Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af framställda förslag om anordnande af ängfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland samt om förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö och Trelleborg.

1908-01-23 · 63 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 63 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:41, Utlåtande i anledning af framställda förslag om anordnande af ängfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland samt om förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö och Trelleborg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1908, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af framställda förslag om anordnande

af ängfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland samt

om förvärfvande för svenska statens räkning af den

järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen

mellan Malmö och Trelleborg. (R. A.)

1 en till Riksdagen den. 24 nästlidne januari aflåten proposition

(n:o 20) har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen:

dels att till anskaffande af två ångfärjor att insättas i trafik mellan

Sverige och Tyskland bevilja ett belopp af 4,500,000 kronor äfvensom

bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter Kungl. Mapts

beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla

järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels att till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs hamn med

tillhörande broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård

samt stationspaviljong bevilja ett belopp af 900,000 kronor

äfvensom bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af behof och, efter

Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande

år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;

dels ock att bemyndiga riksgäldskontoret att, på det Kungl. Maj:t

må blifva i tillfälle att från rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland öfvertaga

bolagets två ångfartyg »Prins Gustaf Adolf» och »Prinsessan

Margareta» jämte inventarier för ett belopp af högst 1,501,008 kronor

11 öre jämte 6 procent ränta därå från och med den 1 januari 1908,

dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter den 31

december 1907 uppkommer, till Kungl. Maj:t efter ingången af år 1909

på rekvisition utanordna erforderligt penningebelopp.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afcl. 26 Höft. (N:o 41).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Vidare har Kungl. Maj:t i proposition (n:o 24) af den 1 innevarande

februari föreslagit Riksdagen att, under förutsättning att vederbörliga

beslut under innevarande år fattades om anordnande af en ångfärjeförbindelse

mellan Trelleborg och Sassnitz, med godkännande till bufvudsakliga

delar af det vid stadsrådsprotokollet för nämnda dag fogade förslagskontraktet

angående förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget

Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö

och Trelleborg, ej mindre bemyndiga riksgäldskontoret att på rekvisition

af järnvägsstyrelsen utanordna de medel, som erfordras för gäldande af

hvad för järnvägen skall kontant till dess ägare utbetalas samt för fullgörande

af räntelikvider och kapitalafbetalningar å de i järnvägen intecknade

obligationslån, än äfven för år 1909 anvisa till kompletteringsarbeten

å järnvägen 84,000 kronor att utgå af riksgäldskontoret.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 231, bar herr

F. TF. Thorsson hemställt, att Riksdagen ville besluta, med afslag å

Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande af ångfärjeförbindelse

mellan Sverige och Tyskland, hos Kungl. Maj:t begära förnyad utredning,

angående lämpligheten af att för en eventuell ångfärjeförbindelse

mellan Sverige och Tyskland utgångspunkten å svenska sidan förlägges

längre österut å Skånes sydkust, exempelvis till Ystad.

1897 års post- Det vid Kungl. Majts proposition n:o 20, angående anordnande af

och passa- ångf ärj eförbindelse mellan Sverige och Tyskland, fogade statsrådsproto
(1CTQ/TT

ÖyOZTl’" ^ «/ / o JL

delse. kollet öfver civilärenden för den 24 januari 1908 är af följande innehåll:

»Den 1 maj 1897 öppnades en postångfartygsförbindelse mellan

Trelleborg och Sassnitz med understöd af statsmedel från svensk och tysk

sida i form af postsubvention. Förbindelsen var hufvudsakligen afsedd att

tillgodose det stora behofvet af förbättringar i post- och passagerartrafiken

mellan Sverige och kontinenten, närmast Tyskland, och i dessa

hänseenden har denna linje otvifvelaktigt varit till stor nytta och i det

hela fyllt sin uppgift så väl, som man skäligen kunnat begära. Posten

har i stor omfattning förts denna väg, och icke ens de väsentliga förbättringar

i trafiken öfver Danmark, som följt efter Trelleborg—Sassnitzlinjens

inrättande, hafva kunnat minska postutbytet öfver den senare

linjen. Det har beräknats att år 1900 80 procent af brefposten från

Sverige till utlandet med undantag af Danmark, Finland och Norge

expedierats öfver linjen Trelleborg—Sassnitz, samt att år 1907 90 procent

gått denna väg. Till Trelleborgs postkontor ankommo öfver denna

linje under 2:a halfåret 1901 30,706 paket och under 2:a halfåret

1907 54,380 paket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41

3

Passagerartrafiken å linjen Trelleborg—Sassnitz bär under den

första tioårsperioden så godt som oafbrutet vuxit, såsom synes af följande

sammanställning:

Vb

1897—

3°/4

1898 ...............

Resandeantalet.

.............................. 19,255

»

1898-

»

1899 ................

............................. 20,436

))

1899—

))

1900 .................

............................... 23,057

))

1900—

y>

1901.................

............................... 22,797

»

1901—

»

1902 ................

............................ 24,473

»

1902 —

1903 .................

............................... 26,394

»

1903—

»

1904 ................

............................. 28,357

))

1904—

1905 .................

............................... 31,019

»

1905—

»

1906 ................

............................... 33,624

3)

1906—

»

1907 .................

............................. 38,243

Summa 267,655

Då fyra enkla resor göras per dygn, blifver i medeltal för tiden

1 maj 1906—30 april 1907 antalet resande per tur 26, bvilket medeltal

dock icke gifver någon rätt bild af resandetrafiken, då stor skillnad

råder å ena sidan mellan sommar- och vintertrafik och å den andra

mellan frekvensen vid dag- och natt-turer.

Postångfartygsförbindelsen har icke kunnat blifva till synnerligen

stort gagn för godsutbytet mellan Sverige och Tyskland i vidare mån

än att, förutom de talrika postpaketen, en del ilgods- och styckegods

och något litet vagnslastgods befordrats på denna väg, under det att

godstrafiken i hela vagnslaster gifvetvis hufvudsakligen sökt sig annan

bekvämare väg. Det var ock förutsedt att de på denna linje insatta

ångfartygen, hvilka skulle vara inrättade såsom förstklassiga passagerarfartyg,

icke skulle med sina jämförelsevis små utrymmen för gods och

med sina korta uppehåll i hamnarna kunna omedelbart i större omfattning

gagna godstrafiken. Så yttrades till exempel i ett kommittébetänkande

i ämnet den 1 november 1890, att sådana snabba direkta

förbindelser som den då ifrågasatta enligt erfarenhetens vittnesbörd föga

lämpade sig för någon mer omfattande godstrafik. Däremot ansåge

kommitterade det med skäl kunna antagas, att den nya förbindelsen

via Trelleborg—Sassnitz komme att få betydelse såsom vägvisare för

godstrafiken.

Resultatet af de första tio årens trafik har ock ådagalagt, att

denna linje icke dragit till sig någon synnerligen stor godstrafik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

1903 års

utredning.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Den å linjen transporterade godsmängden liar utgjort:

1897 Vs—31/is............................................ 1,199,324 kg.

1898 .............................................................. 3,314,685 »

1899 ............................................................. 3,075,133 »

1900 ............................................................ 4,027,176 »

1901 ............................................................. 4,142,826 »

1902 .............................................................. 4,188,589 »

1903 .............................................................. 5,856,280 »

1904 ...................... 4,832,325 »

1905 ............................................................... 4,252,700 »

1906 ............................... 5,015,690 »

1907 Vi—30/4 ...................... 1,940,220 »

Summa 41,844,948 kg.

Jag torde redan kär böra påpeka, hurusom enligt den meddelade

statistiska uppgiften öppnandet den 1 oktober 1903 af ångfärjelinjen

Gjedser—Warnemiinde utöfvade en synbart menlig inverkan på godstrafiken

mellan Trelleborg och Sassnitz och medförde ett bakslag, som

icke togs igen under den återstående delen af den första tioårsperioden.

Att det redan från början var uppenbart att för godstrafiken måste

göras något af lika genomgripande betydelse, som postångfartygsförbindelsen

visat sig hafva för post- och passagerarförbindelsen, framgår

däraf, att Kungl. Maj:t den 10 juni 1898 uppdrog åt dåvarande cheferna

för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen, generaldirektörerna

L. Berg och C. F. T. Nordström att till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning och förslag angående anordnande af direkt ångfärjeförbindelse

mellan Skåne, företrädesvis Trelleborg, och Tyskland,

företrädesvis Sassnitz, med befallning att därvid efter särskild undersökning

tillika afgifva yttrande, huruvida en sådan ångfärjeförbindelse

borde uteslutande afse godstrafik, eller om skäl förefunnes att inrätta

densamma jämväl för befordran af post och passagerare.

Det infordrade utlåtandet afgafs den 20 maj 1903 och innehöll

efter utförlig motivering det förslag, att en för öfverförande hufvudsakligen

af godsvagnar afsedd daglig och hela året om fortgående ångfärjeförbindelse

mellan Sverige och Tyskland borde, så fort lämpligen

ske kunde, genom statens försorg inrättas, samt att därvid såsom utgångs-

och slutpunkter för denna förbindelse i främsta rummet borde

väljas i Sverige Trelleborg och i Tyskland Sassnitz.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

5

Till en början var det afsedt att öfver detta förslag skulle afgifvas 1906—07 års

ett gemensamt utlåtande af kommerskollegium, väg- och vattenbyggnads- ån^rs{ll°m''

styrelsen, järnvägsstyrelsen och lotsstyrelsen, men sedermera valdes en

annan väg. Kungl. Maj:t bemyndigade nämligen den 7 december

1906 dåvarande chefen för civildepartementet att tillkalla ett antal

personer för att såsom sakkunniga verkställa en så allsidig utredning

som möjligt i fråga om anordnande af direkt ångfärjeförbindelse

mellan Sverige och Tyskland, därvid i första rummet borde undersökas,

dels hvilken hamn i Sverige vore lämpligast såsom utgångspunkt för

en sådan ångfärjeförbindelse, och hvilken hamn i Tyskland vore den

från svensk synpunkt lämpligaste anknytningspunkten för ångfärjeförbindelsen,

dels huruvida den ifrågasatta ångfärjan borde anordnas för

uteslutande godstrafik eller jämväl för befordran af post och passagerare,

dels hvilken storlek och hastighet lämpligast borde gifvas åt

ångfärjan, dels ock kostnaderna för anordnande af ångfärjeförbindelsen

samt sannolika inkomster af och utgifter för densammas uppehållande.

Detta uppdrag lämnades af departementschefen samma dag åt landshöfdingen

i Malmöhus län G. D. R. Tornerhjelm, såsom ordförande, samt

distriktschefen, majoren F. Enblom, chefen för handelsafdelningen i utrikesdepartementet,

kanslirådet C. F. Hultgren, dåvarande ledamoten af

Riksdagens Andra Kammare, vice konsuln C. J. F. Ljunggren, bruksdisponenten

C. A. Sahlin och ledamoten af Riksdagens Första Kammare,

godsägaren friherre W. G. von Schwerin, såsom ledamöter.

Till kommissionen öfverlämnades, förutom generaldirektörerna Bergs

och Nordströms nyss omförmälda betänkande och förslag, jämväl följande

inkomna framställningar:

underdånig framställning den 1 februari 1906 af friherre W. G. von

Schwerin, såsom ordförande i Frosta kontrakts af Malmöhus län hushållningssällskap,

angående infordrande af yttrande rörande lämpligheten

och möjligheten att begagna hamnen Barhöft på pommerska

kusten norr om Stralsund såsom angöringshamn för de projekterade

ångfärjorna mellan Trelleborg och Tyskland;

framställning af herr Axel Bunge, Rittergutsbesitzer på Gribow

vid Ziissow i Pommern, i fråga om användandet af Wolgast i Pommern

såsom tysk ändpunkt för ångfärjeförbindelsen;

underdånig framställning om vidtagande af åtgärder i syfte att

åstadkomma en direkt ångfärjeförbindelse mellan lämplig ort i södra

Sverige och lämplig ort i norra Tyskland, afgifven af Malmöhus läns

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

hushållningssällskap, Kristianstads läns hushållningssällskap och Skånes

handels-, industri- och sjöfartskammare den 31 augusti 1906;

skrifvelse från svenska beskickningen i Berlin till utrikesministern

den 12 oktober 1906 med öfversändande af en resolution af svenska

klubben i Berlin beträffande ångfärjeförbindelse mellan Sverige och

Tyskland; samt

underdånig framställning den 7 december 1906 från stadsfullmäktige

i Ystad i fråga om användande af Ystad såsom svensk ändpunkt

för ångfärjeförbindelsen.

Kommissionen trädde omedelbart i arbete och förskaffade sig genom

resor och besök vid en stor del af de hamnplatser, som kunde

komma i fråga, samt genom infordrande af skriftliga och muntliga

upplysningar från intresserade och sakkunniga ett rikhaltigt material

för sitt arbete. Kommissionen föranstaltade jämväl om behöriga utredningar

rörande de behöfliga hamnanordningarnas planläggning och

kostnad, färjornas konstruktion och kostnad, beräknelig trafik och inkomster

samt utgifter äfvensom tidtabell för ångfärjelinjen.

Kommissionens betänkande, som afgafs den 6 februari 1907, innehåller

såsom en sammanfattning af kommissionens åsikter följande uttalande

:

att en fullt tidsenlig ångfärjeförbindelse för gods- och persontrafik,

med två ordinarie turer per dygn i hvardera riktningen, bör upprättas

mellan Trelleborg i Sverige och Hiddensee, Barhöft eller annan närbelägen

lämplig plats i Tyskland;

att denna förbindelse bör upprättas af Sverige och Preussen och

hvad Sverige beträffar drifvas af Sveriges statsbanor;

att för ångfärjeförbindelsens upprätthållande böra anskaffas fyra

färjor, två af Sverige och två af Preussen, hvilka, hvad Sverige beträffar,

böra byggas i hufvudsak enligt den typ, som föreslås i en bilaga

till betänkandet (bilagan 21 typ B);

att svenska staten bör inlösa Malmö—kontinentens järnväg och

vid Trelleborgs hamn bygga ångfärjeläge samt utföra bangårdsanläggningar

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med lämnad t förslag (bilagan

17), under förutsättning att Trelleborgs stad förbinder sig att enligt

erbjudande upplåta erforderliga utrymmen och på sin bekostnad verkställa

vissa förbättringar af hamn och inlopp (bilagan 9 b), samt

att ångfärjeleden bör ombesörja äfven posttrafiken mellan Sverige

och kontinenten och för detta ändamål tilldelas ersättning för postbefordring

med samma belopp, som rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

7

och Stettiner Dampfschiffsgesellschaft J.* F. Brseunlich af de respektive

postverken blifvit tillförsäkrade.

Den 13 mars 1907 afgaf kommissionen ett kort tilläggsbetänkande

i fråga om lämpligheten af ett förslag att förse ångfärjorna med turbinmaskineri

i stället för vanligt kolfmaskineri. Härutinnan fann kommissionen

med stöd af bifogade utlåtanden af sakkunniga, att byggandet

af turbinfärjor på teknikens nuvarande ståndpunkt icke borde föreslås,

så länge det icke vore fråga om att uppnå så stor hastighet som 18

knop eller därutöfver.

Sedan därefter underhandlingar förts i Berlin mellan en medlem

af kommissionen och representanter för de tyska myndigheter, af

hvilka ångfärjefrågans lösning närmast berodde, och därvid framgått, att

endast Sassnitz kunde för närvarande ifrågakomma såsom anknytningspunkt

på tysk sida, har kommissionen, på uppdrag, afgifvit ett ytterligare

utlåtande den 19 april 1907 och däruti, med stöd af anförda omständigheter

och under framhållande af åtskilliga önskningsmål för

framtiden, såsom sin åsikt uttalat, att det preussiska förslaget om Sassnitz

såsom färjehamn borde accepteras.

Enligt nådigt bemyndigande uppdrog dåvarande chefen för civildepartementet

den 28 september 1907 åt generaldirektören och chefen

för kommerskollegium herr G. H. T. A. Lagerheim, dåvarande generaldirektören

och chefen för järnvägsstyrelsen M. R. Sahlin, kanslirådet

Hultgren och majoren Enblom att med de personer, som kunde vara

från tysk sida för'' ändamålet utsedda, öfverlägga beträffande frågan om

anordnande af direkt ångfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland.

Underhandlingarna ägde rum i Berlin i midten af oktober månad.

Från tysk sida deltogo delegerade från preussiska ministeriet för offentliga

arbeten, tyska utrikesdepartementet, preussiska finansministeriet

och tyska rikspostamtet. Såsom resultat af förhandlingarna öfverlämnade

de svenska delegerade med skrifvelse den 23 oktober 1907 jämte

andra handlingar förslag till aftal mellan Sverige och Preussen beträffande

åvägabringande af en ångfärjebindelse mellan Trelleborg och

Sassnitz.

Samtidigt med underhandlingarna i Berlin pågingo öfverläggningar

rörande åtskilliga tekniska detaljbestämmelser, och dessa öfverläggningar

fortsattes — för Sveriges del i enlighet med nådigt bemyndigande den

22 oktober 1907 — vid sammanträde i Sassnitz den 24 och i Malmö

den 25 oktober mellan delegerade för svenska järnvägsstyrelsen och

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, å ena sidan, samt för preussiska

1907 års

underhandlingar

och

''öfverenskommelse.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

järnvägsdirektionen i Stettiu ock regeringspresidenten i Stralsund, å den

andra, den sistnämnde såsom handhafvande vattenbyffgmadsfråsnrna i

sin provins. 6

Den 8 november 1907 uppdrog Kungl. Maj:t åt förenämnda underhandlare

att för Sveriges del underteckna aftalet, hvilket skedde i Berlin

den 15 samma månad.

Aftalets svenska text är med uteslutande af inledningen af följande

lydelse:

Artikel 1.

De höga regeringarna i de i inledningen nämnda båda staterna

skola draga försorg därom, att i Trelleborg och Sassnitz under beaktande

af de särskilda lokala förhållandena sådana anordningar vidtagas,

som erfordras för att trygga eu tillförlitlig ångfärjetrafik mellan dessa

båda platser De för färjornas mottagande nödiga färjelägen och tillläggsplatser.

i hamnarna skola enligt likartade grunder utföras på sådant

sätt, att färjorna kunna begagna dessa anordningar med möjligast lika

trygghet på båda hållen.

Beträffande arbetsplanerna, hvilkas fastställande förbehålles hvardera

regeringen för sitt område, skall särskildt aftal träffas mellan de

höga regeringarna.

Artikel 2.

Färjorna skola i väsentliga afseenden byggas efter lika principer

och skola anordnas pa så sätt, att icke blott järnvägsfordon kunna på

dem öfverföras, utan att jämväl utanför järnvägsvagnarna erbjudas

lämpliga uppehållsplatser för resande. Angående de för trafiken afsedda

färjornas antal, byggnadssätt och anordning i öfrigt skall särskildt

aftal träffas mellan de båda höga regeringarna.

Artikel 3.

Utförandet af hamnbyggnadsarbetena i Trelleborg och Sassnitz,

anordnandet af färjelägen och tilläggsplatser äfvensom byggandet af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

9

färjorna skola i möjligaste mån påskyndas och vara afskräde inom den

tid, hvarom de höga regeringarna skola framdeles träffa aftal.

Hvardera af de höga regeringarna har att på sitt område svara

för utförandet och underhållet af de för färjeförbindelsen erforderliga

hamn- och järnvägsanläggningar.

Artikel 4.

Tidtabellerna för ångfärjorna fastställas efter öfverenskommelse

mellan järnvägsförvaltningarna å ömse sidor.

