Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsstaterna i länen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

1908-04-24 · 216 sidor, varav 205 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 205 av 216 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:90, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landsstaterna i länen in. in. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90-

1

N:o 90.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1908, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

lönereglering för landsstaterna i länen in. in. jämte i ämnet

väckta motioner. (2:a U. A.)

I en. till Riksdagen den 21 februari 1908 aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 71) har Kungl.

Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden, föreslagit Riksdagen

l:o) att medgifva, att länsstyrelsernas kassarörelse skall från den 1

januari 1909 öfverflyttas på riksbankens skilda kontor i residensstäderna,

samt att Kungl. Maj:t, efter öfverenskommelse med fullmäktige i riksbanken,

må meddela de bestämmelser, som i afseende härå må finnas

erforderliga;

2:o) att godkänna följande aflöningsstat och öfvergångsstat för landsstaterna

att tillämpas från och med år 1909:

Aflöningsstat.

Landssekreterare och landskamrerare:
i

första klassens län:

Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus.

1 tjänsteman...................

3 tjänstemän....................

Transport

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

Summa

kr.

Anmärkningar.

gar.

5,000

2,900

300

8,200

lutter 5 år kan lönen

15,000

8,700

900

—

24,600

j- höjas med 600 kr.

20,000

11,600

'' 1,200

—

32,800

1 Afd. 53 Haft. (N:o 90.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Eörvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Transport

20,000

11,600

1,200

—

32,800

i and/ra Iclassens län:

Östergötlands, Jönköpings, Kal-

mar, Kristianstads, Älfsborgs,

Skaraborgs, Yärmlands, Öre- bro, Kopparbergs, Gäfleborgs,

Yästemorrlands, Stockholms,

Södermanlands, Kronobergs,

Västerbottens och Norrbottens.

1 tjänsteman (Stockholm) ______

5,000

2,500

600

—

8,100

1 » ))

5,000

2,500

600

—

8,100

1 » (Umeå och Lnleä)

5,000

2,500

300

—

7,800

3 tjänstemän » » »

1 tjänsteman (öfriga residens-

15,000

7,500

900

—

23,400

städer)............

5,000

2,500

—

—

7,500

25 tjänstemän (öfriga residens-

städer)............

125,000

62,500

—

—

187,500

i tredje klassens län:

Upsala, Blekinge, Gottlands,

Efter 5 år kan lönen

höjas med 600 kr.

Hallands, Västmanlands och

Jämtlands

1 tjänsteman (Östersund)........

5,000

2,100

300

7,400

1 » »

5,000

2,100

300

—

7,400

1 » (öfriga residens-

städer).............

5,000

2,100

—

—

7,100

9 tjänstemän (öfriga residens-

städer).............

45,000

18,900

—

—

63,900

Länsnotarler ock läns-

bokhållare:

i första klassens län:

1 Efter 5 år kan lönen

1 tjänsteman........................

3 tjänstemän........................

2,200

6,600

1,600

4,800

150

450

—

3,950

11,850

höjas med 500 kr.

> och efter ytterligare

I 5 år med likaledes

Transport

248,800

123,200

4,800

—

376,800

! 500 kr.

s. 3 Kontrollera mot PDF

.Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

3

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

gar.

Transport

248,800

123,200

4,800

—

376,800

i andra klassens län:

1 tjänsteman (Stockholm) ......

2,200

1,500

300

—

4,000

1 » )> ......

2,200

1,500

300

—

4,000

1 » (Umeå och Luleå)

2,200

1,500

150

—

3,850

3 tjänstemän » » »

1 tjänsteman (öfriga residens-

6,600

4,500

450

—

11,550

städer).............

2,200

1,500

_

_

3,700

25 tjänstemän (öfriga residens-

städer).............

55,000

37,500

_

_

92,500

i tredje klassens län:

2,200

1,400

150

—

3,750

höjas med 500 kr.

■ och efter ytterligare

5 år med likaledes

500 kr.

1 tjänsteman (Östersund).......

1 » » .......

2,200

1,400

150

—

3,750

1 » (öfriga residens-

städer).........

2,200

1,400

_

_

3,600

9 tjänstemän (öfriga residens-

städer).............

19,800

12,600

_

_

32,400

2:dra och 3:dje länsnotarler

och länsbokhållare:

1 tjänsteman.......................

2,000

1,200

—

—

3,200

21 tjänstemän........................

42,000

25,200

—

—

67,200

Landskanslister och lands-

kontorister:

1 tjänsteman (Stockholm) ......

1,200

800

200

—

2,200

3 tjänstemän » ......

3,600

2,400

600

—

6,600

Efter 5 år kan lönen

1 tjänsteman (Malmö, Göteborg,

höjas med 300 kr.,

Östersund, Umeå

efter ytterligare 5 år

med likaledes 300

och Luleå).........

1,200

800

100

—

2,100

kr. och efter ytter-

27 tjänstemän (Malmö, Göteborg,

ligare 5 år med lika- ledes 300 kr.

Östersund, Umeå

och Luleå).........

32,400

21,600

2,700

56,700

Transport

428,000

240,000

9,900

— | 677,900

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 90,

•

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Transport

428,000

240,000

9,900

—

677,900

1 tjänsteman (öfriga residens-

Efter 5 år kan lönen

städer) ............

1,200

800

2,000

höjas med 300 kr.,

75 tjänstemän (öfriga residens-

efter ytterligare 5 år

> med likaledes 300

städer) ............

90,000

60,000

150,000

kr. och efter ytter-

i

ligare 5 år med lika- ledes 300 kr.

Vaktmästare:

| 1 vaktmästare (Stockholm)......

700

350

150

—

1,200

il n » ......

700

350

150

—

1,200

| 1 » (Malmö, Göte-

borg, Östersund,

Umeå och Luleå)

700

350

75

1,125

10 » (Malmö, Göte-

Efter 5 år kan lönen

borg, Östersund,

Umeå och Luleå)

7,000

3,500

750

11,250

> höjas med 100 kro- nor.

1 » (öfriga residens-

städer)......... .-

700

350

1,050

35 » (öfriga residens-

städer)............

24,500

12,250

36,750

i

Kronofogdar:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens och

Norrbottens län)

3,200

1,500

200

300

5,200

12 tjänstemän (Jämtlands, Vä-

Efter 5 år kan lönen

sterbottens och

höjas med 500 kr.

Norrbottens län)

38,400

18,000

2,400

3,600

62,400

och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län)......

3,200

1,500

—

300

5,000

500 kr.

j 94 tjänstemän » » ......

i med tillägg å förvaltningsbidra- get af 200 kr. för fögderi

med 30,000 intill 40,000 inv., af

300,800

141,000

28,200

470,000

ytterligare 200 kr. för fögderi

Transport

899,100

479,950

13,625

32,40o|

1,425,075

1

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

5

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar. .

Transport

899,100

479,950

13,625

32,400

1,425,075

med 40,000 intill 50,000 inv.o.s.v.

med 200 kr. för hvarje 10,000

tal af folkmängden, förslagsvis

—

—

—

27,200

27,200

Häradsskrifvare:

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens och

Norrbottens län)

2,200

1,000

200

—

3,400

11 tjänstemän (Jämtlands, Va-

Efter 5 år kan lönen

sterbottens och

Norrbottens län)

24,200

11,000

2,200

37,400

höjas med 500 kr.

och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län)......

2,200

1,000

—

—

3,200

500 kr.

94 tjänstemän » » ......

hvartill kommer förvaltningsbi-

206,800

94,000

—

—

300,800

drag med 150 kr. för hvarje

fullt 5,000-tal af folkmängden

i tjänstedistriktet, förslagsvis

1

113,550

113,550

Länsmän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens och

Norrbottens län)

1,500

1,000

200

300

3,000

67 tjänstemän (Jämtlands, Vä-

Efter 5 år kan lönen

sterbottens och

Norrbottens län)

100,500

67,000

13,400

20,100

201,000

höjas med 300 kr.

och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län)......

1,500

1,000

—

300

'' 2,800

300 kr.

418 tjänstemän » » ......

627,000

418,000

—

125,400

1,170,400

Summa

1,865,000 1,073,95o| 29,625

319,250

3,287,825

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Öfvergångsstat.

20 landträntmästare ...............

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

50.000

38.400

26.400

45.000

25,600

18,000

12,000

30,000

400

3,600

9,000

75,600

60,000

38.400

84.400

12 kronofogdar*) ...................

12 häradsskrifvare*) ...............

30 länsmän ............................

hvartill kommer rörligt förvalt- ningsbidrag åt 12 kronofogdar

och åt 12 häradsskrifvare**)

Summa

159,800

85,600

400 12,600

258,400

3:o) att — med undantag för landträntmästarne — godkänna följande

villkor och bestämmelser för åtnjutande af de i staten upptagna

aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten skall vara

underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning

i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som

kan varda föreskrifven;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas annan

tjänst å rikets eller Riksdagens stat och med landssekreterar- eller

landskamrerartjänst, ej heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår landssekreterare och landskamrerare, Kungl. Majrt

och, hvad angår innehafvare af annan befattning, Konungens befallningshafvande,

uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

hinderligt för tjänstgöringén vid landsstaten, finner uppdraget eller

tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

*) Inberäknad en tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas.

**) hvilket inbegripes i det uti aflöningsstaten för ändamålet upptagna belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

7

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den

som uppehållit befattningen;

att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedelslösen

skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet

förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna, dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse

dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedelslösen

skall verkställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för den tid,

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att därest tjänsteman eller betjänt varder af stängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af

Konungens befallningshafvande pröfvas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande

finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

• för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare

fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas

den tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

från lians tillträde till befattningen på grund af vare sig fullmakt eller

konstitutorial eller förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena

m. in. vid landsstaten;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare enhvar

under en och en half månad samt af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna

enhvar under en månad årligen;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,

såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till månadens

slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

4:o) att förklara

ej mindre att enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder

i aflöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara pliktig

att underkasta sig nu omförmälda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke

före den 1 november 1908 anmäla att de vilja underkasta sig den nya

aflöningsstaten samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

dittills tillkommande aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat

föranledes af bestämmelserna i förenänmda lag, vid den rätt till pension,

som dittills tillkommit dem;

5:o) att för beredande af tillgång till arfvode åt extra länsnotarier

och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna samt till vikariatsersättning

under semester för därtill berättigade tjänstemän anvisa på ordinarie

stat ett reservationsanslag af 193,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t

att af detta anslag redan år 1908 använda 15,000 kronor till ökning

af arfvodena åt de extra biträdena vid de länsstyrelser, där sådan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

9

ökning finnes vara mest behöflig, samt med förklarande att efter indragning

af landträntmästare^''änst Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

skall äga att uppbära samt mot redovisning och med

besparing af anslag från nyssnämnda reservationsanslag, på sätt Kungl.

Maj:t kan finna godt stadga, till extra biträdens aflöning använda de

den indragna tjänsten tillhörande provisioner.

Vid bifall till hvad under punkterna 2:o) och 5:o) här ofvan föreslagits

skulle det ordinarie anslaget till landsstaterna i länen kr. 2,739,350: —

hvilket med afdrag för beloppet af landshöfdingarnas

aflöning ............................................................................. » 318,500: —

nu utgör....................................................................................... kr. 2,420,850: —

däraf 150,000 kr., reservationsanslag, komma att höjas

med...................................................................................... » 1,318,375: —

eller till ..................................................................................... kr. 3,739,225: —

däraf 193,000 kronor reservationsanslag och 140,750 kronor förslagsanslag.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt

till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna

på extra stat för år 1909 anvisa 20,500 kronor,

dels ock att likaledes på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts

förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under

de i bifogade protokoll angifna villkor för åtnjutande af bidrag från

anslaget, användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka

på landet, där sådan kan af förhållandena påkallas under medgifvande

tillika, dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor må

i län, där länsdetektiv ej anställts, användas till åtgärder i särskilda

fall för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och

gripande, dels att Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt

belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas att inom

civildepartementet biträda ej mindre vid uppläggning och förande af

register öfver den polisstyrka, som kan komma-att ur vissa städers

poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd

vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom

departementet af frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande

fall dels ock att Kungl. Maj:t må af detta anslag redan för

år 1908 använda ett belopp af 10,000 kronor för det med anslaget

afsedda ändamål.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande JSf:o 90.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en

inom Första Kammaren af herr C. H. v. Mentzer väckt motion, n:o 53,

samt åtta särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen

n:o 258 af herr C. G. Johansson i Aflösa in. fl., n:o 261 af herr S.

Söderberg i Hobborn, n:is 263 och 287 af herr J. Widén, n:o 265 af

herr T. Zetterstrand, n:o 267 af herr E. O. Magnusson i Tumhult in. fl.,

n:o 274 af herr N. E. Lindberg in. fl. samt n:o 294 af herr B. A. Petrén.

Herr v. Mentzer har hemställt, att Riksdagen måtte i anledning af

förenämnda kungl. proposition i hvad den afser särskild polisstyrka på

landet på extra stat för år 1909 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

ett förslagsanslag af 350,000 kronor eller det lägre belopp, som statsutskottet

kan finna sig föranlåtet föreslå, att hufvudsakligen på det sätt, i

motionen angifvits, användas till aflöning och underhåll af bemälda polisstyrka,

där sådan kan af förhållandena påkallas, under medgifvande tillika

af hvad den kungl. propositionen för öfrigt i ärendet innehåller.

Herr C. G. Johansson m. fl. hafva föreslagit, att Riksdagen ville

besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära sådan ändring i ofvan

nämnda proposition om landsstaternas organisation, att kronofogdetjänsterna

indragas vid de nuvarande innehafvarnes afgång, samt att

den föreslagna omregleringen af länsmansdistrikt endast utföres i mån,

som det genom kronofogdetjänsternas indragning lämpligen kan ske.

Herr S. Söderberg har hemställt, att Riksdagen vid frågan om

omorganisation af fögderiernas förvaltning måtte taga under allvarlig

ompröfning, huruvida icke kronofogdetjänsterna jämväl torde kunna

indragas och deras nuvarande tjänstebefattning lämpligen uppdelas på

länsmännen och vissa andra landsstatstjänstemän, och i sammanhang

därmed för sin del besluta om huru öfvergången bör ske.

Vidare har herr J. Widén föreslagit i motionen n:o 263, att Riksdagen,

vid godkännande af aflöningsstat för landsstaterna att tillämpas

från och med år 1909, måtte besluta antingen att borttaga den emellan

länen föreslagna och för närvarande bestående klassindelningen i afseende

å tjänstgöringspenningarne till landssekreterare-, landskamrerare-,

länsnotarie- och länsbokhållarebefattningarne, möjligtvis med undantag

för landssekreterare och landskamrerare i de två folkrikaste länen,

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, eller och att i detta afseende

uppflytta Jämtlands län till likhet med de län, som nu äro föreslagna

att sättas i andra klassen; samt

i motionen n:o 287, att Riksdagen, vid godkännande af ny lönestat

för kronofogdar och länsmän, måtte i afseende å den nämnda tjänstemän

tillkommande ersättning för polisresor besluta, dels att ersättningtill

kronofogde för sådana resor, som omförmälas i kungl. kungörelsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

11

den 17 juni 1904, icke må vidare utgå; dels att dylik ersättning till

länsman skall antingen begränsas till resor för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande och gripande eller ock inskränkas till

att omfatta allenast reseersättning i öfverensstämmelse med kungl.

kungörelsen den 22 september 1899; och dels att den i nyssnämnda

författning stadgade rätt till ersättning för särskild utgift, som kronofogde

eller länsman måst vidkännas, måtte angifvas till att omfatta

allenast sådan utgift, som för behörigt verkställande af i författningen

omförmäld åtgärd, undersökning eller utredning varit oundgängligen nödig.

Herr T. Zetterstrand hemställer, att såväl Stockholms länsstyrelse som

lämpligt antal af de under samma styrelse lydande tjänstemän måtte

sättas på extra stat.

Herr E. O. Magnusson m. fl. hafva hemställt, dels att Riksdagen

måtte för närvarande afstå det förslag till lönereglering för landsstaten,

som af Kungl. Maj:t framlagts, i hvad detsamma afser kronofogde- och

länsmansbefattningarne, samt i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

framläggande för nästkommande Riksdag af nytt förslag till dylik lönereglering

i denna del, grundadt på indragning af kronofogdebefattningarne,

dels att Riksdagen med afseende på befattningarne vid landsstaten,

med undantag af vaktmästarne vid länsstyrelserna, måtte bestämma

löneförmånerna i öfverensstämmelse med löneregleringskommitténs förslag.

