Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar.

1908-02-21 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:30, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ant till Kiksd. kansli den 21 februari 1908, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag för statens

järnvägar. (R- A.)

l:o.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har

Kungl. Magt under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen, att till utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens redan trafikerade

järnvägar på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

2,730,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under

år 1908 af tillgängliga medel utanordna 980,000 kronor.

Beträffande de särskilda ändamål, för hvilka förstnämnda belopp,

2,730,000 kronor, skulle användas, får utskottet från det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 13

januari 1908 meddela följande redogörelse, åtföljd af den motivering,

som järnvägsstyrelsen lämnat i sin den 11 december 1907 till Ivungl.

Maj:t aflåtna skrifvelse i ämnet.

’ Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 21 Höft. (N:o 30.)

Nya byggnader

och

anläggningar

vid statens

järnvägar.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

I distriktet.

Vid Värtan''.

Utläggning af spår och vändskifvor m. m. å nya

hamnområden....................................................................... kronor

I sammanhang med den utvigdning af hamnkajer

och upplagsområden, som af Stockholms stad

uppfördes härstädes, erfordrades — yttrar järnvägsstyrelsen

— spåranordningar å hamnplanerna, hvilka

spåranordningar enligt med staden träffad öfverenskommelse

skulle bekostas till hälften af statens

järnvägar och beräknats till ett belopp för deras

del af 55,000 kronor.

Vid Söder Mälarstrand i Stockholm:

Utläggning af spår................................................. »

Från Stockholms stads sida hade framställning

gjorts, att i förbindelse med Stadsgårdens spårsystem

spår måtte utläggas utmed en del af Söder

Mälarstrand, för att den öfverföring af fraktgods

mellan järnvägsvagn och mälarfartyg samt mellan

järnvägsvagn och gatufordon, som eljest skulle ske

i Stadsgården, skulle kunna åtminstone till någon

del besörjas å annan plats. Utrymmet i Stadsgården

hade nämligen sedan länge visat sig vara otillräckligt.

För nu ifrågasatta spårläggningsarbete

skulle kostnaderna bestridas af statens järnvägar och

Stockholms stad gemensamt med fördelning enligt

samma grunder, som gjorts gällande för motsvarande

arbeten i Stadsgården och vid Värtan.

Vid Liljeholmen:

Ombyggnad af stationen.......................................... »

Frågan om denna ombyggnad hade redan tillförene

varit föremål för pröfning, i det att styrelsen

uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 29 november

1906 angående anslag för år 1908 till nya bygg
-

55,000:

20,000:

365,000:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

3

nåder och anläggningar vid statens järnvägar hemställt

om ett belopp af 100,000 kronor för påbörjande

af ombyggnaden af nämnda station. Härvid

hade styrelsen framhållit, att stationen, som alltsedan

densammas anläggning endast obetydligt utvidgats,

vore otillräcklig och olämplig för den alltjämt

växande lokala trafik, som skulle besörjas

samtidigt med eu betydande genomgångstrafik, hvarjämte

styrelsen meddelat, att lokala godstrafiken

omfattat år 1896 30,215 ton, år 1900 45,771 ton

och år 1905 54,739 ton; att lokala persontrafiken

under nämnda tre år uppgått till respektive 27,313,

49,581 och 60,881 personer; samt att förslaget till

stations ombyggnaden beräknats kräfva en kostnad

af 365,000 kronor.

Såsom af statsverkspropositionen till 1907 års

Riksdag inhämtades, förklarade emellertid föredragande

departementschefen vid anmälan af ifrågavarande

framställning sig anse den föreslagna ombyggnaden,

hvilken afsåg såväl spårsystemet som stationshuset,

boställshus och godsmagasin, icke för det dåvarande

böra komma till utförande. Departementschefen

erinrade i sådant afseende, hurusom de uppgjorda

ritningarna allenast vore att betrakta såsom

förslag, hvilka antagligen i vissa delar kräfde omarbetning.

Koncession hade nämligen sökts å järnvägsanläggning

utefter Mälarens södra strand från

Liljeholmens station till Ekensberg, hvarjämte i

sammanhang med spörsmålet om förändrad inledning

af västra stambanan till Stockholm fråga väckts

om byggande mellan staden och Liljeholmen af

en ny bro, å hvilken förbindelsespåret till staden

skulle framföras, hvarefter den nuvarande järnvägsbanken

skulle raseras. På hvilket sätt dessa frågor

komme att utfalla, syntes i väsentlig mån inverka

på anordnandet af stationen.

Huru än Stockholms bangårdsförhållanden kunde

komma att gestalta sig, torde säkerligen, enligt

hvad departementschefen vidare anförde, ifrågavarande

station komma att erfordras för den lokala

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

godsrörelsen och såsom samlingsstation för trafiken

till och från de industriella anläggningarna utefter

Mälarstranden väster om Liljeholmen samt till och

från hamnplatser vid södra stranden af Årstaviken,

men det syntes dock med hänsyn till Stockholms

bangårdsfrågas läge lämpligt att, innan några

genomgripande åtgärder för omgestaltning af Liljeholmens

station vidtoges, afvakta den förra frågans

lösning.

Med anledning däraf att styrelsens förenämnda

framställning icke föranledde an slagsäskande hos

Riksdagen och då efter aflåtande! af styrelsens

berörda skrifvelse den 29 november 1906 frågan

om stationens ombyggnad, såsom af nedanstående

inhämtas, kommit i ett delvis ändradt läge, hade

styrelsen uti skrifvelse den 16 mars 1907 ånyo

dragit ärendet under Kungl. Maj:ts pröfning, därvid

styrelsen, som upprepat sin hemställan om anslags

äskande hos 1907 års Riksdag för ombyggnadens påbörjande,

anfört följande.

Fullt utarbetade planer förelåge numera beträffande

ej endast de anordningar, som under närmaste

tid syntes böra komma till utförande, än

äfven de framtida anordningar, som, efter det hufvudstadens

bangårdsfråga slutligen vunnit sin lösning,

torde blifva erforderliga för stationens ombildning

till uteslutande godsstation — en eventualitet,

med hvilken ej mindre samtliga projekt

till nyssnämnda frågas lösning än äfven den af

styrelsen för särskilda härmed sammanhängande

utredningar under år 1906 tillsatta trafiktekniska

kommissionen i dess under december månad samma

år afgifna utlåtande räknat.

Den af dessa planer, hvars genomförande vore

af nöden redan för det närvarande, afsåge att tillgodose

såväl den alltjämt växande lokala trafikens

behof af ökade utrymmen och förändringar i spårsystemet

m. in., hvarom styrelsen närmare uttalat

sig i förenämnda skrifvelse den 29 november 1906,

som ock att upptaga och förmedla trafiken från den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JST:o 30.

järnvägsanläggning för trafikområdet längs södra

Mälarstranden mellan Ekensberg och Liljeholmen,

till hvilken ansökan om koncession gjorts och hvilken

berörts jämväl i föredragande departementschefens

yttrande.

Härtill komme numera 3^tterligare en spårförbindelse,

som af Stockholms stads slakthuskommitté

redan i skrifvelse till styrelsen den 26 juli

1906 ifrågasatts mellan stadens slakthusanläggningar

vid Enskede samt Liljeholmens station och

hamnplats. I denna skrifvelse — hvilken endast

af den anledning icke blifvit föremål för omnämnande

i styrelsens skrifvelse den 29 november

1906, att någon utredning då ännu icke förelåg

om de erforderliga anordningarna vid stationen

i följd af kommitténs hemställan i ämnet, men

till hvilken hänsyn dåmera tagits i den plan till

stationens ombj^ggnad, som vore omnämnd i ifrågavarande

skrifvelse af den 16 mars 1907 — hade

kommitterade omförmält, hurusom de efter verkställda

undersökniningar bestämt sig för att begära

anslutning vid Liljeholmens station, särskildt af det

skäl att möjlighet därigenom erbjödes att samtidigt

vinna förbindelse med hamn vid Arstaviken, hvarjämte

kommitterade framhållit vikten däraf, att den

sålunda ifrågasatta förbindelseleden snarast möjligt

komme till stånd. Dess användande vore nämligen

påräknadt ej allenast för boskapstransport

till det färdiga slakthuset utan ock för framforslande

af byggnadsmaterialier, maskinerier o. d

under byggnadstiden. Kommitterade hade med

afseende härå anhållit om styrelsens medgifvande

till anslutning för slakthusbanan vid Liljeholmens

station; och enär kommitterade inhämtat, att utrymmet

vid stationen ansåges knappt redan med

den nuvarande trafiken, hade kommitterade slutligen

hemställt, att styrelsen ville vidtaga erforderliga

åtgärder för stationens utvidgning.

Att med de otillräckliga utrymmen, som stode

till buds vid ifrågavarande station, ombesörja äfven

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

slakthusbyggnadens materialtransporter, livilka redan

inom närmaste tiden skulle komma ifråga, läte,

enligt hvad styrelsen vidare anförde, sig emellertid

icke göra, utan blefve detta möjligt först

efter en ombyggnad af stationen i den utsträckning,

som i styrelsens skrifvelse den 29 november 1906

och i den omarbetade planen förutsattes; och vore

denna plan oberoende af, huruvida slakthusbanan

inleddes direkt å själfva stationen eller, såsom

alternativt ifrågasatts, anslutning finge ske till statsbanan

strax söder om __ Nyboda tunnel å linjen

mellan Liljeholmen och Älfsjö.

Redan vore framhållet, hurusom läge för den

projekterade Ekenbergslinjens spår vid en eventuell

anslutning till stationen blifvit utlagdt å den

utarbetade planritningen, och ville styrelsen endast

erinra, att ombyggnaden oundgänglingen tarfvades

jämväl för att en dylik anslutning skulle kunna

möjliggöras.

1 fråga om den i sammanhang med spörsmålet

om förändrad inledning af västra stambanan till

Stockholm projekterade anläggningen af en ny

gatubro mellan Stockholm och Liljeholmen, hvilken

anläggning jämväl berörts såsom varande af betydelse

för stationsombyggnadsfrågan, vore styrelsen

i tillfälle meddela, att i samråd med Stockholms

stads byggnadschef upprättats och å särskild

ritning — angifvande jämväl de efter bangårdsfrågans

slutliga lösning ytterligare ifrågakommande

stationsanordningarna — utlagts förslag

till läge för gatubro öfver Liljeholmssundet med

tillhörande gatuanslutningar såväl å stadssidan om

sundet som inom järnvägsstationens område. Till

detta förslag anslöte sig jämväl — under förutsättning,

såsom ifrågasatts, att i samband med

ordnandet af Stockholms bangårdsförhållanden och

af segelled genom Hammarby sjö och Arstaviken

den nuvarande järnvägsbanken med svängbro öfver

Liljeholmssundet komme att raseras — förslag till

spåranordning å bron och intilliggande sträckningar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

7

för åstadkommande af en senast af den trafiktekniska

kommissionen till behofvet vitsordad förbindelse

mellan södra godsstationen i Stockholm

och den rangeringsstation i närbeten af Årsta,

som i bangårdsprojekten likaledes förutsattes såsom

nödvändig. Båda dessa förslag läte sig emellertid

enligt den utarbetade planen bringas till verkställighet

utan nämnvärda ändringar i de anordningar,

som stationens ifrågasatta ombyggnad kräfde,

och syntes vid sådant förhållande hinder ur denna

synpunkt icke böra möta för ombyggnadens vidtagande

utan afvaktan på bangårdsfrågans slutliga

lösning.

