Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner jämte en i ämnet väckt motion.

1908-04-24 · 38 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:84, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84

1

N:o 84.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förändrade grunder för förvaltningen af kronans

jordbruksdomäner jämte en i ämnet väckt motion.

(I. A.)

Uti en den 28 sistlidne februari till Riksdagen afbiten, till statsutskottet

för förberedande behandling hänvisad proposition (n:o 107)

har Kungl. Maj:t; under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag. föreslagit Riksdagen

att antaga följande

t

Förslag

till

förändrade grunder för förvaltningen af kronans .jordbruksdomäner.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen den 10 november 1882

angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

äfvensom af alla senare utkomna författningar, såvidt de afse

förändringar i nämnda kungörelse, förordnas härigenom som följer:

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med stadgad åborätt

innehafves eller är till visst statsändamål anslagen och till följd däraf antingen

till omedelbart begagnande upplåten eller ställd under särskild

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. (N:o 84.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

ämbetsmyndighets vård, skall stå under inseende af en i hufvudstaden

förlagd domänstyrelse och under närmare tillsyn af en lokalförvaltning

samt utarrenderas på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordbruksegendom utarrenderas, skall

skogsmarken därifrån skiljas, så framt densamma, till fördel för kronan,

kan ensam för sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark

såsom kronopark förvaltas och ej ligger i samfällighet med enskild

egendom.

Å andra sidan skola från de till bildande af nya eller tillökning

af äldre kronoparker inköpta egendomar afskiljas och såsom jordbruksegendomar

behandlas sådana för jordbruk lämpade områden, som icke

anses böra försäljas och som ej heller pröfvas böra användas vare

sig till boställen eller till upplåtelse åt skogsarbetare, hvilka för kronoparkernas

skötsel äro erforderliga.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark, upplåtes jämte

jordbruksegendomen på arrende, med rätt för arrendator!! att, i öfverensstämmelse

med den hushållningsplan, som må vara eller blifva fastställd,

och de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller, använda

skogen till skogsfångst samt till bete, där sådant utan men för

skogens återväxt kan medgifvas; dock må, där skogen är af betydenhet,

densamma från arrendet undantagas, med rätt för arrendator!

att erhålla årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som i arrendekontraktet

angifves, hvarjämte, i händelse skogens bevakning finnes

böra åt arrendator! uppdragas, ersättning härför må honom tilläggas.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordbruksegendom skall i allmänhet

omfatta 20 år; dock må i afbidan på fullbordande af skifte

eller större dikningsföretag eller annan vattenafledning, så ock i

händelse under närmast följande åren annat sådant förhållande antages

inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar, utarrendering ske

på kortare tid. Anses större odlingsföretag böra å en egendom utföras,

ankommer på Kungl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen,

förordna, huruvida egendomen må upplåtas på arrende för längre tid,

dock ej öfver 30 år, med skyldighet för arrend atorn att de nödiga

befunna odlingarna under arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden i hvarje fall

efter för handen varande förhållanden af domänstyrelsen bestämmas.

5:o. hfär kronans fördel anses sådant fordra, må flera egendomar

under ett arrende upplåtas eller en egendom i flera lotter utarrenderas.

Likaledes må fiske, sten- eller kalkbrott, sand- grus- eller sten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

3

takt, torfmosse eller annan dylik lägenhet vid utarrendering af den

egendom, hvartill densamma liörer, jämte nödigt utmål undantagas och

på särskild! arrende upplåtas, om högre afkomst därigenom kan påräknas.

Detsamma gälle om kvarnverk eller vattenfall, som ej i samband

med dess skiljande från den fastighet, till hvilken det liörer, finnes

böra ställas under särskild förvaltning.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller kalkbrott, sand-,

grus- eller stentäkt eller torfmosse icke böra från egendomen skiljas,

må domänstyrelsen, där så pröfvas lämpligt, åt arrendator!! upplåta

rättighet att till afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet med de bestämmelser

härom, som i arrendekontraktet meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jämte egendomen

upplåtits sten- eller kalkbrott, sand-, grus- eller stentäkt eller torfmosse

utan rätt för arrendatorn att något därifrån sälja eller sker

dylik upplåtelse i arrendekontrakt, som hädanefter utfärdas, må

domänstyrelsen, då framställning därom.göres, kunna åt arrendatorn

eller med hans begifvande åt annan person lämna rättighet att tillgodogöra

sig sten, kalk, sand, grus eller torf mot den afgift och på

de villkor i öfrig!, som af domänstyrelsen bestämmas, dock med förbehåll.

hvad angår å egendomen befintlig täkt af sand, grus eller sten,

om skyldighet för den, till hvilken rättigheten upplåtes, att mot det

afdrag å arrendet, som af domänstyrelsen bestämmes, tåla, ej mindre

att rätt att därifrån hämta väglagningsämnen i vederbörlig ordning

medgifves väghållningsskyldiga än äfven att för hämtning af dylika

ämnen de väghållningsskyldiga taga väg öfver egendomens mark, där

sådan af vederbörande domänintendent eller kronobetjänt dem anvisas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig jordbruksegendom,

skall, efter noggrann undersökning af alla egendomens förhållanden,

så till byggnad som in- och utägor, domänintendent eller

vederbörande kronobetjaning i samråd med två i landtbruks- och affärsförhållanden

kunniga män, hvilka, jämte lika antal suppleanter, för

länet i dess helhet eller viss af Kungi. Maj:ts befallningshafvande bestämd

del årligen utses, den ena af landstinget och den andra af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller, där hinder härför möter,

bägge af landstinget, uppgöra förslag till sättet för egendomens utarrendering,

till de närmare arrendevillkoren i afseende på nybyggnadsoch

andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, emot hvilken egendomen

kan anses skäligen böra upplåtas; ägande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

efter som nödigt pröfvas, tillkalla skogstjänsteman, landtmätare,

landtbruksingenjör och byggnadskunnig person för att härvid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

biträda. Det sålunda upprättade förslaget skall därefter, tillika med

beskrifning öfver egendomen, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte

eget yttrande till domänstyrelsen insändas.

7:o. Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen fastställda,

skall, därest förre arrendatorn enligt äldre kontrakt är berättigad till

optionsrätt eller innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem år, och han

egendomen väl brukat, hvithet tillhör domänstyrelsen att efter därom

vid arrendeuppskattningen och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afgifna yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma offentligen utbjudes,

till det fastställda arrendevärdet hembjudas förre arrendatorn eller, i

händelse han med döden afgått, hans änka och barn; börande i senare

fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och barn eller flera

barn, dessa föreläggas att, om de vilja arrendet gemensamt bibehålla,

till handhafvande för deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig

person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendators stärbhusdelägare

efter medgifvande af domänstyrelsen fått öfvertaga arrendet, eller har

under samma tid med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfverlåtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen den, som

på sådant sätt blifvit innehafvare af arrenderätten, för åtnjutande af

optionsrätt räkna sig till godo den tid. hvarunder företrädaren varit i

besittning af arrendet.

Har arrenderätt öfverlåtits på arrendatorns löftesmän för arrendet

eller öfvergått till i konkurs försatt arrendators konkursbo eller blifvit

af konkursförvaltningen försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen, konkursboet

eller den, till hvilken arrenderätten blifvit af konkursförvaltningen

försåld, äga optionsrätt vid egendomens förnyade utarrendering, oaktadt

löftesmännen, konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke innehaft

arrendet i så lång tid, att denna tillsammans med återstående delen

af arrendetiden uppgår till fem år, dock, då arrendet öfvergått till

arrendelöftesmän eller arrendators konkursbo, med enahanda förbehåll

beträffande viss persons anställande för egendomens skötsel, som här

ofvan gjorts i afseende å arrendets öfvertagande af arrendators änka

och barn.

Göres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets öfvertagande

eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan stadgats, viss person skall

anställas för egendomens skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

som af domänstyrelsen godkännes, anäes optionsrätten förfallen, och

varde i sådant fall eller då optionsrätt ej äger ruin, efter kungörelse,

som skall innefatta egendomsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren

och det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen böra

betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet utbjudet å offentlig

auktion, hvilken förrättas inför Kung!. Maj:ts befallningshafvande i

länet å landskontoret eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande

finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af vederbörande kronofogde

eller annan särskilt förordnad kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd plats i den ort, där fastigheten är belägen.

Skriftliga anbud må ej af auktionsförrättaren emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande, som för

sitt anbud ställt godkänd säkerhet, där anmärkning emot hans frejd

icke förekommit och han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom

under sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till arrendator

olämplig. År antagligt anbud, motsvarande minst det åsätta arrendevärdet,

icke afgifvet, bör arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankommer därefter att, med iakttagande af ofvan

stadgade villkor i afseende å säkerheten samt arrendator^ person och

frejd, arrendet åt den vid senare auktionen högstbjudande upplåta

eller, i händelse antagligt anbud därvid icke erhållits, om egendomens

skötsel tills vidare efter omständigheterna förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej antagits.

8:o. Vid utarrendering i här ofvan stadgade ordning skall bland

arrendevillkoren intagas det uttryckliga förbehåll, att, därest efter arrendetidens

utgång egendomen i sin helhet eller till någon del ej vidare

kommer att utarrenderas eller vederbörande ämbetsmyndighet skulle

finna lämpligt att egendomen eller en del häraf under ett arrende

med annan egendom upplåta, arrendatorn då icke äger att för den

honom eljest tillkommande optionsrätt af kronan fordra eller erhålla

någon ersättning.

9:o. Vid utarrendering af jordbruksegendom på kortare tid än

20 år, äfvensom af fiske eller annan lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom

hänföra, förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje fall

finner lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara utsatt i penningar, att

för hvarje arrendeår erläggas vid särskild uppbördsstämma å någon

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd dag närmast före den 14

mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

ll:o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin helhet eller till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

någon del i samfällighet med enskild egendom, när arrendet tager sin

början, må arrendatorn berättigas att å samfällda området äfvensom,

sedan samfälligheten upphört, å det område, som därvid blifvit egendomen

tillagdt, kronans rätt för den arrenderade egendomens nytta

begagna,§ med skyldighet att iakttaga livad för ty fall lag bjuder samt

de af samhälligheten,fså länge den fortfar, härrörande förpliktelser, så

ock efter dess upphörande den hushållningsplan, som för därvid utbruten

och egendomen tillagd skogsmark kan varda fastställd.

12:o. Hörer till arrenderad egendom andel i härads- eller sockenallmänning

eller rätt till annan förmån utom egendomens område,

komme det arrendatorn till godo, där ej för visst fall undantag finnes

böra göras.

Arrendekontrakt skall, där omständigheterna därtill föranleda, tydligt

angifva, att arrendator icke i någon händelse äger anspråk på

dagsverken eller arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen

hörer, eller på ersättning därför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, där ej Kungl. Maj:t på

domänstyrelsens framställning annorlunda förordnar, den förmån af

mulbete eller utsyning från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit

i åtnjutande, från arrendet undantages. Ej må ny dylik förmån utan

Kung!. Maj:ts tillstånd tilläggas egendomen.