Vidare hafva herr N. E. Lindberg m. fl. föreslagit, att Riksdagen

ville besluta att, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition n:o 71, i hvad

den icke afser punkterna 2 och 3 här nedan, i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla om nytt förslag till reglering af landsstatstjänstemännens

löner, i hvilket kronofogdetjänsternas och möjligen obehöfliga länsstyrelsers

indragning blifvit genomförda; att för år 1909 höja det nu

å extra stat utgående anslaget af 135,000 kronor för förstärkt polisbevakning

å landet samt för gröfre brotts upptäckande med 15,000

kronor eller till 150,000 kronor; att för år 1909 höja det å extra stat

utgående anslaget af 17,500 kronor för juridiskt biträde åt de svenska

lapparna i Norge samt till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän

inom lappbyarna med 3,000 kronor eller till 20,500 kronor; samt

att för år 1909 bevilja landsstaternas tjänstemän och betjänte ett extra

lönetillägg att utgå efter de grunder, som omförmälas i protokollet öfver

finansärenden den 13 januari 1908 och som återfinnas under rubriken

»Utgifterna)) i innevarande års statsverksproposition.

Slutligen har herr B. A. Petrén hemställt, att Riksdagen vid eventuellt

antagande af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering

för landsstaterna i länen m. m. måtte, vidtaga erforderlig ändring i

fråga om de för åtnjutande af de i staten upptagna aflöningsförmåner

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Statsråds
protokollet.

Statskontorets

utlåtande

den

14 oktober

1902.

föreslagna villkor och bestämmelser till förekommande däraf att en andre

eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare, som intjänat ålderstillägg,

vid befordran till länsnotarie eller länsbokhållare till en början kommer

i en i aflöningshänseende sämre ställning än vid sin förevarande tjänst.

I afseende å de af motionärerna till stöd för deras framställningar

anförda skäl tillåter sig utskottet att, i den mån desamma vid behandlingen

af motionerna här nedan icke finnas angifna, hänvisa till vederbörande

motioner.

I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Nu gällande lönebestämmelser för landsstaten återfinnas hufvudsakligen

uti nådiga brefven till kammarkollegium och statskontoret den 31

maj 1878, angående lönereglering för vissa af de till landsstaten hörande

tjänster, den 28 maj 1880, angående lönereglering för häradsskrifvare,

samt den 22 juni 1883, angående lönereglering för landträntmästare.

Med anledning af särskilda underdåniga framställningar om förbättrade

aflöningsförmåner för vissa tjänstemän och betjänte vid landsstaten,

hvilka framställningar remitterats till statskontoret för utlåtande,

har statskontoret den 2 oktober 1900 yttrat, att den omständigheten, att

göromålens mängd och beskaffenhet hos de olika länsstyrelserna undergått

väsentliga förändringar, sedan lönerna för landsstaten senast reglerades,

jämte hvad i öfrigt anförts uti vissa af statskontoret tidigare efter nådiga

remisser behandlade ansökningar om lönereglering för särskilda grupper

af landsstatstjänstemän, syntes statskontoret tala för en allmän omreglering

af lönerna för landsstatens ämbets- och tjänstemän. Statskontoret,

som icke fann sig kunna eller böra tillstyrka lönereglering

för en grupp bland dessa tjänstemän, utan att samtidigt frågan om öfriga

landsstatstjänstemäns löneförmåner, efter verkställd utredning och jämförelse

de särskilda grupperna emellan, tagits under öfvervägande, hemställde

därför, det Kungl. Maj:t måtte förordna om en allmän revision

af löneförhållandena vid landsstaten. Genom nådigt bref den 26 oktober

1900 anbefalldes statskontoret ock att föranstalta om en dylik revision

och därefter till Kungl. Maj:t afgifva det yttrande och förslag i

ämnet, hvartill berörda revision kunde anses föranleda.

Uti sitt med anledning häraf den 14 oktober 1902 afgifna underdåniga

utlåtande yttrade statskontoret, bland annat, att ämbetsverket

ansåge det obestridligt, att under den tid, som förflutit sedan nu gällande

aflöningar för landsstaten fastställdes, mångahanda förändringar inträffat

såväl beträffande lefnadskostnader och den allmänna lefnadsnivån som

i fråga om arbetet vid länsstyrelserna, och att dessa förändringar vore

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

13

allestädes så väsentliga, att de påkallade vidtagandet snarast möjligt af

en ganska omfattande lönereglering. En högst betydande prisstegring

å nästan alla lifvets förnödenheter och omfattande rikets samtliga län,

såväl stad som land, måste anses till fullo konstaterad. Denna prisstegring

hade fortvarit så lång tid, att ingen anledning förelåge till ett

antagande, att densamma komme att annat än högst tillfälligtvis och

då endast beträffande färre, mindre betydande artiklar utvisa en återgång.

— Enahanda vore förhållandet med den allmänna lefnadsnivån

i jämförelse med den tid, då nu gällande löneregleringar fastställdes.

I samband härmed hade såväl kostnaderna för tjänstemännens utbildning

som anspråken på dem i öfrigt i hög grad stegrats. Eu stigande

välmåga hos landets befolkning i allmänhet hade höjt anspråken på en

förbättrad lefnadsställning inom alla samhällslager. Härtill komme,

att en stor del af de löner, Indika genom berörda regleringar fastställdes,

blifvit bestämda under förutsättning af möjlighet för tjänsteinnehafvaren

att vid sidan af sin statstjänst utöfva annan verksamhet

— en förutsättning, som dels icke allestädes visat sig vara verklighet

och dels numera måsto anses otidsenlig, då det gällde tjänster,

hvilka såsom landsstatstjänsterna borde upptaga tjänstemannens hela

arbetstid. Detta nödtvång för en tjänsteman att för sin utkomst tillgripa

bisysselsättningar icke blott skapade minskadt intresse för statstjänsten,

utan äfventyrade ock den själfständighet gent emot privata inflytelser,

som särskildt vore af betydelse vid utöfvande af landsstatstjänst.

En löneförbättring för alla landsstatstjänstemän ansåge statskontoret

därför vara af trängande behof påkallad, om landsstaten skulle hafva utsikt

att förvärfva och bibehålla dugande krafter till utförandet af de mångsidiga

och för allmänheten, de centrala ämbetsverken, Kungl. Maj:t och

Riksdagen viktiga och ansvarsfulla värf, som ålåge denna tjänstemannakår.

Efter detta allmänna uttalande i fråga om behofvet af en lönereglering

för landsstaten öfvergick statskontoret till frågan om grunderna

för aflöningens bestämmande och anförde,

att den egentliga så kallade lönen borde utgå med samma belopp

åt tjänstemän i samma grad utan hänsyn därtill, att dessa tjänstemäns

arbetsprodukt i skilda län till följd af länens olika storlek och andra

omständigheter vore olika;

att däremot för sådana tjänster, hvilkas besvärlighet växlade efter

länens storlek, folkmängd eller andra förhållanden, tjänstgöring spenning ärna

för samma tjänstegrad borde bestämmas efter förhållandena i olika län och

en indelning af länen i klasser för sådant ändamål företagas, dock att en

sådan klassindelning torde böra afse endast landssekreterare ochdandskamrerare,

landträntmästare samt länsnotarier och länsbokhållare, enär

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

för öfriga landsstatstjänstemän arbetskvantiteten, om den också växlade

inom olika län och distrikt, dock icke lämpligen kunde läggas till grund

för en klassindelning; att den indelning af länen, som för nu angifna

ändamål borde ske, syntes böra företagas lika för alla de nyss uppräknade,

vid länsstyrelserna anställda tjänstemännen, då skäl saknades

för det antagandet, att länens storlek och folkmängd skulle verka olika

på de skilda tjänsternas besvärlighet; att, enligt statskontorets mening,

det alltså saknades fog för det i vissa fall för närvarande rådande förhållandet,

att ett och samma län i fråga om landssekreterare och landskamrerare

hänförts till en klass och beträffande landträntmästare, länsnotarier

och länsbokhållare till en annan; att åtskilliga länsstyrelser visserligen

uttalat, att all klassindelning efter tjänsternas besvärlighet i de

olika länen borde upphäfvas, men att det skäl, som för detta yrkande

hufvudsakligen anförts eller att länsstyrelserna i de större länen i allmänhet

hade att förfoga öfver större arbetskrafter än länsstyrelserna i

de mindre länen, ity att vid de förra vore anställda flera extra tjänstemän

samt dessutom ofta extra länsnotarier och extra länsbokhållare, syntes

statskontoret icke böra föranleda till upphäfvande af klassindelningen, då,

för den händelse någon ojämnhet i tillgången på extra arbetskrafter i förhållande

till de skilda länens större eller mindre behof däraf förekomme,

denna ojämnhet torde böra regleras annorledes än genom de ifrågakomna

ordinarie tjänstemännens i de mindre länen likställande i aflöningshänseende

med motsvarande tjänstemän i de större länen; i sammanhang hvarmed

statskoptoret ock, gent emot ett framfördt motsatt påstående, ville göra

gällande, att äfven arbetet med utlåtanden, som från de centrala ämbetsverken

infordrades från länsstyrelserna, obestridligt till större antal förekomme

för de större länen än för de mindre, om man undantoge remisser

i sådana ämnen, uti hvilka alla länsstyrelsers yttranden infordrades;

att, beträffande därefter grunden för länsindelningen, statskontoret

funne folkmängdens storlek utgöra den säkraste mätaren på besvärligheten

af ifrågavarande tjänster i de olika länen; att det visserligen

kunde ifrågasättas, att man borde vid indelningen taga hänsyn jämväl

till andra omständigheter, exempelvis till det nydaningsarbete och de

däraf uppkommande stridigheterna mellan olika intressen, som i de norrländska

länen i så hög grad toge länstyrelsernas tid och arbete i anspråk,

men att hvarje försök att uppställa någon annan allmängiltig

grund för en indelning än folkmängden mötte stora svårigheter, i sammanhang

hvarmed erinrades därom, att de kulturellt och industriellt

mera utvecklade förhållandena i de större södra länen för öfrigt torde

i icke mindre mån än de mera outvecklade förhållandena i de norra

länen taga länsstyrelsernas uppmärksamhet i anspråk, hvarjämte i de

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

15

folkrikare södra länen dessutom tillkomme den kvantitativt ökade arbetsbörda,

som följde direkt af den större folkmängden;

att, hvad vidare anginge frågan, huruvida länen borde indelas i tvä

eller flera klasser, flera länsstyrelser väl ifrågasatt, att län med en folkmängd

af 200,000 invånare eller därutöfver skulle hänföras till första

klassen och alla öfriga län till andra klassen, under det att icke vidare

något län skulle, såsom nu vore fallet, komma att hänföras till eu tredje

klass; men att, då folkmängden växlade så väsentligt att högsta folkmängdssiffran

vore omkring 400,000 i Malmöhus län och den lägsta

omkring 52,000 i Gottlands län, statskontoret ansett sig icke kunna tillstyrka

borttagandet af den indelning af länen i tre klasser, som för

närvarande vore gällande, enligt hvilken, hvad tjänstgöringspenningarna

för landssekreterare och landskamrerare samt länsnotarie!’ och länsbokhållare

beträffade, folkmängden lades till grund sålunda, att län med

öfver 200,000 invånare hänfördes till första klassen, 150,000—200,000

invånare till andra klassen och län, uti hvilka invånarantalet icke

uppgick till 150,000, till tredje klassen; att om samma grund jämväl

vid nu förestående lönereglering bibehölles, skulle, enligt de af statistiska

centralbyrån offentliggjorda folkmängdssiffror, afseende förhållandena

vid 1901 års slut, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län med mera än

200.000 invånare komma att, beträffande tjänstgöringspenningarna för

landssekreterare och landskamrerare, landträntmästare samt länsnotarie!’

och länsbokhållare, tillföras första klassen, Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs och Örebro län med 150,000—200,000 invånare föras till

andra klassen, samt Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med mindre än

150.000 invånare till tredje klassen.

Då det vore obestridligt, att om en tjänsteman af staten placerades

till en i öfrigt beträffande kvalitet och kvantitet lika tjänstgöring

å en dyrare ort, han borde hafva grundade anspråk att af staten åtnjuta

en något högre aflöning än den med honom jämnställda tjänsteman,

som placerats till tjänstgöring å en billigare ort, skulle alltså,

enligt statskontorets tanke, det innebära endast en enkel rättvisa, om

exempelvis landskamreraren i Stockholm finge uppbära en sammanlagd

högre aflöning än landskamreraren i Växiö, ehuru Stockholms och Kronobergs

län vid indelningen på grund af länens folkmängd borde hänföras

till en och samma klass. Detta förhållande syntes statskontoret

kunna lättast ordnas genom införande i aflöningen, jämte lön och tjänstgöringspenningar,

af ett hyresbidrag, normeradt efter de olika orternas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

större eller mindre bostadshyror och lefnadskostnader i öfrigt; och har

statskontoret, efter undersökning, framlagt ett förslag till dyrhetsklasser,

enligt hvilket Stockholm hänförts till första klassen, Malmö, Göteborg,

Östersund, Umeå och Luleå till andra klassen samt öfriga residensstäder

till tredje klassen. Då emellertid, enligt hvad den af statskontoret

därom förebragta utredning gåfve vid handen, åtskilliga landstatstjänster

för sina innehafvare medförde så stora extra inkomster i tjänsten,

att något behof af hyresbidrag icke enligt ämbetsverkets mening för

dem torde föreligga, har statskontoret ansett, att vid hyresbidragets

utbetalande hänsyn till berörda extra inkomster på visst angifvet sätt

borde tagas och afdrag i förhållande till de extra inkomsternas belopp

äga rum i den ordning statskontorets förslag närmare utvisade.

Hvad därefter angår öfriga landsstatstjänstemän, har statskontoret

icke funnit skäl att för dem föreslå särskildt hyresbidrag, då dessa —

nämligen kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän — kunna vara bosatta

å landsbygden, som icke erbjöde så stora växlingar i fråga om

lefnads- och hyreskostnader som städerna.

Statskontoret fann någon löneförhöjning för kronofogdarne icke böra

förekomma, då 1878 års lönereglering måste betraktas såsom för dem

tillfredsställande; dock att med hänsyn till tjänsteresornas besvärlighet

i de nordligaste länen kronofogdarnes expensmedel borde i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län höjas från nu utgående 300 kronor

till 500 kronor årligen.

Likaledes fann statskontoret häradsskrifvarnes löneförmåner, sådana

de nu vore bestämda, tillfredsställande; hvaremot och då det måste

anses till fullo ådagalagdt, att deras tjänsteåligganden icke kunde i

något fögderi fullgöras utan anlitande af ständigt tjänstebiträde, samt

att ett trängande behof af expensmedel för häradsskrifvarne förefunnes

— ett behof som vid senaste lönereglering ej tillgodosetts — statskontoret

hemställde, att häradsskrifvarne måtte, utöfver de aflöningsförmåner,

som vore dem enligt nu gällande stat tillförsäkrade, tilläggas

bidrag till aflöning af tjänstebiträde med 500 kronor årligen äfvensom expensmedel

i likhet med kronofogdarne, att utgå med 500 kronor i Jämtlands,

Västerbottens oeh Norrbottens län och med 300 kronor i öfriga län.

Vidkommande slutligen de med länsmanstjdust förenade aflöningsförmåner,

har statskontoret på anförda skäl ansett en väsentlig förbättring''

i länsmännens af staten beroende ekonomiska förhållanden

vara oundgängligen nödvändig. Tillika har statskontoret med afseende

på de länsmännen åliggande, synnerligen betungande tjänsteresor, som

icke af staten eller enskilde ersattes, hemställt, att dem måtte beredas

dels fria resor inom distriktet på såväl statens järnvägar som de en
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

17

skilda järnvägar, med afseende å hvilka sådant kunde utan hinder af nu

gällande koncessioner föreskrifvas, dels reseersättning efter resereglernentet

för alla resor, som på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse

företoges till och från residensstaden, för resor i och för ordinarie och

extra vägsyner samt för resor till och från ting, dels ock att expensmedelsansiaget

måtte förhöjas.