Sedan, enligt hvad vederbörande departementschef

meddelat styrelsen genom ämbetsskrifvelse

den 17 maj 1907, Kungl. Maj:t funnit styrelsens

i förenämnda skrifvelse den 16 mars sagda

år gjorda framställning icke till någon åtgärd

föranleda, hade styrelsen, då styrelsen funnit det

vara en bjudande nödvändighet, att det planlagda,

tidskräfvande arbetet med stationens ombyggnad

likväl måtte utan uppskof komma till utförande, uti

skrifvelse den 4 juni 1907 utbeat sig departementschefens

utverkande af Kungl. Maj:ts förklarande

på grund af för handen varande förhållanden,

att hinder icke måtte möta för styrelsen att omedelbart

påbörja detsamma och att, i afvaktan på proposition

och blifvande beslut i ärendet af härnäst

sammanträdande lagtima Riksdag, förskottera det

härför erforderliga beloppet af tillgängliga medel,

men både något dylikt förklarande icke lämnats.

Vid sådant förhållande och då det snart

torde vara hart när omöjligt att med det nuvarande

bangårdsutrymmet vid Liljeholmen kunna

reglera den i ständig ökning stadda trafiken på

ett sådant sätt, att icke människolik och materiel

sattes på spel, funne styrelsen sig nödsakad att

ånyo inför Kungl. Maj:t framhålla det trängande

behofvet af stationens ombyggnad. Såsom styrelsen

redan vid skilda tillfällen påvisat, vore sta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

tionen i sitt nuvarande skick otjänlig, otillräcklig

ock synnerligen riskabel för den trafik, som nu

skulle där besörjas, och utan den ombyggnad och

utvidgning, som af styrelsen ifrågasatts, blefve

stationen naturligtvis än mera otillfredsställande

för den ökade tågrörelse, som vore att förvänta,

sedan nu pågående arbeten för linjens Stockholm

central—Liljeholmen anordnande såsom dubbelbana

blifvit under år 1908 fullbordade.

Hvarje utveckling af vare sig genomgångstrafiken

eller lokala trafiken eller — såsom bär

synes vara att förvänta — af bådadera måste med

nuvarande stationsanordningen öka riskerna i all

synnerhet för den personal och materiel, som för den

lokala trafiken användes, hvilken trafik därvid ock

måste väsentligt komma att hindras i sin utveckling.

Hvilka stora svårigheter måste förefinnas för trafiken

å stationen, å hvilken under senast tillämpade

tidtabell dagligen 87 tåg med 22 möten expedierades

och hvarest under till exempel sistlidna

mars månad per dag i medeltal till- och afkopplades

181 stycken godsvagnar, torde bäst framgå

däraf, att för ordnandet af en så omfattande trafik

stode till förfogande allenast 3 tågspår och 2 frilastspår

jämte 1 mindre magasinsspår och 2 korta

rangerspår med frilastspåren och spåret till godsmagasinet

liggande i vinkel med de öfriga spåren

och genom vändskifvan förenade med ett af rangerspåren.

På grund af de täta tågmöten, för

hvilka spår n:r I måste jämte spår n:r II tagas i

anspråk, kunde rangeringen af vagnar till och från

frilastspåren och godsmagasinet ske i regel endast

en gång under dagen. Att detta vore ett betydande

arbetskraft kräfvande och med stort ansvar

förenadt arbete, torde ligga i öppen clag, då vid

vagn flyttningen vagn för vagn måste med handkraft

föras öfver vändskifvan och rangeringen försiggå

med användande af hufvudspåret norr ut, där

emellan de tätt på hvarandra gående tågen långa

vagnrader måste utväxlas, så snart ett tåg passerat,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 30.

9

för att i nästa stund, då tiden för ett tågs ankomst

närmade sig, ånyo indragas till stationer.

En fara till lif och lem för såväl allmänheten som

järnvägspersonalen utgjorde äfven det trånga utrymmet

mellan spåren. Ställen funnes nämligen,

där personplattformen icke hade större bredd än

750 millimeter och afståndet mellan spåren utgjorde

något öfver 4 meter.

Hvad anginge den ifrågasatta utvidgningen af

stationen, komme arbetet därmed på grund af

såväl terrängförhållandena som ock trafikförhållandena

vid Liljeholmen att taga i anspråk afsevärdt

längre tid än motsvarande arbete under vanligare

förhållanden skulle erfordra. Flyttning af hus och

spår eller utläggning af föreslagna nya sådana kunde

nämligen icke i nämvärd omfattning ens påbörjas,

förr än nya utrymmen för desamma beredts, mestadels

genom sprängning i det rätt höga och omedelbart

intill trafikspåren m. m. liggande berget. Hå

detta sprängningsarbete beräknats kräfva omkring

ett år, vore det af största vikt, att arbetet påbörjades

redan under år 1908.

Vid Älfsjö:

Utvidgning af stationens spårsystem jämte

markanskaflning ................................................................

Trafiken å denna station hade under senare

åren vuxit synnerligen afsevärdt och betingade en

större utvidgning af spårsystem, plattformer m. m.

Sålunda hade under åren 1903—1906 tågens antal

ökats med 38 antalet försålda personbiljetter

med 103 % och antalet till- och .afkopplade vagnar

med 86 % samt stationens il- och fraktgodsrörelse

med 129 %>. Under samma tid hade ej någon nämnvärd

utvidgning af anläggningarna vid stationen

verkställts.

Nu föreliggande förslag afsåge att jämte välbehöflig

utvidgning af stationens spårsystem bereda

större trygghet för den trafikerande allmänheten

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

kronor 190,000: —

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

vid passage till och. från de olika banornas tåg

samt vid tagmöten. I kostnaden inginge jordförvärf

äfven för motsedt framtida behof af utvidgning af

stationen, enär, med hänsyn till pågående liflig

byggnadsverksamhet invid stationen, de erforderliga

områdena måste betraktas såsom tomtjord och

år från år stiga i värde. Samtliga arbeten borde

lämpligen utföras i sammanhang med den utläggning

af ett andra spår å linjen Ålfsjö—Huddinge,

hvartill 1907 års Riksdag anvisat anslag.

Vid Katrineholm:

Utvidgning af spårsystemet................................... kronor

Å det med anslag af 1907 års Riksdag inköpta

området invid stationen erfordrades spår redan nu för

den trafik från industrianläggning m. m., som här

borde besörjas.

Vid Örebro:

Utvidgning af centralverkstaden ........................ »

Vid planläggandet år 1898 af lokomotivreparationsverkstaden

å Alnängarna vid Örebro hade afsetts,

att den första anläggningen skulle blifva sådan,

att fullständiga lokomotivreparationer kunde på ett

ekonomiskt sätt därstädes utföras, men endast till

den omfattning, som betingades af de öfriga verkstädernas

oförmåga att medhinna lokomotivunderhållet.

Sedan dess hade statens järnvägars lokomotivpark

högst väsentligt tillväxt, och de nya lokomotiven

hade i allmänhet varit af dimensioner,

som kräfde särskilda anordningar och arbetsmaskiner,

hvilka i de gamla verkstäderna icke vore tillfinnandes.

Dessa verkstäder kunde icke heller

lämpligen omändras för den moderna materielen

och borde det dess mindre, som, åtminstone hvad

Göteborg och Malmö beträffade, det vore klart, att de

i omedelbar närhet af dessa städers hufvudban
-

16,000:

400,000:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

11

gårdar liggande verkstäderna måste lämna plats för

bangårdarnas utvidgning.

Af anförda skäl vore järnvägsstyrelsen betänkt

på en större utvidgning af verkstadsanläggningen

vid Örebro, för att den skulle kunna mottaga alla

större lokomotivreparationer från Göteborg och

Malmö.

Först och främst måste lokomotivuppsättningsverkstaden

frigöras från de arbeten af främmande

natur, som där utförts, så länge utrymme funnits.

Sådana arbeten vore plåtarbeten och hjularbeten.

Vidare behöfdes en ny plåtslagarverkstad, för att

den stora mängden af grundliga pannreparationer

och pannombyggnader skulle kunna ändamålsenligt

och med nödig skyndsamhet bedrifvas. Till denna

nya byggnad skulle alla de plåtarbeten, som nu

utfördes i uppsättningsverkstaden, öfverflyttas. Den

nuvarande pannverkstaden skulle sedermera inrättas

för reparation af axlar och hjul samt andra arbeten,

som därmed stode i samband.

Den nuvarande smedjan vore jämväl i behof af

större utrymme. Smedjan vore endast beräknad för

att utföra det smide, som erfordrades för centralverkstadens

lokomotivreparationer.

Till centralverkstaden skulle emellertid efter

hand i enlighet med principen för en centralverkstad

öfverflyttas större delen af den smidestillverkning,

som nu utfördes i de gamla distriktsverkstäderna.

En utvidgning af smedjan vore nu så mycket

nödvändigare, som behotvet af smide ökades i

och med att den nya vagnreparationsverkstaden

toges i bruk.

Den nu befintliga bleckslageriverkstaden hade

redan från början varit otillräcklig, och arbetsplatserna

i densamma vore därför belamrade med materialier

och halffärdiga eller till reparation inkomna

effekter; den växande tillverkningen gjorde ock

behofvet af ökadt utrymme synnerligen stort. Dessutom

behöfdes en verkstad för underhåll af elektrisk

materiel af diverse slag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Slutligen förelåge behof af diverse mindre arbeten

. vid de befintliga byggnaderna, såsom framdragning

af nya ledningar för kraft och belysning

samt för dricksvatten, inredning af lokaler, grundläggning

för nya maskiner och dylikt.

Kostnaderna för de föreslagna anläggningarna

beräknades sålunda:

ny plåtslagarverkstad ........................ 450,000 kronor

ökning af öfriga verkstäder ............ 200,000 »

diverse arbeten ................................... 50,000 »

Summa 700,000 kronor

Enligt arbetsplanen skulle af nämnda belojDp

erfordras för åren 1908 och 1909 400,000 kronor

och för år 1910 återstående 300,000 kronor.

II distriktet.

Vid Karlstad Östra''.

Utvidgning af spårsystemet................................... kronor

Vagnslasttrafiken å stationen betingade större

spårutrymme.

Utläggning af spår till hamnen .......................... »

Mellan stadens nya hamn vid Kanikenäset och

Karlstad Östra station funnes för närvarande endast

smalspårig järnvägsförbindelse, men erfordrades numera

äfven normalspårig sådan. Den befintliga

spårförbindelsen skulle därför ombyggas för framförande

af såväl smal- som normalspåriga vagnar

på i hufvudsak det sätt, som angåfves i öfverenskommelsen

af den 1—8 maj 1903 med Karlstad—

Munkfors järnvägsaktiebolag rörande anordningar å

och invid Karlstad Östra station.

Enligt åtagande komme staden Karlstad att

kostnadsfritt tillhandahålla all erforderlig mark och.

verkställa all för spåranläggningen erforderlig terrassering.

12,000

60,000

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

13

Vid Falköping—Itanten:

Uppförande af en lokomotivstationsbyggnad, ett

öfverliggningshus, kolbås ocli kolgifningsbrygga

jämte spåranordningar, utförande af belysningsanläggning,

brunnar och rörledningar för ökad vattentillgång

och anordningar för vattenrening .............. kronor

Lokomotivstationsbyggnaden komme att innehålla

expeditionsrum för maskiningenjören, skolrum

för undervisningskurser för lokomotivpersonalen,

vaktrum, ett mindre verkstadsrum, förrådsrum, pannoch

maskinrum. På vinden skulle placeras vattencisterner.

Öfverliggningshuset vore behöfligt för det stora

antal af maskinafdelningens personal från främmande

stationer, som hvarje natt läge öfver i Falköping-Ranten.

Spär och kolbrygga vore behöfliga för lokomotivens

förseende med kol, snabbt och med besparande

af arbetskraft.

Vid Göteborg:

Uppförande af magasin för afgående ilgods ... »

I samband med ändring af inredning i stationshuset

för erhållande af större expeditioner och allmänna

lokaler måste nya och större utrymmen anskaffas

för ilgodstrafiken och därvid en lämpligt

belägen ny byggnad för afgående ilgods uppföras.

III distriktet.

