Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfdingebostället kungsgården Mor et i Kopparbergs län.

1908-03-31 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:66, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfdingebostället kungsgården Mor et i Kopparbergs län.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

15

N:0 08.

Ank. till Riksd. kansli den 31 mars 1908, kl. 2 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfdingebostället

kungsgården Mor et i Kopparbergs län. (I. A.)

I en den 31 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 59) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet

öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att förra landsköfdingebostället kungsgården Noret i Kopparbergs

län må den 14 mars 1909 öfverlämnas till landtförsvaret för att

begagnas till öfningsfält för Dalregementet.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

anförde t. f. chefen för landtförsvarsdepartementet,

hans excellens herr statsministern Lindman:

»Genom nådigt bref den 21 december 1904 förordnade Kungl.

Magt, att Dalregementet skulle förläggas till Falun, så snart kasernetablissemang

blifvit för regementet där uppförat. Med erinran härom

har chefen för fortifikationen i underdånig skrifvelse den 3 november

1906 vidare anfört, att kontrakt med Falu stad den 1 februari 1905

afslutats om upplåtelse af den mark, staden förbundit sig att tillhandahålla

till kaserntomt och öfningsfält in. m. Då det af staden erbjudna

området emellertid vore för ändamålet otillräckligt, hade i planen för

regementets förläggning till Falun ingått, att förra landshöfdingebostället

kungsgården Noret äfven skulle i sin helhet tagas i anspråk för samma

ändamål. Chefen för fortifikationen hemställde fördenskull, att åtgärder

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

måtte vidtagas, för att nämnda egendom måtte blifva till landtförsvaret

upplåten.

Arméförvaltoingen å fortifikationsdepartementet bär tillstyrkt denna

framställning samt hemställt, att proposition i ämnet måtte till Riksdagen

aflåtas.

Öfver det område, som sålunda skulle komma att disponeras af

regementet, har jag låtit upprätta eu karta, som torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Den af Falu stad upplåtna marken består af, förutom

eu badplats, tre å kartan med röda begränsningslinjer utmärkta områden.

Domänstyrelsen har den 22 februari 1907 öfver ifrågavarande

framställning afgifvit infordradt utlåtande, hvaraf inhämtas, att den del

af egendomen, som å kartan är omsluten af en grön begränsningslinje,

genom kontrakt den 28 september 1900 utarrenderats till

Carl Edvard Carlström för tiden till den 14 mars 1921 mot ett

årligt arrende af 370 kronor samt med skyldighet för arrendatorn att

antingen genom nybyggnad under arrendetiden redovisa eller ock vid

egendomens afträdande till kronan kontant gälda ett årligt belopp af

30 kronor; att arrendatorn genom kontraktet tillförsäkrats en årlig utsyning

från egendomens skog af 50 kubikmeter virke till husbehof; att

arrendatorn äger skyldighet att utan afkortning å arrendeafgiften ansvara

för alla egendomen åliggande utskylder och besvär, däruti jämväl inbegripna

dem, som belöpa å den från arrendet undantagna utmarken; samt

att arrendatorn i § 15 af kontraktet tillförbundits att, där sådant för

allmännyttigt ändamål å kronans vägnar fordras, afstå egendomen tillhörig.

mark äfvensom inkomstgifvande lägenhet mot åtnjutande af minskning

i arrendeafgiften, motsvarande dén förlust honom tillskyndas. Efter

det arrendatorn sedermera aflidit, har domänstyrelsen genom beslut den

13 oktober 1905 bifallit en af stärbhusdelägarna gjord ansökning att

få bibehålla arrendet.

Nästan hela den till egendomen hörande skogsmarken är från arrendet

undantagen och ställd under skogsstatens särskilda vård och förvaltning.