För upprättande af person- och godstariffer skall färjsträckan Sassnitz—Trelleborg

delas midt itu, och skall den södra hälften räknas till

det preussiska och den norra till det svenska trafikområdet.

De höga regeringarna hafva enats om, att färjeförbindelsen Trelleborg—Sassnitz

skall anmälas till upptagande å förteckningen öfver de

järnvägslinjer, å Indika det internationella fördraget angående godstransport

å järnväg äger tillämpning.

Alla öfriga bestämmelser rörande färj driftens skötsel samt personoch

godstrafikens besörjande skola ordnas genom en särskild öfverenskommelse

mellan järnvägsförvaltningarna å ömse sidor. Däri skola

jämväl intagas bestämmelser, dels angående ömsesidigt användande af

färjor, öfrig trafikmateriel och trafikpersonal de båda förvaltningarna

emellan, dels angående afräkning öfver därigenom uppkommande kostnader

samt angående fördelning af de på båda förvaltningarna belöpande

andelarna af person- och godsbefordringsafgifter.

Artikel 5.

När färjetrafik af endera järnvägs förvaltningen besörjes på den

främmande statens område, är denna förvaltning i fråga om alla

de anspråk på skadeersättning, som härleda sig från sådan trafik,

underkastad den stats lagar och lagskipning, på hvars område skadan

ägt rum.

Artikel 6.

Undersåtar i den ena af de båda fördragsslutande staterna, som af

någon af de båda järnvägsförvaltningarna må komma att anställas

Bill. till Rihsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

inom den andra statens område, upphöra därigenom icke att stå i

undersåtligt förhållande till sitt hemland, men äro underkastade det

lands lagar, i hvilket de äro anställda.

Artikel 7.

Upprätthållandet af ordning på färjorna handhafves af vederbörande

järnvägsförvaltnings tjänstemän under uppsikt af den, som äger

befälsrätt å färjan.

Artikel 8.

Angående sättet för tullvisitation och tullbehandling af resgods äfvensom

af inkommande och utgående varor skall aftal trätfas mellan tulloch

järnvägsförvaltningarna å ömse sidor.

Artikel 9.

Befordringen af postförsändelser skall ordnas genom särskildt aftal

mellan post- och järnvägsförvaltningarna å ömse sidor.

Artikel 10.

De höga regeringarna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt befrielse

från erläggande af hamnafgifter i Trelleborg och Sassnitz för de i

denna trafik insatta ångfärjor såväl som för de i samband med färjetrafiken

stående fartyg.

Artikel 11.

Kungliga preussiska regeringen äger att på tyska riket öfverflytta

de på grund af detta fördrag för nämnda regering uppkommande rättigheter

och skyldigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

11

Artikel 12.

Denna öfverenskommelse skall ratificeras. Utväxlingen af ratifikationerna

skall äga rum så snart som möjligt i Berlin.

Till yttermera visso hafva de fullmäktige undertecknat denna öfverenskommelse

och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Berlin, uti två exemplar, den 15 november 1907.

Redan vid de förberedande underhandlingarna gjordes från svensk

sida det uttalande, att aftalets ratificerande af den svenska regeringen

vore beroende därpå, att den svenska Riksdagen beviljade de för utförandet

erforderliga medlen.

Den främsta omsorgen efter aftalets afsilande lärer ock vara att

till Riksdagen göra framställning om beviljande af de penningmedel,

som erfordras för att fullgöra, hvad som på Sverige ankommer för

genomförande af ångfärjeförbindelsen i fråga.

Innan jag framlägger förslag i denna riktning, anser jag mig böra Behof v et af

göra något närmare reda för behofvet af bättre samfärdselförbindelser lattr^e^''bin''

mellan Sverige och Tyskland.

Vid de förhandlingar, som för omkring två år sedan fördes mellan Godstrafik.

Sverige och Tyska riket och som ledde till afslutandet den 8 maj 1906

af en handels- och sjöfartstraktat mellan de båda rikena, blef det tillfullo

ådagalagdt, att handelsutbytet mellan rikena var af betydande omfattning

och väl värdt att för detsamma^ förkofran betydande uppoffringar

å ömse sidor gjordes.

Med upptagande och komplettering af den statistiska redogörelse,

som i detta afseende lämnades i bilagan till propositionen den 8 maj

1906 angående handelstraktaten, får jag erinra om följande:

Värdet af Sveriges hela handelsomsättning med Tyskland åren

1880—1906 framgår af följande enligt den för ändamålet bättre uppställda

tyska statistiken upprättade tabell och därtill hörande grafiska

tablå:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Å r.

Införsel från

Tyskland.

Kink.

Utförsel till

Tyskland.

Kmk.

Införsel-

öfverskott.

Kink.

Införsel från

Tyskland till

Sverige i pro- cent af Tysk- lands hela

utförsel.

Utförsel från 1

Sverige till 1

Tyskland i pro- cent af Tysk- lands hela

införsel.

1880.....................

48,859.000

12,631,000

36,228,000

1.6

0.4

1881.....................

48,945,000

14,400,000

34,545,000

1.6

0.5

1882.....................

51,124,000

15,114,000

36,010,000

1.6

0.5

1883.....................

57,848,000

15,702,000

42,146,000

1.7

0.5

1884.....................

58,021,000

17,873,000

40,148,000

1.8

0.5

1885.....................

58,361,000

20,786,000

37,575,000

2.o

0.7

1886.,...................

51,668,000

20,357,000

31,311,000

1.7

0.7

1887.....................

50,371,000

26,684,000

23,687,000

1.6

0.8

1888.....................

54,050,000

35,038,000

19,012,000

1.6

1.0

1889.....................

71,359,000

50,103,000

21,256,000

2.2

1.2

1890.....................

91,559,000

46,076,000

45,483,000

2.7

i.i

1891.....................

73,531,000

52,154,000

21,377,000

2.2

1.2

1892.....................

67,536,000

55,723,000

11,813,000

2.1

1.3

1893.....................

70,791,000

61,406,000

9,385,000

2.2

1.5

1894.....................

73,119,000

63,443,000

9,676,000

2.4

1.5

1895.....................

76,593,000

62,925,000

13,668,000

2.2

1.5

1896.....................

78,890,000

74,018,000

4,872,000

2.1

1.6

1897.....................

92,915,000

87,528,000

5,387,000

2.5

1.8

1898.....................

106,969,000

102,939,000

4,030,000

2.7

1.9

1899.....................

136,149,000

104,177,000

31,972,000

3.1

1.8

1900.....................

138,314,000

104,859,000

33,455,000

2.9

1.7

1901.....................

111,397,000

84,291,000

27,106,000

2.5

1.5

1902.....................

119,054,000

80,398,000

38,656,000

2.5

1.4

1903.....................

132,321,000

90,107,000

42,214,000

2.6

1.4

1904.....................

151,011,000

99,879,000

51,132,000

2.8

1.5

1905.....................

159,125,000

119,257,000

39,868,000

2.7

1.6

1906.....................

179,288,000

150,370,000

28,918,000

2.8

1.8

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

13

Grafisk framställning'',

utvisande värdet i riksmark af Sveriges handelsomsättning i det hela

med Tyskland åren 1880—1906 enligt tysk statistik.

1880 81 82 83 8i 85 88 87 88 89 SO 91 92 93 99 95 96 97 98 991900 Öl 02 03 Mr

05

06

180000000

170.000. 000

160.000. 000

150.000. 000

150.000. 000

130000.000

120.000000

110.000. 000

100,000.000

90.000. 000

80.000. 000

70.000. 000

60.000. 000

5n.noo.ooo

180,000,000 -

J\

170,000.000 -

1

160,000,000

—r

i

130,0001700

/

/

/

/

190,000,000

-4

/

/

/

/

130,000,000

j

/

n

\

/

120,0001)00

110.000.000

100.000.000

90, oo o,c no

80.000,000

70.0001)00

60,000,000

50.000. 000

80.000. 000

50.000. 000

20.000. 000

10.000,000

s

1

\

/

1

i

4-

_4

*/

iil

/

/

■

■i

it

7

t—

i

\

\

/

/

ci

/''

\

/

/

t

/

7

/

/

/

jT

/

rf

4

''

/

/:

r^r

4»

40000,000

/

!é

§

50,000,000

-4

t

- Qnonnnon

10000000

18SO SI SS 83 87 83 OS 87 88 89 SO 91 9S 93 97 95 96 97 98 991900 Öl 02 05 07 05 OS

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Hvad beträffar de olika varuslag, som ingått i såväl införseln som

utförseln år 1906, meddelas ur den tyska statistiken följande sammanställningar

:

De för Sveriges utförsel viktigaste varuslagen utgjordes af

Järnmalm............................................................................

Millioner

riksmark.

............... 42.5

Byggnads- och gagnvirke af mjukt träslag............

............... 38.2

Sten, rå eller blott råhuggen (gatsten 9.2) ............

............... 14.4

Sill, färsk............................................................................

............... 3.9

Snickeriarbeten, grufva.................................................

............... 3.8

Tackjärn ..............................................................................

............. 3.6

Smidbart järn i stänger ...............................................

............... 3.5

Tenn, oarbetad!:.................................................................

Kalfhudar..............................................................................

............... 2.4

............... 2.3

Stenhuggeriarbeten, oslip. o. s. v................................

............... 2.2

Pappersmassa ....................................................................

.............. 2.0

Lingon....................................................................................

.............. 1.8

Separatorer (mars—december)........................................

............ 1.6

Zinkmalm............................................................................

............. 1.5

Bör af smidbart järn .......................................................

.............. 1.5

Kautschuksskodon .............................................................

.............. 1.5

Finare kautschuksvaror..................................................

.............. 1.5

Järntråd .............................................................................

.............. 1.4

Af införsel^arorna från Tyskland åter hade följande de högsta

värdena: ö

Hvete ..........................................

Millioner

riksmark.

........................................................ 11.7

Ylleväfnader............................

......................................................... 8.

Maskiner och maskindelar

(utom lokomotiv, symaskiner

m. m.) ...................................

....................................................... 7.2

Skinn .........................................

.......................................................... 6.1

Kreaturshudar.........................

........................................................ 4.2

Hafre .........................................

......................................................... 3.3

Oljekakor och oljekaksmjöl

..................................................... 3.1

s. 15 Kontrollera mot PDF

jStatsutslcottets Utlåtande N:o 41.

15

Kalimagnesia, svafvelsyrad (mars—december)

Siden- och halfsidenväfnader (täta väfnader)

Råg .........................................................................

3.0

2.8

2.4

2.2

2.1

Elektriska kablar.......................

Eomullsväfnader........................

Järnbalkar (mars—december)

Anilinfärger .............................

Kali, kaustik!...........................

1.8

1.7

1.6

De meddelade statistiska uppgifterna ådagalägga att — frånsedt

några enstaka undantag — såväl utförseln som införseln oafbrutet

ökats. Ökningen är dock ojämförligt starkare i fråga om utförseln

från Sverige än beträffande införseln till Sverige, i det att den förra

mer än tolfdubblats sedan år 1880, under det den senare ökats 3V*

gånger.

Vidare bör erinras att enligt svensk statistik utförseln till Tyskland

stigit från omkring 7 procent till omkring 19 procent af Sveriges

hela utförsel, under det att ^utförseln till England sjunkit från omkring

52 procent till omkring 34 procent, samt att införseln från Tyskland

stigit från omkring 22 procent till omkring 36 procent af Sveriges

hela införsel, under det att införseln från England sjunkit från omkring

29 procent till omkring 25 procent af hela införseln. Enligt svensk

statistik intog Tyskland år 1905 det främsta rummet i afseende å handelsutbytet

i det hela och i afseende å införseln; i utförseln från Sverige

intog Tyskland det andra rummet, med Storbrittannien som nummer

1. Ända till och med år 1904 intog Storbrittannien det första

rummet äfven i afseende å handelsutbytet i det hela; och detta rum

har Storbrittannien återtagit för år 1906 med 0,17 procent före Tyskland.

Ser jag något närmare till, i hvilken mån varuutbytet mellan Sverige

och Tyskland och särskild! mellan de å ömse sidor af södra Östersjön

belägna landsdelarna är grundadt på naturliga tillgångar och industri

å ena sidan och behof å den andra, är med ledning särskild! af den

utredning, som åstadkommits af den under landshöfdingen Tornerkjelms

ordförandeskap arbetande ångfärjekommissionen, följande att uppmärksamma.

I södra delen af Sverige förefinnes, jämte en inom vissa områden

starkt utvecklad industri, äfven en produktion af landtmannavaror, särskild!

smör, kött och mjölk m. in., betydligt öfverstigande ortens egen

konsumtion, och utsikterna äro goda för en ytterligare stegring af

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 41,

denna produktion, om man också bör kunna hysa förhoppning, att allt

större del af detta öfverskott må komma till användning inom landet.

I norra Skåne, Blekinge och delar af Småland finnes mycket rik tillgång

på byggnads- och monumentsten; och i vissa delar af Skåne

drifves en storartad tillverkning af klinker och chamottevaror. Småland

och mellersta Sveriges skogrika landskap hafva eu redan utvecklad

och ytterligare utvecklingskraftig sågverks- och snickeriindustri.

Norra Tyskland är visserligen ett öfvervägande åkerbrukande land,

men den starka konsumtionen i dess många stora städer har likväl

medfört en alltjämt stegrad brist på kött, mjölk och smör, eller just

de landtmannavaror, som södra Sverige kan producera i öfverskott.

För att fylla denna brist är Tyskland hänvisadt till import från angränsande

länder, för närvarande särskild! Danmark, Holland, Ryssland

och Österrike. Hvad speciellt Danmark beträffar, är dess export till

Tyskland af landtbruksprodukter och andra födoämnen mycket betydande.

Den omfattade år 1905 (enligt tysk statistik) hufvudsakligen

följande varor:

hvartill kommo 28,951 hästar och 119,579 nötkreatur. Värdet af dessa

varor jämte öfriga från Danmark importerade födoämnen och lefvande

djur upptages i den tyska statistiken för år 1905 till det betydliga beloppet

af 103,649,000 mark och för år 1906 till ungefärligen lika

mycket. Från Sverige till Tyskland har däremot ingen nämnvärd direkt

export af egentliga landtbruksprodukter ännu kommit till stånd,

och af öfriga näringsämnen exporteras hufvudsakligen endast fisk och

lingon.

Norra Tyskland är vidare fattigt på sten och skog, och städerna

äro för sitt behof af byggnads- och monumentsten, gatsten samt byggnads-

och snickerivirke väsentligen hänvisade till långväga transporter

från södra Tyskland, Österrike, Ryssland, Finland och ej minst från

Sverige. Sveriges export till Tyskland (utom Hamburgs frihamn) af

hithörande varor bestod enligt Tysklands statistik för år 1905 hufvudsakligen

af följande varor:

Fisk.

Kött

17,900 ton

13,380 »

9,340 )>

6,160 »

34,807 »

2,848 »

Mjölk och grädde.......

Smör...............................

Spannmål och potatis

Grönsaker och frukt .

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

17

Gatsten.............................................................. 576,395 ton

Råhuggen byggnads- och monumentsten 54,252 »

Oarbetade stenblock...................................... 9,171 »

Finare oarbetad sten, äfven krossad ...... 47,190 »

Stenbuggeriarbeten ....................................... 11,088 »

Murtegel........................................................... 19,257 »

Eldfast tegel och glaserade lerrör ......... 6,882 »

Trävaror, oarbetade (i synnerhet bjälkar,

syllar o. s. v.) ....................................... 58,854 »

Trävaror, sågade............................................. 495,337 »

Snickeriarbeten............................................... 11,740 »

Sammanlagda värdet af Tysklands import från Sverige af dylika

varor upptages i Tysklands statistik till 57,2 millioner mark eller 50,8

millioner kronor.

Enligt 1906 års statistik äro förhållandena väsentligen likartade,

med nedgång hufvudsakligen för gatsten och böjning hufvudsakligen

för sågade trävaror.

Om sålunda Sverige har tillgång på en mångfald varor, som Tyskland

behöfver, finnas äfven betingelser för en stor varutransport i motsatt

riktning. Till massartiklar, som Sverige behöfver importera från

Tyskland, höra i främsta rummet kalisalter (export från Tyskland till

Sverige år 1905 enligt tysk statistik 84,540 ton), vidare koks (54,630

ton), stenkol (43,359 ton), koksalt (32,749 ton), och oljekakor (30,742

ton). Importen af stenkol från Tyskland är visserligen föga betydande

i jämförelse med importen från England men bär sin stora betydelse

såsom reserv, ifall stenkol från England skulle framdeles komma att

väsentligt stegras i pris.

Importen af en mängd maskiner för speciella ändamål, hvilka

Sverige behöfver för utvecklingen af flera industrigrenar, härrör äfven

till icke ringa del från Tyskland och kommer med all sannolikhet att

fortfara, äfven om såsom man bör antaga tillverkningen af sådant maskingods

ökas inom landet.

Af det sagda lärer framgå att Sverige och Tyskland hafva stora

förutsättningar för att i allt vidare omfattning kunna komplettera hvarandras

behof af viktiga varor. Den nyligen afslutade handelstraktaten

har undanröjt vissa svårigheter för varuutbytet mellan länderna, och det

är nu närmast fråga om att undanröja en annan olägenhet, nämligen

bristen på tillräckliga samfärdselmedel för varuutbytets säkra och snabba

utförande. Jas: har förut framhållit den nuvarande Trelleborg—Sass
Bill.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 26 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

nitzlinjens ringa kapacitet i fråga om godstransport. Detta gäller i

all synnerhet om sådant gods, som på järnvägarna fraktas i hela vagnslaster.

Det finns visserligen ett stort antal ångbåtslinjer för godstransport

mellan Sverige och Tyskland, men de äro icke dagliga och kunna

därför icke tillgodose behofvet af ständigt tillfälle till godsförsändning.

I likhet med dem som yttrat sig i denna fråga anser jag att varuutbytet

mellan dessa två så närbelägna länder ovillkorligen kräfver dagliga

förbindelser och att dessa måste vara så snabba som möjligt och

erbjuda den största möjliga bekvämlighet för trafikanterna. De flesta

affärer måste underlättas genom möjligheten att omedelbart kunna erhålla

rekvirerade varor och sålunda undvika stora lager. Omgifvet

som Tyskland på alla sidor är af länder, med hvilka direkta järnvägsförbindelser

finnas, måste dess handel, särskildt dess import af konsumtionsvaror,

vända sig till de håll, till och från hvilka transporterna

äro bekvämast. Följden af krafvet på bekvämlighet vid transporterna

har ock blifvit, att ångbåtsförbindelsen Trelleborg—Sassnitz i fråga om

godstrafik icke har närmelsevis samma betydelse som de förbindelser

via Danmark, på hvilka godstransporter kunna äga rum utan omlastning.

Sålunda befordrades år 1905 från Sverige och Norge till Tyskland

5,303 ton per järnväg öfver Danmark, men endast 2,131 ton öfver

Trelleborg—Sassnitz. Från Tyskland till Sverige och Norge befordrades

endast 2,081 ton öfver Sassnitz—Trelleborg, men 16,728 ton öfver

Danmark.

Den godstrafik — särdeles i hela vagnslaster — mellan Sverige

och Tyskland, som behöfver dagliga och snabba förbindelser, blir således

hänvisad till eu omväg, hvarigenom frakterna fördyras och möjligheterna

att få godset snabbt fram försvåras.