13:o. Till anläggande och drifvande af tegelbruk eller kalkbränning

kan särskildt tillstånd meddelas af domänstyrelsen, som jämväl

bestämmer villkoren därför.

14:o. Arrendatorn skall tillförbindas att städse i fullgodt stånd

underhålla vid egendomen befintliga byggnader och anläggningar.

Den husröteersättning, som afträdaren enligt syn kan kännas

skyldig utgifva, må tillträdaren berättigas uppbära på sätt, hvarom

stadgas i 3lista punkten.

15:o. Arrendators nybyggnadsskyldighet skall, därest nybyggnad

anses erforderlig; före egendomens utarrendering såväl i afseende på

byggnadernas beskaffenhet som kostnaden därför noggrant bestämmas

och i arrendekontraktet angifvas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande och efter

plan, som af densamma blifvit godkänd, byggnad uppförd, som ej innefattas

under den arrendatorn enligt arrendekontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

äge domänstyrelsen medgifva, att öfverbyggnaden må

arrendatorn godtgöras genom eftergift i närmaste årens arrende eller

vid egendomens afträdande af den nye arrendatorn; dock bör vid be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

7

stämmande af sådan godtgörelse tagas i beräkning den nytta, som

genom den nya byggnaden kan ärrendatorn under återstående arrendetiden

tillskyndas.

I det kontrakt, som afslutas med den nye arrendatorn, skall, där

ej särskilda förhållanden föranleda undantag, intagas uttrycklig bestämmelse

om skyldighet för honom att gälda den ersättning, hvarom nyss

är sagdt.

Tarfvas vid jordbruksegendom, som förut ej varit för statsverkets

räkning utarrenderad, större nybyggnad, än som skäligen kan åläggas

arrendatorn för första arrendeperioden, åligge domänstyrelsen att om

förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som i ämnet förordnar

efter ty lämpligt pröfvas.

Om på grund af särskilda förhållanden hemman eller lägenhet

anses lämpligen kunna utan åbyggnad utarrenderas, må arrendator från

all byggnadsskyldighet befrias.

16:o. Arrendator skall tillförbindas att, företrädesvis i brandstodsförening

för länet eller i orten, där sådan finnes, för kronans räkning

ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnademas

brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde

med rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, där anledning därtill

förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring

bör sökas, som om den anstalt, där försäkringen må äga rum; börande,

till ledning för den Kungl. Maj:ts befallningshafvande i berörda hänseende

åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande

besiktningar yttrande afgifvas om åbyggnadernas brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, skall arrendator vara skyldig att skadan

bota till den omfattning, domänstyrelsen bestämmer, och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan skall äga uppbära brandskadeersättningen,

hvilken, sedan plan för byggnaden blifvit fastställd, af

kronan tillhandahålles arrendatorn i den mån för byggnaden erfordras;

skolande, därest kostnaden för byggnaden öfverstiger den kronan

tillerkända ersättningen, det öfverskjutande beloppet arrendatorn godtgöras

genom eftergift å närmaste årens arrende eller vid egendomens

afträdande af den nya arrendatorn.

Yarder annorledes byggnad förstörd eller så skadad, att ny byggnad

eller ombyggnad erfordras, skall det ock åligga arrendatorn att,

sedan plan för byggnaden blifvit fastställd, verkställa densamma mot

godtgörelse för kostnaden, på sätt nyss är sagdt om kostnad, som öfverskjuter

brandskadeersättningens belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 84.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skola intagas i kontrakten.

18:o. Arrendator skall tillförbindas uppföra och underhålla all den

stängsel, som i det arrenderade områdets gräns mot annan egendom efter

lag bör finnas, samt att jämväl inom det arrenderade området uppehålla

den hägnad, som vid syn eller besiktning finnes nödig omkring

ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skall arrendator åläggas att

enligt de närmare föreskrifter, som genom arrendekontraktet meddelas,

i alla afseenden väl häfda och i god växtkraft hålla.

20:o. Från det i lag stadgade förbud att under arrendetiden

från egendomen bortföra stråfoder må domänstyrelsen äga medgifva

undantag under de villkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel må ej medgifvas.

21:o. Nyodling må tillåtas endast på de områden och under de

villkor, som i arrendekontraktet eller sedermera på arrendatorns framställning

af vederbörande förvaltningsmyndighet bestämmas.

Arrendekontrakt skall innehålla uttrycklig bestämmelse därom,

att, om arrendator vill för det arrenderade området eller viss del däraf

i väsentlig mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller önskar

anlägga ängsvattning, sådant endast må ske efter af sakkunnig person

uppgjord plan, som af domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag

liksom för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf egendomen

tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator under sin arrendetid ej

kan tillgodogöra sig en kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrelsens

pröfning godtgörelse arrendator tilläggas genom skälig minskning

i ett eller flera års arrendeafgift.

På samma sätt skall den ersättning för tegelrör, som äfven eljest

enligt lag må tillkomma arrendator!!, godtgöras honom; och skall uttrycklig

bestämmelse intagas i arrendekontraktet om arrendatorns skyldighet

att mottaga godtgörelse i denna ordning.

22:o. Arrendator skall tillförbindas att ej utan domänstyrelsens

medgifvande borttaga å egendomen befintliga torp eller anlägga nya

samt att ej heller utan domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens

torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som vid egendomens

uppskattning blifvit af uppslcattningsnämnden bestämdt.

2S:o. Arrendator skall åläggas att, därest icke med tillträdaren

annorlunda öfverenskommes, året före egendomens afträdande å denna

verkställa trädesbruk samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd

i enlighet med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

9

härutinnan meddelade bestämmelser, och skall ny arrendator tillförbindas

att för dylika arbeten samt för utsädet lämna företrädaren

ersättning, hvilken, i händelse af tvist, bestämmes i den ordning, som

stadgas i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Arrendator skall ock åläggas att vid egendomens afträdande utan

ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder till visst belopp, som

skall i arrendekontraktet bestämmas. I öfrigt skall hvad i gällande lag

är stadgadt om stråfoder, som vid afträdet finnes kvar, äga tillämpning

med allenast den förändring, att den kronan såsom jordägare tillkommande

lösningsrätt utöfvas af tillträdaren.

24:o. Arrendator må berättigas att, där han på grund af lagligen

tillkommet beslut fått under sin arrendetid vidkännas betydligare

kostnad för byggnad af kyrka, prästgård eller andra allmänna hus,

uppförande af större broar eller anläggning af ny väg, järnväg eller

kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet med bestämmelserna i

nådiga kungörelsen den 16 januari 1863.

25:o. I kontrakt, hvarigenom egendom upplåtes på arrende under

längre tid än 20 år, skall, där ej undantag finnes böra göras för särskildt

fall, intagas förbehåll därom, att öfverlåtelse af arrende ej må

ske annorledes än med domänstyrelsens medgifvande.

I öfrigt skall angående rätt till öfverlåtelse af arrende, utöfver

hvad allmän lag stadgar, gälla, att såväl stärbhusdelägare efter afliden

arrendator, hvilka icke begagnat sig af dem tillkommande hembudsrätt,

som arrendator konkursborgenärer, där ej uppsägning skett, skola

vara berättigade att för den del af arrendetiden, som eljest skolat

återstå, öfverlåta arrendet på viss person, som af domänstyrelsen godkännes,

under villkor i båda dessa fall, att anmälan därom göres, i

förstnämnda fall inom en månad efter hembudstidens utgång och i

sistnämnda fall senast å sextionde dagen från inställelsedagen i konkursen,

samt att, där arrendator försatts i konkurs och borgenärerna

uppsagt aftalet, arrendatorns löftesmän, såvidt de på grund af sin

borgen nödgats något utbetala, skola vara berättigade att, därest de

därom göra anmälan sist å trettionde dagen efter den, då borgenärernas

uppsägelse skedde, öfvertaga arrendet och, på sätt här ofvan är sagdt

om konkursborgenärer, förfoga öfver detsamma.

Vilja arrendators stärbhusdelägare, konkursborgenärer eller löftesmän

för gemensam räkning öfvertaga arrendet, skola de vara pliktiga

att inom viss af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelagd tid

anmäla lämplig person till handhafvande för deras räkning af egendomens

skötsel. Gitta de ej det, varde, där fråga är om stärbhusBih.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

delägare eller konkursborgenärer, arrendet uppsagdt, och må, beträffande

löftesmän, arrendet ej å dem öfverlåtas.

Förbehåll om uppsägningsrätt i detta fall mot stärbhusdelägare

skall intagas i kontraktet.

26:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren bör för

en tid af minst fem år, därest arrende så länge skall fortfara, och

högst åtta år vara ställd borgen af minst två personel’, de där borga

en för bägge och bägge för en såsom för egen skuld, och hvilkas vederhäftighet

är af Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller domaren styrkt.

Ansvarighet på grund af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver

den tid, för hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen, jämte ställande

af borgen för arrendevillkoren i öfrigt, såsom säkerhet för arrendeafgiftens

erläggande aflämna af staten, allmänna liypoteksbanken, rikets

liypoteksföreningar eller af kommuner med Kungl. Maj:ts tillstånd utgrina

obligationer, eller andra af vederbörande godkända säkerhetshandlingar,

motsvarande två års arrendeafgift, eller ock, i stället för

borgen för uppfyllande af arrendevillkoren i deras helhet, nedsätta

dylika obligationer eller säkerhetshandlingar till belopp, uppgående till

tre års arrendeafgift.

I afseende å obligationernas uppskattning gälle enahanda bestämmelser,

som i fråga om obligationer vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken borgen blifvit

ställd, skall ny borgen aflänmas, så beskaffad som ofvan sägs. Angående

arrendatorns skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig

bestämmelse intagas i kontraktet med stadgande såsom äfventyr för

underlåtenhet att fullgöra densamma, att domänstyrelsen skall vara

berättigad att uppsäga aftalet samt kronan äga bekomma ersättning

för skada.

27:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende af kronoegendom

eller medgifvande begäres till arrendes öfverlåtande eller öfvertagande

enligt 7:de eller 25:te punkten, bör, såvida afseende därå

skall fästas, aflänmas säkerhet, så beskaffad, som i nästföregående punkt

är stadgadt.

28:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom skötes och

arrendevillkoren af arrendator fullgöras, skall egendomen hvart femte

år eller oftare besiktigas af domänintendent eller den, som Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i hans ställe förordnar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

11

Afser besiktningen utrönande, huru nybyggnad blifvit utförd,

eller finnes anledning misstänka, att arrendatorn brustit i egendomens

häfdande eller eljest icke behörigen fullgjort honom enligt kontraktet

åliggande skyldigheter, såvidt de afse egendomens skötsel, äge Kungl.