Vid Norrköping:

Tillbyggnad af godsmagasinet............................. »

Oaktadt magasinet tillbyggts så nyligen som

år 1905, vore utrymmet i detsamma otillräckligt för

nuvarande trafik.

Vid Sy a:

Utvidgning af spårsystemet.................................... »

159,000: —

22,000: —

18,500: —

10,000: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Stationen hade nu endast ett rundspår men behöfde

ytterligare ett sådant, för att tågmöten måtte

kunna därstädes anordnas, utan att hinder och afbrott

i den ökade lokala godsrörelsen skulle däraf

föranledas.

Vid Mjölby:

Utvidgning af spårsystemet.................................... kronor

Tillbyggnad af godsmagasinet .............................. »

Såväl lokala som öfvergångstrafiken kräfde

större magasinsutrymme, hvarjemte hufvudspårens

längder måste ökas för möjliggörande af hinderfritt

öfverförande bakom mötande tåg af personer, resgods

och post in. m. från plattform till plattform.

Ankommet och afsändt gods utgjorde tillsammans

under 1904 omkring 33,800 ton och 1906 omkring

37,700 ton, samt antalet genomgående gods, som

omlastats, omkring 435,000 stycken respektive

708,000 stycken.

Vid Hästveda:

Utvidgning af spårsystemet.......................

Utrymmet för vagnuppställning vore

räckligt.

Vid Uppolera:

otill
-

Utvidgning af håll- och lastplatsen till fullständig

station...................................................................

I skrifvelse den 29 november 1906 rörande

behof af nya byggnader och anläggningar vid statens

järnvägstrafik hade järnvägsstyrelsen i fråga

om denna stations anläggning anfört följande.

Vid afgifvandet till Kungl. Maj:t af anmälan den

23 november 1899 om nya bj^ggnader och anläggningar,

som vore för trafikens besörjande erforderliga,

hemställde järnvägsstyrelsen om, bland annat,

ett anslag af 47,000 kronor till anläggning å linjen

Lund—Åkarp af en trafikstation vid Uppåkra, och

framhöll styrelsen därvid, att ortsbefolkningen i

anledning af det för skånska förhållanden långa

»

17,000

11,500

22,000

40,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

15

afståndet — 7,6 km. — mellan nämnda stationer

ifrågasatt denna anläggning och för densamma erbjudit

fri jord, samt att på grund af befolkningsförhållandena

och ortens bördighet stationens trafikinkomster

kunde väntas till fullo betacka driftkostnaderna

och förränta anläggningskapitalet, hvarjämte

väl behöflig fördelning af trafiken vid den

synnerligen trånga stationen i Lund syntes kunna i

någon mån förväntas genom anläggningen i fråga.

Kungl. Maj:t intog äfven det sålunda begärda

anslaget i statsverkspropositionen till 1900 års

Riksdag.

Statsutskottet fann sig emellertid böra erinra

om, att i den järnvägsstyrelsens skrifvelse, som

låg till grund för Kungl. Maj:ts af Riksdagen år

1898 bifallna framställning om anvisande af medel

för, bland annat, ett andra järnvägsspår mellan

Arlöfs och Lunds stationer, anförts, hurusom för

upptagande af persontrafik erfordrades en mindre

hållplats ungefär midt emellan Åkarp och Lund,

och hade kostnaderna härför inberäknats i det af

Riksdagen för ofvan angifna ändamål beviljade

anslaget. Med afseende härå och då af de förhållanden,

som järnvägsstyrelsen åberopat, icke syntes

utskottet framgå, att den sålunda beslutade hållplatsen

skulle vara otillräcklig för upptagande af

trafiken å bansträckan i fråga, och dessutom, därest

för den godstrafik, som vid platsen kunde ifrågakomma,

skulle erfordras utläggande af sidospår med

lastkaj, järnvägsstyrelsen icke saknade tillgång att

af det för diverse arbeten anvisade beloppet bestrida

kostnaderna härför, fann utskottet icke skäl

tillstyrka, att det för anordnandet af stationen begärda

beloppet beviljades; och beslöt Riksdagen i

enlighet härmed.

Med meddelande, att lastspår under året utlagts

vid platsen, samt med framhållande, att behofvet

af en fullständig stationsanläggning därstädes fortfarande

måste anses kvarstå så godt som oförminskadt,

och att för sådan anläggning erforder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

liga jordområden blifvit af intresserade enskilda

personer i trakten kostnadsfritt öfverlämnade till

järnvägsstyrelsens förfogande, förnyade järnvägsstyrelsen

den 30 november 1900 sin framställning

om anslag till stationsanläggningen.

Kung! Maj:t fann emellertid då ej lämpligt

intaga detta anslagskraf i statsverkspropositionen

till 1901 års Riksdag.

Under år 1905 hade åter af ortsbefolkningen

gjorts framställning om anordnande af fullständig

station vid Uppåkra. Trafiken därstädes hade under

nämnda år omfattat 13,408 resande samt 7,399 ton

afsändt och anländt vagnslastgods; och hade inkomsten

af trafiken härvid uppgått till 11,096 kronor

33 öre.

Då det vore att vänta, att denna trafik komme

att afsevärdt ökas, därest fullständig station anordnades

och sålunda äfven il- och styckegods finge

där afsändas och mottagas, och då därjämte den

uppoffring, som af ortsbefolkningen gjorts för anskaffandet

af mark och anläggandet af vägar till

platsen, syntes berättiga dess påfordran om bättre

trafikanordningar därstädes, funne järnvägsstyrelsen

sig böra ännu en gång göra framställning om anslag

till uppförande af stationshus, boställshus och

afträde samt till den utvidgning af spårsystem och

plattformer, som erfordrades vid en fullständig station.

Att det nu begärda beloppet vore lägre än

det förut uppgifna, berodde af, att i föregående

kostnadsförslag äfven ingått belopp för spåranordningar

och vägar inom statens järnvägars område,

hvilka redan utförts med tillgängliga anslagsmedel.

Vid håll- och lastplatsen Uppåkra vore för närvarande

anställda två station sbetjänte för en sammanräknad

kostnad af 1,985 kronor. För en blifvande

stations skötsel erfordrades under de trafikförhållanden,

som kunde väntas redan från början

inträda, 3 personer för eu efter nu gällande lönestat

beräknad kostnad af 2,400 kronor, då bostäder

i statens järnvägars hus tillhandahöllcs dem.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

17

Vid detta ärendes föredragning inför Kung]..

Maj:t den 12 januari 1907 både emellertid föredragande

departementschefen härom anfört följande.

Frågan om utvidgning af håll- och lastplatsen

vid Uppåkra till fullständig station hade, såsom

järnvägsstyrelsen påpekat, redan två gånger, senast

1901, varit föremål för pröfning och syntes, särskilt

med hänsyn till det jämförelsevis ringa afståndet

till nämnda station, utan allt för stor olägenhet

kunna uppskjutas åtminstone på ett år.

Enär denna fråga i anledning häraf icke blef

framlagd för 1907 års Riksdag, finge järnvägsstyrelsen

förnya sin framställning rörande anslag

för stationsanläggningen och därvid tillägga till

hvad i sak redan anförts, att enligt den lönestat,

som från 1908 års ingång skulle gälla, kostnaden

för de två vid Uppåkra redan anställda stationskarlar

beräknades till 2,520 kronor, och aflöningar

till samma stationskarlar och en stationsmästare,

sedan för samtliga beredts bostäder i statens järnvägars

hus, beräknades uppgå till 3,300 kronor.

Vid Malmö ångfärjestation:

Utvidgning af spårsystemet och uppförande

af omlastningsskjul............................................................ kronor

Trafikens tillväxt vid denna station framginge

af att antalet till- och afkopplade vagnar därstädes,

som maj 1905—april 1906 var omkring 71,000

stycken, under tiden maj 1906—april 1907 uppgått

till omkring 80,000 stycken. Tillgängliga spårutrymmet

vore otillräckligt för ytterligare trafikökning,

och omlastningsanordningar saknades fullständigt.

Vid Ängelholm:

Uppförande af en ångtvättinrättning.................. »

Inrättningen vore afsedd för tvätt af lakan, örngott

och handdukar för sofvagnar, öfverliggningsBih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

20,000: —

20,000: —

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

rum och tjänstelokaler å de södra och västra statsbanelinjerna.

Endast en dylik tvättinrättning funnes

förut vid statens järnvägar, nämligen vid Liljeholmen.

Vid B åstad:

Utvidgning af spårsystem och lastplan jämte

jordförvärv .......................................................................... kronor

Den lifliga byggnadsverksamheten i stationens

närhet, liksom en där tillkommen industriell anläggning

hade ökat trafiken vid stationen, så att

större utrymme för lastning och lossning vore nödvändiga.

IV distriktet.

Vid Bräclce:

Uppförande af nytt stationshus ...........................

Nuvarande stationshuset vore trångt och otidsenligt

såväl beträffande tjänsterum som de för allmänheten

afsedda lokaler och kunde icke genom

partiella förändringar göras afsevärdt lämpligare.

Nytt stationshus borde därför uppföras å annan

plats, söder om det nuvarande och det därintill

Belägna hotellet. Det nuvarande huset kunde finna

framtida användning efter mindre ändring till boställshus

och öfverliggningshus för tågpersonal.

Vid Sundsvall:

Tillbyggnad af godsmagasinet.............................

Sedan magasinet år 1895 tillbyggts, hade

styckegodstrafiken fortfarande ökats så att den år

1906 omfattat mer än 18,000 ton.

Vid Mellansjö:

Uppförande af boställshus jämte uthus och

källare.......................................

39,000

42,000:

12,000:

10,000:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

19

Huset vore afsedt till bostäder för två stationskarlar,

för h vilka sådana saknades i statens järnvägars

hus och icke kunde hos enskilda förhyras.

Vid Bollnäs:

Tillbyggnad af lokomotivstallet med 2 stallrum kronor

Antalet stallrum för lokomotiv af numera använda

större typer vore otillräckligt.

V distriktet.

Vid Gellivare:

Tillbyggnad af lokomotivstall med 2 stallrum ))

Stallrum saknades för reserv- och extratågslokomotiv,

hvarför i regel ett å två sådana stode ute

under nätterna.

Vid Kölder:

Uppförande af hållplatsstuga jämte uthus ......... »

Stugan vore afsedd till bostäder för platsvakt

och pumpare samt därjämte att inrymma biljettexpedition

och väntsal. Endast en pumparbostad funnes

nu å platsen, men vore denna olämpligt belägen och

måste, för framtida användning af banpersonal, dessförinnan

flyttas.

Vid Vännäs:

Uppförande af lokomotivstationsbyggnad ......... »

Byggnaden vore afsedd att inrymma kontorsrum

för maskininspektoren, vaktrum och öfverliggningsrum

för lokomotivpersonalen samt ett verkstadsrum

för sådana smärre reparationer å lokomotiv

och vagnar, som kunde utföras af stallpersonalen

15,000: —

17,000: —

16,000: —

54,000: —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

och som. vore nödvändiga för att hålla materielen

så^ lång tid som möjligt i tjänstdugligt skick. Maskininspektorens

nnvarande tjänsterum vore inrymda

i lokomotivstallet men befunnes synnerligen trånga

och otjänliga. Afsutten vore att använda dem till

förrådsrum för de materialier, som dagligen skulle

tillhandahållas lokomotivpersonalen.

Vid Mellansel:

Tillbyggnad af lokomotivstall med två stallrum kronor

För lämpligare ordnande af lokomotivtjänsten

å linjen Långsele—Örnsköldsvik erfordrades utrymmen

för uppställning af ytterligare två lokomotiv

vid Mellansel.

Uppförande af ny bro öfver Angermanälfven

vid Forsmo..............................................................................

