
samt byggnaden, som under de senare åren undergått kostsamma
reparationer, ännu och för lång tid framåt kunnat användas till tingshus,
det icke syntes med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att häradsborna, sedan de mot sitt bestridande ålagts att förflytta tingsstaden
till annan plats, utan vidare beröfvades den förmån, som blifvit
dem af Kungl. Maj:t tillförsäkrad.
I ärendet hördes härpå ytterligare justitiekanslersämbetet, som
uttalade, att, enligt hvad af handlingarna framginge, ingen annan än
kronan kunde göra anspråk på äganderätt till byggnaden. Häradsborna
hade endast fått rätt att mot underhållsskyldighet begagna bygg
-
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
naden till tingshus, därvid till lindring i underhållsskyldigheten medgifvits
dem att åtnjuta arrende af värdshuset jämte trädgårdstäppan.
I valet mellan de föreslagna användningssätten hade ämbetet särskildt
fäst sig vid, att genom byggnadens och täppans öfverlämnande till fångvårdens
förfogande ett statsintresse blefve tillgodosedt. I jämförelse
härmed syntes häradets skäl för dess framställning mindre tungt vägande.
Ämbetet tillstyrkte därför bifall till fångvårdsstyrelsens hemställan.
Den 4 februari 1907 ingåfvo häradsborna en ytterligare skrifvelse
i ärendet till Kungl. Maj:t. Vid denna skrifvelse voro fogade handlingar,
som utvisade, att, vid sammanträde med utsedda sockneombud
inom häradet för ordnande af gamla tingshusets angelägenheter den
29 januari 1907, ombuden förenat sig om det uttalande, att, därest
fångvårdsstyrelsen, för att snarast möjligt komma i besittning af omförmälta
tingshusbyggnad, vore villig till häradet utbetala skälig ersättning
för såväl tingshuset som de till detsamma af häradet uppbyggda
uthusbyggnader, mot det att häradet afstode från alla anspråk å såväl
dispositions- som äganderätt till tingshuset, ombuden icke ville ställa
sig afvisande till en sådan uppgörelse. I sammanhang härmed hade
ombuden föreslagit, att den häradet för sådant fall tillkommande ersättning
för dessa byggnader måtte bestämmas till ett belopp, motsvarande
byggnadernas brandförsäkringsvärde eller 5,050 kronor. Härjämte hade
ombuden utsett särskilda kommitterade för möjligen blifvande underhandlingar
med fångvårdsstyrelsen.
Slutligen öfverlämnade fångvårdsstyrelsen med underdånig skrifvelse
den 31 augusti 1907, under tillstyrkan, en från bemälde kommitterade
till styrelsen inkommen skrift, däri anspråket på godtgörelse för afträdande
af omförmälda tingshusbyggnad med därtill hörande af häradet
uppförda uthusbyggnader nedsattes till 2,000 kronor.
Vid ärendets föredragning den 6 september 1907 förordnade Kungl.
Maj :t, med godkännande af den af de kommitterade å häradets vägnar
sålunda erbjudna samt af fångvårdsstyrelsen tillstyrkta uppgörelse, att,
sedan ifrågavarande byggnad numera upphört att begagnas såsom tingshus
för häradet, byggnaden jämte tillhörande trädgårdstäppa och uthusbyggnader
skulle öfverlämnas till fångvårdens förfogande mot godtgörelse
till häradet i ett för allt med 2,000 kronor, hvilket belopp statskontoret
anbefalldes utbetala till fångvårdsstyrelsen af tillgängliga medel under
förskottstitel för att sedermera hos Riksdagen anmälas till ersättande.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot ifrågavarande framställning,
hvadan utskottet, som under punkt 10 härofvan framställt
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
95
förslag om den åtgärd, som må vara erforderlig för jämnande af hufvudtitelns
slutsumma, hemställer,
att Riksdagen må till täckande af omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 103,382
kronor 61 öre, å extra stat för år 1909 anvisa i jämnt
krontal 103,383 kronor.