Beträffande en väckt fråga om länsmansboställenas indragning,

delade statskontoret den uppfattning, som af flera länsstyrelser uttalats,

att någon allmän indragning af boställena icke nu borde ifrågakomma,

men hemställde, att då onekligen en del boställen vore olämpligt belägna,

Kungl. Maj:t täcktes, uppå anmälan, hvarje gång en med boställe

förenad länsmanstjänst blefve ledig, innan tjänsten tillsattes och

efter vederbörandes hörande besluta, om bostället borde, såsom till belägenheten

eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt till

boställe för länsman, till statsverket indragas.

Beträffande till sist den genom nådiga cirkuläret den 25 oktober

1901 väckta frågan, huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle

kunde beredas till indragning af tjänster vid landsstaten, ansåge sig

statskontoret böra uttala, att hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Kronobergs och Västmanlands län anfört om möjligheten att indraga

kronofogde- och landträntmästartjänsterna syntes ämbetsverket värdt

att tagas under öfvervägande och blifva föremål för en allsidig utredning,

som det emellertid icke torde åligga statskontoret att i detta

sammanhang förebringa, helst på denna frågas bedömande, hvad särskilt

kronofogdarnes behöflighet beträffade, mångahanda förhållanden

inverkade, de där icke folie inom området för statskontorets verksamhet.

Det uttalandet ansåge sig dock statskontoret böra göra, att hvad

uppbörds- och redovisningsväsendet beträffade, hvarken kronofogdetjänsternas

eller landträntmästarbefattningarnas indragning torde komma

att verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande ordnande däraf,

därest en sådan indragning ur andra synpunkter befunnes vara lämplig

eller önskvärd.

Jag har med uteslutande af de utaf statskontoret föreslagna aflöningsstater

ansett mig böra tämligen fullständigt redogöra för detta

statskontorets utlåtande företrädesvis därför, att detsamma innefattar

det tidigaste officiella uttalandet i det ämne, som nu skall göras till

föremål för Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning, men äfven därför att-,

beträffande själfva behofvet af en lönereglering för landsstaten, i detta

utlåtande framställts tankar, som jag funnit allmängiltiga såsom motiv

för att frågan nu bringas till afgörande, och slutligen af den orsak,

Bill. till Rilcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft. 3

Departements
chefen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Löneregleringskommittén

af den 3

oktober 1902.

att i utlåtandet blifvit, om ock i förbigående, berörd frågan om räntmästare''änsternas

indragning, på hvilken jag vill i det följande fästa

Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Frågan om lönereglering för landstaten har sedermera befunnits

af den vikt, att den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för afgifvande

af utlåtande och förslag rörande reglering af statens ämbetsverks

och myndigheters löneförhållanden m. m. genom nådigt bref den

4 november 1904 fick sig anbefalldt att, sedan den afslutat sina då pågående

arbeten beträffande reglering af löneförhållandena m. m. vid

statskontoret, öfvergå till behandling af frågan om sådan reglering för

landsstaten ; i sammanhang hvarmed dåvarande länsbokhållaren i Uppsala

län August Robert Hagen och länsmannen i Örebro härads östra distrikt

Carl Emil Flodqvist förordnades att under den tid, sistnämnda fråga

utgjorde föremål för kommitténs behandling, deltaga i dess öfverläggningar

utan rätt att deltaga i besluten, men med rätt att till kommitténs

protokoll afgifva den särskilda mening, hvartill en hvar af dem

kunde finna sig befogad.

Löneregleringskommittén, sålunda förstärkt, afgaf sitt utlåtande och

förslag den 27 februari 1906; och sedan detsamma, utgörande delen V

af kommitténs betänkande!!, blifvit befordradt till trycket, fann Kungh

Maj:t godt uppdraga åt sina befallningshafvande i samtliga län

att, efter det vederbörande ortsinvånare på lämpligt sätt hörts såväl

öfver de af kommittén ifrågasatta indragningar eller omregleringar af

fögderier eller länsmansdistrikt inom vederbörande län som äfven

rörande de förslag i enahanda syfte, hvilka Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för sin del kunde finna påkallade, öfver kommitténs förslag

i sin helhet afgifva underdånigt utlåtande. Efter det flertalet

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande med sålunda infordrade utlåtanden

inkommit och därvid tillika öfverlämnat yttranden, som i ämnet

afgifvits icke blott af ortsinvånare utan äfven af åtskilliga tjänsteinnehafvare

inom landsstaten, har Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt

kammarkollegium och statskontoret att gemensamt afgifva utlåtande

i detta ärende. Sedermera blefvo till ämbetsverken, för att

tagas i öfvervägande vid afgifvande af det sålunda infordrade underdåniga

utlåtandet, öfverlämnade dels underdåniga yttranden i ämnet,

hvilka emellertid inkommit från öfriga bland Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

dels ett af länsstyrelsen i Västmanlands län afgifvet

underdånigt förslag i fråga om länsmansdistriktsindelningen i detta län,

dels en af lappfogdarne i Västerbottens och Norrbottens län gjord underdånig

framställning om förbättrade löneförmåner jämte löneregle
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

19

ringskommitténs ocli vederbörandes däröfver afgifna underdåniga utlåtanden,

dels ock särskilda i ämnet gjorda framställningar, af föreningen

Sveriges kronolänsmän och af kronofogden K. G. Anjou m. fl. å

kronofogdarnes vägnar.

Ämbetsverkens utlåtande i ämnet är afgifvet den 9 februari 1907

och upptar till behandling endast de inom området för kammarkollegii

och statskontorets verksamhet fallande delar af kommitténs förslag, såvidt

de föranledt någon erinran från ämbetsverkens sida.

Såsom löneregleringskommittén framhållit (bet. sid. 5), berör dess

betänkande ej frågan om lönereglering för landshöfdin garna. I öfverensstämmelse

härmed har jag ej heller ansett mig böra nu underställa

Eders Kungl. Majts pröfning denna fråga, hvilken, när den finnes böra

göras till föremål för utredning, lämpligen torde kunna fristående behandlas.

Efter denna allmänna öfversikt af hvad hittills i ämnet förekommit

anhåller jag att få inför Eders Kungl. Maj:t framlägga frågan om reglering

af löneförhållandena vid landsstaten jämte de organisationsfrågor,

som stå i närmaste sammanhang därmed. Det ligger i sakens natur,

att förvaltningens organisation ställes under ompröfning i samband med

ett ämbetsverks lönereglering; och Kungl. Maj:t, som genom nådigt

cirkulär den 25 oktober 1901 anbefallde, bland andra, samtliga sina

befallningshafvande att inkomma med utredning, huruvida för tiden

efter år 1902 ändringar i vederbörande lönestater ansåges böra äga rum,

föreskref därjämte, att vid berörda utredning »borde komma under öfvervägande,

huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde

beredas till indragning af tjänster, som genom förändrade anordningar

kunde undvaras.»

Till vinnande af enhetlighet i plan och erforderlig öfversikt har

det synts mig lämpligt att vid föredragningen följa kommittébetänkandet

med dess skilda rubriker.

Länsstyrelsernas arbete och organisation.

Ämbetsupp gifter och arbetssätt in. in.

Kommittén har erinrat, att under tiden efter utfärdandet af 1855 års Lönregleringslandshöfdingeinstruktion

länsstyrelsernas ordinarie tjänstemannapersonal kommittéablifvit

tillökad med allenast en landskanslist och en landskontorist i

hvart och ett af 23 län, medan däremot länsstyrelsernas tjänsteåligganden

under samma tid högst betydligt ökats, hvaraf följden blifvit, att

jämte det de ordinarie tjänstemännen vore af tjänsten strängt upptagna,

extra arbetskrafter måst i allt vidsträcktare mån anlitas. — Därefter

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

har kommittén för sig framställt den frågan, huruvida och i hvilken

man ändringar till äfventyra kunde, till lättnad i länsstyrelsernas arbete,

finnas påkallade eller böra vidtagas beträffande deras ämbetsuppgifter.

Mera eller mindre direkt inverkande på länsstyrelsernas arbete

vore därvid åtskilliga, af löneregleringskommittén i dess tidigare betänkande^

rörande reglering af löneförhållandena m. m. vid kammarkollegium,

kammarrätten och statskontoret, framställda förslag:

a) att till allmänna domstolarne öfverlämna att upptaga och handlägga

tvister:

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskollärare om, huru och

till hvad belopp de senares löningsrättigheter skulle enligt lag, fastställda

löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras; samt

om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande

barnmorskors löneförmåner;

b) att från kammarkollegium till Kung! Maj:ts vederbörande befallningshafvande

öfverflytta pröfning och afgörande i första hand af ärenden

om bortförande från de under kollegii vård och inseende ställda hemman

och lägenheter af foder, när tillfälligt öfverskott däraf uppstått, in. m;

c) att underställning till kammarrätten af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut angående afkortning, afskrifning eller restitution af kronoutskylder,

böter eller andra allmänna medel icke vidare skulle äga rum

likasom icke heller underställning ske af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

eller andra myndigheters beslut om afskrifning ur deras

räkenskap af materiel in. in. eller i afseende å beslut i visst fall rörande

afskrifning af kronans penningfordringar;

d) att Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle äga att definitivt anordna

sådana å därför bestämda anslag anvisade utgifter, hvilka hittills

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förskottsvis utbetalats mot ersättning

al statskontoret; samt att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter,

som hittills af statskontoret anordnats för att å landtränterierna

utbetalas, borde al Kungl. Maj:ts befallningshafvande anordnas, där ej

med utbetalningen förbundna särskilda omständigheter föranledde, att

anordnandet borde äga rum i statskontoret;

e) att de kammarkollegium och statskontoret tillhörande åligganden

i afseende på tillsättande åt landsstatstjänstemän samt tjänstledighet

och afsked för dem måtte upphöra; samt

f) att i mål, där talan fullföljes till kammarkollegium eller kammarrätten

mot beslut, meddeladt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, besvären

skulle aflämnas till vederbörande befallningshafvande, som med iakt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

21

tagande af gifna föreskrifter borde infordra vederbörandes förklaring och

insända handlingarna jämte eget utlåtande till det ämbetsverk, som vederborde.

Beträffande det under d) här ofvan angifna förslag har statsrådet neparteocli

chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet ment80hefen

den 15 mars 1907 i fråga om lönereglering för statskontoret på anförda

skäl uttalat, att förslaget ägde en skäligen ringa betydelse för

ordnandet af statskontorets arbete såsom ett helt betraktadt och

knappast kunde öfva någon mera afsevärd inverkan å den då föreliggande

frågan om statskontorets organisation.

I hvad denna fråga rörer länsstyrelserna, finner jag mig manad att

göra enahanda uttalande som chefen för finansdepartementet sålunda

gjort beträffande frågans betydelse för statskontoret och håller före,

att förslaget, oberoende af löneregleringen för landsstaten och länsstyrelsernas

organisation, lämpligen kan sjelfständigt upptagas, om och

när anledning därtill må förekomma.

Hvad vidare angår det under a) anmärkta förslag rörande öfverflyttning

på de allmänna domstolarne af vissa, enligt gällande landshöfdingeinstruktion

§§ 27 och 29 m. fl. författningar till länsstyrelsernas

handläggning nu hörande mål, lärer detta förslag böra för beredning

och föredragning öfverlämnas till justitiedepartementet, eventuellt för

beredning gemensamt med annat departement. Icke heller denna punkt

i förslaget synes vara af beskaffenhet att i nämnvärd mån öfva inflytande

på frågan om länsstyrelsernas arbetsbörda.

De öfriga under punkterna b) c) och f) anmärkta ämnen lära alla

blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning i sammanhang med

kommitténs betänkande angående reglering af löneförhållanden in. m.

vid kammarkollegium och kammarrätten; och då, beträffande förslaget

under e), ”Kungl. Maj:t uti nådig instruktion för statskontoret

den 18 oktober 1907 uti § 1 lämnat föreskrift om statskontorets befattning

med afseende å tillsättande af landskamrerar-, landträntmästar-

och kronofogdetjänst, samt frågan om kamm ar kollega hittills

varande befattning med dessa ärenden lärer blifva behandlad vid revision

af sistnämnda ämbetsverks instruktion, torde något vidare yttrande

från min sida i afseende härå ej erfordras.

Till hvad jag sålunda anfört beträffande löneregleringskommitténs

förslag om förändring i afseende på länstyrelsernas ämbetsuppgifter,

har jag funnit mig äga desto större fog, som kommittén själf anmärkt,

att den med berörda förändring åsyftade lättnad på det hela »icke torde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Löneregle
ringskom
mittén.

vara af den omfattning, att den i och för sig kan öfva något inflytande

vid bestämmandet af länsstyrelsernas behof af arbetskrafter».

Kommittén har vidare sökt utreda, om och i hvad mån möjlighet

kunde finnas att i anordningen af länsstyrelsernas arbete och sättet för

dess bedrifvande åstadkomma förenkling, som kunde leda till besparing

af tid och arbetskraft, och har därvid behandlat frågan om diarieföringen,

konceptföringen, användning af stämplar och blanketter, skrifsättets

förenkling m. m., rörande hvilket allt jag icke vid detta tillfälle

har anledning till annan erinran än att Kungl. Maj:t redan genom

nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 till samtliga förvaltande ämbetsmyndigheter

i riket, angående affattandet af utlåtanden, skrivelser

m. in. i ämbetsärenden, sökt verka i syfte att det skrifsätt, som användes

vid affattande af framställningar och yttranden i ämbetsärenden, måtte

komma att tillgodose tillbörliga anspråk på enkelhet och tydlighet, att vid

besvarandet af remisser och ämbetsskrivelser yttrandet måtte under

viss förutsättning kunna tecknas å skrivelsen eller remissakten o. s. v.

Däremot har kommittén i detta sammanhang framställt motiverade

förslag:

1) att bestämmelse måtte meddelas i syfte att vederbörande afdelningschef

eller annan föredragande måtte äga att utan föredragningvidtaga

förberedande åtgärder för bringande af mål och ärenden i det

för deras pröfning erforderliga skick,

2) att föreskrift måtte gifvas i syfte att för meddelanden emellan

centralt ämbetsverk och dess underordnade i orterna länsstyrelserna måtte

anlitas såsom mellanhand allenast då sådant funnes af särskilda förhållanden

påkalladt,

3) att bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878,

angående sättet för skriftväxling emellan domstolar, civila och ecklesiastika

ämbetsmyndigheter samt ämbete- och tjänstemän i vissa handräckningsärenden,

måtte utsträckas till att gälla dylika ärenden i allmänhet

samt innefatta föreskrift, att där angifna förfaringssätt skall

tillämpas i alla de fall, där ej särskilda omständigheter kräfva annat

förfarande,

4) att bestämmelse måtte meddelas i syfte att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

undantagsvis kunde, då sådant funnes af behof påkalladt,

förordna länsnotarie och länsbokhållare att, i vederbörande afdelningschefs

ställe, föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden; samt

5) att föreskrift måtte meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän

och betjänte vid länsstyrelserna skulle, där ej för särskilda fall

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

23

undantag, efter pröfning-, medgåfves, vara å tjänsterummen tillstädes minst

sex timmar hvarje söckendag.

I sammanhang med denna sistnämnda hemställan har kommittén fästat

uppmärksamheten å angelägenheten däraf, att. de tider, hvarunder länsstyrelsernas

olika afdelningar och särskildt deras kassor hållas för allmänheten

tillgängliga, varda bestämda på sätt, som kan anses påkalladt

för behörigt tillgodoseende af allmänhetens intressen.

Hvad då först beträffar de under punkterna 1, 2 och 4 här ofvan

nämnda förslag, behagade Eders Kungl. Maj:t finna, att ehuru dessa

förslag otvifvelaktigt torde vara af beskaffenhet att lända till förenkling

af länsstyrelsernas arbete, desamma dock ingalunda äro af den väkt,

att de kunna inverka på frågan om de för länsstyrelserna erforderliga

arbetskrafter. Emellertid torde man kunna säga, att förslagens genomförande

borde bereda tillfälle för vederbörande landshöfdingar och

länsstyrelsernas afdelningschefer att åt de på dem beroende, mångfaldiga

och olikartade frågor af större vikt ägna ökad omsorg och

arbete, en förmån, som ingalunda må underskattas. För närvarande

har jag i afseende å dessa förslag allenast den hemställan att göra,

att • de måtte komma under ompröfning, då fråga föreligger om utfärdande

af ny instruktion för länsstyrelserna.