Detta område är å förenämnda karta med blå begränsningslinje

särskildt angifvet.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att från egendomen förut upplåtits

mark till Gäfle—Dala järnvägsaktiebolag och till Falu stad. Egendomens

återstående areal utgjorde 193 hektar 38,57 ar, däraf 9 hektar

97,6 ar tomter och åker, 66,3 ar äng, 182 hektar 3,27 ar afrösningsjord,

hufvudsakligast skogsmark, samt 71,4 ar impediment.

Under förutsättning att egendomen i sin helhet vore för regementet

behöflig, hade domänstyrelsen icke något att erinra mot egendomens

s. 17 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 66.

17

öfverlämnande till landtförsvaret vid nuvarande arrendeperiods slut

eller dessförinnan, därest öfverenskommelse kunde därom träffas med

arrendatorerna.

Från dessa liar yttrande rörande egendomens afträdande före

arrendetidens utgång af domänstyrelsen infordrats, och hafva de förklarat

sig villiga afstå från arrendet mot en godtgörelse för den förlust, dem

därigenom kpmme att tillskyndas, af 1,500 kronor för hvarje återstående

arrendeår samt 1,000 kronor i ett för allt för verkställda nybyggnader

och reparationer. Kunde denna godtgörelse icke beviljas dem, hemställde

de, att beloppet finge bestämmas af tre gode män, af Indika afoch

tillträdaren valde hvar sin och den tredje utsåges af de sålunda

valde eller, om dessa ej blefve om valet ense, af Eders Kungi. Maj:ts

befallningshafvande i Kopparbergs län.

Eders Kung]. Maj:ts bemälde befallningshafvande har uti underdånigt

utlåtande af den 18 januari 1907 anfört, att, då arrendatorerna

förklarat sig villiga att afstå från arrenderätten mot ersättning, hvilken

enligt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes mening lämpligast borde

bestämmas genom den af arrendatorerna alternativt föreslagna uppskattningen

af tre gode män, hinder icke torde möta för nådigt bifall till

förevarande framställning. Kronofogden i Falu fögderi har tillstyrkt

fr a mställnin gen.

Sedan chefen för Femte arméfördelningen anmodats att, efter chefens

för Dalregementet hörande, i detta ärende afgifva underdånigt yttrande,

hvarvid särskildt borde tagas under öfvervägande, huruvida icke den

utarrenderade delen af kungsgården Noret kunde tills vidare af regementet

undvaras, hafva sådana yttranden från nämnda chefer inkommit.

Chefen för Dalregementet anser det af arrendatorerna framställda

anspråk på ersättning för arrendets afträdande icke stå i rimlig proportion

till den årliga arrendesumman. Det till arrendatorerna upplåtna

områdets läge i förhållande till den öfningsterräng, som redan upplåtits

till regementet, vore emellertid sådant, att afsevärda olägenheter däraf

måste uppkomma för såväl regementet som arrendatorerna. Regementet

behöfde för utförandet af öfningar äga rätt att när som helst passera den

utarrenderade marken, men man kunde befara, att, då olägenheter af

regementets närhet gjorde sig gällande, förbud meddelades regementet

för områdets beträdande. Beträffande den årliga utsyningen af virke

för arrendatorernas behof borde den ej äga rum utan regementschefens

hörande. I annat fall kunde öfningsområdet komma att lida afsevärd

skada. Å området för den blifvande skjutbanan borde ntsyningen företrädesvis

ske. Regementschefen, som alltså funne arrendeområdets läge

B/h. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

och arrendekontraktets bestämmelser högst olägliga för regementet, ville

därför föreslå, att, om än arrendatorernas ersättningsanspråk icke kunde

godkännas, ett försök likväl skulle göras att genom tre gode män, enligt

arrendatorernas medgifvande, erhålla ett förslag till öfverenskommelse

mellan kronan och arrendatorerna i syfte, att hela det utarrenderade

området jämte byggnader m. in. blefve till regementet upplåtet.