Af hvad sålunda framhållits anser jag, i likhet med herrar Berg

och Nordström samt ångfärjekommissionen äfvensom järnvägsstyrelsen

i underdånigt utlåtande i ärendet den 7 november 1907, det vara ådagalagdt,

att en ny direkt och daglig godsförbindelse mellan Sverige och

Tyskland skall blifva af stor betydelse för trafiken mellan de båda länderna.

Af lätt insedda skäl är det af vikt att hvad som härvid åtgöres

sättes igång och genomföres med största skyndsamhet. Såsom en omständighet

af vikt för åstadkommande af en sådan förbindelse har särskildt

framhållits, att densamma har stor betydelse äfven för Tyskland.

Det måste ju för Tyskland vara fördelaktigt att för sitt importbehof

kunna påräkna äfven Sverige såsom produktionsland; och för tyska

exportörer på Sverige måste det likaledes vara en väsentlig fördel att

komma i en snabbare och mera direkt förbindelse med svenska af
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

19

nämare. Gifvet är ock att en dylik förbättrad kommunikationsled skulle

vara väl ägnad att befordra och stärka de bestående goda allmänna

förbindelserna mellan Sverige och Tyskland.

Att den ifrågasatta förbindelsen bör komma till stånd i form af

en ångfärjeled har i utlåtandet 1903 af herrar Berg och Nordström

ingående utvecklats. Såsom motiv härför framhållas i nämnda utlåtande

bland annat de fördelar som erbjudas af en ångfärjeförbindelse,

å hvilken gods kan transporteras utan omlastning, särskildt snabbhet

i befordran, minskning i befordringskostnad genom omlastningskostnadens

bortfallande, förenkling i förfarande beträffande tull och annan

expedition vid gränsstation, lättheten att fullgöra en leverans, allt efter

som köparens behof yppar sig, samt möjligheten att å både järnväg

och fartyg kunna transportera sådana varor, som på grund af sin egen

beskaffenhet icke tåla omlastning. Och slutligen fästes uppmärksamheten

på befintliga ångfärjeleders förmåga att framkalla trafik.

Med anslutning till dessa motiv har ångfärjekommissionen för sin

del yttermera påvisat den stora betydelsen för vissa varor af att inbespara

emballering. Såsom exempel på den grad, hvari en ångfärjeförbindelse

förmår draga till sig trafiken, hänvisas till den starka utveckling, som

trafiken mellan Danmark och Tyskland undergått, sedan färjeleden Gjedser—

Warnemunde kom till. Öfver denna led transporterades nämligen:

Vid 1903—sl/3 1904

74 1904—373 1905

74 1905—37a 1906

från Tyskland från Danmark

till Danmark. till Tyskland.

20,375 ton 6,425 ton

61,058 » 19,476 »

67,079 » 23,405 »

Denna starka stegring har kommit till stånd samtidigt med att

trafiken öfver Vamdrup, Vedsted och Korsör på det hela taget äfven

ökats och är sålunda hvad Danmark beträffar icke endast en förändring

af transportvägen.

Det finnes redan många bevis för riktigheten af den iakttagelsen,

att inrättandet af ångfärjeleder i hög grad bidraga till befrämjandet af

varuutbytet.

Vi hafva närmast den svensk-danska ångfärjelinjen mellan Malmö

och Köpenhamn.

Godstrafiken å denna linje utgjorde:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Posttrafik.

Statsutskottets

Utlåtande N:o

41.

år

från Sverige

till Sverige

Summa

1897

39,856

ton

5,174

ton

45,030

ton

1898

56,263

»

9,467

65,730

»

1899

55,426

»

11,395

66,821

1900

70,912

)>

13,509

»

84,421

»

1901

69,116

11,259

»

80,375

»

1902

83,933

»

11,190

95,123

1903

84,026

y>

8,836

»

92,862

»

1904

80,462

»

9,580

90,042

1905

100,558

»

9,805

110,363

»

1906

117,185

10,952

»

128,137

Ur utländsk litteratur har jag inhämtat, att på ångfärjeleden i

Stora Bält mellan Korsör och Nyborg godstrafiken ökats från 20,000

ton år 1883 till 350,000 ton år 1903 (passagerarantalet ökades på

samma tid från 120,000 till 260,000).

Af de många amerikanska färjelinjerna torde de på Michigansjön

erbjuda den största likheten med den ifrågasatta färjeleden mellan Trelleborg

och Sassnitz.

Pére Marquette Steamship Co. bedrifver exempelvis tre färjelinjer

mellan Ludington på östra sidan om sjön till Kewaunee, Manitowoc och

Milwaukee å vestra sidan om respektive 100, 96 och 154 kilometers längd

(sträckan Trelleborg—Sassnitz är 107 km.). Å dessa tre linjer tillsammans

transporterades år 1900 omkring 500,000 ton och år 1904 omkring

1,300,000 ton.

Det är att antaga att en svensk-tysk ångfärjelinje också skulle

komma att uppvisa en vacker ökning i den transporterade godsmängden,

äfven om fordringarna på trafikintensiteten i början icke torde

böra ställas alltför höga.

Men blifvande ångfärjor skulle alldeles icke blifva till gagn uteslutande

för godstrafiken. Äfven post- och passagerartrafiken skulle i

hög grad åtnjuta fördel af det förbättrade samfärdselmedlet.

Hvad posten beträffar har generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande

i ärendet den 3 december 1907 uttalat, att inrättande af ifrågavarande

ångfärjeförbindelse kommer att för postutväxlingen mellan Sverige och

Tyskland innebära åtskilliga företräden framför nuvarande befordran

med ångfartyg. Sålunda kommer insättandet af genomgående postvagnar

mellan Stockholm och Berlin att medföra, att de mellantider

af lägst 15 högst 40 minuter, som för närvarande erfordras i Trelle
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

21

borg och Sassnitz för posternas transporterande mellan järnväg och

fartyg, bortfalla eller inskränkas till en obetydlighet. Öfverfärjandet

af postvagnar förekommer försening vid ovanligt stora poster, liksom

öfverförandet i vagnar af resande, resgods och ilgods förebygger försening

vid stor ökning af denna trafik. Färjorna skulle få lättare

att oberoende af vind- och strömförhållanden uppehålla tidtabellerna.

Under tvåårsperioden 1 november 1905—31 oktober 1907 hafva

ångfartygen försenats i afgången från Trelleborg 90 gånger af stor

postutväxling och 97 gånger af stor myckenhet annan trafik samt försenats

i ankomsten till Trelleborg af storm, motström och dylikt vid

tillhopa 229 tillfällen.

Om ock förhållandena förbättrats med insättandet den 1 maj 1907

å linjen af nya svenska ångfartyg, torde omförmälda olägenheter, enligt

generalpoststyrelsens åsikt, kunna undanröjas först genom inrättandet

af ångfärjeförbindelse.

För att kunna bibehålla och utveckla passagerartrafiken öfver linjen

Trelleborg—Sassnitz är det mycket önskvärdt att kunna insätta

ångfärjor på denna led. Trots den längre vägen öfver Danmark och

flera ombyten välja många denna väg allenast därför, att ångfärjorna

öfver sjön mellan Gjedser och Warnemunde medföra större utsikt till

en lugn öfverfart än ångbåtarna på den svenska linjen.

Betydelsefullt i detta hänseende är att, sedan färjeförbindelsen mellan

Gjedser och Warnemunde tillkom, antalet resande öfver Danmark

växt vida hastigare än trafiken öfver Sassnitz. Sålunda färdades i trafik

mellan eller via svenska statsbanorna å ena sidan och Tyskland m.

fl. länder å den andra år 1901 5,609 personer öfver Sassnitz och 9,586

öfver Danmark, men år 1905 respektive 7,248 och 15,439. För Sassnitzleden

var ökningen således 29 procent, för vägen öfver Danmark 61

procent. År 1906 ökades antalet resande i nu ifrågavarande trafik

öfver Sassnitz med 246 och öfver Danmark med 617.

I allmänhet måste man fästa uppmärksamheten vid det sträfvande,

som järnvägarna öfverallt ådagalägga att bereda resande tillfälle att

färdas direkt i samma vagn mellan resans ändpunkter jämväl då s. k.

genomgående vagnar för detta ändamål hafva att genomlöpa flera olika

banförvaltningars och till och med skilda länders områden. Sådana

anordningar anses i hög grad befordra reslusten. Behofvet af genomgående

vagnar ökas, då eljest ombyte måste ske från järnväg till ångbåt

och åter från ångbåt till järnväg. Hvad särskild! Trelleborg—Sassnitzlinjen

beträffar äro för närvarande i synnerhet natt-turerna mycket

obekväma för de resande. Järn vägsfärden i båda riktningarna afbrytes

Passagerar
trafik.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Möjligheten

att bedrifva

ång färjetrafik.

Staten tillhöriga

färjor.

af en 4 timmars ångbåtsresa midt i natten, under det att på färd om

natten mellan Köpenhamn och Berlin den resande är oförhindrad att

gå till hvila i sin sofkupé omedelbart efter affärden och icke behöfver

stiga upp, förrän han nalkas ankomststationen.

Den följdriktiga utvecklingen af passagerartrafiken direkt mellan

Sverige och ''.Tyskland måste därför anses kräfva inrättandet af ångfärjeförbindelse

ju förr dess hellre på denna led.

Det torde numera knappast behöfva lämnas någon utredning rörande

möjligheten att bedrifva ångfärjetrafik mellan Skåne och motliggande

tyska land. Tillvaron sedan fyra år af en ångfärjelinje mellan Gjedser

och Warnemiinde får väl anses utgöra tillräcklig bevisning att ångfärjor

också kunna gå mellan Trelleborg och Rtigen, där afståndet väl är

dubbelt men där farvattnet enligt erfarenhetens vittnesbörd kunnat

trafikeras med ångfartyg äfven vid tillfällen, då farleden Gjedser—

Warnemiinde varit spärrad för ångfärjor.

Rik erfarenhet finnes numera ock att hämta från de amerikanska ångfärjorna,

såväl dem som föra järnvägståg öfver hafsvikarna på östra och

på västra sidan som ock dem, hvilka trafikera de stora insjöarna, företrädesvis

Miehigansjön. Denna sjö, som har sin längd i norr och söder, har

en ytvidd af 58,000 kvadratkilometer, hvilket är exempelvis 10 gånger

större än Vänerns yta. Miehigansjön har en bredd af 100 kilometer och

en längd af nära 600 kilometer. Vinden, som kommer från slätterna,

drifver upp vågorna till höjd och kraft nästan som på hafvet. Fast is

och drifis samt ofta återkommande dimmor försvåra sjöfarten. Isförliållandena

äro i sjöns norra del jämförliga med förhållandena i Bottniska

viken mellan Söderhamn och Umeå samt i den södra delen jämförliga

med förhållandena i Östersjön söder om Gottland. En undersökning, som

verkställts för utredning af möjligheten att anordna färjeförbhädelse öfver

engelska kanalen, har gifvit vid handen att i afseende å stormarnas styrka,

vågornas höjd och dimmornas talrikhet Miehigansjön afsevärdt öfverträffa!''

engelska kanalen. Och likvisst bedrifves ångfärjetrafik öfver

denna sjö på nio skilda linjer oafbrutet sedan mer än 10 år tillbaka.

För att den nya ångfärjelinjen skall kunna blifva till full nytta förutsättes

— såsom ock framhålles både af herrar Berg och Nordström och

af ångfärjekommissionen samt vitsordas af järnvägsstyrelsen — att färjorna

byggas af de båda intresserade staterna och att, hvad Sverige beträffar,

färjeleden administreras gemensamt med statsbanorna. Färjeleden

är ju att betrakta såsom en spårförbindelse mellan Sveriges och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

23

Preussens statsbanor, och det bör icke ifrågakomma, att dessa banor låta

trafiken mellan sig förmedlas af någon annan förvaltning. Detta villkor

innebär på samma gång att, om färjeledens svenska ändpunkt

blifver en plats, som icke ligger vid Sveriges statsbanor, en lämplig järnvägsförbindelse

mellan utgångspunkten och statsbanorna bör inlösas

till staten, om sådant kan ske på skäliga villkor. För öfrigt torde det

redan på grund af det erforderliga betydliga kapitalet vara nödvändigt

att de intresserade staterna själfva inrätta färjeleden. Att staterna

göra sig till herrar öfver hela trafikleden är af betydelse äfven ur

den synpunkten, att man endast därigenom kan vara förvissad om

att tarifferna afpassas så lämpligt som möjligt och med hänsyn icke

blott till den direkta afkastningen, utan äfven till nationalekonomiska

intressen.

I den delvis redan berörda frågan, om färjorna böra inrättas uteslutande

för godstrafik eller om de böra vara afsedda för kombinerad

gods-, post- och passagerartrafik, hafva herrar Berg och Nordström i

sitt utlåtande af år 1903 framhållit, att färjorna borde inrättas enbart

för godstrafik, företrädesvis på grund af den högst väsentliga skillnaden

i anskaffnings- och driftkostnader samt med hänsyn därtill att

betydelsen af en färjeförbindelse för persontrafiken vore skäligen ringa

och hufvudsakligen inskränkte sig till möjligheten att öfverföra resgodsvagnar

och i vissa fall sofvagnar.

Under de gångna åren har emellertid erfarenheten nog blifvit en

annan. Nyttan af en färjeförbindelse för post- och i synnerhet för

persontrafiken har redan blifvit framhållen. Angfärjekommissionen och

järnvägsstyrelsen samt underhandlarna från ömse sidor hafva ock uttalat

sig för kombinerade färjor. Det är visserligen i och för sig alldeles

riktigt att krafvet på större komfort och större hastighet bos de

kombinerade färjorna för passagerartrafikens skull i högst afse värd

grad öka kostnaderna både för anskaffning och drift samt för färjelägen

och öfriga hamnanordningar. Angfärjekommissionen har beräknat

den ökade kostnaden för- kombinerade färjor inclusive ökning i ränta

å anskaffningskostnader till ett årligt belopp af 134,000 kronor för

Sveriges del. Men man måste, säger kommissionen, äfven betänka att,

om godsfärjor införas, den nuvarande passagerar- och postförbindelsen

måste bibehållas och inkomsterna för person- och posttrafiken tillfalla

densamma. Inkomsterna af persontrafiken Trelleborg-Sassnitz uppgingo

emellertid år 1905 till i rundt tal 230,000 kronor, hvaraf på det svenska

bolagets del kommo 115,000 kronor, och torde, om ångbåtsleden ersät
-

Kombinerade

person- och

gods färjor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Linjens ändpunkter.

tes med eu förstklassig färjeled, komma att betydligt ökas. Den ersättning,

som ångbåtsbolagen för närvarande uppbära för posttransport

mellan Trelleborg och Sassnitz och som naturligen, om en af respektive

stater bedrifven färjeled kommer till stånd, bör tillfalla denna, utgår

med ett belopp af 267,000 kronor för år från svenska postverket och

ett liknande belopp från det tyska. Det har under sådana förhållanden

synts kommissionen påtagligt, att den minskning i utgifter af cirka

134,000 kronor för år, som enligt hvad ofvan beräknats skulle uppkomma

genom att färjeleden inrättades för enbart godstrafik, icke står

i rimligt förhållande till den minskning i inkomster, som staten därigenom

skulle lida.

Jäg delar ångfärjekommissionens och järnvägsstyrelsens åsikt, och

jag anser att det blir mest praktiskt att inrätta kombinerade färjor,

äfven om hänsyn tages till nödvändigheten för staten att i sådant fall

lösa sig ifrån förbindelsen till det nuvarande ångbåtsbolaget, till hvilken

sistnämnda fråga jag skall återkomma i det följande.

Frågan om färjeförbindelsens ändpunkter å ömse sidor har varit

mycket uppmärksammad, i synnerhet hvad angår landningspunkten i

Tyskland.

I Sverige kunna endast ifrågakomma hamnarna i Malmö, Trelleborg

och Ystad. Malmö hamn lämpar sig dock, på grund af sitt läge, icke

för något annat än en enbär godslinje, företrädesvis till Warnemunde,

hvarom ju nu icke är fråga. Ystads hamn kan otvifvelaktigt ställas i

ordning till en lämplig ångfärjehamn, men dess läge i förhållande till

det svenska järnvägsnätet är, såsom ångfärjekommissionen närmare

utredt, så ogynnsamt, att dess användande för nu ifrågavarande ångfärjeförbindelse

icke kan föreslås. Det skulle ock medföra inlösande af

enskilda järnvägar i alltför stor utsträckning. På svensk sida återstår

då endast Trelleborg, hvars hamn med vidtagande af nödiga anordningar

är så lämplig som förhållandena medgifva. De, som haft att

yttra sig i frågan, hafva ock enat sig om denna hamn.

Med Trelleborg som utgångspunkt ligger det närmast till hands

att antaga, att Sassnitz fortfarande skulle vara den lämpligaste anslutningspunkten

på den tyska sidan. Herrar Berg och Nordström föreslogo

ock denna hamn till användning. Vägen öfver Trelleborg—Sassnitz

skulle blifva den kortaste och billigaste bland vägar mellan ifrågakommande

befintliga hamnar. Ångfärjekommissionen erinrade mot Sassnitz,

att det vore svårt att där anordna en lugn ångfärjehamn och att utrymmet

i land vore väl trångt för anläggande af en rangerbangård, att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

25

järnvägen öfver Riigen mellan Sassnitz och Altefähr vore svårtrafikabel

och att bro saknades öfver sundet mellan Altefähr och Stralsund, äfvensom

att till följd häraf trafiken öfver denna led skulle hämmas af tidsförlust

och blifva för litet konkurrenskraftig.

För att undvika dessa svårigheter vände kommissionen sina blickar

till åtskilliga punkter på fastlandet norr om Stralsund såsom Zingst

och Barhöft samt ön Hiddensee vid Riigens västkust. Kommissionen

framhöll de stora kostnaderna för förslaget Hiddensee, bland annat eu

4 km. lång järnvägsbank i hafvet med svängbro, och stannade för sin

del vid Barhöft. Då afståndet från Trelleborg till Barhöft är något

kortare än till Sassnitz och afståndet mellan Barhöft och Stralsund

är endast 15 km., vore ju mycket vunnet för trafiken genom valet

af denna ort. Afståndet mellan hufvudbangården i Stralsund och

Sassnitz’ hamn är nämligen 52,5 km., däraf närmare 3 km. komma på färjesträckan.

A andra sidan framhöllos dock vissa navigeringssvårigheter

i en mycket lång uppmuddrad inseglingsränna till Barhöft. Kommissionen

framhöll äfven att vid Arcona på norra udden af Riigen

skulle kunna vinnas en god anslutningspunkt, som lämnade förmånen

af den kortaste möjliga sjövägen nämligen 82 km. från Trelleborg mot 107

från Trelleborg till Sassnitz. Arcona kräfver emellertid liksom alla de

senast omförmälda anknytningspunkterna nyanläggning af både hamn

och järnväg.

Från preussisk sida har erinrats, att man icke skäligen kunde för

närvarande inlåta sig på dyrbara hamn- och järnvägsanläggningar vid

nya platser, innan Sassnitz i praktiken visat sig otillräckligt, hälst ett

stort antal år skulle förflyta, innan någon sådan nyanläggning kunde

tagas i bruk. Kostnaderna för anläggningarna vid Hiddensee uteslöte

helt och hållet tanken därpå. Vid Barhöft väckte kustförhållandena

stora betänkligheter. Den omkring 10 km. långa uppmuddrade inseglingsrännan,

som på två ställen kröker sig, kunde icke befaras annat än

med minskad hastighet och skulle vid stormigt eller dimmigt väder

utöfva ett dåligt inflytande på trafikens säkerhet och punktlighet. Vid

Arcona vore naturförhållandena gynnsammare för en hamnanläggning,

såväl beträffande kustens beskaffenhet som i afseende å förekomsten af

is och dimma. Men det skulle erfordra betydligt mindre penningutlägg

att i Sassnitz åstadkomma lämpliga anordningar i alla afseenden

för färjetrafiken, livilket enligt gjorda undersökningar mycket väl läte

sig göra.

