Sök i Ratio Lex

Memorial angående utsträckning af preskriptionstiden för obligationer af de svenska statslånen.

1908-03-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:58, Memorial angående utsträckning af preskriptionstiden för obligationer af de svenska statslånen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

7

N:o 58.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Memorial angående utsträckning af preskriptionstiden för obligationer

af de svenska statslånen.

(R. A.)

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva i en till statsutskottet den

5 innevarande mars aflåten skrifvelse anfört följande:

»Preskriptionstiden för obligationerna af de nu utelöpande svenska

statslånen har dels genom aftal med vederbörande lånekontrahenter,

dels ock, hvad beträffar 1887 års lån, genom beslut af fullmäktige i

riksgäldskontoret, bestämts på följande sätt:

för

1880

års

lån

till .........................

....................... 15

år,

»

1886

»

»

» .........................

....................... 15

»

»

1887

»

»

» .........................

....................... 10

»

»

1888

»

»

» .........................

....................... 15

»

»

1890

>

»

» .........................

....................... 15

»

»

1894

»

» .........................

....................... 15

»

»

1899

»

»

» .......................

...... 15

»

>

1900

»

»

» ........................

....................... 10

»

»

1904

»

»

» .........................

....................... 10

»

1906

»

»

» .........................

....................... 10

»

»

1907

»

»

» .........................

....................... 10

»

allt räknadt från den dag, då obligation till följd af utlottning eller

uppsägning förfallit till betalning. För förfallna kuponger af ofvan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

omförmälda statslån är preskriptionstiden densamma som för obligationerna.

Hvad angår preskriptionen af kapitalfordringar på staten i främmande

europeiska länder, är förhållandet väsentligen olika mot i Sverige.

Åtskilliga bland Europas stater hafva alls icke påbjudit någon viss tid,

inom hvilken dylika fordringar skola utkräfvas, och af de öfriga torde

flertalet hafva infört en betydligt längre preskriptionstid än den för

svenska statsobligationer gällande. I afseende härå vilja fullmäktige

erinra om att den vanliga franska 3 % räntan ej kan preskriberas,

samt att Ryssland, Preussen och Bayern, hvilka länder, såsom kändt

är, hafva störa obligationsbelopp utelöpande, för sina obligationer

stadgat en preskriptionstid af 30 år, äfvensom att i flera stater, bland

dem Danmark, Norge, Finland och Ungern, en tid af 20 år är bestämd

för preskriptions inträdande. För förfallna räntekuponger till statsobligationer

är däremot preskriptionstiden i regel betydligt kortare än

i Sverige. Densamma utgör nämligen inom Europa med några undantag

lägst 4 och högst 6 år.

I en till riksgäldskontoret ankommen skrifvelse har la Chambre

syndicale des agents de changé i Paris — hvilken institution det tillkommer

att medverka vid införandet af värdepapper på börsen i Paris

— under framhållande af den olikhet som råder i afseende å preskriptionstiden

för de särskilda svenska statslånen, vidare anfört, att preskriptionstiden

för till betalning förfallna obligationer vore i Frankrike

i allmänhet bestämd till 30 år, samt att den alltför korta preskriptionstiden

för de svenska statsobligationerna kunde medföra betydande

olägenheter för franska innehafvare af dylika värdepapper; och hemställde

la Chambre syndicale i anledning häraf, att hvad anginge de

svenska statsobligationer, som vore införda å börsen i Paris, preskriptionstiden

måtte utsträckas till en tidrymd af 30 år.

Den af la Chambre syndicale sålunda gjorda framställningen finna

fullmäktige vara synnerligen beaktansvärd, särskildt med hänsyn till

den betydelse, den franska penningemarknaden hittills haft för riksgäldskontorets

upplåning. Af ofvan uppräknade svenska statslån hafva

de tre sistnämnda — 1904, 1906 och 1907 års — till allra största

delen af deras belopp placerats i Frankrike, och äfven obligationerna

till åtskilliga af de tidigare lånen, såsom 1880, 1894 och 1899 års,

torde för närvarande befinna sig hufvudsakligen på franska händer.

Såsom ofvan är nämndt, har i flera af Europas länder för preskription

af statsobligationer föreskrifvits en betydligt längre tid än

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

hvad fallet är med de af svenska staten utgifna obligationerna, och

anse sig fullmäktige äfven af denna anledning böra förorda en utsträckning

af preskriptionstiden för sist berörda obligationer.

Hvad beträffar den indirekta förlust, riksgäldskontoret kan komma

att lida genom preskriptionstidens förlängning, torde densamma i förhållande

till omfattningen af riksgäldskontor rörelse blifva ytterst

obetydlig. Af de nu utelöpande statslånen äro endast fyra, nämligen

1880, 1886, 1890 och 1899 års, underkastade årlig amortering,, hvilken

för de två förra lånen verkställes genom utlottning och för de båda

senare alternativt genom utlottning eller annullering af uppköpta obligationer.

Af de obligationer, som för verkställande af amortering å dessa

fyra lån blifvit utlottade från och med år 1882, har hittills, enligt

hvad riksgäldskontorets afräkningsböcker utvisa, ej någon enda blifvit

preskriberad. Ej heller lärer det för framtiden vara att förvänta, att

något större antal obligationer skulle på grund af preskription förlora

sin betalningsrätt. Den inom riksgäldskontoret vunna erfarenheten

gifver nämligen vid handen, att nära nog alla utlottade obligationer

redan tre å fyra år efter förfallodagen presenteras till inlösen. Så t. ex.

har af 1880 års lån under perioden 1882*—1905 utlottats obligationer

till ett sammanlagdt belopp af något öfver 31 miljoner kronor, och

af dessa återstå för närvarande oinlösta endast 11 stycken å ett nominellt

belopp af tillsammans 300 £ st. eller i svenskt mynt 5,445

kronor. — Under sådana förhållanden kan det uppenbarligen icke äga

någon nämnvärd betydelse, om preskriptionstiden utgör 10, 15 eller

30 år.

Fullmäktige, som på grund af ofvan anförda skäl ansluta sig till

det af la Chambre syndicale väckta förslaget — hvilket endast afser

obligationerna men däremot ej räntekupongerna till de af riksgäldskontoret

upptagna statslånen — anse emellertid att, för vinnande af

likformighet, den ifrågasatta förlängningen af preskriptionstiden bör

omfatta ej endast de lån, som äro noterade på börsen i Paris, utan

äfven de öfriga nu utelöpande svenska statslånen; och få fullmäktige

alltså hemställa, att statsutskottet ville föreslå Riksdagen medgifva,

att preskriptionstiden för obligationerna af de nu utelöpande svenska

statslånen bestämmes till 30 år räknadt från obligationernas förfallodag.

»

Under åberopande af hvad fullmäktige till stöd för den gjorda

framställningen anfört, får utskottet hemställa,

Bih. till Bihsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 34 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 58.

att Riksdagen må medgifva, att preskriptionstiden

för obligationerna af de nu utelöpande svenska

statslånen bestämmes till trettio år, räknadt från

obligationens förfallodag.

Stockholm den 27 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.