Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1908-02-18 · 109 sidor, varav 103 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 103 av 109 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:3, Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande angående regleringen af utgifterna ''under rilcsstatens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof liar Kungl. Maj :t,

under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 13 i samma månad, uti punkt 1 under andra hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att höja arfvodet till expeditionschefen i justitiedepartementet

från 7,500 kronor med 2,100 kronor eller således till 9,600 kronor,

däraf 3,000 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Höjning af

expeditions*

chefens

arfvode.

[I.]1)

Under hänvisning till hvad Riksdagen vid regleringen af utgifterna

under riksstatens sjätte hufvudtitel beslutat i fråga om ökning af anslaget,

till arfvode åt expeditionschefen i civildepartementet, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts förevarande framställning, att arfvodet till exx)

Hänvisar till punkt i Kungl. Maj:ts proposition.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. (N:o 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Höjning af

anslaget till

amanuenser

m. m*

[2-]

2 Statsutskottets Utlåtande N;o 3.

peditionschefen i justitiedepartementet höjes från 7,500

kronor med 1,500 kronor eller således till 9,000 kronor,

däraf 3,000 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.

2:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att, för beredande af möjlighet till anställande af ytterligare

en amanuens i justitiedepartementet m. m., höja det till departementschefens

förfogande ställda anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,

renslcrifning m. m. från dess nuvarande belopp 7,000 kronor

kronor eller således till 9,500 kronor.

Rörande denna framställning har departementschefen till förenämnda

med 2,500 statsrådsprotokoll anfört följande:

»Antalet till justitiedepartementet inkommande mål och ärenden,

som under 1880-talet utgjorde i medeltal ej fullt 900 om året och

under 1890-talet steg till omkring 1,040 årligen, uppgick år 1900 till

1,099, år 1901 till 1,164, år 1902 till 1,245, år 1903 till 1,320, år

1904 till 1,400, år 1905 till 1,674, år 1906 till 1,886 och år 1907 till

1,829.

I dessa siffror äro icke inberäknade de ärenden, som röra

uppgifter till straffregistret eller utdrag därur. Då antalet ordinarie

tjänstemän i departementet samtidigt icke ökats, har göromålens högst

betydliga tillväxt helt naturligt medfört ett år efter år alltmera ökadt

behof af extra biträden. Utom den amanuens, som å departementets

statistiska byrå biträder vid de utaf tillämpningen af lagen om straffregister

föranledda göromål, och hvilken icke kan påräknas för annat

arbete i departementet, finnes där för närvarande allenast en fast aflönad

amanuens. Denne amanuens, som åtnjuter ett årligt arfvode af 1,000

kronor, biträder hufvudsakligen å departementets registratorskontor och

plägar vid ledighet för registratorn uppehålla dennes befattning, hvarjämte

han är kommissionär i departementet. För det arbetsbiträde, som härutöfver

erfordras, har, frånsedt den i viss mån växlande inkomst, som kan

beredas genom vikariatsförordnanden för kanslisekreterarne, hittills icke

utgått annan godtgörelse än den, som lämnats i form af gratifikationer,

hvilkas belopp under de sista åren utgjort högst 500 kronor och lägst

300 kronor. Till följd af ersättningens ringhet och obestämdhet samt

då befordringsutsikterna i ett departement med så fåtalig ordinarie

personal som justitiedepartementet i allmänhet icke ställa sig gynnsamma,

hafva på senare tid svårigheter uppstått att för departementets

räkning förvärfva och behålla för ändamålet lämpliga extra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

arbetskrafter. Dessa svårigheter hafva af lätt insedda skäl tilltagit,

i den mån antalet fasta amanuensarfvoden i de öfriga departementen

ökats. Detta antal ntgör för närvarande: inom landtförsvarsdepartementet

3, inom sjöförsvarsdepartementet 2, inom civildepartementet 10, inom

finansdepartementet 5, inom ecklesiastikdepartementet 11 och inom jordbruksdepartementet

3. För att de två extra ordinarie amanuenser, som

för närvarande tjänstgöra i justitiedepartementet, båda antagna under

år 1907, skola finna med sin fördel öfverensstämmande att fortfarande

ägna sig åt departementets tjänst samt till undvikande af de olägenheter,

som äro förenade med allt för talrika ombyten af vikarier för kanslisekreterarne,

torde det sålunda vara oundgängligen nödvändigt att inrätta

ytterligare åtminstone ett fast amanuensarfvode. Detta arfvode

har jag ansett böra tillsvidare sättas till samma belopp, hvarmed dylika

arfvoden i de öfriga departementen under senare tid i allmänhet utgått,

eller 1,500 kronor årligen med skyldighet för innehafvaren af detta

arfvode att i regel minst tro timmar dagligen tjänstgöra å ämbetsrummet.

Det i departementets stat upptagna anslag till amanuenser, vikariatsersättningar,

renskri fning m. m., hvilket anslag vid 1905 års

Riksdag höjdes från 4,000 kronor till dess nuvarande belopp 7,000 kronor,

lämnar emellertid icke tillgång till något ytterligare amanuensarfvode.

Af anslaget i fråga äro 4,000 kronor disponerade på enahanda sätt

som anslaget i dess helhet under de närmaste åren före höjningen.

Frånsedt det belopp af 1,000 kronor, som, på sätt förut nämnts, utgår

som amanuensarfvode, äro nämligen 2,000 kronor afsedda för biträden

å departementets statistiska byrå och 1,000 kronor uppbäras af ett

fast anstäl ld t skrifbiträde. Med höjningen till 7,000 kronor åsyftades

att ur anslaget bereda tillgång till vikariatsersättningar och gratifikationer

åt extra ordinarie tjänstemän och betjänte samt till gäldande af

den utöfver aflöningen till ofvannämnda skrifbiträde erforderliga renskrifningskostnad,

för hvilka samtliga ändamål tillskott förut måst anvisas

från hufvudtitelns allmänna besparingar och dess anslag till extra

utgifter. Höjningen grundades å en beräkning, att inom departementet

årligen erfordrades till ersättning för semestervikariat ett belopp af

ungefär 1,100 kronor samt till gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän

och betjänte omkring 1,200 kronor. Utgifterna för renskri fning

utöfver aflöningen till det fasta skrifbiträdet hade för år 1904 uppgått

till 520 kronor.

Visserligen hafva utgifterna för semestervikariat under de senaste

åren ej fullt uppgått till det sålunda beräknade beloppet. Å andra

sidan hafva däremot kostnaderna för renskrifning utöfver aflöningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af

anslaget till

gratifikationer

åt e. o. tjänstemän

och

e. o. vaktmästare.

[3-]

till skrifbiträdet väsentligen stigit. Samma kostnad utgjorde nämligen

år 1905 något öfver 1,000 kronor, år 1906 ej fullt 1,300 kronor och

år 1907 ungefär 900 kronor. Härtill kommer, att alltsedan slutet af

år 1904 ett belopp af 600 kronor årligen måst afses åt en extra vaktmästare,

hvilken inkallats till daglig tjänstgöring, sedan på grund af

bristande utrymme i kanslihuset särskild lokal förhyrts för departementets

afdelning för lagärenden. Sedan öfriga utgifter af anslaget i fråga

bestridts, återstod därför till gratifikationer år 1906 allenast ett belopp

af 135 kronor och år 1907 400 kronor. För beredande af ett ytterligare

amanuensarfvode till ofvan angifna belopp erfordras sålunda med nödvändighet

motsvarande höjning af ifrågavarande anslag.

En höjning af samma anslag synes dessutom påkallad dels af det

ofvan antydda behofvet af extra vaktmästarebiträde dels ock af nyssberörda

väsentliga stegring af kostnaderna för renskrift, hvilken stegring

icke kan anses vara af blott tillfällig natur. Den höjning, som i dessa

afseenden erfordras, torde emellertid för närvarande kunna begränsas till

1,000 kronor.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må, för beredande af möjlighet

till anställande af ytterligare en amanuens i justitiedepartementet

m. m., höja det till departementschefens

förfogande ställda anslaget till amanuenser, vikariatsersättningar,

renskrifning m. m. från dess nuvarande

belopp 7,000 kronor med 2,500 kronor eller således till

9,500 kronor.

Yhd bifall till hvad utskottet under punkterna .1 och 2 här ofvan

hemställt, kommer anslaget till justitiedepartementets afdelning af Kungl.

Maj:ts kansli, nu uppgående till 42,300 kronor, att höjas med 4,000

kronor till 46,300 kronor.

Nedre justftierevissonen.

3:o) Kungi. Maj:t har under punkt 3 af denna hufvudtitei föreslagit

Riksdagen att höja det å nedre justitierevisionens stat uppförda

anslag till gratifikationer åt e. o. tjänstemän och e. o. vaktmästare från

dess nuvarande belopp 700 kronor till 1,400 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 3.

5

T denna fråga liar departementschefen anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 november 1907 har nedre justitierevisionen

gjort framställning om höjning af det å nedre revisionens

stat uppförda anslag till gratifikationer åt e. o. tjänstemän och e. o.

vaktmästare.

Detta anslag, som vid löneregleringen 1876, då revisionssekreterarnes

antal utgjorde elfva, bestämdes till 700 kronor, har sedermera

bibehållits oförändradt, oaktadt revisionssekreterarnes antal så ökats, att

detsamma, med inberäkning af en för närvarande tjänstgörande extra

revisionssekreterare, numera uppgår till aderton.

Ifrågavarande anslag har, enligt den af nedre revisionen tillämpade

praxis, plägat disponeras sålunda, att 400 kronor fördelats mellan de

e. o. tjänstemännen och 300 kronor användts till gratifikationer åt de

e. o. vaktmästarne. I anseende till den ökade tjänstgöringen för dessa

senare har emellertid under de båda sista åren beloppet 300 kronor befunnits

otillräckligt att bereda dem skälig godtgörelse. Då det likväl

ej kunnat ifrågasättas att inkräkta på den åt de e. o. tjänstemännen

afsedda del af anslaget, har Kungl. Maj:t såväl under år 1906 som år

1907, på därom gjorda underdåniga framställningar, af andra liufvudtitelns

besparingar ställt ett belopp af ytterligare 300 kronor till nedre

revisionens förfogande för att utdelas som gratifikationer åt de e. o.

vaktmästarne.

Dessa åtgärder hafva,* enligt hvad nedre revisionen anmält, hittills

visat sig till fyllest att tillförsäkra nedre revisionen nödig förstärkning af

vaktmästarepersonalen. Då emellertid det behof, som föranledt berörda

framställningar, kan antagas blifva af stadigvarande art, har nedre

revisionen ansett åtgärder böra vidtagas för att i nedre revisionens stat

det anslag, från hvilket gratifikationerna till de e. o. vaktmästarne utgå,

måtte i motsvarande grad ökas.

En ökning af ifrågavarande anslag har af nedre revisionen ansetts

nödig jämväl med hänsyn till behofvet af e. o. tjänstemän. Tillgången

på dylika tjänstemän, hvilka i någon afsevärd mån ägna sig

åt tjänstgöring inom ämbetsverket, har nämligen, enligt hvad nedre

revisionen framhållit, under de senare åren varit stadd i ständig minskning.

Frånsedt att i följd häraf det biträde, som revisionssekreterarne

kunnat erhålla i sitt arbete från de e. o. tjänstemännens sida, varit

ytterst obetydligt, har bristen på e. o. tjänstemän, som genom tjänstgöring

inom nedre revisionen vunnit förtrogenhet med där förefallande

göromål, medfört åtskilliga olägenheter, bland hvilka nedre revisionen

särskild! framhållit, att vid enstaka tillfällen yppats svårighet, att vid

förfall för ordinarie amanuens erhålla vikarie.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Befordringsutsikterna för de i nedre revisionen tjänstgörande e. o.

tjänstemännen äro icke heller sådana, att på grund därat kan förväntas,

att inom den närmaste framtiden personer skola komma att i större omfattning

än för närvarande ägna sig åt sådan tjänstgöring. Däremot

anser nedre revisionen det kunna antagas, att en ökning af den ekonomiska

godtgörelsen åt de e. o. tjänstemännen utöfver den, som från det

för närvarande tillgängliga anslaget till gratifikationer kunnat dem beredas

och som för år utgått med belopp växlande mellan 15 och 75

kronor, skulle medföra en gynnsam verkan i afseende å fyllandet af

nedre revisionens behof af e. o. tjänstemän.

På grund häraf liar nedre revisionen anhållit om vidtagande af

åtgärder för att nedre revisionen må från och med 1908 års ingång årligen

till sitt förfogande, i och för gratifikationer åt e. o. tjänstemän

och e. o. vaktmästare, hafva ett belopp af 700 kronor utöfver det nuvarande

anslaget.

Ätt en ökning af de medel, som för ifrågavarande ändamål stå

till nedre revisionens förfogande, är af omständigheterna påkallad, synes

mig med tydlighet framgå och mot det af nedre revisionen i detta alseende

föreslagna belopp finner jag icke något att erinra.

Otvifvelaktigt skulle det vara till fördel för nedre revisionen, om

det ökade anslaget redan för innevarande år kunde blifva tillgängligt.

Då emellertid en rubbning af den för detta år fastställda staten icke

bör utom i synnerligen trängande fall ifrågasättas, har jag ej ansett

mig böra biträda nedre revisionens härutinnan gjorda framställning.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må höja det i staten för nedre

justitierevisionen uppförda anslag till gratifikationer åt

e. o. tjänstemän och e. o. vaktmästare från dess nuvarande

belopp 700 kronor till 1,400 kronor.

Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till nedre

justitierevisionen i dess helhet, nu utgörande 160,300 kronor, att höjas

med 700 kronor eller således till 161,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat.

4:o) Under denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare uti punkt 4

föreslagit Riksdagen att höja det å anslaget till Svea hofrätt med därunder

lydande justitiestat uppförda belopp till amanuenser och extra

ordinarie biträden från dess nuvarande belopp 10,500 kronor till 21,000

kronor.

Rörande detta anslagsbebof bar departementschefen anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1907 bär Svea hofrätt

gjort framställning om böjning af det å hofrättens stat uppförda

anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden.

Ifrågavarande anslag, hvilket vid löneregleringen 1876, då hofrätten

bestod af allenast fem ordinarie divisioner, bestämdes till 7,500

kronor, bar sedermera icke ökats i vidare mån, än som betingats af

hofrättens förstärkning med ytterligare två ordinarie divisioner, eller

med 1,500 kronor för hvardera divisionen, i följd hvaraf anslaget för

närvarande utgör 10,500 kronor. Härjämte äro dock af de medel,

som af de senaste Riksdagarna å extra stat anvisats för hofrättens förstärkande

med en extra division, 1,200 kronor afsedda till gratifikationer

åt extra ordinarie tjänstemän samt 300 kronor till ersättning åt

erforderligt vaktmästarebiträde. Slutligen är att märka, att Kungl.

Maj:t på särskilda framställningar af hofrätten alltsedan år 1902 förberedande

af dyrtidstillägg åt de amanuenser, hvilka äro anställda hos

hofrätten, anvisat 600 kronor årligen från det under riksstatens andra

hufvudtitel uppförda anslaget till extra utgifter.

Rörande den nuvarande dispositionen af anslaget till amanuenser

och extra ordinarie biträden bar hofrätten upplyst, att af detta anslag

utgå i första rummet arfvoden till de amanuenser, hvilka äro anställda

för att biträda vid göromålen hos sekreteraren, advokatfiskalen, aktuarien

och arkivarien samt å fiskalsexpeditionen.

Den del af anslaget, som icke tages i anspråk till amanuensarfvoden,

användes, jämte ett belopp af omkring 300 kronor, utgörande

afkastningen af en i hofrätten förvaltad fond, den så kallade revisionsskillingskassan,

till gratifikationer åt tillförordnade fiskaler och andra

extra ordinarie tjänstemän äfvensom åt extra ordinarie hofrättsposter.

Amanuensarfvodena fastställas till beloppen af hofrätten, men

hafva till följd af anslagets knapphet ej kunnat sättas högre än till

1,200 kronor årligen för hvardera af de amanuenser, som tjänstgöra

hos sekreteraren och arkivarien, samt till 1,000 kronor för den hos

Höjning

af anslaget

till amanuenser

och e. o.

biträden i

Svea hofrätt.

[4-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

advokatfiskalen tjänstgörande amanuensen. Dessa amanuenser kafva

omkring fyra timmars daglig arbetstid på tjänsterummet. Hvad beträffar

den amanuens, som biträder på aktuariekontoret och hvilken»

tjänstgöring är synnerligen ansträngande, har arfvodet till denne amanuens

plägat utgå efter 1,800 kronor under första tiden af anställningen

samt, när amanuensen efter förvärfvad större vana erhållit uppdrag att

på eget ansvar handhafva vissa göromål, som finnas omnämnda i 43 §

2 momentet af den för hofrätterna gällande arbetsordning, efter 2,400

kronor för år räknadt. Amanuensen har i senare fallet en arbetstid,

som under vissa delar af året till följd af göromålens stora mängd,

upptager ända till tre å fyra timmar utöfver den tid af fyra timmar,

hvarunder aktuariekontoret är för allmänheten öppet. Å fiskalsexpeditionen

har amanuens intill senaste tiden varit anställd till tjänstgöring

endast under den del af sommaren, hvarunder allenast en division och

samtidigt endast en fiskal äro inom hofrätten tjänstgörande, eller från

och med den 11 juli till och med den 19 augusti, och har arfvode för

denna tid utgått efter 100 kronor i månaden. Sammanlagda beloppet

af amanuensarfvodena har sålunda utgjort omkring 5,300—5,900 kronor

årligen.

Hvad härefter af det ordinarie anslaget återstått att användas till

llitpenningar eller gratifikationer åt andra extra ordinarie tjänstemän

samt åt extra ordinarie hofrättsposter har följaktligen icke uppgått till

anslagets halfva belopp. Vid fördelning af gratifikationsmedlen har följts

den regel, att gratifikation icke tilldelats annan än den, som under året

fullgjort mera afsevärdt arbete, men med de för ändamålet tillgängliga

medlen har ändock det på hvar och en belöpande gratifikationsbeloppet

blifvit mycket ringa i förhållande till det utförda arbetet. Endast åt

de extra ordinarie tjänstemän, som äro af adlig börd, har något rikligare

ersättning kunnat beredas till följd däraf, att hofrätten har till

sitt förfogande en enskild donationsfond, den så kallade Fredenstiernska

fonden, hvars afkastning är afsedd att användas till förmån för frälsemän,

som hos hofrätten tjänstgöra vid protokollet eller såsom tillförordnade

fiskaler.

Under framhållande att en behöflig förhöjning af amanuensarfvodena

icke kunnat vidtagas, då en sådan förhöjning skulle medföra

motsvarande minskning i de redan förut otillräckliga gratifikationsmedlen,

har hofrätten erinrat, att i det underdåniga utlåtande, som

hofrätten den 29 april 1902 afgaf i fråga om lönereglering för hofrätterna,

föreslagits höjning af anslaget till amanuenser och extra

ordinarie biträden med ett belopp af 4,500 kronor. En sådan till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:ö 3.

9

ökning i anslaget är emellertid, enligt liofrättens åsikt, icke tillräcklig

under de förhållanden, som numera äro för handen.

Till stöd för nämnda uppfattning har hofrätten anfört följande:

Tillgången på personer, lämpliga att vid hinder för liofrättens

ordinarie ledamöter och tjänstemän förvalta deras befattningar, är synbarligen

stadd i minskning, och under de sista åren har alltför ofta

inträffat, att lofvande och för hofrättstjänstgöringen utbildade unge

män öfvergifvit tjänstgöringen i hofrätten för att ägna sig åt annan,

mera lönande verksamhet. Uppenbarligen har statstjänsten numera

icke samma lockelse som tillförene, och därtill kommer, att mången

dug-ande ung jurist, som kanske eljest velat ägna sig åt hofrättstjänstgöringen,

af ekonomiska skäl tvingas att välja annan lefnadsbana, då

han under åratal för det arbete, han såsom extra ordinarie tjänsteman

utför, erhåller alltför otillräcklig ersättning.

Den årliga afgången från hofrätterna af dels ordinarie dels

adjungerade ledamöter är betydlig, och denna afgång föranledes till

hufvudsaklig del däraf, att hofrättsledamöter i stort antal förordnas att

tjänstgöra såsom revisionssekreterare, expeditionschefer eller i andra

maktpåliggande befattningar eller att deltaga i lagstiftningsarbetet och

sedermera oftast befordras till ordinarie befattningar utom hofrätterna.

Icke allenast för uppehållande af lagskipningen inom hofrätterna utan

äfven med hänsyn till andra viktiga statens ändamål är därför angeläget,

att de luckor bland ledamöterna, som sålunda ofta uppstå, städse

må kunna fyllas med fullt lämpliga personer. För att detta skall kunna

ske, måste emellertid hofrätterna hafva möjlighet att alltjämt draga till

sig skickliga och i domarevärf utbildade unga jurister i rätt stort antal,

och till befordrande häraf, hvad Svea hofrätt beträffar, torde, enligt hofrättens

åsikt, vara nödvändigt, att genom väsentlig höjning af anslaget

till amanuenser och extra biträden hofrätten sättes i stånd att lämna

de extra ordinarie tjänstemännen för deras arbete mera tillfredsställande

ersättning, än som hittills kunnat tilldelas dem.

I detta afseende erfordras till en början medel till höjande af

amanuensernas arfvoden. Vidare och till följd däraf att numera af

vederbörande myndigheter i synnerligen talrika fall, 8,000—9,000 om

året, rekvireras diariibevis från hofrätten till upplysning, huruvida bötesbeslut

vunnit laga kraft, har behof uppstått af ständig amanuens på

fiskalsexpeditionen, för hvilket nya behof medel måste beräknas, förslagsvis

omkring 1,200 kronor årligen. Sedan början af 1907 års höstsession

är ständig amanuens å fiskalsexpeditionen anställd, men af brist

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

på tillräckliga medel liar för närvarande ej kunnat åt denne anslås

högre ersättning än efter 50 kronor för hvarje månad.

De sex fiskalstjänsterna i Svea hofrätt uppehållas sedan lång tid

tillbaka ständigt genom extra ordinarie tjänstemän, livilka, för sin

ansträngande och ansvarsfulla tjänstgöring, bestående bland annat i

föredragning inför hofrätten af de inkommande brottmålen och upp- *

sättande af förslag till utslag i dylika mål, icke komma i åtnjutande

af större andel af de till fiskalstjänsterna anslagna aflöningsmedel än

de obetydliga tjänstgöringspenningarna, 1,000 kronor för helt år.

Gratifikationsmedlen hafva anlitats till beredande af ytterligare någon

ersättning, men de belopp, som kunnat från anslaget anvisas, hafva

varit mindre än som varit önskligt, och det är, enligt hofrättens åsikt,

af vikt, att dessa extra ordinarie tjänstemän, från hvilka ledamotsgraden

vanligen rekryteras, må kunna beredas ökad ersättning från ifrågavarande

anslag. Därjämte måste jämväl öfriga extra ordinarie tjänstemän,

som nitiskt ägna sig åt hofrättens tjänst, från samma anslag

lämnas rikligare ersättning, än tillgångarna hittills medgifvit.

Slutligen har hofrätten i detta sammanhang erinrat, att beträffande

vaktbetjäningen det förhållande äger rum att, när vid förfall

för ordinarie hofrättspost hans befattning måste uppehållas af därtill

förordnad extra ordinarie hofrättspost, godtgörelsen till denne i anseende

till tjänstgöringspenningarnas låga belopp icke uppgår ens till

fullt en krona för dag. Äfven för afhjälpande af detta missförhållande

måste — påpekar hofrätten — gratifikationsmedlen tagas i anspråk.

För ett någorlunda nöjaktigt tillgodoseende af de ändamål, hvilka

äro att fylla med anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden,

kräfves enligt hofrättens omdöme, att anslaget, efter beräkning af 3,000

kronor för en hvar af hofrättens sju ordinarie divisioner, höjes från

nuvarande beloppet 10,500 kronor till 21,000 kronor. Hofrätten har

därför hemställt, att, oberoende af frågan om den allmänna löneregleringen

för hofrätterna, framställning måtte göras hos Riksdagen om

sådan förhöjning af anslaget från och med år 1909 samt att af Riksdagen

måtte för år 1908 såsom fyllnad i nuvarande anslaget äskas på

extra stat ett belopp af 10,500 kronor.

Hvad hofrätten sålunda anfört synes mig till fullo ådagalägga

det oafvisliga behofvet af att rikligare medel ställas till hofrättens förfogande

för tillgodoseende af det med anslaget i fråga afsedda ändamål.

Den ökning af samma anslag, som af hofrätten föreslagits, torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

11

icke keller med hänsyn till förhandenvarande omständigheter kunna

anses för högt tilltagen.

Beträffande hofrättens framställning om fyllnad i anslaget för

innevarande år åberopar jag hvad jag i fråga om nedre justitierevisionens

likartade framställning i det föregående yttrat. Den beaktansvärda fara,

som otvifvelaktigt förefinnes i anledning af den minskade tillgången på

extra ordinarie tjänstemän i hofrätten, torde genom den ifrågasatta

ökningen af anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden i

hufvudsak kunna förebyggas, äfven om ökningen icke skulle inträda

förr än under nästkommande år.»

Utskottet har visserligen med hänsyn därtill, att en fullständig

lönereglering för kofrätterna inom den närmaste framtiden torde komma

att äga rum, hyst vissa betänkligheter mot den föreslagna höjningen

af ifrågavarande anslag, men då af hvad i ärendet blifvit anfördt synes

framgå, att en höjning af anslaget är af nöden, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må höja det i staten för Svea

hofrätt uppförda anslag till amanuenser och extra

ordinarie biträden från dess nuvarande belopp 10,500

kronor med 10,500 kronor till 21,000 kronor.

Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till Svea

hofrätt med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag nu utgör

688,287 kronor, att höjas till 698,787 kronor.

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat.

5:o) Ivungl. Maj:t har under denna hufvudtitel uti punkt 5 föreslagit

Riksdagen att höja det å staten för Göta hofrätt med därunder amanuenser

hörande justitiestat uppförda anslag till amanuenser och e. o. biträden och e- °-^trä''

från dess nuvarande belopp 6,000 kronor till 12,000 kronor. hofrätt!™

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet yttrade departements- [5.]

chefen följande:

»Göta hofrätt har i underdånig skrifvelse den 21 november 1907

gjort likartad framställning rörande ökning af det i hofrättens lönestat

upptagna anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden, som,

på sätt ofvan omnämnts, inkommit från Svea hofrätt.

Berörda anslag, som vid löneregleringen 1876, då Göta hofrätt

bestod af fem divisioner, bestämdes till 7,500 kronor, har från och med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

år 1897, då en af hofrättens divisioner öfverflyttades till Svea hofrätt,

utgått med allenast 6,000 kronor. Då behofvet af amanuenser i Göta

hofrätt icke genom den skedda indragningen af en division undergått

någon förändring och anslaget i anledning häraf befunnits otillräckligt,

har emellertid Kungl. Maj:t på underdåniga framställningar af hofrätten

från och med år 1903 af det å andra hufvudtitelns stat uppförda anslaget

till extra utgifter årligen ställt ett belopp af 1,000 kronor till hofrättens

förfogande att användas till det med ifrågavarande anslag afsedda

ändamål.

Till stöd för den nu gjorda framställningen har hofrätten framhållit,

att antalet af de i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän

under de senast förflutna tolf åren i högst afsevärd mån aftagit.

Under förra hälften af 1890-talet uppgick antalet dylika tjänstemän,

hvilka ej voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring, under

hvarje session till tjugo eller något därunder, men efter denna tid har

nämnda antal varit stadt i nästan oafbruten minskning, så att detsamma

under vårsessionen 1906 uppgick till 2, under höstsessionen samma år

till 3 och under vårsessionen 1907 likaledes till 3. Under höstsessionen

1907 hafva i hofrätten tjänstgjort 2 extra ordinarie tjänstemän, hvilka

vid sessionens början icke voro indelade till fiskals- eller amanuenstjänstgöring.

Dessa personer erhöllo emellertid sedermera förordnande

att intill sessionens slut bestrida hvar sin amanuensbefattning inom

hofrätten.

I följd af denna minskning af de extra ordinarie tjänstemännens

antal har hofrätten på sista tiden sett sig nödsakad att, vid uppkommet

förfall för hofrättens ledamöter och tjänstemän, i allt talrikare fall förordna

en och samma person att uppehålla två befattningar inom hofrätten.

Stundom har det till och med inträffat, att en person måst af

hofrätten förordnas att samtidigt bestrida tre olika befattningar.

Sålunda har under år 1906 i 282 dagar två amanuensbefattningar,

i 136 dagar en fiskals- och en amanuensbefattning, i 103 dagar en

notarie- och en amanuensbefattning, i 60 dagar två fiskalsbefattningar,

i 30 dagar två notariebefattningar, i 27 dagar advokatfiskalsbefattningen

och en fiskalsbefattning, i 17 dagar en notarie- och två amanuensbefattningar,

i 12 dagar en amanuens- och två fiskalsbefattningar samt

i 3 dagar en fiskals- och två amanuensbefattningar måst på grund af

brist på extra ordinarie tjänstemän uppehållas af en och samma person.

Att bristen på extra ordinarie tjänstemän medför stora olägenheter

med afseende å hofrättsarbetets jämna och obehindrade gång,

torde, enligt hvad hofrätten vidare framhållit, vara uppenbart. Men

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

13

denna brist, hvilken synes visa tendenser att än ytterligare tilltaga,

innebär därjämte en allvarlig fara för möjligheten att i framtiden rekrytera

hofrätten med fullt lämpliga och skickliga personer. Hofrätten

har därför ansett det vara af synnerlig vikt, att snarast möjligt ändamålsenliga

åtgärder vidtagas till omförmälda missförhållandes undanrödjande

och medel utfinnas att tillvinna hofrätten personer, lämpliga

att utbildas för hofrättsarbetet.

Orsaken till det minskade tilloppet till hofrätten af extra ordinarie

tjänstemän är enligt hofrättens mening hufvudsakligen att söka i otillräckligheten

af de löneförmåner, som enligt den för hofrätten gällande

lönestat bestås hofrättens personal, och en i omförmälda afseende ändamålsenlig

åtgärd har hofrätten därför trott sig finna i en väsentlig

förhöjning af anslaget till amanuenser och extra biträden.

De af hofrätten för det med ifrågavarande anslag afsedda ändamål

för hvarje år disponerade belopp hafva plägat på det sätt användas,

att till en hvar af de i hofrätten tjänstgörande fyra amanuenser utgått

arfvoden med 1,000 kronor och återstoden i form af arfvoden eller s. k.

gratifikationer fördelats bland de i hofrätten tjänstgörande extra ordinarie

tjänstemän med växlande belopp beroende af tiden, under hvilken

de tjänstgjort, och vikten af de befattningar, de uppehållit. Så hafva

t. ex. under de senare åren till de i hofrätten tjänstgörande tillförordnade

fiskaler plägat utdelas gratifikationer å högst 200 å 300 kronor.

Dessa af hofrätten utdelade arfvoden och gratifikationer måste emellertid,

enligt hofrättens åsikt, under nuvarande förhållanden betecknas såsom

alldeles otillräckliga.

Därest anslaget till amanuenser och extra biträden skall kunna

fylla det därmed afsedda ändamålet, anser hofrätten samma anslag böra

höjas till minst 12,000 kronor. Med detta belopp till sitt förfogande

skulle hofrätten sättas i tillfälle ej allenast att väsentligen höja de till

hofrättens amanuenser utgående arfvoden utan äfven att i vida rikligare

mån, än hittills varit fallet, i öfrigt lämna godtgörelse till dem, som i

förhoppning om befordran inom hofrätten nitiskt och förtjänstfullt ägna

sig åt hofrättsarbetet.

Hofrätten har därför hemställt, dels att det i hofrättens lönestat

upptagna anslag till amanuenser och extra biträden måtte från och med

år 1909 höjas till 12,000 kronor, dels ock att för år 1908 måtte å extra

stat uppföras ett belopp af 6,000 kronor att af hofrätten disponeras

för det med nämnda anslag afsedda ändamål.);

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af

anslaget till

amanuenser

och e. o.

biträden i

ho fr ätten

Öfver Skåne

och Blekinge.

[6-]

Under hänvisning till hvad utskottet anfört här ofvan under

punkt 4 i fråga om motsvarande anslag för Svea hofrätt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må höja det i staten för Göta

hofrätt uppförda anslag till amanuenser och e. o. biträden

från dess nuvarande belopp 6,000 kronor med

6,000 kronor till 12,000 kronor.

Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till Göta hofrätt

med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag nu utgör 476,913

kronor, att höjas till 482,913 kronor.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat.

6:o) Uti punkt 6 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja det å staten för hofrätten öfver Skåne och Blekinge

med därunder hörande justitiestat uppförda anslag till amanuenser och

e. o. biträden från dess nuvarande belopp 3,500 kronor till 6,000 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»I likhet med de båda öfriga hofrätterna har äfven hofrätten öfver

Skåne och Blekinge, i underdånig skrifvelse den 14 november 1907,

gjort framställning om ökning af det i hofrättens stat upptagna anslaget

till amanuenser och extra ordinarie biträden.