Jag har redan omnämnt att under sådana förhållanden ångfärjekommissionen

anslutit sig till tanken att gå till Sassnitz; och då det natur
Bih.

till It i legd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afl. 26 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Färjorna.

26 Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

ligtvis icke är Sveriges sak att bestämma, hvar Preussen skall bygga

hamnar, och vid undersökning från svensk sida blifvit bekräftadt att

i Sassnitz kan anordnas en för den närmast ifrågakommande trafiken

fullt tillräcklig ångfärjehamn, anser jag att förslaget om Sassnitz såsom

tyska sidans ångfärjehamn rätteligen antagits. Jag anser mig hafva

grundad anledning antaga att Preussens eget inre trafikbehof skall inom

kort framkalla både förbättring af järnvägen öfver Rugen och anläggande

af en bro mellan Rugen och fastlandet, liksom väl ock i Sverige ett och

annat kan behöfva göras för att förkorta fartiden mellan Trelleborg

och Stockholm, i främsta rummet inköp af den enskilda järnvägen

mellan Trelleborg och Malmö. Skulle eu gång Sassnitz befinnas för

trångt och obekvämt för den växande trafiken, torde, sedan bro öfver

sundet vid Stralsund kommit till, ingen punkt vara lämpligare att i eu

nybyggd hamn mottaga den svenska ångfärjetrafiken än en plats invid

Arcona. Men att vänta med hela ångfärjefrågan, tills man kunde direkt

börja med den bästa möjliga anslutningsplatsen, skulle efter mitt förmenande

vara opraktiskt. Det är förvisso icke för mycket sagdt, att

det skulle taga minst sex år att anlägga en ny hamn med tillhörande

järnvägsförbindelse. Äfven om man finge löfte om en sådan anläggnings

omedelbara påbörjande, vore det för den svenska handelns på Tyskland

goda och själfständiga utveckling en betydlig fara i ett sådant uppskof;

och huru mycket olägligare vore det icke då att uppskjuta hela ångfärjefrågan

till en obestämd framtid.

Det antal färjor, som behöfves för att behörigen uppehålla trafiken,

är fyra, två svenska och två preussiska. Af dessa måste en af hvardera

nationaliteten vara i gång och den andra väsentligen utgöra reserv.

Erfarenheten har visat att det behöfs ett fartyg af hvardera nationaliteten

för att uppehålla reservtjänsten. Om det också vore tänkbart

att under de första åren, då färjorna äro nya och trafiken i sin begynnelse,

reda sig med allenast en färja såsom reserv, skulle dock däraf

vållas afsevärda olägenheter, bland annat i den ömtåliga frågan,

hvilken nationalitet reservfartyget skulle hafva. Det ligger ock en

synnerlig vikt därpå, att redan från början allt är gjordt för att bereda

den största möjliga punktlighet och frihet från rubbningar åt ångfärjornas

turer. En annars välgrundad blygsamhet i omkostnaderna för

ett nytt företags första uppsättning skulle icke vara på sin plats, då

det gäller att af nationella och ekonomiska skäl inrätta en ny samfärdsled

vid sidan af redan befintliga, i andras händer varande linjer. Jag

anser mig därför böra obetingadt sluta mig till ångfärjekommissionens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

27

och järnvägsstyrelsens af de preussiska myndigheterna delade åsikt,

att ångfärjornas antal redan från början bör vara fyra. Detta antal

hafva ock färjorna på linjen Gjedser—Warnemunde allt från denna

färjeleds inrättande, ehuru afståndet där icke är fullt hälften så stort

som mellan Trelleborg och Sassnitz, och ehuru icke häller där enligt

ordinarie turlista göras mer än en dagtur och en natt-tur i hvardera

riktningen, frånsedt några få turer i veckan för framförande af expresståg.

Vid de omförmälda öfverläggningarna i Malmö voro myndigheternas

representanter eniga om att färjornas hastighet måste vara 16 knop.

Härigenom kan resan öfver sjön fullgöras på 4 timmar om dagen och

något mer om natten, såsom för närvarande äger rum. Om färjorna

skola kunna besörja passagerar- och posttrafik, kan man icke gå med

på någon minskning i denna hastighet.

Bägge rikenas färjor skulle i allt väsentligt vara lika konstruerade.

Deras viktigaste dimensioner skulle vara längd i spårdäcket 113 meter,

största bredd 16 meter och djupgående med last 5 meter. Längden och

bredden medgifva anbringande af dubbelspår med tillsammans 160 meter

hinderfri spårlängd, så att 18 godsvagnar eller motsvarande antal passagerar-

eller postvagnar kunna på en gång tagas ombord, därvid en

boggievagn för passagerare, resgods eller post räknas lika med två

vanliga tvåaxlig^ godsvagnar.

Till jämförelse i afseende å dimensionerna må meddelas, att de

båda danska ångfärjorna på linjen Gjedser—Warnemunde hafva följande

dimensioner: »Prinsesse Alexandrin e», hjulfärja, före 1905 års ombyggnad

största längd 86,865 meter, största bredd 18,720 meter, djupgående

med last 4,065 meter, hastighet 14 knop, samt, efter ombyggnaden, då

dubbelspår inlades, största längd 101,750 meter, största bredd 18,750

meter, djupgående med last 3,825 meter, hastighet 13,8 knop; »Prins

Christian», dubbelspårig skruffärja, största längd 86,865 meter, största

bredd 17,680 meter, djupgående med last 4,395 meter, hastighet 13,75

knop. Den svenska ångfärjan »Malmö» på linjen Malmö—Köpenhamn

är en dubbelspårig skruffärja med en största längd af 81,69 meter, en

största bredd af 16 meter, ett djupgående af 3,2 meter och en hastighet

af 13,25 knop. . „

De amerikanska ångfärjorna hafva ofta 4 spår i bredd. Angfärjorna

å de förut omförmälda Pere—Marquettelinjerna hafva följande

dimensioner: största längd 106,68 meter, största bredd 17,678 meter och

djupgående 4,876 meter.

Jämförelsen visar, att de föreslagna färjorna skulle utmärka sig för

större djup och fart. Bägge delarna äro nödvändiga för att den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Hamnarna.

nya färjelinjen skall från början kunna blifva trafikduglig och tillfullo

göra den nytta, som med densamma afses. Med djupet hoppas

man särskildt vinna en säker gång, som är så oberoende som möjligt

af hafvets rörelse. Det är öfver hufvud taget af vikt att hafva de

bästa färjorna på den linje, som har den längsta sjövägen.

Färjorna skola hafva dubbla propellrar samt vara försedda med

roder i akter och för. De skola vara byggda för att kunna gå genom

is och skola kunna taga in och ut vagnar allenast öfver aktern. De

skola hafva rymliga lägenheter för passagerare och besättning äfvensom

platser för såväl tjänstgöring som hvila för post- och tullpersonal.

Ångfärjorna skola hafva omkring 4,200 tons deplacement och deras

maskiner skola vid normal gång utveckla 4,500 hästkrafter.

Kostnaden för anskaffande af dylika färjor inklusive kostnaden för

ritningar, kontroll och dylikt bör, innan ännu infordrade anbud hunnit

inkomma, beräknas till omkring 2,250,000 kronor för hvardera. Till

den höga kostnaden bidrager den omständigheten, att utrustningen i

alla delar måste vara förstklassig, dock med undvikande af hvad som

kan hänföras till onödig lyx, samt att bästa möjliga anordningar böra

finnas för säkerhetens betryggande.

I hamnarna vid Trelleborg och Sassnitz måste rätt stora arbeten

vidtagas för att möjliggöra färjetrafiken. Två färjelägen måste inrättas

i hvardera hamnen. Hvad särskildt Trelleborgs hamn beträffar fördelas

arbetena och kostnaderna mellan staden och staten. Trelleborgs

stads bidrag framgå af följande mellan järnvägsstyrelsen och staden,

under förutsättning att direkt ångfärjeförbindelse mellan Sverige och

Tyskland med Trelleborg som utgångspunkt å svensk sida kommer till

stånd, träffade öfverenskommelse:

§ I
Trelleborgs

stad förbinder sig att låta på sin bekostnad utföra följande

arbeten enligt bifogade, af majoren Fr. Enblom upprättade och

den 30 december 1907 dagtecknade ritningar, numrerade 1, 2 och 9:

l:o) uppmuddring af inseglingsrännan till stadens hamn till nedan angifna

djup vid medelvattenstånd, nämligen 7,0 meters djup från hamngattet

till 1,070 meter därifrån och vidare till 7,5 meters djup intill

dess det naturliga djupet af 7,5 meter vid medelvattenstånd vidtager;

2:o) utvidgning af hamngattet till 50 meters bredd och af inseglingsrännan

successivt från 50 till 60 meter från hamngattet till ett

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

29

afstånd därifrån af 500 meter samt vidare successivt från G0 till 100

meter, hvilken bredd uppnås på ett afstånd af 1,170 meter från hamngattet,

hvarefter rännans bredd skall vara minst 100 meter ut, tills det

naturliga djupet af 7,5 meter vid medelvatten vidtager;

3:o) uppmuddring till ett djup af 6,5 meter af hamnens yttre del

intill den linje, som å ritning n:r 2 betecknas med ordet »muddergräns»;

4:o) utfyllning och planering af strandområdet öster om hamnen

utefter den böjda linjen b-a-m å ofvan åberopade ritning n:r 2 och

anordnande af strandskoning därutefter enligt ritning n:r 9;

5:o) anläggning af den gata, som finnes angifven å ritning n:r 2

och som afser att åstadkomma förbindelse mellan platsen vid nuvarande

stationshuset och ångfärjebangården.

§ 2-

Staden öfverlåter till statens järnvägar utan lösen gravationsfritt och

med full äganderätt för anordnande af ångfärjelägen behöflig kaj inom

hamnområdet samt annat för ångfärjetrafikens bedrifvande erforderligt

område mellan den brutna linjen b-c-o-g-h-i-k-a-l-m och den böjda

linjen b-a-m å förutnämnda ritningen n:r 2.

§ 3.

Staden medgifver statens järnvägar rätt att utan att därför lämna

någon som helst ersättning i mån af behof verkställda utfyllning i

vattnet utanför linjen b-a-m å ritning n:o 2, och blir statens järnvägar

ägare till sålunda utfylldt område.

§ 4.

Staden förbinder sig att vidmakthålla ofvan föreskrifna djup- och

breddmått i inseglingsrännan och djup i hamnen, så länge ångfärjetrafik

där bedrifves.

§ 5.

Staden medgifver frihet från alla hamnafgifter i Trelleborg för de

svenska och tyska ångfärjor, som komma att användas för ifrågavarande

ångfärjetrafik, äfvensom för de i samband därmed stående reserv- eller

hjälpfartyg, bogserare, isbrytare och dylika andra farkoster. Härmed

beröres icke stadens rätt till hamnafgift för varor, som befordras med

förenämnda farkoster.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

§ 6.

Staden tillförsäkrar staten rätt att utöfva kontroll öfver att de beliöfliga

arbetena i hamnen och inseglingsrännan samt å västra hamnpiren

blifva af staden Trelleborg på ett fullt ändamålsenligt sätt bedrifna,

samt förbinder sig att göra allt, hvad på den beror, för att

dessa arbeten skola blifva fullbordade senast till den 1 juli 1909.

§ 7.

Staden förbinder sig till hemul beträffande till statens järnvägar

genom denna öfverlåtelse upplåtna mark.

§ 8.

Uppstår tvist mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen och Trelleborgs stad

rörande tillämpningen af denna öfverenskommelse, skall tvisten hänskjutas

till afgörande af skiljemän enligt lagen den 28 oktober 1887;

skolande kostnaden för skiljedomen bestridas, på sätt af skiljemännen

bestämmes.

Kostnaden för de arbeten, Trelleborgs stad genom berörda öfverenskommelse

åtagit sig, uppgå enligt major Enbloms kostnadsberäkningar

till 829,000 kronor.

På statens del kommer anläggandet af färjelägen med tillhörande

broklaffar och spårförbindelser, rangerings- och uppställningsbangård

samt stationspaviljong. Kostnaderna härför belöpa sig enligt de uppgjorda

förslagen till följande belopp:

för ångfärjelägena ......................... kronor 592,000: —

» färjebroklaffarna........................... » 170,000: —

» bangårdsanordningarna ............ » 130,000: —

summa kronor 892,000: —,

eller i afrundadt tal 900,000 kronor. Kostnadsberäkningen för broklaffarna

är dock endast provisorisk, emedan vissa tekniska uppgifter

måste inväntas från Tyskland.

På sätt redan i det föregående antydts, förutsätter ångfärjetrafikens

fullständiga anordning på bästa sätt, att förbindelsen mellan Trelleborg

och de befintliga statsbanorna erhåller statsjärnvägs natur, hvilket

lättast kan ske genom inlösen till staten af den järnvägsaktiebolaget

Malmö-Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Trelleborg och Malmö.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

31

Jag har för afsigt att hemställa till Eders Kungl. Maj:t att i särskild

proposition göra förslag till Riksdagen i denna del och vill här endast

erinra att löseskillingen för denna järnväg jämte någon kompletteringskostnad

utgör 4,505,000 kronor, däraf emellertid endast något öfver

2,000,000 kronor böra betalas kontant. Denna utgift bör enligt sakens

natur icke läggas själfva färjeleden till last, eftersom ju valuta i och

för sig bjudes genom öfvertagande af själfva järnvägen.

En kostnad, som däremot måste anses omedelbart föranledd af den

nya ångfärjeledens tillkomst, är det belopp, som erfordras för att genom

godvillig öfverenskommelse upphäfva gällande kontrakt af den 11 oktober

1905 med rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland om postbefordring å

linjen Trelleborg—Sassnitz.

Det har redan framhållits, att det är lämpligare att taga passagerare

och post med ångfärjorna än att bibehålla särskilda ångfartygför

denna trafik. I kontraktet med rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland,

hvilket kontrakt gäller i tio år från den 1 maj 1907, finnes intagen

en så lydande bestämmelse: »Skulle anses önskligt att ång
färja

insattes å traden Trelleborg—Sassnitz, skall denna fråga blifva

föremål för förhandling med bolaget». I anslutning härtill erhöll generalpoststyrelsen

den 22 oktober 1907 nådigt uppdrag att underhandla

med bolaget om villkoren för kontraktets upphäfvande samt verkställa

utredning om de kostnader, som därigenom skulle uppkomma.

Med sin förut berörda skrifvelse den 3 december 1907 har generalpoststyrelsen

insändt utdrag af bolagsstyrelsens protokoll för den 26 november

1907, utvisande att styrelsen är villig att, under förutsättning af

bolagsstämmans godkännande, medgifva upphäfvande af kontraktet med

villkor att statsverket antingen öfvertager bolagets två ångare »Prins

Gustaf Adolf» och »Prinsessan Margareta» till samma pris, hvartill de

stå bolaget den 31 december 1907, således

»Prins Gustaf Adolf»..................................................... kronor 654,661: 16

»Prinsessan Margareta» .................................................. » 782,133: 33

Diverse inventarier för linjen....................................... »_9,608: 84

tillsammans kronor 1,446,403: 33

järnte ränta å inbetalda aktiekapitalet enligt särskild

ränteberäkning............................................................ kronor 54,604: 78

Summa kronor 1,501,008: 11,

hvartill skall komma sex procent ränta å sistnämnda belopp till betalningsdagen,

dock med afdrag för den nettovinst, som för bolaget efter

den 31 december 1907 uppkommer, eller ock, om sådant ur statens syn
-

Upphäfvande

af gällande

postkontrakt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

punkt pröfvas lämpligare, utgifver hälften af nyssnämnda belopp, således

750,504 kronor 5 öre med tillägg af 100,000 kronor, såsom ersättning

för den risk, bolaget löper genom att bibehålla dessa genom sin

speciella byggnadsart svårplacerade båtar, hvarvid därjämte förutsättes,

att det ur handels- och sjöfartsfonden bolaget beviljade lån å 250,000

kronor får på oförändrade villkor kvarstå under den tid, för hvilken

det utlämnats.

Statskontoret har i underdånigt utlåtande den 14 innevarande

januari framhållit, att sistomförmälda låns beviljande och åtnjutande

visserligen ställts i omedelbart sammanhang med bolagets åtagande

att uppehålla postförbindelsen, men att för bolaget tydligen icke funnes

något hinder att, såsom villkor för häfvandet af kontraktet, uppställa

fordran på lånets bibehållande under den bestämda tiden, d. v. s. till

den 12 juni 1917. Skulle de förändrade anordningar beträffande denna

postförbindelse, som nu ifrågasatts, anses bättre än de nuvarande motsvara

ändamålet, och skulle dessa anordningar möjliggöras endast genom

bifall till bolagets kraf att få bibehålla lånet, torde, enligt statskontorets

åsikt, en sådan uppoffring å fondens sida icke heller kunna anses strida

mot fondens uppgift att underlätta landets handels- och sjöfartsförbindelser.

Med hänsyn till gifna förhållanden synas bolagets alternativt framställda

villkor icke oskäliga. Det är svårt att afgöra, livilketdera

alternativet är för staten fördelaktigare. Försök att finna någon användning

för de båda ångfartygen hafva icke ännu ledt till något

resultat, och man bör icke dölja för sig att de båda svenska ångfartyg,

som användes på leden närmast före den 1 maj 1907, ännu ligga oanvända.

Det är väl därför nödvändigt att gå ut ifrån, att inköpet af de

båda nu på traden gående svenska ångfartygen för rundt 1,500,000

kronor jämte lf a å 2 års ränta men med afdrag af eventuell nettovinst

under tiden icke kan undgå att medföra förlust för staten. Men å

andra sidan må man väl vara berättigad att antaga, att denna förlust

icke skall blifva så stor, att förlustbeloppet går upp emot halfva värdet

af dessa båda fartyg, af hvilka det ena är alldeles nytt och det andra

är med dryga kostnader försatt i fullgodt skick. Det är således att

förmoda, att det är bättre för staten att för erbjudet pris inlösa fartygen,

hvilka enligt gällande kontrakt skola af bolaget underhållas i

förstklassigt skick till inlösningsdagen, än att betala den för motsatt

fall fordrade afträdessumman för kontraktets upphäfvande.

Då järnvägsstyrelsen skall komma att bedrifva ångfärjerörelsen,

torde det vara lämpligast, att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att hafva

vård om de inköpta ångfartygen, intill dess de kunna finna användning

för något statens ändamål eller försäljas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

33

De penningutlägg för en gång, som skulle erfordras för svenska

statens del för anordnande af ångfärjeleden ifråga, skulle alltså utgöra:

för inköp af två ångfärjor......................................... cirka 4,500,000 kronor

för anordningar i Trelleborg................................. » 900,000 »

för inlösen af 2 ångfartyg ....................................... » 1,650,000 »

Tillsammans cirka 7,050,000 kronor

Därtill kommer i mindre omedelbart sammanhang kostnaden för

inköp och komplettering af järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens

järnväg, cirka 4,500,000 kronor.

Det synes vara uppenbart att erforderliga belopp för de direkta

utgifterna böra bestridas af lånemedel och således begäras att utgå från

riksgäldskontoret, därvid jag dock bör erinra, att 1899 års Riksdag

uppförde det beviljade anslaget af 1,000,000 kronor till anskaffande af

en ångfärja för förbindelsen mellan Malmö och Köpenhamn å riksstaten

utom hufvudtitlarna.