27:o) Kungl. Maj:t liar uti punkt 25 af denna liufvudtitel föreslagit
Riksdagen att för inrättande af ett j ordregister i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med kommitterades förslag till förordning angående
jordregister med de däruti vid omarbetning inom justitiedepartementet
gjorda förändringar och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af
Kungl. Maj:t meddelas, bevilja ett reservationsanslag af 750,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1909 anvisa 150,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.
För detta ärendes behandling kommer utskottet att sammanträda
med lagutskottet; och kommer det sammansatta utskottet att framdeles
häröfver afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
28:o) Kungl. Majit har under denna liufvudtitel vidare uti punkt
26 föreslagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 13 nästlidne januari angifna
grunder, af extra lönetillägg för år 1908 åt vissa tjänstemän och betjänte
i justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt i de till
justitiedepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år
1909 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 130,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
29:o) Under denna kufvudtitel har Kungl. Maj:t slutligen, uti
punkt 27, föreslagit Riksdagen att för beredande af uppfostran åt minderåriga
förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols förordnande
Inrättande af
ett jordregister.
[25.]
Extra lönetillägg.
[26.]
Tv ån g suppfostran
åt
minderåriga
kvinnliga förbrytare.
[27.]
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1909
anvisa dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom ersättning för
hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor
och biträden vid sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag
å 6,000 kronor till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers
bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom
till utrustning vid elevs utskrifning.
Vid detta ärendes behandling i statsrådet anförde den särskild t,
för ordnade föredraganden, statsrådet Hederstierna, följande:
»I statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag anmäldes, att
Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1904, med stöd
af 1 § i lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran, erkänt diakonissanstaltens i Stockholm
skyddshem vid Sjötorp i Stockholms län såsom allmän uppfostringsanstalt.
Samma Riksdag beviljade därefter erforderliga medel
för beredande vid detta skyddshem af uppfostran åt minderåriga förbrytare
af kvinnligt kön genom att på extra stat för år 1906 anvisa ett förslagsanslag
af 10,000 kronor, däraf 5,000 kronor beräknades för hvartdera
af åren 1905 och 1906. Åt delegerade för anordnande af tvångsuppfostringsanstalten
å Bona hade genom nådiga brefvet den 31 december
1904 uppdragits att med diakonissanstalten uppgöra närmare
aftal angående villkoren för dylika förbrytares mottagande vid skyddshemmet.
Enligt det aftal, som härutinnan träffades med anstalten,
åtog sig denna att under en tid af två år, räknad t från 1905 års
början, å skyddshemmet mottaga högst sex minderåriga kvinnliga förbrytare.
Efter det detta aftal blifvit underställd! Kungl. Maj:ts pröfning,
bestämde Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 juni 1905, med godkännande
i hufvudsak af berörda aftal, bland annat, att diakonissanstalten
skulle vara berättigad att uppbära dels för nödig inredning och nyanskaffning
i lokalerna äfvensom i hyresafgift och för eventuellt återställande
af lokalerna i deras förra skick en summa för en gång af
1,000 kronor, dels ock för beklädnad, kost, undervisning, sjukvård m. m.
en dagafgift för hvarje elev, ej understigande 1 krona 50 öre och ej
öfverstigande 2 kronor, däri ej inräknadt resekostnader eller utrustning
vid elevs utskrifning från skyddshemmet.
Sedermera förklarade sig emellertid diakonissanstalten icke kunna
efter den 1 januari 1907 mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare till
uppfostran å skyddshemmet vid Sjötorp, men erbjöd sig att på vissa
villkor å den af diakonissanstalten inköpta egendomen Viebäck i Yästra
härad af Jönköpings län från och med den 1 januari 1907 tillsvidare
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
97
och intill två år efter skedd uppsägning till uppfostran mottaga högst
tolf sådana förbrytare.
Sedan Kungl. Maj:t med stöd af detta erbjudande till 1906 års
Riksdag gjort framställning om beviljande af medel för beredande af
uppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt
domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, anvisade
Riksdagen, med bifall till denna framställning, på extra stat för år
1907 dels ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom ersättning för
hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna
vid sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag å 5,000 kronor till
godtgörelse af de vid anstalten mottagna elevers bespisning, beklädnad,
undervisning, läkar- och sjukvård m. in. äfvensom till utrustning vid
elevs utskrifning.