Af väsentligen större betydelse synas mig de under punkterna 3

och 5 anmärkta förslag.

Vidkommande då först förslaget under punkten 5, angående viss

minimitid för tjänstemäns och betjäntes närvaro å tjänsterummen hvarje

söckendag, har den frågan varit föremål för Riksdagens pröfning år

1907 i sammanhang med godkännande af aflöningsstat lör statskontoret.

Med åberopande af Riksdagens skrifvelse i nyssnämnda ärende den 14

maj 1907 och då Kungl. Maj:t genom nådiga brefvet den 17 oktober

1907, angående ny instruktion och aflöningsstat för statskontoret, godkänt

hvad riksdagen i detta ämne beträffande statskontoret för sin del

beslutit, finner jag väl följdriktigheten fordra, att enahanda bestämmelse,

som i detta hänseende meddelats för statskontoret, bör gälla

vid lönereglering för landsstaten, såvidt rörer de vid länsstyrelserna

anställda tjänstemän och bétjänte. Men jag har, hvad angår tillämpningen

af en eventuell sådan föreskrift för länsstyrelsernas tjänstemän,

ansett mig icke böra underlåta att fästa uppmärksamhet vid det förhållandet,

att länsstyrelsernas ämbetslokaler flerstädes äro till utrymmet

så begränsade, att ända till sju tjänstemän understundom nödgas

förrätta sitt arbete i ett och samma rum, ett förhållande, som, oafsedt

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

de nr sanitär synpunkt mindre tillfredsställande verkningarna däraf,

utan allt tvifvel länder till men för åtminstone det rent intellektuella

arbetet och följaktligen torde komma att, där lokala förhållanden med

nödvändighet sådant påkalla, medföra eftergift från en kategorisk bestämmelse

om vistelse å ämbetsrummet under viss minimitid.

Hvad därefter angår förslaget under punkten 3 därom, att bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878, angående sättet

för skriftväxling i vissa handräckningsärenden, skulle utsträckas att

gälla dylika ärenden i allmänhet samt innefatta föreskrift, att där angifna

förfaringssätt borde tillämpas i alla de fall, där ej särskilda omständigheter

kräfde annat förfarande, bör jag till en början erinra

därom, att genom ofvanberörda kungörelse förklarats, att för domstol,

civil och ecklesiastik ämbetsmyndighet samt ämbets- och tjänsteman

hinder icke möter, att, när i ärende, som till dess befattning hör, inhämtandet

af någon upplysning eller, såvidt fråga icke är om indrifning

af andra penningemedel än de i § 6 af nådiga förordningen den

12 juli 1878 omförmälda, påkallandet af någon handräckningsåtgärd kraf

nöden, i sådant afseende utan anlitande af annan myndighets medverkan

göra framställning hos den, hvilken enligt lag eller särskild

författning det tillkommer att sådan upplysning anskaffa eller ämbetsåtgärd

vidtaga, hvarefter den upplysning eller underrättelse, som af

den emottagna framställningen föranledes, bör, när så lämpligen ske

kan, i samma ordning lämnas den, från hvilken framställningen kommit.

Då i § 6 af nådiga förordningen den 12 juli 1878 omförmälas

endast kommunalutskylder och församlings afgifter till prästerskapet,

för hvilkas indrifning omedelbar handräckning redogörarne emellan

således är i förordningen den 11 oktober 1878 medgifven, lärer gifvetvis

i förevarande fall hafva åsyftats att från omedelbart handräckningsförfarande

undantaga dels de Ȍrliga utskylder och afgifter till kronan

äfvensom sådana utskylder och afgifter eller sammanskott af menigheter,

som enligt gifna stadganden skola uppbäras och redovisas af

dem, som uppbörden af utskylderna till kronan åligger», hvarom allt

stadgas i uppbördsreglementet den 10 maj 1895, dels böter, om hvilkas

indrifning stadgas i nådiga kungörelsen angående redovisning inom

länen för verkställigheten af meddelade bötesbeslut och för influtna

bötesmedel den 5 juli 1884, dels ock slutligen expeditionslösen eller

andra medel af hvad slag som helst, hvarom icke i författningarna

stadgats något särskildt indrifningsförfarande.

Löneregleringskommitténs förslag i denna del omfattar tydligen

två önskemål, det ena att bestämmelserna i kungörelsen den 11 oktober

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

25

1878 måtte ändras därhän, att uti sådana ärenden, som i kungörelsen

afses, vederbörande skola vara skyldiga att, utan anlitande af länsstyrelse

såsom mellanhand, skriftväxla direkt, så framt ej i särskilda fall

anses erforderligt att jämväl erhålla länsstyrelsens yttrande eller att

eljest bringa ärendet till dess kännedom; det andra, att författningens

bestämmelser om direkt skriftväxling måtte utsträckas att gälla äfven

ärenden angående handräckning för uttagande af de här ofvan omnämnda

kronoutskylder och afgifter, som i sammanhang med dem debiteras

och uppbäras, böter samt andra handräckningsmedel.

Kommittén har härom hört länsstyrelserna, af hvilka, beträffande

det förra önskemålet, flertalet förklarat sig anse det påkalladt och

tjänligt, att till lättnad för länsstyrelserna bestämmelser träffades,

hvarigenom i högre grad än hittills framställningar från andra myndigheter

i fråga om upplysningar eller annan handräckning skedde

direkt till de länsstyrelserna underlydande tjänstemän i orterna. Af

annan mening voro dock sju länsstyrelser, uppenbarligen ur kontrollsynpunkt.

Beträffande åter frågan om utsträckning af 1878 års sist åberopade

författning att gälla äfven kronoutskylder och böter m. in., hafva

tretton länsstyrelser ansett detta likaledes ur kontrollsynpukt icke tillrådligt;

fyra hafva menat, att för erforderlig kontroll magistrater och

kronofogdar borde begära handräckning för indrifning af kronoutskylder

och böter hos länsstyrelsen i det egna länet, men denna — såsom

uppgifvits redan vara praxis — vända sig till vederbörande magistrater

och kronofogdar i andra län; öfriga sju länsstyrelser hafva förordat

den ifrågasatta förändringen, hvarvid särskildt framhållits, att utöfvandet

det oaktadt af erforderlig kontroll i viss mån skulle underlättas

genom de i nådiga kungörelsen den 10 juli 1899 meddelade bestämmelser

angående inventeringar hos kronofogdar och andra utmätningsmän.

Då sålunda flera länsstyrelser bestämdt uttalat, att den nödiga

kontrollen skulle försvagas genom den föreslagna förändringen af bestämmelserna

i nådiga kungörelsen den 11 oktober 1878, hafva kammarkollegium

och statskontoret i sitt utlåtande funnit förändringen

mindre välbetänkt och således afst-yrkt förslaget i denna del.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag funnit de

betänkligheter öfverdrifna, hvilka uttalats dels emot att göra den direkta

skriftväxlingen emellan de i 1878 års kungörelse afsedda ämbetsmyndigheter

och vederbörande i orterna obligatorisk i stället för fakultativ,

dels emot utsträckning af författningen att gälla äfven kronout
Bili.

till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 58 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

skylder och böter m. m. Särskildt gäller detta, när man, hvad beträffar

obligatorisk direkt skriftväxling, velat motsätta sig denna ur kontroll,

synpunkt. Det synes mig nämligen ligga i sakens natur, att omt. exlänsstyrelsen

i rikets nordligaste län har behof af handräckning hos en

kronolänsman i det sydligaste, denna handräckning bör och skall vid

direkt hänvändning, såvidt på länsmanen beror, lämnas lika snabbt,

som om den äskats af länsmannens egen länsstyrelse. Att i detta fall,

för kontrollens skull, påkalla förmedling af länsstyrelsen i det sistnämnda

länet, hvilken måhända i sin ordning skulle anlita såsom mellanhand

den kronofogde, under hvilken den ifrågavarande länsmannen sorterade,

lärer icke vidare böra få förekomma. Blifva föreskrifterna

ändrade i riktning af obligatorisk skriftväxlings införande i nu förevarande

fall, lära myndigheterna ingalunda sakna medel i sin hand att

ernå den erforderliga kontrollen. Däremot säger det sig själft, att i

de fall, då det ur någon synpunkt kan pröfvas af vikt, att ärendet blir

föremål för en förmedlande myndighets uppmärksamhet, dennas ämbetsåtgärd

af vederbörande anlitas.

Hvad åter beträffar förslaget att utsträcka tillämpningen af nådiga

kungörelsen den 11 oktober 1878 att gälla jämväl i afseende på indrifning

af kronoutskylder och böter, kan det visserligen ej bestridas, att

den nu stadgade inskränkningen härutinnan — hvilken nödgar magistrater

och kronofogdar att i fråga om handräckning för indrifning af

dylika medel hos från staden eller fögderiet afflyttade personer vända

sig till sin länsstyrelse — lämnar denna tillfälle att öfva kontroll öfver

handhafvandet af dessa indrifningsärenden. Länsstyrelsen kan och bör

nämligen vid mottagandet af redogörarens redovisning för dylika balanserande

medel jämföra de lämnade uppgifterna med sitt handräckningsdiarium.

Men förutom det, att denna kontroll icke omfattar de kronoutskylder

och böter, som stå ute inom staden eller fögderiet, ej heller

resterande kommunalutskylder, har det påpekats, att erforderlig kontroll

numera i viss mån underlättats genom de i kungörelsen den 10 juli

1899 meddelade bestämmelser angående inventeringar hos kronofogdar

och andra utmätningsmän under förutsättning . naturligtvis, att dessa

bestämmelser tillämpas på ett sådant sätt, att ändamålet med inventeringarna

verkligen ernås. I ett visst samband med denna kontroll

står därjämte, enligt min uppfattning, den sistnämnda dag meddelade

föreskriften om kronofogdes skyldighet att enligt fastställdt formulär

föra kassajournal, hvaraf summariskt utdrag skall för hvarje kvartal till

Kungl. Maj:ts befallningshafvande insändas. Skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande

för öfrigt vid granskning af kronofogdens redogö
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

27

relse för utestående kronouppbördsmedel och böter finna, att ett mera

afsevärdt belopp balanserar eller att föreskrifven redovisningstid väsentligt

öfverskridits, har Kung!. Maj:ts befallningshafvande i hvarje fall

utvägar att förskaffa sig erforderlig utredning. Däremot synes mig

icke, på sätt ifrågasatt varit, böra stadgas skyldighet för den, hos

hvilken handräckning begäres, att därå afgifva erkännande enligt gifvet

enkelt formulär, hvilket erkännande uppbördsmannen skulle hafva

att bifoga redovisningen. Ett sådant erkännande skulle, åtminstone i

de fall att handräckningen omfattar flera personer, blifva i anseende

till expeditionen ganska betungande.

Lika med löneregleringskommittén anser jag således, att goda skäl

tala för att kungörelsen den 11 oktober 1878 ändras därhän, att dels

den däri antydda direkta skriftväxlingen göres obligatorisk i stället för

fakultativ, så framt icke i särskilda fall anses erforderligt, att jämväl

erhålla länsstyrelsens yttrande eller att eljest bringa ärendet till dess

kännedom; och dels att författningens bestämmelser om direkt skriftväxling

måtte utsträckas att gälla äfven ärenden angående handräckning

för uttagande af de här ofvan omnämnda kronoutskylder och afgifter,

som i sammanhang med dem debiteras och uppbäras, böter samt

andra handräckningsmedel.

Men jag har för denna min åsikt ännu ett skäl. Omdömet,

i hvad mån ifrågavarande handräckningsbestyr tynga på landskontorets

arbetsbörda, bär visserligen i de utaf länsstyrelserna afgifna yttranden

varit olika. Men då antalet däraf föranledda skrivelser från visst håll

uppgifvits till tusental, vill det synas uppenbart, att, om än för denna

expedition anlitas underordnade arbetskrafter, ärendena dock utgöra en

verklig tunga för landskontoren. För den händelse Eders Kungl. Maj:t

bifaller det förslag jag här nedan har att gorå beträffande indragning

af räntmästarsysslan och öfverflyttning till riksbankens kontor i residensstäderna

af alla bestyr vid länsstyrelsens kassarörelse, xommer

otvifvelaktigt att till landskontoret förläggas en väsentlig del af den

bokföring, som nu besörjes af räntmästaren. Det har därför synts mig

af synnerlig vikt att genom befrielse för landskontoret af den vidlyftiga

handräckningsexpedition, hvarom nu är fråga, bereda landskamreraren

ökad möjlighet att ombesörja den genom räntmästartjänstens

indragning landskontoret tillkommande arbetsbörda. Och det synes

mig icke finnas något tvifvel därom, att den arbetskraft, som nu användes

för liandräckningsexpeditionen, om än kvalitativt underordnad,

bör kunna blifva användbar vid den nya bokföring, som vid en eventuell

indragning af ränteriet lärer komma att förläggas till landskontoret.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Landträntmä
starsysslans
indragning.

1873 års

landestatskommitté.

Slutligen har jag i detta sammanhang att fästa uppmärksamhet

därå, att den föreslagna ändringen af kungörelsen den 11 oktober

1878 berör i första rummet nådiga förordningen angående förändrade

föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalutskylder,

allmänna afgifter m. m. den 12 juli 1878, vidare nådiga kungörelsen

angående redovisning inom länen för verkställigheten af meddelade

bötesbeslut och för influtna bötesmedel den 5 juli 1884 samt slutligen

uppbördsreglementet den 10 maj 1895. Åt vederbörande statsdepartement

torde få uppdragas att gemensamt med civildepartementet bereda

frågan om de författningsförslag, som med anledning af den nu berörda

frågan kunna påkallas.

Landträntmästartjänsterna.

I fråga om länsstyrelsernas organisation har löneregleringskommittén

haft att behandla spörsmålet, huruvida möjlighet kunde förefinnas

att indraga någon tjänstebefattning hos länsstyrelserna eller, om så ej

funnes kunna ske, huruvida möjligt vore att, förutom genom åtgärder

i andra afseenden, jämväl genom förändringar i organisativa hänseenden

utvinna mera arbete af vissa befattningars innehafvare, och har

kommitténs uppmärksamhet därvid kommit att särskildt fästas vid landträntmästartj

änsterna.

Redan den år 1873 tillsatta landsstatskommittén hade framhållit,

att landträntmästartjänsterna i allmänhet icke gåfve full sysselsättning

åt deras innehafvare, samt därföre föreslagit dessa tjänsters indragning på

sådant sätt, att i stället skulle å hvarje landskontor anställas en länskassör

med åliggande att handhafva landtränterigöromålen och i öfrigt

biträda med det arbete å landskontoret, som blefve honom förelagdt.

Nästan alla Kung!. Majrts befallningshafvande såväl som ämbetsverken,

som fingo yttra sig öfver kommittéförslaget, afstyrkte den föreslagna

indragningen, och vederbörande departementschef ansåg ock,

att landträntmästarbefattningarna borde bibehållas, därvid likväl borde

vid utfärdande af ny instruktion tagas under öfvervägande, huruvida

icke vissa landskontorsgöromål kunde öfverflyttas på räntmästarne.

Kungl; Maj:t lämnade sitt bifall till hvad departementschefen

anfört och framlade förslag till lönereglering för landträntmästarne vid

1880 års Riksdag. Löneregleringeu genomfördes emellertid icke förrän

vid 1883 års Riksdag, och i den nådiga kungörelse, som den 22 juni

1883 utfärdades angående villkoren för åtnjutande af de ändrade löneförmånerna,

stadgades, bland annat, skyldighet för landträntmästaren .

att lämna det biträde vid göromålen å landskontoret, som kunde varda

honom genom i vederbörlig ordning utfärdad instruktion ålagdt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

29

Löneregleringskommittén har som sagdt uti sitt förslag återupp- !yn^g2le^” g

tagit frågan om indragning af landträntmästartjänsterna. Kommittén kommitté,

har därvid intagit samma ståndpunkt som 1873 års landsstatskommitté

samt framhållit, att, om också sistnämnda kommittés förslag i denna

del icke vann bifall, såväl regering som Riksdag likväl delat uppfatt.

ningen, att landträntmästarne, åtminstone under vissa tider och förhållanden,

icke skulle blifva af sin tjänst fulltsysselsatta. Den fortgående

ökningen af länsstyrelsernas göromål hade väl gjort sig gällande äfven

å landtränterierna, men de från landtränterierna af kommittén infordrade

uppgifterna angående omfattningen af deras göromål gåfve dock

vid handen, att missförhållandet med otillräckliga göromål för landträntmästarne

åtminstone flerstädes fortfarande ägde giltighet. Någon

särskild instruktion i det med ofvannämnda nådiga kungörelse den 22

juni 1883 afsedda syfte hade aldrig blifvit utfärdad, och, ehuru landträntmästarne

i flera län biträdt med landskontorsgöromål, framginge

dock utaf kommitténs utredning, att denna tjänstemans arbetskraft i

allmänhet icke tillräckligt tillvaratagits. Uppenbart vore ock, att, därest

landträntmästaren kvarstode i sin nuvarande ställning såsom föreståndare

för en mera fristående afdelning inom länsstyrelsen, detta skulle

försvåra utkräfvande af hans biträde i önskvärd och tillbörlig omfattning

vid landskontorsgöromålen.