Maj:ts befallningshafvande förordna, att besiktningsförrättaren skall

biträdas af i förra fallet någon i byggnadskonst kunnig person och i

det senare två i jordbruk erfarna personer, hvilka af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utses bland dem, som enligt lag äro behöriga att

förrätta af- och tillträdessyner.

29:o. Beträffande af- och tillträdessyner skola i arrendekontrakten

intagas sådana förbehåll, att samma syn i regel kommer att

gälla såsom afträdessyn för afträdande arrendatorn och tillträdessyn

för den tillträdande, hvarjämte bör stadgas, att kostnader för dylika

syner skola gäldas utaf af- och tillträdare till hälften hvardera.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillkommer att i fråga om

utseende af synemän iakttaga kronans rätt.

30:o. Vid syner bör domänintendent eller den, som därtill i

hans ställe af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utses, vara såsom

kronans ombud närvarande, och jämväl skogstjänsteman vara tillstädes,

där Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner anledning därom

förordna.

31:o. Det ersättningsbelopp för brister i byggnad och hägnad

m. m., som tillkommer tillträdaren efter afdrag af värdet å de för

hans räkning af företrädaren fullgjorda prestationer, tillhandahålles

honom af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som hos den betalningsskyldige

genast låter uttaga beloppet.

32:o. Angående afskiljande vid arrendeupplåtelser af områden,

lämpliga att upplåtas till egnahemslägenheter, samt dylika områdens

förvaltning är särskildt stadgadt.

Denna kungörelse träder genast i kraft, men skall icke äga tillämpning

å arrendeförhållande, som uppkommit genom kontrakt, hvilket

afslutats före dess utfärdande; dock att hvad i 10:de punkten stadgas

angående tid och sätt för arrendes erläggande skall gälla jämväl i

fråga om äldre arrendeförhållanden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:0 84.

Rörande detta förslag innehåller ofvannämnda statsrådsprotokoll

följande:

»Med innevarande års ingång har den nya lagen om nyttjanderätt

till fäst egendom trädt i kraft. Genom densamma har arrendeinstitutet

erhållit en i åtskilliga afseenden förändrad rättslig reglering.

En följd häraf har varit, att nådiga kungörelsen den 10 november 1882

angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

måst underkastas omarbetning. Förslag till ny författning

i ämnet har sålunda, efter det domänstyrelsen, till följd af nådig befallning,

den 21 oktober 1907 i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande,

inom departementet utarbetats.

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i domänstyrelsens

utlåtande samt uppläst berörda förslag till förändrade grunder

för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, anförde han vidare:

Den nya nyttjanderättslagens bestämmelser äro af tvåfaldig art,

i det att vissa af dem äro s. k. tvingande bestämmelser, afsedda att

gälla, oafsedt hvad arrendekontraktet må innehålla däremot stridande,

under det att andra äro s. 1c. dispositiva bestämmelser, livilka skola

äga tillämpning, endast där ej annat aftalats mellan kontrahenterna.

Beträffande de ämnen, hvarom sistnämnda bestämmelser handla, står

det således kontrahenterna fritt att träffa äfven andra bestämmelser

än dem lagen meddelar, och till och med sådana, som utgå från en

alldeles motsatt uppfattning mot den, som legat till grund för lagens

bestämmelser.

Det nu föreliggande förslaget utgår emellertid från den synpunkten,

att, då statsmakterna genom sitt antagande af den nya lagen enats om

att de där meddelade bestämmelserna, äfven i de delar de icke äro af

tvingande beskaffenhet, äro för det rättsförhållande, de afse, ändamålsenliga

och lämpliga, staten äfven bör, såvidt ej särskilda förhållanden

betinga undantag, gifva dem tillämpning på de aftal, som af densamma

ingås i fråga om den tillhöriga fastigheter. Ej blott i de fall, då det gällt

att bringa bestämmelserna om förvaltningen af kronans jordbruksdomäner

till öfverensstämmelse med en eller annan tvingande bestämmelse i den

nya lagen, hafva sålunda förändringar i 1882 års författning gjorts, utan

har omarbetningen utsträckts därhän, att i allmänhet dels ur förslaget

uteslutits sådana punkter i nämnda författning, som helt och hållet

motsvaras af bestämmelser i lagen, dels ock andra punkter omarbetats

till att allenast supplera lagen, att fortsätta där lagen slutar. Endast

i några få särskilda fall hafva förhållandena med kronans egendomar ansetts

böra föranleda till afvikelse från de grunder, på hvilka den nya

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

13

ny ttj ander ättslagstiftningen är byggd. Sålunda bar alltjämt såsom hittills

arrendatorn ansetts böra underhålla åbyggnaderna i fullgodt skick

och väl häfda jorden, oafsedt dess skick vid tillträdet, samt skyldigheten

att sörja för åbyggnadernas brandförsäkring ansetts böra påhvila

arrendatorerna. Vidare har nybyggnadsskyldigheten efter brandskada

eller annan dylik händelse lagts, icke såsom i lagens 2 kap. 15 § på jordägaren,

utan på arrendatorn. Detsamma är fallet med skyldigheten

att uppföra hägnad. Slutligen hafva vissa särskilda bestämmelser

angående af- och tillträdessyner ansetts erforderliga. Till skälen för

dessa afvikelser från den nya lagen anhåller jag att längre fram få

återkomma. I öfrigt hafva allenast vissa i allmänhet mindre betydande

förändringar, som visat sig af omständigheterna betingade, ansetts

böra vidtagas i hvad hittills gällt.

Då efter den nya lagens ikraftträdande denna jämte arrendekontraktets

bestämmelser äro ensamt bestämmande för förhållandet mellan

jordägaren och arrendatorn, samt en författning sådan som den nu

ifrågavarande endast är att betrakta såsom en instruktion för vederbörande

förvaltningsmyndighet, hafva ordalagen i förslaget jämkats

därefter.

De punkter uti 1882 års författning, som helt och hållet uteslutits,

äro dels punkterna 26, 30 och 31, hvilka strida mot bestämmelsen

i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen, samt dels punkten 25, hvilken i enlighet

med hvad domänstyrelsen hemställt ansetts kunna utgå, af skål

att densamma på ett fullt betryggande sätt ersatts af 2 kap. 27 § nyssnämnda

lag.

Beträffande uteslutandet af 26 punkten torde jag emellertid här

böra erinra, att domänstyrelsen mot en sådan åtgärd anfört, att det

vore så långt ifrån att ett upphäfvande af denna punkts första stycke

vore lämpligt, att tvärtom räckvidden af däri förekommande stadgande

om skyldighet för arrendator att under viss förutsättning afstå egendomen

tillhörig mark äfvensom inlcomstgifvande lägenhet före arrendeperiodens

utgång syntes böra utsträckas. Ifrågavarande författningsrum

både nämligen tolkats så, att kronan ansett sig icke under några

förhållanden kunna mot arrendatorns bestridande före arrendeperiodens

utgång åtkomma under arrendet inbegripen jord, där denna ansetts

utgöra en hufvudsaklig del af hvad arrendet omfattat. En följd

häraf hade blifvit, att kronan i många fall, där kronan sett sig nödsakad

att ingå på arrendatorers ohemula ersättningsanspråk, blifvit i

hög grad uppskörtad, i andra åter sett sig tvungen att antingen vända

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

lista, och2:dra

punkterna.

sina blickar åt mindre lämpliga båll eller ock invänta arrendeperiodens

understundom ganska aflägsna utgång.

Hvad styrelsen sålunda anfört skulle otvifvelaktigt varit af beskaffenhet

att föranleda en ändring i nyttjanderättslagen, därest all

möjlighet saknats att på skäliga villkor aflägsna det hinder för

genomförandet af ett allmännyttigt företag, som kan uppstå genom

uppställandet af orimliga fordringar från en kronoarrendators sida.

Så torde emellertid icke vara fallet. För de fall, då gällande expropriationsförordning

medger expropriering af enskild person, menighet

eller inrättning tillhörig jord eller lägenhet, medger den äfven samtidigt

expropriering af nyttjanderätt och andra dylika rättigheter till

det område, som skall afstås, och detta stadgande har i praxis uti full

öfverensstämmelse med grunderna för detsamma tolkats så, att äfven

i de fall, då godvillig uppgörelse kunnat träffas med ägaren och således

expropriationsförfarande ej behöft inledas mot honom, expropriationsförordningens

bestämmelser, ehuru sådant icke uttryckligen framgår

af dess ordalag, ansetts tillämpliga mot nyttjanderättshafvare, med

hvilken öfverenskommelse ej kunnat träffas. Vid sådant förhållande

synes det emellertid äfven böra tagas för gifvet, att hinder ej möter

att tillgripa expropriationsförfarandet mot en kronoarrendator, hvilken

ej kan förmås till uppgörelse på skäliga villkor. År denna tolkning

riktig, hvilket jag förutsätter, synes emellertid från förevarande synpunkt

vara tillräckligt sörjdt för det allmännas intresse äfven efter

uteslutandet af nuvarande 26 punkten i 1882 års förordning.

I fråga om de särskilda punkterna i den nu föreslagna författningen

torde jag få erinra följande.

Punkterna 1 och 2 hafva, med bortseende från en oväsentlig

redaktionell ändring, ej undergått annan förändring i förhållande till

motsvarande punkter i 1882 års författning, än att till sistnämnda

punkt tillagts ett nytt stycke, afseende ändring i ett förhållande, som

vid skilda tillfällen gifvit anledning till anmärkningar. Jag syftar härmed

på förhållandet med de ofta icke obetydliga jordbruksområden, som af

statsverket förvärfvas vid inköp af mark för bildande af nya kronoparker.

Beträffande dessa områden har Riksdagen visserligen vid 1902 års

riksmöte medgifvit, att dylikt område, som utan olägenhet för skogsskötsel

anses kunna afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning

finnes vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas

högre arrende än 600 kronor, får; där Kungl. Maj:t så pröfvar lämpligt,

försäljas. Oafsedt den dubbla begränsning, detta medgifvande sålunda

erhållit, har detsamma icke ledt till någon försäljning i större ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

15

sträckning, utan hafva ifrågavarande områden i de allra flesta fall

bibehållits åt kronan, därvid de. då de alltjämt ansetts tillhöra respektive

kronoparker, kommit att stå under skogsstatens förvaltning, och

frågor om deras disposition handlagts å domänstyrelsens skogsafdelning.