Den årliga driftkostnaden för Sveriges del har beräknats på följande

sätt enligt närmare specifikation vid ångfärjekommissionens betänkande:

för ångfärjan:

aflöning...........................................

kronor

41,400

—

kosthåll.........................................

))

18,068

—

beklädnad.......................................

»

2,000

—

sjukaflöning etc...........................

)>

300

—

kolförbrukning ............................

»

236,520

15,000

—

öfrig materialförbrukning ......

—

underhåll och reparationer.......

»

30,000

—

diverse utgifter............................

5,000

■-

reklam och andra kostnader. ..

6,000

kronor

354,288:

för reservfärjan:

aflöning...........................................

.. kronor

29,900

kosthåll...........................................

»

11,417

—

beklädnad........................................

1,100

—

sjukaflöning etc.........................

»

150

—

kolförbrukning.............................

»

7,200

—

öfrig materialförbrukning..........

»

8,500

—

underhåll och reparationer.......

»

30,000

—

diverse utgifter.........................

»

2,500

— kronor

90,767:

Transport kronor 445,055: —

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 5

Kostnader för

en gång.

Driftkost
nader.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Inkomster.

Transport kronor 445,055: —

underhåll af färjeläge samt för hamnbetjäning och

eventuellt en del administrationskostnader......... kronor 30,000: —

Summa kronor 475,055: —

Af ångfärjekommissionen upptagen kostnad, 35,000

kronor, för ett antal extra resor med färjorna

anses bär icke böra upptagas af skäl, för hvilka

jag i det följande skall redogöra. Däremot

måste ett tillägg göras på grund af de ökade

anspråk på fart och sjöduglighet hos färjorna,

som under frågans beredning uppkommit, hvilket

tillägg af järnvägsstyrelsen upptagits till............ kronor 30,000: —

sammanlagdt kronor 505,055: —

Detta belopp skulle alltså blifva den antagliga årliga driftkostnaden

för svenska statens räkning. Såsom synes äro i dessa beräkningar inga

poster upptagna för assurans, räntor eller afskrifningar.

För beräkningen af inkomsterna är af betydelse att enligt öfverenskommelsen

skall vid upprättandet af person- och godstariffer färjsträckan

delas midt i tu och den södra hälften räknas till det preussiska

och den norra hälften till det svenska trafikområdet; och skall

den nya ångfärjeleden upptagas å listan öfver de ångfärjelinjer, å hvilka

det internationella fördraget angående godsbefordring å järnväg äger

tillämpning. Genom sistnämnda bestämmelse äro — särskild! efter det

numera Sverige är upptaget bland de stater, som anslutit sig till berörda

fördrag — de stadganden, som reglera förhållandet mellan transportförvaltningarna

och godsförsändare på bästa sätt ordnade. Bestämmelserna,

att vid upprättandet af tariffer för person- och godstrafik, färjesträckan

skall uppdelas på de svenska och preussiska statsbanorna med

hälften å hvardera, är ock ägnad att låta de med den svenska personoch

godstaxans konstruktion efter zonsystem, respektive efter en så

kallad fallande skala förenade fördelar komma resande och godsförsändare

öfver den nya routen till godo samt att låta de senare så

mycket som möjligt draga fördel af den svenska godsindelningen.

Det är mycket svårt att göra någon framställning i siffror rörande

de inkomster, som kunna vara att vänta å ifrågavarande ångfärjeled.

Svårigheten ligger bland annat uti omöjligheten att kalkylera trafikökningen,

särdeles godstrafikökningen ens under de närmaste åren.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

35

Erfarenheten ådagalägger detta. Järnvägsstyrelsen har sålunda påpekat,

hurusom den svenska ångfärjan i Öresund under sina första två fulla

trafikår haft förlust å driften men därefter från och med tredje året

lämnat behållning, som på sjätte fulla trafikåret uppgått till 4,31% å färjans

anskaffningskapital. Ett annat exempel är följande. Man skulle väl knappast

tro att »oarbetade eller sågade trävaror utom ved» skulle, i konkurrens

med sjöfarten, vara någon synnerligen stor transportartikel på ångfärjor.

Emellertid har inom ångfärjekommissionen påvisats, att år 1895 — det

år, under hvilket den danska ångfärjan Malmö—Köpenhamn igångsattes,

med början den 7 oktober— sändes per järnväg till Danmark af ifrågavarande

varuslag endast 11,176 ton, men redan år 1896 30,864 ton, år 1897

53,776 ton och år 1898 69,209 ton. År 1904 var kvantiteten uppe i 82,477

ton. Det är icke lätt att veta, med hvilken kvantitet eu dylik vara

bör upptagas i eu kalkyl öfver trafik och inkomster på en ny ångfärjeled,

äfven om man vet att Tysklands import af sågade trävaror från

Sverige under senare år uppgått till omkring 500,000 ton årligen.

Ungefär en femtedel af Sveriges export till Danmark af sågade trävaror

fraktas med ångfärja, men ångfärjekommissionen har af försiktighet

icke vågat beräkna mer än att en tjugondei (25,000 ton) af Sveriges

export till Tyskland af sågade trävaror skall komma den nya svensktyska

ångfärjeleden tillgodo.

Ångfärjekommissionen har vid sina beräkningar antagit att s. k.

exporttariffer skulle vara gällande för gods, som utföres öfver de nya

ångfärjorna. Frågan om exporttariffer är för närvarande öfverlämnad

till handläggning af en kommitté och torde nog icke hinna fram till

sin lösning, innan ångfärjeleden öppnas.

En slutlig svårighet vid beräknandet på förhand af trafik och inkomster

på den nya färjeleden är den, att i en stor del fall godsets

sändning på den ena eller andra af befintliga förbindelselinjer är beroende

på överenskommelser mellan de intresserade förvaltningarna,

hvilka överenskommelser taga i anspråk vidlyftiga förberedande underhandlingar.

Ångfärjekommissionen har beräknat de årliga inkomsterna å trafikleden

i dess helhet till följande approximativa belopp:

för godstrafik ..

» persontrafik

» posttrafik.....

......................... kronor

520,000: —

............................. »

330,000: —

.............................. »

530,000: —

Summa kronor

1,380,000: —

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

På Sveriges del skulle komma ungefär hälften af detta belopp, eller

alltså omkring 690,000 kronor.

Denna inkomstberäkning var stödd på antagandet, att ångfärjeleden

skulle få sin anslutning till land på tyska sidan vid Barhöft. Den

vägförlängning, som uppkommer därigenom att anslutningspunkten Häfver

Sassnitz, medför gifvetvis eu viss nedgång i beräkningen af trafikkvantiteter

och inkomster. Inom kommissionen har denna minskning i

inkomster beräknats till 50,000 kronor om året för Sveriges del. I

viss mån har man tänkt sig en minskning i kostnader såsom åtföljande

denna inkomstminskning, i det att den förut af kommissionen beräknade

kostnaden för extra resor, 35,000 kronor, ansetts kunna minskas

med 20,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen har påvisat, att kommissionen med all sannolikhet

beräknat ett för stort trafikutbyte öfver denna led mellan Sverige

och västra Tyskland. Efter öfverslagsberäkning har järnvägsstyrelsen

ansett, att det beräknade inkomstbeloppet för Sverige på denna grund

bör minskas med omkring 80,000 kronor. Äfven denna inkomstminskning

bör gifvetvis motsvaras af någon minskning i omkostnader. Järnvägsstyrelsen

har ansett försiktigheten kräfva att icke beräkna denna

kostnadsminskning till mer än 15,000 kronor, motsvarande kostnaderna

för de återstående extra turerna. Detta är gifvetvis endast ett

förenkladt sätt att räkna, ty extraturer kunna naturligen icke helt och

hållet undvikas, t. ex. vid sammanträffande stora sändningar af sill

eller lingon.

Med afdrag af de båda angifna beloppen, 50,000 och 80,000 kronor,

skulle alltså den beräkneliga årliga inkomsten för Sverige blifva

560,000 kronor och således lämna ett öfverskott af 55,000 kronor öfver

driftkostnaden, 505,000 kronor. Om detta öfverskott säger järnvägsstyrelsen

med rätta, att det är en, rent finansiellt sedt, föga tillfredsställande

afkastning på det beräknade anskaffningskapitalet, men järnvägsstyrelsen

åberopar å andra sidan den omförinälda gynnsamma

utvecklingen på ångfärjeleden mellan Malmö och Köpenhamn och

framhåller vidare den ökning af inkomster å statens järnvägar i öfrigt,

som kommer att uppstå såsom en följd af den genom färjeförbindelsen

uppkommande nya trafiken. Det synes järnvägsstyrelsen därför långt

ifrån otroligt, att det finansiella resultatet af den ifrågasatta ångfärjeleden

mellan Sverige och Tyskland framdeles skall blifva bättre, än man

nu kan våga uppställa i kalkyl. Och äfven om så icke skulle blifva förhållandet,

utan om det nedlagda kapitalet delvis icke skulle gifva direkt

afkastning, är likväl enligt järnvägsstyrelsens uppfattning den indirekta

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41. 37

vinsten af en omedelbar förbindelse med Tysklands järnvägsnät —

genom lättare utfartsmöjligheter för industriprodukter, genom befrielse

från mellanhänder och genom genomgående vagnar till och från Berlin

och ännu längre för persontrafikens behof — så stor, att den synes

fullkomligt motivera färjeledens inrättande, hvadan ock järnvägsstyrelsen

ansett sig för sin del kunna tillstyrka upprättandet snarast möjligt

af en ångfärjeförbindelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

den framlagda planen.

Det synes också mig att man vid bedömandet af ärendets ekonomiska

sida icke får fästa för stor vikt därvid, att de . stora kostnaderna

för trafikens besörjande på ångfärjesträckan skola kunna direkt och tillfullo

ersättas genom de andelar af passagerareafgifter och godsfrakter,

som efter väglängden falla på denna sträcka. Man räknar icke på det

sättet, då man bygger broar och tunnlar vid järnvägar. Iiufvudvikten

ligger förvisso därpå, att rikets järnvägar, industri och handel i det hela

hafva nytta af den nya förbindelsen.

Vid de verkställda trafikberäkningarna har man gått ut ifrån att

den af postmedlen utbetalade ersättningen fortfarande kommer att utgå.

G-eneralpoststyrelsen har icke heller haft något att erinra däremot, under

den naturliga förutsättningen, att postutväxlingen varder minst lika

väl betjänad i det följande som hittills.

Å ömse sidor har framhållits vikten af att öppna den nya ångfärjelinjen

så snart som möjligt och helst i god tid under år 1909.

Då det är af stor praktisk betydelse, att öppnandet sker under högsommarens

goda förhållanden både i afseende å väderlek och trafikintensitet,

vill man söka nå fram till att öppna linjen den 1 juli. Ännu

finnes icke heller någon omständighet känd, som skulle utgöra ett bestämdt

hinder för ett så skyndsamt genomförande, om ock en del materiel

och vissa anordningar i öfrigt måste blifva provisoriska till en

början.»

Det i Kungi. Maj:ts proposition n:o 24 åberopade förslagskontraktet

angående förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget

Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö

och Trelleborg är af följande lydelse:

»Under förutsättning för kungl. järnvägsstyrelsens del af Kungl.

Maj:ts nådiga stadfästelse och för styrelsens för Malmö—Kontinentens

Tiden för

linjens öppnande.

Förvärfvande

för svenska

statens räkning

af

Malmö—

Kontinentens

järnväg.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

järnvägsaktiebolag del af bolagsstämmans godkännande hafva sagda

styrelser träffat nedannämnda aftal och därom upprättat följande

Kontrakt

angående förvärfvande för svenska statens räkning af

Malmö—Kontinentens järnväg.

§ I
Malmö—Kontinentens

järnvägsaktiebolag försäljer till svenska staten

den bolaget tillhöriga, vid rådstufvurätten i Kristianstad den 14 april

1902 lagfarna Malmö—Kontinentens järnväg med alla dess fasta och

lösa tillhörigheter, af hvad slag de vara må, tillika med all öfrig järnvägsbolaget

tillhörig fast egendom, och således:

l:o) hela det jordområde, hvarå bolaget enligt rådstufvurättens i

Kristianstad lagfartsprotokoll den 14 april 1902 erhållit lagfart eller

som eljest tillhör järnvägsbolaget;

2:o) själfva järnvägen till öfver- och underbyggnad, bro- och trumbyggnader,

utlagda syllar, skenor, spårväxlar samt vändskifvor och.

vagnvågar jämte stängsel;

3:o) alla järnvägsbolaget tillhöriga hus, byggnader, signaleringsoch

andra inrättningar samt fasta inventarier;

4:o) alla järnvägen tillhöriga telegraf- och telefonapparater med

därtill hörande ledningar;

5:o) all järnvägens rullande materiel, såsom lokomotiv, person- och

godsvagnar samt andra fordon, jämte därtill hörande lösa inventarier

och reservdelar;

6:o) alla öfriga, ofvan icke omnämnda lösa inventarier, ehvad de

äro vid tillträdestiden för begagnande vid hufvudkontoret, expeditionslokalerna,

å stationerna och linjen utlämnade eller i bolagets förråd

befintliga.

Från köpet undantages dock en å annans mark i Malmö uppförd

tillbyggnad till lokomotivstall, inrymmande fyra stallrum; och äro i

köpet likaledes icke inbegripna de för trafikens behof i förråd befintliga

förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade syllar och skenor

med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41

39

§ 2-

Förteckningai'' öfver de i § 1 mom. 5 och 6 upptagna föremål

skola under december månad 1908 upprättas så, att dessa förteckningar

med hänsyn till sannolik förbrukning under tiden till den 1 januari

1909 utvisa hvad af de förtecknade föremålen kan antagas återstå sistnämnda

dag; skolande sagda förteckningar uppgöras af kungl. järnvägsstyrelsens

och bolagets ombud.

Vid skiljaktiga meningar härom mellan ombuden tillkallas en af

kungl. järnvägsstyrelsen och bolaget eller, i brist af ölverenskonnnelse

dem emellan, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län för

sådant ändamål utsedd besiktningsman, som äger i omtvistade punkter

skilja mellan ombuden.

§ 3.

Tillträdet sker den 1 januari 1909, då all den egendom, som enligt

§ 1 till staten öfverlåtes, af bolaget öfverlämnas till dem, hvilka

af kungl. järnvägsstyrelsen förordnats att emottaga densamma. Därvid

aflämnas tillika af bolaget slutlig öfverlåtelsehandling och samtliga åtkomsthandlingar

till den bolaget tillhörande jord, hvarvid bolaget dock

icke tillförsäkrar statsverket annan eller bättre rätt än den bolaget

själft äger.

§ 4.

Löseskillingen utgör fyra millioner fyrahundratjuguett tusen

(4,421,000) kronor.

Löseskillingen likvideras sålunda att

a) staten öfvertager, mot afdrag å lösesumman, de två i järnvägen

intecknade obligationslån af åren 1898 och 1902 å sammanlagdt ursprungligen

två millioner sexhundra tjugu tusen (2,620,000) kronor, numera

efter till och med år 1907 verkställda utlottningar två millioner

fyrahundrasjuttiotre tusen (2,473,000) kronor med därå till den 1 januari

1909 upplupen ränta, i den mån bolaget icke kan öfverlämna obligationerna

eller visa, att desamma blifvit tillintetgjorda eller att ränta å

lånen guldits;

b) den 2 januari 1909 utbetalas kontant till bolaget återstående

beloppet af löseskillingen med villkor att bolaget därvid med behöriga

bevis styrker, dels att i den lagfarna järnvägen icke finnes inteckning

för annan gäld än ofvannämnda obligationslån, dels att bolagets nu

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

oguldna kapitalskuld till Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag enligt

9 § i nedannämnda öfverenskommelse rörande gemensamt begagnande

af Trelleborgs station, etthundratolf tusen trehundrafjorton (112,314)

kronor 52 öre, blifvit af Malmö—Kontinentens järnvägsaktiebolag gulden.

. § 5.

Bolaget förbinder sig att, till dess järnvägen afträdes, behörigen

underhålla densamma.

§ 6.

Bolagets rättigheter och skyldigheter på grund af följande överenskommelser,

öfvergå, i hvad på bolaget ankommer, på staten:

a) öfverenskommelsen den 8 mars 1898 emellan Malmö—Tomelilla

järnvägsaktiebolag, å ena, samt järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten,

å andra sidan, angående dels öfverlåtande till sistnämnda bolag

af tillgänglig mark för anläggande af dess järnväg mellan Malmö och

Östervärns stationer och dels gemensamt begagnande af Malmö—Tomelilla

järnvägsaktiebolags station vid Östervärn;

b) öfverenskommelsen den JO januari 1898 mellan Lund—Trelleborgs

järnvägsaktiebolag, å ena, samt järnvägsaktiebolaget Malmö—

Kontinenten, å andra sidan, angående gemensam station i Trelleborg;

samt

för tiden intill den 1 maj 1909, därest ej annat aftal mellan statens

järnvägar och andra vederbörande kontrahenter träffats;

c) öfverenskommelsen i augusti 1901 mellan Lund—Trelleborgs

järnvägsaktiebolag, järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten och Malmö

—Trelleborgs järnvägsaktiebolag angående fördelning af trafik m. m.

Nuvarande öfverenskommelsen med Trelleborgs expressbyrå uppsäges

af Malmö—Kontinentens järnvägsaktiebolag till upphörande den

1 januari 1909.

Staten öfvertager den skyldighet, som må åligga Malmö—Kontinentens

järnvägsaktiebolag, att utgifva ersättning för skada i följd af

järnvägens anläggning eller drift, i den mån dylik ersättning icke vid

bestämmande af lössskillingens belopp tagits i beräkning och sålunda

godtgjorts bolaget.

§ 1-

Statens järnvägar tillerkännes för tiden från tillträdesdagen till den

1 januari 1912 nyttjanderätt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

41

dels till två af ofvan omförmälta fyra stallrum och eventuellt, därest

så från motpartens sida medgifves, ytterligare ett af eller båda de

återstående stallrummen mot en årlig ersättning af 300 kronor för

hvarje stallrum;

dels till den utanför stallarna belägna vändskifvan med tillhörande

spår, och deltaga parterna i underhållskostnaden för vändskifvan och

spåren i förhållande till de af hvardera parten i bruk tagna stallrummen;

dels ock till erforderlig mark för uppförande för statens järnvägars

räkning af provisorisk tillbyggnad till förevarande stall, i den mån

statens järnvägar icke, enligt hvad nyss nämnts, medgifvits att förfoga

öfver ifrågavarande fyra stallrum, samt mot skyldighet för statens järnvägar

att gälda den högre brandförsäkringsafgift, som genom tillbyggnadens

uppförande kan drabba Malmö—Tomelilla järnvägsaktiebolag.

Skada å byggnader jämte vändskifvan och tillhörande spår, som

genom statsbanepersonalens förvållande vid användande af stallrummen,

vändskifvan och berörda spår tillfogas Malmö—Tomelilla järnvägsaktiebolag,

ersättes af statens järnvägar.

§ 8.