Kommittén har vidare erinrat, hurusom fyra länsstyrelser i sina

på grund af nådigt cirkulär den 25 oktober 1901 afgifna underdåniga

utlåtanden rörande möjlighet till indragning af tjänster genom förenklingar

i förvaltningen ifrågasatt landträntmästartjänsternas indragning

samt öfverflyttande af eu del af landtränteriernas åligganden på riksbankskontoren

och resten på landskontoren. Huruvida till minskning

af göromålen å landtränteriet en del af dess åligganden lämpligen

skulle kunna öfverflyttas på riksbanken, vore emellertid, förmenade kommittén,

ett spörsmål, hvarom meningarna hos dem, saken rörde, torde

vara ganska delade. Att särskildt inbetalningar borde kunna hos länsstyrelserna

lika väl som hos statskontoret i större utsträckning än nu

ske genom riksbankskontoren, syntes kommittén vara påtagligt. Äfven

utbetalningar borde, åtminstone beträffande större belopp, kunna verkställas

genom dessa kontor. Denna fråga torde dock icke kunna lösas

enbart ur synpunkten af hvad en lämplig organisation inom länsstyrelserna

kräfde, utan därvid borde hänsyn tagas äfven till dess inverkan

på arbetet och behofvet af tjänstemän vid riksbankskontoren.

Någon närmare utredning, i hvilken omfattning riksbankens öfver*

tagande af länsstyrelsernas kassagöromål skulle kunna gå för sig, har

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Beservationer.

Länsstyrelserna

och

ämbetsverken.

Anförda

skäl emot

kommittéförslaget.

kommittén emellertid icke åstadkommit utan åtnöjt sig med nyssberörda

antydningar samt på grund af dem uttalat den meningen, att länsstyrelsernas

kassamedel därigenom kunde än ytterligare förminskas samt

att landträntmästarnes bibehållande för handhafvande af dessa kassagöromål

icke vore af behofvet påkalladt.

Kommittén har sålunda icke förbundit sitt förslag till indragning

af landtränterierna med någon väsentlig omorganisation af länsstyrelsernas

penningeförvaltning utan i likhet med 1873 års landsstatskommitté

hemställt, att landtränterigöromålen skulle öfverffyttas till landskontoret

att därstädes bestridas af en särskild tjänsteman med benämning

länskassör och bokhållare och med skyldighet att utöfver kassörsgöromålen

biträda med andra göromål å landskontoret. Åt denna tjänsteman

borde enligt kommitténs förslag beredas samma aflöningsförmåner

som åt länsnotarie!* och länsbokhållare med allenast den skillnaden, att

denna nya tjänsteman skulle äga att tillsvidare åtnjuta de till landträntmästaren

nu utgående sportler.

Inom kommittén har emellertid icke rådt enighet om detta förslag,

utan hafva de båda af Ivungl. Maj:t förordnade särskilda representanterna

för landsstaten på anförda skäl afstyrkt den af kommitténs

flertal föreslagna omregleringen af landträntmästartjänsterna.

Denna de båda landsstatsrepresentanternas mening har omfattats

af icke mindre än nitton länsstyrelser såväl'' som af ämbetsverken i

deras öfver kommittéförslaget afgifna yttranden, därvid dels åberopats

samma skäl, som legat till grund för 1883 års Riksdags beslut om landträntmästare’änsternas

bibehållande dels ock ytterligare framhållits flera

betänkligheter emot nedsättning af dessa tjänstemäns aflöningsförmåner,

så länge uppbörd och utbetalningar till stora belopp allt fortfarande

ginge genom deras händer.

De skäl, som anförts emot kommittéförslaget i fråga om landtränterierna,

äro hufvudsakligen följande.

Såvidt förslaget afsåge utvinnandet af större arbetsresultat af ifrågavarande

tjänstebefattningar, innebure detsamma i själfva verket icke

annat än en betydelselös förändring af benämningen å tjänsten med åtföljande

lägre aflöning, alldenstund de nuvarande landträntmästarne

redan med nu gällande bestämmelser kunde påläggas samma tjänsteåligganden,

som skulle tillkomma länskassörerna.

Med namnförändringen följde emellertid äfven en förändring i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

31

tjänsteställning, som medförde, att ansvaret för ränterig’öromålens behöriga

gång och räkenskapens upprättande inom rätt tid komme att

öfverflyttas på landskamreraren. Med afseende å göromålens ökning år

för år borde reformer inom länsstyrelserna hellre gå ut på att skärpa

ansvarskänslan vid de särskilda tjänstebefattningarna och sålunda mera

fördela ansvaret än att, såsom här föresloges, aflyfta det hufvudsakliga

ansvaret från en tjänsteman för att i stället öka ansvar och arbete för

landskamreraren, som i allt fall hade mycket nog att sköta.

Nedsättningen af aflöningsförmånerna vore icke heller lämplig, så

länge tjänsten vore förenad med betydande uppbörd, utan borde denna

uppbördstjänst vara så aflönad, att tjänsteinnehafvaren icke genom ekonomiskt

betryck komme i frestelse att brista i redbarhet.

Den af kommittén antydningsvis ifrågasatta minskningen af landtränteriernas

handkassor genom öfverflyttande af en del af kassarörelsen

på riksbanken vore icke ägnad att göra befattningarne mindre ansvarsfulla

såsom uppbördstjänster. Visserligen hade kommittén icke närmare

utvecklat, i hvad mån en sådan öfverflyttning skulle ske, men helt

säkert komme den hufvudsakliga uppbörden att fortfarande gå genom

ränterierna. Minskningen af handkassorna blefve vid sådant förhållande

icke af någon betydelse i fråga om uppbördsansvaret, men komme

otvifvelaktigt att föranleda ökadt arbete genom nödvändigheten att i

större utsträckning utfärda invisningar.

Olämpligheten af lönenedsättningen framträdde desto skarpare, som

själfva kontrollen å uppbörden försvårades eller rent af skulle bringas

i fara genom den föreslagna omregleringen. Med landträntmästarens

nuvarande i förhållande till landskontoret och landskamreraren mera

fristående tjänsteställning hade en fullt tillfredsställande kontroll å landtränteriet

kunnat utöfvas med ledning af kontrollbokföringen å landskontoret.

Äfven om efter omregleringen den nuvarande dubbla bokföringen

komme att bibehållas, skulle emellertid dessa räkenskaper i

viss mån förlora sin hufvudsakliga betydelse såsom hvarandra kontrollerande,

då hela räkenskapen komme att föras å landskontoret med dess

chef såsom ansvarig för densamma. Den rent personliga kontrollen

blefve äfvenledes af mindre värde, sedan handhafvaren af kassarörelsen

fråntagits sin nuvarande mera själfständiga ställning och blifvit en

landskamreraren direkt underordnad tjänsteman, som kanske dessutom

vissa tider komme att på förordnande tjänstgöra såsom landskamrerare.

Länskassörstjänsten blefve nämligen efter löneminskningen en öfvergångstjänst,

som med afseende å sportlerna säkerligen komme att i

afvaktan på vidare befordran sökas af länsbokhållaren. Länskassören

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departementschefen.

Riksbankens

öfvertagande

af länsstyrelsernas

kassarörelse.

blefve alltså den, som på grund af erfarenhet och tjänstemeriter i allmänhet

vore närmast att komma ifråga till landskamrersförordnanden.

Befattningens egenskap af öfvergångstjänst komnie tillika att medföra

täta ombyten af innehafvare, hvithet icke kunde verka annat än

ytterst menligt för det allmänna, framför allt med hänsyn till uppbörden,

men äfven därföre, att rutin vore i hög grad behöflig vid denna tjänsts

utöfvande, särskilt i de större länen, där ränterigöromålen vissa tider

vore mycket brådskande.

Hvad sålunda anförts har jag funnit vara fullt öfvertygande i fråga

om olämpligheten af en omreglering i enlighet med löneregleringskommitténs

förslag. Efter min uppfattning innebär detta förslag icke

en indragning af landträntmästare''änsterna utan deras bibehållande med

en för uppbördskontrollen skadlig, men i öfrigt oväsentlig, förändring

af tjänsteställningen samt med en försämring i lönevillkor, hvilken icke

medför någon afsevärd besparing för statsverket men kan befaras till

skada för staten förminska dessa uppbördstjänstemäns vederhäftighet.

Om det sålunda skulle befinnas nödvändigt att låta länsstyrelsernas

kassarörelse handhafvas af en länstyrelsens tjänsteman, anser jag alltså

den nuvarande landträntmästartjänsten obetingadt vara att föredraga

framför den föreslagna länskassörstjänsten. Emellertid har jag alldeles

icke kännt mig öfver tygad, att möjlighet saknas till länsstyrelsernas

befriande från den penningförvaltning, som omhänderhafves af landtränterierna.

Sedan frågan om landträntmästaretjänsternas indragning''

senast förekom till behandling af Kungl. Maj:t och Riksdagen, har densamma

så till vida kommit uti ett nytt läge, att riksbankskontor inrättats

uti alla länens residensstäder, hvadan anledning förekommit

undersöka, huruvida det icke kunde låta sig göra att helt och hållet

öfverflytta länsstyrelsernas kassarörelse på riksbankskontoren. Tanken

härpå har icke heller varit främmande för länsstyrelserna, af

hvilka flera, såsom förut blifvit nämndt, redan i sina på grund af nådiga

cirkuläret den 25 oktober 1901 afgifna underdåniga utlåtanden yttrat

sig om en sådan möjlighet och än mera i sina underdåniga utlåtanden

öfver löneregleringskommitténs förslag framhållit lämpligheten af att

låta riksbanken öfvertaga kassarörelsen i dess helhet.

Statskontoret har äfvenledes redan uti sitt underdåniga utlåtande

af den 14 oktober 1902 förklarat sig anse, att landträntmästare''änsternas

indragning icke skulle verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande

ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet. Ehuru

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

33

sedermera kammarkollegium och statskontoret i sitt utlåtande i anledning

af löneregleringskommitténs förslag funnit sig icke för det dåvarande

kunna tillstyrka en sådan indragning, framgår tydligen af utlåtandet,

att denna ämbetsverkens ståndpunkt härledt sig från saknaden af

utredning om den inverkan omregleringen komme att hafva på landskontorens

och riksbankens öfriga åligganden.

Det har därför varit angeläget att söka åstadkomma en sådan

utredning för att tillse, om med räntmästartjänstens indragning ett betryggande

sätt för kassarörelsens öfverflyttning till riksbanken kunde

utfinnas utan alltför stor ökning af arbetet hos länsstyrelserna och

riksbankskontoren. I sådant afseende har uppdragits åt särskildt tillkallade

sakkunniga från olika länsstyrelser att verkställa eu ingående

undersökning af detta spörsmål för att tillse, om frågan kunde tillfredsställande

ordnas; och hafva dessa till departementschefen aflämnat

en promemoria, hvilken torde få fogas såsom bilaga vid detta protokoll

och för hvars innehåll jag följaktligen anser mig böra endast i

största korthet här redogöra.

Enligt det af de sakkunnige uppgjorda förslaget skulle alla utbe- utbetalningar.

talningar för länsstyrelsens räkning göras af riksbankens vederbörande

kontor på grund af checker, utfärdade af länsstyrelsen och i allmänhet

ställda till viss man. Den som hade fordran hos länsstyrelsen och

själf inställt sig för betalnings erhållande skulle alltså få mottaga check

å beloppet. Emellertid skulle inställelser personligen eller genom ombud

för lyftande af medel hos länsstyrelsen icke vara behöfliga, utan

skulle, efter det rekvisitionshandlingarna med posten till länsstyrelsen

inkommit samt där undergått granskning, till vederbörande med tjänstepost

utsändas check å det till betalning godkända beloppet. I fall,

där sådant kunde anses lämpligare såsom vid flera utbetalningar tillhörande

samma anordningstitel, skulle länsstyrelsen för undvikande af

alltför många checker kunna utfärda eu enda till länsstyrelsens egen

order ställd check å hela sammanlagda utbetalningsbeloppet jämte anmodan

att till vederbörande på tjänstepost afsända medlen enligt en

specifik förteckning, upptagande namn, adress och belopp.

Checkerna borde numreras i löpande ordningsföljd från årets

början till slut samt bokföras af länsbokållaren, hvilken jämväl hade

att kontrasignera checkerna, innan de till länsstyrelsens underskrift

framlades. Äfvenledes hade länsbokhållaren att före framläggandet förse

rekvisitionshandlingarne med bevis om granskning samt hänvisning till

vederbörligt checknummer. Länsstyrelsen hade därefter att ingå i pröfBih.

till Rilcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Uäft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

ning af rekvisitionshandlingarna, fatta beslut ifråga om betalningen

och underskrifva check å godkändt belopp. Själfva utbetalningsbeslutet

finge alltså anses ligga uti den underskrifna checken, hvadan särskild

utanordning icke därförut eller samtidigt borde behöfva utfärdas och

underskrifvas utan kunde anstå till något senare tillfälle. Därigenom vunnes

en betydande lättnad i landskontorsarbetet, då möjlighet bereddes

landskontoret att för hvarje månad sammanslå flera eller alla till samma

anordningstitel hörande rekvisitionshandlingar uti en anordning, hvilken

lättnad bestode uti minskadt besvär icke blott med anordningars utskrifvande

och underskrifvande utan äfven med själfva bokföringen, som

komme att upptaga ett betydligt mindre antal utgiftsposter än som eljest

behöfde förekomma. Länsstyrelsens utanordningar blefve alltså icke

såsom nu beslut om betalning, utan finge mera karaktären af beslut,

huru och under hvilka titlar de förut under månaden genom checker

gjorda utbetalningarna skulle i räkenskapen afföras.

I arbetsbesparingssyfte hafva de sakkunnige vidare ansett länsstyrelserna

böra befrias från anskaffande af vederbörandes kvittenser

å erhållna betalningar. Då länsstyrelsen icke komme att med kontanta

medel bestrida betalningar utan med checker, som af riksbanken inlösas,

sedan de blifvit vederbörligen kvitterade, borde särskilda kvittenser

å länsstyrelsens verifikationshandlingar vara obehöfliga. Det

borde, enligt de sakkunniges mening, vara tillräckligt, att rekvisitionshandlingarna

försetts med hänvisningar till vederbörliga checknummer,

äfvensom att länsstyrelsen uti de af länsstyrelsen underskrifna anordningarna

intygade, att anordningarna betalts genom checker, hvilka till

nummer och belopp uti anordningstexten specificerats. Riksbanken skulle

dessutom dagligen till länsstyrelsen lämna uppgift å inlösta checker,

upptagande checkernas nummer och belopp äfvensom de personer, till

hvilka checker utfärdats, hvarjämte riksbanken, i händelse medel enligt

länsstyrelsens anmodan på sätt förut nämnts blifvit af riksbanken

utsända enligt förteckning, skulle till länsstyrelsen återsända det ena

exemplaret af den i två exemplar utskrifna förteckningen, försedt med

attest, att riksbanken verkställt utbetalningarna. Dessa riksbankens

uppgifter å inlösta checker äfvensom attester om verkställda utbetalningar

borde ur revisionssynpunkt kunna godkännas såsom bevis, att

länsstyrelsens i räkenskapen afbörda utgifter blifvit bestridda och kommit

rätta vederbörande till godo.