Vid anläggningen af norra stambanan från

Långsele till Boden användes i större utsträckning

än å någon annan statens järnväg i Norrland lutningsförhållandet

16 på 1,000. Detta betydliga

lutningsförhållande förekomme på flera ställen utan

afbrott på längre sträckor och oftast i förening med

skarpa kurvor, hvarigenom för tågens framförande

kräfdes c:a 50 % större dragkraft än å linjer med

stigningar af högst 10 på 1,000.

_ Med de denna handel trafikerande godstågslokomotiven

af typ litt. KO, hvilka hade ett hjultryck

af 5,8 ton och total vikt med tender af 55,5 ton,

kunde därför icke framdragas något större antal

vagnar i hvarje tåg, med mindre än två lokomotiv

användes. Enligt räkning, som gjorts för tiden

januari till och med september 1905, förekomme

ock å förenämnda linje förstärkningslokomotiv för

tågen icke mindre än 741 gånger, motsvarande

ungefär 990 gånger för hela året. Därest lokomotiv

. med större dragkraft kunde komma till användning

därstädes, skulle sådana lokomotivkopplingar

— åtminstone med den jämförelsevis ringa

17,000:

400,000:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

21

omfattning trafiken nu kade — högst sällan behöfva

ifrågakomma. En följd häraf skulle blifva, att

driftkostnaden kunde högst väsentligt nedbringas.

Af verkställd utredning hade framgått, att ensamt

å ifrågavarande linje en besparing i sagda års driftkostnad

af omkring 130,000 kronor skulle uppstått

endast för maskinafdelningen.

Vid senare årens anskaffning af erforderliga

nya godstågslokomotiv för banorna i Norrland hade

det därför icke kunnat ifrågasättas, att lokomotiv

af den där dittills använda äldre och mindre dragkraftiga

typen skulle inköpas, utan hade 8-kopplade

godstågslokomotiv, litt. E, anskaffats.

Dessa lokomotiv, hvilka hade ett största hjultryck

af 6,25 ton och en total vikt med tender af

82,7 ton, kunde emellertid icke komma till användning

å linjen norr om Långsele i den omfattning,

som önskiigt vore, af den anledning att de icke

kunde framföras å järnvägsbron öfver Ångermanälfven.

Denna bro, som uppförts åren 1887—1888,

hade 5 spann, nämligen 1 å 24,3 meter, 1 å 44,8

meter, 2 å 51,o meter samt 1 midtspann med 76,4

meters längd, och farbanan å bron vore förlagd

40,5 meter öfver älfvens högvattenyta. Flertalet

af brons spann vore konstruerade för en belastning,

som väsentligt understege den för öfriga broar med

motsvarande spännvidder å linjen Långsele—Boden

använda.

På grund däraf att bron konstruerats för uppbärande

af relativt lätta fordon, hade man för trafikens

upprätthållande med nu befintliga lokomotiv,

hvilka dock vore något tyngre än de från början

förutsatta af 53 tons vikt med tender af 5,5 tons

hjuttryck, men däremot mycket lättare än de här

ofvan nämnda, för Norrlandsbanorna afsedda, nyare

godstågslokomotiven, nödgats föreskrifva om tågens

framförande å bron med den ringa hastigheten af

20 kilometer i timmen, en anordning, som gifvetvis

medförde svårighet för tågens vidare förande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

uppför de å ömse sidor närmast bron befintliga

starka stigningarna å banan.

En mera bärkraftig järnvägsbro än den nuvarande

öfver Ångermanälfven både sålunda länge

visat sig vara af behofvet påkallad, och redan för

flera år sedan hade därför utredningar verkställts

för att utröna lämpligheten af den nuvarande broöfverbyggnadens

förstärkning. Dessa utredningar

hade visat, att en del olägenheter alltid komme

att vidlåda bron, hvilket förstärkningssätt man än

använde, och därtill komme den viktiga omständigheten,

att brons förstärkning icke vore möjlig för

uppbärande af fordon med större hjultryck än 7

ton men likväl skulle draga en kostnad af omkring

300,000 kronor.

Af flera skäl borde ett sådant förstärkningsarbete

icke ifrågakomma. Utförandet af detsamma

under pågående trafik å en så komplicerad konstruktion

som denna bro måste nämligen vara förenadt

med stor risk för trafiken öfver bron. Härtill komme

att befintliga broöfverbyggnaden vore i vissa

delar af puddeljärn och i andra delar af götmetall,

hvilka materialier hade högst olika hållfasthet

och tänjbarhet, hvarigenom svårighet förefunnes att

med säkerhet bedöma effekten af eu utförd förstärkning.

Ytterligare vore att vid bedömandet af

denna fråga beakta, att sedan flera år tillbaka järnvägsstyrelsen

hade, med full insikt om att trafikens

hastigt fortgående utveckling å statens järnvägar i

allmänhet kräfde användning af allt tyngre och

tyngre lokomotiv, måst låta ett antaget hjultryck

af 9 ton vara det bestämmande för konstruerandet

af förstärkningar å äldre broöfverbyggnader och

af nya sådana — med undantag endast för linjen

Luleå—Gellivare, hvars nyanskaffade broar konstruerats

i likhet med dem å linjen Gellivare—-Riksgränsen

för 10 tons hjultryck. Det syntes styrelsen

icke föreligga någon anledning att frångå förstnämnda

bestämmelse för bron öfver Angermanälfven,

och vid sådant förhållande borde ej heller nu

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

23

nedläggas omkring 300,000 kronor på en så föga

tillfredsställande förstärkning af bron, då måhända

inom ganska kort tid därefter fullständig nybyggnad

i allt fall blefve oundviklig. För vinnande af

målet att i någon mån erhålla billigare driftkostnad

för den nedre delen af linjen Långsele—Boden erfordrades

alltså, att en ny järnvägsbro uppfördes

öfver nämnda vattendrag.

Enär ny bro icke lämpligen kunde anordnas

på samma ställe som den nuvarande under det att

järnvägstrafiken å platsen oafbrutet påginge, blefve

det nödvändigt att förlägga den nya bron vid sidan

om den gamla och att omlägga järnvägslinjen på

kortare sträcka å ömse sidor om broplatsen. Den

nya bron, som vore afsedd att uppföras omkring 30

meter väster om den nuvarande bron, skulle konstrueras

med ett spann af omkring 104 meters öppning

öfver sjkifva strömfåran, ett spann af omkring 58,5

meters öppning på södra älfstranden och ett likartad!

spann äfvensom ett 42 meters spann å norra

stranden samt förläggas med farbanan omkring

2,5 meter högre än den gamla bron, för att därigenom

längderna af de på ömse sidor om älfven

befintliga svåra stigningarna å järnvägslinjen skulle

något afkortas. Kostnaderna för en sådan brobyggnad

samt för omläggning af järnvägslinjen,

sammanlagdt omkring 1,320 meter å båda sidor

om broplatsen, vore, under antagande af ett pris af

420 kronor per ton af färdiga broöfverbyggnaden,

beräknade till 953,000 kronor. Arbetets utförande

borde påbörjas under år 1908 och fördelas på 3 år

med extra anslag för år 1909 af 400,000 kronor —

däraf 200,000 kronor borde blifva tillgängliga för

användning under år 1908 — samt för år 1910 af

hvad ytterligare erfordrades till arbetets fullbordande.

Samtliga d i s t r i k t.

Fullföljande af anordningar för växelförregling

och förbättrade signalapparater vid stationer............ kronor 150,000: —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N-.o 30•

Diverse arbeten ..............................-........................ kronor 500,000: —

I betraktande af statsbanenätets och trafikens

utveckling måste det anses vara af nöden att för

diverse arbeten kafva erforderliga medel tillgängliga

för tillgodoseendet af sådana behof, som icke

kunde längre tid i förväg förutses, men dock måste

utan uppskof fyllas; hvarjämte, i öfverensstämmelse

med hvad den af Kungl. Maj:t den 4 augusti 1906

tillsatta kommittén för utarbetande af förändrad

organisation af järnvägsstyrelsen med underlydande

förvaltningar i sitt betänkande framhållit såsom

önskvärdt, af det angifna beloppet afsåges att bestridas

kostnaderna för förekommande behöfliga nya

anläggningar af så ringa omfattning, att utgifterna

för hvar och en af dem ej uppginge till högre belopp

än 10,000 kronor. _

Summa kronor 2,730,000: —

Slutligen hade järnvägsstyrelsen, enär det vore af vikt, att en del

af här ofvan föreslagna arbeten redan under år 1908 helt eller delvis

komme till utförande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte redan för innevarande

år ställa till styrelsens förfogande ett belopp af 980,000 kronor

för följande arbeten, nämligen:

till ombyggnad af Liljeholmens station .................... kronor 150,000:

» » » Ålfsjö station .................................. » 100,000:

» utvidgning af centralverkstaden i Örebro ......... i> 200,000:

» uppförande af en lokomotivstationsbyggnad

m. m. vid Falköping-Ranten ................................ » 159,000:

» uppförande af ny bro öfver Angermanälfven

vid Forsmo .................................................................. » 200,000:

» diverse arbeten ............................................................ » 171,000:

Summa kronor 980,000

Föredragande departementschefen, som icke funnit något att erinra

mot hvad af järnvägsstyrelsen sålunda föreslagits, har beträffande vissa

af de föreslagna arbetena anfört följande:

»Hvad då först angår frågan om ombyggnad af Liljeholmens station

torde, på sätt såväl af min företrädare i ämbetet som af järnvägssty
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

25

relsen framhållits, med skäl kunna påstås, att, huru än Stockholms bangårdsförhållanden

kunna komma att gestalta sig, ifrågavarande station

säkerligen kommer att erfordras för den lokala godsrörelsen och såsom

samlingsstation för trafiken till och från de industriella anläggningarna

utefter Mälarstranden väster om Liljeholmen samt till och från hamnplatser

vid södra stranden af Arstaviken.

Sedan frågan den 12 januari 1907 var föremål för Kungl. Maj:ts

pröfning, har den, såsom framgår af järnvägsstyrelsens skrifvelse den

16 mars 1907, kommit i ett så till vida ändradt läge, att fullt utarbetade

planer föreligga beträffande icke allenast de anordningar, som

under närmaste tiden skulle komma till utförande, utan äfven de

framtida anordningar, som skulle blifva erforderliga, sedan hufvudstadens

bangårdsfråga vunnit sin slutliga lösning. Vid dessa planers

uppgörande har jämväl tagits hänsyn till den projekterade anläggningen

af en ny gatubro mellan Stockholm och Liljeholmen. Slutligen

har en spårförbindelse ifrågasatts mellan stadens slakthusanläggningar

vid Enskede samt Liljeholmens station och hållplats; och har

järnvägsstyrelsen meddelat, att med de redan nu otillräckliga utrymmen,

som stå till buds vid ifrågavarande station, det icke låter sig

gorå att ombesörja äfven'' slakthusets transporter.

Skulle så, på sätt jag ämnar förorda, ytterligare ett järnvägsspår

komma att utläggas mellan Liljeholmens och Alfsjö stationer, är uppenbart,

att utrymmesförhållandena vid Liljeholmen blifva än mer otillräckliga.

Jag tillåter mig vidare erinra, att i sammanhang med järnvägsstyrelsens

förenämnda skrifvelse den 16 mars 1907 till Kungl. Maj: t

öfverlämnats en af stationsinspektoren vid Liljeholmens station till

trafikinspektören vid första sektionen ställd skrift, däri framhölls, att

dröjsmål med fullständig ombyggnad af stationen skulle kunna hafva

de svåraste följder; och hade trafikinspektören å denna skrift tecknat,

att han på det kraftigaste ville framhålla nödvändigheten af, att Liljeholmens

station ombyggdes, samt att uppskof med utvidgning af denna

lifsfarliga och otidsenliga station icke längre kunde eller borde äga rum.