Skulle emellertid en antaglig öfverenskommelse härom ej kunna

vinnas, hemställde regementschefen, att en del af det utarrenderade

området måtte mot afdrag å arrendeafgiften afskiljas och tilläggas regementets

öfriga mark, hvarigenom olägenheterna för regementet delvis

blefve undanröjda och ett antagligt öppet öfningsfält erhölles, om

än väl knappt för regementsöfningarna. Därjämte borde tillstånd beredas

för regementet att utan annan ersättningsskyldighet än för verkligskada

beträda återstående arrendeområdet med undantag af mark, hvarå

växande gröda funnes, samt befogenhet lämnas regementschefen att

på lämpligt sätt utöfva inflytande vid bestämmandet af skogsafverkning.

Den mark, som enligt regementschefens förslag skulle afskiljas

från det utarrenderade området, är å kartan utmärkt med streckad

ljusröd färg.

Arméfördelningscliefen har framhållit, att det syntes honom vara en

nödvändighet, att ifrågavarande egendom öfverlämnades till landtförsvaret

för att bereda nödig öfningsterräng för Dalregementet. Ehuru regementet,

beträffande öfningsområdets utsträckning, skulle blifva nöjaktigt

tillgodosedt, äfven om den nu utarrenderade jorden icke finge för

regementets räkning disponeras förrän efter arrendetidens utgång eller

år 1921, skulle dock öfningsterrängen därigenom blifva så till vida

otillfredsställande, att tillgången på öppen mark blefve alldeles för inskränkt.

Det utarrenderade området innehölle omkring 10 hektar öppen

mark och vore därför af särskild betydelse för regementet. Äfven

kunde åbyggnaderna, som vore i synnerligen godt skick, till följd af

den nära belägenheten till kasernetablissemanget, blifva till nytta för

regementet. Det syntes därför arméfördelningschefen vara mycket

önskvärd!, att äfven det utarrenderade området redan från början ställdes

till regementets förfogande. 1 likhet med regementschefen ansåge

arméfördelningschefen frågan om ersättning åt arrendatorerna för mistning

af arrenderätten lämpligen kunna hänskjuta till tre gode män.

Kunde emellertid antaglig öfverenskommelse icke åvägabringas, instämde

arméfördelningschefen i hvad regementschefen för sådant fall föreslagit.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som erhållit befallning

att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande och förslag i ärendet,

har till fullgörande häraf anfört följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

19

På grund af hvad arméförvaltningen under hand inhämtat från

domänstyrelsen kunde, enligt sistnämnda ämbetsverks åsikt, den i

arrendekontraktet intagna bestämmelsen om skyldighet för arrendatorerna

att för allmännyttigt ändamål afstå mark eller lägenhet mot

afdrag af arrendeafgiften icke skäligen tolkas så vidsträckt, att

hela det arrenderade området skulle kunna fråntagas arrendatorerna

mot befrielse från arrendeafgiften, en åsikt, som äfven arméförvaltningen

för sin del ansåge riktig. Domänstyrelsen hade dock icke

haft något att erinra däremot, att arrendatorerna, med tillämpning af

ifrågavarande kontraktsbestämmelse, förpliktades afstå den af regementschefen

föreslagna delen af berörda område mot däremot svarande afdrag

å arrendeafgiften.

Dessutom ville arméförvaltningen upplysa, att arrendatorerna enligt

arrendekontraktet ägde rätt att med de inskränkningar, som af

vederbörande jägmästare föreskrefves, å den från arrendet undantagna, till

kungsgården hörande skogsmarken använda betet för egendomens vinterfödda

kreatur, hvilken rätt äfven stode hindrande i vägen för regementets

disposition af det tillämnade öfningsfältet, däraf berörda skogsmark

utgjorde en väsentlig del. Emellertid syntes omförmälda bestämmelse

i § 15 af kontraktet böra tillämpas jämväl i detta afseende, och arrendatorerna

tillförbindas att, mot skäligt afdrag i arrendeafgiften, tåla de

inskränkningar i sin rätt till bete å skogsmarken, som nödvändiggjordes

däraf, att öfningar därstädes bedrefves af regementet. En sådan anordning

torde, med hänsyn till förhandenvarande omständigheter, tills vidare

få anses tillfredsställande.