För så vidt dylika områden funnit användning såsom boställen för personalen

eller upplåtits åt skogsarbetare, torde mot detta förhållande

icke vara något att erinra. Därest de däremot icke lämpligen kunna

begagnas för dylika ändamål, utan skola utarrenderas, torde deras

förvaltning i berörda ordning innebära afsevärda olägenheter. Skogsstatens

tjänstemän kunna nämligen icke antagas i allmänhet besitta

de insikter och den erfarenhet i jordbruk, som erfordras för behandlingen

af de ofta ganska svåra frågor, som måste uppstå vid

bestämmandet af villkoren för dylika arrendeupplåtelser, vid beslutandet

om nybyggnader å ifrågavarande områden o. s. v. A andra sidan

nödgas nämnda tjänstemän, i den mån antalet och omfattningen af

dylika områden växa, använda en dyrbar tid på besiktningar och

andra arbeten, som förvaltningen af desamma medför, eu tid, som i

de flesta fall kan bättre användas till det arbete, för hvithet de

närmast äro utbildade och anställda, förvaltningen af statens skogsegendomar.

Det synes ock oegentligt att, då särskilda myndigheter

finnas för förvaltningen af staten tillhöriga jordbruksegendomar i allmänhet,

vissa dylika egendomar skola vara undandragna dessa myndigheters

ämbetsutöfning. Tidpunkten för en ändring i detta förhållande

torde vara så mycket lämpligare som Eders Kung!. Maj:t i annat sammanhang

på min tillstyrkan förelagt Eiksdagen förslag till en ändring i

domänstyrelsens organisation, som förutsätter upphäfvande för framtiden af

nämnda styrelses fördelning på två afdelningar. I anslutning till de af

mig nu angifna synpunkter innehåller förenänmda tillägg till 2:dra

punkten, att från de till bildande af nya eller tillökning i äldre kronopark^- inköpta egendomar skola afskiljas och såsom jordbruksegendomar behandlas

sådana för jordbruk lämpade områden, som å ena sidan icke

anses böra återförsäljas och å den andra icke pröfvas böra användas

vare sig till boställen eller till upplåtelse åt skogsarbetare, Indika

för kronoparkernas skötsel äro erforderliga.

Innan jag lämnar föreliggande fråga, torde jag böra med några

ord beröra ett af domänstyrelsen framhållet förhållande. De inköpta

områdena äro ofta illa liäfdade. Särskild! hafva åbyggnaderna, där

sådana öfverhufvud finnas, ofta befunnits lämna åtskilligt öfrigt att

önska och tarfvat dyrbara reparationer och ombyggnader. Om till

äfventyrs inga åbyggnader funnits, hafva dylika måst uppföras o. s. v.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

3:dje punkten.

4:de punkten.

Där större dylika arbeten erfordrats, bar det stundom befunnits nödigt,

för att få någon att öfvertaga arrendet, att staten satt egendomen i

något så när försvarligt skick. Så länge ifrågavarande områden tillhöra

respektive kronoparker, har domänstyrelsen i reservationsanslaget

till kronoparkernas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet medel till sitt förfogande för dylika arbeten. Annat blir

emellertid förhållandet, om berörda områden frånskiljas respektive

kronoparker. Domänstyrelsen har ock ifrågasatt, att särskilda medel

måtte ställas till dess förfogande för dylika områdens försättande i fnllgodt

skick. För min del anser jag, att härmed tills vidare bör kunna

anstå. I fråga om mindre dylika arbeten torde nämligen Eders Kungl.

Maj:t kunna under förskottstitel anvisa erforderliga medel; och är det

fråga om så ansenliga belopp, att denna utväg anses ej böra anlitas,

står det ju alltid Eders Kungl. Maj:t fritt att göra särskild framställning

till Riksdagen. Först sedan genom någon tids erfarenhet ledning

vunnits för bedömande af hvithet belopp som för ändamålet må

erfordras, torde frågan om anvisande af särskildt anslag därför lämpligen

böra upptagas till pröfning.

Beträffande 3:dje punkten har domänstyrelsen hemställt, att där

enligt dess nuvarande lydelse förekommande hänvisning till fastställd

hushållningsplan såsom norm för arrendators rätt att använda skogen

måtte utgå; och har styrelsen såsom skäl härför anfört, att, på grund

däraf att i regel arrendeaftal beträffande kronans ifrågavarande egendomar

träffas under andra året före arrendeperiodens början, det i

många fall visat sig omöjligt att redan vid nämnda tidpunkt hafva den

skogshushållningsplan, som skulle gälla under perioden, fastställd, samt

att understundom skogen till utarrenderad egendom vore så obetydlig,

att särskild hushållningsplan för densamma ej erfordrades. Den i förslaget

upptagna lydelsen af ifrågavarande punkt afser att tillgodose

de af styrelsen sålunda framhållna synpunkterna.

Förslagets 4:de punkt öfverensstämmer i hufvudsak med 4:de punkten

i 1882 års förordning. Emellertid har, till undvikande af alltför

stor ojämnhet i behandlingen, i första stycket större dikningsföretag

uttryckligen likställts med egentlig vattenafiedning. Erfarenheten har

nämligen visat, att dylika dikningsföretag ofta kunna vara både af

större omfattning och dyrbarare än en hel del vattenafledningsföretag.

Den nya lagen likställer ock i 2 kap. 27 § för där afsedt fall dikning

med annan afledning af vatten.

Beträffande nu ifrågavarande punkt har domänstyrelsen anfört,

att det syntes icke vara välbetänkt att äfven med hänsyn till smärre

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

17

till kronopark^!" körande områden strängt binda styrelsen vid de i

första stycket angifna tider, samt att styrelsen syntes böra erhålla

rättighet att för arrende af nämnda smärre områden fastställa kortare

arrendetid än den vanliga om tjugu år. Den affattning, som gifvits

åt ifrågavarande punkt, torde, jämförd med den föreslagna lydelsen af

2 alra punkten, vederbörligen tillgodose det af styrelsen sålunda uttalade

önskemålet.

De i denna punkt föreslagna förändringarna i sak föranledas dels 5:te Punktenaf

det förslag till Riksdagen om inrättande af eu särskild styrelse för

öfvertagande af förvaltningen af statens vattenfall, som från Eders

Kungl. Maj:ts sida är att förvänta, samt dels af bortfallandet af 26:te

punkten i 1882 års författning.

Punkterna 6—9 i förslaget äro med undantag för vissa mindre 6-.u—9:de

redaktionsförändringar ordagrant lika med motsvarande hittillsvarande 1,unkternabestämmelser.

Enligt den lydelse, 10:de punkten häri 1882 års författning, skall toppunkten.

arrendeafgiften för hvarje arrendeår erläggas vid allmän kronouppbördsstämma

det kalenderår, då arrendeåret utlöper. Häri har genom nådiga

kungörelsen den 17 december 1886 gjorts den ändring, att, där nämnda

stämma infaller under januari och februari månader, med afgiftens

erläggande kan få anstå till någon dag i mars månad före den 14

under visst villkor beträffande förutvarande arrendatorer. För uppbörden

af sådana arrendeafgifter, för hvilkas erläggande anstånd åtnjutits,

skall särskild uppbördsstämma i närvaro af häradsskrifvaren hållas

af kronofogden — i regel å kronofogdekontoret — å någon af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande kungjord dag närmast före den 14

mars. Enligt de uppbördsförfattningar, som utgjort förutsättning för

nyssnämnda bestämmelser, skulle de allmänna uppbördsstämmorna för

hvarje år hållas under januari, februari eller mars månad eller, där

särskilda omständigheter någon gång kunde gifva anledning till längre

anstånd, sist inom medlet af april månad. I denna ordning kommer

till följd af senaste Riksdags beslut den ändring för framtiden att inträda,

att för hvarje kalenderår tiden för årets allmänna kronouppbördsstämma

kommer att infalla under november och första hälften af

december månad. Klart är, att det skulle vålla icke oväsentliga olägenheter

om jämväl tiden för arrendes erläggande framflyttades till denna

stämma. Särskildt där arrendator på våren lämnat arrendet och afflyttat

från egendomen, skulle det säkerligen i många fall möta svårigheter

att af honom uttaga arrendet, helst den kronan enligt lag tillkommande

retentions- och förmånsrätt vid tiden för uppbörden skulle hafva gått

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

lille punkten.

12:te punkten.

13:de punkten.

förlorad. Äfven för borgesmännen skulle sistnämnda förhållande medföra

ökad risk, då kronan uppenbarligen oftare än för närvarande

skulle nödgas vända sig mot dem. Härtill kommer slutligen, att kronan

genom en dylik anordning skulle komma i en jämförelsevis ogynnsam

ställning ifråga om rätten att uppsäga en insolvent arrendator. På

grund häraf har i förslaget åt 10:de punkten gifvits sådan lydelse, att

arrendeafgiften skall erläggas vid särskild uppbördsstämma å någon af

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd dag närmast före den

14 mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper. En dylik uppbördsstämma

torde i hvarje fall blifva nödig för en del andra uppbörder,

som nu äga rum i samband med kronouppbörden, och bör i likhet

med förenämnda särskilda uppbördsstämma enligt 1886 års författning

kunna i regel hållas å kronofogdekontoret. Hvad sålunda föreslagits

torde böra gälla äfven arrendatorer, hvilkas kontrakt tillkommit före

den dag, då den nya författningen träder i kraft. De komma därigenom

faktiskt icke att kränkas i sin rätt, då tiden för arrendets erläggande

för dem infaller vid samma årstid som förut. Stadgande härom har

intagits bland öfvergångsbestämmelserna.

Äfven ett annat sätt att ordna saken, såvidt angår arrenden,

hvarom kontrakt afslutas efter nyssnämnda dag, skulle ju kunnat tänkas,

nämligen att flytta tillbaka likviden till allmänna uppbördsstämman året

innan arrendeåret utgår. En sådan föreskrift skulle ledt till ett resultat,

som i det närmaste öfverensstämt med hvad som enligt den nya nyttjanderättslagen

ansetts lämpligt att föreskrifva för det fall, att tid för

arrendets erläggande icke utsatts i kontraktet. Utom af det skäl att åt

en dylik anordning ej skulle kunna gifvas tillbakaverkande kraft, har

emellertid tanken därpå ansetts böra öfvergifvas med hänsyn därtill, att

densamma skulle kunna medföra afsevärda olägenheter för arrendatorerna

åtminstone i vissa delar af landet, enär tröskning och försäljning af årets

gröda icke skulle medhinnas, innan tiden för arrendets erläggande infölle.

Angående den sakliga förändring, som vidtagits i lydelsen af ll:te

punkten, anhåller jag att få hänvisa till hvad jag vid tal om affattningen

af tredje punkten anfört därom, att skogsområde kan vara så

obetydligt, att särskild hushållningsplan för detsamma ej erfordras.

Punkten 12 öfverensstämmer med motsvarande punkt i 1882 års

författning, med undantag däraf att till sista stycket gjorts ett tillägg,

afsedt att i visst hänseende fullständiga innehållet i öfrigt i samma stycke.

Första stycket af 13:de punkten i 1882 års författning är ersatt

genom 2 kap. 20 § i den nya lagen, som torde på ett fullt tillfredsställande

sätt tillgodose jordägarens intressen. Andra stycket torde

däremot böra bibehållas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

19

Punkten 14 öfverensstämmer i sak till fullo med motsvarande l-4:devunktcnpunkt

i 1882 års författning.