Härefter har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 16 juni 1906
erkänt diakonissanstaltens skyddshem å Viebäck såsom allmän uppfostringsanstalt,
afsedd att med 1907 års ingång mottaga minderåriga kvinnliga
förbrytare, äfvensom, med godkännande af diakonissanstaltens erbjudande
och de af anstalten härför uppställda villkor, stadgat, bland
annat, att diakonissanstalten skall vara berättigad att såsom ersättning
för de utgifter, skyddshemmet på grund af det gjorda erbjudandet får
vidkännas, af statsmedel uppbära:
a) i hyra årligen ....................................................... kronor 1,000: —
Därest till följd af uppsägning från statens sida aftalet upphör
inom tio år från den 1 januari 1907, skall denna hyresersättning ändock
utgå under tio år, räknadt från och med år 1907.
b) för vedbrand, inventarier, telefon m. m. årligen kronor 300: —
c) såsom bidrag till lön åt anstaltens föreståndarinna
årligen .................................................................................... „ 800: —
d) för bespisning, beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård
m. m. för hvarje vid anstalten jämlikt ofvannämnda lag mottagen elev
en afgift för hvarje dag af 1 krona,
e) för elevernas utrustning vid deras utskrifning från anstalten
100 kronor för hvarje afgående elev.
Dessa ersättningsbelopp äger diakonissanstalten kvartalsvis utbekomma
efter afdrag för de medel, som på grund af 10 § i omförmälda
lag må hafva influtit.
Senaste Riksdag har på extra stat för år 1908 för ifrågavarande
ändamål anvisat enahanda belopp, som af 1906 års Riksdag beviljades.
Enligt de af styrelsen för skyddshemmet vid Sjötorp afgifna redogörelser
för verksamheten vid nämnda skyddshem under åren 1905 och
Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd, 3 Höft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
1906 vårdades därstädes under år 1905 allenast en elev, om hvars insättande
i allmän uppfostringsanstalt domstol förordnat. Under år 1906
tillkommo ytterligare fyra dylika elever. Af ifrågavarande fem elever
hafva sedermera fyra öfverflyttats till skyddshemmet å Viebäck, hvaremot
den femte af särskilda skäl fått kvarstanna vid Sjötorp.
Uti underdånig skrifvelse den 25 oktober 1907 har diakonissanstalten
meddelat, att å skyddshemmet å Viebäck numera äro intagna
nio minderåriga förbrytare af kvinnligt kön.
Då det antal elever, för h vilket hemmet å Viebäck är afsedt,
sålunda i en snar framtid torde blifva fylldt, har diakonissanstalten
ansett sig böra anmäla detta förhållande för den åtgärd, Kungi. Maj:t
kan finna lämpligt vidtaga. För den händelse upprättandet af ett nytt
skyddshem å Viebäck för ifrågavarande ändamål anses lämpligt, har
diakonissanstalten förklarat sig beredd att åtaga sig detta uppdrag;
och har diakonissanstalten med afseende härå åberopat en vid skrifvelsen
fogad, af anstaltens föreståndare hofpredikanten Ernst Lönegren i ämnet
upprättad promemoria.
I denna promemoria erinras till en början, att först i september
månad 1907 den elev, som längsta tiden omhänderhafts af diakonissanstalten,
vårdats den tid af 2 år, som i 5 § ofvanberörda lag fastställts
såsom minimitid för elevs vistelse å skyddshem, samt att hon ännu
icke kan sägas hafva vunnit nödig stadga i sinnesriktning och uppförande
för att böra utskrifvas från skyddshemmet. De öfriga i hemmet
intagna hafva vårdats därstädes respektive 19, 18, 13, 12, 9, 6, 3
och 1 månader.
Vidare anföres, att vid öfvervägande af de olika sätt, på hvilka
tvångsuppfostran kan beredas för ett ökadt antal minderåriga kvinnliga
förbrytare, hufvudsakligen tre vägar erbjuda sig:
a) upprättande af en statsanstalt i öfverensstämmelse med den
för manliga elever å Bona inrättade;
b) ökande af antalet elever i det nuvarande skyddshemmet å
Viebäck, eller
c) upprättande af ännu ett skyddshem därstädes af samma storlek
som det sistnämnda.