Detta anslag har alltsedan löneregleringen 1876 upptagits till

oförändradt belopp, 3,500 kronor. Enligt hvad hofrätten tillkännagifvit,

har anslaget användts sålunda, att två amanuenser, en hos sekreteraren

och en hos advokatfiskalen och aktuarien, erhållit 1,000 kronor hvardera,

och att vid hvarje års slut 1,500 kronor utdelats såsom gratifikationer

åt de extra ordinarie tjänstemän, som under en större del af

året ägnat sig åt arbete inom hofrätten.

Om ifrågavarande anslag vid tiden, då det fastställdes, må hafva

varit för afsedda ändamålet till beloppet väl afvägdt, så är detta, enligt

hvad hofrätten framhållit, numera icke förhållandet. Vid fördelningen

af anslaget fäller nämligen så ringa belopp å en hvar af dem, som

kunna äga giltigt anspråk på att varda ihågkomna med någon del

däraf, att ändamålet med anslaget, som väl må hafva varit att vid

hofrätten binda dugande arbetskrafter i erforderlig utsträckning, numera

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutstcottets Utlåtande N:o 3.

15

endast i ringa mån uppnås. Detta bekräftas af erfarenheten. Under

år 1897 fanns i hofrätten närmare ett tiotal till tjänstgöring anmälda

extra ordinarie tjänstemän utan stadigt förordnande, hvaremot vid början

af vårsessionen 1907 icke någon sådan tjänsteman var i hofrätten att

tillgå för bestridande af då erforderlig tjänstgöring vid protokollet och

vid påföljande höstsessions början måste åt två e. o. tjänstemän uppdragas

att sköta hvardera två ordinarie tjänstebefattningar.

Under sådana förhållanden måste, enligt hofrättens åsikt, någon

åtgärd vidtagas för att råda bot på detta för hofrättsarbetets jämna

gång skadliga missförhållande, och i sådant afseende anser hofrätten

annan för närvarande lämplig utväg icke vara att tillgå än att söka åt

hofrätten bereda så tillräckliga medel till arfvoden åt e. o. tjänstemän,

att dessa kunna finna med sin framtida fördel förenligt att ägna sigåt

hofrättstjänstgöring.

Det till två amanuenser i hofrätten utgående arfvodet är enligt

hofrättens uppfattning numera otillräckligt och bör höjas med 500

kronor åt hvar, och för att hofrätten må kunna påräkna stadigvarande

tillgång till e. o. tjänstemän, lämpliga att vid förefallande behof inträda

såsom vikarier för ordinarie tjänstemän, anser hofrätten, att åt sådana

extra biträden bör beredas ett med hänsyn till deras föregående fleråriga

arbete hos underdomare på landet skäligt arfvode, och att förty

det hittills såsom gratifikationer utdelade beloppet bör höjas med 1,500

kronor.

På grund häraf har hofrätten hemställt, att anslaget till amanuenser

och extra ordinarie biträden i hofrättens stat måtte för år 1909 upptagas

till 6,000 kronor, och att ett extra anslag å 2,500 kronor måtte

för samma ändamål ställas till hofrättens förfogande för år 1908.»

Under hänvisning till hvad utskottet under punkt 4 här ofvan

beträffande motsvarande anslag för Svea hofrätt anfört, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må höja det i staten för hofrätten

öfver Skåne och Blekinge uppförda anslag till amanuenser

och e. o. biträden från dess nuvarande belopp

3,500 kronor med 2,500 kronor till 6,000 kronor.

Bifalles denna framställning, kommer anslaget till hofrätten öfver

Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat, hvilket anslag

nu utgör 208,713 kronor, att höjas till 211,213 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Höjning af

anslaget till

vikariatsersättning

m. m.

i fångvårdsstyrelsen.

[7-]

Fångvården.

7:o) Kungl. Maj:t bar under denna hufvudtitel vidare föreslagit

Riksdagen att höja det i fångvårdsstyrelsens stat uppförda anslaget till

vikariatsersättning samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden

m. m. från dess nuvarande belopp 11,800 kronor med 4,000 kronor

eller således till 15,800 kronor.

Vid detta ärendes föredragning i statsrådet anförde departementschefen

följande:

»Uti underdånig skrifvelse dagtecknad den 27 september 1907 har

fångvårdsstyrelsen i fråga om de ordinarie anslagen till fångvården för år

1909 till en början erinrat, hurusom styrelsen i flera underdåniga skrifvelser,

senast den 30 september 1902, framhållit otillräckligheten af

det i gällande aflöningsstat för styrelsen upptagna anslag till vikariatsersättning

samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.

Detta anslag hade i det af särskilda kommitterade den 9 november

1876 afgifna underdåniga betänkande angående lönereglering för fångvårdsstyrelsen

föreslagits till 12,500 kronor, däraf kommitterade beräknat

till en biträdande arkitekt 4,500 kronor, till en biträdande läkare

600 kronor, till vikariatsersättningar 2,200 kronor, till renskrifning 1,000

kronor samt till godtgörande af extra ordinarie tjänstemän 4,200 kronor.

Såsom motivering för sistnämnda belopp hade kommitterade framhållit,

att, i anseende till de inskränkningar, som enligt förslaget skulle komma

att vidtagas i den ordinarie tjänstepersonalens antal, biträde af extra

ordinarie tjänstemän måste i betydligt högre grad än dittills anlitas, så

att hos styrelsen komme att erfordras åtminstone tre biträden med

ständigt arbete, för hvilket de borde godtgöras med vanliga amanuensarfvoden

eller 1,200 kronor hvardera för år, samt dessutom ett fjärde

biträde med mindre ihållande sysselsättning och hälften så stort arfvode

som de förre. Sedan emellertid styrelsen i afgifvet utlåtande

öfver regleringsförslaget uttalat den åsikt, att ifrågavarande anslag

kunde nedsättas till 11,800 kronor, blef sistnämnda belopp upptaget i

den af Kungl. Maj:t för 1877 års Riksdag framlagda samt af Riksdagen

godkända, ännu gällande staten. Nedsättningen grundades å en af

styrelsen föreslagen afvikelse från kommitterades förslag i afseende å

utöfningen af generaldirektörens ämbete under dennes frånvaro, hvarigenom

i utgifterna för vikariatsarfvoden en icke obetydlig besparing

kunnat vinnas, hvarjämte nödig renskrifning ansetts kunna erhållas för

billigare kostnad än af kommitterade beräknade 1,000 kronor för år.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

Beträffande den nuvarande dispositionen af ifrågavarande anslagliar

styrelsen upplyst, att därifrån till en början utgå, enligt ofvannämnda

kommittébetänkande, ersättningar med 600 kronor om året till

den läkare, som i hälso- och sjukvårdsfrågor biträder styrelsen, samt

med 4,500 kronor till den arkitekt, som för behandling af byggnadsärenden

och därmed sammanhängande uppgifter är hos styrelsen anställd.

Vidare utgå af nämnda anslag arfvoden till två hos styrelsen

behöfliga amanuenser med tillhopa 1;800 kronor, däraf 1,200 kronor

till den ene, af hvilken fordras tre timmars tjänstgöring hvarje dag,

och 600 kronor till den andre. En renskrifverska hos styrelsen, hvilken

i regel är för ämbetsverket upptagen inemot fem timmar hvarje dag,

åtnjuter ett årligt arfvode af 800 kronor. Vikariatsarfvoden under de

ordinarie ämbets- och tjänstemännens semestrar belöpa sig för alla

semestrarna till ett belopp af 1,375 kronor. Efter framräknande af

dessa belopp, tillhopa 9,075 kronor, återstå sålunda till styrelsens

disposition 2,725 kronor. Häraf bestridas i första rummet kostnaderna

för erforderligt extra vaktmästarebiträde samt för renskrifning, som ej

af det hos styrelsen anställda skrifbiträdet medhinnes. Till utdelning

som flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän hafva sedermera återstått

högst omkring 1,500 kronor.

Rörande behofvet af extra vaktmästarebiträde har styrelsen erinrat,

att i gällande stat är upptagen aflöning allenast till två vaktmästare.

Dessa voro ock på 1870-talet i allmänhet tillräckliga för uppvaktningen

hos styrelsen, men genom göromålens ökning och behofvet af större

ämbetslokal, hvilken vid nämnda tid rymdes i en våning, men nu är

delad på två, har behofvet af anlitande därjämte för vaktmästaregöromålen

af extra biträden betydligt ökats. För närvarande har styrelsen,

ehuru därmed, enligt hvad styrelsen framhållit, så otillräckligt betjänad,

att under långa stunder uppvaktning saknas i den ena eller andra af

våningarna, måst åtnöja sig med allenast en extra vaktmästare, hvilken

åtnjuter en godtgörelse af 1 krona 50 öre om dagen.

I fråga om anslagets otillräcklighet har styrelsen, hvad först

angår det till biträdande arkitekten utgående arfvode, framhållit, att

nämnda arfvode — beträffande hvilket till det inför styrelsen förda

protokoll, som åberopats för Kungl. Maj:ts proposition till 1877 års

Riksdag, af föredraganden hos styrelsen yttrades, att det med hänsyn

till befattningens omfång, vikt och ansvarsfullhet icke syntes under dåvarande

tidsförhållanden för högt, äfven om göromålen skulle komma

att inskränkas till vård och tillsyn af fångvårdsanstalternas hus och

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 3 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

byggna-cter, — numera med hänsyn till de fordringar, som efter de

sedan nämnda tid gångna 30 åren af kompetenta arkitekter uppställas,

och med hänsyn jämväl till den efterhand icke obetydligt ökade

mängden och betydenheten af fångvårdens byggnader icke, enligt styrelsens

åsikt, kan anses vara tillräcklig ersättning för det kräfvande

arbetet för dessas tillsyn och behandlingen af alltjämt uppkommande

frågor angående deras underhåll och anpassande efter ändrade förhållanden.

Hvad vidare angår ersättningen till den hos styrelsen tjänstgörande

extra vaktmästaren, har styrelsen framhållit, att i anseende till ersättningens

otillräcklighet denne icke kan till fortfarande tjänstgöring påräknas.

I sammanhang härmed har styrelsen erinrat, att krafvet å ersättning

till extra vaktmästare på senare tid stigit.

Styrelsen, som vidare erinrat, att den nuvarande knappa medelstillgången

nödvändiggjort, att amanuensarfvodena samt arfvodet till det

fast anställda skrifbiträdet måst inskränkas till ofvan angifna belopp,

har slutligen framhållit, att med den lätthet, som numera finnes för

unge män att i praktisk verksamhet bereda sig god utkomst, utsikt

måste under angifna förhållanden betagas styrelsen att för sin rekrytering

finna dugliga krafter. Detta måste, om det skall fortfara, verka

till skada icke blott för ämbetsverket själft, utan, då de personer, som

skola upptaga arbetet vid fångvårdsanstalternaj i första hand måste

erhålla sin utbildning i ämbetsverket, till skada för fångvården i dess

helhet.

Det tillskott till anslaget i fråga, som skulle erfordras för beredande

af nödiga tillgångar för nu angifna behof, har af styrelsen beräknats

till 4,500 kronor.

Enligt från styrelsen meddelad uppgift har styrelsen härvid utgått

ifrån, att de till biträdande arkitekten, de båda amanuenserna samt det

hos st}^relsen anställda skrifbiträdet nu utgående arfvoden skäligen

borde höjas för biträdande arkitekten med 1,000 kronor eller sålunda

till 5,500 kronor, för amanuenserna med sammanlagdt 1,200 kronor

eller sålunda till 3,000 kronor samt för skrifbiträdet med 700 kronor

eller sålunda till 1,500 kronor. Vidare har styrelsen såsom ersättning

åt extra vaktmästare, utöfver hvad härtill för närvarande finnes tillgängligt,

beräknat ett belopp af 400 kronor. Slutligen har styrelsen afsett, att flitpenningarnas

belopp skulle höjas med 1,200 kronor, hvarigenom ungefär

2,700 kronor skulle för nämnda ändamål årligen stå till styrelsens

förfogande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

Styrelsen liar i afvaktan på förestående reglering af ämbetsverkets

"tjänste- och löneförhållanden ej ansett lämpligt föreslå någon

ökning i den nuvarande aflöningsstaten, utan hemställt om det erforderliga

beloppets beviljande å extra stat, därvid styrelsen emellertid

anhållit, att beloppet i fråga redan för år 1908 måtte ställas till styrelsens

förfogande.

Att det belopp, styrelsen för närvarande kan afse till amanuensarfvoden

och flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, uppenbarligen

är för ringa såväl med hänsyn till det nuvarande behofvet af extra arbetskrafter

som äfven särskildt för tillgodoseende af fångvårdsstatens rekrytering

för framtiden, torde svårligen kunna förnekas. Detta belopp

understiger ju t. o. m. med ungefär 900 kronor, hvad som i nämnda

hänseenden ansågs erforderligt redan år 1876. Mot de beräkningar,

styrelsen gjort i afseende å amanuensarfvodenas höjning samt ökningen

af det belopp, hvilket bör stå till styrelsens förfogande för att utdelas

såsom flitpenningar, liksom beträffande kostnaden för erforderligt extra

vaktmästarebiträde, synes mig icke något vara att erinra.

Hvad angår arfvodet till styrelsens biträdande arkitekt, må villigt

erkännas, att nämnda arfvode numera ej torde kunna anses utgöra tillräcklig

ersättning för uppdraget i fråga. Då emellertid en reglering

af styrelsens tjänste- och löneförhållanden är under den närmaste framtiden

att förvänta, torde en så väsentlig förhöjning af nämnda arfvode

som den af styrelsen föreslagna icke för närvarande böra ifrågakomma,

utan vid beredande af tillfällig löneförbättring åt biträdande arkitekten

tillämpas enahanda grunder, som i detta hänseende må blifva gällande för

de i aflöningsstaten för fångvårdsstyrelsen upptagna tjänstebefattningar.

Äfven hvad angår den ifrågasatta höjningen af arfvodet till det

fast anställda skrifbiträdet, synes mig styrelsens förslag gå i viss mån

längre, än som under för handen varande omständigheter kan anses

oundgängligen nödigt.

Det af styrelsen föreslagna tillskottet till anslaget i fråga synes

mig därför kunna för närvarande begränsas till 4,000 kronor, hvarigenom

anslaget i dess helhet skulle komma att uppgå till 15,800 kronor.

Med åberopande af hvad jag ofvan hemställt i afseende å höjning

af andra motsvarande anslag, anser jag äfven ökningen i nu ifrågavarande

anslag böra för år 1909 begäras å ordinarie stat, hvaremot

jag ej finner skäl biträda fångvårdsstyrelsens framställning, i hvad den

afser ökning i anslaget redan för innevarande år.»

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Utskottets

yttrande.

Förslagsanslaget

till

fångars vård

och underhåll,

[8.]

Då en reglering af fångvårdsstyrelsens tjänste- och löneförhållanden,

enligt hvad departementschefen anfört, torde vara att under den närmaste

framtiden förvänta, har utskottet ansett pröfningen af behofvet af en

löneförhöjning åt styrelsens biträdande arkitekt kunna lämpligen tills

vidare anstå, detta så mycket mera som det af departementschefen angifna

sättet för beräkning af löneförhöjning åt denne tjänsteman efter

grunderna för den i statsverkspropositionen föreslagna, af Riksdagen

ännu ej pröfvade tillfälliga löneförbättringen för innevarande år åt vissa

tjänstemän icke synes höra tillämpas i detta fall.

I öfrigt har utskottet, utan att till alla delar godkänna hvad

fångvårdsstyrelsen anfört såsom skäl för en förhöjning af ifrågavarande

anslag, dock ansett sig böra tillstyrka detsammas höjning med ett, med

hänsyn till hvad ofvan anförts, till 3,500 kronor jämkadt belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må höja det i fångvårdsstyrelsens

stat uppförda anslaget till vikariatsersättning samt

arfvoden och flitj)enningar åt extra biträden m. m.

från dess nuvarande belopp 11,800 kronor med 3,500

kronor eller således till 15,300 kronor.

Vid bifall till denna framställning kommer anslaget till fångvårdsstyrelsen,

nu uppgående till 59,500 kronor, att höjas till 63,000 kronor.

8:o) Uti punkt 8 af denna hufvudt.itel har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att höja förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med

150,000 kronor.

Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Hvad härefter angår förslagsanslaget till fångars vård och underhåll,

har styrelsen till en början hemställt om ökning af nämnda anslag

med ett belopp af 32,850 kronor, utgörande beräknade tillkommande

utgifter i händelse af bifall till hvad styrelsen i ofvannämnda utlåtande

föreslagit.

I afseende å denna af styrelsen föreslagna ökning gäller sålunda

detsamma, som beträffande motsvarande af styrelsen föreslagna ökning

af det bestämda anslaget redan anförts.

Styrelsen har vidare framhållit, att i följd af de under senare tid

så betydligt ökade prisen å lifsförnödenheter och bränsleartiklar, hvari

med hänsyn till penningvärdets sjunkande någon verklig återgång ej

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

torde vara att vänta, för de ökade utgifterna för dylika förnödenheter

borde beräknas höjning i anslaget med belopp af 40,000 kronor.

Enligt från styrelsen införskaffad upplysning har den sålunda

föreslagna ökningen grundats å följande beräkning:

»ökning i dagportionskostnaden för 3,000 fångar å 2 öre 21,900: —

ökning i priset för stenkol och koks, enligt stat i rundt tal

40,000 hektoliter å 20 öre................................... 8,000: —

ökning i priset för bok-, björk- och barrved, enligt

stat i rundt tal 20,000 kubikmeter å 50 öre 10,000: — 18,000: —

kronor 39,900: —»

I sammanhang härmed har styrelsen i omförmälda skrifvelse ytterligare

anfört följande:

»1 underdånig skrifvelse den 25 september 1906 har styrelsen

erinrat, hurusom den i nådiga brefvet den 14 oktober 1904 rörande

persedeltillverkningen genom fångar för statsförvaltningarnas räkning

meddelade föreskrift, att någon betalning för själfva arbetet därvid icke

skall utgå, för fångvården måste hafva till följd, att dess förut af arbetsdriften

inflytande kontanta inkomst väsentligt nedsättes. Denna nedsättning

kan ej med någon bestämdhet angifvas, förrän efter den nya

arbetsdriftens fulla utveckling förhållandena stadgats, men i styrelsens

berörda underdåniga skrifvelse var minskningen för den närmare framtiden

beräknad till 54,000 kronor, hvilken siffra ock vid Riksdagens

afvägning af 1908 års förslagsanslag beaktades. Då fortfarande ytterligare

erfarenhet fordras för beloppets slutliga bestämmande, anser

styrelsen lämpligast, att tillsvidare må vid berörda åtgärd i detta afseende

bero.»

Däremot har styrelsen, med anmälan att styrelsen, utöfver de i

sistberörda skrifvelse förut anmälda direkta utgifterna för undervisning,

tillsyn och ledning åt den nya arbetsdriften, därefter för enahanda

ändamål, jämlikt bemyndigande i Kungl. Maj:ts nådiga bref den 22

december 19(^5, i mån af berörda arbetsdrifts vidare utsträckning, medgifvit

ytterligare utgifter till belopp, för år räknadt, af omkring 15,000

kronor, hemställt, att detta belopp måtte medtagas i beräkning för

anslagets höjning.

Slutligen skulle härtill komma den af Kungl. Maj:t enligt nådigt

bref den 21 december 1906 angående stater för fångvården för år 1907

å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll medgifna förhöjning

i arfvodena åt fängelseläkarna, hvilken förhöjning af styrelsen upptagits

till 10,000 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Enligt nyssberörda nådiga bref utgör sammanlagda beloppet af

de åt läkarna vid fångvårdsanstalterna från och med år 1907 utgående

afiöningar 34,300 kronor. Motsvarande belopp enligt förut gällande stat

uppgiek till 23,000 kronor.

Med frånräkning af ofvan förstberörda belopp, 32,850 kronor,

skulle sålunda den af styrelsen i dess nu ifrågavarande skrifvelse beräknade

erforderliga böjning för år 1909 af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll utgöra sammanlagdt 65,000 kronor.

Emellertid har styrelsen i en sedermera ingifven, den 29 oktober

1907 dagtecknad skrifvelse angående förslag till stater för fångvården

för år 1908 å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll så till

vida ändrat sin i skrifvelsen den 27 september 1907 gjorda hemställan,

att den för år 1909 erforderliga ökningen af ifrågavarande anslag numera

beräknats till 150,000 kronor.

Innan jag ingår på en närmare redogörelse för styrelsens sistberörda

hemställan, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten därå,

att styrelsens omförmälda båda skrivelser till Kungl. Maj:t ingifvits

betydligt senare, än enligt gällande föreskrifter ske bort. I kungl.

kungörelsen den 28 januari 1876 är förordnadt, att ämbetsmyndigheters

underdåniga framställningar, hvilka äro af beskaffenhet att kunna från

Kungl. Maj:ts sida påkalla nådiga meddelanden till Riksdagen, böra,

där ej annorlunda för särskilda ärenden finnes föreskrifvet, till Kungl.

Maj:t ingifvas före den 1 oktober hvarje år. Och enligt instruktionen

för fångvårdsstyrelsen den 22 november 1877 åligger det styrelsen att

årligen senast den 1 november till Kungl. Maj: t afgifva förslag till nya eller

ändringar i gällande stater för fångvården under nästföljande år. Af

ifrågavarande båda skrifvelser har emellertid den förra, ehuru, på sätt

ofvan angifvits, dagtecknad den 27 september 1907, till justitiedepartementet

inkommit först den 25 därpåföljande november och den senare,

ehuru dagtecknad den 29 oktober, inkommit först den 19 december.

Detta har jämväl beträffande sistberörda skrifvelse, som innefattar förslag

till nya fullständiga stater å förslagsanslaget, föranledt, att granskningen

af berörda förslag och fastställandet af nya stater för år 1908

icke kunnat före 1907 års utgång eller ens hittills medhinnas. Häraf

har åter blifvit en följd, att då den af styrelsen i den senare skrifvelsen

begärda ökningen af ifrågavarande anslag delvis grundas å den förutsättningen,

att styrelsens förslag till stater för år 1908 af Kungl. Maj:t

godkännes, det i ärendets nuvarande skick icke är möjligt att i hvarje

punkt angifva fullt exakta grunder för bestämmandet till beloppet af

den otvifvelaktigt erforderliga ökning af samma anslag, hvarom framställning

bör hos Riksdagen göras.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

23

Summan af de i de af styrelsen för år 1908 uppgjorda nya staterna

beräknade utgifter uppgår, med afdrag af beräknade

inkomster, till.......................kronor 1,323,000.

Då anvisningen å anslaget för år 1908 utgör . „ 1,138,000

öfverstiga alltså staterna nämnda anvisning med. . . kronor 185,000.

I fråga om den siffra, till hvilken ökningen af förslagsanslaget i

styrelsens tidigare framställning upptagits, anför styrelsen i den senare

skrifvelsen:

Visserligen förelåg till ledning för beräknandet af nämnda siffra

den omständighet, att förslagsanslaget enligt styrelsens hufvudbok förär

1906 öfverskridits med 107,760 kronor. Men då af detta belopp

70,100 kronor täckts genom den höjning i anslaget, som af 1907 års

Riksdag efter styrelsens därom gjorda framställning, jämte annan ökning

å anslaget, anvisats till ersättande af den genom persedeltillverkningen

för statsförvaltningarna förlorade kontanta arbetsinkomsten för fångvården

samt för aflönande af de till och med september 1906 anställda

undervisarna vid den nya arbetsdriften, trodde sig styrelsen, som ärnade

till annat år, efter den nya arbetsdriftens fullt stadgade utveckling, på

en gång anmäla därigenom föranledd ytterligare minskning i arbetsinkomst,

i skrifvelsen den 27 september 1907 kunna inskränka sig till

att, förutom den af då föreslagen ny fängelseorganisation föranledda

ökning i anslaget, anhålla om höjning däraf med 40,000 kronor för

täckande af ökade kostnader för proviant- och bränsleartiklar samt därjämte

25,000 kronor i anledning af ökningen i arfvodena till fängelseläkarna

och sedan 1906 ytterligare anordnad arbetsundervisning.

Beträffande skiljaktligheterna mellan de senast, eller för år 1904

upprättade fullständiga staterna och de nu öfverlämnade har styrelsen

meddelat följande:

För byggnads- och reparationsarbeten vid de centrala fångvårdsanstalterna

har beräknats en utgift för år 1908 af 45,000 kronor. Då

motsvarande utgift i 1904 års stat var upptagen till 37,000 kronor,

föreligger här en ökning af............................................ kronor 8,000: —

Under titeln förplägning hafva, ehuru sänkning

gjorts i det beräknade fångantalet, i följd af

de stegrade prisen å lifsförnödenheter, utgifterna

enligt de nya staterna stigit med................................. ,, 18,551: 0 2

Under titeln renhållning har genom ökningvid

flera fångvårdsanstalter af ersättningen för latrins

Transport kronor 26,551: 02

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Transport kronor

och sopors bortförande samt genom ökade utgifter

för gaturenhållning och för tvätt och genom höjda

anslag till såpa med mera kostnaden stigit med..... ,,

Utgifterna å titeln religionsvård visa genom

höjda arfvoden till lärare och organister samt nyuppförda

undervisningsersättningar till predikanterna

i Härianda och i Härnösand med mera en ökning af „

Kostnaderna för sjukvård hafva hufvudsakligen

genom den enligt nådiga brefvet den 21 december

1906 medgifna höjning i läkarearfvodena ökats med „

Under titeln bevakning hafva följande ändringar

inträdt:

för bevakningsbefälhafvaren vid kronohäktet i Svanesund

samt 13 andra manliga befattningshafvande

med afiöningen uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar

har denna

höjts med tillsammans kr. 3,900: —

hvarjämte åt dem uppförts

beklädnadsersättningar

med ................................. ,, 1,400: —

samt åt två af dem förut

ej medgifna ålders
tillägg.

........................ „ 200: — 5,500: —

hvarjämte arfvodena med tillägg

af beklädnadsersättning ökats åt extra

vaktbetjänte till motsvarighet med förmånerna

för de ordinarie, nämligen:

för en extra underofficer

med ................................ kr. 400: —

för 43 extra vaktkonstaplar

med 400 kronor för

hvar ................................. ,, 17,200: —

för en extra vaktkvinna

med ................................ ,, 200: —

äfvensom en extra underofficer

öfverförts från

annan titel till titeln

bevakning ............. » 1,350: — 19,150: —

Transport kronor 24,650: —

26,551: 02

4,576: 02

5,019: 65

10,697: 70

46,844: 3 9

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

Transport kronor 24,650: — kronor 46,844: 3 9

Vidare har till följande antal af

bestämda anslaget aflönade vaktbetjänte

uppförts beklädnadsersättning å 100

kronor, nämligen till 4 fanjunkare, 17

vaktmästare, 45 underofficerare eller första

vaktkonstaplar samt 374 vaktkonstaplar

tillsammans 440 personer.......................... 44,000: —

Härtill komma hyresersättningar åt

från Nya varfvet förflyttade konstituerade

vaktbetjänte, hvilka å sina nya tjänstgöringsplatser

icke kunnat få bostad i

kronans hus, samt ökadt antal hyresersättningar

och vedanslag i följd af dels

fånggevaldigernas öfvergång till fängelsetjänstgöring,

dels ock ingångna giftermål

och slutligen ock genom af fängelseläkare

utdömda, förut som bostad använda

lägenheter. Vid jämförelse mellan 1904

års stater och de nu afgifna visar sig, att

ifrågavarande utgifter, som enligt de

förra uppgingo till kronor 43,130: 5 0 och

nu till kronor 63,170: —

ökats med........................... kr. 20,039: 5 0

Kostnaden för bränsle i

öfrigt un d er titeln b evakning,

berörda vedanslag

oberäknade, har enligt

de nya staterna ökats

med något öfver ........ kr. 1,150:— 21,189: 50

kronor 89,839: 5 0

Däremot hafva från titeln afförts de därå

förut upptagna gratifikationerna

.................. kr. 42,200: —

samt genom Nya varfsfängelsets

indragningbesparade

arfvoden till

9 extra vaktkonstaplar,

Transport kr. 42,200:— 89,839:50 kronor 46,844:3 9

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Transport kr. 42,200:— 89,839:50 kronor 46,844:39

i 1904 års stat beräknade

till 800 kronor

för hvar, ........................ kr. 7,200: - 49,400: —

kronor 40,439: 5 0

Med tillägg till sålunda specifikt

redovisad utgiftsökning af andra smärre

poster, såsom för förstärkt yttre belysning

med mera, till sammanlagdt............ 2,918: o i

uppgår ökningen i dess helhet å ifrågavarande

titel till................................................. „ 43,357: 51

Å titeln allmänna omkostnader hafva de i staten

specificerade utgifterna ökats från kronor 61,102: 3 3

till kronor 128,315:74 eller således med ................. „ 67,213:4 1

Detta har sin förklaring däri, att hyran för

styrelsens ämbetslokal upptagits med ökadt belopp

af 5,700 kronor; att under .titeln upptagits, dels af

senaste riksdag medgifna 8,400 kronor till aflönande

af assistenter samt hyresersättningar med vedanslag

'' åt sådana till belopp af 2,300 kronor och dels ett

allmänt förslagsanslag af 8,000 kronor till gratifikationer

enligt särskild af styrelsen därom gjord hemställan;

att utgiften för bränsle, för boställs- och

expeditionslokaler med mera under titeln måst liöjas

med omkring 1,500 kronor, samt hufvudsakligast

däri att, då numera, efter medgifvandet vid 1902

års Riksdag åt vaktbetjänte af oafkortad aflöning

intill viss tid vid ledighet för sjukdom eller svaghälsa,

dylik ledighet ock vid förekommande anledning

allmänt tages, det blifvit nödvändigt att, i

olikhet med hvad förut skett, i staten beräkna utgift

till vikariatsarfvoden vid befattningshafvandes

ledigheter. Ehuru i anledning af vaktbetjäntes nu

höjda aflöning vikariatsarfvodena för dem komma

att hädanefter något höjas, har styrelsen dock i

staten låtit upptaga i afrundadt tal det belopp,

hvartill vikariatsarfvodena uppgingo enligt 1906 års

hufvudbok, 37,500 kronor. Summan af nu angifna,______

Transport kronor 157,415: 31

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

27

Transport kronor 157,415: 3 1

å titeln allmänna omkostnader fallande utgiftshöjningar

eller nya utgifter uppgå till kronor 63,400,

hvartill komma ökade resekostnadsutgifter för frigifna

samt höjda hyresbelopp för lägenheten Sjötullen

och åt 2 kamrerare med mera.

Till i 1904 års stat beräknade utgifter för arbetens

bedrifvande komma nu följande utgifter: för den

hos styrelsen anordnade arbetsbyrån kr. 15,000:

för undervisning och ledning åt arbetet

vid fångvårdsanstalterna:

enligt styrelsens underdåniga anmälan

den 25 september

1906 ........... kr. 16,100: —

därefter medgifna nya

utgifter, i styrelsens

underdåniga skrifvelse

den 27 september

1907 upptagna

till kr. 15,000,

men genom sedermera

fattade beslut

nu ökade till ........

16,500:

32,600:

Med beräknande utöfver dessa

utgifter tillsammans.............................. „ 47,600: —

af någon ökning i utgifterna för arbetsverktyg

och dylikt, visa de nya staterna en höjning å

titeln arbetens bedrifvande med ..............................

Å andra sidan visa de nya staterna minskning

i utgift å titeln beklädnad med kr. 1,106: 5 0

å titeln sängkläder med .................. „ 245

„ „ inventarier „ „ 180

„ fångtransport,, ..................... „ 17,672

samt å titeln eldning och lysning,

hvarå de ökade prisen motvägas

genom uteslutande ur staten af

bränslean slag för kronohäktet

„ 49,530: 2 3

kronor 206,915: 54

•n

Transport kr. 19,203: 50 kronor 206,945: 54

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tranport kr. 19,203: 5 0 kronor 206,945: 54.

Norrköping och besparing genom

indragningen af centralfängelset

å Nya Varfvet, med .......................... „ 1,617: o 4

Då summan häraf ..................... „ 20,820: 5 4

tillika med ett i 1904 års stater

utanför de särskilda titlarna, allmänt

beräknadt utgiftsbelopp......... „ 14,445:— „ 35,265:54,

afdrages från ofvan angifna ökning, visa alltså de

nya staterna, i jämförelse med 1904 års, en total

ökning af.......................................................................... „ 171,680: —

Under det utgifterna sålunda betydligt ökats, bar genom den

hastigt tilltagande persedeltillverkningen för statsförvaltningarna fångvården,

som därvid icke erhåller någon betalning för själfva arbetet,

fatt vidkännas betydande nedsättning i sin kontanta arbetsinkomst.

Denna minskning är så mycket större, som styrelsen på grund af ordalydelsen

i nådiga brefvet den 14 oktober 1904 med befallning om nämnda

persedeltillverkning icke kunnat tillgodoräkna sig ersättning ens för den

direkta utgift i arbetspremier, som till fångarna betalas.

I förevarande afseende bär styrelsen i skrifvelsen den 25 september

1906, med omnämnande att i den nya arbetsdriften då sysselsattes något

öfver 600 fångar, uttalat, att minskningen härigenom i fångvårdens

kontanta inkomst icke kunde beräknas lägre än för detta antal och

efter 30 öre per fånge och dag eller således för årets 300 arbetsdagar

till 54,000 kronor. Det har nu visat sig, att denna beräkning var

något för låg. Efter nämnda tid hafva, enligt nu inkomna uppgifter,

ytterligare omkring 280 fångar insatts till den ifrågavarande persedeltillverkningen,

så att därmed nu sysselsättas omkring 880 fångar dagligen.