Domänstyrelsen kar i sitt utlåtande beträffande denna punkt

hemställt, att densamma trots sin bristande öfverensstämmelse med

den nva lagen måtte bibehållas oförändrad. Beträffande första stycket

liar styrelsen motiverat denna sin framställning därmed, att kronoegendomarna

borde vara i sådant skick, att de kunde tjäna till föredöme

för andra egendomar i trakten, särskildt de smärre; att fastighetens

hållande i fullgodt skick vore fördelaktigt för såväl kronan

som arrendator^ att ifrågavarande egendomar ej kunde, såsom med

enskildas fastigheter vore fallet, efter utgången af en arrendeperiod

läggas under eget bruk för att med de ersättningsbelopp, som från

arrendatorn ingått för uppkommen husröta, försättas i erforderligt

stånd, utan städse skulle utarrenderas; samt att kronans nu utarrenderade

jordbruksdomäner skulle vid afträdet lämnas i fullgodt stånd.

I fråga om andra momentet har styrelsen anfört, att dess bibehållande

vore betingadt däraf, att vid utgången af arrendeperioden stode såsom

kontrahenter i främsta rummet af- och tillträdaren och icke, såsom

då fråga vore om enskilda egendomar, å ena sidan brukaren, afträdaren,

samt å den andra jordägaren. Det syntes kunna med fog

ifrågasättas, huruvida ej bestämmelserna om tillträdares rätt att uppbära

husröteersättning och skyldighet att bättra brister vore att betrakta

såsom eu vid sidan af det egentliga arrendeaftalet träffad, af

de specifika förhållandena betingad öfverenskommelse, hvilken således

ej kränkte grundsatsen om att. arrendevillkoren skulle vid aftalets

träffande kunna fullt öfverskådas. Eu garanti för, att tillträdaren ej

blefve oskäligt betungad genom en sådan bestämmelse, läge däri, att

han, därest lian, såsom i regel vore fallet, redan vid tiden för synens

hållande vore antagen till arrendator, hade möjlighet att genom klander

vinna rättelse i densamma, och att han i motsatt fall, där synen skulle

gälla såsom tillträdessyn för honom, vid arrendeaftalets ingående vore

i tillfälle att öfverskåda synebeslutets innebörd.

De skäl, domänstyrelsen sålunda anfört, synas mig vara af öfvertygande

beskaffenhet. Särskildt den omständigheten, att i regel kronan

.svårligen kan tänkas annat än med fara för förluster själf kunna utföra

några arbeten å sina jordbruksdomäner, gör att man i förevarande hänseende

måste afvika från de grunder, på hvilka den nya lagens bestämmelser

i ämnet äro byggda. Då dessa äro af dispositiv natur möter ej

heller något hinder för en sådan afvikelse.

Ur femtonde punkten har först och främst uteslutits andra stycket

•enligt den nuvarande lydelsen, enär den nya lagen i 2 kap. 16 § har

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

16 :de punkten.

17: de punkten.

bestämmelser, som synas på ett äfven i fråga om kronans egendomar

synnerligen lämpligt sätt ordna arrendators rätt att uppföra nybyggnader.

Hvad nämnda punkt i öfrigt beträffar, afser den att reglera domänstyrelsens

rätt att ingå överenskommelser angående nya byggnaders

uppförande samt den godtgörelse, som därvid må tillerkännas arrendator,

och torde, med undantag af fjärde stycket, ej i sak innebära

någon väsentlig afvikelse från hvad som förut varit gällande.

Hvad sistnämnda stycke beträffar, afser det dels att ordna förhållandet

med förenämnda vid inköp af kronoparksområden förvärfvade jordbruksegendomar

samt dels att ersätta det för närvarande endast ifråga

om länsmansboställen tillämpliga och, enligt hvad som meddelats mig

från domänstyrelsen, skäligen betydelselösa stadgandet i nådiga kungörelsen

den 17 juni 1903 om tillämpning å egendomar, som ej förut

varit för statsverkets räkning utarrenderade, af vissa äldre bestämmelser.

Den föreslagna affattningen torde vara tillfyllest motiverad

med hvad som anförts i fråga om tillägget till 2 dra punkten.

I detta sammanhang torde jag äfven böra meddela, att enligt

uppgift, som jag erhållit från domänstyrelsen, numera icke finnes någon

egendom, som är upplåten genom arrendekontrakt, däri byggnadsskyldigheten

bestämts enligt andra grunder än de, som innehållas i 1882

års författning, hvadan all vidare tillämpning af stadgandet i förenämnda

nådiga kungörelse den 17 juni 1903 om fortsatt giltighet af

de äldre bestämmelserna ifråga om dylika egendomar är utesluten.

Punkten 16 företer endast en mindre förändring i förhållande till

den hittillsvarande lydelsen, beroende denna förändring på den ökade

användning förslaget, på sätt jag längre fram får tillfälle att vidare utveckla,

tillägger de ekonomiska besiktningarna genom vederbörande

domänintendent eller ersättare för honom. 1 öfrigt har, i öfverensstämmelse

med hvad domänstyrelsen i första hand hemställt, ifrågavarande

punkt, ehuru den ej torde öfverensstämma med den uppfattning, som legat

till grund vid den nya lagens författande, ansetts böra i sak oförändrad

bibehållas, förnämligast af skäl, att domänstyrelsen ej har till sitt förfogande

medel för bestridande af utgifter af ifrågavarande slag, samt

att ett ordnande af förhållandena så, att, på sätt domänstyrelsen alternativt

hemställt, kronan underläte att försäkra åbyggnaderna och blefve

sin egen försäkringsgifvare, möjligen skulle kunna leda till mindre

aktsamhet från brukarnas sida.

I fråga om 17:de punkten har domänstyrelsen anfört, att jämväl

denna punkt syntes böra bibehållas i sin nuvarande omfattning, hvilken

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

21

särskildt betingades af den förut af styrelsen omordade bristande

tillgången för styrelsen på medel att möta tilläfventyrs uppkommande

kostnader; att såsom allmänt omdöme om de af kronoarrendatorer

enligt kontrakt eller särskilda åtaganden uppförda liusen gällde, att

desamma vore omsorgsfullt byggda; samt att, svårigheter att med

arrendatorerna träffa nödiga överenskommelser i förevarande hänseende

endast i sällsynta undantagsfall förekommit.

Äfven jag anser ifrågavarande punkt böra lämnas i sak

oförändrad, hufvudsakligen med hänsyn till den redan förut af mig

framhållna svårigheten för kronan att själf utan fara för förluster ombestyra

verkställigheten af erforderliga arbeten. I anslutning till den

nya lagens 2 kap. 15 § har emellertid i andra stycket träffats bestämmelser

för det fall, att byggnad förstöres eller skadas genom annan

tillfällig händelse än vådeld.

Samma skäl, som föranledt bibehållandet af 17:de punkten i

hufvudsak oförändrad, har äfven föranledt att icke någon hufvudsaklig

ändring vidtagits i lydelsen af 18:de punkten.

I fråga om 19:de punkten torde jag få hänvisa till hvad jag anfört

beträffande 14:de punkten.

Förändringarna i 20:de punkten afse endast att bringa dess affattning

till öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i den nya lagen.

Till 2lista punkten har i anledning af erinran från domänstyrelsens

sida fogats ett tillägg af innehåll, att den godtgörelse, som

jämlikt den nya lagens 2 kap. 17 § kan tillkomma arrendator för tegelrör,

skall godtgöras honom genom afdrag på arrendet. Tillägget

betingas särskildt däraf, att domänförvaltningen ej heller för utgifter

af nu ifrågavarande slag har medel till sitt förfogande.

I 22:dra punkten har icke gjorts någon saklig ändring.

I 23:dje punktens första stycke har i öfverensstämmelse med en

af domänstyrelsen gjord hemställan vidtagits den förändring, att för

vinnande af så stor likformighet som möjligt vid behandlingen af tvistefrågor,

som kunna föranledas af arrendeförhållandet, beträffande sättet

för bestämmande af den ersättning, som skall tillkomma afträdande

arrendator för trädesbruk o. s. v., hänvisats till 2 kap. 8 § i den nya

lagen.

Uti andra stycket har bibehållits stadgandet, att afträdande arrendator

skall vara pliktig utan ersättning tillhandahålla tillträdaren stråfoder

till visst belopp. I öfrigt hafva ordalagen jämkats för vinnande

af samklang med den nya lagen.

Af 24:de punkten har allenast andra stycket behöft bibehållas,

då första stycket ei*satts af stadgandet i den nya lagens 2 kap. 28 §.

18:de punkten.

19:de punkten.

20: depunkten*

21:sta

punkten.

22:dra

punkten.

28:dje

punkten.

24:depunkten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

35:te punkten.

26:te punkten.

27:de punkten.

38: de punkten.

Förslagets 25:te punkt motsvarar livad af 27:de punkten i 1882

års författning ansetts böra efter den nja lagens tillkomst kvarstå. De

förändringar i lydelsen af kvarstående delar, bvilka vidtagits, afse allenast

att vinna öfverensstämmelse med samma lag och torde ej tarfva

vidare förklaring.

Punkten 26 i förslaget motsvarar hvad af 28:de punkten i 1882

års förordning icke ersatts af stadgandet i den nya lagens 2 kap. 34 §.

Den i denna punkt meddelade bestämmelse om skyldighet för

arrendatorn att förnya ställd säkerhet torde vara af den synnerliga

lukt för kronan, att den i sista stycket förbehållna uppsägningsrätt och

rätt till skadestånd torde låta sig väl förena med bestämmelserna i

den nya lagen, hvilken under 10) i 2 kap. 36 § förutsett just dylika fall.

Förslagets 27:de punkt öfverensstämmer i sak fullständigt med

2 9:de punkten i 1882 års författning.

Första stycket af förslagets 28:de punkt upptager det nuvarande

stadgandet i första stycket af 32:dra punkten i 1882 års förordning.

De besiktningar, om Indika här är fråga, skulle emellertid enligt

förslaget komma att för framtiden få en i vissa hänseenden vidgad

betydelse. Förslaget nämner nämligen icke något om laga syner under

arrendetiden. Enligt 1882 års författning skall uppsikten öfver kronans

jordbruksdomäner utöfvas dels genom ekonomiska- besiktningar samt

dels genom laga syner. Dessa senare, Indika äro dels af- och tillträdessvner

samt dels andra syner, som hållas under arrendetiden, så ofta

domänstyrelsen eller Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande finner anledning

därom förordna, skola enligt 1882 års författning förrättas i stad af

magistrat och på landet af kronofogde med det antal nämndemän, Eders

Kungl. Majds befallningshafvande bestämmer. Beträffande af- och tillträdessyner

har den nya lagen i hvad sålunda gällt medfört den ändring, att

magistraternas och kronofogdarnas befattning med dylika syner upphört.