Mot alternativet a) torde, utom ekonomiska skäl, tala, att äfven
om antalet kvinnliga elever visat sig växa hastigare, än som vid det
nu gällande aftalets ingående beräknats, det dock är sannolikt, att detta
antal kommer att vida understiga antalet minderåriga manliga förbrytare,
hvarjämte synnerligen starka pedagogiska grunder tala mot ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
99
sammanförande i samma hem af ett större antal minderåriga kvinnliga
förbrytare.
Alternativet b) kan såväl af nyssberörda principiella skäl, hvars
riktighet på det kraftigaste bestyrkts genom den af diakonissanstalten
vunna erfarenhet, som ock af lokala och andra orsaker icke heller
förordas.
Alla skäl tala däremot för anlitande af alternativet c) eller upprättande
af ännu ett vårdhem af samma storlek som det nuvarande
hemmet vid Viebäck, vare sig det tänkes inrättadt med eller utan samband
med detta.
Då det af alla sakkunniga kraftigt framhålles, att smärre vårdhem
för vilsekomna äro att i hög grad föredraga, och diakonissanstalten på
flera närbesläktade områden gjort samma erfarenhet, tillstyrkes utan
tvekan, att ytterligare ett skyddshem upprättas vid Viebäck och
bör detta förläggas på ett afstånd af omkring 1/3 kilometer från det
förra hemmet, skildt därifrån genom skog, samt stå under samma
öfverledning som det nuvarande.
Detta andra hem beräknas likaledes för 12 elever. Då en nybyggnad
blir af nöden för detta hem, bör vid dennas uppförande tillses,
att däri inredas såväl samlingssal, arbetssalar, matsal, kök, rum för föreståndarinna
och biträden m. m. som nödigt antal sofrum, af livilka minst
sex böra vara enskilda. Detta på grund af det kännbara beliofvet af
bättre isolering af de mer svårartade eleverna, än hvad hittills kunnat
åstadkommas.
Vid hemmet skulle beredas tillfälle till, förutom hemslöjd, tvätt
och trädgårdsarbete.
Fördelen af detta andra hems anordnande i samband med det
förra hemmet vore, utom enhetligheten i ledning och möjligheten af
elevernas lämpliga fördelning mellan de båda hemmen, framför allt den
ökade möjligheten till mera individuell behandling, då nämligen två hem,
det ena hållet jämförelsevis mera strängt och det andra mera fritt, skulle
medgifva en hälsosam och af pedagogiska skäl betydelsefull klassificering
med hänsyn såväl till bättre och sämre individer i allmänhet som till
beliofvet af skärpt öfvervakande under första tiden af elevs vistelse å
hemmen och af en relativ frihet vid öfvergången till det yttre lifvet.
Vidkommande den ekonomiska sidan af saken skulle det naturligtvis
kunna ställa sig billigare, om endast ett stort vårdhem upprättas.
Men denna fördel skulle på ofvan anförda grunder säkerligen blifva
alltför dyrköpt. Detta omdöme stödjes äfven på uttalanden af danska
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
och tyska sakkunniga, hvilka enstämmigt och utan tvekan ansett den
nu föreslagna vägen såsom den mest tillfredsställande.
Skulle mot förmodan ifrågavarande två hem i en framtid visa sig
icke vara tillräckliga — detta i hög grad beroende på den domstolspraxis,
som kan komma att utbilda sig — så vore inrättandet af ytterligare
ett mindre hem den naturliga och följdriktiga utvecklingsvägen.
Och då diakonissanstaltens egendom Viebäck liar en areal af flera hundra
tunnland och dess läge är ur alla synpunkter det bästa, torde icke en
sådan möjlighet behöfva ingifva tvekan.
Vidare framhålles i promemorian, att utgångspunkten för en ekonomisk
uppgörelse mellan staten och diakonissanstalten naturligen bör, nu
såsom förut, vara den, att statsverket vidkännes samtliga kostnader för
hemmens upprätthållande. Diakonissanstalten har uppgjort sina kalkyler
utan annan beräknad inkomst för anstalten än vanlig ersättning för de
direkt vid hemmen anställda personerna och de direkta utgifterna.