Då sålunda såväl järnvägsstyrelsen som densamma underlydande

myndigheter enstämmigt förklarat de nuvarande förhållandena å stationen

ohållbara, samt utredningen för öfrigt tydligt ådagalägger, att

utrymmet där är synnerligen otillräckligt samt anordningarna sådana,

att trafiksäkerheten icke kan anses tillfredsställande, har jag icke ansett

mig kunna underlåta att till bifall förorda järnvägsstyrelsens nu

förevarande hemställan.

Bill. till Piksd. Prof. 1908. 1 Sami, 1 Afd. 21 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Hvad angår utvidgning af spårsystemet vid Älfsjö jämte markanskaffning,

ber jag endast få erinra, att, såsom påpekades i det statsrådsprotokoll,

som fanns fogadt vid den till 1907 års Riksdag aflåtna

propositionen n:o 153 angående anslag till utläggning af ytterligare ett

järnvägsspår mellan Alf sjö och Huddinge järnvägsstationer, de förslag

rörande västra stambanans inledande till Stockholm, som synas kunna

förtjäna att tagas under allvarligare ompröfning, öfverensstämma därutinnan,

att afvikningen från nuvarande linjen sker norr om Ålfsjö.

Denna fråga synes följaktligen icke kunna äga någon inverkan på anordningarna

vid Ålfsjö station.

Järnvägsstyrelsen har, såsom nämnts, i sin förevarande skrifvelse

begärt anslag till utvidgning af centralverkstaden i Örebro.

I denna fråga ber jag få erinra om följande.

Genom beslut vid Riksdagarna 1899 och 1900 anvisades ett belopp

af 500,000 kronor till anläggning vid Örebro af en centralverkstad för

reparation af lokomotiv. Genom berörda anläggning afsågs närmast

att bereda plats i uppsättningsverkstad för 20 lokomotiv, hvarjämte

beräknades en verkstadsbyggnad för lokomotivpannornas reparation.

Med hänsyn till framtida behof var planen för verkstaden dessutom så

anlagd, att den utan svårighet skulle kunna utvidgas med ytterligare

40 dylika platser. Riksdagen uttalade också i sin skrifvelse den 10

maj 1899, att det syntes vara af nödig förtänksamhet påkalladt, att

det område, som anvisades för den nya centralverkstaden för lokomotivreparationer,

lämnade fullt tillräckligt utrymme för den sålunda förutsedda

utvidgningen och möjliggjorde anläggning därstädes af en måhända

framdeles erforderlig ny vagnreparationsverkstad.

Sedermera har Riksdagen dels år 1903 beviljat ett belopp af 36,500

kronor till uppförande vid centralverkstaden af lokaler för inrymmande

af bleckslageri och presenningtillverkning, dels ock 1905 anvisat 104,000

kronor till utvidgning af centralverkstaden med ett ångpannehus med

flera smärre arbeten.

Till uppförande af den redan år 1899 i utsikt ställda vagnreparationsverkstaden

har Riksdagen numera under åren 1906 och 1907 anslagit

sammanlagdt 700,000 kronor.

Centralverkstaden togs i bruk under år 1902, men uppsättningsverkstadens

för 20 lokomotiv beräknade utrymme blef, enligt hvad

meddelats mig, icke under de första åren .fullt utnyttjadt för lokomotivreparationer.

Detta berodde därpå, att vid de gamla distriktsverkstäderna

ännu en tid kunde utföras flertalet förekommande reparations
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

27

arbeten. Det lediga utrymmet har därför användts till utförande af

arbeten, som till sin art äro främmande för en lokomotivuppsättningsverkstad,

i främsta rummet plåtslageriarbeten. Emellertid anmälas nu

efterhand en större mängd lokomotiv till reparation vid centralverkstaden,

och följaktligen bör det för andra ändamål upptagna utrymmet

nu frigöras.

Af sådan anledning kräfves uppförande af en särskild plåtslageriverkstad,

som skulle upptaga jämväl de arbeten, hvilka för närvarande

utföras å pannverkstaden. Denna erhöll från början alltför liten storlek

och kunde därför icke mottaga plåtslageriarbeten af större omfattning,

såsom reparation af tendrar, cisterner in. in., hvilka arbeten

måst förläggas till lokomotivuppsättningsverkstaden. Enligt hvad vederbörande

i järnvägsstyrelsen meddelat mig, synes det med hänsyn till

den nuvarande pannverkstadens små dimensioner och öfriga anordningar

icke böra ifrågasättas att utbyggaa densamma, utan lärer vara mest

praktiskt att uppföra en helt ny plåtslageriyerkstad. Det synes vara

så mycket mera angeläget att erhålla en tillräcklig och fullt lämplig

plåtslageriverkstad, som de nya lokomotivtypernas pannor hafva sådan

storlek, att för reparationernas utförande erfordras helt andra och dyrbarare

maskiner än dem, hvaröfver de äldre verkstäderna förfoga, och

det därför ur sparsamhetssynpunkt är af vikt att koncentrera de stora

pannreparationerna på en plats.

Den nya plåtslageriverkstaden har, såsom nämnts, beräknats kosta

450,000 kronor. _ ....

Beträffande de öfriga arbeten vid centralverkstaden, hvilka järnvägsstyrelsen

anser nödiga, tillåter jag mig hänvisa till hvad styrelsen

därom anfört.

o

Till påbörjande af uppförande utaf en ny järnvägsbro öfver Ångerrnanälfven

vid Forsmo har järnvägsstyrelsen gjort framställning om ett

anslag för år 1909 af 400,000 kronor, hvaraf emellertid 200,000 kronor

skulle erfordras redan under år 1908; och har kostnaden för anläggningen

i dess helhet beräknats till 953,000 kronor.

De skäl, som af styrelsen framdragits för anläggande, af ny bro

med väsentligt större bärkraft än den nuvarande, synas mig öfvertygande;

och tillåter jag mig i detta sammanhang erinra, att Riksdagens

revisorer i sin den 30 november 1901 afgifna beiätlelse

— under framhållande af hufvudsakligen de utaf järnvägsstyrelsen påpekade

omständigheter — uttalat önskvärdheten däraf, att åtgärder

snarast möjligt vidtagas i ändamål att de fordringar, som ställas på

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

ett utveckladt kommunikations väs en, ma varda med afseende å nämnda

brobyggnad behörigen tillgodosedda.

Slutligen anhåller jag få beröra frågan om anslag till diverse arbeten,

hvarför järnvägsstyrelsen äskat ett belopp af 500,000 kronor.

1 sådant hänseende ber jag få anmärka följande.

.1 den. proposition, som Kungl. Maj:t aflat till 1869 års Riksdag

angående vissa grunder för förvaltningen af statens järnvägstrafik m. m.,

framlade Kungl. Maj:t jämväl förslag till stadganden rörande nya byggnader

och anläggningar, och hemställde Kungl. Maj:t, bland annat, att

Riksdagen måtte medgifva, att i sådant afseende finge gälla den bestämmelsen,

att ny anläggning eller byggnad af större omfattning,

såsom ny . station, ny reparationsverkstad eller dubbelspår mellan två

stationer, icke skulle få vid redan till trafik upplåten statsbana verkställas,

förr än behofvet blifvit af Riksdagen pröfvadt och godkändt.

I fråga om erforderlig utvidgning af redan befintlig anläggning och

byggnad eller verkställande af ny sådan utaf mindre betydenhet, såsom

anordnande af hållplats, mötesplats eller dylikt, skulle Kungl. Maj:t

äga att därom besluta; och skulle kostnaden därför intagas i det förslag

till specifik kostnadsstat för järnvägstrafiken, som styrelsen vid

slutet af hvarje år hade att för det nästföljande året underställa Kungl.

Maj:ts pröfning och fastställelse.

Riksdagen, som beträffande de af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna

rörande nya byggnader och anläggningar vid de redan trafikerade

banorna ansåg, att då större utvidgningar af stationer och bangaidai

kunde föranleda lika betydliga kostnader som nya anläggningar,

äfven sådana större utvidgningar borde underställas Riksdagens pröfning,

biföll i öfrigt Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition i de delar,

om hvilka här ofvan varit fråga.

Enligt ordalydelsen i det af Riksdagen sålunda fattade beslut, som

fortfarande anses gällande, skall det vara nya byggnader och anläggningar

^af större omfattning, större ändringar af stationer och bangårdar

samt sådana till- och ombyggnader, hvilka på grund af sin omfattning

maste anses komma att medföra större kostnader, som skola underställas

Riksdagens pröfning.

Dessa grundsatser hafva emellertid så tillämpats, att de i framställningar

rörande anslag till nya byggnader och-anläggningar, som undei

de sista, åren underställts Riksdagens pröfning, upptagits specificelade

poster jämväl pa 1,100, 1,500 och 1,600 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

29

Anledningen härtill torde närmast vara att söka i ett af 1902 års

Riksdag gjordt uttalande.

För »diverse arbeten» beviljades af 1901 års Riksdag ett belopp af

339,600 kronor. Vid 1902 års Riksdag begärdes för »diverse arbeten» ett

belopp af 328,600 kronor. I sin skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t

yttrade Riksdagen bland annat, att Riksdagen fäst sin uppmärksamhet

vid det betydande belopp, som begärts för utförande af »diverse arbeten»,

rörande hvilka ej någon specifikation lämnats. Det vore visserligen för

järnvägsstyrelsen omöjligt att på förband noga beräkna alla de arbeten,

som det kunde befinnas erforderligt att utföra å det vidsträckta statsbanenätet,

men det syntes dock Riksdagen, som om bebofvet af nya

anläggningar vid de trafikerade järnvägarna skulle kunna bestämmas och

specificeras närmare, än som skett. I sådant afseende både det särskildt

förefallit Riksdagen anmärkningsvärd!, att, såsom af järnvägsstyrelsens

motivering framginge, jämväl kostnader för uppförandet af nya byggnader

åt betjäningspersonalen utan någon specifikation upptagits under

ifrågavarande utgiftspost för diverse arbeten.

Med hänsyn till hvad Riksdagen sålunda yttrat, hafva efter år 1902

i förslagen till nya byggnader och anläggningar för »diverse arbeten»

upptagits väsentligt mindre belopp nämligen

i framställningen till 1903 års Riksdag 81,800 kronor

» )> » 1904 » » 56,800 »

» » » 1905 » » 100,000 »

» » » 1906 » » 118,200 »

» » » 1907 » » 251,600 »

Alla öfriga poster äro till ändamålet särskildt angifna.

Den af Kungl. Maj:t den 4 augusti 1906 tillsatta kommittén för

afgifvande af yttrande och förslag beträffande förändrad organisation af

järnvägsstyrelsen och därunder lydande förvaltningar upptog i sitt

den 8 mars 1907 aflämnade betänkande jämväl spörsmålet om sättet

för behandling af frågor rörande nya byggnader och anläggningar vid

statens redan trafikerade järnvägar.

Beträffande orsaken till omförmälda af Riksdagen år 1902 framställda

anmärkning uttalade kommittén den förmodan, att detta möjligen

kunde tillskrifvas — förutom det förhållandet, att bland kostnaderna

för »diverse arbeten» ingått utgifterna för uppförande af betjäningsbostäder,

ehuru behofvet af dessa byggnader lättare än af många andra

anläggningar syntes kunna på förhand inses — den ringa sakliga kontroll

öfver järnvägsstyrelsens förvaltningsåtgärder, som ägde rum.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

Kommittén anförde vidare:

’Det synes eljest kommittén vara uppenbart, att ett för långt

gående specificerande i Riksdagens beslut om anslag till nya byggnader

ocli anläggningar från affärsmässighetens synpunkt kan medföra betydande

olägenheter. Det är nämligen att märka, att för att t. ex. 1907

års Riksdag skall bevilja anslag för utförande af en anläggning, behofvet

af denna anläggning skall af linjemyndigheterna förutses redan våren

1906 för att ingå i distriktsförvaltningens förberedande uppgift å behöfkga

nya byggnader och anläggningar in. m., hvilken uppgift skall

vara ingifven till styrelsen före den 1 juni 1906. Kostnaderna för

denna anläggning skola därefter af de lokala myndigheterna beräknas,

så att de kunna ingå i distriktsförvaltningens definitiva förslag till nya

byggnader och anläggningar, som skall ingifvas till styrelsen före den

1 oktober 1906. Det anslag åter, som beviljas af 1907 års Riksdag, är,

med undantag af belopp, beträffande hvilka Riksdagen särskildt medgifver,

att de få förskottvis utanordnas under samma år, afsedt att

utbetalas först under år 1908. Behofvet af en ny byggnad eller anläggning

vid statens järnvägar kan således i allmänhet icke tillfredsställas

förrän tidigast ett år och i de flesta fall först två år, sedan det

gjort sig gällande eller eljest kunnat förutses. Men en järnvägsförvaltning

måste, om den skall skötas affärsmässigt, äga möjlighet att

smidigt anpassa sig efter trafikförhållandena, sådana dessa vid hvarje

särskild tidpunkt yppa sig, och framför allt måste den kunna möjliggöra

och främja uppkomsten af ny betydande trafik genom att i tid vidtaga

erforderliga anordningar för dess skötande.’