Förutom de i sistnämnda underdåniga skrifvelse uppräknade

fångvårdsanstalterna, nämligen centralfängelset å Långholmen, tvångsarbetsanstalterna

i Karlskrona, Norrköping och Landskrona, länsfängelserna

i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växiö, Karlskrona, Vänersborg,

Örebro och Östersund samt kronohäktet å Långholmen, har den

nya arbetsdriften därefter ytterligare utsträckts till centralfängelserna å

Härianda och i Härnösand samt länsfängelserna i Kalmar, Mariestad.

Karlstad, Västerås och Falun. Centralfängelset å Nya Varfvet, där år

1906 idkades skomakeri och snickeri för statsförvaltningarna, har nu

ur räkningen utgått.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

Följden af nu berörda förhållanden har blifvit att, under det

arbetsinkomsten år 1904, således året före den nya arbetsdriftens igångsättande,

enligt styrelsens hufvudbok uppgick till i det närmaste 154,000

kronor, denna i de nya staterna icke kunnat beräknas högre än till

43,000 kronor, ett belopp, som med 110,000 kronor understiger det år

1904 influtna. Såsom emellertid redan i underdåniga skrifvelsen den

25 september 1906 erinrats, måste, med hänsyn till de å den fria arbetsmarknaden

rådande höga prisen, berörda förlustbelopp för fångvårdsräkenskapen

motsvaras af mångdubblad minskning i vederbörande statsadministrationers

utgiftsbelopp, något som ock bestyrkes genom de

från olika förvaltningar ingående beställningar i sådan ökad omfattning,

att för deras expedierande den nya, arbetsdriften måste allt ytterligare

utvecklas. Såsom ofvan visats, skulle anvisningen å förslagsanslaget för

att motsvara dess i stat nu beräknade utgifter böra höjas med ej mindre

än 185,000 kronor. Detta bestyrkes ock af jämförelsen med 1904 års

förhållanden. Anvisningen å anslaget utgjorde då 1,039,145 kronor,

men har därefter höjts till 1,138,000 kronor för år 1908 eller således

med 98,855 kronor. Med ofvan angifna beräkning af en förlorad kontant

inkomst för fångvården af 30 öre per dag för hvarje i den nya arbetsdriften

insatt fånge uppgår totalsiffran däraf för 880 fångar under 300

arbetsdagar om året till................kronor 79,200: —

De af styrelsen anmälda direkta utgifterna för

arbetsundervisningen utgöra:

år 1906 anmälda .......kronor 16,100: —

nu anmälda .......... „

16,500: —

„ 32,600: —

För styrelsens arbetsbyrå erfordras

„ 15,000: —

Summa

kronor 126,800: —

öfverstiger med i rundt tal 28,000 kronor berörda sedan 1904 medgifna

höjning i anslaget, hvadan genom den icke kan beräknas något öfverskott

till den öfriga utgiftsökningens täckande.

Styrelsen framhåller slutligen, att de i staterna beräknade utgifterna

äro i möjligaste mån satta i öfverensstämmelse med de verkliga förhållandena.

Prisen å proviant och bränsleartiklar äro afvägda efter

medelprisen för de senaste tre åren å dylika artiklar men med någon

höjning däröfver med hänsyn till nu inträdda exceptionellt höga pris å

dessa varor. Då emellertid tilläfventyrs något allmännare prisfall under

tiden till 1909 kan vara att förutsätta, samt därtill kommer att, såsom

städse iakttagits i fråga om förslagsstaten, fångantalet beräknats något

högre än det under tiden närmast före statens uppgörande antecknade

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Minskning af

förslagsanslaget

till

medikolegala

besiktningar.

[9.]

medeltalet, torde, med hänsyn därjämte till att här är fråga om ett förslagsanslag,

anvisningen därå kunna sänkas under de nu uppgjorda

staternas slutsiffra. Styrelsen hemställer därför att, med höjningens

begränsande till 150,000 kronor, må af Riksdagen å förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll för år 1909 äskas en anvisning af

1,288,000 kronor.»

Då, såsom förut angifvits, fortsatte departementschefen vidare,

styrelsens ofvanberörda framställningar och beräkningar hittills ej kunnat

underkastas pröfning, vore han i afseende å bestämmandet af siffran

för den anslagsökning, som otvifvelaktigt vore af nöden, för närvarande

hänvisad till styrelsens framställning, och tillstyrkte alltså en höjning

af ifrågavarande anslag med 150,000 kronor.

Som anslaget är af förslagsanslags natur, och Kungl. Maj:t

icke torde underlåta att innan staterna fastställas till efterrättelse underkasta

fångvårdsstyrelsens beräkningar en noggrann pröfning, hemställer

utskottet,

att Riksdagen må höja förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll med 150,000 kronor.

Vid bifall härtill komme nämnda anslag, nu uppgående till 1,138,000,

att höjas till 1,288,000 kronor.

Medikolegala besiktningar.

9: o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit Riksdagen

att minska förslagsanslaget till medikolegala besiktningar, nu utgörande

18,500 kronor, med 2,300 kronor eller således till 16,200 kronor.

Departementschefen har rörande denna fråga anfört följande:

»Förslagsanslaget till medikolegala besiktningar är i riksstaten för

år 1908 uppfördt till ett belopp af 18,500 kronor.

Med erinran om senaste Riksdags beslut om inrättande af en statsmedicinsk

anstalt, bestående af två afdelningar, en medicinskt-bakteriologisk

och en rättskemisk, har medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse

den 2 december 1907 anmält, att ofvan omförmälda anslag beröres af

den statsmedicinska anstaltens tillkomst. Från nämnda anslag utgå

nämligen, bland annat, alla ersättningar till rättskemisten för rättskemiska

undersökningar. Dessa ersättningar uppgingo år 1905 till 2,415 kronor

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

och år 1906 till 2,325 kronor. Då nu ifrågavarande anstalt, å hvars

rättskemiska afdelning nyssnämnda undersökningar komma att utföras,

är afsedd att träda i verksamhet med ingången af år 1909, har medicinalstyrelsen

ansett, att från och med samma år förslagsanslaget till

medikolegal besiktningar kan nedsättas med 2,300 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen må minska förslagsanslaget till

medikolegala besiktningar, nu utgörande 18,500 kronor,

med 2,300 kronor till 16,200 kronor.

10:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt till utskottet hänvisad

motion, n:o 61, har herr K. J. M. Larsson i Göteborg hemställt, att

Riksdagen för sin del behagade besluta om tillsättandet af fem rättegångsbiträden

för tillhandagåendet af genom olycksfall i arbete skadade

arbetare eller deras efterlefvande samt till en hvar af dessa rättegångsbiträden

bevilja ett anslag af 6,400 kronor.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för denna

framställning, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Vid nästlidet års Riksdag väcktes af enskild motionär förslag om

aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj:t

behagade öfverväga och för Riksdagen framlägga förslag om, huru

medellösa, genom olycksfall i arbete skadade arbetare lämpligast skulle

beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde!]., antingen genom riksförsäkringsanstaltens

tjänstemän eller genom andra särskildt utsedda

personer.

Motionen blef af Riksdagen endast så till vida bifallen, att Riksdagen

beslöt att i anledning af densamma uti skrifvelse hos Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, i sammanhang med omarbetning af

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd af

olycksfall i arbete, taga under öfvervägande, huruvida icke riksförsäkringsanstaltens

skyldighet att vid inträffande olycksfall i arbete

afgifva utlåtande skulle kunna på visst angifvet sätt utsträckas.

Detta ärende är emellertid, enligt hvad utskottet inhämtat, ännu

på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.

Under erinran, att herr Larsson i sin omförmälda motion allenast

ifrågasatt, att fem utom försäkringsanstalten stående personer skulle

utses att vara rättegångsbiträden åt genom olycksfall i arbete skadade

Motion inom

Andra

Kammaren.

Utskottets

yttrande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

arbetare eller deras efterlefvande, får utskottet framhålla, att hvad herr

Larsson till stöd för denna sin framställning anfört synes utskottet icke

vara af beskaffenhet att böra ändra den uppfattning rörande föreliggande

fråga, som Riksdagen nästlidet år uttalat. De fall, då tvist

om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete uppstår, synas

alldeles icke vara så talrika, att en särskild tjänstemannakår för

detta ändamål bör upprättas. I alla händelser torde, innan vidare

åtgärder i föreliggande ämne vidtagas, böra afvaktas resultatet af de

åtgärder, som i anledning af nyssberörda riksdagsskrivelse kunna

vara eller blifva vidtagna.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att herr Larssons omförmälda motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

H:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för

innevarande år finnas å andra hufvudtiteln uppförda, har Kungl. Maj:t

icke föreslagit någon förändring, i anledning hvaraf utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

Imfvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här ofvan

framställt särskilda förslag, må i riksstaten för år 1909

uppföras med oförändrade belopp; dock att anslaget

till skrifmaterialier, expenser, ved m. m. må få till

beloppet jämkas i den mån, som för jämnande af

hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

Lagbered- . I enlighet med hvad Kungl. Maj:t under punkt 10 af denna

ningen. hufvudtitel föreslagit, hemställer utskottet,

[10.]

att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af

lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1909

anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

13:o) Med tillstyrkande af bifall till Kungi. Maj:ts uti punkt 11

af denna hufvudtitel gjorda framställning hemställer utskottet,

Straff
registret,

[U-]

att Riksdagen må för bestridande af de utaf

tillämpning af lagen om straffregister föranledda kostnader

för amanuenser, renskrifning m. m. vid justitiedepartementets

afdelning af Kung!. Maj:ts kansli å

extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

14:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit Anställande

Riksdagen att för anställande af en andre ledamot å justitiedepartementets

afdelning för lagärenden å extra stat för år 1909 anvisa 6tt justitiedeparbelopp

af 7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses motsvara tjänst- te''™inlnS r~

göringspenningar, samt tillika förklara, att i fråga om åtnjutande af iag£7nlm.

denna aflöning skall gälla hvad för byråchefen för lagärenden är i ena- [12.]

handa afseende stadgadt.

Till stöd för denna framställning har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»I statsverkspropositionen till 1907 års riksdag hade jag, i samband

med då föreliggande fråga om höjning af arfvodet till byråchefen

för lagärenden, anledning framhålla, att de göromål, som skola utföras

i justitiedepartementets lagafdelning, tagit sådan omfattning, att det

visat sig omöjligt för en person att tillfredsställande medhinna desamma.

Jag erinrade vidare, att, särskildt hvad angår det internationella lagstiftningsarbetet,

det för närvarande, i brist af tillräckliga arbetskrafter,

ej finnes möjlighet att däråt ägna all den uppmärksamhet, som rätteligen

bör tillkomma denna så viktiga gren af lagarbetet, samt att,

enligt hvad jag inhämtat, det icke lärer kunna förväntas, att den nyligen

inrättade afdelning af utrikesdepartementet, som har att handlägga,

bland annat, internationella lagstiftningsfrågor, härvid skall vara till

fyllest, enär mängden af där förekommande löpande göromål visat sig

lämna föga eller ingen tid öfrig för beredande af större frågor på förevarande

område. Jag tilläde slutligen, att ännu någon tids erfarenhet

härutinnan dock syntes böra afvaktas, innan från justitiedepartementets

sida vidtoges åtgärd i syfte att erhålla en ny byråchefsbefattning med

hufvudsaklig uppgift att följa det internationella lagstiftningsarbetets

utveckling och bereda de frågor, som tillhöra detta område.

Enligt hvad till min kännedom kommit, har nämnda erfarenhet

under det år, som sedermera förflutit, ytterligare bekräftats. Vid sådant

Bih. till Riksd. Prof. J908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

förhållande synes mig frågan om inrättande i justitiedepartementet af en

ny befattning med i främsta rummet den uppgift, som ofvan angifvits,

icke vidare böra undanskjutas.

Äfven ur en annan synpunkt är denna ökning af lagafdelningens

arbetskrafter nödig. Till följd af den lifliga lagstiftningsverksamheten

har under de senare åren det icke blott visat sig behöfligt att, såsom jämväl

förut varit vanligt, förordna personer att inom justitiedepartementet

biträda vid behandlingen af vissa större lagstiftningsfrågor, som byråchefen

ej kunnat medhinna, titan äfven den utvägen måst anlitas, att

förordnanden meddelats vissa personer att biträda i departementet vid

beredningen af lagärenden i allmänhet. Denna sistnämnda anordning

har varit nära nog permanent sedan slutet af år 1903. Tidtals hafva

till och med två personer samtidigt innehaft dylikt förordnande. Genom

anställande af en andre ledamot å departementets afdelning för lagärenden

skulle behofvet af dylikt extra biträde, om också ej alldeles upphöra,

så åtminstone tillsvidare väsentligen minskas. Härigenom skulle

äfven den fördelen vinnas, att de täta personombyten, som med anordningen

i fråga helt naturligt ej kunnat undvikas och som ingalunda äro

till fromma för arbetets fortgång, icke vidare skulle behöfva förekomma.

Ännu en omständighet torde härvidlag böra beaktas. De personer,

som, på sätt förut nämnts, förordnats att biträda i justitiedepartementet,

hafva med bibehållande af den lön, som tillhört af dem innehafvande

statstjänst, af andra hufvudtitelns allmänna besparingar undfått godtgörelse

för mistade tjänstgöringspenningar jämte särskildt tilläggsarfvode,

som i regel utgått efter 100 kronor i månaden. Frånsedt det

missförhållande att för beredande af erforderligt arbetsbiträde å departementets

lagafdelning sålunda under ett flertal år åtgått viss del af de

till annan statstjänst anslagna lönemedel, har det ökade behofvet af dylikt

arbetsbiträde i sin mån bidragit till den hastigt fortgående minskning

af departementets besparingar, som under de senare åren ägt rum.

Medan nämligen behållningen af dessa besparingar vid slutet af år 1903

uppgingo till ej fullt 80,000 kronor, utgjorde samma behållning vid

1904 års slut 54,070 kronor, vid 1905 års slut 35,522 kronor och vid

1906 års slut 27,035 kronor. De utgifter, som under år 1907 af besparingarna

bestridts, hafva öfverskridit sistberörda siffra med ungefär

3,000 kronor. Samma skäl, som vid senaste Riksdag föranledde höjning

af det för byråchefen för lagärenden å departementets stat upptagna

arfvode, tala för att jämväl för den nu ifrågasatta befattningen

anvisas arfvode till sådant belopp, att aflöningstillägg af andra medel

icke må erfordras.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hvad slutligen angår beloppet af ifrågavarande arfvode, synes

mig detta för närvarande lämpligen böra bestämmas till 7,500 kronor

eller sålunda samma belopp, hvarmed arfvodet till byråchefen för lagärenden

numera utgår.

Härmed skulle dock icke afses, att äfven vid en blifvande allmän

lönereglering för ämbete- och tjänstemännen i Kungl. Maj:ts kansli

den nye ledamoten å lagafdelningen ovillkorligen borde i aflöningshänseende

likställas med byråchefen, hvilken ju ansetts böra jämnställas

med expeditionschef. Snarare synes han böra jämföras med ordinarie

revisionssekreterare. Då jag för närvarande föreslagit hans aflöning

till 7,500 kronor, har detta också närmast skett med hänsyn till det

förslag om provisorisk höjning af revisionssekreterarnes aflöning till

nämnda belopp, hvarom nedan närmare förmäles.

1 öfverensstämmelse med hvad för byråchefen för lagärenden numera

är stadgadt, torde äfven för den nye ledamoten af departementets

lagafdelning böra gälla, att den därtill förordnade skall, så länge

förordnandet fortfar, frånträda den lön, han må innehafva å annat

ämbetsverks stat, samt att denna lön efter omständigheterna må antingen

tillgodokomma ämbetsverket eller ock besparas till statsverket.

Likaledes torde, jämväl i öfverensstämmelse med hvad som gäller för

byråchefen för lagärenden, af arfvodesbeloppet 2,500 kronor anses motsvara

tjänstgöringspenningar.

Visserligen torde behofvet af en andre ledamot af lagafdelningen

vara af fortvarande natur. I afvaktan på en allmän lönereglering för

departementen och den delvisa omorganisation af desamma, som därvid

kan komma att ifrågasättas, synes emellertid anslag till ifrågavarande

befattning tillsvidare endast böra äskas å extra stat.»

Statsutskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må för anställande af en andre

ledamot å justitiedepartementets afdelning för lagärenden,

å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skola anses motsvara

tjänstgöringspenningar, samt tillika förklara, att i

fråga om åtnjutande af denna aflöning skall gälla

hvad för byråchefen för lagärenden är i enahanda

afseende stadgadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ökadt arbetsbiträde

åt

justitiekanslersämbetet.

15:o) På

slår utskottet,

grund al Kling-]. Maj:ts därom gjorda framställning före
-

att Riksdagen må, till ökadt arbetsbiträde åt

justitiekanslersämbetet på extra stat för år 1909 anvisa

ett belopp af 3,500 kronor.

Aflöning a - tillägg åt

ordinat och

konstituerade

revisionssekreterare.

16:o) Uti

4.1

slagit

fällii

V

Riksdagen

punkt

att,

14

för

af denna bufvudtitel

beredande för

bär

1908

Kungl.

Maj:t före
,

g> löneförbättring åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare

med åt en hvar af 8 ordinarie revisionssekreterare 1,100 kronor, för år

räknadt, och åt en hvar af 6 konstituerade revisionssekreterare 1,700

kronor, likaledes för år räknadt, af hvilka belopp 500 kronor skola

anses såsom tjänstgöringspenningar, å extra stat för år 1909 anvisa

ett belopp af 38,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis

af tillgängliga medel utbetala hvad häraf belöper för år 1908.

Rörande denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat följande:

»Frågan om reglering åt löneförhållandena för nedre justi tierevisionens

ämbete- och tjänstemän har ännu icke kunnat af löneregleringskommittén

upptagas till behandling. Detta beror, bland annat, därpå,

att denna fråga på det närmaste sammanhänger med frågan om inrättande

af den tilltänkta regeringsrätten och de förändringar i afseende å högsta

domstolens sammansättning och arbetsmaterial, som däraf till äfventyrs

kunna föranledas. Innan sistnämnda frågor vunnit sin lösning, kan

af löneförhållandena i nedre revisionen

På grund af särskilda skäl anser jag emellerangår,

oundgängligen nödvändigt, att, i

någon

slutlig

reglering

slutliga

vidtages,

framlägga

löneregleringen,

eu

tillfällig sådan

af

de skäl

därför

icke lämpligen ifrågasättas,

tid, hvad revisionssekreterare

afvaktan på den blifvande

väsentlig art ofördröjligen

Innan jag går att

fattning grundas, vill jag i korthet

veckling och nuvarande

revisionssekreterare för närvarande åtnjuta.

Nedre revisionen består för närvarande af sjutton ledamöter,

hvilka en hvar förestår en rotel i detta ämbetsverk. Nedre revisionens

stat, som i hufvudsaklig del fastställdes 1876, upptager åtta ordinarie

revisionssekreterare. De ordinarie revisionssekrel

lon 4,400 kronor och i tjänstgöringspenningar 2,000

redogöra

sammansättning

hvarpå nämnda

för nedre

samt de

mm upprevisionens

utaflöningsförmåner,

af

och sex konstituerade

terarne uppbära i lön

kronor, hvarjämte de efter fem år kunna erhålla ett ålderstillägg å <500

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

37

kronor. De sex öfriga i lönestaten upptagna ledamöterna, hvilka äro

konstituerade, en hvar att tills vidare med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete,

uppbära såsom arfvode 3,800 kronor och såsom tjänstgöringspenningar

2,000 kronor, men åtnjuta ej ålderstillägg. Nedre

revisionens tre återstående ledamöter äro förordnade, en hvar att tills vidare

med egen rotel förestå ett revisionssekreterareämbete. Deras aflöning,

hvartill medel äro anvisade å extra stat, utgår med samma belopp och

med enahanda fördelning emellan arfvode och tjänstgöringspenningar

som de konstituerade revisionssekreterarnas aflöning.

Det nuvarande antalet ordinarie revisionssekreterare bestämdes år

1840, då revisionssekreterarnas antal höjdes från sex till åtta.

Revisionssekreterarebefattningar,, hvilkas innehafvare förordnas på

obestämd tid, tillkommo första gången genom beslut vid Riksdagen

1859—1860. Kungl. Maj:t aflat då, i ändamål att bereda högsta domstolen

tillfälle att arbeta på två afdelningar, proposition till ständerna

med förslag till ökning af justitierådens antal från tolf till sexton samt

föreslog i sammanhang därmed en ökning af nedre revisionens arbetskrafter

med fyra tillförordnade revisionssekreterare. Vid föredragning

af detta ärende i statsrådet anförde justitiestatsministern, att med afseende

å möjligheten af en blifvande reduktion den behöfliga förstärkningen

af nedre revisionen syntes lämpligast böra tillvägabringas genom

förordnanden på obestämd tid. Kungl. Maj:ts proposition blef af ständerna

bifallen och de fyra revisionssekreterare, med hvilka nedre revisionen

i anledning häraf förstärktes, tillsattes medelst konstitutorial. En af

dessa befattningar var på 1870-talet, i följd af minskning i balansen af

målen i högsta domstolen, under några år ej tillsatt; och blef på grund

häraf arfvodet för en konstituerad revisionssekreterare indraget från och

med är 1875.

Då förslag till den år 1876 bestämda staten för nedre revisionen

uppgjordes, togs i öfvervägande, huruvida ej de tre rotlar, som innehades

af konstituerade revisionssekreterare, borde tillsättas på ordinarie

stat. Härom anförde justitiestatsministern till statsrådsprotokollet den 17

december 1875, att han ansåge det vara lämpligast att i detta afseende

vidblifva det bestående. Såsom skäl härför åberopades, att revisionssekreterareämbetet

kräfde egenskaper, som svårligen kunde med säkerhet

bedömas utan profvet af ämbetets utöfning under någon tid,

och att det därför vore önskvärdt, att tillfälle till en sådan pröfvotid

bereddes genom konstitutorial, innan fullmakt å ämbetet meddelades.

Härtill komme, att de, som konstituerades till revisionssekreterare,

vanligen vore så mycket yngre än de, som befordrades till liof
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

rättsråd, att de kunde åtnöjas med eu något lägre aflöning, ocli då en

ordinarie revisionssekreterares lön ej skäligen borde sättas lägre än ett

hofrättsråds, vore det ej heller från denna synpunkt olämpligt att bibehålla

en grad af konstituerade revisionssekreterare med något lägre

arfvoden än de ordinaries löner. Kungl. Maj:ts förslag till lönestat

upptog för åtta revisionssekreterare och tre konstituerade revisionssekreterare

samma aflöningsbelopp, som ännu utgå, dock att tjänstgöringspenningarne

föreslogos till allenast 1,800 kronor. 1876 års

Riksdag godkände nämnda förslag med endast den afvikelse, att Riksdagen

höjde tjänstgöringspenningarne till 2,000 kronor samt i motsvarande

förhållande minskade lönerna eller arfvodena.

Af de revisionssekreterarebefattningar, hvilkas innehafvare tillsättas

medelst konstitutorial, tillkommo ytterligare två efter Kungl.

Maj:ts förslag vid 1897 års Riksdag i sammanhang med då beslutad

ökning af antalet ledamöter i högsta domstolen från sexton till

aderton. Vid föredragning af ärendet angående förstärkningen af nedre

revisionen yttrade departementschefen, att fråga uppstått, huruvida de

två nya revisionssekreterarne borde tillsättas på ordinarie stat eller

medelst konstitutorial. Äfven om hvad som anförts till statsrådsprotokollet

den 17 december 1875 ej ägde sin lulla tillämplighet, då fråga

vore att, med bibehållande af förutvarande tre konstituerade revisionssekreterare,

öka antalet föredragande i högsta domstolen, sjmtes dock,

åtminstone för det dåvarande, anledning ej förefinnas att medelst fullmakt

tillsätta de nya revisionssekreterareämbetena. Däremot ansåg

departementschefen giltig grund saknas att bestämma aflöningen för

dessa nya ämbeten till allenast det belopp, som konstituerad revisionssekreterare

ägde uppbära. De, som erhöllo uppdrag att tjänstgöra såsom

revisionssekreterare, vore i allmänhet assessorer i hofrätt. Då, i händelse

antalet konstituerade revisionssekreterare ökades och därigenom äfven tiden

för tjänstgöringen såsom konstituerad i allmänhet förlängdes, det lätteligen

kunde inträffa, att innehafvare af dylik befattning i sin egenskap

af assessor skulle äga uppbära aflöning med ålderstillägg, eller 5,800

kronor, syntes billigheten fordra, att han för den mera betungande

tjänstgöringen såsom revisionssekreterare inom en ej allt för lång tid

komme i åtnjutande af en något högre godtgörelse. Aflöningen för

de föreslagna nya revisionssekreterareämbetena föreslogs därför till 6,400

kronor, motsvarande ordinarie revisionssekreterares löneförmåner, hvilken

högre aflöning skulle komma dem tillgodo, som längsta tiden innehaft

konstitutorial, och på detta sätt för dessa motsvara ett ålderstillägg.

Mellan sådan revisionssekreterare och ordinarie innehafvare af dylikt ämbete

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

39

förefunnes i allt fall den olikhet, att den senare efter fem års tjänstetid

ägde att komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 600 kronor, hvarigenom

hans aflöning blefve höjd till 7,000 kronor. Kungl. Majtts

proposition aflattades i öfverensstämmelse med denna hemställan. Riksdagen

ansåg emellertid ej tillräckligt skäl föreligga att åt vissa konstituerade

revisionssekreterare bereda högre löneförmåner, än som för det

dåvarande åtnjötes, samt på sådant sätt skapa två olika lönegrader

inom de konstituerade revisionssekreterarnas klass. Den tid, hvarunder

en revisionssekreterare framdeles komrne att tjänstgöra såsom konstituerad,

ansåg Riksdagen i verkligheten icke skola blifva så mycket

utsträckt, som departementschefen syntes hafva antagit. Under alla

förhållanden skulle, enligt Riksdagens mening, det fortfarande komma

att innebära en eftersträfvansvärd fördel, äfven i ekonomiskt afseende,

att blifva från ett assessorsämbete förflyttad till en revisionssekreterarebefattning.

Af dessa skäl bestämde Riksdagen aflöningen för de två

nya revisionssekreterare till samma belopp, som utgick till de öfriga

konstituerade revisionssekreterare.

Vid 1905 års Riksdag framställde Kungl. Maj:t proposition om

ökning af antalet justitieråd från aderton till tjuguett, hvilken förstärkning

af högsta domstolens arbetskrafter skulle fortvara till utgången

af 1908, hvarefter antalet justitieråd, i den mån sådant i följd

af inträffande ledigheter kunde ske, skulle nedbringas till aderton.

Samtidigt begärde Kungl. Maj:t såsom en följd af den föreslagna tillfälliga

ökningen af antalet justitieråd en förstärkning af nedre revisionens

arbetskrafter. Då detta behof skulle blifva af öfvergående beskaffenhet,

föreslogs, att de härför erforderliga medlen borde uppföras å extra stat.

Departementschefen yttrade vid detta ärendes föredragning: Då det för

de å nedre revisionens stat uppförda 13 revisionssekreterarne visat sigomöjligt

att uppehålla all föredragningen i högsta domstolen, hade

sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.

Antalet föredragningsveckor i högsta domstolen utgjorde enligt dåvarande

ordning 82 om året och komrne således på en hvar af de 14 revisionssekreterarne

i det allra närmaste 6 veckors föredragning. Jämlikt

det nya förslaget till lag om högsta domstolens tjänstgöring skulle

under den tid, justitieråden utgjorde 21, antalet föredragningsveckor

ökas med 19 om året, och komrne således att erfordras minst 3

nya revisionssekreterare. Möjligen komrne detta antal att visa sig

icke vara fullt tillräckligt, men i sådan händelse torde ej erfordras annan

åtgärd, än att ytterligare en extra revisionssekreterare förordnades för

vissa tider om året, då sådant kunde finnas nödigt. Att nu begära

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

anslag till aflöning åt mera än tre tillförordnade revisionssekreterare

syntes därför icke böra ifrågakomma. Dessa revisionssekreterare borde

åtnjuta enahanda löneförmåner som konstituerade revisionssekreterare.

Att sätta aflöningen lägre torcie icke vara tillrådligt. De, som finge

uppdrag att tjänstgöra såsom revisionssekreterare, vore i regel assessorer.

Vanligen erfordrades en ganska långvarig tjänstgöring såsom revisionssekreterare,

innan konstitutorial å sådan befattning erhölles. För den

närmaste framtiden syntes denna tjänstgöringstid komma att uppgå till

omkring tre år. Under denna tid uppbure den såsom revisionssekreterare

tjänstgörande för sin betungande tjänst icke högre aflöningsförmåner,

än han ägt åtnjuta såsom assessor. Därtill komme, att för dem, som

ej tillhörde Svea hofrätt, ett förordnande att tjänstgöra såsom revisionssekreterare

medförde icke obetydliga direkta utgifter, för hvilka statsverket

ej lämnade någon ersättning. Vid sådant förhållande vore klart,

att ett revisionssekreterareförordnande för mången tedde sig föga lockande

och stundom af ekonomiska skäl ej kunde mottagas. Också hade det

under de senaste åren ganska ofta inträffat, att hofrättsledamöter vägrat

mottaga erbjudna revisionssekreterareförordnanden. Därest ytterligare

komme att finnas tre tillförordnade revisionssekreterare med samma

aflöning som assessorer i lägsta lönegraden, skulle däraf blifva följden,

att den redan oskäligt långa tid, hvarunder den, som erhållit förordnande

såsom revisionssekreterare, nödgades tjänstgöra i sådan egenskap utan

att erhålla någon ökning i sina löneinkomster, komme att än vidare

utsträckas. I sådan händelse kunde det lätt inträffa, att det komme att

möta allvarliga svårigheter att erhålla dugliga och tillräckligt förfarna

personer för den viktiga och kräfvande revisionssekreterare tjänstgöringen.

Kungl. Maj:ts förslag i enlighet med departementschefens hemställan

blef af Riksdagen godkändt.

Beträffande slutligen den sjätte af de revisionssekreterarebefattningar,

hvilkas innehafvare tillsättas medelst konstitutorial, hade, på sätt ofvan

nämnts, sedan flera år tillbaka en extra revisionssekreterare varit förordnad.

Tillvaron af denna så kallade extra rotel kan räknas från år 1894,

ehuru äfven därförut förekommit, att under vissa tider extra revisionssekreterare

förordnats. År 1893 anmälde nämligen såväl högsta domstolen

som nedre revisionen, att det visat sig vara med svårighet förenadt

att med det stadgade antalet revisionssekreterare utan afbrott uppehålla

föredragningen och att denna svårighet ökats genom beslutad t upphörande

af högsta domstolens pingstferier. Med anledning häraf medgaf

Kungl. Maj:t, att under år 1894- skulle få förordnas en extra revisionssekreterare.

Sedan dess förordnades eu extra revisionssekreterare hvarje

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

41

år. Vid behandling af de frågor, som rörde reglering af andra hufvudtitelns

stat för år 1907, anförde departementschefen till statsrådsprotokollet,

bland annat, hurusom möjligheten för nedre revisionen att kunna i den

fastställda ordningen uppehålla föredragningen helt och hållet vore

beroende på tillvaron af en extra revisionssekreterare. Behofvet af den

förstärkning i arbetskraft, som genom förordnande af en extra revisionssekreterare

allt sedan år 1894 måst tillföras nedre revisionen, torde således

få anses vara konstant, och frågan om åtgärders vidtagande i syfte att

ytterligare en revisionssekreterare blefve uppförd på nedre revisionens

stat, syntes ej längre kunna undanskjutas. Ehuru icke direkt inverkande

på förevarande fråga, ansåg sig departementschefen äfven böra anmärka,

att, enligt den år 1905 af dåvarande departementschefen gjorda beräkning,

förändringen samma år i afseende å föredragningen i högsta

domstolen medfört, oaktadt förstärkningen af revisionens arbetskrafter,

en ökning i revisionssekreterarnas arbetsbörda, och denna ökning hade

i verkligheten blifvit ej oväsentligt högre, än departementschefens beräkning

gifvit vid handen. Af nedre revisionen hade emellertid uti en

till chefen för justitiedepartementet i november 1905 aflåten skrifvelse

hemställts om åtgärd i syfte att anslaget för nedre revisionen måtte

höjas med lön till en ordinarie revisionssekreterare. Utan att inlåta

sig på frågan om lämpligheten däraf, att revisionssekreterarne voro försedda

med fullmakt, ville departementschefen erinra, att, så länge den

pågående undersökningen rörande statens ämbetsverks och myndigheters

löneförhållanden ej hunnit omfatta löneförhållandena med mera vid nedre

revisionen, det icke vore lämpligt att beträffande det ifrågasatta ämbetet

frångå den princip, som i senare tider följts vid ökning af revisionssekreterarnes

antal, eller ämbetets tillsättande medelst konstitutorial.

Kungl. Maj:t föreslog i enlighet med departementschefens hemställan

1906 års Riksdag att höja anslaget till nedre revisionen med aflöning

till en konstituerad revisionssekreterare, hvilket förslag af Riksdagen

bifölls.

