Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande.

1908-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:46, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o i6.

3

N:o 46.

Ank. till Eiksd. Kansli den 13 mars 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i villkoren

för lån från fonden för rederinäringens understödjande.

(R. A.)

I särskilda, lika lydande motioner, nämligen: n:o 29 i Första Kammaren,

väckt af herr E. A. Enhörning, och n:o 64 i Andra Kammaren,

väckt af herr D. Broström, har föreslagits, att Riksdagen måtte till Kungl.

Maj:t aflåta skrifvelse med anhållan,

att Kungl. Maj:t ville, med ändring i nu gällande bestämmelser

angående villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande,

bestämma, att sedan lån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall

under de därpå följande tio åren årligen af betalas en tiondel af det ursprungliga

lånebeloppet, så att hela lånet varder sist inom utgången af

det tolfte året till fullo guldet;

att sådan förlängd amorteringstid måtte tillgodokomnia ej blott dem,

som hädanefter beviljas lån från sagda fond, utan jämväl redan befintliga

låntagare, hvilka i händelse de redan verkställt afbetalning böra få vid

senare afbetalning tillgodoräkna sig hvad af dem för mjmket erlagts, samt

att Kungl. Magt vid utfärdande af bestämmelser i nu berörda syfte

ville meddela föreskrift om de åtgärder från vederbörande myndigheters

sida, som kunna befinnas nödiga för bibehållande af statsverkets rätt gent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

emot låntagare och löftesmän samt för aflämnajde hypoteks bevarande vid

orubbad kraft.

Riksdagen beslöt år 1903 att för bildande af en lånefond till rederinäringens

understödjande anvisa ett belopp af 5,000,000 kronor. Sedermera

har Riksdagen för samma ändamål anvisat år 1905 5,000,000 kronor

och år 1907 ytterligare 5,000,000 kronor.

I den af Kung]. Maj:t den 18 december 1903 utfärdade kungörelsen

angående villkoren för lån från fonden för rederinäringens understödjande

är i afseende å återbetalningen af sådana lån föreskrifvet, att sedan lån

innehafts under två år från lyftningsdagen, skall under de därpå följande

sex åren årligen återbetalas en sjättedel af det ursprungliga lånebeloppet,

så att hela lånet blifver till fullo guldet senast inom utgången af det

åttonde året. Enligt särskilda kungörelser gäller samma bestämmelse

äfven för lån, som utlämnas från de medel, hvilka, enligt hvad ofvan

nämnts, åren 1905 oah 1907 anvisats till fonden.

Motionärerna, som erinrat, hurusom förslag om inrättande af en

lånefond för rederinäringens befrämjande ursprungligen väcktes af tre reservanter

inom handels- och sjöfartskommittén, hafva vidare påpekat att

dessa reservanter, med afseende å återbetalningen af lån från fonden, föreslagit

en amorteringstid af högst tio år. Någon anmärkning mot förslaget

i denna del framställdes icke af de handels- och sjöfartsnämnder, som

yttrade sig öfver detsamma; tvärtom instämde några uttryckligen i förslaget

om en tioårig amorteringstid.

Oppositionen häremot väcktes först af kommerskollegium, som »med

afseende å gällande bestämmelser om preskription ansåg förbindelser på

denna tid såväl hvad beträffade hufvudgäldenären som eventuellt förekommande

borgensmän vara mindre lämpliga, såsom kunnande föranleda

därtill, att vederbörande myndighet, som hade att förvalta lånefonden,

under lånetiden nödgades vidtaga särskilda åtgärder för bibehållande af

förbindelsernas giltighet». Kollegium ansåg därför den längsta lånetiden

böra något inskränkas.

I detta uttalande instämde statskontoret.

I det vid Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag fogade

statsrådsprotokollet i ärendet upptog departementschefen bland de hufvudgrunder,

som i händelse af bifall till propositionen om bildande af eu

rederilånefond borde vinna tillämpning vid meddelandet af bestämmelser

om villkoren för lån från fonden, jämväl stadgande därom, att under de

två första åren efter låns utlämnande kapitalafbetalning å lånet icke borde

ifrågakomma, men under de därpå följande åren så stor amortering ske,

att lånet blefve till fullo inbetaldt senast inom utgången af åtta år från

O O

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

5

det amorteringen skolat taga sin början. (Utskottet vill påpeka, att i

motionerna influtit en felaktig, mot förestående redogörelse stridande uppgift

angående den ställning, departementschefen intagit i fråga om amorteringstiden.

)

~ I sitt utlåtande öfver Kung! Maj:ts berörda proposition uttalade sig

statsutskottet ''emellertid för att lånens amorteringstid måtte bestämmas

kortare än tio år, hvilket äfven godkändes af Riksdagen.