För att undanröja eller minska den bundenhet för styrelsen, som

sålunda äger rum beträffande användandet af nu ifrågavarande anslag,

samt den svårighet, som förefinnes för järn vägsförvaltningen — icke

endast för den myndighet, som har förvaltningens ledning om hand,

utan också för den, som ombesörjer dess skötsel — att tillgodose jämförelsevis

oförutsedda trafikbehof, ansåg kommittén, att i framställningarna

om anslag till nya byggnader och anläggningar borde närmare

angifvas endast sådana behöfliga byggnader eller anläggningar, för

hvilka kostnaden beräknades utgöra 10,000 kronor eller därutöfver.

För mindre byggnader och anläggningar äfvensom för oförutsedda sådana

borde däremot endast upptagas en större gemensam summa, hvilken

efter nuvarande förhållanden syntes kunna begränsas till 500,000

kronor.

Att kontrollera, att den större frihet, som i detta afseende skulle

lämnas styrelsen, icke komme att missbrukas, blefve gifvetvis enligt

kommitténs åsikt en af den nya öfverrevisionens förnämsta uppgifter.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

31

Det synes jämväl mig, som skulle det stå bäst i öfverensstämmelse

med den nya, mera affärsmässiga organisation, som gifvits järnvägsstyrelsen,

att den erhåller friare händer än hittills i fråga om nya

byggnader och anläggningar vid redan trafikerade järnvägar. Det

ligger ju i sakens natur, att hvarken Kungl. Maj:t eller Rikdagen

kunnat ingå i någon detaljerad granskning rörande behofvet af hvarje

särskild! anslagskraf, då det varit af ringa betydenhet, äfven om

den omständigheten att saken skolat underställas Kung]. Maj:ts och

Riksdagens pröfning kunnat verka därhän, att måhända större sparsamhet

iakttagits, än eljest blifvit fallet. Genom införande af en

mera saklig revision å järnvägsstyrelsens förvaltning i och genom

tillkomsten af öfverrevisorer, synes mig emellertid kontrollen därå, att

nödig sparsamhet iakttages, mer än uppväga det korrektiv, som legat

däri att förevarande smärre anslagsfrågor skolat i detalj dragas under

Kungl. Majits och Riksdagens ompröfning. Jag har därför ansett mig

böra ansluta mig till järnvägsstyrelsens hemställan, enligt hvilken till

diverse anslag skulle af Riksdagen äskas ett belopp af 500,000 kronor,

därvid förutsättes, att beloppet icke tages i anspråk för andra arbeten

än sådana, som hvar för sig draga eu kostnad, understigande 10,000

kronor.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledningtill

någon erinran från utskottets sida; och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, till utförande af nya byggnader

och anläggningar vid statens redan trafikerade järnvägar,

må på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp

af 2,730,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att

låta förskottsvis under år 1908 af tillgängliga medel

utanordna 980,000 kronor.

2:o.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till afskalande af

arbetet med utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva

och Uppsala järnvägsstationer för år 1909 anvisa ett belopp af 420,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna nämnda belopp.

Utläggning

af ytterligare

ett järnvägsspår

mellan

Järfva och

Uppsala.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Utläggning

af ytterligare

ett järnvägsspår

mellan

Liljeholmen

och Ålfsjö.

32 Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

I anledning af en utaf Kung! Maj:t gjord framställning har Riksdagen

till utläggning af ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva och

Uppsala järnvägsstationer beviljat ett anslag å 1,920,000 kronor, och

däraf för hvartdera af åren 1906, 1907 och 1908 anvisat 500.000

kronor.

De sålunda anvisade beloppen, som jämlikt Riksdagens beslut genom

upplåning anskaffats, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,

på grund af Riksdagens därtill gifna bemyndigande till järnvägsstyrelsen

förskottsvis utanordnats under åren 1905, 1906 och 1907.

Uti samma protokoll omnämnes vidare, hurusom järnvägsstyrelsen

i. sin förut omförmälda skrifvelse den 11 december 1907 anmält, att

till afslutande af arbetet med utläggning af ifrågavarande järnvägsspår

erfordrades ett anslag för år 1909 af 420,000 kronor i enlighet med

den af styrelsen år 1904 framlagda arbetsplan, hvilken afsett arbetets

utförande fördeladt på högst 4 år med anslag af 500,000 kronor, för

hvart och ett af åren 1906, 1907 och 1908 samt det anslag för 1909,

som till fullbordandet kunde erfordras. Därjämte hade styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte redan för år 1908 ställa till styrelsens

förfogande det för år 1909 äskade anslaget.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, till afslutande af arbetet med utläggning

af ytterligare ett järnvägsspår mellan Järfva

och Uppsala järnvägsstationer, må för år 1909 anvisa

ett belopp af 420,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t

att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna nämnda belopp.

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

3:o.

Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för utläggning af ytterligare

ett järnvägsspår mellan Liljeholmens och Ålfsjö järnvägsstationer

på . extra stat för år 1909 anvisa 550,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att af berörda belopp förskottsvis under år 1908 af tillgängliga

medel utanordna 300,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen till

en början erinrat, hurusom Riksdagen tidigare beviljat anslag till an
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

33

läggning af dubbelspår mellan Ålfsjö och Rönninge stationer, nämligen

år 1900 beträffande sträckan Huddinge—Tumba, år 1903 i fråga om

linjen Tumba—Rönninge och slutligen år 1907 beträffande sträckningen

Ålfsjö—Huddinge.

Vidare har departementschefen påpekat, att jämväl mellan Liljeholmen

och Stockholms centralstation två spår funnes utlagda, af hvilka

det ena dock hittills användts uteslutande för trafiken till Stadsgården

och Stockholms södra station. Å bansträckan Liljeholmen— Stockholms

centralstation hade emellertid under år 1907 af järnvägsstyrelsen påbörjats

omfattande förstärkningsarbeten och säkerhetsanordningar, hvarigenom

jämväl denna linje skulle kunna tagas i anspråk för egentlig

dubbelbantrafik.

För att åstadkomma en sammanhängande dubbelbana mellan Stockholms

centralstation och Rönninge fattades sålunda för närvarande den

allenast 3,5 kilometer långa länken mellan Liljeholmen och Ålfsjö.

I fråga om utläggning af dubbelspår mellan sistnämnda stationer

har järnvägsstyrelsen i sin skrifvelse den 11 december 1907 anfört

följande.

Behofvet af dubbelspår å berörda sträcka vore redan nu trängande

och detsamma komme att år efter år blifva än större, då trafiken ständigt

ökades. I sådant afseende torde allenast behöfva anföras, att, under

det att tågantalet å linjen Liljeholmen—Ålfsjö den 1 maj 1900 uppginge

till 35 per dygn, detsamma beräknades enligt det under utarbetningvarande

tidtabellförslag den 1 maj 1908 blifva 62 per dygn, eller alltså

en årlig ökning med i medeltal 3 å 4 dagliga tåg. Hela denna trafik

måste koncentreras på de 12 timmar af dygnet, under hvilka sjöfarten

i Söderström finge afstängas och därunder alltså järnvägstrafiken å därvarande

svängbro kunde uppehållas. Att ökningen i tågens antal å ifrågavarande

linje komme hvarje år under nu öfverskådlig tid framåt att

blifva minst lika stor som den ofvan angifna, måste antagas såsom alldeles

gifvet. Fjärrtrafiken vore nämligen i ständigt stigande, och utvecklingen

af egnahemssamhällena vid Ålfsjö samt vid närmast därintill

belägna stationer och hållplatser utmed såväl västra stambanan som

Nynäsbanan vore i högsta grad beroende däraf, att förbättringar vidtoges

i kommunikationerna med hufvudstaden. Såsom förhållandena emellertid

nu vore, kunde ekonomiskt riktiga anordningar å statsbanan icke vidtagas

för uppehållande af nyssnämnda lokaltrafik.

Med hänsyn till den sålunda motsedda trafikökningen bedrefves nu

arbetena med dubbelspår å linjen Ålfsjö—Huddinge, för hvilken anordning

1907 års Riksdag beviljat anslag, hvarjämte arbeten påginge för

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 30,

försättande af linjen Stockholms central—Liljeholmen i sådant skick, att

de å densamma befintliga båda spåren, af hvilka det östligaste utlagts

och hittills uteslutande användts för trafiken till Stadsgården och Stockholms

södra station, kunde ej allenast tillsammans trafikeras såsom

dubbelbana utan ock trafikeras med tyngre och kraftigare lokomotiv än

de, som nu kunde där användas; och beräknades dubbelbantrafik kunna å

sistberörda två linjer om c:a 4 kilometers längd hvardera igångsättas

den 1 oktober 1908.

Oaktadt den mellanliggande, likaledes c:a 4 km. långa linjen Liljeholmen—Ålfsjö

lika litet som linjen Stockholms central—Liljeholmen vore

afsedd att för framtiden användas såsom hufvudspår för västra stambanans

inledande till hufvudstaden, syntes åtgärd med dubbelspårs anordnande

å ifrågavarande linje — hvilken åtgärd redan nu vore behöflig

för underlättande af tågdirigeringar och blefve oundgängligen nödvändig

för trafikmöjligheternas ökande, i den mån tiden för ny ingångslinjes

och nya bangårdsanordningars i Stockholm tagande i bruk blefve ''aflägsen

— icke kunna undvikas, därest trafik förmågan å den 29 km.

långa banan från Stockholms centralbangård till Rönninge station, som

tillsvidare utgjorde västliga slutpunkten för befintliga dubbelspåranordningar

å västra stambanan, skulle kunna ytterligare upphjälpas. Hvad beträffade,

ifrågasatta nya bangårdsanordningarna i och invid Stockholm samt

ny ingångslinje för västra stambanan till hufvudstaden, torde äfven i

gynnsammaste fall bortåt ett tiotal år förflyta, innan dessa anläggningar

hunne ställas till trafikens förfogande.

Styrelsen för trafikaktiebolaget Stockholm—Nynäs, som väl insett,

att för utvecklingen af dess egen trafik och de utmed Nynäsbanan belägna

villasamhällen förbättrade kommunikationer med hufvudstaden vore

nödvändiga, hade i skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 26 april och den

7 maj 1907 gjort framställning om åtgärder för här ifrågasatta dubbelbananordning

mellan Liljeholmen och Ålfsjö och därvid erbjudit sig — i

förhoppning att därmed underlätta genomförandet — att bidraga med

150,000 kronor. Järnvägsstyrelsen funne emellertid erbjudandet icke

böra antagas, enär såsom villkor för bidraget uppställts, att samtliga

Nynäsbanans tåg skulle få framföras å bandelen Stockholms central—

Ålfsjö, och på en sådan fordran ansåge sig styrelsen icke kunna i förväg

ingå, då styrelsen ju i första rummet måste tillse, att statens järnvägars

egen trafik blefve i möjligaste mån tillgodosedd.