Såsom jag ofvan framhållit, uttalades i statsverkspropositionen till

1905 års Riksdag af dåvarande departementschefen den farhågan, att

den då föreslagna ökningen af revisionssekreterarnes antal möjligen skulle

komma att visa sig icke vara fullt tillräcklig. Denna farhåga har jämväl

af erfarenheten bekräftats. Med hänsyn särskildt till svårigheten för

innehafvare af vederbörande rotlar att, jämnsides med fullgörandet af

den dem i öfrigt åliggande föredragningsskvldighet, medhinna att

inom behörig tid till föredragning bereda å respektive rotlar lottade

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

mål af vidlyftigare beskaffenhet, hafva därför fortfarande extra revisionssekreterare

måst tidtals förordnas för föredragning af dylika mål. För

sådan extra föredragning äro i den af Kungl. Maj:t för det nu löpande

arbetsåret fastställda föredragningsordning beräknade sammanlagdt 20

föredragningsdagar.

En framställning af nedre revisionens sammansättning skulle emellertid

blifva ofullständig, om ej hänsyn toges jämväl därtill, att ett större

eller mindre antal ordinarie revisionssekreterare i regel äro anställda i

annan statstjänst, hvarjämte dessutom flere revisionssekreterare pläga

vara upptagna af kommittéuppdrag eller andra därmed likartade uppdrag.

Följden häraf är, att ett flertal revisionssekreterarebefattningar

permanent eller åtminstone för längre tider regelmässigt uppehållas af

vikarier.

Af de nuvarande ordinarie revisionssekreterarne är en Riksdagens

justitieombudsman, en fullmäktig i riksbanken, en ledamot af lagberedningen

och en expeditionschef. Af de öfriga fyra ordinarie revisionssekreterarne

hafva två beviljats ledighet tillsvidare under år 1908, den

ene för fullgörande af honom lämnadt kommittéuppdrag och den andre

för honom meddeladt uppdrag att i civildepartementet biträda vid behandlingen

af vissa ärenden. Af de båda återstående har den ene

under större delen af år 1907 varit förordnad att uppehålla justitiekanslersämbetet

och den andre tidtals innehaft förordnande att biträda

vid behandlingen af vissa lagfrågor i justitie- och jordbruksdepartementen.

En af de konstituerade revisionssekreterarne innehar för

närvarande tillfälligt förordnande att uppehålla en expeditionschefsbefattning.

En annan var under senare delen af nästlidet år tjänstledig

för biträde i jordbruksdepartementet. Slutligen äro af de tre tillförordnade

revisionssekreterarne, hvilka innehafva egen rotel, en tjänstledig

till den 1 instundande maj för att i utrikesdepartementet biträda vid

utarbetandet af förslag till lag om konsularjurisdiktion och därmed

sammanhängande frågor samt en annan tjänstledig till den 1 instundande

mars för fullgörande af kommittéuppdrag. Af nedre revisionens 17

rotlar förestodos sålunda under senare delen af nästlidet år icke mindre

än 11 af vikarier. För närvarande uppgå de senares antal till 9, hvartill

kommer en extra revisionssekreterare. För vikariernas aflöningsförmåner

skall jag i annat sammanhang redogöra.

Omsättningen bland ledamöterna torde i nedre revisionen vara

ojämförligt större än i något annat därmed jämförligt ämbetsverk.

Detta beror delvis därpå, att revisionssekreteraretjänsterna numera äro

öfvergångsplatser, hvilket finner sin naturliga förklaring dels i den om
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 43

ständigheten, att revisionssekreterarnas göromål, såsom påkallande ett

mer än vanligt träget och själsansträngande arbete, i allmänhet mindre

val lämpar sig för ämbetsmän af mera framskriden ålder, dels ock däri,

att den utbildning, som de erhålla genom sin tjänstgöring i nedre revisionen,

gör dem särskildt lämpliga att användas i annan statstjänst.

Också har sedan början af 1860-talet icke förekommit, att någon revisionssekreterare

afgått från tjänsten med pension. Under de senaste femton

åren hafva icke heller flere än sju revisionssekreterare efter utnämning till

ordinarie kvarstått så länge, att de blifvit berättigade till alderstillägg.

Ilen tid, som åtgått från fullmaktens erhållande, till dess vederbörande

utnämnts till annan befattning i statens tjänst, har naturligtvis varit

växlande. Denna tid har för revisionssekreterare, utnämnda under de

senaste femton åren, varierat mellan några månader och sex a sju år. Såsom

medeltal torde man kunna beräkna en tid af tre till fyra år. I sammanhang

härmed torde böra anmärkas, att den tid, som under nämnda 15- årsperiod förflutit mellan, å ena sidan, första förordnandet såsom revisionssekreterare

och, å andra sidan, dels erhållande af konstitutorial och dels

utnämningen till ordinarie revisionssekreterare i allmänhet utgjort omkring

respektive två år fem månader samt fyra år lyra månader. I åtskilliga

fall har jämväl inträffat, att revisionssekreterare, innan han hunnit

utnämnas till ordinarie, vunnit befordran till annat ämbete och i anledning

häraf afgått från nedre revisionen. Detta har i de fall, då. så

skett, under de senaste femton åren inträffat efter i medeltal omkring

fyra års tjänstgöring som revisionssekreterare.

Omsättningen bland nedre revisionens ledamöter är emellertid,

såsom af det föregående framgår, icke endast beroende af ledamöternas

afgång, utan jämväl därpå, att de, med bibehållande af revisionssekreterarebefattningen,

förordnas att förestå annan tjänst eller erhålla annat

offentligt uppdrag af längre eller kortare varaktighet.

Äf det sålunda anförda framgår, att det tid efter annan uppstår

behof att meddela revisionssekreterareförordnande åt person, som förut

icke innehaft dylikt förordnande. Exempelvis må nämnas, att under

senare halfåret 1907 detta inträffat icke mindre än sex särskilda gånger.

Nedre revisionen rekryteras, såsom bekant, från hofrätterna, och

näppeligen torde andra lämpligen kunna förordnas till revisionssekreterare

— jag bortser härvid naturligtvis från förordnande såsom lagföredragande

— än de, som genom tjänstgöring i hofrätt vunnit förtrogenhet

med öfverrättsproceduren och vana vid föredragning af mål.

Afsevärda svårigheter hafva emellertid på senare tid yppats att i

erforderligt antal erhålla tillräckligt förfarna personer för revisions
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

sekreteraretjänstgöringen. Fordringarna i afseende å tidslängden af

föregående hofrättstjänstgöring hafva ock måst allt mer och mer sänkas.

Medan sålunda förut de, som förordnats till revisionssekreterare, i allmänhet

varit assessorer, har sedan november månad 1906 ingen assessor

kunnat erhållas till dylikt förordnande. Icke heller inom fiskalsgraden

fanns vid slutet af föregående år inom vare sig Svea eller Göta hofrätt

någon att för detta ändamål tillgå, utan måste lediga revisionssekreterareförordnanden

erbjudas personer, som voro adjungerade i hofrätt utan

att därstädes ännu hafva befordrats till fiskaler.

De svårigheter, som i angifna hänseende sålunda yppats, må

visserligen i någon mån vara beroende på den ökning af antalet revisionssekreterare,

som på senare tid ägt rum. Den hufvudsakliga anledningen

torde dock otvifvelaktigt vara att söka däri, att det under de

senaste åren i allt talrikare fall inträffat, att erbjudet revisionssekreterareförordnande

af vederbörande afböjts eller att, efter någon tids tjänstgöring

som revisionssekreterare, vederbörande afsagt sig vidare förordnande.

I detta afseende må anföras, att af de sju nuvarande ledamöter

i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvilka under de senaste fem åren

vunnit befordran därstädes, icke mindre än tre afböjt erbjudet revisionssekreterareförordnande

samt en efter en kortare tids tjänstgöring som

revisionssekreterare på egen begäran återgått till hofrätten. Härjämte har

en ledamot i samma hofrätt, hvilken, sedan han under loppet af år 1907

konstituerats till revisionssekreterare, i slutet af samma år befordrats

till hofrättsråd, i sammanhang härmed afsagt sig konstitutorialet och

återgått till hofrätten.

Af de under samma tid till assessorer i Göta hofrätt befordrade

hafva två icke velat emottaga erbjudet revisionssekreterareförordnande.

Detsamma gäller om en af hofrättens fiskaler, hvarjämte en annan

fiskal, efter något öfver ett och ett hälft års tjänstgöring som revisionssekreterare,

afsagt sig vidare förordnande samt öfvergått till landtdomarebanan.

Äfven i Svea hofrätt hafva under samma tid fall förekommit, då

erbjudet revisionssekreterareförordnande afböjts, ehuru, af naturliga skäl,

jämförelsevis mindre ofta än i de båda öfriga hofrätterna. Likaså har

i ett fall inträffat, att en ledamot af hofrätten efter ett par års revisionssekreteraretjänstgöring

undanbedt sig förlängning af det meddelade

förordnandet.

Naturligtvis hafva i dessa fall motiv af olika slag gjort sig

gällande. Revisionssekreterare tjänstgöringen bereder visserligen väsent
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

45

ligen ökade befordringsmöjligheter, däraf särskildt utsikten att på

denna väg erhålla domsaga ofta torde spela en afgörande roll. Å

andra sidan är det däremot obestridligt, att revisionssekreteraretjänstgöringen

är i allmänhet af vida mer ansträngande beskaffenhet än tjänstgöringen

i hofrätterna. I detta afseende må särskildt framhållas frånvaron

af bestämd semesterledighet. Visserligen är under sommarmånaderna,

då högsta domstolen tjänstgör allenast å en afdelning,

revisionssekreterarnes föredragningsskjddighet i motsvarande grad inskränkt,

men den ledighet, som revisionssekreterarne härigenom kunna

bereda sig, understiger dock väsentligen den tid af två månader, hvarunder

liofrättsledamot i motsvarande fäll äger åtnjuta semester. Enligt

meddelad uppgift lära under senare tid ej sällan hafva inträffat, att

revisionssekreterarens arbete för fullgörande af den honom af åliggande

föredragningsskyldighet varit så betungande, att detsamma under ett

helt år .ej medgifvit mera än en eller annan dags ledighet. Under

sådana förhållanden är uppenbart, att, därest hofrättsledamoten icke af

ekonomiska eller andra skäl särskildt eftersträfvar att vinna befordran från

hofrätten, ett förordnande som revisionssekreterare i allmänhet icke kan

för honom erbjuda någon väsentlig lockelse, så framt icke genom detta

förordnande i och för sig beredes honom sådan ekonomisk fördel, vare

sig omedelbart eller åtminstone inom den närmaste framtiden, att den

kan anses motväga den ökade arbetsbörda, som genom förordnandets

mottagande ålägges honom.

I detta sammanhang torde jag böra redogöra för, huru aflöningsförhållandena

för dem, som på förordnande uppehålla revisionssekroterareämbeten,

för närvarande äro ordnade.

En till revisionssekreterare förordnad assessor bibehåller lönen för

denna tjänst, 3,300 kronor, samt får uppbära de för revisionssekreterareämbeten

i stat anslagna tjänstgöringspenningar 2,000 kronor. Sistnämnda

belopp är detsamma som beloppet af assessors tjänstgöringspenningar.

År den, som till revisionssekreterare förordnas, fiskal, har han i

regel dessförinnan såsom adjungerad ledamot i hofrätt uppburit en af

hofrätten disponerad ledig assessorslön. Denna assessorslön mister han i

och med förordnandet till revisionssekreterare, hvarvid han i stället återtager

sin fiskalslön, utgörande allenast 1,500 kronor. I sådant fall tilldelas

honom emellertid af andra hufvudtitelns besparingar lönefyllnad

till sådant belopp, att han, med inberäkning af tjänstgöringspenningarna,

kommer i åtnjutande af enahanda löneförmåner som förut. Sådan lönefyllnad

tilldelas numera alltid, i motsats mot hvad förut varit fallet,

från och med förordnandets början.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hvad som nu yttrats angående fiskal, gäller äfven för de hittills

dock jämförelsevis fåtaliga fall, då den till revisionssekreterare förordnade

ännu icke befordrats till fiskal, allenast med den skillnad, att den till

tjänstgöringspenningarna erforderliga lönefyllnaden i sådant fall ökas

med så stort belopp, som motsvarar en fiskalslön.

Utöfver de aflöningsförmåner, som sålunda utgå till tillförordnade

revisionssekreterare, hvilka icke åtnjuta arfvode på nedre revisionens

stat, tilldelas numera sedan början af år 1906 de af dem, som erhållit

mera stadigvarande förordnande, ett från besparingarna utgående lönetillägg

af 500 kronor för år räknadt, hvarigenom deras aflöning uppbringas

till sammanlagdt 5,800 kronor eller samma belopp, som är i

stat anslaget för konstituerad revisionssekreterare och tillförordnad revisionssekreterare

med egen rotel. Den tid efter första förordnandet, då

dylikt lönetillägg ansetts böra ifrågakomma, bar i allmänhet utgjort

minst sex månader och högst ett år. Någon höjning af löneförmånerna

vinnes härefter ej förr än i sammanhang med fullmakt såsom ordinarie

revisionssekreterare.

Till dem, som förordnas såsom extra revisionssekreterare, utgår

aflöningen efter enahanda grunder som till vikarier för tjänstlediga

revisionssekreterare. Då emellertid i dylikt fall inga tjänstgöringspenningar

finnas att tillgå, måste af besparingarna anvisas jämväl ett

häremot svarande belopp.

För bestridande af de aflöningstillägg åt tillförordnade eller extra

revisionssekreterare, som sålunda funnits nödiga, hafva i främsta rummet

användts sådana ordinarie revisionssekreterarelöner, hvilka, på grund af

att ämbetenas innehafvare förordnats till annan statstjänst med särskild

aflöning, varit till statsverket besparade. Sammanlagda beloppet af dylika

besparade löner utgör för närvarande 17,600 kronor för år räknadt. Härjämte

har på senaste tid i vissa fall måst anlitas den utvägen, att revisionssekreterare,

som beviljats ledighet för fullgörande af offentligt uppdrag,

förklarats skyldig afstå, förutom tjänstgöringspenningarna, jämväl så

stor del af lönen eller arfvodet, som för tjänstens uppehållande under

ledigheten ytterligare erfordrats. Det belopp, som på detta sätt blifvit

tillgängligt, uppgick vid slutet af förra året till 6,900 kronor, likaledes för

år räknadt, hvadan alltså af de för nedre revisionen anslagna lönemedel

ett belopp motsvarande 24,500 kronor för helt år fanns för ändamålet

att tillgå. Då emellertid det vid nämnda tidpunkt i detta afseende

erforderliga belopp utgjorde icke mindre än 27,000 kronor för helt år,

förefanns alltså en brist af 2,500 kronor, hvilken måste täckas af hufvudtitelns

besparingar i öfrigt. Det i stat för aflöning af revdsionssekreterare

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

anslagna belopp är sålunda under nuvarande förhållanden icke tillräckligt

för uppehållande af denna tjänstgöring.

Af den redogörelse, jag nu lämnat rörande aflöningsförhållandena

för nedre revisionens ledamöter, framgår vidare, att ett revisionssekreterareförordnande

under den första tiden regelmässigt icke medför någon

ekonomisk fördel för den förordnade. Efter någon tids tjänstgöringökas

visserligen aflöningen, men denna ökning är obetydlig och först

efter en så pass lång tjänstgöringstid, som åtgår för befordran till

ordinarie revisionssekreterare, vinnes någon mera afsevärd ökning.

Med hänsyn till de af mig nu angifna förhållanden är det min

bestämda öfvertygelse, att om icke revisionssekreterarnes aflöningsförmåner

med det snaraste väsentligen förbättras, så störa svårigheter inom

en icke aflägsen framtid skola uppstå att till bestridande af revisionssekreterareförordnanden

erhålla tillräckligt kvalificerade personer liksom

äfven att förmå tjänstgörande revisionssekreterare att så länge, som det

vore önskvärdt, kvarstå i tjänst, att det icke i längden skall blifva möjligt

att i nuvarande omfattning uppehålla föredragningen inför högsta domstolen.

Med afseende å beloppet af den tillfälliga löneförbättring, som jagtill

förebyggande af nyssberörda eventualitet anser oundgängligen erforderlig,

Vill jag framhålla, att om också det torde kunna antagas,

att vid en blifvande lönereglering begynnelseaflöningen för ordinarie

revisionssekreterare kommer att bestämmas till minst 8,100 kronor,

jag likväl, med hänsyn till den nu föreslagna åtgärdens provisoriska

karaktär, ansett mig för närvarande böra stanna vid ett belopp af

7,500 kronor. Emellertid anser jag icke tillräckligt, om allenast de

ordinarie revisionssekreterarnes aflöning höjes till nämnda belopp, utan

bör, enligt min åsikt, samma belopp äfven bestämmas för konstituerade

revisionssekreterare. Olikheten i aflöningsförmåner mellan dessa båda

grupper af revisionssekreterare skulle sålunda försvinna. Detta anser

jag desto mera berättigadt, som tjänstgöringen såsom konstituerad för

länge sedan förlorat den karaktär af proftjänstgöring, densamma tidigare

ägt. Nedanför de konstituerade revisionssekreterarne finnes ju numera

en ny grupp, »tillförordnade revisionssekreterare med egen rotel», och

icke ens dylikt förordnande har i regel erhållits förr än efter ungefär

två års föregående tjänstgöring som revisionssekreterare. För de tillförordnade

revisionssekreterarne med egen rotel synes mig, i proportion

till den nu föreslagna ökningen af de ordinarie och de konstituerade

revisionssekreterarnes aflöning, beloppet af dem tillkommande löneförmåner

skäligen böra höjas till 7,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ökningen i aflöning skulle sålunda för en kvar af åtta ordinarie

revisionssekreterare utgöra 1,100 kronor eller tillhopa 8,800 kronor, fölen

hvar af sex konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor eller

tillhopa 10,200 kronor samt för en hvar af tre tillförordnade revisionssekreterare

med egen rotel 1,200 kronor eller tillhopa 3,600 kronor.

Sammanlagda kostnaden skulle sålunda uppgå till 22,600 kronor.

Med hänsyn till den föreslagna ökningens provisoriska natur torde

densamma, äfven i hvad den afser de å nedre revisionens ordinarie lönestat

uppförda revisionssekreterareämbeten, endast höra begäras å extra stat.

Då emellertid den fara, som med hänsyn till nuvarande otillräckliga

löneförmåner uti angifna hänseende förefinnes, enligt min uppfattning

är så öfverhängande, att ett skyndsamt ingripande mot densamma

af omständigheterna påfordras, anser jag mig böra tillstyrka, att motsvarande

belopp äskas jämväl för innevarande år, hvarigenom totalbeloppet

af det anslag, som nu erfordras, skulle uppgå till 45,200 kronor.

Med afseende å de föreslagna aflöningstilläggens fördelning å lön

eller arfvode, å ena, samt tjänstgöringspenningar, å andra sidan, synes

mig af aflöningstilläggen till ordinarie och konstituerade revisionssekreterare

ett belopp af 500 kronor böra anses såsom tjänstgöringspenningar,

hvarigenom dessa sålunda skulle uppgå till 2,500 kronor. Jag erinrar,

att samma fördelning för närvarande är tillämpad i fråga om expeditionschefernas

arfvode, hvilket, såsom bekant, enligt gällande lönestater uppgår

till 7,500 kronor. För de tillförordnade revisionssekreterarne med

egen rotel torde af det föreslagna aflöningstillägget ett belopp af 300

kronor böra anses som tjänstgöringspenningar.

Slutligen tillåter jag mig framhålla, att de nu föreslagna löneförhöjningarna

skulle blifva till fördel äfven för de tillförordnade revisionssekreterare,

hvillca såsom vikarier förvalta andras revisionssekreterareämbeten.

Oafsedt de högre tjänstgöringspenningar, hvaraf dessa vikarier

alltid komme i åtnjutande, skulle nämligen möjlighet kunna beredas att

än ytterligare något höja de aflöningstillägg, som redan hittills af

dem uppburits. Att härvidlag redan från början fixera något visst

belopp låter sig emellertid af lätt insedda skäl icke göra, men om den

utvägen fortfarande anlitas att låta revisionssekreterare, som för fullgörande

af annat offentligt uppdrag beviljas ledighet från revisionssekreterareämbetet,

afstå viss del af lönen, synes dock möjlighet kunna

föreligga att i allmänhet bereda vikarierande revisionssekreterare ett

aflöningstillägg af den storlek, att deras sammanlagda löneförmåner

skulle komma att uppgå till 6,400 kronor.»

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

Departementschefen anförde vidare, att den del af det nu föreslagna

aflöningstillägget, som belöpte å de tillförordnade revisionssekreterarne

med egen rotel, torde böra äskas i sammanhang med det anslag,

som erfordrades för beredande af den af 1905 års Riksdags beslut om

ökning af justitierådens antal nödvändiggjorda förstärkning af nedre

revisionens arbetskrafter.

På grund af hvad departementschefen i ärendet anfört har utskottet

ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts uti denna punkt gjorda

framställning i hvad den afser löneförhöjning för år 1909. Vidkommande

däremot den begärda anslagsökningen för innevarande år har

utskottet ansett ifrågavarande tjänstemän icke böra för detta år komma

i åtnjutande af annan löneförbättring än den, som Riksdagen kan komma

att besluta i anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 26 af denna

hufvudtitel gjorda framställning om extra lönetillägg för år 1908 åt

vissa tjänstemän och betjänte.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må

a) för beredande för år 1909 af tillfällig löneförbättring

åt ordinarie och konstituerade revisionssekreterare

med åt en hvar af 8 ordinarie revisionssekreterare

1,100 kronor för år räknadt och åt en hvar

af 6 konstituerade revisionssekreterare 1,700 kronor

likaledes för år räknadt, af hvilka belopp 500 kronor,

skola anses såsom tjänstgöringspenningar, å extra

stat för år 1909 anvisa ett belopp af 19,000 kronor;

samt

b) afslå Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

i hvad den afser löneförbättring åt berörda tjänstemän

för år 1908.

17:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit

Riksdagen att för beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten

för nedre justitierevisionen till en hvar af tre amanuenser upptagna

tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, till 2,100 kronor å extra

stat för år 1909 anvisa ett belopp af 1,800 kronor.

Vid detta ärendes föredragning inför Kungl. Maj:t anförde departementschefen

följande:

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Utskottets

yttrande.

A/löningstilllägg

åt tre

amanuenser i

nedre justitierevisionen.

[15.]

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

»I nådig proposition den 14 januari 1897 föreslog Kungl. Maj:t

Riksdagen att bevilja, jämte löner till två nya justitieråd och två nya

konstituerade revisionssekreterare, jämväl aflöning till två i följd af berörda

ökning af revisionssekreterarnes antal erforderliga tillförordnade

protokollssekreterare, nämligen till hvardera arfvode 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar

1,200 kronor samt renskrifningspenningar 300 kronor,

således tillhopa 4,000 kronor eller samma aflöning, som, ålderstillägg

oberäknade, utgår till ordinarie protokollssekreterare. Riksdagen biföll

emellertid endast i så måtto Kungl. Maj:ts framställning i sistnämnda

afseende, att till hvardera af två amanuenser i nedre justitierevisionen,

hvilka skulle uppehålla protokollssekreterarnes tjänstgöring, beviljades

1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200 kronor såsom renskrifningsp

enningar.

Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen visade sig

genast och klagomål häröfver förspordes såväl från de två amanuenser,

hvilka erhållit förordnande att tjänstgöra såsom protokollssekreterare,

som ock från nedre revisionens sida. Sålunda anfördes af de båda

amanuenserna i underdånig skrifvelse den 17 oktober 1899, bland annat,

att deras utgifter för utskrift af expeditioner m. m. visat sig öfverstiga

de anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100 kronor årligen,

hvadan den aflöning, de åtnjöte som tillförordnade protokollssekreterare,

i verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor, ett belopp,

som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde anses stå i

skäligt förhållande till det arbete, som af dem kräfdes. Därjämte erinrade

de, att någon utsikt till befordran till ordinarie protokollssekreterare

på grund af uppnådd pensionsålder hos förutvarande protokollssekreterare

icke förefunnes förr än efter lång tid. Nedre revisionen

anförde vid öfverlämnande till Kungl. Maj:t af omförmälda skrifvelse, att

då den anslagna aflöningen vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven

de anspråkslösaste lefnadsbehof och det vid sådant förhållande icke billigtvis

kunde förvägras innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för

sin utkomst ägna sig åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden

häraf blifvit, att de revisionssekreterare, å hvilkas rotlar protokollssekreteraretjänstgöringen

uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne,

icke kunde af dem utkräfva samma arbetsmängd, som af

ordinarie protokollssekreterare presterades.

Berörda framställning fann Kungl. Maj:t ej föranleda annan åtgärd

än den, som kunde varda till beredande af dyrtidstillägg åt vissa statens

tjänstemän vidtagen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

Emellertid förspordes alltjämt nya klagomål öfver otillräckligheten

af den aflöning, som anslagits åt de två tillförordnade protokollssekreterarne,

och öfver de för arbetet menliga följderna däraf. I anledning

häraf föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag,

att aflöningen för ifrågavarande, såsom protokollssekreterare tjänstgörande

amanuenser måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar, däraf

arfvode 1,500, tjänstgöringspenningar 1,200 och renskrifningspenningar

300 kronor. Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen

bifallen.

Äfven efter 1902 framkommo klagomål i ofvan angifna hänseenden

och i statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag väcktes frågan om

löneförbättring för de omförmälda amanuenserna åter på tal. Dåvarande

departementschefen framhöll i detta afseende, bland annat, att om också

protokollssekreterarebefattningarna icke äro att hänföra till de mera

ansträngande tjänsterna, ingen, som har någon kunskap om förhållandena,

dock torde kunna påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af en protokollssekreterare,

skäligen kan anses vara ersatt med en aflöning, ej uppgående

till 1,200 kronor. Departementschefen, som således fann en

höjning i aflöningen till ifrågavarande tjänstemän oundgängligen nödig,

ansåg emellertid med hänsyn till den ställning, Riksdagen två gånger

intagit i frågan, det särskildt angeläget, att denna höjning begränsades

till det minsta, som rimligen kunde ifrågakomma. I enlighet med

departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att tillerkänna

dessa tjänstemän ett arfvode af 1,200 kronor utöfver tjänstgöringspenningarna

samt en ökning af renskrifningspenningarna till 300

kronor. Riksdagen, som ansåg den protokollssekreteraretjänstgöring,

som åligger dessa amanuenser, ej för närvarande vara af den ansträngande

och trägna art, att densamma borde betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna

aflöningen, biföll endast på det sätt den gjorda framställningen,

att tjänstgöringspenningarna till ifrågavarande amanuenser höjdes till

1,500 kronor och renskrifningspenningarna till 300 kronor.

Vid samma Riksdag beviljades å extra stat, med anledning af den

då beslutade ökningen af antalet justitieråd, medel för förstärkning af

nedre revisionens arbetskrafter med, jämte tre tillförordnade revisionssekreterare,

sex amanuenser, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet som

protokollssekreterare. Aflöningen till sistnämnda amanuenser bestämdes

af Riksdagen till enahanda belopp som till de båda förut befintliga amanuenserna

med dylik tjänstgöringsskyldighet. Samma anslag, som för berörda

ändamål af 1905 års Riksdag beviljades, har anvisats jämväl af

därefter följande Riksdagar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Slutligen har, enligt beslut af 1906 års Riksdag, i samband med

tillsättandet af ytterligare en konstituerad revisionssekreterare, å nedre

revisionens ordinarie lönestat tillkommit ännu en amanuens med skyldighet

att tjänstgöra såsom protokollssekreterare och med samma aflöningsförmåner

som de öfriga amanuenserna med sådan skyldighet.

Uti underdånig skrifvelse den 7 december 1907 hafva innehafvare

af dylika amanuensförordnanden gjort framställning om vidtagande af

åtgärd för förbättring i deras aflöningsvillkor. De åberopa, att det

arbete, de på grund af förordnandena i fråga utföra, icke i något afseende

skiljer sig från det, som åligger en ordinarie protokollssekreterare. De

anse därför uppenbart, att deras arbete icke är skäligen ersatt med det

till dem utgående arfvode af 1,500 kronor för år. För jämförelse erinra

de därom, att de båda tillförordnade notarierna å den nu mera permanenta

extra divisionen i Svea hofrätt åtnjuta ett årligt arfvode af

1,800 kronor, hvilket belopp emellertid af hofrätten föreslagits att höjas

med 600 kronor. På grund häraf hafva ifrågavarande amanuenser hemställt,

att det till dem utgående arfvode måtte för tiden från och med

den 1 januari 1908 tillsvidare utgå med åtminstone lika högt belopp

som det, hvilket kan blifva bestämdt för de tillförordnade notarierna å

omförmälda division i Svea hofrätt, eller med det högre belopp, som

Kungl. Maj:t eljest kan finna skäligt.

Att den till dessa amanuenser nu utgående aflöning, särskildt med

hänsyn till de på senare tid så väsentligen stegrade lefnadsomkostnaderna

i hufVudstaden, understiger hvad dem för deras arbete skäligen bör tillkomma,

anser jag obestridligt. Jag erinrar i detta afseende, att redan

år 1905 ett aflöningsbelopp af 2,400 kronor utöfver renskrifningspenningarna

af dåvarande departementschefen angafs såsom det minsta,

som rimligen kunde ifrågakomma.

På sätt i skrifvelsen uppgifvits, åtnjuta de med ifrågavarande

amanuenser jämförliga tillförordnade notarierna å den extra divisionen

i Svea hofrätt för närvarande ett arfvode af 1,800 kronor jämte renskrifningspenningar.

Detta arfvodesbelopp har emellertid af hofrätten i

särskild framställning, till hvilken jag i det följande skall närmare återkomma,

föreslagits skola ökas till 2,400 kronor, och är jag sinnad biträda

denna hofrättens framställning. Det synes mig vid sådant förhållande

vara med billighet öfverensstämmande, att för de sex amanuenserna

i fråga beredes åtminstone en motsvarande ökning af deras

aflöningsförmåner eller att sålunda de till dem utgående tjänstgöringspenningarna

höjas till 2,100 kronor för år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

5S

Ännu en omständighet torde härvidlag böra beaktas. Medan vissa

ordinarie protokollssekreterare äfvensom vissa amanuenser utan skyldighet

att tjänstgöra som protokollssekreterare kommit i åtnjutande af dyrtidstillägg,

hafva ifrågavarande sex amanuenser med anledning af löneförbättringen

år 1905 måst på grund af de för åtnjutande af dyrtidstillägg

uppställda villkor därifrån uteslutas. Af samma skäl skulle de

icke heller, äfven om de eljest vore därtill berättigade, komma i åtnjutande

af det extra lönetillägg, som är afsedt att till instundande Riksdag

föreslås.

Slutligen anhåller jag få fästa uppmärksamheten därå, att alltsedan

år 1898 ingen afgång bland de ordinarie protokollssekreterarne

förekommit, hvadan sedan dess ingen amanuens kunnat befordras till

protokollssekreterare.

En allmän reglering af löneförhållandena i nedre revisionen kan,

såsom jag redan i det föregående påpekat, icke lämpligen ifrågakomma

under den närmaste tiden. Vid sådant förhållande torde, med hänsyn

till de särskilda omständigheter, som i detta fall föreligga, hinder icke

böra möta att nu bereda dessa amanuenser en erforderlig löneförbättring

af provisorisk karaktär.

I anledning af den förestående allmänna löneregleringen och den

nu föreslagna åtgärdens provisoriska natur torde emellertid äfven för de

i den ordinarie lönestaten uppförda amanuensbefattningarna det ifrågasatta

aflöningstillägget för närvarande böra begäras å extra stat.

Hur önskvärd den föreslagna löneförbättringen än må vara,

anser jag dock icke, att för densammas omedelbara genomförande

något tillägg till den för år 1908 fastställda lönestaten bör ifrågasättas.

»

Departementschefen ansåg emellertid, att erforderligt belopp till

aflöningstillägg för innehafvarne af de tre amanuensbefattningar, hvillca

tillkommit på grund af 1905 års riksdagsbeslut angående ökning af

justitierådens antal, borde äskas i sammanhang med det anslag, som i

öfrigt erfordrades för beredande af den af samma beslut nödvändiggjorda

förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter.

Enligt hvad utskottet inhämtat, torde ifrågavarande tre amanuensers

tjänstgöringsskyldighet icke vara af den art, att densamma synes

böra föranleda den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningsförhöjningen,

detta så mycket mindre, som liera af de såsom tillförordnad protokollssekreterare

tjänstgörande amanuenserna samtidigt innehafva annan ordinarie

statstjänst. Emellertid synes någon förhöjning med hänsyn till

Utskottets

yttrande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Förstärkning af

nedre justitierevisionens

arbetskrafter

tn. m.

[16.]

den å alla områden inträffade allmänna prisstegringen böra ske, ocb

bar utskottet ansett densamma lämpligen böra bestämmas till 300 kronor

för hvarje här ifrågavarande amanuens.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för beredande af tillfällig förhöjning

af de i afiöningsstaten för nedre justitierevisionen

till en hvar af tre amanuenser upptagna tjänstgöringspenningar,

1,500 kronor, till 1,800 kronor å extra

stat för år 1909 anvisa ett belopp af 900 kronor.