Efter att hafva framhållit, hurusom redan år 1903 bland representanter

för rederinäringen förefunnits betänkligheter mot en så kort amorteringstid

som åtta år, yttra motionärerna:

»Att dessa betänkligheter då fingo falla, torde väsentligen hafva

berott på att räntesatserna den tiden ännu voro moderata och att man

hoppades, att de, innan lånen behöfde återbetalas, skulle återgå till de

ännu lägre, som rådt endast några år förut, så att rederierna, i den män

de ej kunde verkställa amorteringarna med intjänade seglationsvinster,

kunde åstadkomma detta med på andra håll mot en icke alltför betungande

ränta upplånade medel.

Utvecklingen på penningmarknaden har emellertid visat sig gå i en

rakt motsatt riktning och har medfört orimligt höga räntesatser.

Visserligen hafva de senaste åren i det hela varit någorlunda gynnsamma

för rederierna, äfven om fraktsatserna ofta varit mindre goda.

Dock torde det endast i mycket sällsynta undantagsfall förekomma, att

något rederi skulle kunna med uteslutande invänta frakter betala årligen

under sex års tid eu sjättedel af erhållet rederilån. I regel torde

denna amortering ej kunna åstadkommas annat än med tillhjälp af från

andra håll lånade medel. Och då för dessa måste betalas 7, ja ända

till 8 procent, torde detta lätteligen blifva alltför betungande för många

rederier.

Kunde däremot amorteringen bestämmas så, att efter förloppet af

de två frihetsåren följa amorteringar med en tiondel årligen under tio år,

så att lånen blifva helt återbetalda efter tolf år, skulle det visserligen i

regel icke blifva möjligt att verkställa amorteringarna enbart med invänta

vinstmedel, men betydligt större lättnad skulle dock därigenom beredas

den svenska rederinäringen.

Det torde vara allt skäl, att statsmakterna nu taga denna fråga i

öfvervägande. Visserligen lyftades eu del rederilån redan under år 1904,

och dessa hafva alltså under år 1907 verkställt sin första afbetalning,

men, i den händelse mitt nu framkastade förslag om längre amorteringstid

blir bifallet, möter ju intet hinder att låta en sådan förmån få

komma äfven dessa, om de så önska, till godo på sådant sätt, att hvad

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

de för mycket erlagt vid den första afbetalningen kommer dem till godo

vid den andra.»

Beträffande det af kommerskollegium framhållna hindret mot den

tioåriga lånetiden, hafva motionärerna anfört, att detta syntes vara alltför

obetydligt för att få spela en afgörande roll gentemot sakliga intressen.

Samtliga fartygsinteckningar fastställdes och förnyades vid Stockholms

rådstufvurätt, och det syntes icke medföra något afsevärdt besvär

för vederbörande tjänsteman i statskontoret att i god tid innan tioårsperioden

vore till ända låta förnya inteckningarna, synnerligast som han

kunde på en gång ombesörja denna åtgärd för alla inteckningar, som tillhörde

ett, ja till och med två eller tre års rederilån. Kostnaden för förnyelsen

borde naturligtvis dragas af låntagarna. — Någon åtgärd för afbrytande

af preskription mot hufvudgäldenären syntes motionärerna icke

vara behöflig, då preskription afbrötes genom de årliga ränteinbetalningarna,

och hvad beträffade borgensförbindelserna, där sådana förekomme,

borde det enligt motionärernas mening vara de låntagares sak, som

önskade tillgodonjuta längre lånetid än tio år, att före denna tids utgång

inkomma med handling, utvisande att preskriptionen gentemot borgensmännen

afbrutits.

Enligt utskottets mening hafva motionärerna icke kunnat förebringa

några giltiga skäl för den af dem föreslagna förändringen i lånevillkoren.

Till stöd för förslaget har nämligen egentligen endast åberopats

den omständigheten att, då räntesatserna på penningmarknaden för närvarande

äro ovanligt höga, det måste kännas betungande för de rederier,

som för amortering af sina lån från fonden måste på annat håll upplåna

medel. Det kan dock icke synas utskottet vara lämpligt att endast på

grund af en tillfällig konjunktur vidtaga ändring i de för helt få år sedan

bestämda villkoren för lån från ifrågavarande fond. Den retroaktiva

verkan, som de ifrågasatta ändrade bestämmelserna enligt motionärernas

förslag skulle erhålla beträffande redan utlämnade lån, synes utskottet

ock gifva anledning till betänklighet, och man bör icke lämna obeaktadt,

att en eftergift af den art, som här satts i fråga, med all säkerhet skulle

från andra håll framkalla anspråk på liknande förmåner.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

7

att förevarande, af herr Enhörning och herr Broström

väckta motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.