Enligt hvad järnvägsstyrelsen hade sig bekant, hade Stockholms

stadsfullmäktige numera sökt koncession å det sidospår från Liljeholmens

station till den påbörjade slakthusanläggningen på Enskede egendom,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30

35

hvarom ofvan i fråga om Liljeholmens stations ombyggnad nämnts, och

torde i planen för denna spår anläggning ingå utsprängandet af en tunnel

genom Nyboda backe nära intill västra stambanans härvarande tunnel.

Denna nya tunnelanordning likasom ock blifvande spåret mellan Liljeholmen

och tunneln syntes styrelsen emellertid böra utföras såsom delar

af det för dubbelspåranordning mellan Liljeholmen och Älfsjö erforderliga

nya järnvägsspåret, hvars anläggande borde i sin helhet vara en

statens järnvägars angelägenhet. Hinder förefunnes icke heller för sådan

ändring af förenämnda sidospåranläggning, att densamma kunde ansluta

till västra stambanan söder om Nybodatunneln, där i så fall en skiljeoch

signalstation skulle på stadens bekostnad anordnas.

Vid sin skrifvelse hade järnvägsstyrelsen fogat kostnadsförslag samt

plan och profilritningar öfver nu omhandlade dubbelbananordning.

Kostnadsförslaget slutade å ett belopp af 550,000 kronor; och vore

förslagets hufvudposter i afrundade tal följande:

jordområdets anskaffande ................................... kronor 30,000

tunnelsprängning.................................................... » 119,000

terrassering i öfrig t ............................................. » 187,000

konstarbeten ............................................................ » 46,000

öfverbyggnad (med räler 40,5 kg. per meter) » 97,000

diverse arbeten.......................................................... » 26,000

allmänna omkostnader ......................................... »__45,000

Summa kronor 550,000

Afståndet mellan Liljeholmens stations södra växel och Älfsjö

stations norra växel utgjorde 3,5 kilometer, hvadan kostnaderna för

kilometer blefve omkring 157,140 kronor.

Till jämförelse kunde nämnas, att motsvarande kostnader för bandelen

Älfsjö—Huddinge beräknats till omkring 96,090 kronor, för bandelen

Huddinge—Tumba till omkring 96,700 kronor och för bandelen

Tumba—Rönninge till omkring 60,400 kronor, allt per kilometer nytt

spår.

Järnvägsstyrelsen hade påpekat, att kostnaderna för ytterligare ett

järnvägsspår mellan Liljeholmen och Älfsjö vore synnerligen höga i

förhållande till den korta våglängden, men att man hade att söka orsakerna

härtill i den omständigheten, att till spåranläggningsarbetena

hörde förenämnda tunnel med en längd af 340 meter, grundförstärkning

på en längd af 150 meter af bank öfver Västberga gärde samt betydliga

bergsprängningar flerstädes å öfriga delar af linjen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

För egen del har departementschefen i denna fråga yttrat följande:

»Af hvad hittills förekommit rörande frågan om bangårdsanordningarna

i och invid Stockholm samt det därmed sammanhängande

spörsmålet om västra stambanans inledande till Stockholm torde man

hafva berättigad anledning antaga, att af ifrågavarande bansträcka mellan

Älfsjö och Liljeholmen åtminstone icke någon större del kommer att

ingå . såsom led i den blifvande ingångslinjen. Sedan berörda frågor

vunnit sin slutliga lösning, torde därför, såvidt nu kan bedömas, ett

dubbelspår mellan Älfsjö och Liljeholmen icke blifva af behofvet ovillkorligen

påkalladt.

Såsom järnvägsstyrelsen påpekat, lärer det nog dröja afsevärdt

lång tid, innan en ny ingångslinje blifver i skick att kunna trafikeras.

Utredningen angående trafikens tillväxt å bansträckorna närmast söder

om Stockholm synes mig emellertid gifva vid handen, att trafiken under

mellantiden icke kan behörigen upprätthållas, med mindre dubbelspår

snarast möjligt anordnas mellan Liljeholmen och Älfsjö. Det redan

befintliga dubbelspåret mellan Stockholms centralstation och Liljeholmen

samt mellan Älfsjö och Rönninge är gifvitvis ägnadt att bereda en afsevärd

lättnad för trafiken, men klart är, att nämnda dubbelspår skulle

på ett helt annat och bättre sätt kunna tillgodogöras, om jämväl Liljeholmens

och Älfsjö stationer sammanbindas medelst ytterligare ett spår.

Jag har icke någon anledning att betvifla riktigheten af den mig i

järnvägsstyrelsen meddelade upplysningen att, därest icke nu ifrågavarande

dubbelspåranläggning kommer till stånd, man bär att inom en

snar framtid motse, att ytterligare trafikutveckling å västra stambanan

närmast Stockholm icke kan mottagas. Vid dessa förhållanden har jag

ansett mig pliktig att understödja järnvägsstyrelsens förevarande framställning.

Då ifrågavarande spåranläggning är oundgängligen nödvändig för

statsbanetrafikens besörjande och utveckling, anser jag, lika med järnvägsstyrelsen,

bidrag till anläggningskostnadernas bestridande icke

böra ifrågakomma vare sig från Nynäsbanan enligt dess erbjudande

eller från Stockholms stad efter påfordran därom i samband med eventuellt

medgifvande af anslutning till statsbanan af stadens slakthusspår,

därest sådant kommer att från Enskede utläggas i riktning mot Liljeholmen.

Om det ifrågasatta slakthusspåret kommer till utförande enligt

uppgjord plan med den ändring, som måste föranledas däraf att för

statens järnvägars behof utlägges den i samma plan ingående, omkring

1,5 km. långa spårdelen från Liljeholmens station till Nyboda tunnels

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

37

södra ända, kominer att åt sistnämnda spårdel tillföras en eljest icke

påräknad trafik. De afgifter, som kunna komma att för denna trafik

debiteras vederbörande försändare, böra gifvetvis så afpassas, att de

kunna beräknas komma att täcka ej allenast själfva befordringskostnaderna

för ifrågakommande försändelser utan äfven att lämna skäligt

bidrag till kostnaden för spårdelens underhåll och till den del af räntan

å anläggningskapitalet, som kan anses böra belöpa sig pa trafiken

till och från slakthusspåret.

Om för befordringen af gods- och kreatursvagnar å bandelen i

fråga skulle komma att fastställas samma s. k. växlingsafgift — 2. kr.

per vagn — som enligt gällande taxa debiteras, då vagn, som blifvit

ställd till lossningsplats, begäres flyttad, skulle, under förutsättning att

Enskedetrafiken bör förränta halfva kostnaden för statens järnvägars

ifrågavarande spårdel, eller omkring 100,000 kronor, antalet vagnar per

år, för hvilket växlingsafgift erlades, bör uppgå till 2,000 k 3,000

eller i medeltal intill 10 för dag — ett antal, som väl kan förväntas

blifva afsevärdt öfverstiget. För det transportarbete för Enskedetrafiken,

som genom statens järnvägars försorg med dess lokomotiv

och vagnar kan komma att utföras å det af Stockholms stad anlagda

slakthusspåret, bör naturligen staden lämna statens järnvägar den godtgörelse,

hvarom mellan staden och järnvägsstyrelsen kan öfverenskommas.

De beräknade anläggningskostnaderna för ifrågavarande dubbelspår

äro på grund af de svårigheter, som äro förbundna med arbetet,

betydligt höga, och har jag icke ansett mig kunna föreslå någon nedsättning

däri.

Då det är angeläget att redan under innevarande år påbörja arbetet,

har järnvägsstyrelsen hemställt, att 300,000 kronor måtte ställas till

dess förfogande år 1908; och är häremot icke något att erinra från

min sida.»

Utskottet, som funnit behofvet af den föreslagna dubbelspåranläggningen

vara styrkt, får i anledning häraf hemställa,

att Riksdagen för utläggning af ytterligare ett järnvägsspår

mellan Liljeholmens och Ålfsjö järnvägsstationer,

må för år 1909 anvisa 550,000 kronor, med rätt för

Kungl. Maj:t att af berörda belopp förskottsvis under

år 1908 af tillgängliga medel utanordna 300,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af nämnda anslag kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Ny rullande

materiel vid

statens järnvägar.

4:o.

Kung}. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att för år 1909 till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar bevisa ett

anslag å 6,650,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet grundar sig detta Kungl. Maj:ts förslag

på en af järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 11 december 1907 gjord

framställning, hvaruti styrelsen anfört följande:

»Äfven under .år 1907 har trafiken å statens järnvägar visat en

afsevärd stegring i förhållande till föregående år. En jämförelse för

tiden januari september 1907 med samma tid föregående år ådagalägger,

att antalet genomlupna lokomotivkilometer ökats med 8 % och

antalet utgjorda vagnaxelkilometer, fördeladt på person- och godsvagnar,

med respektive 13,6 % och 2,2 %.

Bruttoinkomsterna hafva naturligen i samma mån stegrats och visa

för persontrafik en ökning af icke mindre än 12,97 % och för godstrafik

5,2 %.

.Att nettoinkomsterna trots denna betydliga stegring i trafiken

blifvit mindre än under näst föregående år, beror hufvudsakligen på

den störa ökning i utgifter, som förorsakats af den af Kungl. Maj:t

och Riksdagen år 1907 beviljade löneförbättringen för den ordinarie

personalen samt af den i samband därmed utförda löneregleringen för

den extra personalen.

På grund af den lifliga trafiken under året har tillgången på

rullande materiel visat sig för knapp, Detta gäller i all synnerhet

personvagnarna, å hvilka tillgången icke endast vid mera tillfälliga

trafikstegringar såsom vid helger, marknader m. fl. tillfällen, utan äfven

vid ganska normala trafikförhållanden varit mindre än behofvet. Att

personvagnsparken på möjligast rationella sätt utnyttjas, framgår af

verkställda undersökningar, som visat, att antalet personkilometer per

platskilometer i personvagnarna för år 1906 uppgått till större tal än

någonsin förut och att, ehuru beräkningarna för 1907 icke kunnat slutföras,

siffrorna i detta afseende för år 1907 med all sannolikhet blifva

fullt ut lika gynnsamma.

Äfven å lokomotiv och godsvagnar har behofvet vid åtskilliga tillfällen

varit större än tillgången.

Om ock samma starka stegring i trafiken icke kan antagas uppstå

under åren 1908 och 1909 som under åren 1906 och 1907, enär den osedvanligt

stora ökningen i persontrafik under dessa sistnämnda år till

stor del torde hafva sin orsak i zontariffens införande samtidigt som

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

39

synnerligen gynnsamma konjunkturer vant rådande, torde dock någon

minskning i tågrörelsen under nästkommande år icke kunna förväntas.

En ökning af den befintliga tillgången af rullande materiel synes

därför järnvägsstyrelsen növändig, och bör ökningen omfatta såväl

lokomotiv som person- och godsvagnar.

Hvad behofvet af lokomotiv beträffar, erfordras sådana för snabbgående

godståg, lokomotiv för godstrafiken i Norrland, lokomotiv för

tyngre snälltåg samt lokomotiv för lätta lokaltåg. Behofvet af de förstnämnda

lokomotiven betingas af den omständigheten, att för de numera

inrättade ''snabbgående godstågen, som förmedla tillförseln af

födoämnen från sydligare till nordligare delar af landet, erfordras lokomotiv,

som äro konsturerade för att med ekonomisk bränsleförbrukning

kunna framdraga tågen med den större hastighet, som för dylika,

med lifsmedel lastade tåg är i hög grad önsklig.