18:o) Uti punkt 16 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj: t föreslagit

Riksdagen att, dels till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare

och sex amanuenser i nedre justitierevisionen, däraf tre med

tjänstgöringsskyldighet såsom protokollssekreterare, dels ock för beredande

af aflöningstillägg för innevarande år åt tre tillförordnade revisionssekreterare,

å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 34,800 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis af tillgängliga medel utbetala,

hvad, enligt ofvan angifna grunder, häraf belöper för år 1908.

Enligt åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen rörande

detta ärende anfört följande:

»För beredande af den förstärkning af nedre justitierevisionens

arbetskrafter, som nödvändiggjordes af 1905 års Riksdags ofvan ornförmälda

beslut angående ökning af antalet justitieråd till 21, har sedan

dess årligen å extra stat anvisats ett belopp af 25,800 kronor. Detta

belopp har på det sätt fördelats, att däraf utgått till en hvar af tre tillförordnade

revisionssekreterare arfvode 3,800 och tjänstgöringspenningar

2,000, tillhopa 5,800 kronor, till en hvar af tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet

som protokollssekreterare tjänstgöringspenningar 1,500

och renskrifningspenningar 300, tillhopa 1,800 kronor, samt till en hvar

af tre andra amanuenser tjänstgöringspenningar 1,000 kronor.

Nyssberörda ökning af justitierådens antal var visserligen afsedd

att vara allenast tillfällig, i det att i 1 § lagen angående högsta domstolens

tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905 stadgas, att efter

1908 års utgång antalet justitieråd skall, i den mån sådant i följd af

inträffade ledigheter kan ske, nedbringas till 18. På sätt i annat sammanhang

kommer att närmare utredas, hafva emellertid förhållandena utvecklat

sig så, att den beräknade redidctionen af antalet ledamöter i

högsta domstolen icke torde kunna, åtminstone å beräknad tid, genomföras.

I detta sammanhang vill jag här allenast påpeka, att, enligt med
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

55

delad uppgift, balansen af i högsta domstolen oafgjorda mål och ärenden

vid 1907 års utgång uppgått till 1,924, hvarigenom, då motsvarande siffra

vid 1906 års utgång utgjorde 1,825, balansen sålunda ökats med nära

100 mål och ärenden. Vid sådant förhållande torde jämväl för år 1909

böra å extra stat äskas anslag till enahanda förstärkning som hittills,

eller till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex

amanuenser, däraf tre med skyldighet att tjänstgöra såsom protokollssekreterare.

Med åberopande af hvad jag ofvan i annat sammanhang anfört,

anser jag mig böra hemställa om ökning af ifrågavarande anslag dels

för beredande från och med år 1908 af aflöning åt tre tillförordnade

revisionssekreterare efter 7,000 kronor om året, däraf 2,300 kronor skola

utgöra tjänstgöringspenningar och dels för beredande af tjänstgöringspenningar

åt tre amanuenser med tjänstgöringsskyldighet såsom protokollssekreterare

efter 2,100 kronor om året.

För den nödiga förstärkningen af nedre revisionens arbetskrafter

skulle alltså erfordras följande belopp:

1 tillförordnad revisionssekreterare............

2 tillförordnade ,, ............

1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet

som protokollssekreterare .....................

2 amanuenser med enahanda tjänstgöringsskyldighet.

.....................................................

3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera......

Summa kronor

hvartill kommer erforderlig fyllnad i motsvarande anslag för

innevarande år för enhvar af 3 tillförordnade revisionssekreterare

med 1,200 kronor, däraf 300 kronor skola anses som

tjänstgöringspenningar, eller tillhopa ............................................. 3,600

Summa kronor 34,800.»

På grund af hvad i ärendet blifvit anfördt har utskottet ansett sig

böra tillstyrka den föreslagna höjningen för år 1909 af de tillförordnade

Arfvoden

Tjänst-

görings-

penningar

Ren-

skrif-

nings-

penningar

Summa

4,700

9,400

2,300

4,600

7,000

14,000

—-

2,100

300

2,400

—

4,200

1,000

600

4,800

3,000

—

—

—

31,200

Utskottets

yttrande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

revisionssekreterarnas aflöning- till 7,000 kronor. För innevarande år

har utskottet däremot ansett berörda tjänstemän icke böra komma i

åtnjutande af annan löneförbättring än den, som Riksdagen kan komma

att besluta i anledning af Kungl. Maj:ts under punkt 26 af denna

hufvudtitel gjorda framställning om extra lönetillägg för år 1908 åt

vissa tjänstemän och betjänte, hvilken löneförbättring, därest densamma

varder beslutad, synes böra tillgodokomma äfven ifrågavarande revisionssekreterare.

Beträffande de tre amanuenserna med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare får utskottet, under hänvisning till sitt

under punkt 17 här ofvan gjorda uttalande, föreslå, att dessa för år

1909 erhålla tjänstgöringspenningar med ett till 1,800 kronor förhöjdt

belopp. Ofriga poster torde böra utgå med samma belopp som hittills.

För förstärkning af nedre revisionens arbetskrafter skulle alltså

enligt utskottets förslag erfordras följande belopp:

Arfvoden

Tjänst-

görings-

penningar

Ren-

skrif-

nings-

penningar

Summa

1 tillförordnad revisionssekreterare ........

4,700

2,300

7,000

2 tillförordnade ,, .........

1 amanuens med tjänstgöringsskyldighet

9,400

4,600

—

14,000

som protokollssekreterare........................

2 amanuenser med enahanda tjänstgörings-

—

1,800

300

2,100

i

skyldighet ..................................................

—

3,600

1,000

600

4,200

3 amanuenser, 1,000 kronor hvardera ...

—

3,000

Summa kronor

—

—

—-

30,300 |

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i anledning af Kungl. Maj:ts

under denna punkt gjorda framställning till aflönande af

tre tillförordnade revisionssekreterare och sex amanuenser

i nedre justitierevisionen, däraf tre med tjänstgöringsskyldighet

såsom protokollssekreterare, å extra

stat för år 1909 anvisa ett belopp af 30,300 kronor.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 57

19:o) Med tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

punkten 17 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflönande af ett biträde å

nedre justitierevisionens registratorskontor å extra stat

för år 1909 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

20:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit

Riksdagen att, för fortsatt uppehållande från den 1 september 1908 af

en extra division i Svea hofrätt för behandling af instämda och vädjade

mål, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 33,300 kronor äfvensom

medgifva, att Kungl. Maj:t må under år 1908 förskottsvis af

tillgängliga medel utanordna, hvad af nämnda belopp belöper på tiden

från den 1 september till årets slut.

Vid föredragning af detta ärende i statsrådet yttrade departementschefen

följande:

»Efter det den nya fullfölj dslagen den 1 januari 1902 trädt i kraft,

har, såsom bekant, tillströmningen af instämda och vädjade mål i Svea

hofrätt väsentligen ökats. Denna ökning i förening med målens ofta

tidsödande beskaffenhet medförde, såsom jag redan i statsverkspropositionen

till 1907 års Riksdag hade anledning påpeka, att balansen af

oafgjorda dylika mål, som vid 1901 års slut utgjorde 643 mål, under

åren 1902 och 1903 steg till 1,148 mål och under år 1904 ytterligare

höjde sig till 1,292 mål.

Med tillhjälp af den extra division, som för behandling af ifrågavarande

slag af mål varit i verksamhet sedan den 1 september 1904,

förebyggdes visserligen under år 1905 vidare ökning af balansen å

sådana mål, men denna balans hade dock icke kunnat minskas med

mer än 64 mål, hvadan vid 1905 års slut återstod en balans af 1,228

instämda och vädjade mål.

Antalet under år 1906 till hofrätten inkomna dylika mål uppgick

till 1,547, hvaremot afgjordes 1,498, däraf 258 å den extra divisionen.

Den utgående balansen vid 1906 års slut utgjorde följaktligen 1,277

mål, hvadan sålunda, trots att den extra divisionen varit i verksamhet^

balansen ökats med 49 mål. Då antalet afgjorda mål under år 1906

nära nog på siffran öfverensstämmer med motsvarande antal under år

1905, måste det ogynnsamma resultatet antagas hafva berott därpå,

att under år 1906 till hofrätten inkommit något öfver 100 flera dylika

mål än under föregående år.

Bih. till Riksd. Prof.. 1908. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 8

Biträde 3

nedre

revisionen»

registratorskontor.

[17.]

En extra division

i Svea

hofrätt.

[18.J

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Under år 1907 hafva enligt meddelad upplysning till hofrätten

inkommit 1,435 instämda och vädjade mål.

Hvad sålunda förekommit är tydligen ägnadt att än ytterligare

bekräfta riktigheten af min tidigare uttalade uppfattning, att behofvet

af den extra divisionen fortfarande kvarstår och att detta behof är så

stadigvarande, att, såsom hofrätten uti skrifvelse den 1 oktober 1906

föreslagit, den extra divisionens verksamhet bör tills vidare fortfara.

Till bestridande af kostnaderna för den extra divisionen anvisades

ursprungligen dels åt en hvar af fem adjungerade ledamöter 2,000

kronor, dels åt två personer, hvilka kunde blifva af hofrätten förordnade

att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap af notarier, arfvode

1,800 kronor och renskrifningspenningar 400 kronor, tillhopa

2,200 kronor för hvardera, och dels till gratifikationer åt extra ordinarie

tjänstemän 1,200 kronor jämte ersättning till erforderligt vaktmästarebiträde

300 kronor, eller tillhopa för år räknadt 15,900 kronor.

Senaste Riksdag har för samma ändamål anvisat 30,900 kronor och

åsyftades med denna höjning att åt en hvar af de fem adjungerade

ledamöterna bereda ett till 5,000 kronor förhöjdt arfvode. I öfrigt utgår

däremot det anvisade beloppet fortfarande efter enahanda grunder som

förut.

Uti en den 19 oktober 1907 till Kungl. Maj:t ingifven skrift hafva

extra ordinarie notarierna friherre Fr. Bennet och grefve G. A. Sparre,

hvilka af hofrätten förordnats att tjänstgöra såsom notarier å den

extra divisionen, i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes, i

sammanhang med frågan om tillfällig löneförbättring åt en del ämbetsoch

tjänstemän, taga under ompröfning, huruvida icke det åt notarierna

å den extra divisionen anslagna arfvode af 1,800 kronor skäligen bör

höjas till enahanda belopp, som enligt stat tillkommer hofrättens ordinarie

notarier i lägsta lönegraden, eller till 3,200 kronor eller ock till

det belopp, Kungl. Maj:t kan finna skäligt i nåder bestämma.

Till stöd för ansökningen hafva sökandena ytterligare anfört, att

1,800 kronor äro för sökandena, hvilka under flera år tjänstgjort i hofrätten,

ett ringa arfvode för en tjänst, som, ehuru ej uppförd å ordinarie

stat, likväl måste anses i allt väsentligt likartad med ordinarie notarietjänst;

att vid senaste årens löneregleringar den uppfattning gjort sig

gällande, att jämväl första gradens tjänstemän och sålunda äfven de,

som på ett stadigvarande sätt förrätta med sådan tjänst förenade

tjänsteåligganden, böra åtnjuta sådana löneförmåner, att de skäligen

kunna äfven under sådan dyr tid som den nuvarande uppehålla sig på

desamma; att ett förordnande sådant söm ifrågavarande vanligen erhålles

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

59

först efter närmare tio års tjänstgöring i och under hofrätten,. därunder

lönen för arbetet oftast endast bestått i mindre gratifikationer; att

stärka skäl finnas att antaga, att anordningen med den extra divisionen

måste under ganska lång tid framåt blifva beståndande; samt att, da

betalningen för renskrifning väsentligen ökats, någon besparing pa de

anslagna renskrifningspenningarna icke kan påräknas, utan tvärtom brist

å anslaget kommer att uppstå.

Genom nådig remiss den 21 november 1907 anbefalldes hofrätten

att i ärendet afgifva utlåtande, och har i anledning häraf hofrätten

anfört följande: , . , , , ,

Då ifrågavarande befattningar äro med afseende a arbetets ait

och omfattning i det närmaste likställda med ordinarie notarietjänster,

samt härtill kommer, att förordnande att tjänstgöra såsom notarie å

den extra divisionen i verkligheten erhålles först efter jämförelsevis

långvarig tjänstgöring inom hofrätten, torde, enligt liofrättens åsikt, svårligen

kunna förnekas, att det för befattningarnas uppehållande bestämda

arfvode blifver väl knappt, helst som, på sätt hofrätten i ofvannamnda

skrifvelse den 1 oktober 1906 framhållit, beliofvet af den extra divisionen

antagligen under ganska lång tid framåt kommer att fortfara.

" Hofrätten, som därför och med hänsyn jämväl till de i hulvudstaden

oafbrutet stegrade lefnadskostnaderna ansett förhöjning af ifrågavarande

arfvoden vara af omständigheterna påkallad, har i. sadant afseende

förordat, att, därest tiden för den extra divisionens tjänstgöring

vidare utsträckes, åt dem, som erhålla förordnande att å divisionen bestrida

notarietjänst, måtte beredas arfvoden till belopp af 2,400 kronor

för år räknadt, så att, med tillägg af ersättningen för renskrifnmgskostnader,

till hvardera notarien skulle komma att utgå 2,800 kronor.

I detta sammanhang har hofrätten, under åberopande af sm Hemställning

om förhöjning af det på hoträttens ordinarie stat upptorna

anslaget till amanuenser och extra biträden, för hvilken framställning

iac*- i det föregående redogjort, ansett sig tillika böra hemställa om

förhöjning jämväl af de i''anslaget till den extra divisionen ingående

gratifikationsmedel från 1,200 kronor till 2,400 kronor. .

Kostnaden för den extra divisionen skulle, under förutsättning af

den höjning i anslaget, hvarom hofrätten sålunda hemställt, komma att

öfverstiga den nuvarande kostnaden med 2,400 kronor för åis hvadan

följaktligen årsanslaget till den extra divisionen skulle behöfva hojas

från nu utgående 30,900 kronor till 33,300 kronor.

Hvad hofrätten sålunda anfört och hemställt, anser jag mig hora

i alla afseenden biträda, och tillåter jag mig härvid särskildt påpeka,

s. 60 Kontrollera mot PDF

Xrigs
hofrätien,

[19.]

60 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att enligt de för åtnjutande af extra lönetillägg nu föreslagna grunder

de, som förordnas att å den extra divisionen tjänstgöra som notarier,

lika litet som de fem adjungerade ledamöter i hofrätten, hvilka åtnjuta

aflöning af ifrågavarande anslag, skulle vara till sådant lönetillägg berättigade.

»

Utskottet, som ansett den begärda löneförhöjningen för de å den

extra divisionen tjänstgörande notarierna skäligen'' kunna begränsas till

300 kronor för dem hvar, men i öfrigt icke haft något att erinra mot

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hemställer,

att Riksdagen må, i anledning af Kungl. Majrts

förevarande framställning, för fortsatt uppehållande

tran den 1 september 1908 af en extra division i Svea

hofrätt för behandling af instämda och vädjade mål,

å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 32,700

kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under

år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna,

hvad af nämnda belopp belöper på tiden från den 1

september till årets slut.

21:o) Under denna bufvudtitel har Kungl. Maj:t vidare föreslagit

Riksdagen att för ar 1909 till arfvoden åt krigshofrättens ordförande

och militära ledamöter å extra stat anvisa enahanda belopp, som för

innevarande och flera föregående år därtill anslagits, eller 3,250 kronor.

Rörande denna framställning har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 8 juni 1907 har krigshofrätten anfört,

att sedan lång tid tillbaka, ej minst sedan 1901 års härordning börjat

träda i kraft, behofvet af förändrad reglering af löneförhållandena för

krigshofrättens civila ämbetsmän och vaktmästare gjort sig starkt gällande,

men då frågan om ämbetsverkets omorganisation alltjämt stått

på dagordningen, har krigshofrätten hittills icke ansett sig ''böra göra

andra framställningar än sådana, som stått i samband med denna fråga

och föranledts af särskilda nådiga remisser eller som betingats af

cirkuläret till ämbetsverken den 25 oktober 1901. Då emellertid det

år efter år ökade arbetet i krigshofrätten i förening med de stegrade

lefnadskostnaderna i hufvudstaden bragt lönefrågan i ett så förändradt

läge, att en lösning af denna fråga, åtminstone såvidt den rör krigshofrättsradsämbetet

och krigsfiskalstjänsten samt vaktmästaresysslan,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

61

icke längre, enligt krigshofrättens åsikt, kan utan betänkliga olägenheter

fördröjas eller ställas i beroende af frågan om en eventuell ombildning

al krigshofrätten, har krigshofrätten ansett sig böra anmäla

detta förhållande samt framställa de förslag i ämnet, hvartill omständigheterna

gifva anledning.

Krigshofrätten har härvid till en början erinrat, att enligt den år

1876 fastställda lönestaten krigshofrättsrådet åtnjuter lön 3,300 och

tjänstgöringspenningar 1,200, tillhopa 4,500 kronor, krigsfiskalen lön

2,000 och tjänstgöringspenningar 700, tillhopa 2,700 kronor, och vaktmästaren

lön 600 kronor samt att, i anseende till den ifrågasatta omregleringen

af ämbetsverket, för närvarande de civila befattningshafvandena

med undantag af vaktmästaren äro tillsatta allenast på förordnande

tills vidare.

Krigshofrätten har vidare erinrat, att aflöningsbeloppen i nu gällande

lönestat fastställts med hänsyn, bland annat, därtill, att hvarken krigshofrättsrådet

eller krigsfiskalen kunde anses af sina befattningar hafva

full sysselsättning, i följd hvaraf de jämväl vore berättigade att därmed

förena annan tjänst.

Med framhållande att nyssberörda förutsättning ej vidare kan anses

föreligga, har krigshofrätten efter närmare utveckling af de skäl, hvarpå

ifrågavarande framställning grundas, i främsta rummet hemställt, att

innehafvarne af krigshofrättsrådsämbetet och krigsfiskalstjänsten måtte

beredas en själfständigare ställning med fullmakt å sina befattningar

och med enahanda löneförmåner, som i den nya aflöningsstaten för

statskontoret fastställts för respektive statskommissarie och andra gradens

tjänsteman. Därest Kungl. Maj:t skulle finna ifrågavarande befattningar

fortfarande såsom hittills böra uppehållas allenast på förordnande, har

krigshofrätten hemställt, att för sådant fall innehafvaren af krigshofrättsrådsämbetet,

hvilken sedan 1886 förenat ämbetet i krigshofrätten

med tjänst i Svea hofrätt och som under de senast förflutna fem åren

å de statstjänster, han innehar, uppburit ett belopp, som i medeltal per

år icke understigit 8,100 kronor, måtte beredas ett extra lönetillägg af

3,600 kronor att utgå från och med år 1908, så att hans sammanlagda

löneförmån å krigshofrättsrådsämbetet komme att från och med nämnda

år uppgå till enahanda belopp, som för statskommissarie i den nya lönestaten

för statskontoret blifvit bestämdt, eller 8,100 kronor, med skyldighet

för innehafvaren af krigshofrättsrådsämbetet att under den tid, samma

lönetillägg åtnjutes, frånträda sina löneförmåner i Svea hofrätt och i

öfrigt underkasta sig de villkor för lönetilläggets åtnjutande, Kungl.

Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Beträffande krigsfiskalstjänsten

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

liar krigshofrätten för motsvarande fall hemställt, att åt innehafvare!!

af denna befattning måtte beredas ett extra lönetillägg af 3,100 kronor

att utgå från och med år 1908 med skyldighet för honom att likaledes

vara underkastad de villkor för åtnjutande af detta lönetillägg, som

Kungl. Maj:t kunde uppställa.

Slutligen och då numera, enligt krigshofrättens åsikt, saknas giltigt

skäl, hvarför krigshofrättens vaktmästare skall vara sämre ställd i

aflöningsafseende än vaktmästare i allmänhet, har krigshofrätten hemställt,

att äfven vaktmästaren, som åtnjuter fri bostad och bränsle, måtte

beredas samma aflöning, som för sådant fall för statskontorets vaktmästare

blifvit bestämdt, eller kontant tillhopa 950 kronor att utgå från

och med år 1908.

Visserligen torde icke kunna förnekas att, med hänsyn till de på

senare tid väsentligt ökade göromålen i krigshofrätten, ett behof af förändrad

reglering af löneförhållandena därstädes, i synnerhet hvad angår

krigshofrättsrådsämbetet och krigsfiskalstjänsten, gjort sig i flera afseenden

starkt gällande. Att utan samband med frågan om krigshofrättens

omorganisation företaga en lönereglering för krigshofrätten,

äfven om densamma endast skulle ske i den riktning, som angifves af

krigshofrättens senare alternativa förslag, synes mig dock svårligen

kunna äga rum.

Då omförmälda fråga icke heller vid detta riksmöte kan framläggas

till afgörande, finner jag därför krigshofrättens berörda framställning

för närvarande icke kunna föranleda annan åtgärd än den,

som föranledts af öfriga till Kungl. Maj:t gjorda framställningar

om tillfällig lönereglering i enlighet med den för statskontoret fastställda

nya lönestat.

Vid sådant förhållande och då jag, lika litet som jag funnit mig

böra föreslå någon ändring i den för krigshofrättens civila befattningshafvande

gällande ordinarie lönestat, ansett mig böra å extra stat begära

något särskildt aflöningstillägg för samma befattningshafvande, skulle

således för krigshofrättens räkning å extra stat nu icke behöfva äskas

högre anslag, än hittills utgått.»

Utskottet, som icke haft något att erinra mot ifrågavarande framställning,

hemställer alltså,

t

att Riksdagen må för år 1909 till arfvoden åt

krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å

O

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

63

extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande

och flera föregående år därtill anslagits, eller

3,250 kronor.

22:o) Knngl. Maj:t har uti punkt 20 af denna hufvudtitel föreslagit

Riksdagen att för vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara

vid vissa läns- och kronocellfängelser å extra stat för år 1909 anvisa

ett belopp af 48,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att af detta

anslag under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel utanordna,

hvad som kan finnas erforderligt.

Departementschefen har rörande detta ärende till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Fångvårdsstyrelsen har i sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse

af den 27 september 1907 vidare anfört följande:

I underdånig skrifvelse den 24 oktober 1902 anmälde styrelsen,

hurusom länsfängelset i Mariestad härjats af eldsvåda, som tydligen

uppkommit genom gnistor, hvilka från rök- eller luftrör uppträngt å

vinden, och hvilken eldsvåda så gripit omkring sig, att fängelset i hast

måst utrymmas. Kostnaden för fängelsets restaurerande efter nämnda

eldsvåda uppgick till inalles 29,203 kronor. Sedermera har af enahanda

orsak i december 1906 ett eldsvådetillbud förekommit jämväl vid länsfängelset

i Gäfle, i det gnistor från varmapparatens skorsten inträngde

i den å fängelsevinden befintliga, i skorstensstocken utlöpande ventilationstrumman

och antände dess trävirke.

I anledning af sålunda upprepade händelser lät styrelsen ofördröjligen

undersöka ventilationsanordningarna vid likets samtliga cellfängelser

för utrönande, huruvida jämväl annorstädes förelåge eldfara af

samma orsak, som senast konstaterats vid fängelset i Gäfle. Af de till

styrelsen inkomna instrumenten öfver de med anledning häraf hållna besiktningarna

och de kompletterande upplysningar, som genom styrelsens

biträdande arkitekt införskaffats, har ock visat sig, att så är förhållandet med

nästan samtliga de större cellfängelserna, i det vid dem alla ventilationsrör

äro samlade å vinden i horisontala kanaler, som förenats med varmapparatens

skorstenar och som, äfven där de äro klädda med tegel, befunnits

inuti bestå af plank och vara fyllda med damm och sot af ytterst

brännbar beskaffenhet. Härtill kommer, att å alla större länsfängelser,

som icke blifvit uppförda eller ändrade under de senaste 20 åren, saknas

brandbottnar af tegel eller cement å vindarna, ett förhållande, som äger

rum äfven i några mindre länsfängelser och kronohäkten.

Åtgärder för

aflägsnande af

eldfara vid

vissa läns- och

kronoedlfängelser.

[20.1

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Däremot hafva i allmänhet berörda mindre fängelser och häkten

befunnits bättre skyddade och jämväl mera verksamt ventilerade. Till

följd af i dem tillämpad t uppvärmuingssystem med cellugnar för parvis

liggande celler hafva nämligen de mindre fängelsernas ven fila tionspipor

blifvit kombinerade med cellugnarnas skorstensrör och uppdragna genom

yttertaket, hvarigenom åstadkommits vida raskare luftomsättning och

större säkerhet mot förorening af kanalerna samt bättre skydd mot eldfara

a vindarna.

För aflägsnande af berörda genom ventilationstrummorna förefintliga

fara vid de andra fängelserna hafva i de

menten åtföljande yttrandena föreslagits att inkläda dessa trummor med

eldfast ämne eller afkoppla dem från varmapparaternas skorstenar och

förse dem med särskilda sådana. Härmed skulle emellertid, enligt af

styrelsens biträdande arkitekt i ärendet afgifvet yttrande, endast vinnas

en del af önskemålet, nämligen ökad trygghet mot eldfara. Men däremot

skulle draget väsentligt minskas och därigenom ventilationsmöjligheterna

försämras i de horisontala trummorna genom deras skiljande

från den uppvärmda skorstenen. Och i följd däraf skulle äfven afsättningen

af damm och smuts ökas till skada för luftomsättningen i cellerna.

Det syntes därför arkitekten vara mera rationellt att, i likhet

med hvad som skett vid de nybyggda cellfängelserna i Stockholm, å

Härianda och i Hernösand, sammanföra närliggande cellers ventilationsrör

till skorstenar, som dragas direkt upp genom yttertaket, helst kostnaden

härför blefve obetydligt större än för de i yttrandena från orterna

tillstyrkta åtgärderna.

Men därjämte anser arkitekten det vara nödvändigt skydda fängelserna

äfven från de lätt brännbara upplag och förråd, som samlas å

vindarna, genom att anordna brandbottnar, där sådana icke förut finnas.

Med framhållande af nödvändigheten i berörda afseenden af genomgripande

åtgärder har arkitekten för de fängelser, för hvilka på grund

af de inkomna besiktningsinstrumenten och upplysningarna dylika åtgärder

funnits nödiga, med ledning af erfarenheten från fängelserna i

Mariestad och Gäfle beräknat kostnaden härför till följande belopp, därvid,

med hänsyn till redan villkorligt afslutadt aftal om försäljning af

länsfängelset i Malmö, för detta endast tillstyrkts mindre omfattande

provisorisk anordning.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 65

Länsfängelset eller kronohäktet

Kostnad för

brandbotten skorstenar

Summa i

i Norrtälje...........................................

650

650

1

Uppsala..............................................

1,220

1,100

—

2,820

Nyköping ......................................

750

—

750

,, Linköping ........................................

1,580

2,500

4,080

„ Jönköping .......................................

1,580

_

2,500

4,080

—

Wäxiö...............................................

1,500

—

—

1,500

,, Kalmar ...............................................

1,580

—

2.000

3,580

,, Karlskrona .......................................

1,200

—

1,600

—

2,800

—

,, Kristianstad ...................................

1,510

—

2,250

3,760

,, Malmö (provisoriska åtgärder) ...

-—

—

200

200

„ Ystad (plåtbeklädnad af en skor-

sten) .............................................

—

50

50

—

.. Vänersborg........................................

—

2,100

2,100

,, Karlstad ...........................................

1,580

1,730

3,310

.. Örebro ..............................................

1,580

2,580

4,160

,, Västerås .........................................

1,200

1,600

2,800

,, Falun.................................................

1,200

1,600

2,800

; ,, Härnösand, gamla fängelset .........

1,200

1,600

2,800

,, Östersund ........................................

600

—

600

! Umeå ................................................

692

_

—

692

—

Kronor

_

—

—

—

43,032

—

; hvartill för oförutsedda utgifter

—

—

—

—

—

—

skulle komma...................................

—

4,968

Summa kronor

48,000

Med påpekande af angelägenheten däraf, att berörda åtgärder

snarast möjligt vidtagas, har styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

föreslå Riksdagen att, för vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara

genom nuvarande ventilationsanordningar m. m. vid omförmälda

länsfängelser och kronohäkten, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp

af 48,000 kronor; och har styrelsen tillika hemställt, att för åtgärdernas

påbörjande redan under år 1908 medel må för detta år få

förskjutas af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.»

På grund af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört och då den

fara, som uti berörda hänseende syntes föreligga beträffande en stor del

af rikets läns- och kronocellfängelser, snarast möjligt syntes böra undanBih.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Inlösen för

fångvårdens

räkning af

läkarebostaden

vid tvangsarbetsanstalten

a Svartsjö.

[21.]

röjas, hemställde departementschefen om ifrågavarande framställnings

aflåtande till Riksdagen.

I anslutning till hvad departementschefen i föreliggande ämne

anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för vidtagande af åtgärder

för aflägsnande af eldfara vid vissa läns- och kronocellfängelser

å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp

af 48,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

af detta anslag under innevarande år förskottsvis af

tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas

erforderligt.

23:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel vidare föreslagit

Riksdagen att för inlösen af det af nuvarande läkaren vid tvångsarbetsanstalten

å Svartsjö å anstaltens område uppförda boningshus jämte

tillhörande uthusbyggnad, att användas såsom bostadslägenhet åt läkaren

vid anstalten, å extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

I detta ämne har departementschefen anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 7 april 1891 anförde fångvårdsstyrelsen

rörande sjukvården vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, att

aftal visserligen kunde träffas med den närmast anstalten, vid Drottningholm,

på ett afstånd af 1,9 mil boende läkaren att en å två gånger i

veckan besöka anstalten och att dessutom, när helst hans närvaro i

följd af sjukdomsfall erfordrades, på kallelse där infinna sig, men styrelsen

erinrade därjämte, hurusom erfarenheten vid dåvarande kronoarbetsstationen

å Tjurkö visat, att en anstalt af ifrågavarande slag icke

kunde vara betjänt med dylik anordning. Med åberopande af hvad vid

Tjurkö i nämnda hänseende förekommit och under framhållande, att i

allt fall den utgift, som anstalten å Svartsjö skulle hafva att vidkännas

för sjukvårdens bestridande genom en på längre afstånd därifrån boende

läkare, säkerligen skulle komma att, med inräkning af resekostnaderna,

öfverstiga 1,500 kronor om året, uttalade sig styrelsen för önskvärdheten

däraf, att vid anstalten å Svartsjö läkare måtte finnas att på

platsen dagligen tillgå. För vinnande af detta mål föreslog styrelsen

arfvode åt läkaren vid anstalten samt, enär bostad icke kunde åt honom

anordnas, ett årligt hyresbidrag af 300 kronor. Detta förslag blef af

Kungl. Maj:t bifallet enligt nådigt bref den 15 maj 1891.

Sedermera anförde styrelsen i underdånig skrifvelse den 28 september

1894, att någon egentlig svårighet för läkaren vid Svartsjö att

erhålla boningsrum dittills icke mött, enär såväl de personer, hvilka

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

67

varit förordnade å denna befattning, som jämväl bevakningsbefälhafvaren,

åt hvilken tjänstebostad anvisats, varit ogifta, och i följd häraf en del

af nämnda bostad kunnat upplåtas åt läkaren. Men då i allt fall ett

sådant förhållande vore tillfälligt och någon säkerhet icke funnes därför,

att i anstaltens närhet passande bostad vid behof stode att hyra ens

för en ogift läkare, samt ännu mindre någon passande bostad kunde

där påräknas för läkare med familj, vore det påtagligt, att saknaden

af tjänstebostad för läkaren skulle medföra svårighet att för denna befattning

förvärfva och bibehålla duglig person, liksom äfven att anstalten

kunde blifva lidande genom att få sin läkare boende på större

afstånd från anstalten, än som med dennas intresse vore förenligt.

I detta afseende meddelade styrelsen, att, såvida icke ändring i nu påvisade

förhållande kunde vinnas, anstalten icke kunde påräkna att få

behålla sin dåvarande läkare, enär han, såsom då nyligen gift, vore i

behof af ökadt bostadsutrymme. I likhet med hvad styrelsens biträdande

arkitekt föreslagit, ansåg styrelsen, att den föreliggande frågan bäst

kunde lösas på det sätt, att den redan befintliga bevakningsbefälhafvarebyggnaden

användes till bostäder åt vaktkonstaplar och en ny byggnad

uppfördes åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren. Kostnaden för en

dylik byggnad af trä i två våningar och inredd med kök, sal och därjämte

ett rum för hvardera tjänstemannen i nedra våningen och sofrum

i den öfra våningen skulle enligt uppgjord förslagsberäkning uppgå

till 30,000 kronor. På grund af hvad sålunda anförts, hemställde styrelsen,

att till Riksdagen måtte göras framställning om anslag till uppförande

af en boställsbygggnad åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren

vid Svartsjö.

1 enlighet med fångvårdsstyrelsens hemställan afläts proposition

härom till 1895 års Riksdag.

Denna proposition vann emellertid icke Riksdagens bifall. Såsom skäl

för afslaget åberopades, bland annat, att det ej syntes nödvändigt att

anställa särskild vid anstalten bosatt läkare, helst inom ett afstånd af

1,9 mil från anstalten läkare fanns att tillgå, samt att, om särskild

läkare för anstalten framdeles visade sig nödvändig, hinder ej syntes

böra möta att besätta läkarebefattningen, som ej torde kunna anses vara

annat än en öfvergångsplats, med en yngre läkare, för hvilken bostad

syntes kunna utan särskildt anslag anordnas inom de vid anstalten befintliga

byggnader.