De vid järnvägen nu anställda befattningshafvare, hvilka finnas

upptagna uti här bilagda förteckning, äfvensom innehafvare af de nya

befattningar, hvilka med Kungl. järnvägsstyrelsens därtill lämnade medgifvande

och efter samma styrelses pröfning af aflöningsförmånerna

inrättas under år 1908, skola äga rätt att den 1 januari 1909 öfvergå

i statens järnvägars tjänst utan minskning af då innehafvande till dem

från järnvägen utgående löneförmåner, dock med förbehåll.

l:o) att de åtnöja sig med deras innehafvande befattningar jämförliga

sådana, som kungl. järnvägsstyrelsen anser lämpligt åt dem

anförtro;

2:6) att de varda underkastade alla för statens järnvägspersonal

nu eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor

för antagande, bibehållande af anställning, befordran och entledigande;

3:o) att i händelse deras från den enskilda järnvägen utgående

aflöningsförmåner öfverstiga, hvad dem enligt aflöningsreglementet vid

statens järnvägar skulle tillkomma, aflöningen för dem kommer att utgå

dels såsom ordinarie arfvode med belopp, som gällande aflöningsreglemente

för hvarje särskild befattning bestämmer, och dels såsom extra

arfvode, motsvarande skillnaden mellan det ordinarie arfvodet och deras

i bolagets tjänst innehafvande löneförmåner;

Bill. till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 26 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande No 41.

4:o) att, därest deras aflöningsförmåner i samma tjänst understiga,

livad dem enligt aflöningsreglementet vid statens järnvägar skulle tillkomma,

de må vid dem af bolaget tilldelade löneförmåner bibehållas,

intill dess kungl. järnvägsstyrelsen eller Kungl. Maj:t på järnvägsstyrelsens

förslag kan finna lämpligt höja aflöningen till hvad nämnda

reglemente föreskrifver; samt

5:o) att de icke äga rätt ingå såsom delägare i statens järnvägars

pensionsinrättningar, med mindre kungl. järnvägsstyrelsen, efter pröfning

för hvarje särskildt fall af befattningshafvares därom ingifna ansökan,

finner sådant kunna utan pensionskassornas särskilda betungande

bifallas; hvaremot kung], järnvägsstyrelsen från och med den 1 januari

1909 skall i afseende å de bolagets befattningshafvare, som tillhöra

enskilda järnvägarnas pensionskassa och som ej erhålla särskildt tillstånd

att i statens järnvägars pensionskassor inträda, äga samma förpliktelser

och rättigheter i förhållande till förstnämnda kassa som bolaget

skulle äga, om järnvägen fortfarande vore bolagets egendom,

dock såvidt angår den aflöningsförhöjning, som bemälda befattningshafvare

må komma att erhålla efter banans eftertagande af staten, endast

under förutsättning af enskilda järnvägarnas pensionskassas samtycke.

Förhöjning af de förenämnda personal nu tillkommande aflöningsförmåner

må ej under innevarande år äga rum i annan ordning eller

i högre grad än den hittills af bolagets styrelse följda.

Före den 1 september 1908 skall bolaget till kung], järnvägsstyrelsen

öfverlämna förteckning öfver de befattningshafvare, livilka önska

begagna sig af omförmälda rätt att öfvergå i statens järnvägars tjänst,

jämte uppgift å dem enligt för år 1908 fastställd stat tillkommande

löneförmåner.

Stockholm den 23 januari 1908.

För kungl. järnvägsstyrelsen:

F. W. H. Pegelow.

Per Kjellin.

För styrelsen för järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten:

Carl Herslow. Per Bendz. C. Faxe.

Herrar Carl Herslows, Per Bendz och C. Faxes egenhändiga namn

teckningar intyga på eu gång närvarande vittnen:

Emil Lindelöf. Fr. Norrman.

Malmö. Malmö.»

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

43

Till det i denna fråga förda statsrådsprotokollet af den 1 innevarande

februari har statsrådet och chefen för civildepartementet anfört

följande:

»Då jag den 24 sistlidne januari inför Eders Kungl. Maj:t föredrog

frågan om anordnande af ångfärjeförbindelse mellan Sverige och

Tyskland med ändpunkt för färjelinjen på svensk sida i Trelleborgs

hamn, framhöll jag, att ångfärjetrafikens fullständiga anordning på bästa

sätt förutsatte, att förbindelsen mellan Trelleborg och de befintliga

statsbanorna i Sverige erhölle stats]ärnvägs natur, hvilket lättast kunde

ske genom inlösen till staten af den järnvägsaktiebolaget Malmö —

Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö och Trelleborg.

Jag tillåter mig härvid erinra, att Kungl. Maj:t geuom nådig remiss

den 22 oktober 1907 anbefallde järnvägsstyrelsen, bland annat, att ingå

i underhandlingar om inköp för statens räkning af Malmö—Kontinentens

järnväg och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till köpekontrakt.

Till åtlydnad häraf har järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den

23 nästlidne januari anmält, att, efter med styrelsen för järnvägsaktiebolaget

Malmö—Kontinenten förda förhandlingar, mellan järnvägsstyrelsen,

under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga stadfästelse

samt bolagsstyrelsen, under förbehåll af bolagsstämmans godkännande,

upprättats ett vid skrifvelsen fogadt, såsom bilaga till detta protokoll

upptaget förslagskontrakt.

Innan jag redogör för de närmare villkoren i förslagskontraktet,

tillåter jag mig till en början i underdånighet meddela en kortfattad

öfversikt öfver tillkomsten af ifrågavarande järnväg.

År 1896 ingicks aftal mellan svenska och tyska statsmyndigheter

angående inrättande af ny postförbindelse mellan Sverige och kontinenten

via Trelleborg och Sassnitz. Med anledning däraf upptogs af

kommunala myndigheter och enskilda personer i Malmö frågan om

anordnande af en ny direkt järnvägsförbindelse mellan nämnda båda

städer vid sidan af redan befintliga järnvägsförbindelser. Detta ledde

därtill att den 15 oktober 1896 af Carl Hers!ow in. fl. till Kungl. Maj:t

ingafs ansökning om koncession å järnvägsanläggning mellan Malmö

och Trelleborg.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län anförde i underdånigt

utlåtande i ärendet, bland annat, att den hufvud sakligaste vikten

borde läggas på den föreslagna järnvägens uppgift att förmedla postförbindelsen

mellan Sverige och Tyskland genom dess ledande öfver

Malmö, där södra stambanan, järnvägen från Göteborg och Norge samt

ångbåtsförbindelsen från Köpenhamn sammanstötte.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

Väg- och vattenby ggnadsstyrelseu framhöll, bland annat, att staten,

äfven om den under någon kortare tid kunde låta kontinentalposten

föras till Trelleborg öfver endera af de redan befintliga enskilda järnvägarna,

likväl i längden icke kunde uppehålla den internationella förbindelsen

å enskild bana utan snart måste, för att försäkra sig mot afbrott

och höga kostnader, utsträcka sitt stambanenät till Trelleborg

eller tills vidare låta enskilda på betryggande villkor utföra en dit ledande

fullt lämplig järnväg, samt att, sedan västkustbanan dåmera öfvergått

till statsbana med ändpunkt i Malmö, hänsynen till eu ändamålsenlig

järnvägsdrift kräfde, att den kontinentala posttrafiken fördes

öfver Malmö. På grund häraf och då den ifrågasatta nya järnvägen

vore fullt lämplig för befordrande af nämnda trafik, och banan kunde

genom vid koncessionen fästade lösningsvillkor få af staten när som

helst förvärfvas till dess verkliga kostnad för ägaren utan de uppoffringar,

som skulle åtfölja inlösen och ombyggnad af någon af de befintliga

till Trelleborg ledande järnvägarna, tillstyrkte styrelsen koncessionsansökningen.

Järnvägsstyrelsen gjorde i underdånigt utlåtande den 5 januari

1897 gällande, att, enligt järnvägsstyrelsens förmenande, följande önskemål

borde i afseende å lämpligaste sättet att förena statens järnvägar

med Trelleborgs hamn för ordnandet af den s. k. kontinentaltrafiken

tillgodoses, nämligen att föreningslinjen, med hänsyn såväl till västkustbanetrafikens

anslutning som till ett bättre utnyttjande af personvagnarna,

borde utgå från Malmö och utgöra den direktaste möjliga

vägen därifrån till Trelleborgs hamn samt, i afseende å snälltågens

snabbhet, säkerhet och regelbundna gång, ej stå efter någon del af

statsbanorna, äfvensom att staten borde äga rätt att på billiga villkor

och ju förr dess hellre inlösa föreningslinjen.

Efter att hafva framhållit, hurusom det måste från början tillses,

att den måhända inom kort mycket lifaktiga trafikens kraf på utveckling

i fullt mått kunde tillgodoses, äfvensom att det vid öfverlåtelsen

af kontinentaltrafiken vore nästan en bjudande nödvändighet att förbehålla

staten att få inlösa banan, ingick järnvägsstyrelsen på frågan

om ^den tidpunkt, då staten skulle kunna fullt själfständigt bestämma

angående kontinentaltrafiken utan att därför behöfva göra någon ekonomisk

uppoffring i sammanhang med vederbörande bolagsbanas inlösen,

. och kom järnvägsstyrelsen därvid till den uppfattning, att valet

af linjen Malmö—Kontinenten skulle snarast af tre ifrågasatta alternativ

sätta staten i tillfälle att utan finansiell uppoffring, när staten så önskade,

själf omhändertaga kontinentaltrafiken i hela dess utsträckning. I

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

45

sammanhang med bemötande af uppkomna klagomål från förutvarande

enskilda järnvägars sida yttrade järnvägsstyrelsen vidare i ärendet, att

kontinentalbanans hufvudsakliga syfte ej vore att vara en lokalbana

utan att utgöra, förr eller senare i statens egen hand, en fortsättning

af stambanan till landets södra kust.

Af Kungl. Maj:t särskildt tillkallade sakkunniga förklarade i afgifvet

yttrande i ämnet, att de af handlingarna i ärendet funnit, att

de synnerligen bördiga och folkrika orter, som skulle beröras af den

tillämnade järnvägen, syntes vara i behof af den lättnad i samfärdsel,

en dylik anläggning komme att medföra; att enligt vederbörandes yttrande

i närheten förefintliga järnvägars ekonomiska bestånd genom

järnvägsföretaget i fråga icke äfventyrades; att väsentliga fördelar

torde beredas för eu lämplig anordning och ostörd utveckling af den

beslutade kontinentaltrafiken; samt att Kungl. Maj:t genom att vid koncessionen

fästa därför erforderliga villkor sattes i tillfälle att, när

sådant ansåges önskvärd!, på ett prisbilligare sätt, än eljest antagligen

kunde ske, utsträcka statsbanesystemet ända till Trelleborg.

Sedan Kungl. Maj:t den 18 december 1896 fastställt bolagsordning för

järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten, hvilket skulle hafva till ändamål

att anlägga och trafikera ifrågavarande nya järnväg mellan Malmö och

Trelleborg, beviljades genom nådig resolution den 9 januari 1897 nämnda

bolag koncession å sådan järnväg, genom hvilken resolution bestämdes,

att järnvägen skulle byggas i öfverensstämmelse med det alternativt

föreslagna, för en tåghastighet af ända till 90 km. i timmen afsedda

byggnadssätt, äfvensom att järnvägen skulle utgå från statsbanestationen

i Malmö och ej, såsom ock ifrågasatts, från stationen Öster värn å

Malmö—Tomelilla järnväg.

Angående statens rätt att inlösa banan intogs i resolutionen det

i koncessioner i allmänhet föreskrifna s. k. a) villkoret, hvilket här

dock skulle äga tillämplighet, när helst staten så påfordrade och ej,

såsom i regel sker, med begränsning i tiden till tio år efter det den

koncessionerade järnvägen öppnats för trafik. Det stadgades nämligen

att svenska statsverket vore berättigadt att, när sä påfordrades, inlösa

ifrågavarande järnväg med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett

penningbelopp, som motsvarade hvad järnvägen med tillhörigheter och

trafikmateriel enligt räkenskaper, som Kungl. Maj:t godkände, kostat

koncessionshafvarna med tillägg af ränta efter fem för hundra om året,

men med afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden lämnat; och

skulle lösesumman, som skulle anses utgöra inlösningsvärdet af hela

järnvägsbyggnaden med alla dess fasta och lösa tillhörigheter, af hvad

slag de vara månde, äfvensom af hela den i behåll varande reserv
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

och förnyelsefonden, utan annat undantag än af de för trafikens behof

i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar, såsom obegagnade

syllar och skenor med tillbehör, stenkol, oljor och dylikt, inom

ett år efter det lösningsanspråket framställts och i hvarje fall inom

sex månader efter det staten tillträdt järnvägen, af svenska statsverket

erläggas tillika med fem procent ränta därå, för år räknad t, från tillträdesdagen;

hvarjämte egendomen skulle till statsverket afträdas skuldfri

eller ock behörigt afdrag å löseskillingen göras för beloppet af den

i järnvägen intecknade skuld.

Järnvägen i fråga öppnades för allmän trafik den 5 oktober 1898.

Järnvägsanläggningen är utförd med normal spårvidd af 1,435 meter.

Banans längd är 32 km., rälsvikten 40 kg. per meter, största lutningen

10 på 1,000 samt största tillåtna hastighet, såsom ofvan nämnts, 90 km.

i timmen. Mellan ändpunkterna Malmö centralstation, tillhörig statens

järnvägar, och Trelleborgs nedre station, tillhörig Lund—Trelleborgs järnväg,

har ifrågavarande järnväg stationer vid föreningsstationen Östervärn,

tillhörig Malmö—Tomelilla järnväg, (2 km), Fosieby (7 km.),

Lockarp (10 km.), Ande (14 km.), Månstorp (17 km.), Östra Grefvie

(20 km.), Slågarp (23 km.) och Skytts—Vemmerslöf (26 km.), alla afstånd

räknade från Malmö.

Bolagets rullande materiel utgjorde år 1906 fem lokomotiv med

tender, tio personvagnar, hvaraf fem kombinerade l:a och 3:e klass

tre 3:e klass och två kombinerade 3:e klass och postvagnar, samt 107

godsvagnar, hvaraf 9 s. k. gods-packvagnar samt 13 täckta och 85

öppna vagnar. Värdet af den rullande materielen upptogs vid 1906

års slut till 732,029 kronor 59 öre.

Ur den för järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten fastställda

bolagsordning må här anmärkas, att aktiekapitalet skall utgöra minst

850,000 kronor och högst 1,200,000 kronor, fördeladt i aktier, hvarje å 500

kronor, samt att beslut om bolagets upplösning ej är giltigt, med mindre

samtliga aktieägarna förenat sig därom eller beslutet fattats å två på

hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den

stämma, som sist hålles, biträdts af minst 2U af de röstande.

Aktiekapitalet vid 1906 års slut utgjorde 1,130,500 kronor. Aktieägare

med 10 aktier och därutöfver äro Malmö stad med 1,000 aktier,

Stora Slågarps kommun med 57 aktier, Ingelstads kommun med 50

aktier, Östra Grefvie kommun med 45 aktier, Ande kommun med 20

aktier, enhvar af ett tjugutal personer mestadels i Malmö med 20 aktier,

en enskild person i Wemmerslöf med 16 aktier och enhvar af 17 personer

i Malmö med 10 aktier, sålunda sammanlagdt representerande

1,758 aktier till ett nominellt värde af 879,000 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

47

I järnvägen äro intecknade två obligationslån. Det ena, benämndt

obligationslån n:r 1, är afslutadt år 1898 med brand- och lifförsäkringsbolaget

Skåne å 1,750,000 kronor och löper med 4 % samt skall genom årliga

utlottningar från och med oktober månad år 1901 återbetalas inom 40

år med rätt för järnvägsbolaget att efter den 31 december 1910 låta

till återbetalning utlotta större belopp, än i amorteringsplanen föreskrifves,

eller ock att återbetala hela lånet efter 6 månaders uppsägning.

Obligationslånet n:r 2 af år 1902 eller ett af Malmö stad garanteradt

4 % obligationslån å kronor 870,000, att amorteras genom utlottning

inom 40 år, är tecknadt af Malmö sparbank, sparbanken Bikupan samt

Oxie härads sparbank; och är låntagaren förbehållen rätt att efter ingången

af år 1913 öka den i amorteringsplanen angifna utlottningen

eller ock efter föregången sex månaders uppsägning inbetala hela lånet.

Jag torde nu få öfvergå till att meddela åtskilliga ur bolagets årsberättelser

hämtade, af järnvägsstyrelsen sammanställda uppgifter rörande

de viktigaste trafikresultaten beträffande järnvägen.

Till en början har då i efterföljande tabell upptagits järnvägens

hvarje år bokförda byggnadskostnad (kostnad för färdiga banan och

rullande materiel), bruttoinkomst, driftkostnad och nettobehållning, utgiftsprocent,

inkomst per dag och bankilometer samt afkomstprocent.

År.

Kostnad för

färdiga "banan

och rullande

materiel.

Kr.

Bruttoinkomst.

Kr.

Driftkostnad.

Kr.

Netto-

behållning.

Kr.

Utgifts- procent

(drift- kostnad

i % af

brutto- inkomst).

In-

komst

per

dag

och

ban-

kilo-

meter.

Kr.

Af- köra st-

pro-

cent.

1898 .........

2,526,521

93

42,711

04

36,721

45

5,989

59

86

15

17

1899 .........

2,823,643

17

233,538

52

204,921

78

27,616

74

88

19

91

0''98

1900 .........

3,372,248

10

278,987

30

243,118

33

35,868

97

87

23

89

1’OG

1901 .........

3,443,986

31

268,075

37

243,785

63

24,289

74

91

22

95

0''7 1

1902 .........

3,583,427

61

268,199

12

222,569

16

45,629

96

83

22

96

1''27

1903 .........

3,584,360

44

318,655

39

218,034

66

100,620

73

68

27

28

2’81

1904 .........

3,594,474

54

336,042

87

225,666

43

110,376

44

67

28

69

3''07

1905 .........

3,602,622

97

308,555

54

233,431

29

75,124

25

76

26

42

2-09

1906 .........

3,608,063

35

395,396

17

267,133

46

128,262

71

68

33

85

3*55

1907 *)......

3,611,000

—

411,800

—

289,600

—

122,200

—

70

35

26

3-38

*) Approximativt beräknadt ur räkenskapshandlingarna för detta år.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o ål.

Person- och godstrafikens utveckling framgår af följande redogörelse

:

Inkomst af

År.

resande, res- gods, post och

extra tåg.

gods, lefvande

djur, extra och

diverse.

Kesande.

Gods-

kvantitet.

Kr.

Kr.

Antal.

Ton.

1 1898..........................................

19,857

44

22,853

60

42,129

15,541

117,749

63

115,788

89

174,482

40,813

1 1900..........................................

126,663

97

152,323

33

177,801

74,882

{ 1901..........................................

125,944

64

142,130

73

173,722

85,522

1902..........................................

123,479

12

144,720

—

190,040

75,876

1903..........................................

133,320

37

185,335

02

183,030

127,373

1904..........................................

139,317

44

196,725

43

192,986

128,664

1905..........................................

141,237

70

167,317

84

194,477

110,840

1906..........................................

156,852

27

238,543

90

208,315

167,840

Järnvägsstyrelsen har omförmält, hurusom dessa uppgifter gåfve

vid handen en ej oväsentlig ökning af bruttoinkomsten under de år, banan

varit öppen för allmän trafik. Såväl antal resande som tonantal gods

kunde sägas i genomsnitt hafva varit i stadig tillväxt. Undantag gjorde

särskildt år 1905, då den minskade godstrafiken föranledde bruttoinkomstens

nedgång med omkring 30,000 kronor, men att märka vore,

att detta undantagsförhållande föranleddes af under större delen afåret

pågående byggnadsstrejk. Enligt senast tillgängliga uppgifter, eller för

år 1906, hade de hufvudsakliga varuslag, som befordrats å Malmö—

Kontinentens järnväg, utgjorts af hvitbetor 34,777 ton, grus 29.217 ton,

gödningsämnen 20,385 ton, tegel och eldfast lera 8,446 ton, spannmål

in. m. 7,815 ton samt stenkol och dylikt 7,262 ton. All anledning funnes

att. antaga, att banans trafik, äfven oberoende af inrättande af ångfärjeled,

fortfarande skulle visa tillväxt.