Checkerna skulle dragas å statskontorets giroräkning, där länsstyrelsen

skulle hafva jämväl diverse verks medel innestående.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

35

Inbetalningar af medel till länsstyrelsen skulle, enligt de sakkunniges

förslag, göras hos riksbankens vederbörande kontor, som skulle

upptaga inbetalningarne å statskontorets giroräkning och därå lämna

vanliga girokvitton. Girokvittot borde insättaren, om han personligen

eller genom ombud inställt sig för att leverera medel, aflemna till

landskontoret jämte reversal i två exemplar, hvaraf landskontoret skulle

behålla ena exemplaret tillika med girokvittot samt återställa det andra

exemplaret till insättaren, försedt med bevis, att medlen enligt girokvitto

levererats i riksbanken och behörigen antecknats i landskontoret.

Reversalen skulle numreras i löpande ordningsföljd från årets

början till slut och bokföras i länsräkenskapen. Lika litet här som

vid utbetalningar skulle emellertid inställelser personligen eller genom

ombud behöfva ifrågakomma. Levereringarna kunde jämväl med allmänna

posten insändas till riksbanken med bifogande af de för landskontoret

afsedda reversalen, och borde i sådant fall åligga riksbanken

att hvarje dag omedelbart efter kassatimmens slut aflämna reversal och

girokvitton till landskontoret, som, efter levereringarnes antecknande,

till vederbörande insättare med tjänstepost borde öfversända ena exemplaret

af reversalen med åtecknadt bevis af innehåll, som förut nämnts.

I sammanhang därmed borde riksbanken äfvenledes hvarje dag aflämna

summarisk uppgift å de för dagen insatta medel.

Riksbanken skulle enligt förslaget icke öfvertaga förandet af någon

del utaf länsräkenskapen, utan borde denna fortfarande åligga

länsstyrelsen och då närmast länsbokhållaren. Denna räkenskap, hvilken

komme att motsvara den nuvarande ränteriräkenskapen, blefve

emellertid högst väsentligt drygare än den, länsbokhållaren för närvarande

hade att föra. Då själfva tekniken vid räkenskapens förande

vore jämförelsevis lätt inlärd, ansåge de sakkunnige, att biträde med

lägre kvalifikationer kunde ställas till länsbokhållarens förfogande vid

bokföringsarbetet.

Med afseende å det ökade arbetet som förslaget skulle medföra

för länsbokhållaren och äfven för landskamreraren vore det emellertid

nödvändigt att länsstyrelserna i sammanhang med räntmästare''änsternas

indragning blefve befriade från omhänderhafvande af stämpelförråden.

De sakkunnige, som under hand inhämtat, att fullmäktige

i riksbanken icke vore benägna att låta riksbankskontoren öfvertaga

stämpelförråden, hafva därföre tänkt sig, att statskontorets stämpelbyrå

kunde träda i direkt förbindelse med stämpelförsäljarne i landsorten.

Med nu i riket befintliga kommunikationer borde detta utan

afsevärda svårigheter låta sig göra. Det måste ju visserligen antagas,

Inbetalningar.

Bokföringen.

Stämpelför''

råden.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Pensionsutbe

talningar.

Riksbanks
fullmäktige.

att detta skulle kräfva något ökad personal å vederbörlig afdelning i

statskontoret, men arbetsbesparing skulle gifvetvis vinnas, om detta

arbete lades i händerna på personer, som uteslutande hade att därmed

syssla, i stället för att lägga arbetet på landskamreraren eller annan

landskontorstjänsteman, som då måste dagligdags gång efter annan afbryta

sitt egentliga arbete för att gå till stämpelförrådet och uppräkna

samt expediera stämplar.

Ett annat landtränteriernas åliggande, som efter landträntmästartjänsternas

indragning skulle blifva besvärligt att sköta å landskontoret,

vore pensionsutbetalningar för åtskilliga pensionskassor, nämligen folkskollärarnes

pensionsinrättning och änke- och pupillkassa, elementarlärarnes

vid allmänna läroverken änke- och pupillkassa, arméns pensionskassa

samt flottans pensionskassa. De sakkunnige hafva tänkt sig

att dessa pensionsinrättningar borde kunna på annat sätt ombesörja

sina pensionsutbetalningar, exempelvis genom postsparbankerna i riket.

Öfver detta förslag hafva utlåtanden inhämtats från fullmäktige i

riksbanken äfvensom från statskontoret länsstyrelserna, styrelsen för

postsparbanken och direktionerna för ofvanberörda pensionsinrättningar.

Fullmäktige i riksbanken, som ansett sig hafva att öfverväga den

föreslagna anordningen endast i hvad anginge riksbanken, hafva i sitt

utlåtande förklarat sig från denna synpunkt icke hafva funnit något

att erinra mot lämpligheten eller möjligheten af anordningens genomförande.

Enligt 17 § banklagen vore riksbanken pliktig mottaga

penningar för statsverkets räkning samt verkställa utbetalningar af

dessa medel. Denna skyldighet medförde å andra sidan en ganska

afsevärd förmån för riksbanken, i det att statsverket icke ägde att å

dess hos banken innestående medel tillgodonjuta någon ränta. Vid

dessa förhållanden borde enligt fullmäktiges mening riksbanken söka

att, så långt med dess uppgift kunde vara förenligt, medverka till

nödiga förenklingar i statsförvaltningen, äfven om dessa skulle för

riksbanken medföra ökade förvaltningsutgifter.

Den i omförmälda P. M. åberopade tabell0) rörande in- och utbetalningar

in. in. vid landtränteri erna angåfve antalet inbetalningar till

ränterierna med jämförelsevis små siffror. Förmedlandet af dessa inbetalningar

samt aflämnandet af summariska uppgifter å de för hvarje

dag insatta medlen torde därför icke blifva för riksbankens kontor särdeles

betungande.

Annat torde, såsom ock af de sakkunnige anmärkts, förhållandet

blifva i afseende å verkställandet af utbetalningarna för länsstyrelsernas

räkning. Dessa utbetalningar fördelade sig naturligtvis ganska ojämnt

*) Se löneregleringskommitténs statist, utredningar [Bih. till betänkandet V] sid. 33.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

på årets olika dagar; och då nyss nämnda tabell för det län, som

visade största siffran, upplaga antalet utbetalningar till omkring 25 i

medeltal för hvarje arbetsdag, torde det med skäl kunna antagas, att

utbetalningarnas antal i detta län vissa dagar komme att räknas i

hundratal. Enahanda torde förhållandet blifva äfven i andra län. Att

expediera utbetalningar i sådant antal samma dag förteckning dära

mottagits, kunde riksbanken omöjligen åtaga sig. Det torde därför

blifva nödvändigt att, såsom äfven af de sakkunnige föreslagits, utsändandet

af medel enligt särskilda förteckningar inskränktes till vissa

bestämda dagar i veckan, förslagsvis två, samt att länsstyrelsen i tillräckligt

god tid till bankkontoret aflämnade de för utbetalningarna

dessa dagar afsedda förteckningar. Äfven med det rådrum, som härigenom

erhölles, torde det nog ej kunna undvikas att vid ett eller

annat kontor anskaffa ökad arbetshjälp, men den kostnad, som häraf för

kontoret uppkomme, motsvarades naturligtvis äfven af en ökning i

arbetskraft för kontorets verksamhet i dess helhet.

I den uppgjorda P. M. vore afsedt, att riksbanken skulle för hvarje

dag till länsstyrelsen lämna uppgift å inlösta checker, upptagande icke

blott checks nummer och belopp utan äfven namnet å den, till hvilken

check utfärdats.

De böcker, som i riksbanken fördes för girorörelsen, vore ej inrättade

för upptagande däri af namnen å dem, på Indika de för uttag

å giroräkning använda checker utställas. För sa vidt ifrågavarande

uppgift skulle kunna hämtas från bankens räkenskapsböcker, måste

således i böckerna uppläggas en särskild kolumn, upptagande dessa

namn. Denna anordning medförde uppenbarligen ett betydligt ökadt

bokföringsbesvär och vore för banken utan något som helst värde.

Skulle åter uppgiften hämtas från verifikationerna, blefve det härmed

förenade besväret knappast mindre.

Till följd häraf måste det för fullmäktige framstå såsom högst önskvärd^

att de ifrågavarande uppgifterna, som i och för sig föranledde

en högst väsentlig ökning af bankkontorens expeditionsgöromal, afsåge

allenast de inlösta checkernas nummer och belopp utan upptagande af

namnen. Fullmäktige funne uppenbart, att uppgifterna, äfven så beskaffade,

vore för länsstyrelserna själfva fullt tillräckliga. Och icke

ens för den reviderande myndigheten torde den fullständigare uppgiften

vara behöflig, detta så mycket mindre som myndigheten äfven på annat

sätt kunde öfva kontroll öfver utbetalningarna. Det vore nämligen så

anordnadt, att riksbanken vid hvarje månadsskifte till länsstyrelsen

aflämnade särskild förteckning, angifvande nummer och belopp å alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

af länsstyrelsen utställda, enligt kungl. kungörelsen den 8 april 1904

aviserade checker, hvilka ej blifvit vid kontoret infriade. Dessa förteckningar,

särskilt den som aflämnades vid årsskiftet, innefattade då

bevis, att alla öfriga af länsstyrelsen utställda checker verkligen blifvit

inlösta. Den kontroll, som härigenom vunnes, torde vara fullt betryggande

på samma gång som den uppenbarligen vore den enklast och

bekvämast möjliga.

I det fall att utbetalningar skulle äga rum genom riksbankens

försorg i enlighet med länsstyrelsens specifika förteckning, hade förutsatts,

att den åtföljande checken skulle ställas till länsstyrelsens egen

order. Det syntes fullmäktige lämpligare, att checken i sådant fäll

ställdes till riksbankens order.

Särekiidt ytt- Fullmäktiges sålunda afgifna utlåtande var åtföljdt af protokollsfuiim.

Törne- utdrag, utvisande, att herrar riksbanksfullmäktige R. Törnebladh och

biadh och Olof Jonsson anmält i viss mån afvikande mening.

Jonsson. . j ]jppe£ med öfrige fullmäktige hade reservanterna funnit det i

sin ordning,. att riksbanken i sin mån biträdde länsstyrelserna med

kassautbetalningar och för det ändamålet äfven finge öfvertaga vissa

därmed sammanhängande förvaltningsbestyr. Reservanterna ansåge sig

dock böra uttala tveksamhet om vidden af de ökade kostnader, som

genom det föreliggande förslaget skulle ådragas riksbanken. Det kunde

nämligen lätt inträffa, att vid åtskilliga om ej många afdelningskontor

behofvet af ökade arbetskrafter skulle visa sig större, än som nu kunde

tillförlitligt beräknas. . Till ej ringa del torde detta komma att bero af

den omständigheten, i hvad mån de nya åliggandena komme att falla

i ^större mängd och med större tyngd på vissa särskilda månadsdagar,

då göromålen redan förut plägat hopa sig och då svårigheter att snabbt

nog betjäna allmänheten kunde uppstå, allrahelst om pensionsutbetalningar

till vissa kårer skulle förekomma, hvarom ännu icke definitivt syntes

vara afgjordt. De ökade utgifter, som påkallades af riksbankeus öfvertagande.

af vissa förrättningar i stället för landtränterierna, borde naturligtvis

icke förbises vid uppgörandet af den föreslagna förändringens

debet och kredit i deras helhet.

_ Statskontoret tiar uti sitt utlåtande anfört, att det icke vore tillrådligt

att, såsom ifrågasatt blifvit, ordna utbetalningarna så, att utställlandet

af check skulle föregå utfärdandet af anordning. Det måste

nämligen anses vara af grundläggande betydelse, att anordningen blefve

aet primära, som följdes af utskrifvandet af anvisningen eller checken.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

39

Genom vederbörlig anteckning i den föreslagna journalen skulle visserligen

upplysning kunna vinnas om den utanordning, hvarje särskild

check afsåge; men uppskötes utskrifvandet af anordning och därmed

följande bokföring å vederbörlig anslagstitel — och ett sådant uppskof

hade de sakkunnige tänkt sig kunna i vissa fall utsträckas till

en hel månad — skulle icke, såsom önskligt vore, ett anslags ställning

vid hvarje tillfälle kunna öfverskådas.

Härmed sammanhängde nära frågan om sättet för utkvitterandet

af de utanordnade beloppen. Visserligen vore det sannt att, om riksbanken

lämnat uppgift, att en check blifvit inlöst, så innefattade detta

bevis därom, att beloppet blifvit utbetaldt. Men ur revisionssynpunkt

kunde —• oafsedt de svårigheter, som måste uppstå vid verifikationernas

ordnande — detta icke anses tillfredsställande, så länge icke jämväl

förelåge bevis att beloppet blifvit lyftadt af rätt person. Härutöfver

torde äfven kunna anmärkas, att under tiden mellan ckeckens

uttagande i landskontoret och dess inlösen i riksbanken statsverket

icke skulle äga något som hälst kvitto, hvilket gifvetvis måste anses

betänkligt, hälst om checken någon längre tid förblefve utelöpande.

Mot den sammanföring å statskontorets giroräkning af statsmedel

och diverse verks medel, hvilken blifvit af de sakkunnige förordad,

syntes jämväl erinringar böra göras. Utom det att en sådan sammanföring

skulle gifva en under vissa tider alldeles vilseledande uppfattning

om statskontorets verkliga kassaställning, synes den, då statskontoret

icke hade att taga någon som helst befattning med en stor

del af dessa medel, vara principiellt oriktig och i alla händelser förefölle

det mindre lämpligt att, utan särskilda skäl, i statens kassarörelse

indraga medel, som tillhörde kommuner eller vore af enskild natur.

Hvarutinnan de förordade förändringarne skulle — såsom de sakkunnige

på ett ställe förklara — komma att för allmänheten medföra

»högst väsentliga» fördelar, har statskontoret icke lyckats af betänkandet

utröna; men då i detta sammanhang framhållits, hurusom de af länsstyrelserna

å statskontorets giroräkning utfärdade checker — om hvilka

det i annat sammanhang sades, att de »i allmänhet borde vara ställda

till viss man» — skulle komma att »i allmänna rörelsen mottagas såsom

penningar», så hade statskontoret ansett det kunna ifrågasättas, huruvida

det kunde anses vara önskvärdt, att dylika utelöpande checker

till större antal förekomme. Sådant skulle nämligen i hög grad försvåra

den kontroll i afseende å öfverensstämmelsen mellan statskontorets

bankräkning och riksbankens veckorapporter, som måste inom

statskontoret utöfvas.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

På frågan, hvad som ur besparingssynpunkt skulle vara för det

allmänna att vinna, därest de föreslagna förändringarna blefve genomförda,

lämnade det föreliggande betänkandet icke något bestämdt svar.

Det antyddes dock, att en väsentlig besparing för statsverket skulle

vara att vänta. Då man emellertid finner, att de sakkunnige själfva

ägt anledning till tveksamhet, huruvida det genom ränteriernas indragning

ökade arbetet inom länsstyrelserna skulle kunna medhinnas utan

inrättande af någon ny tjänst; dä vidare uppställdes såsom oeftergiflig

fordran, att länsstyrelserna efter omregleringen blefve befriade från det

af landträntmästarne nu omhänderhafda stämpelförrådet, hvilket naturligtvis

innebure, att de med detta bestyrs öfverflyttande på andra

händer förenade utgifter komme att ytterligare minska den genom landträntmästaretjänsternas

indragning åsyftade besparing; och då slutligen

i betraktande toges, hurusom de sakkunnige vid uppgörande af sina

beräkningar syntes hafva utgått från''det antagande, att länsstyrelserna

skulle hafva att motse upphörandet af vissa dem nu åliggande bestyr

med utbetalning af pensioner för folkskollärarnes pensionsinrättning

och änke- och pupillkassa, lärarnes vid elementarläroverken änke-, och

pupillkassa, arméns pensionskassa och flottans pensionskassa, men högst

osäkert torde vara, om och i hvad mån denna förutsättning komme

att förverkligas — finge det vara förklarligt, om statskontoret måste

ställa sig något tveksamt beträffande den ekonomiska vinsten af räntmästartjänsternas

indragning.

Såsom ett af skälen, hvarför den föreslagna reformen vore önskvärd

hade anförts, att landträntmästarnes tjänstegöromål för närvarande

mångenstädes ej under hela året beredde tjänstinnehafvarne full sysselsättning.

Då det emellertid ej blifvit tillförlitligen utredt, att icke

landträntmästarne skulle kunna lämpligen öfvertaga vissa göromål från

landskontoret, kunde statskontoret för sin del ej tillmäta nyssnämnda

skäl stor betydelse.