Med föranledande af en utaf fångvårdsstyrelsen tillstyrkt framställning

af läkaren vid anstalten Frans Berglund, medgaf sedermera

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 25 juli 1895, att åt Berglund finge

afgiftsfritt upplåtas passande tomtplats inom anstaltens område, hvarå

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

lian ägde på egen bekostnad uppföra en bostadsbyggnad jämte nödiga

uthus, med skyldighet för Berglund eller hans rättsinnehafvare att, clå

läkarebefattningen vid anstalten af Berglund lämnades, låta, om så skulle

af fångvårdsstyrelsen påfordras, åter borttaga byggnaderna.

På grund af detta tillstånd lät Borglund under vintern 1895—1896

å anvisad plats inom parken vid Svartsjö uppföra ett boningshus af trä,

innehållande fyra rum och kök jämte förstuga och vindsrum, samt en

uthusbyggnad.

Genom Kungl. Maj:ts nådiga bref den 21 december 1906 höjdes

på fångvårdsstyrelsens hemställan aflöningarna till de vid fångvårdsanstalterna

anställda läkare. Arfvodet till läkaren vid Svartsjö bestämdes

härvid till 2,000 kronor samt den till honom utgående hy reser sättning

till 600 kronor, hvarjämte han åtnjuter vedbrand. Öfriga vid fångvårdsanstalterna

anställda läkare hafva endast kontant arfvode, växlande

mellan 2,000 och 100 kronor.

Berglund, som fortfarande är läkare vid Svartsjö, har nu hos fångvårdsstyrelsen

hembjudit ifrågavarande byggnader till inlösen för ett

pris af 15,000 kronor. I sin framställning härom erinrar Berglund, att

anledningen till att han uppfört omförmälda byggnader varit omöjligheten

för honom att inom anstaltens område eller i trakten däromkring

få hyra lämplig bostad, samt att han, som för byggnadernas uppförande

nödgats skuldsätta sig, i anledning häraf, särskildt med de senare årens

stegrade räntesatser, finge vidkännas i förhållande till hans inkomster

afsevärda ränteutgifter, hvartill komme kostnaden för byggnadernas

underhåll m. m.

Direktören vid anstalten har tillstyrkt bifall till det gjorda erbjudandet.

Någon olägenhet af att enskild person varit ägare till läkarebostaden

har under nuvarande innehafvarens tid ej förekommit, men vid

Berglunds afgång skulle svåra förvecklingar för anstalten kunna uppstå,

då det väl knappast torde kunna antagas, att en efterträdare i

tjänsten skall befinnas villig inlåta sig på en så pass vidlyftig affär

som inlösandet af ifrågavarande bostadshus. Det skulle gifvetvis vara

staten värdigare att inlösa den för anstalten oundgängligt nödvändiga

läkarebostaden.

Direktören framhåller vidare, att den erbjudna byggnaden är

synnerligen solid i alla afseenden och icke tarfvar någon som helst vidlyftig

reparation. Den är till sin storlek väl afpassad efter läkarens

behof och innehar ett särdeles lämpligt läge. Allt tyder på, att fångvården

härvidlag skulle göra en god affär, samtidigt med att en ej ringa

börda aflyftades en i fångvårdens tjänst redan gammal och väl meriterad

tjänsteman.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

69

Fångvårdsstyrelsens biträdande arkitekt har i afgifvet intyg vitsordat,

att med hänsyn till sättet för byggnadens uppförande och dess

underhåll det af Berglund begärda priset, 15,000 kronor, kan anses

mycket billigt.

Uti underdånig skrifvelse den 8 november 1907 har fångvårdsstyrelsen,

med öfverlämnande af Berglunds ofvanberörda framställning

samt beskrifning öfver de till inlösen erbjudna byggnaderna och ritningar

öfver bostadshuset jämte öfriga ärendet rörande handlingar,

för egen del anfört, att det, enligt styrelsens åsikt, knappast torde

behöfva framhållas, att vid en fångvårdsanstalt med tvångsarbetsanstaltens

å Svartsjö afskilda läge och med dess talrika fångpersonal, bland

hvilken så godt som dagligen förekomma sjukdomsfall, låtsade eller

verkliga, lätt tillgång till läkare är af nöden, hvadan för anstaltens

skötsel, liksom ock för möjligheten att kunna förvärfva och bibehålla för

läkarebefattningen fullt kompetent person, är af största betydelse, att

tjänlig läkarebostad finnes att tillgå vid anstalten.

Styrelsen erinrar, att det ock var med fästadt afseende härå, som

Kungl. Maj:t, på därom af styrelsen gjord framställning, och då det visat

sig omöjligt för Berglund att i anstaltens närhet kunna få hyra lämplig

bostad, medgaf kostnadsfri upplåtelse åt Berglund af en tomtplats inom

anstaltens område. Den såsom bidrag till byggnadskostnadernas förräntande

Berglund tillerkända hyresersättning, som efter 1906 års slut

böjts till 600 kronor för år, motsvarar, efter för staten skäligen beräknad

räntefot af 4 procent, just det belopp, 15,000 kronor, hvarför byggnaderna

nu af Berglund hembjudits till inlösen. Berörda hyresersättning skulle

naturligtvis, om köp kommer till stånd, upphöra att utgå. Då nämnda byggnader

äro Berglunds privata egendom, som kan fritt försäljas till bortflyttning

från platsen, skulle fångvården vid Berglunds afgång återigen

kunna blifva försatt i det vanskliga läget att ej för läkaren kunna finna

passande bostad. Den för ett tiotal år sedan rådande svårigheten, för

att ej säga omöjligheten, att vid anstalten eller på rimligt afstånd

därifrån få förhyra tjänlig läkarebostad fortfar nämligen ännu alltjämt.

Styrelsen framhåller jämväl, att det icke synes vara staten värdigt

att låta Berglund, som måst för anskaffande af de nödiga byggnadsmedlen

upptaga banklån, fortfarande för eu i allt fall för anstalten

nödvändig byggnad betungas med den risk, som under nuvarande

penningstrama tider är förenad med dylika lån.

På sålunda anförda grunder samt med åberopande af det af styrelsens

biträdande arkitekt i ärendet afgifna intyg har styrelsen hemställt

om aflåtande af proposition till Riksdagen, att ifrågavarande Berg
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

lund tillhöriga bostadsbyggnad med uthus må för fångvården inlösas

för 15,000 kronor för att därefter användas till bostad åt den vid

anstalten anställda läkare.

Uti infordradt yttrande i ärendet har öfverintendentsämbetet, med

afseende å hvad rörande byggnaderna i fråga blifvit upplyst och då

uppförandet för statsverkets räkning af nya boställslägenheter, liknande

de förevarande, efter ämbetets mening, skulle ställa sig dyrare än inlösen

af de redan färdiga husen, förklarat sig för sin del icke hafva

något att erinra emot bifall till ifrågavarande hemställan.

Att det för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, där fångantalet på

senare tid plägat uppgå till omkring 270, icke blott är till synnerlig

fördel att hafva omedelbar tillgång till läkare, utan att detta, med

hänsyn såväl till anstaltens afskilda läge som till önskvärdheten af att

dagligen kunna, där så erfordras, kontrollera de å anstalten intagna

fångarnas arbetsduglighet, utgör ett verkligt behof, synes mig knappast

kunna med fog ifrågasättas. Den omständigheten, att särskild läkare

sedan omkring sexton år finnes vid anstalten förordnad, torde ock i

sin mån vara ägnad att vitsorda detta behof. Enligt hvad jag inhämtat,

gäller fortfarande såsom förut, att annan läkare icke finnes på närmare

afstånd än vid Drottningholm.

Om sålunda behofvet af särskild läkare vid anstalten måste anses

ådagalagdt, lärer, å andra sidan, af hvad fångvårdsstyrelsen anfört få

anses framgå, att någon annan lämplig läkarebostad än den af Berglund

uppförda icke finnes vid anstalten eller i dess närhet att tillgå. Och

äfven om läkarebeställningen vid anstalten framdeles skulle besättas

med yngre ogift läkare, som kan åtnöjas med mindre bostadslägenhet

än den ifrågavarande, lärer b}:rggnaden i fråga väl behöfvas för att tillgodose

det ännu alltjämt förefintliga behofvet af ytterligare bostäder

för befattningshafvande vid tvångsarbetsanstalten. Vid sådant förhållande

och med hänsyn till hvad som blifvit upplyst rörande beskaffenheten

af ifrågavarande byggnader och det erbjudna priset för desamma,

samt då genom inlösen af byggnaderna den nu till läkaren utgående

hyresersättningen skulle besparas, har jag ansett mig böra biträda

fångvårdsstyrelsens framställning.»

Som al hvad i ärendet blifvit anfördt framgår, att byggnaderna

i fråga äro för staten behöfliga hemställer utskottet,

att Riksdagen må för inlösen af det af nuvarande

läkaren vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö å

anstaltens område uppförda boningshus jämte till
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

71

hörande uthusbyggnad, att användas såsom bostadslägenhet

åt läkaren vid anstalten, å extra stat för år

1909 anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

24:o) Uti punkt 22 af denna hufvudtitel har Kung]. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för år 1909 bevilja:

till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt

å Bona ett förslagsanslag högst 26,250 kronor,

till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.

ett förslagsanslag af 45,400 kronor, samt

till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m. ett belopp af

20,100 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att af sistberörda belopp under år

1908 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas

erforderligt.

Rörande detta ämne har departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Senaste Riksdag har på extra stat för år 1908 beviljat:

dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostringsanstalten

å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,

dels ock till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever

m. m. ett förslagsanslag af 29,400 kronor.

Löneanslaget har utgått enligt följande lönestat:

Befattningshafvande

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Arfvode

Summa

Ålderstillägg

1

efter 5

år1 efter 10 år

1

direktören .................................

2,500

_

1,500 —

_

4,000 —

500

500

predikanten och förste läraren ......

—

_ J_

2,400

_

2,400 —

1

—

_

—

—

andre läraren...........................

1,200

—

—

_

1,200 —

200

—

200

—

1 afdelningsbefälhafvare...............

1,000

600 —

—

—

1,600 —

200

—

200

!

1 dito ...............

1,000

—

600 —

—

—

1,600 —

200

—

200

_i

bokhållaren.................................

—

-

— —

1,200

—

1,200 —

—

—

—

-i

1 förman...................................

450

—

400 —

—

—

850j—

75

—

75

—

7 förmän....................................

3,150

—

2,800 —

—

—

5,950|—

525

—

525

—!

husmodern jämte fri kost ............

300

—

200 —

|

—

—

500 —

50

—

50

—

maskinisten.................................

650

—

500 —

—

1,150 —

75

—

75

—

läkaren.....................................

—

—

_ |_

500

—

500 —

—

—

—

—

landtbruksinspektoren..................

1,200

—

600;—

—

—

1,800 —

200

—

200

-

Statens uppfostringsanstalt

å Bona.

[22.]

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Härtill kommer för samtliga befattningshafvande med undantag

af läkaren fri bostad och vedbrand.

Denna lönestat, till hvilken förslag år 1903 uppgjordes af delegerade

för anstaltens anordnande, framlades ursprungligen för 1904 års

Riksdag, endast med den olikhet att aflöningen till maskinisten då upptagits

till 950 kronor. Sedan vid 1905 års Riksdag sistnämnda aflöning

höjts till 1,150 kronor, har icke någon förändring uti lönestaten ägt

rum. Enär under år 1905, det första året af anstaltens tillvaro, då

endast 50 elever kunde emottagas, andre läraren, den ena afdelningsbefälhafvaren

och fyra af förmännen icke ansågos behöfliga, var det

ej erforderligt att för detta år begära anslag till dessa befattningshafvande.

Ej heller under hela år 1906 voro alla befattningar vid

anstalten tillsatta, i det en afdelningsbefälhafvaretjänst och andre lärarebefattningen

först den 1 juli 1906 erhöllo innehafvare, hvarjämte under

årets första månader blott fyra förmansaflöningar togos i anspråk.

I detta sammanhang må erinras, att 1907 års Riksdag, med anledning

af styrelsens vid anstalten förslag att genom bestämmande af ett

visst arfvode för bestridande af orgelspelningen vid gudstjänsterna å

anstalten samt för elevernas undervisning i sång bereda andre läraren

en inkomstökning, för berörda ändamål beviljade ett belopp af 400

kronor att utgå af förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid

anstalten intagna elever m. m.

Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1907 rörande anstaltens

anslagsbehof för år 1909 har styrelsen ansett en förbättring af löneförmånerna

för samtliga befattningshafvande vid anstalten med undantag

endast af läkaren vara af största behof påkallad. På grund däraf har

styrelsen, som tillika erinrat, att 1907 års Riksdag för större delen af

de vid rikets fångvård anställda befattningshafvande beslutat afsevärda

löneförhöjningar, hvilka få åtnjutas från och med år 1908, samt med

åberopande af de grunder, som i allmänhet iakttagits vid senare regleringar

af lönestaterna äfven vid andra statens verk, upprättat följande förslag till

ny lönestat vid anstalten:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

78

Befattningshafvande

Lön

1

Tjänst-

görings-

penningai

1

Arfvode

Ålders tillägg

Slxxt

efter 5

är''efter 10 år

aflöning

direktören.....................

3,500

1,500

_

500

_

5,500

500

500

6,500

predikanten och förste

läraren .....................

1,500

1,000

2,500

500

500

3,500

andre läraren...............

1,000

—

600

—

—

1,600

—

200

—

200

—

2,000

—

j 1 afdelningsbefälhafvare

1,200

—

900

—

—

—

2,100

—

200

—

200

—

2,500

—

1 d:o

1,200

—

900

—

—

—

2,100

—

200

—

200

—

2,500

—

bokhållaren..................

1,000

—

600

—

—

—

1,600

—

200

—

200

—

2,000

—

1 förman ....................

600

—

500

—

—

—

1,100

—

100

—

100

—

1,300

—

9 förmän .....................

5,400

—

4,500

—

—

_

9,900

—

900

—

900

—

11,700

—

husmodern jämte fri kost

400

—

200

—

—

—

600

—

75

—

75

—

750

—

maskinisten..................

800

—

600

—

—

—

1,400

—

100

—

100

—

1,600

—

läkaren........................

—

—

500

—

500

—

—

—

—

—

500

—

landtbruksinspektoren ...

1,400

—

800

—

—

—

2,200

—

400

—

400

—

3,000

—

summa kronor i

18,000

1

12,100

—

1,000

-1

31,100

—

3,375

-

3,375

—

37,850

—

Beträffande de sålunda föreslagna löneökningarna har styrelsen,

hvad först angår löneökningarna för direktören samt predikanten och

förste läraren, erinrat om hvad af fångvårdsstyrelsen i dess underdåniga

skrifvelse den 25 september 1900 angående anslagen till fångvården år

1908 anförts rörande behofvet af lönereglering för motsvarande tjänstemän

vid fångvården, hvarjämte styrelsen tillika åberopat den utförliga

underdåniga framställning, som i samma syfte nyligen blifvit till Kungi.

Maj:t öfverlämnad af svenska fångvårdssällskapet.

Vidare yttrar styrelsen: Vid föredragning inför Kungi. Maj:t af

ärendet rörande det anslagsbelopp för anstalten å Bona, hvarom nådig

proposition afgafs till 1904 års Riksdag, anfördes af dåvarande chefen

för justitiedepartementet, bland annat, följande: »Hvad särskildt angår

aflöningen för direktören, synes denna upptagen till det lägsta belopp,

som förhållandena medgifva. Direktörsbefattningen vid en anstalt sådan

som den ifrågavarande ställer tydligen mycket stora kraf på sin innehafvare,

och vill man verkligen med anstalten vinna det gagn, som

därmed åsyftas, är första villkoret, att man för denna befattning lyckas

förvärfva en därför lämplig person. Vid sådant förhållande ligger det

stor vikt på, att aflöningen är tillräcklig, och under alla omständigheter

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

synes den, såsom delegerade ock framhållit, icke böra sättas lägre än

de löneförmåner, som tjänstemännen vid fångvårdsanstalterna kunna

uppnå». Direktören, som jämlikt § 16 af nådiga stadgan för anstalten

af Kungl. Maj:t förordnas tillsvidare, har såväl genom berörda stadga

som genom bestämmelser, intagna i allmänna lagen, fått ett mycket

ansvarsfullt kall åt sig uppdraget. Jämte ombesörjandet af mångskiftande

och omfattande förvaltningsbestyr, icke minst af ekonomisk

art, hvilka icke kunna på hans medarbetare öfverskjutas, kräfves af

honom en personlig ledning af hela uppfostringsverksamheten, som tager

all hans tid och arbetsförmåga i anspråk. Hans aflöning bör därför,

såsom redan blifvit framhållet, bereda honom bekymmersfrihet i ekonomiskt

afseende. Det för direktören föreslagna arfvodet af 500 kronor

afser att utgöra ersättning för hans arbete såsom föredragande och

sekreterare i anstaltens styrelse. Berörda funktion, som blifvit en nödvändig

följd af den ställning — särskildt såsom verkställare af styrelsens

beslut — som direktören intager, ökar hans arbete i sådan grad,

att det ifrågavarande arfvodet måste anses mycket måttligt. Exempelvis

har direktören att utom vidlyftig brefväxling i eget namn uppsätta förslag

till och kontrasignera styrelsens skrifvelser, dess underdåniga redogörelser

för anstaltens verksamhet och andra dylika arbeten, hvilka annars

pläga inom centralstyrelser och förvaltande verk utföras. Med hänsyn

därtill att den öfverledning, som anstaltens styrelse har att utöfva i fråga

om dess förvaltning, ej föranleder någon annan kostnad för staten än

de författningsenliga resekostnads-'' och traktamentsersättningarna för

ledamöterna i ifrågavarande styrelse, får det väl ock anses svara mot

billighetens fordringar, att föredraganden erhåller särskild godtgörelse.

Då predikant- och förste lärarebefattningen gifvetvis ställer stora

anspråk på innehafvaren, som därtill bör äga särskilda förutsättningar

för sitt kall, och då den erfarenhet, han i sitt arbete vid anstalten förvärfvar,

bör tillgodogöras anstalten under en ej alltför kort tid, har

styrelsen vid jämförelse med motsvarande platser inom fångvården ansett

de i föreslagna lönestaten upptagna löneförmånerna af 2,500 kronor

med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera ingalunda för höga. Dessa

förmåner anser styrelsen böra utgå i form af lön och tjänstgöringspenningar

och ej såsom arfvode.

Enligt bestämmelser, intagna i nådiga stadgan för anstalten, skall

den därstädes anställde landtbruksinspektoren vara en kunnig och skicklig

jordbrukare, och har han att samverka med direktören för att uppfostringsanstaltens

ändamål må i möjligaste måtto vinnas. För att kunna för

anstalten förvärfva och där kvarhålla en person, så kvalificerad, att han,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

75

med öppen blick för sin pedagogiska uppgift beträffande anstaltens elever,

förstår att utnyttja egendomens resurser och drifva ett rationellt och

efter nutidens fordringar anordnadt jordbruk, anser styrelsen den föreslagna

aflöningen för landtbruksinspektoren icke kunna sättas lägre.

Aflöningen för andre läraren har styrelsen velat afväga så, att

densamma skulle komma att blifva någorlunda jämförlig med de löneförmåner,

som numera beredas folkskolans lärarekrafter i städer och

större samhällen.

Afdelningsbefälhafvarna torde, framhåller styrelsen, med hänsyn

till deras tjänsteställning och de viktiga uppgifter, som ålagts dem

i fråga om ordningen och disciplinens upprätthållande, rättvisligen böra

i aflöningshänseende jämställas med assistenter vid fångvården, för hvilka

af 1907 års Riksdag bestämts en slutlön af 2,500 kronor.

Styrelsen anser, att, med hänsyn till det trägna arbete, som uttages

af anstaltens bokhållare, det till denne för närvarande utgående arfvodet

är alltför knappt tilltaget samt att för att sätta honom i tillfälle att med

blygsamma lefnadsanspråk kunna stifta familj en förhöjning af hans

inkomster till föreslaget belopp lärer vara nödvändig. Ifrågavarande

belopp har uppdelats i lön och tjänstgöringspenningar, och har till begynnelseaflöningen

lagts ålderstillägg af samma storlek som för afdelningsbefälhafvarne

i ändamål att möjliggöra en med de särskilda bokhållaregöromålen

å anstalten invand persons kvarstannande på platsen.

Den för husmodern upptagna förhöjda aflöningen har af styrelsen

föreslagits med hänsyn till det af 1907 års Riksdag för vaktfru vid

fångvården beviljade belopp. Slutaflöningen för sistnämnda befattningshafvande

utgör 1,050 kronor (500 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar

och två ålderstillägg å 75 kronor). Då emellertid husmodern

vid Bona lämpligen bör fortfarande åtnjuta fri kost, har slutaflöningen

för henne satts till 750 kronor.

Skötseln af anstaltens centralvärmeledning och dess elektriska

belysningsanläggning fordrar en erfaren och duglig maskinist. Den för

honom afsedda aflöningen måste därför, framhåller styrelsen, sättas så,

att hans ekonomiska villkor blifva någorlunda jämförliga med dem, som

stå till buds för kompetent folk inom den enskilda industrien. Reparations-

och underhållsarbeten hafva visat sig kunna utföras på platsen

utan anlitande af utomstående och till billig kostnad, därest maskinisten

varit kunnig i metallarbete. Honom åligger ock att förestå den vid

anstalten anordnade mekaniska verkstaden och att där handleda elever,

då hans öfriga göromål sådant medgifva.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Beträffande slutligen förmännen har, säger styrelsen, behofvet af

inkomstökning gjort sig mest gällande med afseende å dessa, hvilka äro

de lägst aflönade befattningshafvande vid anstalten. 1907 års Riksdag har för

vaktkonstapel vid fångvården bestämt en slutlön af 1,300 kronor (lön 600

kronor, tjänstgöringspenningar 500 kronor samt ålderstillägg 100 kronor

efter resp. 5 och 10 år) jämte beklädnadsersättning efter 100 kronor

för år samt fri bostad och vedbrand eller ersättning därför. Den till

förman å Bona nu utgående slutaflöningen af 1,000 kronor, bestående

af 450 kronor lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar samt 75 kronor

ålderstillägg efter resp. 5 och 10 år, är visserligen 50 kronor högre än

den för fångvårdsvaktkonstapel hittills bestämda, men därvid är att

märka, att sistberörda funktionär uppburit årlig gratifikation med vanligen

högre belopp än 50 kronor; och har någon förmån af dylik art icke varit

medgifven för förman. Vid jämförelse mellan fångvårdsvaktkonstapels och

vid Bona anställd förmans åligganden och tjänsteansvar torde det vara

ställdt utom all fråga, att den, som har att i första hand fostra och utbilda

en minderårig förbrytare till en dugande medborgare, samtidigt med att

han öfver honom utöfvar tillsyn, måste anses hafva en svårare och mera

kräfvande uppgift än den, som hufvudsakligen är fångbevakare. Härtill

kommer, att det af både ekonomiska och pedagogiska skäl stadgats för

förman, att han skall personligen deltaga i det arbete, hvari han undervisar

och handleder anstaltens elever, hvadan alltså förmannen åstadkommer en

ren arbetsprodukt af stort värde för såväl jordbruks- som yrkesarbetsdriften

vid anstalten. Förglömmas bör ej heller, att denna anstalts organisation

såsom en öppen institution utan alla de tekniska hjälpmedel,

som i en fångvårdsanstalt underlätta bevakning och utgöra svåra och

understundom oöfverstigliga hinder för otillåtna företag från de bevakades

sida, ställer betydande kraf på förmännens påpasslighet, ihärdighet

och omdöme. Det anförda, framhåller styrelsen, torde vara nog för att

ådagalägga, att de skäl, som i statsverkspropositionen till 1907 års

Riksdag blifvit förebragta för behofvet af löneförbättring för vaktkonstapel

vid fångvården, i lika, om icke i högre grad gälla beträffande

förman vid Bona. För lyckosamma resultat af anstaltens verksamhet

är det af yttersta vikt att kunna för densamma förvärfva dugliga

och såsom fostrare lämpliga arbetsledare. Att de nu vid anstalten tjänstgörande

förmännen kunnat därstädes kvarhållas, har till en stor del

berott på den förhoppning, de trott sig kunna hysa om att snart nog

erhålla behöflig ökning i sina löneförmåner. Det kan ju ej heller anses

mer än billigt, att yrkesskickliga eller eljest dugliga personer med de

kvalifikationer i öfrigt, som kräfvas för det tunga och tålamodspröfvande

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

77

arbetet vid anstalten, erhålla sådan aflöning, att de blifva åtminstone

jämnställda med deras vederlikar på andra förvaltningsområden.

Vidkommande den i nya lönestaten föreslagna ökning af förmännens

antal anför styrelsen, att styrelsen i sin till Kungl. Maj:t

ingifna underdåniga redogörelse för anstaltens verksamhet under år

1906, bland annat, anmält, att behofvet af tillsyningspersonal vid

anstalten icke är tillgodosedt med endast de åtta förmän, som blifvit

i anstaltens lönestat hittills uppförda. Styrelsen har därför under

loppet af år 1907 sett sig nödsakad att såsom extra förmän anställa

fyra personer, hvilkas aflöning utgått å de titlar i anstaltens räkenskaper,

å hvilka de af dem utförda arbeten blifvit bokförda. I

stället för att utbetala daglöner åt extra personer för utförande af

exempelvis reparationsarbete å ekonomihusen, beredning af bränntorf,

skogsarbete och dylikt har det visat sig fördelaktigare att tillsvidare

mot månadsarfvoden, beräknade i allmänhet efter medgifven aflöning till

ordinarie förman, antaga extra dylika, hvilka efter erhållet förordnande

af styrelsen under tjänsteansvar kunnat handhafva elever i arbete. Gifvet

är ju emellertid, att det icke i längden går för sig att låta det för uppfostringsarbetet

så viktiga förmansuppdraget utföras af personer med så

pass lös anställning vid anstalten. Bristen på familjebostäder har ock

vållat, att till extra förmän endast kunnat antagas yngre, ogifta personer.

Den förut antydda och på grund af dess pedagogiska syfte nödvändiga

frånvaron å anstalten af sådana tekniska hjälpmedel, hvilka underlätta

övervakning, förutsätter en så mycket mer effektiv tillsyn af de å anstalten

intagna. De olika behandlingsmetoder, som i jämförelse med

de å straff- och tvångsarbetsanstalter gängse å denna anstalt tillämpas,

och det med normala sociala förhållanden mera likartade lifvet därstädes

med dess mångskiftande arbeten ute på åker och i skog samt i stall,

ladugård och verkstäder hvila på den grundsatsen, att eleverna i regel

skola kvarhållas med moraliska band och att de skola påverkas af det

personliga inflytande, som utgår från deras öfverordnade. För sådant

ändamål måste de åt resp. arbetsledare anförtrodda elevgrupperna begränsas.

Med endast åtta förmän (däraf en sjukvårdare) och det nuvarande

elevantalet, 89, komma elevgrupperna att bestå af 11 på hvar.

Emellertid kunna icke alla åtta förmännen tjänstgöra på en gång under

dagens alla timmar, då ju ledigheter för måltider och hvila måste lämnas.

Därunder hafva ännu större elevgrupper måst sammanföras under en

förman. Att det under sådana förhållanden icke alltid varit möjligt att

iakttaga lagens fordran, att »allmän uppfostringsanstalt skall vara så

anordnad, att en hvar af dess elever må komma i åtnjutande af den

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

särskilda handledning och vård, som erfordras för hans uppfostran till

gudsfruktan och arbetsduglighet», torde vara tämligen tydligt. Ej heller

lärer det kunna förvåna, att svårigheterna varit stora att förekomma

rymningar af elever. De 15 till 18 år gamla minderåriga förbrytare,

livilka till anstalten öfverlämnas och där kunna få tvärstanna till uppnådda

20 års ålder, hafva understundom varit af rätt svårhandterlig art,

såsom äfven blifvit i redogörelsen för år 1906 utförligt skildradt. Slutligen

torde ock vid bedömandet af frågan om behöflig! antal förmän

tagas i betraktande, att elevernas arbetskraft icke kan på ett rationellt

sätt tillvaratagas, om för stora elevgrupper sammanföras. Nästan allt

vid jordbruket förekommande arbete har kunnat utföras af elever, om

de blott haft tillsyn och ledning. Lagstadda tjänare hafva därför icke

behöft antagas till större antal än 4 på lmfvudgården Bona med cirka

50 hektar spridd åkerjord (1 kusk, 1 ladugårdsförman, 1 mjölnare, tillika

maskinistens biträde vid elektriska kraftstationen, och 1 stensprängare),

2 på egendomen Bockfall och 1 på .egendomen Tryfall. De sistnämnda

gårdarne, hvilkas åkerareal utgör resp. omkring 50 och 20 hektar, äro

belägna på ett afstånd från hufvudgården af, den ena, omkring 4 och,

den andra, omkring 3 kilometer. Vid jämförelse mellan personalen å Bona

och den, som vid en tvångsarbetsanstalt användes för bevakning af lösdrifvare,

sysselsatta till största delen på ett inhägnadt och mycket begränsadt

område, visar det sig, att exempelvis vid Svartsjö under femårsperioden

1901—1905 erfordrats omkring 47 underbefäl och vaktkonstaplar

för ett medeltal tvångsarbetare per dag af 203.

Då organisationsarbetet å anstalten icke ännu kan anses afslutadt

och det alltså ej kan blifva fråga om att genom de till befattningshafvande

därstädes utgående lönernas öfverförande till ordinarie stat

slutligt fixera dessas antal, har styrelsen för närvarande icke ansett sig

böra hemställa om upptagande i lönestaten af mer än två förmanslöner

utöfver de redan medgifna. De personer, som ytterligare kunna erfordras

för tillsyn och arbetsledning, torde under ännu någon tid kunna anställas

såsom extra förmän. För en sådan anordning tillsvidare talar ock det,

att något konstant elevantal icke kan med ledning af hittills vunnen

erfarenhet beräknas. Styrelsen har därför till bestridande af kostnaderna

för extra tillsyningspersonal upptagit ett belopp af 3,000 kronor bland beräknade

utgifter å förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid

anstalten intagna elever med mera.

Slutligen framhåller styrelsen, att direktören och afdelningsbefälhafvarna

redan medgifvits rätt att tillgodoräkna sig tjänsteår i likartad

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

79

annan befattning i statens tjänst och att därför liksom under föregående

år ett belopp af 1,800 kronor bör finnas disponibelt för ålderstillägg.

För år 1909 skulle alltså till aflöningar åt befattningshafvande rid

anstalten med tillämpning af den ofvan anförda förhöjda lönestaten erfordras

ett belopp af ............................................................ kronor 31,100: —

och till ålderstillägg ................................................................ __ 1,800: —

eller sammanlagdt ................................................................... kronor 32,900: —

Då det för år 1908 anvisade löneanslaget utgör

högst .................................................................................... kronor 24,550: —

skulle löneregleringen åt nu anställd personal samt

antagandet af ytterligare 2 förmän föranleda en ökad

statsutgift af ................................................................................ kronor 8,350: —

oberäknad! förhöjningarne i de ålderstillägg, hvilka icke intjänats.

Det af 1907 års Riksdag till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever m. in. för år 1908 beviljade förslagsanslaget å

29,400 kronor har, i enlighet med styrelsens förslag, beräknats på följande

sätt:

till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100 elever, 80 kronor för

hvarje elev............................................................................ kronor

utrustning åt afgående elever........................................

förplägning samt till aflönande af tjänstefolk till

biträde åt husmodern i hushållet................................

bränsle och lyse ................................................................

bestridande af diverse omkostnader såsom utskylder,

medicin, telefon, frakter, ersättning för återförande

af förrymda elever m. m.............................

arfvode för orgelspelning och sångundervisning....

VI

n

''n

V)

kronor

8,000: —

yi

5,000: —

y>

10,000: —

v

3,000: —

r>

3,000: —

it

400: —

kronor 29,400

För år 1905, anstaltens första verksamhetsår, begärdes af 1904

års Riksdag till anskaffande och underhåll af beklädnad åt eleverna,

hvilkas antal under år 1905 beräknades uppgå till endast 50, till förplägning

samt aflönande af tjänstefolk till biträde åt husmodern i hushållet, till

bränsle och lyse samt till bestridande af diverse omkostnader ett anslag

på tillhopa 13,000 kronor, hvilket äfven beviljades.

Till bestridande af motsvarande utgiftsposter beviljade 1905 års

Riksdag 24,000 kronor för år 1906 och 1906 års Riksdag likaledes 24,000

kronor för år 1907. Antalet elever för dessa år beräknades emellertid

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

komma att uppgå till 100 eller så många, som anstalten är afsedd att

upptaga. Dessa anslag beräknades på samma sätt som, enligt hvad ofvan

angifvits, ägt rum för år 1908, om man för detta år bortser från anslagen

till utrustning åt afgående elever samt arfvode för orgelspelning

vid gudstjänsterna och elevernas undervisning i sång. Då före är 1908

endast ett fåtal elever kunde komma att utskrifvas från anstalten, hade

styrelsen ej ansett nödigt att förr än vid 1907 års Riksdag äska särskildt

anslag till dessa elevers utrustning. Vidkommande berörda arfvode beviljades

detta, såsom ofvan angifvits, af 1907 års Riksdag för att bereda

bättre löneförmåner åt andre läraren.