Hvad anginge den af arrendatorerna begärda ersättningen för

afståendet från arrenderätten, måste denna ersättning med hänsyn

till den af arrendatorerna erlagda årliga arrendeafgiftens belopp anses

orimligt högt tilltagen och således icke böra beviljas. Vid sådant

förhållande och då regementschefen förklarat, att regementet för

sina öfningar skulle kunna tills vidare åtnöjas med en mindre del af

ifrågavarande område, ansåge arméförvaltningen, att för närvarande

endast denna del däraf borde tagas i anspråk.

Såsom jag förut nämnt, tillförbindas arrendatorerna i arrendekontraktet,

§ 15, att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar

fordras, afstå egendomen tillhörande mark äfvensom inkomstgifvande

lägenhet mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den

förlust dem tillskyndas. Huruvida denna bestämmelse kan äga tillämplighet

jämväl i afseende på arrendatorernas rätt till bete å den till kungsgården

hörande skogen, framgår icke med full tydlighet af kontraktets innehåll.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

I allt fall torde en tillämpning af omförmälda bestämmelse i § 15 af

kontraktet icke kunna åvägabringas annorledes än genom godvillig

öfverenskommelse med arrendatorerna eller, om sådan ej kan åstadkommas,

genom rättegång med däraf följande tidsutdräkt. Då det sålunda

syntes önskvärdt att göra ett försök till öfverenskommelse med

arrendatorerna beträffande de inskränkningar i arrendet, som arméförvaltningen

föreslagit, anmodade dåvarande statsrådet och chefen för

landtförsvarsdepartementet chefen för Dalregementet att i sådant syfte

inleda underhandlingar med arrendatorerna, därvid om möjligt borde

iakttagas, att det högsta ersättningsbelopp, som jämlikt § 15 i arrendekontraktet

kunde ifrågakomma, vore hela den årliga arrendesumman.

I anledning häraf hafva arrendatorerna blifvit i frågan hörda vid

sammanträde inför regementsintendenten, därvid de förklarat sig icke

kunna ingå på den af regementschefen föreslagna afsöndringen af viss

mark från det arrenderade området, hvarigenom arrendets värde enligt

deras åsikt skulle väsentligt nedbringas. Arrendatorerna hade nedlagt

betydande kostnader på landtbruket just på den grund, att kontraktet

gällde till den 14 mars 1921, och det arrenderade området vore ej

större, än hvad som oundgängligen kräfdes, för att de skulle hafva sin

bärgning. Den öppna jord, regementschefen önskade få afsöndrad,

motsvarade ungefärligen en tredjedel af den bästa åkerjorden. Förlorade

arrendatorerna denna del, måste allt hvad till gårdens ekonomi

hörde omläggas, och detta under den tid, då på grund af förbättrade

konjunkturer arrendatorerna skulle skörda frukterna af sitt arbete. Endast

genom värdering af tre gode män kunde antagligt förslag till

öfverenskommelse vinnas beträffande arrendets afträdande i dess helhet.

Jämte anmälan om hvad sålunda förekommit har regementschefen

anfört, att, då det blifvit uppenbart, att ej allenast från öfnings- och

inkvarteringssynpunkt svårigheter för regementet uppstode däraf, att

arrendeområdet med tillhörande byggnader vore undantaget från regementets

öfningsfält, utan äfven att en betydande olägenhet för kronan

torde uppkomma därigenom, att arrendekontraktet stode hindrande i vägen

såväl för dräneringsarbeten för öfningsfältets ordnande som för tillgodogörandet

af en å området befintlig betydande vattentillgång, funne

regementschefen sig böra vidhålla sitt förut gjorda yrkande, att ett

försök måtte göras att genom tre gode mäns värdering få till stånd

ett förslag till öfverenskommelse, i syfte att hela området med därå

befintliga hus in. m. blefve till regementet upplåtet. Vid de försök

till uppgörelse med arrendatorerna, som ägt rum, hade oförtydbart

framgått, att, om det område, regementschefen under alla omständighe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