Då emellertid vid upprättande af ett nytt hem icke såsom vid
det nu gällande aftalets ingående en färdig byggnad för hemmet
finnes att tillgå, utan nybyggnad måste ske och denna af försiktighetsskäl
bör uppföras af tegel, kan icke lokalhyran beräknas så lågt
som vid det nuvarande hemmet, utan måste hänsyn tagas till kostnaden
för amortering af det byggnadslån, diakonissanstalten, om
nybyggnad skall ske, nödgas upptaga. Likaledes måste, särskildt vid
tanken på de ''svårare elevernas öfvervakande och fostran, antalet vårdarinnor
beräknas större än förut, i följd hvaraf kostnaderna äfven i denna
del ökas. Dessutom har den redan nu vunna erfarenheten visat, att
elevernas moraliska medelnivå är betydligt lägre, än hvad man, särskildt
med hänsyn till hvad i motiven till ifrågavarande lag anföres, ansett
sig hafva haft anledning att vänta.
Vid uppgörande af förslag till ekonomiskt aftal hafva därför diakonissanstaltens
kostnader ansetts böra beräknas sålunda:
hyra ............................................................................................ kronor 2,500: —
ved, telefon, inventarier.......................................................... 300: —
bidrag till föreståndarinnans lön och underhåll ............ ,, 800: —
bidrag till ett biträdes lön och underhåll....................... „ 800: •—
dagkostnad för hvarje elev ............................................... „ 1: —
Sammanföras kostnaderna för det äldre hemmet och det föreslagna
nya, komma dessa att uppgå till:
hyra för två vårdhem, hvartdera afsedt för 12 elever, kronor 3,500: —
ved, inventarier, telefoner m. m...................................... „ 600: —
Statsutskottets Utlutande N:o 3.
101
bidrag till lön och underhåll åt föreståndarinna, biträdande
föreståndarinna och ett biträde efter 800 kronor
för enhvar ................................................................................ kronor 2,400: —
dagkostnad för hvarje elev................................................... „ 1: —
eller tillhopa 0,500 kronor jämte dagkostnad.
Enligt denna beräkning skulle, när elevantalet är fullt, kostnaden
för dag och elev komma att uppgå till 1,7 4 kr.
Vid en ny uppgörelse på nu angifna grunder borde de nu gällande
bestämmelserna i aftalet mellan staten och diakonissanstalten fortfarande
äga bestånd endast med nödiga förändringar till följd af kostnadernas
ökning. Detta särskildt hvad angår hyresersättning för det fall, att
aftalet genom uppsägning från statens sida skulle upphöra inom tio år
från det aftalet trädt i kraft. Likaså beträffande ersättning för elevernas
utrustning vid deras utskrifning från anstalten.
Slutligen meddelas, att i Tyskland mångenstädes af staten erkända
och understödda anstalter af förevarande slag upprättats i samband
med diakonissanstalter, samt att i Danmark flera enskilda skydd sanstalter
åtnjuta, förutom dagafgift för eleverna, statsunderstöd ända
upp till 10,000 kronor om året. Sålunda finnes ett hem för gossar,
afsedt för 15 elever, och ett flickhem för 30 elever, Indika livardtera af
staten understödjas med 3,000 kronor årligen utom dagafgifter. Omkostnaderna
i Sverige torde emellertid ställa sig ej oväsentligt dyrare än i
Danmark.
Öfver denna diakonissanstaltens framställning har genom nådig
remiss den 20 november 1907 yttrande infordrats från Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län, som jämlikt nådiga brefvet
den 16 juni 1906 har uppsikt öfver skyddshemmet i fråga, såvidt angår
de elever, som där intagas, och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
uti underdånig skrifvelse den 25 november 1907 på de skäl,
som af diakonissanstaltens föreståndare anförts, hemställt, att ännu ett
hem för minderåriga kvinnliga förbrytare måtte anordnas vid Viebäck
under samma öfverledning som det nuvarande hemmet därstädes, men
på något afstånd från detta, samt att byggnaden till det nya hemmet
uppföres af sten, hvilket synes vara högeligen önskvärd!. Den ökade
kostnad, som därigenom föranledes, torde, enligt Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes åsikt, skäligen icke kunna beräknas lägre, än föreståndaren
för diakonissanstalten angifvit.