Uti sin ofvannämnda skrifvelse den 19 oktober 1907 har styrelsen

med afseende å omförmälda, af 1907 års Riksdag beviljade förslagsanslagförklarat,

att styrelsens förhoppning, att det af styrelsen beräknade

beloppet skulle visa sig tillräckligt för bestridande af de för anstaltens

verksamhet oundgängliga utgifterna, icke syntes efter den erfarenhet,

som hittills vunnits, komma att förverkligas. Jordbrukets afkastning

har måst tagas i anspråk för täckande af de dryga husunderhållskostnaderna

vid egendomen. Vid denna måste ock dikningar och grundförbättringar

vidtagas samt nötkreatursbesättningen ökas för att jorden

skall komma i ordentlig växtkraft. Under de närmaste åren torde därför

någon nämnvärd minskning i utgifterna för anstalten icke kunna vara

att förvänta genom direkta inkomster från dess jordbruk. Från anstaltens

skogsmark synes emellertid kunna påräknas den för befattningshafvandes

bostäder erforderliga veden samt en del af det bränsle, som

åtgår till centraluppvärmningen. En icke ringa post af den virkesmassa,

som kan för år 1909 erhållas, torde dock åtgå till byggnads- och

rep ar ations ändam ål.

Med ledning af de utgifter, som hittills förekommit och som måste

anses blifva konstanta, anser styrelsen det för anstalten under år 1909

erforderliga förslagsanslag böra beräknas sålunda:

till anskaffning och underhåll af beklädnad åt 100

elever, 80 kronor för hvarje elev.........kronor 8,000: —

,, utrustning åt afgående elever........... ,, 5,000: —

„ resor för anskaffande af anställningar åt afgående

elever, deras inställelse vid dessa, utgifter för

tillsyn å villkorligt utskrifna elever samt styrelsens

resekostnader.................... 77 2,000: —-

„ bränsle och lyse................... 77 6,000: —

„ elevers förplägning...... „ 13,500: —

transport kronor 34,500: —

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

81

Transport kronor 34,500: —

till husmoderns vivre samt aflöning och kosthåll åt

tjänstefolk till biträde åt husmodern....... ,,

„ orgelspelnings- och sångundervisningsarfvode . . ,,

underhåll af anstaltens byggnader och inventarier ,,

åt 10 förmän och 1 maski
-

1,500

400

3,000

beklädnadsersättningar

nist, 100 kronor för en hvar...........

extra tillsyningspersonal och arbetsledare.....

allmänna omkostnader såsom yttre nattvakt, utskylder,

medicin, telefon, frakter, renhållning,

tvätt, rymda elevers efterspanande och ersättningar

för deras gripande och återförande, annonser,

tryckning med mera................

ammunition m. m. för elevers målskjutningsöfningar

1,100:

3,000:

,000

500

för

att

summa kronor 47,000: —

Beträffande detta förslag yttrar styrelsen: Vid jämförelse med den

år 1908 gjorda beräkningen af nu ifrågavarande anslag framgår,

vissa nya utgiftsposter tillkommit för år 1909 såsom exempelvis

beklädnadsersättningar för vissa befattningshafvande, kostnader för elevers

placerande i tjänster och arbetsanställningar samt för tillsyn af villkorligt

utskrifna, styrelsens resekostnader, hvilka under anstaltens första verksamhetsår

betalades af medel anvisade i samband med utgifterna för

anstaltens anordnande, samt underhåll af anstaltens byggnader och

inventarier, hvilken kostnad hittills icke behöft tagas i betraktande, då

såväl byggnader som inventarier varit alldeles nya. I underdånig

skrifvelse den 6 augusti 1907 har styrelsen, under framhållande af att

rätt anordnade och väl ledda skjutöfningar kunde blifva goda hjälpmedel

i uppfostringsarbetet såsom befordrande disciplin, ambition och

själfaktning, gjort framställning om anvisande för åren 1907 och 1908

af 500 kronor till bestridande af kostnaderna för berörda skjutöfningar.

Vid upplåtande af mark till skjutbana, anlagd af en bland befattningshafvande

vid anstalten och inom dess omnäjd bosatta personer bildad

skytteförening, har styrelsen förbehållit anstalten rätt att utan särskild

ersättning begagna ifrågavarande skjutbana. Med påpekande af fördelarna

ur försvarssynpunkt, att ynglingar, hvilka stå värnplikts åldern nära, bibringas

skjutskicklighet, och under åberopande af de uti ofvanberörda

underdåniga skrifvelse i öfrigt anförda skäl, har styrelsen bland utgifterna

för år 1909 å det till anstaltens verksamhet erforderliga förslagsanslag

upptagit ett belopp af 500 kronor till nu ifrågavarande ändamål.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sand. 1 Afd. 3 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Därjämte har det, framhåller styrelsen vidare, visat sig nödigt att

höja vissa förut upptagna poster. Äfven med beräkning att kontanta

utlägg ej behöfva göras för ved till befattningshafvandes bostäder, har

det visat sig omöjligt att få det till bränsle och fyse beräknade beloppet

af 3,000 kronor att förslå till de under den ifrågavarande utgiftsposten

hörande kostnaderna, till hvilka bland annat hör anskaffning af stenkol

till anstaltens centraluppvärmning. Berörda kostnader torde att döma

af de hittills nödigbefunna utgifterna icke kunna beräknas lägre än

6,000 kronor.

Då elevantalet under senare delen af år 1907 uppgått till 89 och

således kan antagas att under år 1908 stiga till det beräknade antalet,

100, och då räkenskaperna för den tid, som anstalten varit i verksamhet,

visa en dagportionskostnad af 37 öre per elev, anser styrelsen, att till

elevers förplägning bör beräknas ett belopp af 13,500 kronor.

Utöfver hvad styrelsen, efter hvad ofvan anförts, begärt för uppehållande

under år 1909 af anstaltens verksamhet, har styrelsen uti sin

ifrågavarande skrifvelse den 19 oktober 1907 ansett, att anstaltens utveckling

kräfver, att medel varda anvisade för beredande af bostäder åt

de två nya förmän, hvilkas anställande föreslagits.

Med afseende härå har styrelsen erinrat, hurusom vid anstaltens

anläggning uppfördes två mindre byggnader, hvardera innehållande

lägenheter för en förman. Ofriga sex förmän erhöllo bostäder, två i

elevbyggnaderna och fyra i äldre förut befintliga hus.

Utrymmet blef härigenom redan från början så anlitadt, att det

visat sig svårt att bereda husrum för handtverkare, kontrollassistent,

musiklärare och andra tillfälligt vid anstalten vistande personer. Styrelsen

anser fördenskull, att för de två nya förmännen måste beredas bostäder

genom nybyggnad. Då det är önskvärdt, att tillsyningspersonalen

vid anstalten i regel består af gifta personer, böra nybyggnaderna afse

familjebostäder. Med den ansträngande och tålamodspröfvande tjänstgöring,

som en förman har, torde han ock böra beredas den trefnad,

som ett så kalladt enfamiljshus gifver.

Kostnaderna för de nybyggnader af dylik art, som uppfördes vid

anstaltens anläggning, uppgingo till 4,200 kronor för hvardera, därvid

likväl en del virke tillsläpptes af anstalten. Då en afsevärd del af det till

de nu föreslagna nybyggnaderna åtgående virket kan erhållas från anstaltens

skogsmark och i dess ångsåg förarbetas samt då körslor och en

del andra arbeten kunna utföras af elever, anser styrelsen det kontanta

utlägget för hvardera byggnaden med källare och nödiga uthus enligt

gjorda beräkningar kunna begränsas till 3,500 kronor.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

83

Vidare har styrelsen framhållit, att, alltsedan den till anstalten

hörande egendomen öfvertogs af staten, de till jordbruket hörande byggnaderna,

hvilka alla vid köpet voro gamla och delvis i förfallet skick,

icke kunnat undergå de grundliga reparationer, af hvilka de äro i

behof, enär jordbruksdriften, som påbörjats med ringa uppsättning

och otillräckligt rörelsekapital, icke förmått åstadkomma medel till annat

än nödtorftiga lappningar. Det har därför synts styrelsen vara mest

fördelaktigt för institutionens ekonomi, om ett.anslag kunde utverkas

för om- och nybyggnad af de hus, som mest äro däraf i behof.

För närmare utveckling af krafven härutinnan anför styrelsen, att,

för att erforderliga körslor skola kunna verkställas af elever och aflönande!

af särskilda körkarlar på utgårdarne skall undslippas, dragarna

under de tider, då betesgång ej förekommer på utgårdarnes hagmarker,

äro placerade vid Bona, dit eller hvarifrån ock flertalet foror äro ställda.

På Bona finnas två stall för hästar, båda — och särskild! det ena — i

sådant skick och så belägna, att en ombyggnad, därvid stallen böra

förenas till ett stall, är synnerligen af behofvet påkallad. Med begagnande

af det i stallen befintliga användbara virket skulle ett nytt stall

med foderskulle samt ett vagnslider och redskapsskjul med vidliggande

kvarn- och färdstall enligt uppgjorda ritningar och kostnadsförslag

kunna åstadkommas för en kostnad af 5,000 kronor för den förra och

1,200 kronor för den senare byggnaden. Då vid Bona endast finnes ett

mindre magasin, därtill gammalt och bristfälligt och hufvudsakligast

afsedt för mindre förråd af olika slag af säd, mjöl och foderämnen m. m.

i och för den dagliga utlämningen, men otillräckligt för grödan i sin

helhet, som måste efter tröskningen magasineras för att under årets lopp

vid anstalten användas, anser styrelsen äfven nödvändigt att vid anstalten

uppföres ett nytt magasin, h vilket enligt uppgjord ritning och kostnadsförslag

skulle draga en kostnad af 3,900 kronor. Med dessa om- och nybyggnader

vinnes ock, förutom ett billigare årsunderhåll, den fördelen att

byggnaderna kunde förläggas så, att en för tillsynen å eleverna bättre

öfverblick er hö lies, h varjämte den eldfara, som är förbunden med deras

nuvarande inbördes läge, aflägsnades.

För byggnadsändamål skulle alltså enligt styrelsernas förslag erfordras

följande belopp:

till 2 st. förmansbostäder å 3,500 kronor för hvardera kronor 7,000: —

„ ombyggnad af stall ................................................... ,, 5,000: —

,, dito af vagnslider m. m............................. ,, 1,200: —

,, nybyggnad af spannmålsmagasin...................... ,, 3,900: —

eller sammanlagd! kronor 17,100: —-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 3>

Styrelsen erinrar vidare, att enligt Kungi. Maj:ts den 27 november

1903 lämnade medgifvande det till anstaltens egendom hörande hemmanet

Ubbelsby med 12,54 hektar åkerjord är utarrenderadt på fem år

från den 14 mars 1904. Och anser styrelsen, att, då arrendetiden år 1909

utgår, intet skäl föreligger att förnya utarrenderingen, enär anstalten

såsom i det närmaste fullbesatt numera förfogar öfver tillräcklig arbetskraft

för skötseln äfven af denna gård. Till uppsättning å Ubbelsby

af inventarier samt till dragare därstädes har styrelsen beräknat åtgå

ett belopp af 3,000 kronor.

Tillökningen i antalet dragare vid Ubbelsby är behöflig redan under

år 1908 för att kunna verkställa de körslor, som komma att erfordras

i händelse af bifall till styrelsens byggnadsförslag. Förmansbostäderna

måste ock finnas disponibla snarast möjligt, hvadan styrelsen anser erforderliga

medel af de till dessa ifrågasatta anslag böra finnas tillgängliga

redan under år 1908.

Slutligen har styrelsen hemställt, huruvida icke en förändring af

själfva anstaltens benämning vore lämplig i syfte att motverka den

af styrelsen konstaterade, nu alltför gängse uppfattningen af Bonainstitutionen

såsom en slags straffanstalt och i stället få fram i

förgrunden dess pedagogiska och sociala uppgifter. För det allmänna

föreställningssättet blir skillnaden mellan en tvångsuppfostringsanstalt

och en tvångsarbetsanstalt förklarligt nog icke så tydlig, som

den borde vara. Vid fyllandet af anstaltens uppgift att, bland annat,

genom tillämpning af tvångsuppfostringslagens föreskrifter om elevers

öfverlämnande till enskild vård och tillsyn samt deras anställande tillsvidare

eller för viss tid i tjänst eller yrke förmedla deras fullständiga

återbördande åt samhället är det gifvetvis af stor betydelse, huru allmänheten

uppfattar den anstalt, hvarifrån eleverna utgå. Det var också

med särskild hänsyn härtill, som vid den nya preussiska uppfostringslagens

tillkomst uttrycket »Zwangserziehung» vid lagens behandling

i representationen utbyttes mot »Fursorgeerziehung». Den namnförändring,

som styrelsen anser önskvärd, lärer icke nödvändiggöra någon

ändring i själfva tvångsuppfostringslagens lydelse. 1 denna talas nämligen

endast om »allmän uppfostringsanstalt». Blefve denna anstalts

officiella benämning helt enkelt »statens uppfostringsanstalt å Bona»,

så vore ju därigenom såväl dess statsliga karaktär som dess pedagogiska

och sociala syften framhållna.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har styrelsen hemställt,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

85

att Kimgl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909

bevilja:

till afl ön in gar åt befattningshafvande vid statens uppfostringsanstalt

å Bona ett anslag af 32,900 kronor;

till kost och beklädnad åt vid anstalten intagna elever med mera

ett förslagsanslag af 47,000 kronor;

samt till byggnader vid Bona och inventarier, afsedda för brukningen

af hemmanet Ubbelsby, ett belopp af 20,100 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att af detta belopp under år 1908 förskottsvis

af tillgängliga medel utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.

Beträffande styrelsens ifrågavarande framställning om anslag till

anstalten har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län

uti infordradt utlåtande såsom sin uppfattning uttalat, att anslagskrafven

synas vara af förhållandena påkallade.

Biträdande arkitekten hos fångvårdsstyrelsen hofintendenten Gustaf

Lindgren, hvilkens yttrande inhämtats i ärendet, såvidt det rör om- och

nybyggnader å Bona, har efter granskning af de för dessa uppgjorda

förslag och ritningar samt inhämtade upplysningar från anstaltens direktör

förordat styrelsens förslag härutinnan uti i hufvudsak oförändradt

skick samt till stöd härför anfört följande.

Enligt upprättade kontrakt angående de redan befintliga nybyggda

förmansstugorna uppgick kostnaden för hvar och en af dessa till 4,200 kronor,

hvilket belopp emellertid enligt vid utförandet träffad öfverenskommelse

nedsattes till 4,000 kronor på den grund att staten tillhandahöll det

för stugorna erforderliga timret, som togs från obrukbara, äldre lador.

Då enligt nu uppgjorda kostnadsförslag staten skall tillhandahålla icke

blott timmer utan allt virke och alla körslor, synes det icke vara för

lågt räknad t att nedsätta kostnaden med ytterligare 500 kronor för

hvar och en af de nu föreslagna stugorna eller till 3,500 kronor för

hvarje och 7,000 kronor för båda.

Samtliga de till jordbruket hörande byggnaderna vid Bona voro,

då staten öfvertog egendomen, mer eller mindre förfallna. Då det

emellertid ansågs, att jordbruket skulle bära kostnaderna för underhållet

af desamma, begärdes och beviljades af Riksdagen anslag endast till

uppförande af själfva anstaltsbyggnaderna, anläggning af elektrisk belysning

och i ståndsättande eller nyuppförande af bostadsbyggnader för

vid anstalten tjänstgörande befäl och förmän. Däremot hvarken begärdes

eller beviljades något som helst anslag till jordbruksbyggnaderna, af

hvilka särskildt det s. k. öfre stallet befann sig i mycket skröpligt skick.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Dessutom ligga cle äldre jordbruksbyggnaderna så nära hvarandra,

bostadsbyggnaden för jordbruksarbetare och verkstäderna, att en eventuell

eldsolycka i bostadshuset eller verkstäderna, som alla äro af trä, måste

medföra hela komplexets afbrännande. Då byggnaderna nu ytterligare

tagit skada, i det att särskildt taken måste ombyggas, och då utvecklingen

å Bona dessutom tagit den fart, att utrymmena, särskildt inom

stallet, äro allt för små för behofven, samt då den af styrelsen förordade

vinteruppställningen af alla dragare vid hufvudgården utan all

fråga är praktisk och ekonomiskt fördelaktig, i det den både bereder

eleverna välbehöflig arbetstillgång och inbesparar omkostnaderna för

dragarnas skötsel å utgårdarne, anser sig Lindgren böra på det lifligaste

förorda förslaget att alldeles ombygga de ifrågavarande jordbruksbyggnaderna

till nya byggnader.

Mot ritningarna till de nya byggnaderna har Lindgren endast gjort

några mindre betydande detaljanmärkningar. Och har han ej någon

anmärkning mot kostnadsförslagen, hvilka tvärtom synas honom vara i

allo korrekt och billigt räknade. Hela förslaget synes s*å väl öfvertänkt,

att största möjliga utbyte erhållits för minsta möjliga kostnad.

Angående grunderna för det af delegerade för anstalten år 1903

upprättade löneförslaget yttrade delegerade vid förslagets afgifvande,

att löneförmånerna bestämts i öfverensstämmelse med hvad för likartade

befattningar vore beviljadt och med iakttagande att aflöningsförmånerna

för direktören, därest utsikt skulle finnas att erhålla för platsen lämpligperson,

icke kunde sättas lägre än de löneförmåner, hvilka framstående

tjänstemän inom fångvården kunde hysa förhoppning att uppnå, samt

att arfvodet till predikanten och förste läraren upptagits till likhet med

hvad enligt nådiga brefvet den 20 maj 1898 pastorn vid centralfängelset

å Långholmen fått uppbära.

Uti yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 öfver

delegerades berörda förslag framhöll dåvarande chefen för justitiedepartementet

— med förklaring att han icke hade något att erinra mot förslaget

— särskildt angående aflöningen för direktören, att denna, såsom

äfven delegerade framhållit, ej borde sättas lägre än de löneförmåner,

som tjänstemän vid fångvårdsstaterna kunna uppnå, i hvilket sammanhang

erinrades, att direktörerna vid de största centrala fångvårdsanstalterna

hade samma löneförmåner som de för direktörsbefattningen föreslagna.

Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1906 anförde anstaltens

styrelse rörande aflöningsförmånerna vid anstalten, att, såvidt erfaren
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

87

heten dittills gifvit vid handen, dessa möjliggjort de i aflöningsstaten

upptagna befattningars besättande med dugliga och lämpliga personer.

När andre lärarbefattningen kungjordes ledig, hade dock endast en

sökande anmält sig. Och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande

vid anstalten sökte denne och erhöll bättre aflönad tjänst. Styrelsen

ansåg därför, att tjänsten borde göras mera begärlig genom högre

aflöning. Emellertid uttalade styrelsen, att en ändring i den fastställda

lönestaten ej borde vidtagas så kort tid efter anstaltens trädande i verksamhet,

samt ifrågasatte, huruvida ej en inkomstökning kunde beredas

andre läraren genom att bestämma ett visst arfvode för orgelspelning

vid gudstjänsterna och sångundervisning, hvilket äfven, såsom

ofvan angifvits, beviljats.

Att den sålunda tillkomna lönestaten redan nu skulle vara otillräcklig

och kräfva lönetillägg af den omfattning, som styrelsen föreslagit,

synes mig ingalunda framgå af hvad styrelsen i ärendet anfört. Dock

anser jag ej osannolikt, att för åtskilliga af befattningshafvandena, särskild!

de lägst aflönade, en löneförhöjning inom en ej aflägsen framtid

kan befinnas erforderlig. Men att redan nu, så kort tid efter det anstalten

trädt i verksamhet, ändra den antagna lönestaten, synes mig icke

lämpligt. Därtill kommer, att frågan om lönereglering för fångvårdens

tjänstemän för närvarande är föremål för behandling i löneregleringskommittén,

och det synes mig med hänsyn till den öfverensstämmelse,

som bör råda mellan fångvårdens lönestater och lönestaten för Bona,

lämpligt att afvakta resultatet af sagda arbete, innan frågan om ny lönestat

för Bona upptages till behandling. Att med anledning af den förvissa

af fångvårdsstatens befallningshafvande år 1907 verkställda lönereglering-

göra partiella ändringar i sistnämnda lönestat, torde ej vara

nödigt.

Med anledning häraf anser jag mig icke böra biträda styrelsens

framställning i nu ifrågavarande del.

Däremot synes mig styrelsens begäran om anslag till ytterligare

två förmän vara förtjänt af bifall.

Redan uti åberopade skrifvelsen den 19 oktober 1906 uttalade styrelsen

farhåga för att, sedan elevernas antal ökats, det nuvarande

antalet förmän icke skulle vara tillräckligt för utöfvande af den i stadgan

för anstalten föreskrifna ständiga tillsynen öfver eleverna samt

deras handledning i olika arbetsgrenar och yrken, och den erfarenhet,

som sedan vunnits, torde hafva ådagalagt behofvet af den nu begärda

förstärkningen i arbetskrafter. Jag hemställer alltså, att i staten måtte

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Motion i

Andra

Kammaren.

Utskottets

yttrande.

uppföras anslag till två nya förmän med samma aflöning som de förutvarande.

Beträffande den af styrelsen begärda ökning uti anslaget till kost

och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. anser jag, i

öfverensstämmelse med livad ofvan sagts rörande den föreslagna ökningen

af löneförmånerna för befattningshafvande vid anstalten, särskild beklädnadsersättning

åt tio förmän och en maskinist för närvarande ej

böra utgå, hvarjämte jag ej finner skäl tillstyrka bifall till det äskade

anslaget om ammunition för elevers målskjutningsöfningar. I öfrigt har

jag ej funnit anledning till erinran mot hvad styrelsen med afseende å

ifrågavarande anslag anfört.

På de grunder styrelsen anfört, vill jag, i händelse medel komma att

beviljas till anställande af ytterligare två förmän, förorda bifall till styrelsens

framställning om ett anslag å 7,000 kronor till uppförande af en bostadsbyggnad

för hvardera af dessa förmän.

Som öfriga af styrelsen föreslagna ny- och ombyggnader synas vara

af beliofvet påkallade samt kostnaderna därför skäliga, anser jag mig böra,

under åberopande tillika af hvad hofintendenten Lindgren i denna fråga

anfört, tillstyrka de begärda anslagens beviljande.

Liksom styrelsen anser jag fördelaktigt, att, då arbetskraft för

brukande af hemmanet Ubbelsby finnes att tillgå vid anstalten, driften

af gården öfvertages af denna, och har jag- intet att erinra emot

det af styrelsen äskade anslaget af 3,000 kronor till inventarier och

dragare å gården liksom ej heller emot styrelsens begäran att dessa medel

äfvensom medel för uppförande af de föreslagna två förmänsbyggnaderna

ställas till styrelsens förfogande redan under år 1908.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af

herr P. Pehrsson i Österby inom Andra Kammaren väckt, till utskottet

hänvisad motion (n:o 75), däri hemställts, att Riksdagen ville bevilja

till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostringsanstalt

å Bona ett förslagsanslag högst 29,500 kronor och till kost och beklädnad

åt de vid anstalten intagna elever m. m. ett förslagsanslag af 46,500

kronor.

Beträffande de'' skäl, som motionären åberopat till stöd för sin

berörda framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Hvad först angår Kungl. Maj:ts förslag om förändringen af anstaltens

benämning, har utskottet icke velat motsätta sig detsamma.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

89

Vidkommande frågan om aflöning för tjänstemän och betjänte vid

anstalten har herr Pehrsson i sin motion upptagit styrelsens för anstalten

här ofvan omförmälda yrkanden, i hvad de afse löneförbättring åt

de lägst aflönade befattningshafvande därstädes. Då alltså de skäl, som

departementschefen anfört emot styrelsens framställning i berörda afseende,

gälla jämväl beträffande herr Pehrssons motion, har utskottet,

som instämmer i hvad departementschefen i ämnet anfört, ansett sig

böra, med afstyrkande af herr Pehffesons motion, biträda Kungl. Maj:ts i

ifrågavarande afseende gjorda framställning, detta så mycket mera, som

utskottet icke kan dela motionärens uppfattning, att berörda personal

bör i alla hänseenden jämnställas med fångvårdspersonalen. Utskottet

har ej heller funnit anledning till erinran mot den af Kungl. Maj:t

föreslagna anslagsökningen för aflöning af två nya förmän.

I fråga om det begärda anslaget för ny- och ombyggnader samt

inventarier m. m. har utskottet visserligen ansett behofvet af ombyggnad

af stall och vagnslider icke vara så trängande, som styrelsen uttalat,

men då i allt fall ganska vidlyftiga reparationsarbeten å dessa byggnader

måste vidtagas, har utskottet ansett sig böra -tillstyrka beviljandet

af det äskade beloppet 20,100 kronor.

Som utskottet icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

i öfrigt under denna punkt föreslagit, fåi utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å herr Pehrssons

ofvannämnda motion, på extra stat för år 1909 bevilja:

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid

statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag

högst 26,250 kronor,

b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna

elever m. m. ett förslagsanslag'' af 45,400 kronor

samt

c) till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.

ett belopp af 20,100 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att af sistberörda belopp

under år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel

utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.

25:o) I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

hemställer iitskottet,

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Resestipendier.

[23.]

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Statskontor ets

förskott.

[24.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1909

anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier

åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarne

bereda sig för domarekallet.

26:o) Uti punkt 24 af denna hufvudtitel bär Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att till täckande af nedan omförmälda af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter, 103,382 kronor 61 öre, å extra stat för

år 1909 anvisa ett motsvarande belopp, som för afrundande af hufvudtitelns

slutsumma borde uppföras med 103,416 kronor.

Rörande denna framställning bar departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Jämlikt föreskrifter i särskilda nådiga bref har statskontoret under

förskottstitel utbetalt följande belopp:

arfvode m. m. till kommitterade för utarbetande

af förslag till åtgärder för beredande af lättnad

i Riksdagens arbete.............kronor 1,010: —

till bestridande af kostnader för biträde inom justitiedepartementet

vid uppgörande af förslag till

rösträttsfrågans lösning samt för biträde vid be
-

handling af proposition angående vissa ändringar

i gällande bestämmelser rörande den politiska

rösträtten och därmed sammanhängande frågor » 5,976: 5 6

till bestridande af kostnaderna för en statistisk utredning

i rösträttsfrågan............. » 10,050: —

för anskaffande af afskrifter af renoverade protokoll

för Ofvan-Siljans domsaga............ » 5,994:2 4

kostnad för den s. k. skiftesstadgekommittén .... » 11,918: —

kostnad för den s. k. vattenrättskommittén...... » 10,804: 3 5

kostnad för den s. k. dikningslagskommittén..... 12,274: 4 4

kostnad för den s. k. aktiebolagskommittén..... » 19,430: 2 8

kostnad för kommittén för revision af gällande konkurslagstiftning

................... 1,368:50

kostnad för kommittén för utarbetande af förslag till

omorganisation af stiftsstyrelse m. m..... 5,920: 3 6

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

bearbetning af den s. k. krigslagsstiftningskommitténs

förslag................ . » 625: —

Transport kronor 85,371: 7 3

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

91

Transport kronor 85,371: 7 3

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

behandling af lagförslag angående registrerade

föreningar för annan än ekonomisk verksamhet

m. m............. )} 1,443: 6 3

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

utarbetande af vissa nådiga propositioner ... » 355: 50

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

behandling af vissa frågor angående fiskerilag
stiftningen.

.................... » 288: 8 8

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

behandling af frågor angående omarbetande af

gällande bestämmelser om tillsättande af prästerliga

tjänster m. m............... » 1,451: 6 7

kostnad för utredning af frågan om inrättande af en

administrativ högsta domstol.......... 9,666: 7 o

kostnad för utredning rörande möjlighet att vid upphäfvande

af imnutningsrätten inom Norrbottens

län kunna uppmuntra den enskilda företagsamheten

till upptäckande af malmfyndigheter m. m. » 1,987: 5 0

kostnad för biträde inom justitiedepartementet vid

behandling af förslag till lag angående förekommande

af vanhäfd å jordbruk i Norrland

och Dalarne m. m................. » 817: —

kostnad för öfverlämnande till fångvårdens förfogande

af Färentuna härads gamla tingshus vid Svartsjö

m. m......................_2,000: —

kronor 103,382: 61

Med anmälan härom har statskontoret anhållit, att ersättning måtte

beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.

Den sist angifna kostnaden afser godtgörelse till Färentuna härad

för öfverlämnande till fångvårdens förfogande af en förut till tingshus

för häradet använd byggnad, belägen inom det från Svartsjö kungsladugård

till tvångsarbetsanstalten därstädes upplåtna område, järnte tillhörande

trädgårdstäppa och uthus.

Rörande tillkomsten af ifrågavarande byggnad är upplyst, att då

ett vid Väsby länsmansboställe i äldre tider uppfördt tingshus på 1760- talet befunnits så förfallet, att det borde ombyggas, Konung Adolf Frediik

erbjudit Färentuna häradsbor plats för en ny tingshusbyggnad vid

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Svartsjö slott samt vid byggnadens uppförande tillika understödt häradsborna

genom att bestå erforderliga byggnadsmaterialier, medan häradsborna

bidragit till nybyggnaden med dagsverken.

Skyldigheten att underhålla byggnaden i fråga ingick ursprungligen

i arrendet af kungsladugården. Sedan emellertid genom arrendatorns

försummelse härutinnan byggnaden fått i hög grad förfalla, förklarade Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 24 januari 1826, att häradsborna, om de så

åstundade, finge än vidare till tingshus begagna byggnaden, mot förbindelse

för dem att under tiden underhålla densamma, men med rättighet för dem

att uppbära arrendet för i byggnaden idkad värdshusrörelse jämte en därintill

varande trädgårdstäppa. På grund häraf beslöto häradsborna vid sammanträde

den 17 juni 1826, med godkännande af det till dem sålunda

gjorda erbjudande, att genast vidtaga åtgärder för byggnadens iståndsättande,

för livilket arbete kostnaden beräknades uppgå till omkring

2,000 riksdaler. Med föranledande af en vid nämnda sammanträde

beslutad underdånig framställning utlät sig Kungl. Maj: t genom resolution

den 25 oktober 1826, att af hvad i detta ämne redan blifvit i

nåder förklaradt, det vore en följd, att häradsborna finge mot de föreskrifna

villkoren begagna värdshusbyggnaden vid Svartsjö till tingshus,

så länge den kunde därtill nyttjas. Byggnaden har sedermera intill

senaste tid begagnats såsom tingshus för häradet och af häradet underhållits.

Sedan emellertid Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 15 november

1901 förordnat, att Södra Roslags domsaga, omfattande, bland annat,

Färentuna härad, skulle utgöra ett tingslag med tingsställe i eller invid

Stockholm, inkommo fångvårdsstyrelsen och häradsborna hvar för sig

till Kungl. Maj:t med underdåniga framställningar rörande det framtida

användandet af omförmälda byggnad.

Uti underdånig skrifvelse den 7 februari 1902 framhöll fångvårdsstyrelsen

olämpligheten af, att i tvångsarbetsanstaltens omedelbara närhet

och inom dess eget område — byggnaden i fråga är nämligen belägen på

ett afstånd af endast 150 meter från det till anstalten upplåtna slottet å

Svartsjö — hafva en lokal, hvaröfver anstalten icke ägde myndighet

och som kunde komma att användas på ett för ordningen och stillheten

inom anstalten störande sätt. Fångvårdsstyrelsen framhöll vidare, hurusom

antalet bostadslägenheter åt gifta vaktbetjänte icke stode i motsvarighet

till vaktkonstapelstyrkan och att möjlighet ej förefunnes för

konstaplarna att få hyra bostäder på ett med deras tjänstgöringsskyldighet

förenligt afstånd från anstalten. På grund häraf måste vid

val af vaktkonstaplar företräde lämnas åt ogifta personer, oafsedt om

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

93

dessa vore för tjänsten mest passande, under det å andra sidan hinder

stundom yppats för bibehållande af dugliga betjänte, som, efter ingående

af äktenskap, måste i brist på bostäder vid Svartsjö söka annan

tjänstgöring. Då jämlikt nådigt bref den 13 december 1901 vid indragning

af centralfängelset å Nya varfvet fem konstapelslöner skulle därifrån

öfverflyttas till Svartsjö, komme med inberäkning häraf vaktkonstapelsstyrkan

därstädes att uppgå till 35 man, medan bostäder åt gifta

funnes allenast för 15. Med anledning häraf och då tingshusbyggnaden,

som vore i godt skick och sjmnerligen rymlig, väl lämpade sig för

inredande af vaktkonstapelsbostäder med flera för anstalten behöfliga

lägenheter, hemställde styrelsen, att då byggnaden upphörde att begagnas

såsom tingshus, densamma med tillhörande trädgårdstäppa måtte

öfver!ämnas till fångvårdens förfogande.

Öfver fångvårdsstyrelsens berörda framställning infordrades yttranden

från, bland andra, domänstyrelsen och Eders Kungl. Majrts befallningshafvande

i Stockholms län, hvilka myndigheter därvid förklarade

sig ej hafva något att erinra mot bifall till framställningen, Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande dock under förutsättning att häradet ej kunde

anses hafva någon rätt att fortfarande begagna byggnaden.