Att därefter bibehålla den förutvarande ordningen med laga syner under

arrendetiden har särskildt med hänsyn till de förändringar, som härförut

i anslutning till den nya lagen föreslagits i fråga om rätt för

arrendator att under arrendetiden uppföra byggnader, hvillcas uppförande

icke ålagts honom i kontraktet, ansetts icke erforderligt. Det

står honom nämligen numera fritt att på egen risk uppföra, hvilka

byggnader han vill; och för de fall, då han träffat öfverenskommelse

med domänstyrelsen om ersättning för byggnadsarbetet genom afdrag

å arrendet, bör den uppförda byggnadens beskaffenhet mycket väl

kunna utrönas genom besiktning af domänintendent eller den i hans

ställe förordnas, blott man sörjer för, att, där så erfordras, byggnadskunnigt

biträde erhålles. Ej heller i de andra fall, då dylika- laga syner

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 23

företrädesvis kunnat förekomma, eller för konstaterande af vanhäfd och

dylikt torde svårighet-möta att ersätta synen med besiktning, därvid

emellertid för bevisnings åstadkommande besiktningsförrättaren synes

i regel böra vara biträdd af två i jordbruk kunniga personer af dem,

som åro behöriga att förrätta af- och tillträdessyner. Genom det tilllagda

andra stycket torde vara tillbörligen sörjdt för, att vederbörande

besiktningsmän i de fall, då sådant må erfordras, erhålla

biträde af därför lämpliga personer.

Den nya nyttjanderättslagen innehåller i 2 kap. 10 — 13 §§ bestämmelser

om laga af- och tillträdessyner. Förslaget afser icke att

göra någon ändring i dessa bestämmelser.

Emellertid har det ansetts böra sörjas för att vid ombyten af

arrendator dubbla syner undvikas. Dessutom har från nu gällande

bestämmelser bibehållits stadgandet, att kostnaden för af- och tillträdessyn

skall gäldas utaf af- och tillträdare till hälften hvar.

Bestyret med utseende af synemän å kronans vägnar har ansetts

böra tillkomma Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Föreskrifter i dessa hänseenden hafva intagits i förslagets 2 9:de punkt.

Punkterna 30 och 31 i förslaget öfverensstämma med respektive

sjätte och fjärde styckena af 32:dra punkten uti 1882 års författning

med undantag däraf, att enligt förslagets 31 punkt det till undvikande

åt onödig omgång skulle tillkomma Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och icke, såsom för närvarande är fallet, domänstyrelsen att

tillhandahålla vederbörande tillträdare det ersättningsbelopp, hvarom

uti ifrågavarande författningsrum är fråga.

Förslagets 32:dra punkt föranledes af inom departementet pågående

arbeten för vinnande af en mera tillfredsställande ordning för upplåtelser

af egnahemslägenheter från kronans jordbruksdomäner än den, som för

närvarande gäller och betingas af de förslag i sistnämnda hänseende,

jag har för afsikt att snarast möjligt framlägga till vederbörlig pröfning. »

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

al herr E. A. Lindblad inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet

remitterad motion, n:o 293, däri motionären föreslår, att Riksdagen behagade

besluta, att punkten 26 i 1882 års stadga om grunderna för

fö^altningen af kronans jordbruksdomäner oförändrad bibehålies att på

lämpligt ställe intagas i den nya författningen.

Denna punkt är af följande lydelse:

»Arrendator vare förbunden, att, där sådant för allmännyttigt

ändamål å kronans vägnar fordras, afstå arrenderad kronoegendom tillhörig

mark äfvensom inkomstbringande lägenhet emot åtnjutande af

29 :de punkten.

30:de och

3lista punkterna.

32:dra

punkten,

Motion.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust honom tillskyndas.

»

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Vidkommande herr Lindblads omförmälda förslag, får utskottet

erinra om att, på sätt ofvan meddelats, departementschefen till förberörda

statsrådsprotokoll anfört, att punkterna 26, 30 och 31 i 1882 års

författning, »Indika strida mot bestämmelsen i 2 kap. 3 § nyttjanderättslagen»,

helt och hållet uteslutits. Emot departementschefens sålunda

till statsrådsprotokollet gjorda bestämda uttalande tilltror sig icke utskottet

att förorda motionärens förslag om 26:te punktens bibehållande

bland grunderna för förvaltningen af kronans domäner, utan anser sig

böra hemställa om utslag å motionen.

Hvad beträffar Kungl. Maj:ts nu föreliggande proposition, har

utskottet funnit de af Kungl. Magt föreslagna ändringarna i förut

gällande bestämmelser beträffande grunderna för förvaltningen af kronans

j o r d b r u k s do m än er vara betingade af förändrade rättsförhållanden

som inträdt genom den af statsmakterna antagna nya lagen

om Nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907. Endast i ett afseende

har utskottet velat föreslå en ändring i de föreslagna bestämmelserna.

Utskottet har nämligen ansett, att bland de för jordbruk

lämpade områden, som från de till bildande af nya eller tillökning af

äldre kronoparker inköpta egendomar icke skola afskiljas och såsom

jordbruksegendomar behandlas, böra upptagas ej allenast sådana områden,

som pröfvas böra användas till upplåtelse åt skogsarbetare, utan

äfven områden, som i allmänhet pröfvas böra tagas i anspråk för kronoparkernas

skötsel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under framhållande

af fördelen af att de ändringar i kungl. kungörelsen den 10 november

1882, angående grunderna för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

som förut tid efter annan blifvit beslutade, nu varda i en författning

sammanförda, får utskottet hemställa,

att Riksdagen med anledning af Kungl. Mapts

ifrågavarande proposition och med afslag å herr Lindblads

ofvannämnda motion må antaga följande:

Förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner.

l:o. All kronans fasta egendom, som ej med

stadgad åborätt innehafves eller är till visst statsända
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

25

mål anslagen och till följd däraf antingen till omedelbart

begagnande upplåten eller ställd under särskild

ämbetsmyndighets vård, skall stå under inseende af

en i hufvudstaden förlagd domänstyrelse och under

närmare tillsyn af en lokalförvaltning samt utarrenderas

på sätt här nedan stadgas.

2:o. Innan kronan tillhörig jordbruksegendom

utarrenderas, skall skogsmarken därifrån skiljas, så

framt densamma, till fördel för kronan, kan ensam för

sig eller tillsammans med annan kronans skogsmark

såsom kronopark förvaltas och ej ligger i samfällighet

med enskild egendom.

A andra sidan skola från de till bildande af nya

eller tillökning af äldre kronoparker inköpta egendomar

af skiljas och såsom jordbruksegendomar behandlas sådana

för jordbruk lämpade områden, som icke anses

böra försäljas och som ej heller pröfvas, vare sig böra

användas till boställen eller tagas i anspråk för kronoparkernas

skötsel.

3:o. Skogsmark, som ej afsättes till kronopark,

upplåtes jämte jordbruksegendom på arrende, med rätt

för arrendator!! att, i öfverensstämmelse med den hushållningsplan,

som må vara eller blifva fastställd, och

de närmare bestämmelser, arrendekontraktet innehåller,

använda : skogen till skogsfångst samt till bete, där

sådant utan men för skogens återväxt kan medgifvas;

dock må, där skogen är af betydenhet, densamma från

arrendet undantagas, med rätt för arrendatorn att erhålla

årlig utsyning af husbehofsvirke till belopp, som

i arrendekontraktet angifves, hvarjämte, i händelse

skogens bevakning finnes böra åt arrendatorn uppdragas,

ersättning härför må honom tilläggas.

4:o. Arrende af kronan tillhörig jordbruksegendom

skall i allmänhet omfatta 20 år; dock må i afbidan

på fullbordande af skifte eller större dikningsföretag

eller annan vattenafledning, så ock i händelse

under närmast följande åren annat sådant förhållande

antages inträda, som på arrendevärdet väsentligen inverkar,

utarrendering ske på kortare tid. Anses större

Bill. till Eilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

odlingsföretag böra å eu egendom utföras, ankommer

på Kungl. Maj:t att, efter framställning af domänstyrelsen,

förordna, huruvida egendomen må upplåtas

på arrende för längre tid, dock ej öfver 30 år, med

skyldighet för arrendatorn att de nödiga befinna odlingarna

under arrendetiden verkställa.

För arrende af annan kronans fastighet må tiden

i hvarje fall efter för handen varande förhållanden af

domänstyrelsen bestämmas.

5:o. När kronans fördel anses sådant fordra,

må flera egendomar under ett arrende upplåtas eller

en egendom i flera lotter utarrenderas.

Likaledes må fiske, sten, eller kalkbrott, sand-,

grus- eller stentäkt, torfmosse eller annan dylik lägenhet

vid utarrendering af den egendom, hvartill densamma

hörer, jämte nödigt utmål undantagas och på

särskildt arrende upplåtas, om högre afkomst därigenom

kan påräknas.

Detsamma gälle om kvarnverk eller vattenfall,

som ej i samband med dess skiljande från den fastighet,

till hvilken det hörer, finnes böra ställas under

särskild förvaltning.

Finnes vid utarrendering af egendom sten- eller

kalkbrott, sand-, grus- eller stentäkt eller torfmosse

icke böra från egendomen skiljas, må domänstyrelsen,

där så pröfvas lämpligt, åt arrendatorn upplåta rättighet

att till afsalu begagna dylik lägenhet i enlighet

med de bestämmelser härom, som i arrendekontraktet

meddelas.

Har genom redan utfärdadt arrendekontrakt jämte

egendomen upplåtits sten- eller kalkbrott, sand-, gruseller

stentäkt eller torfmosse utan rätt för arrendatorn

att något därifrån sälja eller sker dylik upplåtelse i

arrendekontrakt, som hädanefter utfärdas, må domänstyrelsen,

då framställning därom göres, kunna åt

arrendatorn eller med hans begifvande åt annan person

lämna rättighet att tillgodogöra sig sten, kalk, sand,

grus eller torf mot den afgift och på de villkor i

öfrig!, som af domänstyrelsen bestämmas, dock med

förbehåll, hvad angår å egendomen befintlig takt af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

27

sand, grus eller sten, om skyldighet för den, till hvilken

rättigheten upplåtes, att mot det afdrag å arrendet,

som af domänstyrelsen bestämmes, tåla, ej mindre

att rätt att därifrån hämta väglagningsämnen i vederbörlig

ordning medgifves väghållningsskyldiga än

äfven att för hämtning af dylika ämnen de väghållningsskyldiga

taga väg öfver egendomens mark, där

sådan af vederbörande domänintendent eller kronobetjänt

dem anvisas.