Den diakonissanstaltens framställning, för hvilken jag nu redogjort.
finner jag förtjänt af synnerlig uppmärksamhet. Den ökning af
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
*
antalet elever å nuvarande skyddshemmet å Viebäck, som ofvan angifvits,
gör det antagligt, att det stadgade maximiantalet elever därstädes inom
en nära framtid skall vara fylldt, och det synes därför otvifvelaktigt
vara af nöden, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att tillgodose
det behof af ytterligare tillfälle till tvångsuppfostran för minderåriga
kvinnliga förbrytare, som då uppkommer. Såväl ur ekonomisk som
öfriga synpunkter synes mig diakonissanstaltens förslag härutinnan
innebära den för staten mest ändamålsenliga lösning af förevarande
fråga, som för närvarande är möjlig. Äfven under förutsättning att
ytterligare ett skyddshem vid Viebäck inrättas, torde emellertid icke
vara erforderligt att till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers
bespisning m. m. för 1909 äska högre anslag än 6,000 kronor.»
Utskottet, som i likhet med föredraganden anser diakonissanstaltens
ifrågavarande förslag innebära en ur såväl ekonomisk som andra synpunkter
synnerligen ändamålsenlig lösning af föreliggande fråga, hemställer,
att Riksdagen må för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka
enligt domstols förordnande skola insättas i allmän
uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1909 anvisa
dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom
ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom
bidrag till aflöning åt föreståndarinnor och biträden
vid sådan anstalt,
dels ock ett förslagsanslag å 6,000 kronor till
godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård
m. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.
Stockholm den 18 februari 1908.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
ioe
Reservationer:
vid punkten 10 (angående väckt motion om rättegångsbiträde åt
genom olycksfall i arbete skadade arbetare m. m.):
af herrar I). Persson, E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T.
Larsson, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva
följande lydelse:
»Uti en inom Andra Kammaren väckt motion — — — 6,400
kronor.
Beträffande de skäl — — — hänvisa till motionen.
Vid nästlidet års riksdag — — — utsedda personer.
Motionen blef — — — sätt utsträckas.
Riksdagens ofvanberörda skrifvelse lär väl knappast kunna föranleda
Kungl. Maj:t att till pröfning upptaga det af motionären framförda önskemålet:
beredande genom statens försorg af rättegångsbiträde åt genom
olycksfall i arbete skadade arbetare. Men då utskottet, som väl finner
syftet i motionärens förslag vara behjärtansvärdt, likväl icke tilltrott sig
att bedöma, huruvida det af motionären framställda förslaget till frågans
lösning är det lämpligaste, anser utskottet denna fråga böra göras till
föremål för pröfning i samband med den omarbetning af lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete,
som nu pågår.
På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen i anledning af herr Larssons förevarande
motion må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t, i sammanhang med
omarbetning af lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete, taga i
öfvervägande, huru genom olycksfall i arbete skadade
arbetare eller deras efterlefvande lämpligast skola
beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde!!.»
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
vid punlcten 24 (angående statens uppfostringsanstalt å Bona):
af lierr E. Hammarlund, som anfört följande:
»Sedan lönestaten för uppfostringsanstalten å Bona af 1904 års
Riksdag fastställdes, därvid lönen för andre läraren, hvilken naturligtvis
bör hafva åtminstone den kompetens, som är stadgad för folkskollärarne,
bestämdes till 1,200 kronor med två ålderstil]ägg, hvartdera å
200 kronor, har genom beslut af 1906 års Riksdag ny löneregleringför
rikets folkskollärare ägt rum. Denna lönereglering borde hafva till följd
en häremot svarande höjning af lönen för andre läraren å Bona,
därest anstalten skall kunna påräkna att få platsen besatt med duglig
och lämplig innehafvare. Styrelsen har ock ansett, att begynnelselönen
bör sättas till 1,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor
hvartdera. Då emellertid Kungi. Maj:t ej funnit skäl godkänna detta
förslag, och då detsamma ej heller motionsvis upptagits, kan jag ej
härvidlag genom ett yrkande söka åstadkomma en välbehöflig ändring.