Beträffande en af de nu antydda förutsättningarna för landträntmästartjänsternas

indragning ansåge sig statskontoret böra något

närmare uttala sig. Såsom oeftergiflig! villkor för en sådan indragning

hade uppställts, att länsstyrelserna befriades från det dem enligt gälllande

förordningar om stämpelafgiften och om en särskild stämpelafgift

för försäljning af punsch m. m. nu åliggande bestyret med länens

förråd af stämplar af olika slag; och de sakkunnige hafva icke funnit

annan utväg erbjuda sig för ernående af detta mål än den, att man

läte statskontorets stämpelbyrå träda i direkt förbindelse med en hvar

stämpel försälj are och stämpelredogörare i landsorten. Om så blefve

s. 41 Kontrollera mot PDF

StatsutsJcottets Utlåtande N:o 90.

41

fallet, kunde enligt de sakkunniges mening vidare ifrågasättas, antingen

att länsstyrelserna fortfarande skulle utöfva den närmare tillsynen öfver

stämpelförsäljningen i landsorten och föra räkenskap däröfver samt

sålunda till stämpelförsäljarne utanordna rekvirerade stämplar och

öfverlämna ett exemplar af rekvisitionen till statskontoret för stämplarnas

afsändande, eller ock att statskontoret öfvertoge hela tillsynen

öfver stämpelförsäljarne och deras stämpelräkningar, så att länsstyrelserna

helt befriades från denna uppbörd och räkenskap, i hvilket senare

fall skulle vinnas en så afsevärd lättnad i länsbokhållarens landsboksarbete

och jämväl i den dagliga expeditionen, att därmed »alla svårigheter»

vid öfvertagandet af de ökade göromålen i följd af landträntmästartjänsternas

indragning blefve undanröjda. De sakkunnige hade

dock nödgats antaga, att denna förändring skulle kräfva något ökad

personal å vederbörlig afdelning inom statskontoret.

Hvad först beträffade förslaget att nu indraga de af ålder i

ränterierna befintliga stämpeldepåerna, så föreföile det egendomligt att

fråga härom väckts vid en tidpunkt, då denna skatteuppbördsform anlitades

i så betydligt högre grad än tillförene, och då anledning icke

torde saknas till det antagande, att den allt fort komme att tagas i

anspråk på ett, särskilt för den stora allmänheten, betydelsefullt sätt.

Det måste nämligen ligga i såväl denna allmänhets som statens eget

välförstådda intresse, att dessa skattemärken vore lätt tillgängliga; och

det torde icke kunna förnekas, att om all distribution af olika stämpelsorter

och stämpelvalörer skulle förläggas till en enda plats för hela

riket, så komme det berättigade krafvet på en lätt och snabb tillgångtill

de i hvarje fall erforderliga skattemärkena icke att kunna tillgodoses

på ett lika nöjaktigt sätt som om en välförsedd depå förefunnes

inom hvarje län. I ett land med den utsträckning som vårt torde

kommunikationerna aldrig blifva så fullkomliga, att det kunde vara

betydelselöst, om stämpeldepåer funnes i landsorterna eller icke.

Ansåges de nu antydda olägenheterna af indragning af statskontorets

stämpeldepåer hos länsstyrelserna icke böra utgöra hinder för en

sådan åtgärd, återstode att taga i öfvervägande, under hvilka förutsättningar

statskontoret skulle kunna åtaga sig ombesörjandet af stämplarnas

öfversändande direkt till en hvar stämpelredogörare och stämpelförsäljningsman

utom Stockholm. Genom tillmötesgående af föreståndaren

för riksbankens sedeltryckeri hade hittills alla remisser af punschstämplar

till landsorten ägt rum direkt från sedeltryckeriet till vederbörande

ränteri; och detta hade icke blott för statskontorets stämpelkassör

och dennes kontrollant inneburit en stor besparing i tid och

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Band. 1 Afd. 53 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Statskomm.

Tenows

reservation.

arbete utan äfven utgjort eu af de lokala förhållandena inom statskontoret

påkallad, hardt när nödvändig förutsättning för ordnandet af

detta bestyr. Högst tvifvelaktigt torde vara, om denna anordning

skulle kunna bibehållas efter borttagande af ränterierna såsom mellanhänder

vid stämpeldistributionen, då detta tydligen skulle medföra ett

mångdubbelt ökadt besvär för sedeltryckeriet. Att borttagandet af

dessa mellanhänder skulle påkalla en fullständig omläggning och en

väsentlig utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, syntes under alla

förhållanden uppenbart, då det toges i betraktande att under år 1906

funnes i rikets olika län tillsammans 363 stämpelförsäljningsmän och

redogörare. Antalet dylika försäljningsmän och redogörare utgjorde

för närvarande inom Stockholms stad omkring 30.

Att nu framlägga ett i detalj utarbetadt förslag till en sådan omläggning

och utvidgning af statskontorets stämpelbyrå, som nyss antyddes,

hade den för detta ärendes behandling hos statskontoret tillmätta

tiden icke medgifvit. Redan nu torde dock böra utsägas, att

statskontoret icke under några förhållanden ansåge sig kunna, på sätt

de sakkunnige alternativt ifrågasatt, öfvertaga den Kungi. Maj :ts befallningshafvande

tilldelade uppgiften att utse stämpelförsäljningsmän å

platser, där sådana behöfdes, att godkänna, förvara och bevaka stämpelförsäljningsmäns

och öfriga stämpelredogörares i länen uppbördssäkerheter

samt att öfver dem och deras redogörelser utöfva stadgad kontroll.

Innan beslut fattades om indragning af landträntmästartjänsterna,

hvilka för närvarande vore af den största betydelse för statsmedlens

och en stor del andra under statens kontroll stående medels uppbörd

och redovisning, ansåge statskontoret därför såsom oeftergifligt villkor

böra fordras, att fullständig utredning vunnits, dels att sådan indragning

kunde ske utan någon eftergift i afseende å reda i bokföringen

samt säkerhet och fullständighet i kontrollen, dels och att genom

indragningen det allmänna tillskyndades någon mera afsevärd besparing

i utgifter.

Då sådan utredning icke för närvarande kunde anses föreligga,

tilltrodde sig statskontoret icke att kunna förorda det förevarande förslaget

till landträntmästare''änsternas indragning.

Enligt det vid statskontorets utlåtande fogade prototokoll sutdrag

hade föredraganden statskommissarien Tenow äfvensom generaldirektören

grefve Wachtmeister varit från beslutet skiljaktiga.

Statskommissarien Tenow hade icke kunnat i något hänseende

dela de af statskontorets majoritet uttalade betänkligheterna.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

43

Visserligen vore förslaget både genomgripande och vidtomfattande

och visserligen hade den tid, som tillmätts för detta utlåtandes afgifvande,

varit alltför ringa för en genomarbetning jämväl af det förslag

till ändringar i räkenskapsformulären, som af de sakkunnige framställts,

men dessa formulär, hvilka, såsom de sakkunnige jämväl antydt, endast

afsåge att belysa huru de sakkunnige, med så liten rubbning som möjligt

i nu gällande formulär, tänkt sig det tekniska utförandet af vissa

detaljer, kunde och borde blifva föremål för ett särskildt öfvervägande,

sedan själfva reformen blifvit beslutad. Det förhållande, att åtskilliga

erinringar kunde framställas mot de sakkunniges förslag till räkenskapsformulär,

hvilka kunde tänkas uppställda på flera olika sätt, kunde icke

afhålla reservanten ifrån att tillstyrka själfva reformen, som icke i

någon mån vore beroende af hur man kunde med större eller mindre

smidighet tekniskt lösa en eller annan bokföringsdetalj. Och frågan

om landträntmästarnes indragning, som för öfrigt vid flera föregående

tillfällen varit föremål för ämbetsverkets öfvervägande, hade, i den föreliggande

promemorian fått en fullt tillfredsställande utredning, som väl

kunde läggas till grund för ett beslut i frågan.

Utredningen visade till fullo, att de föreslagna nya anordningarna

icke i någon som helst mindre mån än de nuvarande skulle vara ägnade

att tillgodose de fordringar, som måste ställas på en effektiv kontroll

och på fullständighet i de särskilda posternas verificering. Hvad

särskildt kassakontrollen beträffade, blefve denna ju enligt den nya ordningen

fullkomligt onödig hos länsstyrelserna, då någon kassa icke vidare

skulle där finnas, och den kontroll å statskontorets giroräkning i

sin helhet, som gifvetvis såsom hittills alltjämt måste försiggå i statskontoret

på grund af inkomna rapporter om länsstyrelsernas insättningar

och uttag, skulle enligt den nya ordningen icke blifva mera

invecklad än nu vore fallet, om ock denna kontroll till följd af det

större antalet checker komme att omfatta flera poster. Kontrollen

blefve i öfrigt inskränkt till själfva bokföringen, hvilket måste anses

såsom en högst väsentlig fördel, och de förändringar, som därutinnan

föreslagits, vore icke på någon punkt af den beskaffenhet, att kontrollen

skulle kunna anses blifva mindre effektiv enligt det nya systemet

än enligt det nu tillämpade.

Hvad därefter verificeringen beträffade, hade statskontorets majoritet

visserligen medgifvit hvad som är alldeles uppenbart eller att, om

riksbanken lämnat uppgift att en check blifvit inlöst, så innefattade

detta bevis, att beloppet blifvit utbetaldt. Men majoriteten tillägger, att

detta icke »ur revisionssynpunkt kunde anses tillfredsställande så länge

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

icke jämväl förelåge bevis att beloppet blifvit lyftadt af rätt person».

För reservanten syntes det däremot obestridligt, att då länsstyrelsen

utställt en check till viss person, ålåge det riksbanken att tillse att

just denne person och ingen annan finge lyfta beloppet, och risken af

misstag härutinnan kunde icke under några omständigheter drabba länsstyrelsen

eller statsverket. Då länsstyrelsen för närvarande utlämnade

en anordning, hvilken företeddes å landtränteriet och där kvitterades,

torde länsstyrelsen i de flesta fall ha lika liten eller lika stor garanti

för att beloppet blefve lyftadt af rätt person, som om beloppet lyftades

å riksbanken.

Skulle det emellertid anses nödvändigt att äga ett direkt bevis om

att check blifvit utlämnad och utlämnad till viss person, torde det

förorsaka föga besvär och tidsutdräkt att då check uttoges å landskontoret

uttagaren å rekvisitionshandlingen eller i en särskild kvittensbok

anmodades teckna särskilt kvitto om mottagande af checken, i hvilket

fall den jämväl framställda invändningen, att om fordringsägaren förnekade,

att han mottagit checken, landskontoret skulle sakna kvitto,

torde förfalla. Om check utsändts med tjänsteposten, torde särskildt

bevis därom vara erforderligt lika litet för ett statens kontor som för

ett enskild! affärskontor, hvilket till en fordringsägare utsände, exempelvis,

en postremissvexel.

Därest check förkomme och anmälan därom inginge till landskontoret,

kunde detta lätt å riksbanken förvissa sig om att checken icke

blifvit inlöst och därefter, med dödande af den första checken, utfärda

duplettcheck, hvarom naturligtvis riksbankskontoret borde särskildt underrättas

till förekommande af att båda checkerna blefve inlösta.

Från revisionssynpunkt ställde sig för öfrigt kontrollen å checkerna

enklare än någonsin, ty då ett antal checker med löpande nummer

blifvit af länstyrelsen enligt dess böcker utfärdade och riksbankens

afdelningskontor vid årsskiftet, på sätt vore föreskrifvet i nådiga kungörelsen

den 8 april 1904, vitsordat, att af dessa de och de numren

med de och de beloppen icke inlösts, så innefattade detta fullt bevis

om att alla öfriga af länsstyrelsen utställda checker blifvit inlösta,

och revisionstjänstemännens undersökning kunde inskränka sig uteslutande

till dessa icke inlösta checker.

Väl vore det sannt, såsom statskontorets majoritet erinrat, att de

sakkunnige framhållit, hurusom de af länsstyrelserna å statskontorets

giroräkning utfärdade checkerna skulle komma att »i allmänna rörelsen

mottagas såsom penningar», men härmed torde de sakkunniga icke

hafva afsett hvad majoriteten däri inlade, utan endast att de till viss man

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

45

ställda checkerna kunde transporteras på annan person och sålunda

icke medföra den olägenheten att icke kunna till inlösen i riksbanken

företes af annan än den, till hvilken de utställts. Med den utveckling

bankväsendet nu ernått öfver hela landet med filialer af enskilda banker

i nästan hvarje stationssamhälle, skulle dessa checker komma att

förvandlas i penningar i närmaste bankfilial alldeles som fallet nu vore

med verkliga postremissvexlar, hvilka i affärsvärden allmänt användes

som betalningsmedel vid stora och små likvider. Bankkontoren komme

naturligtvis i sin ordning att låta checkerna gå direkt till inlösen hos

vederbörande afdelningskontor af riksbanken. Och det vore alldeles

icke att befara, att utelöpande checker skulle förekomma i så stor utsträckning,

att det komme i någon som helst man försvåra eller

tynga den mycket enkla och oberoende af checkernas större eller mindre

antal fullkomligt träffsäkra kontroll å giroräkningen, som numera

införts i statskontoret.

Äfven reservanten skulle hafva föredragit om reformen kunnat genomföras

utan rubbning i det nu föreskrifva förfaringssättet med anordningen

som det primära, hvilket följdes af utskrifvandet af anvisningen

eller checken. Men då detta efter landtränteriernas indragning

måste medföra utfärdande af såväl check som anordning för hvarje

särskild utbetalningspost, och detta i sin ordning skulle, enligt hvad de

sakkunnige försäkrat, förorsaka en så stor arbetsökning för landskontoren,

att fördelen af landträntmästareänsternas indragning, åtminstone i de

större länen, blefve i besparingshänseende ringa eller ingen, måste reservanten

afstå från yrkandet härpå. Och han ansåge sig kunna göra

detta, då förslaget förutsatte, att rekvisitionshandlingarna skulle granskas

och pröfvas redan före checks utskrifvande, hvarigenom checken

i själfva verket komme att innefatta anordningsbeslutet och anordningens

utfärdande därefter komme att blifva af en mera formell effekt. Men detta

innebure i sin ordning som en oundgänglig nödvändighet, att checken

borde underskrifvas förutom af landskamreraren med länsbokhållarens

kontrasignation jämväl af landshöfdingen eller landssekreteraren, och

icke, såsom de sakkunnige, dock mera tveksamt, ifrågasatt, endast af

landskamreraren med länsbokhållarens kontrasignation. Om blott detta

iakttoges, kunde ingen berättigad anmärkning göras därutinnan, att

landskamreraren skulle kunna missbruka giroräkningen, ty han komme

att kontrolleras nedifrån af länsbokhållare^. och uppifrån af landshöfdingen

eller landssekreteraren.

Då journalen vid hvarje tid lämnade en lätt tillgänglig upplysning

om de med checker täckta utbetalningarnas storlek och natur och då

de sakkunnige tillika förutsatt, att de särskilda liggare för specifika

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

anteckningar rörande vissa utanordningar, som redan nu — oafsedt anordningsboken

— måste föras å landskontoren, alltjämt skulle bibehållas,

kunde reservanten icke dela statskontorets majoritets uppfattning, att

genom ett uppskof på några dagar eller en vecka med ordern om de

utbetalda beloppens afförande från vederbörliga anslag öfverskådlighet

och reda skulle äfventyras. Detta skulle möjligen kunna inträffa i statskontoret,

som måste vid hvarje tidpunkt äga kännedom om ställningen

å vissa störa, hela riket omfattande anslag, men länsstyrelsernas förvaltning

af de till deras disposition anvisade anslagen eller delar af anslag

eller fonder vore en helt annan, och den öfverblick, som de behöfde,

begränsades af länsstatens förut gifna ram och de nyssomförmälda

löneliggarne samt de särskilda konti för diverse medlen. Det läge

därför, enligt reservantens förmenande, en betydlig öfverdrift i majoritetens

kraf på öfverskådlighet i fråga om ett material, som icke vore

mera vidtomfattande.

Majoriteten hade vidare gjort erinringar emot den sammanföring

å statskontorets giroräkning af statsmedel och diverse medel, hvilken

blifvit af de sakkunnige förordad. Majoriteten förmenade, att en sådan

sammanföring skulle gifva en under vissa tider alldeles vilseledande

uppfattning om statskontorets verkliga kassaställning samt uttalade, att,

då statskontoret icke hade att taga någon som helst befattning med

en stor del af dessa medel, vore denna sammanföring principiellt

oriktig.