Beträffande driftkostnaden utvisade, enligt hvad järnvägsstyrelsen

vidare anför, den upprättade tabellen, att, under det driftkostnadens förhållande

till bruttoinkomsten eller utgiftsprocenten varit under perioden

1898-1902 ganska väsentlig och under år 1901 uppgått ända till 91 £,

med år 1903 inträdt gynnsammare förhållanden. Ökningen af utgiftsprocenten

från år 1906 till år 1907 med 2% eller till 70 % vore uppen
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

49

barligen att tillskrifva de från och med juni 1906 inträdda förhöjda

aflöningskostnaderna, hvilka i sin helhet drabbat kostnadskontot för år

1907. För år 1908, hvarunder samma löneaftal är gällande som under

år 1907, torde kunna antagas ungefär enahanda utgiftsprocent som under

sistnämnda år.

Den väsentliga ändring af nettobehållningens belopp, som från och

med år 1903 sålunda, frånsedt undantagsåret 1905, ägt rum, hade

gifvetvis inverkat fördelaktigt på bolagets ställning. Att å denna järnväg,

som trots sin jämförelsevis korta sträckning numera gåfve omkring

35 kronor i inkomst per dag och bankilometer, hitintills någon

utdelning åt aktieägare icke kunnat ifrågakomma, vore att tillskrifva

den omständigheten, att obligations- och öfriga lånebeloppen öfverstiga

aktiekapitalet så väsentligt eller med dess dubbla belopp och att behållningen

af driften först från och med år 1904, frånsedt undantagsåret

1905, kunnat förslå till räntornas gäldande. Följande tablå lämnar en

öfversikt i detta hänseende och om möjligheten för aktieägarna att i

en framtid nedbringa den nu ganska afsevärda förlustsiffran.

År.

Förlust å

bolagets rörelse

enligt vinst- och

förlustkontot.

Kr.

Skilnad mellan

bruttoinkomst

och drift- kostnad.

Kr.

Kantor å lån.

Kr.

Vinst.

Kr.

Förlust.

Kr.

1899..................

33,910

03

27,616

74

67,516

36

_

_

39,899

62

1900..................

80,494

71

35,868

97

82,453

65

—

—

46,584

68

1901..................

192,236

54

24,289

74

136,031

57

—

—

111,741

83

1902..................

261,703

08

45,629

96

115,096

50

---

—

69,466

54

1903..................

264,043

34

100,620

73

102,960

59

--

-

2,340

26

1904..................

260,993

07

110,376

44

107,326

17

3,050

27

—

—

1905.................

296,150

48

75,124

25

110,281

66

—

—

35,157

41

1906.................

279,340

96

128,262

71

111,453

19

.16,809

52

—

—

1907 (approx.) ...

270,140

-

122,200

—

113,000

—

9,200

—

--

—

Järnvägsstyrelsen har därefter redogjort för resultatet af förhandlingarna

med bolagsstyrelsen, vid hvilka förhandlingar gifvetvis för bestämmande

af inlösningspriset för bolagets järnväg måst tagas hänsyn

till bestämmelserna härom i koncessionen.

Med iakttagande i hufvudsak af samma grunder, som i detta afseende

gjort sig gällande vid statens inköp af den s. k. Västkustbanan

Bill. till JRiksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afä. 26 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

och nu senast den från och med den 1 januari 1907 öfvertagna Örebro

—Svartå järnväg, och efter behörig granskning af bolagets räkenskaper

skulle, anför järnvägsstyrelsen, inlösningspriset enligt koncessionen vid

1906 års utgång utgå enligt följande beräkning.

Anläggningskostnad.

Ränta å 5 % å anläggnings- kostnaden

Nettoinkomst

(skilnaden

mellan brutto- inkomst och

driftkostnad)

Kronor

Datum

Kronor

För tiden

Kronor

185/lo98 ...........................

2,526,521

93

e/io—“/u 1898

29,826

99

5,989

59

I8V1 99..............................

2,526,521

93

7i —«/u 1899

126,326

10

27,616

74

197i 00..............................

2,823,643

17

Yl —s7« 1900

141,182

16

35,868

97

r." 101..............................

3,372,248

10

7"i —37u 1901

168,612

41

24,289

74

19Vi 02..............................

3,443,986

31

7i—s7iä 1902

172,199

32

45,629

96

197i 03..............................

3,583,427

61

7i—37i2 1903

179,171

38

100,620

73

197i 04..............................

3,584,360

44

7i—*Vu 1904

179,218

02

110,376

44

191/1 05..............................

3,594,474

54

Vi —37i2 1905

179,723

73

75,124

25

197i 06..............................

3,602,622

97

Vt —87i2 1906

180,131

15

128,262

71

19s7h06.............................

3,608,063

35

Summa

1,356,391

26

553,779

13

Inlösningspris för järnvägen:

Anläggningskostnaden (per S1/i3 1906) kronor 3,608,063: 35

Ränta å d:o............................................... » 1,356,391: 26 4^964,454; 61

hvarifrån afgår nettoinkomst .................................................... 553,779: 13

Återstod kronor 4,410,675:48

Af ett sålunda enligt koncessionsbestämmelserna efter förhållandena

vid 1906 års slut beräknadt inlösningspris, 4,410,675 kronor 48 öre,

skulle, sedan skulderna inklusive aktiekapitalet enligt 1906 års räkenskaper

guldits och enligt samma räkenskaper för bolaget tillgängliga

tillgångar realiserats, återstå 523,285 kronor 37 öre till utdelning åt

aktieägarna, motsvarande ungefär 5,7 % för hvarje år å aktiekapitalet.

Det hade vid de förda förhandlingarna från statens järnvägars sida

ifrågasatts, huruvida icke åtminstone den nedsättning af inlösningspriset

kunde ifrågakomma, att aktieägarna erhölle allenast 5 % per år å aktiekapitalet

räknadt till den föreslagna tillträdesdagen den 1 januari 1909.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

51

Detta hade ansetts vara med grunderna för bestämmelserna i koncessionen

mera öfverensstämmande. Då bolagsstyrelsen medgifvit rättmätigheten

af hvad sålunda från järnvägsstyrelsens sida ifrågasatts,

men icke ansett sig kunna därutöfver nedsätta bolagets anspråk, hade

köpeskillingen af järnvägsstyrelsen beräknats sålunda, allt i rundt tal:

Skulder med afdrag af realiserbara tillgångar ......

Aktiekapital .......................................................................

5 % ränta å aktiekapitalet till den 1 januari 1909

Summa

hvarifrån afdragits värdet af en, enligt hvad förslagskontraktet

angifver, å annans mark i

Malmö uppförd tillbyggnad till lokomotivstall

............................................................................

kronor 2,750,000: —

» 1,130,000: —

» 565,000: —

kronor 4,445,000: —

» 24,000: —

hvadan köpeskillingen utgör

Kronor 4,421,000: —

Med beräkning af inlösningspriset vid 1908 års slut enligt koncessionen

skulle, därest, såsom med största sannolikhet kunde förutses,

trafikresultatet för år 1908 komme att i genomsnitt motsvara samma

resultat för år 1907, detta pris uppgå till i rundt tal 4,520,000 kronor,

hvilket belopp med omkring 100,000 kronor öfverstege det nu i förslagskontraktet

bestämda.

Rörande öfriga bestämmelser i förslagskontraktet hafva följts de

grunder, som varit bestämmande vid statens inköp af Västkustbanan,

hvadan här torde vara tillfyllest angifva de bestämmelser, som uti nu

föreliggande förslag till köpekontrakt ansetts särskildt erforderliga utöfver

de vanliga villkoren.

Utom det att, såsom ofvan angifvits, från köpet undantagits en å

mark, tillhörig Malmö—Tomelilla järnvägsaktiebolag, uppförd tillbyggnad

till lokomotivstall, har vid den i kontraktet omförmälda likvid påfordrats

företeende af, förutom gravationsbevis af viss affattning, jämväl

bevis, att bolagets nu oguldna kapitalskuld till Lund—Trelleborgs

järnvägsaktiebolag, 112,314 kronor 52 öre, enligt 9 § i kontraktet

rörande föreningsstationen i Trelleborg, hvilken skuldsumma återfinnes

bland skulderna enligt 1906 års räkenskaper, blifvit af Malmö—Kontinentens

järnvägsaktiebolag gulden. Då detta belopp beräknats i köpeskillingen,

bör gifvetvis staten vid öfvertagande af detta föreningsstationskontrakt

vara fritagen från denna skuld.

Uti 6 § i förslagskontraktet hafva särskildt angifvits de aftal, som

på staten öfvergå vid banans förvärfvande, nämligen de båda kontrakten

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

rörande de andra järnvägar tillhörande föreningsstationerna Östervärn

och Trelleborg m. m., hvilka båda kontrakt äro ouppsägbara och icke

kunna ändras, med mindre båda parterna äro om ändringen ense. För

begagnande af Östervärns station erlades för år 1906 omkring 11,000

kronor, hvari dock ingå vissa räntor. Under samma år hade Malmö—

Kontinentens järnväg att erlägga för begagnande af Trelleborgs station

omkring 43,000 kronor men hade å andra sidan, enligt kontraktet, inkomst

af stationen från andra banor till närmare 8,000 kronor.

Den i förslagskontraktet vidare angifna öfverenskommelsen mellan

Lund—Trelleborgs järnvägsaktiebolag, järnvägsaktiebolaget Malmö—

Kontinenten och Malmö—Trelleborgs järnvägsaktiebolag angående fördelning

af viss trafik och däraf härflytande inkomster skall enligt § 7

första stycket i öfverenskommelsen äga bestånd under tio år från den

1 maj 1899 eller alltså till den 1 maj 1909. Enligt samma paragrafs

andra punkt kan den fortfarande därutöfver under vissa förutsättningar

äga giltighet, så länge järnvägen Malmö—Kontinenten tillhör sin nuvarande

ägare. Med hänsyn härtill har staten måst binda sig vid

öfverenskommelsen under de första fyra månaderna af år 1909, men

har därefter handlingsfrihet ansetts böra staten tillförsäkras rörande

ifrågavarande trafik, hvilken afser gods, som befordras:

a) mellan svenska stationer norr om Malmö, , med visst undantag,

å ena sidan, samt utländska stationer, å andra sidan, då godset befordras

medelst de af svenska och preussiska postverken subventionerade

ångfartygen mellan Trelleborg och Sassnitz;

b) mellan de i Malmö belägna stationerna, å ena sidan, och stationerna

i Trelleborg, å andra sidan, äfvensom mellan de i Malmö belägna

stationer, å ena sidan, samt utländska stationer, å andra sidan, via

Trelleborg;

c) via Trelleborg mellan stationerna i Malmö samt öster om Trelleborg

belägna stationer.

Ett med Trelleborgs expressbyrå afslutadt kontrakt har ansetts

böra uppsägas till tidpunkten för statens järnvägars öfvertagande af

järnvägen.

I detta sammanhang har järnvägsstyrelsen vidare anmärkt, att

kontraktet af den 9 september 1897 mellan järnvägsstyrelsen och styrelsen

för järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten angående rätt för

bolaget till gemensamt begagnande af statsbanestationen i Malmö samt

om besörjande å bolagets järnväg af den s. k. nya kontinentaltrafiken

själffallet komme att upphöra vid statens öfvertagande af banan, och

därmed äfven statens järnvägars skyldighet att utgifva den godtgörelse

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

53

för förlust å driften af det sedan flera år inrättade andra tågparet för

kontinentaltrafikens besörjande, som i öfverenskommelsen stadgas och.

hvilken under år 1906 uppgått till omkring 28,000 kronor. Vid banans

eventuella förvärfvande af staten i samband med anordnande af ångfärjedrift

torde, såsom ock af vederbörande distriktsförvaltning i afgifvet

yttrande framhållits, vara erforderligt anordna ett lokaltåg i

hvardera riktningen utöfver hvad nu finnes, då de fyra s. k. kontinentaltågen

ej borde stanna å stationerna eller medföra lokalresande. Den

ökade kostnaden, som häraf föranleddes, berördes ock vid beräkning

af banans blifvande nettobehållning i en vid järnvägsstyrelsens skrifvelse

fogad promemoria. (Bilaga B).

Förslagskontraktets 7 § tillerkänner statens järnvägar nyttjanderätt

under viss tid till några af eller eventuellt samtliga de fyra stallrum,

som ej ingå i köpet, samt till erforderlig mark för uppförande för

statens järnvägars räkning af provisorisk tillbyggnad till stallen. Detta

hade, enligt uppgift af järnvägsstyrelsen, ansetts erforderligt under tiden

intill dess de lokomotivstall, hvilka upptagits i beräkningen af kompletteringskostnaderna

för banan, blifvit uppförda. Enligt till järnvägsstyrelsen

inkommet protokollsutdrag hade Malmö—Tomelilla järnvägsaktiebolag

för sin del godkänt de till statens järnvägar gjorda upplåtelser,

som 7 § innefattar.

Slutligen hade ansetts lämpligt att i 8 § af förslagskontraktet

hänvisa till en kontraktet bilagd förteckning å den personal, som må

öfvergå i statens järnvägars tjänst, med angifvande af vederbörandes

löneförmåner.

Ersättning för mistade inkomster till vissa innehafvare af befälsposter

vid järnvägen hade skäligen ansetts icke böra af staten gäldas.

Beträffande nu förevarande fråga om statens inlösen af Malmö—

Kontinentens järnväg har järnvägsstyrelsen hänvisat till hvad styrelsen

i sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande den 5 januari 1897 anfört ifråga

om valet af Malmö—Kontinentens järnväg såsom förmedlande kontinentaltrafiken

den direktaste möjliga vägen från Malmö till Trelleborgs

hamn, särskild! styrelsens erinran därom, att det vid öfverlåtelse af

kontineutaltrafiken vore nästan en bjudande nödvändighet att förbehålla

staten att förr eller senare på möjligast förmånliga villkor inlösa ifrågavarande

järnväg. Då nu fråga förelåge om ett bättre anordnande af

kontinental trafiken genom inrättande af ångfärjeled, syntes tidpunkten

just vara inne att inlösa ifrågavarande järnväg och därmed, såsom från

början afsetts, utsträcka stambanenätet från knutpunkten mellan södra

stambanan och västkustbanan till landets södra kust. Det torde icke

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

heller lida något tvifvel därom, att därest järnvägen komme i statens

egen hand, större förutsättningar förefunnes för eu mera rationell och

tidsenlig utveckling af ifrågavarande trafik beträffande transport af såväl

resande som gods.

Utredning rörande den sannolika afkastningen af järnvägen återfunnes

i nyss omförmälda promemoria af styrelsens matematiker och

framginge af densamma, att under det år 1906 öfverskottet uppgått till

128,300 kronor, genom statsinköpet skulle, frånsedt till en början färjelinjens

inflytande, den årliga nettoinkomsten sannolikt komma att utföra

70.000 kronor.

På grund af inrättande af en färjeled skulle åter ökningen af inkomst

åt godstrafik uppgå till 80,000 kronor och af persontrafik till

11.000 kronor för år räknadt. Då någon ökning af driftkostnaden för

järnvägen på grund af ångfärjetrafiken ej torde behöfva beräknas, skulle

den sammanlagda nettoinkomstökningen på grund af färjeledens inrättande

kunna beräknas till 90,000 kronor och sålunda nettoinkomsten

till 160,000 kronor. Detta motsvarade något öfver 3,5 % ränta på

köpeskillingen för banan, med tillägg af kompletteringskostnaden för densamma,

eller sammanlagdt 4,505,000 kronor.

I frågan om banans komplettering hade vederbörande distriktsför
-

valtning på anmodan inkommit med yttrande rörande de kostnader, som

erfordras för försättande i fullgodt skick af Malmö—Kontinentens

kunde _________________________ ___________

järnväg, och hade distriktsförvaltningen, efter besiktning af järnvägen,

anmält, att följande kompletteringsarbeten vore erforderliga:

två mindre boställshus, flera vedbodar m. m............. kronor

underhåll af stängsel, telegrafledningar

ett vattentorn m. m. samt kolupplag i

fyra lokomotivstallar i Malmö ................

m. m..........

Trelleborg

23.000

8,000

13.000

40.000

Summa kronor 84,000

Under förutsättning att Eders Kungl. Maj:t besluter framlägga

förslag för Riksdagen om inköp af Malmö—Kontinentens järnväg har

järnvägsstyrelsen slutligen hemställt, att i propositionen måtte föreslås

anvisande af anslag till belopp af 84,000 kronor för nämnda kompletteringsarbeten

å järnvägen.

Det synes mig vara otvifvelaktigt att, när ångfärjeförbindelse genom

staternas försorg ordnas mellan Trelleborg och någon punkt på Tysklands

kust, svenska statens järnvägar måste utsträckas till Trelleborg.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

55

Endast på detta sätt kan förbindelsen i hvad rör förhållandet till järnvägarna

blifva fullgod. Den 32 km. långa sträckan mellan Malmö och

Trelleborg kommer eljest att utgöra ett hinder för statens handlingsfrihet

vid förbindelseledens behöriga utnyttjande, det må nu vara

fråga om fastställande af tidtabeller eller af tariffer eller om åtgärder

vid förseningar eller dylikt. Denna uppfattning stämmer ock öfverens

med de af mig förut återgifna uttalandena under förberedelserna för

meddelande af koncession för järnvägsanläggningen i fråga.

Kostnaden för järnvägens inköp jämte den jämförelsevis obetydliga

kompletteringen,tillsammans4,505,OOOkronor,ställer sig rätt afsevärd. Den

uppgår till något mer än 140,000 kronor per kilometer, under det att den beräknade

sammanlagda byggnadskostnaden till och med år 1906 för statsbanelinjerna

söder om Storvik utgör i det närmaste 124,000 kronor per kilometer.

Det obetydliga behofvet af komplettering visar emellertid, att

banan befinner sig i fullgodt och väl utrustadt skick. Det kan icke

vara tal om att för statsverkets räkning bygga ytterligare en järnväg

mellan Malmö och Trelleborg. Icke heller lämpar det sig att inlösa

den andra järnvägen mellan Malmö och Trelleborg, på hvilken järnväg

färden mellan Malmö och Trelleborg är något längre. Denna järnväg

är afsevärdt svagare byggd än Malmö—Kontinentens järnväg och sträcker

sig i själfva verket endast från Södervärns station i Malmö. Mellan

Södervärns och Malmö västra stationer, 3,4 kilometer, begagnas för

järnvägens tåg Malmö—Ystads järnvägs spår. Den enda skäliga utvägen

synes då vara att inköpa Malmö—Kontinentens järnväg för det begärda

priset, hvilket visats vara 100,000 kronor billigare, än bolaget enligt

koncessionsvillkoren haft rätt att fordra. Med inköpet af en redan färdig

järnväg följer ju ock, att den redan upparbetade trafiken kommer

den nye ägaren till godo. Bruttoinkomsten af järnvägen har från år

1899, det första hela trafikåret, till år 1907 stigit från omkring 233,500

kronor till omkring 411,800 kronor.