Med anledning af herr P. Pehrsson i Österby inom Andra Kammaren
väckta motion, n:o 75, kan däremot ett dylikt yrkande göras beträffande
de lägst aflönade befattningshafvandena, nämligen förmännen,
maskinisten, bokhållaren och husmodern. En tillämpning af Bönastyrelsens
lönestatsförslag beträffande dessa befallningshafvande skulle
betinga en ökning i det af Kungl. Maj:t äskade förslagsanslaget till
aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid Bona med 8,250 kronor,
hvarjämte för beredande af beklädnadsersättningar åt 10 förmän och 1
maskinist skulle erfordras en höjning af det till anstaltens verksamhet
i öfrigt begärda förslagsanslag med 1,100 kronor.
Motionären har liksom styrelsen särskildt framhållit nödvändigheten
att bereda förmännen vid Bona en bättre ekonomisk ställning.
I detta hänseende framhåller motionären, att de kraf, som ställas på en
förman vid en uppfostringsanstalt af Bonas art, äro betydligt större än
de, som ställas på en vaktkonstapel vid ett fängelse eller en tvångsarbetsanstalt.
bitom det, att de skola sköta en vaktkonstapels tjänst
vid en anstalt, där icke vanliga, arbetet understödjande ordningsförhållanden
förekomma, utan där det uppfostrande momentet med det
ansvar och de svårigheter, som äro därmed förbundna, är det dominerande,
skola de dessutom gifva handledning i olika arbetsgrenar och yrken.
Att de då skola hafva en så afsevärdt mindre årsinkomst än vaktkonstaplarne,
som 850 högst 1,000 kronor mot deras 1,200 högst 1,400
kronors, kan icke verka till anstaltens fromma. Då hemställan göres
därom, att de lägre befattningshafvandes vid Bona aflöningsförmåner
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
105
måtte liöjas till samma belopp som med dem jämställdes i fångvården,
är det icke endast på grund af att billighet och rättvisa synes kräfva
detta, utan äfven på den grund, att det synes vara en naturlig konsekvens
af det beslut om höjning af fångvårdsbetjäntes löner, som 1907 års
Riksdag fattade, och tillika vara ett villkor för att denna anstalt skall
kunna draga till sig och behålla de dugliga krafter, som iiro oundgängligen
nödiga för lösandet af dess svåra och kräfvande uppgift.
Under hänvisning till hvad styrelsen och motionären anfört i nu
föreliggande ämne har jag yrkat,
att Riksdagen, i anledning af Kungi. Maj:ts förevarande
framställning och med bifall till den af herr
Pehrsson i ämnet väckta motionen, må på extra stat
för år 1909 bevilja
a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag
högst 29,500 kronor,
- b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever m. m. ett förslagsanslag af 46,500
kronor, samt
c) till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.
ett belejjp af 20,100 kronor,
med rätt för Kungl. Maj: t att af sistberörda belopp
under år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna hvad som kan finnas erforderligt»;
samt af herrar K. Starbäck och J. T. Larsson, som instämt i herr
Hammarlunds förenämnda yrkanden.
Bih. till RiJcsd Prof. 1908. 4 Smal. 1 Afd. 3 Häfl.
14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1908 års riksstat
anslår:
Anvisning i
kontant.
Kronor. j ö.
17.000 —
42.800 —
8,000 —
275,700 —
18.800 —
160,300 j —
688,287 —
476,913 —
208,718 ; —
11,100 —
55.000 —
2,095,600
84,000
18,500
18,000
—
165,000
—
111,971
—
4,500
—
2,000
-
S:a
4,461,684
—
Departementschefen ................................................................................................
Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli. Nuvarande belopp........
Ökas med............................................................................................................
Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, för
Högsta
domstolen.............................................................................
Justitiekanslersexpeditionen....................................................................................
Nedre justitierevisionen. Nuvarande belopp ....................................................
Ökas med............................................................................................................
Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp ............
Ökas med...........................................................
.....................................