De tingshusbyggnadsskyldige i häradet, som hördes öfver framställningen,

bestredo på anförda skäl bifall till densamma. Äfven Färentuna

häradsrätt hemställde om afslag.

I underdånig skrifvelse den 14 april 1903 anhöllo härpå Färentuna

häradsbor att utan hinder af tingsställets förflyttning från Svartsjö

fortfarande få för gemensamt gagn till kommunala och andra allmänna

ändamål disponera ifrågavarande byggnad, som med hänsyn till sitt

centrala läge vore för nämnda ändamål för häradet oundgängligen behöflig.

Till stöd för denna framställning åberopades af häradsborna,

att då de icke brustit i den dem åliggande underhållsskyldighet och

sålunda icke förverkat den nyttjanderätt, som blifvit dem upplåten,

samt byggnaden, som under de senare åren undergått kostsamma

reparationer, ännu och för lång tid framåt kunnat användas till tingshus,

det icke syntes med rättvisa och billighet öfverensstämmande,

att häradsborna, sedan de mot sitt bestridande ålagts att förflytta tingsstaden

till annan plats, utan vidare beröfvades den förmån, som blifvit

dem af Kungl. Maj:t tillförsäkrad.

I ärendet hördes härpå ytterligare justitiekanslersämbetet, som

uttalade, att, enligt hvad af handlingarna framginge, ingen annan än

kronan kunde göra anspråk på äganderätt till byggnaden. Häradsborna

hade endast fått rätt att mot underhållsskyldighet begagna bygg
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

naden till tingshus, därvid till lindring i underhållsskyldigheten medgifvits

dem att åtnjuta arrende af värdshuset jämte trädgårdstäppan.

I valet mellan de föreslagna användningssätten hade ämbetet särskildt

fäst sig vid, att genom byggnadens och täppans öfverlämnande till fångvårdens

förfogande ett statsintresse blefve tillgodosedt. I jämförelse

härmed syntes häradets skäl för dess framställning mindre tungt vägande.

Ämbetet tillstyrkte därför bifall till fångvårdsstyrelsens hemställan.

Den 4 februari 1907 ingåfvo häradsborna en ytterligare skrifvelse

i ärendet till Kungl. Maj:t. Vid denna skrifvelse voro fogade handlingar,

som utvisade, att, vid sammanträde med utsedda sockneombud

inom häradet för ordnande af gamla tingshusets angelägenheter den

29 januari 1907, ombuden förenat sig om det uttalande, att, därest

fångvårdsstyrelsen, för att snarast möjligt komma i besittning af omförmälta

tingshusbyggnad, vore villig till häradet utbetala skälig ersättning

för såväl tingshuset som de till detsamma af häradet uppbyggda

uthusbyggnader, mot det att häradet afstode från alla anspråk å såväl

dispositions- som äganderätt till tingshuset, ombuden icke ville ställa

sig afvisande till en sådan uppgörelse. I sammanhang härmed hade

ombuden föreslagit, att den häradet för sådant fall tillkommande ersättning

för dessa byggnader måtte bestämmas till ett belopp, motsvarande

byggnadernas brandförsäkringsvärde eller 5,050 kronor. Härjämte hade

ombuden utsett särskilda kommitterade för möjligen blifvande underhandlingar

med fångvårdsstyrelsen.

Slutligen öfverlämnade fångvårdsstyrelsen med underdånig skrifvelse

den 31 augusti 1907, under tillstyrkan, en från bemälde kommitterade

till styrelsen inkommen skrift, däri anspråket på godtgörelse för afträdande

af omförmälda tingshusbyggnad med därtill hörande af häradet

uppförda uthusbyggnader nedsattes till 2,000 kronor.

Vid ärendets föredragning den 6 september 1907 förordnade Kungl.

Maj :t, med godkännande af den af de kommitterade å häradets vägnar

sålunda erbjudna samt af fångvårdsstyrelsen tillstyrkta uppgörelse, att,

sedan ifrågavarande byggnad numera upphört att begagnas såsom tingshus

för häradet, byggnaden jämte tillhörande trädgårdstäppa och uthusbyggnader

skulle öfverlämnas till fångvårdens förfogande mot godtgörelse

till häradet i ett för allt med 2,000 kronor, hvilket belopp statskontoret

anbefalldes utbetala till fångvårdsstyrelsen af tillgängliga medel under

förskottstitel för att sedermera hos Riksdagen anmälas till ersättande.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot ifrågavarande framställning,

hvadan utskottet, som under punkt 10 härofvan framställt

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

95

förslag om den åtgärd, som må vara erforderlig för jämnande af hufvudtitelns

slutsumma, hemställer,

att Riksdagen må till täckande af omförmälda

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 103,382

kronor 61 öre, å extra stat för år 1909 anvisa i jämnt

krontal 103,383 kronor.

27:o) Kungl. Maj:t liar uti punkt 25 af denna liufvudtitel föreslagit

Riksdagen att för inrättande af ett j ordregister i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kommitterades förslag till förordning angående

jordregister med de däruti vid omarbetning inom justitiedepartementet

gjorda förändringar och i enlighet med de närmare föreskrifter, som af

Kungl. Maj:t meddelas, bevilja ett reservationsanslag af 750,000 kronor

och däraf på extra stat för år 1909 anvisa 150,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel

utanordna, hvad som kan finnas erforderligt.

För detta ärendes behandling kommer utskottet att sammanträda

med lagutskottet; och kommer det sammansatta utskottet att framdeles

häröfver afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

28:o) Kungl. Majit har under denna liufvudtitel vidare uti punkt

26 föreslagit Riksdagen att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 13 nästlidne januari angifna

grunder, af extra lönetillägg för år 1908 åt vissa tjänstemän och betjänte

i justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt i de till

justitiedepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år

1909 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 130,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

29:o) Under denna kufvudtitel har Kungl. Maj:t slutligen, uti

punkt 27, föreslagit Riksdagen att för beredande af uppfostran åt minderåriga

förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt domstols förordnande

Inrättande af

ett jordregister.

[25.]

Extra lönetillägg.

[26.]

Tv ån g suppfostran

åt

minderåriga

kvinnliga förbrytare.

[27.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1909

anvisa dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom ersättning för

hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor

och biträden vid sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag

å 6,000 kronor till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers

bespisning, beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid elevs utskrifning.

Vid detta ärendes behandling i statsrådet anförde den särskild t,

för ordnade föredraganden, statsrådet Hederstierna, följande:

»I statsverkspropositionen till 1905 års Riksdag anmäldes, att

Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 31 december 1904, med stöd

af 1 § i lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols

förordnande om tvångsuppfostran, erkänt diakonissanstaltens i Stockholm

skyddshem vid Sjötorp i Stockholms län såsom allmän uppfostringsanstalt.

Samma Riksdag beviljade därefter erforderliga medel

för beredande vid detta skyddshem af uppfostran åt minderåriga förbrytare

af kvinnligt kön genom att på extra stat för år 1906 anvisa ett förslagsanslag

af 10,000 kronor, däraf 5,000 kronor beräknades för hvartdera

af åren 1905 och 1906. Åt delegerade för anordnande af tvångsuppfostringsanstalten

å Bona hade genom nådiga brefvet den 31 december

1904 uppdragits att med diakonissanstalten uppgöra närmare

aftal angående villkoren för dylika förbrytares mottagande vid skyddshemmet.

Enligt det aftal, som härutinnan träffades med anstalten,

åtog sig denna att under en tid af två år, räknad t från 1905 års

början, å skyddshemmet mottaga högst sex minderåriga kvinnliga förbrytare.

Efter det detta aftal blifvit underställd! Kungl. Maj:ts pröfning,

bestämde Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 30 juni 1905, med godkännande

i hufvudsak af berörda aftal, bland annat, att diakonissanstalten

skulle vara berättigad att uppbära dels för nödig inredning och nyanskaffning

i lokalerna äfvensom i hyresafgift och för eventuellt återställande

af lokalerna i deras förra skick en summa för en gång af

1,000 kronor, dels ock för beklädnad, kost, undervisning, sjukvård m. m.

en dagafgift för hvarje elev, ej understigande 1 krona 50 öre och ej

öfverstigande 2 kronor, däri ej inräknadt resekostnader eller utrustning

vid elevs utskrifning från skyddshemmet.

Sedermera förklarade sig emellertid diakonissanstalten icke kunna

efter den 1 januari 1907 mottaga minderåriga kvinnliga förbrytare till

uppfostran å skyddshemmet vid Sjötorp, men erbjöd sig att på vissa

villkor å den af diakonissanstalten inköpta egendomen Viebäck i Yästra

härad af Jönköpings län från och med den 1 januari 1907 tillsvidare

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

97

och intill två år efter skedd uppsägning till uppfostran mottaga högst

tolf sådana förbrytare.

Sedan Kungl. Maj:t med stöd af detta erbjudande till 1906 års

Riksdag gjort framställning om beviljande af medel för beredande af

uppfostran åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt

domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, anvisade

Riksdagen, med bifall till denna framställning, på extra stat för år

1907 dels ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom ersättning för

hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna

vid sådan anstalt, dels ock ett förslagsanslag å 5,000 kronor till

godtgörelse af de vid anstalten mottagna elevers bespisning, beklädnad,

undervisning, läkar- och sjukvård m. in. äfvensom till utrustning vid

elevs utskrifning.

Härefter har Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 16 juni 1906

erkänt diakonissanstaltens skyddshem å Viebäck såsom allmän uppfostringsanstalt,

afsedd att med 1907 års ingång mottaga minderåriga kvinnliga

förbrytare, äfvensom, med godkännande af diakonissanstaltens erbjudande

och de af anstalten härför uppställda villkor, stadgat, bland

annat, att diakonissanstalten skall vara berättigad att såsom ersättning

för de utgifter, skyddshemmet på grund af det gjorda erbjudandet får

vidkännas, af statsmedel uppbära:

a) i hyra årligen ....................................................... kronor 1,000: —

Därest till följd af uppsägning från statens sida aftalet upphör

inom tio år från den 1 januari 1907, skall denna hyresersättning ändock

utgå under tio år, räknadt från och med år 1907.

b) för vedbrand, inventarier, telefon m. m. årligen kronor 300: —

c) såsom bidrag till lön åt anstaltens föreståndarinna

årligen .................................................................................... „ 800: —

d) för bespisning, beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård

m. m. för hvarje vid anstalten jämlikt ofvannämnda lag mottagen elev

en afgift för hvarje dag af 1 krona,

e) för elevernas utrustning vid deras utskrifning från anstalten

100 kronor för hvarje afgående elev.

Dessa ersättningsbelopp äger diakonissanstalten kvartalsvis utbekomma

efter afdrag för de medel, som på grund af 10 § i omförmälda

lag må hafva influtit.

Senaste Riksdag har på extra stat för år 1908 för ifrågavarande

ändamål anvisat enahanda belopp, som af 1906 års Riksdag beviljades.

Enligt de af styrelsen för skyddshemmet vid Sjötorp afgifna redogörelser

för verksamheten vid nämnda skyddshem under åren 1905 och

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami, 1 Afd, 3 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

1906 vårdades därstädes under år 1905 allenast en elev, om hvars insättande

i allmän uppfostringsanstalt domstol förordnat. Under år 1906

tillkommo ytterligare fyra dylika elever. Af ifrågavarande fem elever

hafva sedermera fyra öfverflyttats till skyddshemmet å Viebäck, hvaremot

den femte af särskilda skäl fått kvarstanna vid Sjötorp.

Uti underdånig skrifvelse den 25 oktober 1907 har diakonissanstalten

meddelat, att å skyddshemmet å Viebäck numera äro intagna

nio minderåriga förbrytare af kvinnligt kön.

Då det antal elever, för h vilket hemmet å Viebäck är afsedt,

sålunda i en snar framtid torde blifva fylldt, har diakonissanstalten

ansett sig böra anmäla detta förhållande för den åtgärd, Kungi. Maj:t

kan finna lämpligt vidtaga. För den händelse upprättandet af ett nytt

skyddshem å Viebäck för ifrågavarande ändamål anses lämpligt, har

diakonissanstalten förklarat sig beredd att åtaga sig detta uppdrag;

och har diakonissanstalten med afseende härå åberopat en vid skrifvelsen

fogad, af anstaltens föreståndare hofpredikanten Ernst Lönegren i ämnet

upprättad promemoria.

I denna promemoria erinras till en början, att först i september

månad 1907 den elev, som längsta tiden omhänderhafts af diakonissanstalten,

vårdats den tid af 2 år, som i 5 § ofvanberörda lag fastställts

såsom minimitid för elevs vistelse å skyddshem, samt att hon ännu

icke kan sägas hafva vunnit nödig stadga i sinnesriktning och uppförande

för att böra utskrifvas från skyddshemmet. De öfriga i hemmet

intagna hafva vårdats därstädes respektive 19, 18, 13, 12, 9, 6, 3

och 1 månader.

Vidare anföres, att vid öfvervägande af de olika sätt, på hvilka

tvångsuppfostran kan beredas för ett ökadt antal minderåriga kvinnliga

förbrytare, hufvudsakligen tre vägar erbjuda sig:

a) upprättande af en statsanstalt i öfverensstämmelse med den

för manliga elever å Bona inrättade;

b) ökande af antalet elever i det nuvarande skyddshemmet å

Viebäck, eller

c) upprättande af ännu ett skyddshem därstädes af samma storlek

som det sistnämnda.

Mot alternativet a) torde, utom ekonomiska skäl, tala, att äfven

om antalet kvinnliga elever visat sig växa hastigare, än som vid det

nu gällande aftalets ingående beräknats, det dock är sannolikt, att detta

antal kommer att vida understiga antalet minderåriga manliga förbrytare,

hvarjämte synnerligen starka pedagogiska grunder tala mot ett

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

99

sammanförande i samma hem af ett större antal minderåriga kvinnliga

förbrytare.

Alternativet b) kan såväl af nyssberörda principiella skäl, hvars

riktighet på det kraftigaste bestyrkts genom den af diakonissanstalten

vunna erfarenhet, som ock af lokala och andra orsaker icke heller

förordas.

Alla skäl tala däremot för anlitande af alternativet c) eller upprättande

af ännu ett vårdhem af samma storlek som det nuvarande

hemmet vid Viebäck, vare sig det tänkes inrättadt med eller utan samband

med detta.

Då det af alla sakkunniga kraftigt framhålles, att smärre vårdhem

för vilsekomna äro att i hög grad föredraga, och diakonissanstalten på

flera närbesläktade områden gjort samma erfarenhet, tillstyrkes utan

tvekan, att ytterligare ett skyddshem upprättas vid Viebäck och

bör detta förläggas på ett afstånd af omkring 1/3 kilometer från det

förra hemmet, skildt därifrån genom skog, samt stå under samma

öfverledning som det nuvarande.

Detta andra hem beräknas likaledes för 12 elever. Då en nybyggnad

blir af nöden för detta hem, bör vid dennas uppförande tillses,

att däri inredas såväl samlingssal, arbetssalar, matsal, kök, rum för föreståndarinna

och biträden m. m. som nödigt antal sofrum, af livilka minst

sex böra vara enskilda. Detta på grund af det kännbara beliofvet af

bättre isolering af de mer svårartade eleverna, än hvad hittills kunnat

åstadkommas.

Vid hemmet skulle beredas tillfälle till, förutom hemslöjd, tvätt

och trädgårdsarbete.

Fördelen af detta andra hems anordnande i samband med det

förra hemmet vore, utom enhetligheten i ledning och möjligheten af

elevernas lämpliga fördelning mellan de båda hemmen, framför allt den

ökade möjligheten till mera individuell behandling, då nämligen två hem,

det ena hållet jämförelsevis mera strängt och det andra mera fritt, skulle

medgifva en hälsosam och af pedagogiska skäl betydelsefull klassificering

med hänsyn såväl till bättre och sämre individer i allmänhet som till

beliofvet af skärpt öfvervakande under första tiden af elevs vistelse å

hemmen och af en relativ frihet vid öfvergången till det yttre lifvet.

Vidkommande den ekonomiska sidan af saken skulle det naturligtvis

kunna ställa sig billigare, om endast ett stort vårdhem upprättas.

Men denna fördel skulle på ofvan anförda grunder säkerligen blifva

alltför dyrköpt. Detta omdöme stödjes äfven på uttalanden af danska

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

och tyska sakkunniga, hvilka enstämmigt och utan tvekan ansett den

nu föreslagna vägen såsom den mest tillfredsställande.

Skulle mot förmodan ifrågavarande två hem i en framtid visa sig

icke vara tillräckliga — detta i hög grad beroende på den domstolspraxis,

som kan komma att utbilda sig — så vore inrättandet af ytterligare

ett mindre hem den naturliga och följdriktiga utvecklingsvägen.

Och då diakonissanstaltens egendom Viebäck liar en areal af flera hundra

tunnland och dess läge är ur alla synpunkter det bästa, torde icke en

sådan möjlighet behöfva ingifva tvekan.

Vidare framhålles i promemorian, att utgångspunkten för en ekonomisk

uppgörelse mellan staten och diakonissanstalten naturligen bör, nu

såsom förut, vara den, att statsverket vidkännes samtliga kostnader för

hemmens upprätthållande. Diakonissanstalten har uppgjort sina kalkyler

utan annan beräknad inkomst för anstalten än vanlig ersättning för de

direkt vid hemmen anställda personerna och de direkta utgifterna.

Då emellertid vid upprättande af ett nytt hem icke såsom vid

det nu gällande aftalets ingående en färdig byggnad för hemmet

finnes att tillgå, utan nybyggnad måste ske och denna af försiktighetsskäl

bör uppföras af tegel, kan icke lokalhyran beräknas så lågt

som vid det nuvarande hemmet, utan måste hänsyn tagas till kostnaden

för amortering af det byggnadslån, diakonissanstalten, om

nybyggnad skall ske, nödgas upptaga. Likaledes måste, särskildt vid

tanken på de ''svårare elevernas öfvervakande och fostran, antalet vårdarinnor

beräknas större än förut, i följd hvaraf kostnaderna äfven i denna

del ökas. Dessutom har den redan nu vunna erfarenheten visat, att

elevernas moraliska medelnivå är betydligt lägre, än hvad man, särskildt

med hänsyn till hvad i motiven till ifrågavarande lag anföres, ansett

sig hafva haft anledning att vänta.

Vid uppgörande af förslag till ekonomiskt aftal hafva därför diakonissanstaltens

kostnader ansetts böra beräknas sålunda:

hyra ............................................................................................ kronor 2,500: —

ved, telefon, inventarier.......................................................... 300: —

bidrag till föreståndarinnans lön och underhåll ............ ,, 800: —

bidrag till ett biträdes lön och underhåll....................... „ 800: •—

dagkostnad för hvarje elev ............................................... „ 1: —

Sammanföras kostnaderna för det äldre hemmet och det föreslagna

nya, komma dessa att uppgå till:

hyra för två vårdhem, hvartdera afsedt för 12 elever, kronor 3,500: —

ved, inventarier, telefoner m. m...................................... „ 600: —

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 3.

101

bidrag till lön och underhåll åt föreståndarinna, biträdande

föreståndarinna och ett biträde efter 800 kronor

för enhvar ................................................................................ kronor 2,400: —

dagkostnad för hvarje elev................................................... „ 1: —

eller tillhopa 0,500 kronor jämte dagkostnad.

Enligt denna beräkning skulle, när elevantalet är fullt, kostnaden

för dag och elev komma att uppgå till 1,7 4 kr.

Vid en ny uppgörelse på nu angifna grunder borde de nu gällande

bestämmelserna i aftalet mellan staten och diakonissanstalten fortfarande

äga bestånd endast med nödiga förändringar till följd af kostnadernas

ökning. Detta särskildt hvad angår hyresersättning för det fall, att

aftalet genom uppsägning från statens sida skulle upphöra inom tio år

från det aftalet trädt i kraft. Likaså beträffande ersättning för elevernas

utrustning vid deras utskrifning från anstalten.

Slutligen meddelas, att i Tyskland mångenstädes af staten erkända

och understödda anstalter af förevarande slag upprättats i samband

med diakonissanstalter, samt att i Danmark flera enskilda skydd sanstalter

åtnjuta, förutom dagafgift för eleverna, statsunderstöd ända

upp till 10,000 kronor om året. Sålunda finnes ett hem för gossar,

afsedt för 15 elever, och ett flickhem för 30 elever, Indika livardtera af

staten understödjas med 3,000 kronor årligen utom dagafgifter. Omkostnaderna

i Sverige torde emellertid ställa sig ej oväsentligt dyrare än i

Danmark.

Öfver denna diakonissanstaltens framställning har genom nådig

remiss den 20 november 1907 yttrande infordrats från Eders Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län, som jämlikt nådiga brefvet

den 16 juni 1906 har uppsikt öfver skyddshemmet i fråga, såvidt angår

de elever, som där intagas, och har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

uti underdånig skrifvelse den 25 november 1907 på de skäl,

som af diakonissanstaltens föreståndare anförts, hemställt, att ännu ett

hem för minderåriga kvinnliga förbrytare måtte anordnas vid Viebäck

under samma öfverledning som det nuvarande hemmet därstädes, men

på något afstånd från detta, samt att byggnaden till det nya hemmet

uppföres af sten, hvilket synes vara högeligen önskvärd!. Den ökade

kostnad, som därigenom föranledes, torde, enligt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes åsikt, skäligen icke kunna beräknas lägre, än föreståndaren

för diakonissanstalten angifvit.

Den diakonissanstaltens framställning, för hvilken jag nu redogjort.

finner jag förtjänt af synnerlig uppmärksamhet. Den ökning af

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

*

antalet elever å nuvarande skyddshemmet å Viebäck, som ofvan angifvits,

gör det antagligt, att det stadgade maximiantalet elever därstädes inom

en nära framtid skall vara fylldt, och det synes därför otvifvelaktigt

vara af nöden, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att tillgodose

det behof af ytterligare tillfälle till tvångsuppfostran för minderåriga

kvinnliga förbrytare, som då uppkommer. Såväl ur ekonomisk som

öfriga synpunkter synes mig diakonissanstaltens förslag härutinnan

innebära den för staten mest ändamålsenliga lösning af förevarande

fråga, som för närvarande är möjlig. Äfven under förutsättning att

ytterligare ett skyddshem vid Viebäck inrättas, torde emellertid icke

vara erforderligt att till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers

bespisning m. m. för 1909 äska högre anslag än 6,000 kronor.»

Utskottet, som i likhet med föredraganden anser diakonissanstaltens

ifrågavarande förslag innebära en ur såväl ekonomisk som andra synpunkter

synnerligen ändamålsenlig lösning af föreliggande fråga, hemställer,

att Riksdagen må för beredande af uppfostran

åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka

enligt domstols förordnande skola insättas i allmän

uppfostringsanstalt, på extra stat för år 1909 anvisa

dels ett belopp af 6,500 kronor att utgå såsom

ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom

bidrag till aflöning åt föreståndarinnor och biträden

vid sådan anstalt,

dels ock ett förslagsanslag å 6,000 kronor till

godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,

beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård

m. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.

Stockholm den 18 februari 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ioe

Reservationer:

vid punkten 10 (angående väckt motion om rättegångsbiträde åt

genom olycksfall i arbete skadade arbetare m. m.):

af herrar I). Persson, E. Hammarlund, K. Starbäck och J. T.

Larsson, livilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Uti en inom Andra Kammaren väckt motion — — — 6,400

kronor.

Beträffande de skäl — — — hänvisa till motionen.

Vid nästlidet års riksdag — — — utsedda personer.

Motionen blef — — — sätt utsträckas.

Riksdagens ofvanberörda skrifvelse lär väl knappast kunna föranleda

Kungl. Maj:t att till pröfning upptaga det af motionären framförda önskemålet:

beredande genom statens försorg af rättegångsbiträde åt genom

olycksfall i arbete skadade arbetare. Men då utskottet, som väl finner

syftet i motionärens förslag vara behjärtansvärdt, likväl icke tilltrott sig

att bedöma, huruvida det af motionären framställda förslaget till frågans

lösning är det lämpligaste, anser utskottet denna fråga böra göras till

föremål för pröfning i samband med den omarbetning af lagen den 5

juli 1901 angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete,

som nu pågår.

På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af herr Larssons förevarande

motion må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t, i sammanhang med

omarbetning af lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd af olycksfall i arbete, taga i

öfvervägande, huru genom olycksfall i arbete skadade

arbetare eller deras efterlefvande lämpligast skola

beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde!!.»

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

vid punlcten 24 (angående statens uppfostringsanstalt å Bona):

af lierr E. Hammarlund, som anfört följande:

»Sedan lönestaten för uppfostringsanstalten å Bona af 1904 års

Riksdag fastställdes, därvid lönen för andre läraren, hvilken naturligtvis

bör hafva åtminstone den kompetens, som är stadgad för folkskollärarne,

bestämdes till 1,200 kronor med två ålderstil]ägg, hvartdera å

200 kronor, har genom beslut af 1906 års Riksdag ny löneregleringför

rikets folkskollärare ägt rum. Denna lönereglering borde hafva till följd

en häremot svarande höjning af lönen för andre läraren å Bona,

därest anstalten skall kunna påräkna att få platsen besatt med duglig

och lämplig innehafvare. Styrelsen har ock ansett, att begynnelselönen

bör sättas till 1,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor

hvartdera. Då emellertid Kungi. Maj:t ej funnit skäl godkänna detta

förslag, och då detsamma ej heller motionsvis upptagits, kan jag ej

härvidlag genom ett yrkande söka åstadkomma en välbehöflig ändring.

Med anledning af herr P. Pehrsson i Österby inom Andra Kammaren

väckta motion, n:o 75, kan däremot ett dylikt yrkande göras beträffande

de lägst aflönade befattningshafvandena, nämligen förmännen,

maskinisten, bokhållaren och husmodern. En tillämpning af Bönastyrelsens

lönestatsförslag beträffande dessa befallningshafvande skulle

betinga en ökning i det af Kungl. Maj:t äskade förslagsanslaget till

aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid Bona med 8,250 kronor,

hvarjämte för beredande af beklädnadsersättningar åt 10 förmän och 1

maskinist skulle erfordras en höjning af det till anstaltens verksamhet

i öfrigt begärda förslagsanslag med 1,100 kronor.

Motionären har liksom styrelsen särskildt framhållit nödvändigheten

att bereda förmännen vid Bona en bättre ekonomisk ställning.

I detta hänseende framhåller motionären, att de kraf, som ställas på en

förman vid en uppfostringsanstalt af Bonas art, äro betydligt större än

de, som ställas på en vaktkonstapel vid ett fängelse eller en tvångsarbetsanstalt.

bitom det, att de skola sköta en vaktkonstapels tjänst

vid en anstalt, där icke vanliga, arbetet understödjande ordningsförhållanden

förekomma, utan där det uppfostrande momentet med det

ansvar och de svårigheter, som äro därmed förbundna, är det dominerande,

skola de dessutom gifva handledning i olika arbetsgrenar och yrken.

Att de då skola hafva en så afsevärdt mindre årsinkomst än vaktkonstaplarne,

som 850 högst 1,000 kronor mot deras 1,200 högst 1,400

kronors, kan icke verka till anstaltens fromma. Då hemställan göres

därom, att de lägre befattningshafvandes vid Bona aflöningsförmåner

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

105

måtte liöjas till samma belopp som med dem jämställdes i fångvården,

är det icke endast på grund af att billighet och rättvisa synes kräfva

detta, utan äfven på den grund, att det synes vara en naturlig konsekvens

af det beslut om höjning af fångvårdsbetjäntes löner, som 1907 års

Riksdag fattade, och tillika vara ett villkor för att denna anstalt skall

kunna draga till sig och behålla de dugliga krafter, som iiro oundgängligen

nödiga för lösandet af dess svåra och kräfvande uppgift.

Under hänvisning till hvad styrelsen och motionären anfört i nu

föreliggande ämne har jag yrkat,

att Riksdagen, i anledning af Kungi. Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till den af herr

Pehrsson i ämnet väckta motionen, må på extra stat

för år 1909 bevilja

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid

statens uppfostringsanstalt å Bona ett förslagsanslag

högst 29,500 kronor,

- b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever m. m. ett förslagsanslag af 46,500

kronor, samt

c) till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.

ett belejjp af 20,100 kronor,

med rätt för Kungl. Maj: t att af sistberörda belopp

under år 1908 förskottsvis af tillgängliga medel

utanordna hvad som kan finnas erforderligt»;

samt af herrar K. Starbäck och J. T. Larsson, som instämt i herr

Hammarlunds förenämnda yrkanden.

Bih. till RiJcsd Prof. 1908. 4 Smal. 1 Afd. 3 Häfl.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1908 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor. j ö.

17.000 —

42.800 —

8,000 —

275,700 —

18.800 —

160,300 j —

688,287 —

476,913 —

208,718 ; —

11,100 —

55.000 —

2,095,600

84,000

18,500

18,000

—

165,000

—

111,971

—

4,500

—

2,000

-

S:a

4,461,684

—

Departementschefen ................................................................................................

Departementets afdelning af Kungl. Majrts kansli. Nuvarande belopp........

Ökas med............................................................................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, för
Högsta

domstolen.............................................................................

Justitiekanslersexpeditionen....................................................................................

Nedre justitierevisionen. Nuvarande belopp ....................................................

Ökas med............................................................................................................

Svea hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp ............

Ökas med...........................................................

.....................................

Göta, hofrätt med därunder lydande justitiestat. Nuvarande belopp............

Ökas med............................................................................................................

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat. Nu
Ölcas

med..........................................................................................................

Krigshofrätten .......................................................................................................

Alderstillägg, förslagsanslag....................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen. Nuvarande belopp ........................................................

Okas med ........................................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag................................................................................................

Förslagsanslag. Nuvarande belopp ............................................................

Ökas med ...........................................................:.......................................

Alderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ................

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom

Medikolegala besiktningar, förslagsanslag, Nuvarande belopp........................

Minskas med............................................................................................................

Res- och traktamentspenningar ............................................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag................................

Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

107

Lätt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

Förslag till blif- j

vande riksstat: j

Anvisning i

kontant.

Kronor. ö.

.......................... 42,300

17,000

— j

.......................... 4,000

—

46,300

— i

slagsanslag ..............................................................

8,000

275,700

.......................... 160,300

__

18,800

—

.......................... 700

.......................... 688,287

—

161,000

— i

.......................... 10,500

.......................... 476,913

—

698,787

varande belopp .....................................................

.......................... 6,000

.......................... 208,713

482,913

:

.......................... 2,500

—

211,213

- j

................................................... 1,138,000: —

........................................................ 150,000: —

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag.............

59,500: —

3,500: — 63,000

758,900: —

1,288,000: — 2,046,900

..........99,200

11,100

..... 55,000

.

.......................... 40,000

—

2.249,100

- j

nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag..........

............................................................................................ 18,500

84,000

- i

.......................... 2,300: —

16,200

- 1

18,000

_ i

165,000

—!

111,971

— i

4,500

_i

i Bern, förslagsanslag .........................................

2,000

—

Summa

4,636,584

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. lätt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

.

Justitiedepartementet.

Kronor.

j

ö.

I

''

För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet ................

> bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid

justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............

» anställande af en andre ledamot å justitiedepartementets af del-

50,000

5,000

i

ning för lagärenden ...........................................................................

7,500

_;

i Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslärsämbetet ...........................

i För beredande för år 1909 af tillfällig löneförbättring åt ordinarie

8,500

—

och konstituerade revisionssekreterare ............................................

» beredande af tillfällig förhöjning af de i aflöningsstaten för nedre

justitierevisionen till en hvar af tre amanuenser upptagna tjänst-

19,000

göringspenningar ................................................................................

| Till aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex ama-

900

-1

nuenser i nedre justitierevisionen ....................................................

i » aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrator-

30,300

-i

kontor...................................................................................................

För fortsatt uppehållande från den 1 september 1908 af en extra

2,700

-1

division i Svea hofrätt........................................................................

32,700

-1

i Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter

i För vidtagande af åtgärder för aflägsnande af eldfara vid vissa läns-

3,250

|

!

och kronocellfängelser.......................................................................

i » inlösen af det af nuvarande läkaren vid tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö å anstaltens område uppförda boningshus jämte till-

48,000

-

hörande uthusbyggnad........................................................................

: Till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid statens uppfostrings-

15,000

anstalt å Bona, förslagsanslag, högst ...........................................

» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m..

26,250

—

förslagsanslag........................................................................................

45,400

—

; » till ny- och ombyggnader samt inventarier m. m.........................

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna

20,100

—

bereda sig för domarekallet ............................................................

6,000

—

1 » betäckande af utaf statskontoret utbetalda förskott ....................

*) 103,383

_

| För inrättande af ett jordregister............................................................

150,000

—

transport.

568,983

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva

särskild) yttrande.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

109

[ Kronor. ö.

transport 508,983 —

Till beredande af extra lönetillägg för år 1908 åt vissa tjänstemän

och betjänte hos justitiedepartementet och underlydande verk,

förslagsanslag......................................................................■■......;.........;*) 130,000 —

För beredande af uppfostran å allmän uppfostringsanstalt åt minder(

ånga förbrytare af kvinnligt kön, såsom ersättning för hyra,

ved, inventarier m. m. samt såsom bidrag till aflöning åt föreståndarinnor

och biträden vid sådan anstalt ...............................; 6,500 j—|

| Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,;

beklädnad, undervisning, läkar- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ....................■ 6,000 - -

Summaj 711,4S3 | —

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva

särskildt yttrande.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 15

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.