Emellertid synes af järnvägsstyrelsens redogörelse, att nettobehållningen

af järnvägen, som år 1906 utgjorde 128,262 kronor 71 öre,

innan de till 111,453 kronor 19 öre uppgående räntorna utgått, skulle

komma att i statens hand, om ångfärjetrafiken ej kommer till stånd, gå

ned till endast omkring 70,000 kronor och således icke ens motsvara

räntan på de till omkring 2 1 /s millioner kronor uppgående obligationslånen.

Ser man efter i den omförmälda, vid detta protokoll fogade uträkningen,

hvarpå denna stora nedgång beror, finner man att efter 1906

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

års förhållanden, bland annat, persontrafikinkomsten skulle minskas

med 45,700 kronor, beroende på statens billigare persontaxa, och att

godstrafikinkomsten skulle genom sammanslagningen minskas med i

medeltal en half banafgift — 25 öre per ton — eller med 39,500

kronor. Med iakttagande af jämväl en annan post minskning i inkomster

samt några poster minskning i utgifter äfvensom vissa omständigheter,

som föranleda ökning i inkomster, framkommer det omförmälda

nettobehållningsbeloppet 70,000 kronor.

Kommer däremot ångfärjetrafiken till stånd, skulle enligt samma

uträkning, såsom redan meddelats, nettobehållningen i statens hand

kunna beräknas till 160,000 kronor per år. Detta belopp motsvarar något

mer än 3,5 procent ränta på det af staten nedlagda kapitalet 4,505,000

kronor. Enligt meddelad uppgift ur amorteringstabellerna kommer vid

1908 års slut att återstå oguldet å det första obligationslånet 1,579,000

kronor och å det andra 858,000 kronor eller således tillsammans

2,437,000 kronor. Räntan därå efter 4 procent utgör 97,480 kronor,

och skulle således 62,520 kronor anses motsvara ränta å det öfriga

af staten nedlagda kapitalet, 2,068,000 kronor, hvilket gör 3 procent.

Med hänsyn till den synnerliga vikt, som ligger på att få statsbaneförbindelse

ända fram till Trelleborgs hamn, torde det ekonomiska

resultat, som uppkommer, när färjeförbindelse finnes anordnad, få anses

tillfredsställande. Å andra sidan är det ekonomiska resultatet, innan

färjeförbindelsen kommer till stånd, så svagt, att jag icke vågar föreslå

inlösen af järnvägen under annan förutsättning, än att det är klart

att ångfärjeförbindelsen blir en verklighet, huru nyttigt det än skulle

vara redan för den bestående förbindelsen öfver Trelleborg—Sassnitz

att i Trelleborg hafva anslutning till statsjärnvägarna.

På sätt förut i liknande fall ägt rum, torde såväl hvad som genast

måste kontant utgå jämte det behöfliga kompletteringsanslaget, enligt

beräkning tillsammans 2,068,000 kronor, som ock blifvande rånte- och

kapitalinbetalningar å obligationslånen böra bestridas åt upplånta medel

samt förty anvisas att utgå från riksgäldskontor.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i herr Thorssons

ifrågavarande motion framställda förslaget, tillåter sig utskottet att hänvisa

till själfva motionen.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

57

Utskottet har funnit sig öfvertygadt därom, att varuutbytet mellan

Sverige och Tyskland har en så betydande omfattning och en sådan

möjlighet af ytterligare utveckling, att goda skäl tala för att för detta

varuutbyte söka ordna de bästa möjliga tillfällen till direkt och regelbunden

trafik.

Den befintliga, med statsmedel understödda postångfartygsförbindelsen

mellan Trelleborg och Sassnitz är, enligt hvad som uttryckligen

uttalades vid dess inrättande och enligt erfarenhetens vittnesbörd, väsentligen

till nytta för befordran af post och passagerare. På teknikens

nuvarande ståndpunkt och med ett afstånd af endast omkring 100 km.

är för godset en ångfärjeförbindelse påtagligen det enda riktiga, hufvudsakligen

på den grund att en dyrbar och ofta för godset skadlig

omlastning därigenom undvikes och att endast genom ångfärjedrift möjliggöres

att regelbundet sända gods i sådana lämpliga kvantiteter, att

kostnaden för hållande af lager på konsumtionsorten väsentligt nedbringas.

Den praktiska möjligheten att å ett farvatten af den utsträckning

och beskaffenhet som hafvet mellan Sverige och Tyskland drifva

ångfärjetrafik med fullgod säkerhet och punktlighet är genom erfarenheten

ådagalagd.

Af den lämnade utredningen synes ock framgå att, då man bestämt

sig för att föra öfver godset med ångfärja, det är klokast att låta färjorna

blifva kombinerade, så att de samtidigt med godsvagnarna kunua medtaga

post- och passagerarevagnar, hvilket för både post- och passagerare skulle

medföra större trygghet och precision samt bekvämlighet vid öfverfarten.

Visserligen ökas härigenom både anskaffnings- och driftkostnaden, men

de höga subventionsbeloppen till de nuvarande postfartygen och de goda

inkomster, som äro att vänta af passageraretrafiken på ångfärjorna, tala

dock för att staten bör frigöra sig från det kontrakt, som i oktober 1905

för tiden 1 maj 1907 till samma dag år 1917 afslutats med rederiaktiebolaget

Sverige—Tyskland om postbefordringen på linjen Trelleborg—Sassnitz.

Enligt utredningen kan uppgörelse om kontraktets upphäfvande

träffas på två olika sätt. Antingen öfvertager staten bolagets

båda ångfartyg »Prins Gustaf Adolf» och »Prinsessan Margareta» jämte

en del inventarier för 1,501,008 kronor 11 öre jämte ränta från den 31

december 1907 men med afdrag af bolagets nettovinst efter sistnämnda

dag. Eller ock betalar staten, utan att öfvertaga fartygen, hälften af

nyssnämnda belopp, eller alltså 750,504 kronor 5 öre med tillägg

af 100,000 kronor, såsom ersättning för den risk, bolaget löper genom

att behålla dessa genom sin speciella byggnadsart svårplacerade båtar.

Eör en enskild person vore antagligen det förra alternativet att före
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami 1 Afä. 2G Haft. «

Utskottets

yttrande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

draga, men för staten synes detsamma vara mindre tilltalande i betraktande

af den ganska stora risken att fartygen komme • att för statens

räkning blifva liggande osålda och utsatta för värdeminskning i afvaktan

på en tillräckligt fördelaktig försäljning. Utskottet anser det därför

vara bättre att staten för kontraktets upphörande betalar bolaget

ett fast belopp af 850,504 kronor 5 öre.

Det är visserligen att antaga att denna utgift skulle blifva mindre,

ju längre man dröjde med ångfärjelinjens inrättande, liksom det är

tydligt att utgilten skulle alldeles bortfalla, om man anordnade ångfärjetrafik

törst under år 1917, då postkontraktet upphör att gälla. Men

man kan icke rimligen för att undgå denna utgift dröja så länge med

att inrätta den för vår handel och vår industri så betydelsefulla direkta

ångfärjeleden. Man skulle då för det gods, som bör fraktas med ångfärja,

få åtnöjas med den längre och följaktligen dyrare transporten

öfver befintliga, hufvudsakligen främmande färjeleder, där godset mellan

Sverige och Tyskland ock är utsatt för att försenas genom användandet

af tre ångfärjor på hvardera vägen.

_ Såsom anknytningspunkt på svenska sidan har Kungl. Maj:t föreslagit

Trelleborgs hamn. Herr Thorsson har i sin ofvannämnda motion

hemställt om förnyad utredning rörande lämpligheten af att förlägga

utgångspunkten på svensk sida längre österut å Skånes sydkust, exempelvis

till Ystad. Då i detta hänseende någon annan punkt än Ystad

väl icke på allvar skulle kunna ifrågasättas, vill utskottet hänvisa till

hvad ångfärjekommissionen anfört i fråga om Ystads användande för

detta ändamål. Ångfärjekommissionen yttrar härom följande:

»Skall Ystads hamn kunna användas för färjetrafik, måste den väsentligt

utvidgas, exempelvis enligt ett af herrar Möller och Eyde 1904 utarbetadt

förslag, enligt hvithet nya vågbrytare skulle anläggas 200 meter

utanför den nuvarande västra vågbrytarens hufvud. Härigenom skulle

bildas en yttre hamnbassäng, till hvilken inseglingen blefve lätt, och

efter vidgning af inloppet till nuvarande hamnen skulle denna blifva en

inre, lätt tillgänglig och lugn bassäng, i hvilken ångfärjelägen fullt

lämpligt kunde förläggas.

Kostnaden för ofvan angifna förändringar har af kommissionens

ledamot distriktschefen F. Enblom på grund af herrar Möller och Eydes

kostnadsförslag uträknats till 800,000 kronor. Då stadsfullmäktige i

sin inlaga förklarat, att staden Ystad vore villig att för ångfärjeförbindelsens

dragande däröfver göra alla de rimliga uppoffringar, som

kräfvas för ordnandet af en god ångfärjehamn, synes således häraf

framgå att Ystads hamn utan större kostnad för statsverket skulle kunna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 41.

59

så förbättras, att den kan erbjuda det utrymme och den frihet från

sjöhäfning, som en ångfärjehamn ovillkorligen krafvel'', och sålunda härutinnan

möjligen blifva fullt jämngod med Malmö och Trelleborgs

hamnar.

Äfven om sådana förbättringar åvägabringas, har dock Ystad i

förhållande till Sveriges järnvägsnät ett olämpligt läge. Stadsfullmäktige

1 Ystad hafva visserligen framhållit, att största delen af Sverige ligger

östligare än Ystad och att en bekväm förbindelse kan anordnas öfver

Hästveda—Kristianstad— (Långebro—) Brösarp, hvarvid dock vissa linjer

borde förses med kraftigare öfverbyggnad och anknytning i Kristianstad

ske mellan Kristianstad och Långebro stationer.

Men frånsedt att en sådan, enligt kommissionens åsikt nödvändig

ombyggnad blir dyrbar och att dessutom, i öfverensstämmelse med hvad

kommissionen i det föregående framhållit, statsinköp af samtliga de

ifrågavarande järnvägarna skulle blifva nödvändigt, så utvisar en jämförelse

mellan afstånden järnvägsledes, att våglängden Hästveda—Ystad

är 131 kilometer (om afståndet Långebro—Kristianstad uppskattas till

2 kilometer) och Hästveda—Trelleborg 134 kilometer. Denna skillnad

är ju af alldeles ingen betydelse, särskild! då man betänker att sträckan

Hästveda—Trelleborg är väsentligt lättare att trafikera, på grund af att

83 kilometer däraf redan äro dubbelspåriga.

Enligt kommissionens åsikt hafva således stadsfullmäktige i Ystad

icke påvisat, att denna plats är att föredraga framför Trelleborg ens

såsom utfartshamn för trafiken med östra Sverige, utom naturligen hvad

beträffar Blekinge och östra Skåne.

Härtill kommer att linjen Hästveda—Ystad är alldeles oanvändbar

såsom trafikled för den större delen af västra Sverige, nämligen den,

hvars utfartsväg är Västkustbanan. Denna svåra olägenhet kan afhjälpas

endast genom att till förbindelseväg från stambanan till Ystad

välja linjen Eslöf—Ystad, hvarvid en förbindelse från Västkustbanan

kan erhållas öfver Teckomatorp. Därigenom skulle emellertid afståndet

från södra stambanan blifva 10 kilometer och från Västkustbanan 25

kilometer längre till Ystad än till Trelleborg, hvarjämte man fortfarande

skulle stå inför nödvändigheten att till staten inlösa dyrbara enskilda

järnvägar (Ystad—Eslöfs och Landskrona—Eslöfs) och sannolikt företaga

ombyggnad af desamma.

Vidare skulle man genom att lämna södra stambanan i Eslöf och

Västkustbanan i Teckomatorp nödgas afstå från den koncentrering af

hela kontinentaltrafiken i Malmö, som nu förefinnes och som ur flera

synpunkter är förmånlig. Och slutligen kan Ystad aldrig komma att

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o ål.

draga till sig den stora trafiken mellan Malmö och. Kontinenten och än

mindre denpersontrafik mellan Köpenhamn och Kontinenten, som redan ångbåtsleden

Trelleborg—Sassnitz lyckats förvärfva och som en färjeled

från Malmö eller Trelleborg säkerligen skulle ytterligare utveckla. ''

Dessa olägenheter af att välja Ystad till färjehamn kunna enligt

kommissionens åsikt icke på långt när uppvägas af den enda fördelen,

att afståndet från Blekinge och östra Skåne är kortare till Ystad än till

I relleborg^ och Malmö, utan torde på grund af det anförda tydligt framgå,

att såväl Malmö som Trelleborg i afseende på förbindelser med

Sveriges järnvägsnät äro gifvet att föredraga framför Ystad.

Afstånden sjöledes från Trelleborg och Ystad till Sassnitz äro ungefär

lika; till öfriga ifrågasatta tyska hamnar är afståndet från Trelleborg

kortare (till Barhöft 16 kilometer, till Wamemiinde 30 kilometer).

Under sådana omständigheter bör enligt kommissionens åsikt Ystad

icke ifrågakomma såsom utgångspunkt för en ångfärjeförbindels med

Tyskland.»

Efter den utredning, kommissionen sålunda lämnat, synes det utskottet

icke vara anledning att fördröja ärendets afgörande genom anordnande

i enlighet med motionärens förslag af ytterligare utredning i

denna fråga. Enligt utskottets mening måste det anses vara ådagalagdt

att af de svenska platser som kunna ifrågakomma såsom utgångspunkt

för angfärjetörbindelsen, Trelleborg gifvet är den lämpligaste.

Beträffande anknytningspunkten på tysk sida kunde väl ur synpunkten

att finna den kortaste och snabbaste väg vara att önska, att

man lyckats finna någon annan punkt än Sassnitz. Men då i alla händelser

vid andra eventuellt lämpligare punkter skulle fordras betydande

anläggningar af hamn och förbindelsejärnväg, skulle påtagligen företagets

. genomförande fördröjas vida längre, än som är rätt förenligt med

Sveriges intresse för ångfärjeförbindelsens tillkomst. Det har ock blifvit

vitsordadt, att i Sassnitz alla behöfliga anordningar kunna vidtagas

för den trafik, som skäligen är att vänta under den närmare framtiden.

Man bör därför utan synnerlig olägenhet kunna börja ångfärjeförbindelsen

med Sassnitz såsom ändpunkt på tysk sida.

Kostnaderna för ångfärjeledens inrättande äro så afsevärdt höga,

att de nog skulle mana till försiktighet vid beslut i detta ärende. Å

andra sidan kan man dock icke gärna begära att anstalter, som vidtagas

till handelns och industriens upphjälpande, skola omedelbart lämna

full afkastning på nedlagdt kapital. Utskottet har ock fått det intrycket,

att beräkningarna af trafikinkomsten på linjen i fråga äro gjorda med

en synnerligen stor varsamhet. Anförda exempel ådagalägga äfven att

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

61

ångfärjeleder i allmänhet visat en mycket stark trafikökning, så att de

från att i början gå med förlust inom kort blifvit vinstgifvande, utan

att man behöft i beräkningen taga med vinsten å den trafikökning, som

kommit närliggande järnvägssträckor till del. Att genomgångstrafiken

mellan Sverige och Tyskland är något att räkna med, kan man ock se på

de åtgärder, som vidtagits på annan väg, då Trelleborg—Sassnitzlinj en

kom till, i det att ej långt därefter ångfärjelinjen Gjedser—Warnemunde

inrättades. Förslaget om en ångfärjelinje mellan Trelleborg och Sassnitz

har ock i den danska pressen besvarats med yrkande på ett skyndsamt

genomförande af planen att räta ut järnvägslinjen öfver Seland och bygga

bro öfver sundet mellan denna ö och ön Falster.

Förslaget om förvärfvande för svenska statens räkning af den järnvägsaktiebolaget

Malmö—Kontinenten tillhöriga järnvägen mellan Malmö

och Trelleborg anser sig utskottet böra i allo tillstyrka. Det är viktigt

för en välordnad ångfärjetrafik i staternas hand mellan Trelleborg och

Sassnitz att det svenska statsbanenätet är utsträckt ända till Trelleborg,

och det synes vara antagligt att trafiken å järnvägen skall lämna en

afkastning, som må under gifna förhållanden befinnas tillfredsställande.

I likhet med föredragande departementschefen anser emellertid

utskottet, att inlösen af järnvägen bör ske endast såvida det är klart

att ångfärjeförbindelsen mellan Sverige och Tyskland verkligen kommer

till stånd och sålunda beslut härom blifvit i vederbörlig ordning fattade

i båda rikena.

Slutligen vill utskottet framhålla önskvärdheten af att åtminstone

en af de här ifrågavarande färjorna helst måtte tillverkas i Sverige.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, med afslag å herr Thorssons

ofvan omförmälda motion, må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts proposition n:o 20, att Riksdagen

a) till anskaffande af två ångfärjor att insättas i

trafik mellan Sverige och Tyskland beviljar ett belopp

af 4,500,000 kronor äfvensom bemyndigar riksgäldskontoret

att i mån af behof och, efter Kungl. Maj:ts

beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande

år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp;
b)

till anläggande af ångfärjelägen i Trelleborgs

hamn med tillhörande broklaffar och spårförbindelser,

rangerings- och uppställningsbangård samt stations
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

paviljong- beviljar ett belopp af 900,000 kronor äfvensom

bemyndigar riksgäldskontoret att i mån af behof

och, efter Kung! Majds beslut i hvarje särskilt fall,

jämväl under innevarande år tillhandahålla järnvägsstyrelsen

nämnda belopp; och

c) bemyndigar riksgäldskontoret att efter ingången

af år 1909 på rekvisition tillhandahålla Kungl.

Majd 850,504 kronor 5 öre att användas till godtgörelse

åt rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland för

upphäfvande af det mellan generalpoststyrelsen och

nämnda bolag i oktober 1905 afslutade kontraktet angående

uppehållande af sjöpostförbindelse mellan Trelleborg

och Sassnitz; samt

2:o) att Riksdagen, under förutsättning att vederbörliga

beslut under innevarande år fattas om anordnande

af en ångfärjeförbindelse mellan Trelleborg och

Sassnitz, må, med bifall till Kungl. Maj ds proposition

n:r 24, besluta att, med godkännande till hufvudsakliga

delar af det vid statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 1 februari 1908 fogade förslagskontraktet

angående förvärfvande för svenska statens räkning af

den järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinenten tillhöriga

järnvägen mellan Malmö och Trelleborg, ej mindre bemyndiga

riksgäldskontoret att på rekvisition af järnvägsstyrelsen

utanordna de medel, som erfordras för

gäldande af hvad för järnvägen skall kontant till dess

ägare utbetalas samt för fullgörande af räntelikvider

och kapitalafbetalningar å de i järnvägen intecknade

obligationslån, än äfven för år 1909 anvisa till kompletteringsarbeten

å järnvägen 84,000 kronor att utgå

af riksgäldskontoret.

Stockholm den 28 februari 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BIKUNG.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 41.

63

Reservation

af herr F. W. Thorsson, som ansett att utskottet bort tillstyrka bifall

till den af honom i ämnet väckta motionen.

Herrar P. Paulson, S. O. Nyländer, G. Odqvist och A. Wiklund

halva begärt få antecknadt, att de icke inom utskottet deltagit i behandlingen

af förestående ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1908:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af framställda förslag om anordnande af ångfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland samt om förvärfvande för svenska s s. 1 i texten
  2. Rskr. 1908:28 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, angående anordnande af ångfärjeförbindelse mellan Sverige och Tyskland samt förvärfvande för svenska statens r s. 7 i texten