Göta, hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp............
Ökas med............................................................................................................
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat. Nu
Ölcas
med..........................................................................................................
Krigshofrätten .......................................................................................................
Alderstillägg, förslagsanslag....................................................................................
Fångvården:
Fångvårdsstyrelsen. Nuvarande belopp ........................................................
Okas med ........................................................................................................
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag................................................................................................
Förslagsanslag. Nuvarande belopp ............................................................
Ökas med ...........................................................:.......................................
Alderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda
Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ................
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom
Medikolegala besiktningar, förslagsanslag, Nuvarande belopp........................
Minskas med............................................................................................................
Res- och traktamentspenningar ............................................................................
Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag................................
Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................
Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
107
Lätt. A.
riksstatens Andra hufvudtitel.
Förslag till blif- j
vande riksstat: j
Anvisning i
kontant.
Kronor. ö.
.......................... 42,300
17,000
— j
.......................... 4,000
—
46,300
— i
slagsanslag ..............................................................
8,000
275,700
.......................... 160,300
__
18,800
—
.......................... 700
.......................... 688,287
—
161,000
— i
.......................... 10,500
.......................... 476,913
—
698,787
varande belopp .....................................................
.......................... 6,000
.......................... 208,713
482,913
:
.......................... 2,500
—
211,213
- j
................................................... 1,138,000: —
........................................................ 150,000: —
ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag.............
59,500: —
3,500: — 63,000
758,900: —
1,288,000: — 2,046,900
..........99,200
11,100
..... 55,000
.
.......................... 40,000
—
2.249,100
- j
nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag..........
............................................................................................ 18,500
84,000
- i
.......................... 2,300: —
16,200
- 1
18,000
_ i
165,000
—!
111,971
— i
4,500
_i
i Bern, förslagsanslag .........................................
2,000
—
Summa
4,636,584
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. lätt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Andra hufvudtitel.
.
Justitiedepartementet.
Kronor.
j
ö.
I
''
För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet ................
> bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid
justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............
» anställande af en andre ledamot å justitiedepartementets af del-
50,000
5,000
i
ning för lagärenden ...........................................................................
7,500
_;
i Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslärsämbetet ...........................
i För beredande för år 1909 af tillfällig löneförbättring åt ordinarie
8,500
—
och konstituerade revisionssekreterare ............................................
» beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten för nedre
justitierevisionen till en hvar af tre amanuenser upptagna tjänst-
19,000
göringspenningar ................................................................................
| Till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex ama-
900
-1
nuenser i nedre justitierevisionen ....................................................
i » aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrator-
30,300
-i
kontor...................................................................................................
För fortsatt uppehållande från den 1 september 1908 af en extra
2,700
-1
division i Svea hofrätt........................................................................
32,700
-1
i Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter
i För vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara vid vissa läns-
3,250
|
!
och kronocellfängelser.......................................................................
i » inlösen af det af nuvarande läkaren vid tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö å anstaltens område uppförda boningshus jämte till-
48,000
-
hörande uthusbyggnad........................................................................
: Till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostrings-
15,000
anstalt å Bona, förslagsanslag, högst ...........................................
» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m..
26,250
—
förslagsanslag........................................................................................
45,400
—
; » till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.........................
» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna
20,100
—
bereda sig för domarekallet ............................................................
6,000
—
1 » betäckande af utaf statskontoret utbetalda förskott ....................
*) 103,383
_
| För inrättande af ett jordregister............................................................
150,000
—
transport.
568,983
*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
särskild) yttrande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
109
[ Kronor. ö.
transport 508,983 —
Till beredande af extra lönetillägg för år 1908 åt vissa tjänstemän
och betjänte hos justitiedepartementet och underlydande verk,
förslagsanslag......................................................................■■......;.........;*) 130,000 —
För beredande af uppfostran å allmän uppfostringsanstalt åt minder(
ånga förbrytare af kvinnligt kön, såsom ersättning för hyra,
ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor
och biträden vid sådan anstalt ...............................; 6,500 j—|
| Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,;
beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom
till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ....................■ 6,000 - -
Summaj 711,4S3 | —
*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva
särskildt yttrande.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 15
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.