6:o. Då utarrendering förestår af kronan tillhörig

jordbruksegendom, skall, efter noggrann undersökning

af alla egendomens förhållanden, så till byggnad

som in- och utägor, domänintendent eller vederbörande

kronobetjäning i samråd med två i landtbruks- och

affärsförhållanden kunniga män, Indika, jämte lika

antal suppleanter, för länet i dess helhet eller viss af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämd del årligen

utses, den ena af landstinget och den andra af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott eller, där hinder

härför möter, bägge af landstinget, uppgöra förslag

till sättet för egendomens utarrendering, till de närmare

arrendevillkoren i afseende på nybyggnads- och

andra skyldigheter samt till den arrendeafgift, emot

hvilken egendomen kan anses skäligen böra upplåtas;

ägande Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter som

nödigt pröfvas, tillkalla skogstjänsteman, landtmätare,

landtbruksingenjör och byggnadskunnig person för

att härvid biträda. Det sålunda upprättade förslaget

skall därefter, tillika med beskrifning öfver egendomen,

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämte eget yttrande

till domänstyrelsen insändas.

7:o. Sedan arrendevillkoren blifvit af domänstyrelsen

fastställda, skall, därest förre arrendatorn

enligt äldre kontrakt är berättigad till optionsrätt eller

innehaft arrendet så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem

år, och han egendomen väl brukat, hvilket tillhör

domänstyrelsen att efter därom vid arrendeuppskattningen

och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna

yttranden pröfva, arrendet, innan detsamma

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

offentligen utbjudes, till det fastställda arrendevärdet

hembjudas förre arrendatorn eller, i händelse lian med

döden afgått, hans änka och barn; börande i senare

fallet, därest arrendatorn efterlämnat både änka och

barn eller flera barn, dessa föreläggas att, om de vilja

arrendet gemensamt bibehålla, till handhafvande för

deras räkning af egendomens skötsel anmäla lämplig

person.

Har under de sista fem arrendeåren arrendator

stärbhusdelägare efter medgifvande af domänstyrelsen

fatt öfvertaga arrendet, eller har under samma tid

med domänstyrelsens tillstånd arrendator å barn eller

måg öfver låtit arrenderätten, äger vid nya utarrenderingen

den, som på sådant sätt blifvit innehafvare

af arrenderätten, för åtnjutande af optionsrätt räkna

sig till godo den tid, hvarunder företrädaren varit i

besittning af arrendet.

Tiar arrenderätt öfverlåtits på arrendatorns löftesmän

för arrendet eller öfvergått till i konkurs försatt

arrendator konkursbo eller blifvit af konkursförvaltningen

försåld, må, därest arrendatorn uppfyllt de för

optionsrätts åtnjutande föreskrifna villkor, löftesmännen,

konkursboet eller den, till hvilken arrenderätten blifvit

af konkursförvaltningen försåld, äga optionsrätt vid

egendomens förnyade utarrendering, oaktadt löftesmännen,

konkursboet eller öfverlåtelsetagaren då icke

innehaft arrendet i så lång tid, att denna tillsammans

med återstående delen af arrendetiden uppgår till fem

år, dock, då arrendet öfvergått till arrendelöftesmän

eller arrendator konkursbo, med enahanda förbehåll

beträffande viss persons anställande för egendomens

skötsel, som här ofvan gjorts i afseende å arrendets

öfvertagande af arrendator änka och barn.

G öres ej inom förelagd tid anmälan om arrendets

öfvertagande eller varder ej, då, enligt hvad här ofvan

stadgats, viss person skall anställas för egendomens

skötsel, härtill inom sådan tid anmäld person, som af

domänstyrelsen] godkännes, anses optionsrätten förfallen,

och varde i sådant fall eller då optionsrätt ej

äger rum, efter kungörelse, som skall innefatta egen
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

29

domsbeskrifning, underrättelse om arrendevillkoren och

det arrendevärde, domänstyrelsen ansett egendomen

böra betinga, samt öfriga nödiga anvisningar, arrendet

utbjudet å offentlig auktion, hvilken förrättas inför

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet å landskontoret

eller, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande

finner särskilda omständigheter därtill föranleda, af

vederbörande kronofogde eller annan särskild! förordnad

kronobetjänt å af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd plats i den ort, där fastigheten är

belägen. Skriftliga anbud må ej af auktionsförrättaren

emottagas.

Styrelsen äger till arrendator antaga den högstbjudande,

som för sitt anbud ställt godkänd säkerhet,

där anmärkning emot hans frejd icke förekommit och

han icke förverkat arrenderätt till kronoegendom under

sådana omständigheter, att styrelsen finner honom till

arrendator olämplig. År antagligt anbud, motsvarande

minst det åsätta arrendevärdet, icke afgifvet, bör

arrendet å ny auktion utbjudas.

På styrelsen ankommer därefter att, med iakttagande

af ofvan stadgade villkor i afseende å säkerheten

samt arrendator^ person och frejd, arrendet åt

den vid senare auktionen högstbjudande upplåta eller,

i händelse antagligt anbud*''därvid icke erhållits, om

egendomens skötsel tills vidare efter omständigheterna

förordna.

Ej må någon klaga däröfver, att hans anbud ej

antagits. $ jjj

8:o. Vid utarrendering i här ofvan stadgade

ordning skall bland arrendevillkoren intagas det uttryckliga

förbehåll, att, därest efter arrendetidens utgång

egendomen i sin helhet eller till någon del ej

vidare kommer att utarrenderas eller vederbörande

ämbetsmyndighet skulle finna lämpligt att egendomen

eller en del däraf under ett arrende med annan egendom

upplåta, arrendatorn då icke äger att för den

honom eljest tillkommande optionsrätt af kronan

fordra eller erhålla någon ersättning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

9:o. Vid utarrendering af jordbruksegendom på

kortare tid än 20 år, äfvensom af fiske eller annan

lägenhet, som ej är att till jordbruksegendom hänföra,

förfares på sätt domänstyrelsen för hvarje bill finner

lämpligast.

10:o. Arrendeafgiften skall alltid vara utsatt i

penningar, att för hvarje arrendeår erläggas vid särskild

uppbördsstämma å någon af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämd dag närmast före den 14

mars det kalenderår, då arrendeåret utlöper.

ll:o. Ligger arrenderad kronoegendom i sin

helhet eller till någon del i samfällighet med enskild

egendom, när arrendet tager sin början, må ärrendatorn

berättigas att å samfällda området äfvensom,

sedan samfälligheten upphört, å det område, som därvid

blifvit egendomen tillagdt, kronans rätt för den

arrenderade egendomens nytta begagna, med skyldighet

att iakttaga hvad för ty fall lag bjuder samt de

af samhälligheten, så länge den fortfar, härrörande

förpliktelser, så ock efter dess upphörande den hushållningsplan,

som för därvid utbruten och egendomen

tillagd skogsmark kan varda fastställd.

12:o. Hörer till arrenderad egendom Randel i

härads- eller sockenallmänning eller rätt till annan

förmån utom egendomens område, komme det arrendatorn

till godo, där ej för visst fall undantag finnes

böra göras.

Arrendekontrakt skall, där omständigheterna därtill

föranleda, tydligt angifva, att arrendator icke i

någon händelse äger anspråk på dagsverken eller

arbetsskyldighet från jord, som ej till egendomen

hörer, eller på ersättning därför.

Vid utarrendering skall iakttagas att, där ej

Kungl. Maj:t på domänstyrelsens framställning annorlunda

förordnar, den förmån af mulbete eller utsyning

från kronopark, hvaraf egendomen särskildt varit i

åtnjutande, från arrendet undantages. Ej må ny dylik

förmån utan Kungl. Maj:ts tillstånd tilläggas egendomen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

31

13:o. Till anläggande och drifvande af tegelbruk

eller kalkbränning kan särskild! tillstånd meddelas af

domänstyrelsen, som jämväl bestämmer villkoren därför.

14:o. Arrendatorn skall tillförbindas att städse i

fullgodt stånd underhålla vid egendomen befintliga

byggnader och anläggningar.

Den husröteersättning, som afträdaren enligt

syn kan kännas skyldig utgifva, må tillträdaren berättigas

uppbära på sätt, hvarom stadgas i 31:sta

punkten.''

15:o. Arrendator nybyggnadsskyldighet skall,

därest nybyggnad anses erforderlig, före egendomens

utarrendering såväl i afseende på byggnadernas beskaffenhet.

som kostnaden därför noggrant bestämmas

och i arrendekontraktet angifvas.

Varder af arrendator med domänstyrelsens begifvande

och efter plan, som af densamma blifvit godkänd,

byggnad uppförd, som ej innefattas under den

arrendatorn en ligt^ arrende kontraktet ålagda byggnadsskyldigheten,

äge domänstyrelsen medgifva, ätt öfverbyggnaden

må arrendatorn godtgöras genom eftergift

i närmaste årens arrende eller vid egendomens afträdande

af den nye arrendatorn; dock bör vid bestämmande

af sådan godtgörelse tagas i beräkning

den nytta, som genom den nya byggnaden kan arrendatorn

under återstående arrendetiden tillskyndas.

I det kontrakt, som afslutas med den nye arrendatorn,

skall, där ej särskilda förhållanden föranleda

undantag, intagas uttryck]^^bestämmelse om skyldighet

för honom att gälda den ersättning, hvarom nyss

är sagdt.

Tarfvas vid jordbruksegendom, som förut ej varit

för statsverkets räkning utarrenderad, större nybyggnad,

än som skäligen kan åläggas arrendatorn för

första aiTcndeperioden, åligge domänstyrelsen att om

förhållandet göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som i

ämnet förordnar efter tv lämpligt pröfvas.i

Om på grund af särskilda förhållanden hemman

eller lägenhet anses lämpligen kunna utan åbyggnad

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

utarrenderas, må arrendator från all byggnadsskyldighet

befrias.

16:o. Arrendator skall tillförbindas att, företrädesvis

i brandstodsförening för länet eller i orten,

där sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och

utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring

till deras fulla, i behörig ordning uppskattade

värde med rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att, där anledning därtill förekommer,

meddela föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring

bör sökas, som om den anstalt, där försäkringen

må äga rum; börande, till ledning för den

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i berörda hänseende

åliggande pröfning, vid de å kronans egendomar förekommande

besiktningar yttrande afgifvas om åbyggnadernas

brandförsäkringsvärde.

17:o. Inträffar brandskada, skall arrendator vara

skyldig att skadan bota till den omfattning, domänstyrelsen

bestämmer, och med den brandskadeersättning,

som erhålles. Kronan skall äga uppbära brandskadeersättningen,

hvilken, sedan plan för byggnaden

blifvit fastställd, af kronan tillhandahålles arrendatorn

i deri mån för byggnaden erfordras; skolande, därest

kostnaden för byggnaden öfverstiger den kronan tillerkända

ersättningen, det öfverskjutande beloppet arrendatorn

godtgöras genom eftergift å närmaste årens

arrende eller vid egendomens afträdande af den nya

arrendatorn.