21

ter ansåge böra läggas till regementets öfnga mark, komme att franska]

as det arrenderade området, arrendatorerna vantade sig eller åtminstone

ämnade yrka på en betydande ersättning för mi stungen (kraf,

samt att arrendesumman enligt deras förmenande omöjligen kunde laggas

till grund för bestämmandet af ersättningsbeloppet. Vidtoges den åtgärden

att för närvarande skilja arrendatorerna från endast en del a

det arrenderade området, kunde möjligen inträffa, att arrendatorerna nge

fortfarande besitta den öfriga delen af området utan afgift, under de

liknande förfaringssätt måste tillgripas för dranermgsandamal och tor

erhållande af vattentillgången, hvaraf nya kostnader blefve en följd.

Af det anförda framgår, att regementet, som enligt Kungl. Maj:ts

beslut skall inflytta i det nya kasernetablissemanget varen 1 JO», ar i

behof af att redan från början få tillträda hela det utarrenderade området

med byggnader. Till följd af svårigheten att tralla öfverenskommelse

om arrenderättens upphörande, har dock ifrågasatts, att endast

eu del af berörda område skulle tills vidare tagas i anspråk. Da emellertid

arrendatorerna vägrat att ingå på en öfverenskommelse enligt

det sistnämnda af dessa alternativ samt, på sätt regementschefen framhållit,

åtskilliga olägenheter å ömse sidor skulle komma att kvarsta och

ytterligare ersättningsanspråk vara att motse, synes det mig andamals

enligast att söka få hela frågan afgjord på eu gång genom airendets

upphörande den 14 mars 1909 d. v. s. vid den tid, da regementets inflyttning

i de nya kasernerna är nära förestående. Visserligen maste

den af arrendatorerna fordrade godtgörelsen anses alltför hog, men

de hafva därjämte förklarat sig villiga att låta denna fråga afgoras a

tre gode män, utsedda eu af dem, eu af kronan och den tredje af

dessa eller, om de ej kunna enas om valet, af Eders Kungl; Maj.ts

befallningshafvande i Kopparbergs län. _ Mot ett sådant iorfaringssa

synes mig intet vara att erinra. Därigenom bor ersattmngsfiagar

blifva opartiskt bedömd och ett skäligt ersättningsbelopp bestämdt

hvithet icke lärer kunna sättas högre an det af arrendatorerna begärd

eller 1,500 kronor om året från den 14 mars 1909 till den 14 mars

1921 d. v. s. för 12 år utgörande 18,000 kronor jämte ersättning

för fullgjord byggnadsskyldighet till värde öfverstigande, övad dem

enligt kontraktet åligger, dock högst 1,000 kronor. _

Regementschefen har ifrågasatt, att det ersättningsbelopp, som af

godemännen bestämmes, skulle anses allenast såsom ett förslag och

bilda utgångspunkt för en öfverenskommelse med arrendatorerna, hvar

emot dessa °synas icke hafva något att erinra. Huruvida detta tillvagaBih.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afä. 38 Raft.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 66.

gangssatt bor följas eller om godemännens beslut bör redan på förhand

tillerkännas ömsesidigt bindande verkan, torde böra göras till föremål

att föredraga prÖfmDg- Mig s^nes det senare tillvägagångsättet vara

Beträffande det ersättningsbelopp, som kan komma att tillerkännas

arrendatorerna, torde det kunna utgå från fjärde hufvudtitelns allmänna

besparingar.»

Statsutskottet, till hvars föreberedande behandling denna framställning

hänvisats, hemställer,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Makts förevarande

proposition.

Stockholm den 31 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:

Gr. BILLING.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:94 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverlåtelse till landtförsvaret af förra landshöfding el) o stället kungsgården Kor a1 i texten