Hittills hafva för denna tjänstgöring hufvudsakligen användts godstågslokomotiv

af en typ, som visserligen är konstruerad för relativt

stor hastighet, men dock ej för den hastighet, som för tågen i fråga

erfordras. Sedan andra, lämpligare lokomotiv erhållits för tågen i fråga,

kunna de nu använda frigöras och utnyttjas för den vanliga godstrafiken

hvarigenom det ökade behofvet af dragkraft för denna trafik

kan tillgodoses.

De lokomotiv för snabbgående godståg, för hvilka anslagsmedel

nu i underdånighet begäras, kunna med stor fördel användas äfven

för mycket tunga persontåg, så att vid tillfälliga trafik stegringar det

oekonomiska användandet af förstärkningslokomotiv göres öfverflödigt.

De för banorna i Norrland erforderliga godstågslokomotiven äro

afsedda att ersätta de äldre, lätta godstågslokomotiv, som å dessa banor

ännu i stor utsträckning användas och hvilka allt mer visat sig otillräckliga

för den rådande trafiken, samtidigt som de till följd af sin

ålder och gammalmodiga konstruktion äro högst oekonomiska i afseende

på såväl underhåll som bränsleförbrukning.

Hvad beträffar snälltågslokomotiven erfordras ett antal sådana för

snälltågen å liufvudlinjerna söder om Stockholm. Dessa tåg äro numera

äfven vid normala förhållanden så tunga, att de lokomotiv, som

för flertalet af dessa tåg nu användas, måste till men för en god

ekonomi i hög grad forceras, eller ock måste förstärkningslokomotiv

användas.

De nya lokomotiven äro afsedda att vara af samma slag som de

lokomotiv för snälltåg, som infördes vid statens järnvägar år 1906.

Dessa lokomotiv hafva nämligen visat sig så ekonomiska och på allt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

sätt lämpliga, att en fortsatt anskaffning af dylika lokomotiv är i hög

grad önskvärd.

Behof vet af lokomotiv för lätta lokaltåg betingas däraf, att mede Ut

dylika små lokomotiv det är möjligt att utan stora driftkostnader dels

åstadkomma tätare förbindelser mellan viktigare stationer å hufvudlinjen,

dels ock anordna snabbare anslutning mellan stationer å bilinjerna

med hufvudlinjens persontåg.

Samtliga de lokomotiv, för hvilka anslagsmedel nu i underdånighet

begäras, äro afsedda att utföras med anordning för öfverbettning af

ångan, hvilken konstruktion visat sig medföra en högst väsentlig besparing

i kostnaden för bränsle.

Vidkommande behofvet af personvagnar synes det järnvägsstyrelsen,

att ökningen bör omfatta bufvudsakligast 3-klassvagnar, men därjämte

äfven ett mindre antal sofvagnar, ett antal kombinerade 2- och 3-klass

samt 3-klass och resgodsvagnar. Af vagnarna skulle en väsentlig del

utgöras af tvåaxliga vagnar med länkaxlar. De kombinerade 3-klass

och resgodsvagnarna äro af samma slag som de vagnar, som föregående

år anskaffats för personförande godståg och hvilka vagnar äro försedda

med egen uppvärmningsapparat, hvarigenom det kostsamma medförandet

af ångpannevagn för uppvärmning blir öfverflödigt.

De godsvagnar, som skulle komma att anskaffas, äro af samma

typer med stor lastförmåga, som förut finnas vid statens järnvägar och

hvilka visat sig mycket ändamålsenliga.

Liksom järnvägsstyrelsen vid framläggandet af behofvet af godsvagnar

föregående år i underdånighet anförde angående täckta godsvagnar,

har äfven under år 1907 vid flera tillfällen rådt stor brist på

sådana vagnar. Denna brist har till stor del berott på det störa antal

vagnar, som under längre tid dragits ur trafiken för militärtransporter

till och från årets fälttjänstöfningar. För dessa transporter togos nämligen

i anspråk ej mindre än 805 täckta godsvagnar och för militärt

ändamål hafva under året stått utrustade truppvagnar under sammanlagdt

19,196 vagnsdagar. Anskaffandet af ytterligare ett antal täckta

godsvagnar är därför i hög grad af behofvet påkalladt.

Utom de vanliga täckta godsvagnarna, som äro afsedda såväl för

den allmänna trafiken som för trupptransporter, erfordras ett antal kyloch

varmvagnar. Genom anordnandet i större utsträckning af 3gelbundet

förekommande matvaruförsändelser i snälltågen har tillgången

på dylika vagnar visat sig för knapp.

Vidare erfordras ett antal öppna godsvagnar för transport af virke,

järn, stenkol m. m. På grund af att en hel del sådana vagnar måste

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

41

användas för järnvägens eget behof vid banunderhållet och vid byggandet

af nya linjer, är den befintliga tillgången åt dylika vagnar icke helt

ti1 Igänglig för den vanliga trafiken.

I likhet med hvad vid framläggandet af behof vet af godsvagnar

under föregående år varit fallet, har järnvägsstyrelsen äfven nu ansett

nödvändigt beräkna, att samtliga nu begärda godsvagnar utföras med

broms. Antalet godsvagnar med broms i förhållande till hela antalet

vagnar är nämligen ännu så litet, att stora olägenheter på grund af

brist på bromsvagnar ofta uppstå, då godstågen skola sammansättas.

Samtliga vagnar äro liksom alla under de senaste 19 åren anskaffade

afsedda att erhålla täckt bromskupé.

Slutligen erfordras ett antal malmvagnar för de ökade malmtransporter,

som statens järnvägar på grund af öfverenskommelsen

mellan staten och malmbolagen äro skyldiga att verkställa. Järnvägsstyrelsen

har af det af 1907 års Riksdag för åren 1907 och 1908 för

ändamålet beviljade anslaget anskaffat, bland annat, 250 stycken malmvagnar,

Indika äro afsedda för transporterna under år 1908. För malmtransporterna

under år 1909 från Kiruna, Tuollavaara och malmfälten

vid Gellivare, hvilka transporter med minst 200,000 ton komma att

öfverstiga de under år 1908 utförda, erfordras ytterligare cirka 200

vagnar. Dessa vagnar böra tillverkas redan under år 1908, så att de

vid ingången af år 1909 äro tillgängliga för trafik. Då af det för

åren 1907 och 1908 beviljade anslaget för anskaffning af rullande

materiel till de ökade malmtransporterna förefinnes en så stor behållning,

att minst 70 malmvagnar för densamma böra kunna erhållas, erfordras

således medel för anskaffning af ytterligare endast 130 vagnar för

malmtransporterna under år 1909.»

På grund af hvad sålunda anförts, har järnvägsstyrelsen hemställt,

att Kung!. Maj:t täcktes till innevarande års Riksdag aflåta proposition

om ett extra anslag för år 1909 af sex millioner sexkundrafemtiotusen

kronor för inköp från inhemska verkstäder af rullande materiel för

statens redan trafikerade banor, nämligen:

33 lokomotiv för approximativt.............

120 • .ersonvagnar » » .............

400 godsvagnar » » .............

130 malmvagnar » » ............

Summa 6,650,000 kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 6

.. 2,000,000 kronor

... 2,000,000 »

... 2,000,000 »

... 650,000 »

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Enligt hvad. departementschefen erinrat, har Riksdagen till anskaffande

af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar för

åren 1899—1908 anvisat följande belopp:

1899 ...................

.................... 3,500,000 kronor

1900 ...................

................. 5,590,000

»

1901 ...............

................... 5,000,000

»

1902 ..................

................... 5,500,000

»

1903 .................

.................... 5,000,000

»

1904 ....................

.................. 4,000,000

1905 ...................

.................. 4,000,000

»

1906 .................

.................... 4,000,000

»

1907 ...................

.................. 4,000,000

»

1908 ....................

................... 6,000,000

»

De för åren 1899—1904 beviljade anslagen hafva anvisats å riksstaten

utom hufvudtitlarna, hvaremot de för åren 1905—1908 anslagna

beloppen utgått från riksgäldskontoret.

Härförutom bär 1907 års Riksdag i sammanhang med godkännande

af förslag till .öfverenskommelse mellan svenska staten,^å ena, samt

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. fl., å andra sidan, dels beviljat

ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten

å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt till anskaffande

af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar, dels ock

bemyndigat riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl.

Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under år 1907 tillhandhålla

järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Af berörda belopp skulle 2,125,000 kronor användas för anskaffande

af rullande materiel och 1,000,000 kronor för kompletteringsarbeten,

och har departementschefen erinrat, att Kungl. Maj:t den 18

oktober 1907 bemyndigat järnvägsstyrelsen att af anslaget hos riksgäldskontoret

under år 1907 lyfta 1,150,000 kronor till anskaffande af

rullande materiel.

Mot järnvägsstyrelsens förevarande framställning har departementschefen

icke funnit något att erinra.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit

anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen till anskaffande af ny rörlig materiel

vid statens redan trafikerade järnvägar må för år

1909 bevilja ett anslag af 6,650,000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

43

Angående sättet för anskaffande af detta anslag kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

5:o

Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till fortsättande af erforderliga

kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen för

år 1909 anvisa ett anslag af 1,200,000 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att af berörda belopp förskottsvis af tillgängliga medel under år

1908 utanordna 700,000 kronor.

Föredragande departementschefen bar i detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Enligt den öfverenskommelse, som med Riksdagens medgifvande

träffats mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

å andra sidan, angående. viss grufegendom m. m.

bar Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag tillförsäkrats rätt att af de

75,000,000 ten malm, som bolaget skall äga att under tjugufemårsperioden

1908—1932 bryta inom Kiirunavaara malmfält, från Kiruna

till Riksgränsen frakta under första året omkring 1,500,000 ton, hvarefter

kvantiteten småningom, dock med högst 400,000 ton under ett år,

skulle ökas intill 3,300,000 ton årligen.

I det utlåtande, som af järnvägsstyrelsen den 21 mars 1907 afgafs

i anledning af förslaget till berörda öfverenskommelse och hvilket utlåtande

finnes såsom bilaga fogadt vid den till 1907 års Riksdag i ämnet

aflåtna nådiga propositionen (n:o 107), framhöll styrelsen, att för möjliggörandet

af en till 3,300,000 ton per ar ökad transport erfordrades

för anskaffande af ökad rullande materiel, omläggning af några kortare

bansträckor till mera gynnsam tracé, uppförande af flera banvaktsstugor,

betjäningsbostäder, öfverliggningsbus och lokomotivstall samt anläggning

af reparationsverkstad i Kiruna, utvidgning af vatten- och kolstationsanordningar

m. m. äfvensom oförutsedda utgifter, ett belopp, som

approximativt beräknats till 10,000,000 kronor. För år 1908 ansåg styrelsen

kräfvas en tillökning af lokomotiv- och vagnparken för en kostnad

af 2,125,000 kronor samt beböfliga nya byggnader och anläggningar

vid banan för en kostnad af 1,000,000 kronor.

I enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan beviljade också Riksdagen,

på sätt jag förut haft tillfälle erinra, i sammanhang med godkännande

af öfverenskommelsen ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af

erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare''—Riksgränsen

Kompletteringaarbeten

å järnvägen

Gellivare—

Riksgränsen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra om hvad jag i nästföregående

punkt hemställt beträffande anskaffande af ny rörlig materiel

bland annat för besörjande af malmtransporter.

Uti sin förutnämnda skrifvelse den 11 december 1907 meddelar nu

järnvägsstyrelsen, att för de redan påbörjade kompletteringsarbetenas

fortsatta bedrifvande å järnvägen Gellivare—Riksgränsen kräfves ett

anslag af 1,200,000 kronor, däraf 700,000 kronor vore behöfliga redan

för innevarande år.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen till fortsättande af erforderliga

kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen

må för år 1909 anvisa ett anslag af 1,200,000

kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att af berörda belopp

förskottsvis af tillgängliga medel under år 1908

utanordna 700,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af nämnda anslag kommer utskottet

att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 21 februari 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:32 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för statens järnvägar. s. 1 i texten