Varder annorledes byggnad förstörd eller så skadad,

att ny byggnad eller ombyggnad erfordras, skall det

ock åligga arrendatorn att, sedan plan för byggnaden

blifvit fastställd, verkställa densamma mot godtgörelse

för kostnaden, på sätt nyss är sagdt om kostnad, som

öfverskjuter brandskadeersättningens belopp.

Förbehåll om hvad sålunda skall gälla skola intagas

i kontrakten.

18:o. Arrendator skall tillförbindas uppföra och

underhålla all den stängsel, som i det arrenderade områdets

gräns mot annan egendom efter lag bör finnas,

samt att jämväl inom det arrenderade området uppehålla

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

33

den hägnad, som vid syn eller besiktning finnes nödig omkring

ängs- eller betesmark, som af ålder varit inhägnad.

19:o. Egendomens åker och äng skall arrendator

åläggas att enligt de närmare föreskrifter, som genom

arrendekontraktet meddelas, i alla afseenden väl häfda

och i god växtkraft hålla.

20:o. Från det i lag stadgade förbud att under

arrendetiden från egendomen bortföra stråfoder må

domänstyrelsen äga medgifva undantag under de

villkor, som af densamma föreskrifvas.

Bortförande af gödsel må ej medgifvas.

21:o. Nyodling må tillåtas endast på de områden

och under de villkor, som i arrendekontraktet

eller sedermera på arrendatorns framställning af vederbörande

förvaltningsmyndighet bestämmas.

Arrendekontraktet skall innehålla uttrycklig bestämmelse

därom, att, om arrendator vill för det

arrenderade området eller viss del däraf i väsentlig

mån förändra sättet för jordens torrläggning, eller

önskar anlägga ängsvattning, sådant endast må ske

efter af sakkunnig person uppgjord plan, som af

domänstyrelsen godkännes. För dylikt företag liksom

för större odlings- eller täckdikningsarbeten, hvaraf

egendomen tillskyndas synnerlig fördel, men arrendator

under sin arrendetid ej kan tillgodogöra sig en

kostnaden motsvarande inkomst, må efter domänstyrelsens

pröfning godtgörelse arrendator tilläggas

genom skälig minskning i ett eller flera års arrendeafgift.

På samma sätt skall den ersättning för tegelrör,

som äfven eljest enligt lag må tillkomma arrendatorn,

godtgöras honom; och skall uttrycklig bestämmelse

intagas i arrendekontraktet om arrendatorns skyldighet

att mottaga godtgörelse i denna ordning.

22:o. Arrendator skall tillförbindas att ej utan

domänstyrelsens medgifvande borttaga å egendomen

befintliga torp eller anlägga nya samt att ej heller

utan domänstyrelsens medgifvande pålägga egendomens

torpare afgäld eller besvär utöfver hvad som

vid egendomens uppskattning blifvit af uppskattningsnämnden

bestämdt.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

23:o. Arrendator skall åläggas att, därest icke

med tillträdaren annorlunda öfverenskommes, året före

egendomens afträdande å denna verkställa trädesbruk

samt höstplöjning, gräs-, frö- och höstsädessådd i enlighet

med tillämpad växtföljd eller särskilda i kontraktet

härutinnan meddelade bestämmelser, och skall

ny arrendator tillförbindas att för dylika arbeten samt

för utsädet lämna företrädaren ersättning, hvilken, i''

händelse af tvist, bestämmes i den ordning, som stadgas

i 2 kap. 8 § lagen om nyttjanderätten till fast

egendom.

Arrendator skall ock åläggas att vid egendomens

afträdande utan ersättning tillhandahålla tillträdaren

stråfoder till visst belopp, som skall i arrendekontraktet

bestämmas. I öfrigt skall hvad i gällande lag är

stadgadt om stråfoder, som vid afträdet finnes kvar,

äga tillämpning med allenast den förändring, att den

kronan såsom jordägare tillkommande^lösningsrätt utöfvas

af tillträdaren.

24:o. Arrendator må berättigas att, där han på

grund af lagligen tillkommet beslut fått under sin

arrendetid vidkännas betydligare kostnad för byggnad

af kyrka, prästgård eller andra allmänna hus, uppförande

af större broar eller anläggning af ny väg,

järnväg eller kanal, härför åtnjuta godtgörelse i enlighet

med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 16

januari 1863.

25:o. I kontrakt, hvarigenom egendom upplåtes

på arrende under längre tid än 20 år, skall, där ej

undantag finnes böra göras för särskilt fall, intagas

förbehåll därom, att öfverlåtelse af arrende ej må ske

annorledes än med domänstyrelsens medgifvande.

I öfrigt skall angående rätt till öfverlåtelse af

arrende, utöfver hvad allmän lag stadgar, gälla, att

såväl stärbhusdelägare efter afliden arrendator, hvilka

icke begagnat sig af dem tillkommande hembudsrätt,

som arrendators konkursborgenärer, där ej uppsägning

skett, skola vara berättigade att för den del af arrendetiden,

som eljest skolat återstå, öfverlåta arrendet

på viss person, som af domänstyrelsen godkännes,

under villkor i båda dessa fall, att anmälan därom

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

35

göres, i förstnämnda fall inom eu månad efter hembudstidens

utgång och i sistnämnda fall senast å sextionde

dagen från inställelsedagen i konkursen, samt

att, där arrendator försatts i konkurs och borgenärerna

uppsagt aftalet, arrendatorns löftesmän, såvidt de på

grund af sin borgen nödgats något utbetala, skola

vara berättigade att, därest de därom göra anmälan

sist å trettionde dagen efter den, då borgenärernas

uppsägelse skedde, öfvertaga arrendet och, på sätt

här ofvan är sagdt om konkursborgenärer, förfoga

öfver detsamma.

Vilja arrendators stärbhusdelägare, konkursborgenärer

eller löftesmän för gemensam räkning öfvertaga

arrendet, skola de vara pliktiga att inom viss af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande förelagd tid anmäla lämplig

person till handhafvande för deras räkning af

egendomens skötsel. Gitta de ej det, varde, där fråga

är om stärbhusdelägare eller konkursborgenärer, arrendet

uppsagdt, och må, beträffande löftesmän, arrendet

ej å dem öfverlåtas.

Förbehåll om uppsägningsrätt i detta fall mot

stärbhusdelägare skall intagas i kontraktet.

26:o. Såsom säkerhet för fullgörande af arrendevillkoren

bör för en tid af minst fem år, därest arrende

så länge skall fortfara, och högst åtta år vara ställd

borgen af minst två personer, de där borga en för

bägge och bägge för en såsom för egen skuld, och

hvilkas vederhäftighet är af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

eller domaren styrkt. Ansvarighet på grund

af dylik borgen må dock icke utsträckas utöfver den

tid, för hvilken borgen blifvit ingången.

Arrendator, som sådant föredrager, må antingen,

jämte ställande af borgen för arrendevillkoren i öfrigt,

såsom säkerhet för arrendeafgiftens erläggande aflämna

af staten, allmänna hypoteksbanken, rikets liypoteksföreningar

eller af kommuner med Kungl. Maj:ts tillstånd

utgifna obligationer, eller andra af vederbörande

godkända säkerhetshandlingar, motsvarande två års

arrendeafgift, eller ock, i stället för borgen för uppfyllande

af arrendevillkoren i deras helhet, nedsätta

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

dylika obligationer eller säkerhetshandlingar till belopp,

uppgående till tre års arrendeafgift.

I afseende å obligationernas uppskattning galle

enahanda bestämmelser, som i fråga om obligationer

vid uppbördsborgen äro meddelade.

Minst ett år före utgången af den tid, för hvilken

borgen blifvit ställd, skall ny borgen aflämnas, så

beskaffad som ofvan sägs. Angående arrendatorns

skyldighet i sistnämnda hänseende skall uttrycklig

bestämmelse intagas i kontraktet med stadgande såsom

äfventyr för underlåtenhet att fullgöra densamma,

att domänstyrelsen skall vara berättigad att uppsäga

aftalet samt kronan äga bekomma ersättning för skada.

27:o. I alla de fall, då anbud göres på arrende

af kronoegendom eller medgifvande begäres till arrendes

öfverlåtande eller öfvertagande enligt 7:de eller 25:te

punkten, bör, såvida afseende därå skall fästas, aflämnas

säkerhet, så beskaffad, som i nästföregående punkt är

stadgadt.

28:o. Till utrönande, huru utarrenderad egendom

skötes och arrendevillkoren af arrendator fullgöras,

skall egendomen hvart femte år eller oftare

besiktigas af domänintendent eller den, som Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i hans ställe förordnar.

Afser besiktningen utrönande, huru nybyggnad

blifvit utförd eller finnes anledning misstänka, att arrendatorn

brustit i egendomens häfdande eller eljest icke

behörigen fullgjort honom enligt kontraktet åliggande

slryldigheter, såvidt de afse egendomens skötsel, äge

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna, att besiktningsförrättaren

skall biträdas af i förra fallet någon

i byggnadskonst kunnig person och i det senare två

i jordbruk erfarna personer, hvilka af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utses bland dem, som enligt lag

äro behöriga att förrätta af- och tillträdessyner.

29:o. Beträffande af- och tillträdessyner skola i

arrendekontrakten intagas sådana förbehåll, att samma

syn i regel kommer att gälla såsom afträdessyn för

afträdande arrendator!! och tillträdessyn för den tillträdande,

hvarjämte bör stadgas, att kostnader för

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskotttets Utlåtande N:o 84.

37

dylika syner skola gäldas utaf af- och tillträdare till

hälften hvardera.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillkommer att

i fråga om utseende af synemän iakttaga kronans rätt,

30:o. Vid syner bör domänintendent eller den,

som därtill i hans ställe af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

utses, vara såsom kronans ombud närvarande,

och jämväl skogstjänsteman vara tillstädes, där Kungl.

Majrts befallningshafvande finner anledning därom förordna.

31:o. Det ersättningsbelopp för brister i byggnad

och hägnad in. in., som tillkommer tillträdaren efter

afdrag af värdet å de för hans räkning af företrädaren

fullgjorda prestationer, tillhandahålles honom af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som hos den betalningsskyldige

genast låter uttaga beloppet.

32:o. Angående afskiljande vid arrendeupplåtelser

af områden, lämpliga att upplåtas till egnahemslägenheter,

samt dylika områdens förvaltning är särskildt

stadgadt.

Dessa grunder träda i kraft genast efter det

kungörelse om desamma af Kungl. Magt utfärdats,

men skola icke äga tillämpning å arrendeförhållande,

som uppkommit genom kontrakt, hvilket afslutats före

kungörelsens utfärdande; dock att hvad i 10:de punkten

stadgas, angående tid och sätt för arrendes erläggande,

skall gälla jämväl i fråga om äldre arrendeförhållanden.

Stockholm den 24 april 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Bill. till Riksd. Prof. 1908■ 4 Sami. 1 Afd. 50 Höft.

6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Reservation:

angående punkt 29:o), angående af- och tillträdessyner:

af herr H. Andersson.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:197 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner. s. 1 i texten