Häremot ville reservanten till en början erinra, att statkontoret själft,

utan att olägenhet däraf någonsin försports, alltjämt hade fonders och

diverse medel, ofta till högst betydande belopp, insatta å statskontorets

giroräkning, därvid statskontoret — alldeles som de sakkunnige nu

föreslå beträffande länsstyrelserna — endast genom bokföringen skiljde

dessa medel från statsmedlen. Då denna giroräkning redan nu måste

betraktas såsom en statsverkets giroräkning och icke, såsom dess benämning

oegentligt angåfve, uteslutande en statskontorets giroräkning, kunde

reservanten icke finna något principiellt oriktigt däri, att länsstyrelserna

finge å samma räkning insätta och uttaga de diverse verks medel,

som de hade under sin särskilda förvaltning. Någon viseledande

uppfattning om den verkliga kassaställningen behöfde däraf ingalunda

uppkomma. Redan utan utvidgning af de rapporter, som nu månatligen

inkomme till statskontoret från länen, kunde med största lätthet

upplysning vinnas om de belopp, till hvilka diverse medlen vid månadsskiftena

uppginge och genom en föga tidsödande sammanställning ur de

inkomna reversalen samt en obetydlig, endast till lättnad för statskon
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

47

torets bokföring i öfrigt ledande förändring af de dagliga uppgifterna

å dragningar på statskontorets giroräkning, skulle statskontoret äfven

mellan månadsskiftena kunna följa växlingarna med afseende å diverse

medlens förekomst å giroräkningen. Det vore så långt ifrån, att någon

vilseledande uppfattning om den verkliga ställningen skulle genom de

nya anordningarna uppstå, att tvärtom den vilseledande uppfattning,

till hvilken den nuvarande ordningen inbjöde, skulle försvinna.

Enligt den tabell, som funnes intagen i slutet af det tryckta kapitalkontot

till rikshufvudboken, uppginge de medel, som funnes insatta

å länsstyrelsernas giroräkningar i allmänhet, till omkring 3,000,000

kronor. Vid de tillfällen af året, då dessa medel för hela riket öfverstiga

detta belopp, hade detta i allmänhet berott däraf, att statsmedel,

speciellt under uppbördstiderna, insatts å dessa räkningar i afvaktan

på utredning om medlens natur. I det hänseendet skulle man alltså

kunna säga, att diversemedelsräkningarne verkligen för närvarande vore

missvisande, enär de vissa tider af året upptoge högst betydande belopp

af statsmedel, men ingalunda skulle någon missvisning kunna för

den uppmärksamme iakttagaren uppstå, därest diverse medlen alltjämt

insattes å statsverkets gemensamma giroräkning, ty lätt åstadkomna

fortlöpande statistiska anteckningar skulle snart gifva vid handen eu

viss regelbundenhet i detta som i andra hänseenden.

Under det att dessa medels frånvaro från den stora gemensamma

räkningen bunde större kassakapital än nödigt, skulle deras sammanförande

med statsmedlen tvärtom nedbringa behofvet af kassaförlag,

hvilket, då det här kunde ske utan ringaste olägenhet, väl vore att

eftersträfva. För länsstyrelserna skulle det utan tvifvel innebära en

stor lättnad i arbetet att icke såsom nu behöfva hvarje dag göra öfverflyttningar

mellan styrelsens egen och statskontorets giroräkning, och

för statskontoret skulle, såsom reservanten sökt visa, den nya anordningen

icke förorsaka det ringaste obehag.

Statskontorets majoritet hade förmält sig icke hafva lyckats af

promemorian utröna, hvarutinnan de förordade förändringarne skulle, såsom

de sakkunnige på ett ställe förklara, komma att för allmänheten medföra

högst väsentliga fördelar. Om man med uppmärksamhet genomläste

de sakkunniges yttrande i denna del, skulle man dock lätt nog

finna, att desse därmed afsåge, att hvem som helst hädanefter skulle

kunna fullgöra levereringar och erhålla kvitto därå med allmänna posten

samt likaledes med tjänstepost få, emot insändande af rekvisitionshandlingar,

betalning till sig öfversänd i form af check. Hos flera

länsstyrelser hade visserligen redan nu tillämpats, att betalning öfver
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

sänclts med tjänstepost, då rekvisitionshandlingarna varit kvitterade,

men enligt de föreslagna förändrade bestämmelserna skulle allmänheten

kunna paiäkna, att detta alltid blefve förhållandet i alla län, vare sig

rekvisitionshandlingarna före insändandet varit kvitterade eller icke. °

Denna fördel måste väl kunna med allt skäl betecknas såsom högst

väsentlig och mera än väl uppväga den ganska betydelselösa olägenhet,

som den nya ordningen kunde innebära för dem, som personligen ville

infinna sig: först i landskontoret för att mottaga check och sedermera

i riksbanken för att förvandla denna till kontanta penningar. Denna

omgång behöfde ingen, som icke särskildt ville, underkasta sig. Om

han å rekvisitionshandlingarna uppgåfve sin adress, mottoge han i sin

bostad, med posten antingen check (direkt från länsstyrelsen) eller postanvisning,

resp. postremissväxel (från riksbanken). Reservanten kunde

därför icke instämma i majoritetens utsago, att de påstådda fördelarna

för allmänheten icke kunde af promemorian utrönas.

I detta sammanhang ville reservanten emellertid framställa ett förslag,

som enligt hans förmenande skulle leda till en afsevärd förenkling.

De ^sakkunnige hade föreslagit, att i ett stort antal fall medel

skulle från riksbanken utsändas enligt förteckningar, upptagande namn,

adress och belopp. Detta skulle tillgå sålunda, att då flere rekvisitionshandlingar

tillhörande samma anordningstitel innelåge, skulle en check,

ställd till länsstyrelsens (riksbankens?) egen order, utfärdas å sammanlagda

beloppet och öfverlämnas jämte specifik förteckning i två exemplar

till riksbanken, som skulle utsända beloppen och därefter återställa

ena exemplaret af förteckningen med attest, att beloppen blifvit

till vederbörande utsända.

Detta utsändande af riksbanken torde väl i det öfvervägande antalet

fall komma att ske medels postanvisning eller postremissvexel.

Det ville, då synas, som om landskontoret utan större tidsutdräkt skulle

kunna direkt verkställa detta utsändande i alla de fall, då beloppen

lcke^ öfverstege 500 kronor, som vore det högsta belopp, som finge

försändas genom postanvisning. Uppgörandet af en förteckning in

duplo torde icke innebära väsentligen mindre besvär än utskrifvande

för hvarje belopp af en postanvisning. Dessa postanvisningar kunde

å postkontoret likvideras med en check å postanvisningarnas sammanlagda

belopp, ställd till postkontorets order. Häremot torde väl näppeligen

från postverkets sida resas något hinder. För belopp högre än

5G0 kronor kunde länsstyrelsen alltid utsända check, som i allmänna

rörelsen verkade alldeles som en postremissväxel.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statstutshottets Utlåtande N:o 90.

49

Om detta system utsträcktes till alla eller åtminstone de flesta utbetalningar

från landskontoret, så komme icke blott checkernas antal

på det hela att förminskas utan äfven de utelöpande checkernas antal

att blifva mindre, hvarförutom kvitterings frågan blefve löst på det

naturligaste sätt, ity att postkvitto erhölles på hvarje utbetalning å

mindre belopp än 500 kronor. Reservanten hade redan framhållit, att

eu med tjänstepost utsänd, till viss man ställd check, lika litet som en

postremissväxel behöfde särskildt kvitteras. Att detta system, förnuftigt

genomfördt, skulle minska omgången i landskontoret och hos riksbanken

funne reservanten ögonskenligt.

Majoriteten hade slutligen ställt i tvifvelsmål, att det allmänna

skulle genom indragningen tillskyndas någon mera afsevärd besparing.

De föreslagna förändringarna — som endast innebure ett fortskridande

på den förenklingsväg i fråga om statsverkets kassaförhållanden,

hvarpå man slagit in redan genom nåd. beslutet den 3 oktober

1881 och på hvilken man alltjämt gått vidare — riktade sig på att

dels befria kamerala tjänstemän, såsom därtill, i saknad af erforderlig

utbildning, mindre skickade, från kassa- och bankgöromål och öfverlyfta

dylika funktioner på riksbanken, dels ock i denna punkt anpassa

statsverkets arbetssätt efter de former, som affärslitvet allt mera tagit.

Då reservanten ansåge detta vara i sig själf eftersträfvansvärdt, skulle

han icke vilja motsätta sig förändringarnas genomförande, äfven om

de icke komme att medföra någon mera afsevärd pekuniär besparing för

statsverket. Om förändringen vore tidsenlig, ansåge reservanten den

innebära vinning nog.

Men därtill komme, att, såvidt reservanten kunde se, här verkligen

kunde väntas en icke obetydlig besparing för statsverket.

De aflöningar, innefattande lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg,

som landträntmästarne år 1907 uppburit, belöpte sig till sammanlagdt

98,200 kronor. Därest det förslag till löneförbättring för

desse tjänstemän, som innefattades uti kammarkollegii och statskontorets

und. utlåtande den 9 februari 1907, blefve af Kungl. Maj:t och

Riksdagen antaget — och det torde under nuvarande förhållanden

kunna betecknas såsom ett minimum — skulle rikets nuvarande landträntmästare

komma att uppbära tillsammans 129,500 kronor. Om man

beräknade, att i halfva antalet län en ökning i arbetskrafterna skulle

blifva behöflig efter de föreslagna nya anordningarna och erfordra en

anslagsökning af 2,000 kronor för hvarje län — ett belopp, som efter

den utredning som de sakkunnige lämnat måste betecknas som ganska

högt — skulle 24,000 kr. därtill åtgå. Lädes härtill för statskontorets

Bih. till Rifad. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afl. 53 Haft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Läns
styrelserna.

öfvertagande af stämpelexpeditionen ett belopp af 5,000 kronor i anslagsökning

för statskontoret, och öfriga af förändringen föranledda

kostnader beräknades till 5,000 kronor årligen, så uppstode i alla fall

eu besparing för statsverket, som öfverstege 90,000 kronor om året.

Under åberopande af hvad reservanten sålunda anfört, tillstyrkte

han de sakkunniges förslag.

GrefveWacht- Generaldirektören grefve Wachtmeister har delat majoritetens meservfttion.

6 ning utom hvad anginge betänkligheterna mot sammanföringen å statskontorets

gir oräkning af statsmedel och diverse medel. I öfrigt hade

grefve Wachtmeister uttalat, att, såvidt nu kunde bedömas, ur teknisk

synpunkt afgörande hinder icke borde möta mot landträntmästare’änsternas

indragning. Den åstadkomna utredningen hade emellertid icke tillräckligt

ådagalagt, huruvida någon fördel i besparingsafseende kunde

därigenom vinnas.

Utaf de från länsstyrelserna inkomna utlåtanden har inhämtats, att

länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus,

Västmanlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Jämtlands län antingen

helt biträdt förslaget eller med vissa erinringar, för hvilka jag här

nedan kommer att redogöra, förklarat sig icke hafva något emot den

föreslagna omregleringen.

Länsstyrelsen i Hallands län, som förut förordat räntmästartjänsternas

indragning, har väl fortfarande vidhållit denna sin mening, men

länsstyrelsen har icke velat biträda det nu framlagda förslaget. I stället

för att låta riksbankens utbetalningar grundas å checker, hade länsstyrelsen

förordat ett af landskamreraren i länet författadt utkast till

förändrade bestämmelser, enligt hvilka länsstyrelsens anordningar skulle

öfverlämnas till riksbanken med order att på grund af dem verkställa

utbetalningarne.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat ungefär samma

uppfattning samt dessutom framhållit, att en större del af den bokföring,

som ålegat ränterierna, borde öfverflyttas på riksbankskontoren, därest

räntmästartjänsterna skulle indragas.

Det torde emellertid förtjäna i detta sammanhang omnämnas, att

de inom departementet tillkallade sakkunnige före utarbetandet af sitt

förslag rådfört sig med vederbörande fullmäktig i riksbanken och därvid

under hand fått besked, att riksbanksfullmäktige näppeligen kunde

öfvertaga länsstyrelsernas utbetalningar, såvida icke därvid begagnades

sådana former, som öfverensstämde med affärskutym. Bestridande af

utbetalningar på grund af länsstyrelsens anordningar kunde alltså icke

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

51

ifrågakomma, utan borde alla utbetalningar grunda sig å anvisningar

eller checker.

Länsstyrelsen i Älfsborgs län har väl gjort en del erinringar emot

det framlagda förslaget, men icke afstyrkt detsamma.

De tolf återstående länsstyrelserna hafva däremot bestämdt afstyrkt

landträntmästartjänsternas indragning, och anser jag mig böra i korthet

redogöra för de hufvudsakligaste invändningar, som emot förslaget framställts,

därvid jag på samma gång tillåter mig bemöta dessa invändningar.

Först och främst har anmärkts —■ och detta icke blott utaf de Depa^ef“enU

länsstyrelser, som afstyrkt förslaget, utan äfven utaf flera af dem, som

icke motsatt sig detsamma — att den uppgifva anleda in gen_ till reformen,

nämligen otillräckligt arbete för landträntmästarne, antingen icke

vore eller åtminstone icke behöfde vara förhanden, då jämlikt gällande

bestämmelser landträntmästaren kunde genom i vederbörlig ordning utfärdad

instruktion åläggas att biträda med arbete å landskontoret. Till

och med länsstyrelsen i Gottlands län har gjort denna invändning.

Denna länsstyrelse såväl som flera af dem, där själfva landtränterigöromålen

säkerligen icke utgöra tillräckligt arbetsmått, hafva väl i

sina yttranden gifvit anvisningar, hvilka landskontorsgöromål genom

sin beskaffenhet lämpligen »skulle kunna» ytterligare påläggas landträntmästarne.

Men af yttrandena synes emellertid framgå, att äfven

i fall, där sådant kunnat ske, föreskriften om landträntmästarens arbetsskyldighet

å landskontoret icke hittills i afsevärd omfattning tillämpats,

något, som ock torde framgå däraf, att icke mera än en länsstyrelse,

nämligen i Stockholms län, gjort framställning hos Kungl. Maj:t om

instruktion för landträntmästaren, hvithet skedde sa sent som år 1905.

Då de nu gällande bestämmelserna alltså icke under de gångna tjugufem

åren verkat tillfyllestgörande för att tillvarataga landträntmästarens

fidla arbetskraft i län, där ränterigöromålen i sig själfva icke varit tillräckliga,

synes mig knappast utsikt förefinnas att samma bestämmelser

skola medföra bättre resultat i framtiden.

Emot detaljerna i förslaget har anmärkts, att det komme att medföra

olägenheter för allmänheten. Därvid har framhållits, att checkväsendet

skulle vålla svårigheter för de likvidsökande, af hvilka många

saknade skrif- och affärsväg. Detta blefve särskilt förhållandet för

dem, som Ange checker sig tillsända ut på landsb}rgden, där bankinrättningar

saknades.

Om man å checkblanketterna låter trycka förklarande anmärkningar,

huru checken bör kvitteras och hvad vederbörande eljest bär

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att iakttaga för likvids erhållande, så tror jag icke svårigheter skola

uppstå för någon, huru föga affärsvan han än må vara. Om checkväsendet

vinner större utbredning, torde allmänheten för öfrigt snart

få vana därvid och checkerna komma säkerligen att, efter vederbörliga

endossement, mottagas icke blott hos vanliga bankinrättningar, utan

komma äfven att inlösas af sparbanker och utaf handlandena i orterna.

Om likvid icke kan på detta sätt erhållas, finnes ju alltid den möjligheten

att insända checken till riksbanken, som därefter med tjänstepost

öfversänder likvid till vederbörande. För öfrigt kan länsstyrelsen, där

sådant begärts eller länsstyrelsen eljest med hänsyn till förhållandena

finner lämpligt, utställa checken till riksbankens egen order med anmodan

att öfversända kontanta medel till rekvirenten.

Den nya ordningen skulle äfvenledes, har det anmärkts, vid inbetalningar

medföra olägenheter för allmänheten härutinnan, att, om

medel insändas med posten, kvittensets framkomst till den levererande

komme att försenas en dag, samt att, om den levererande personligen

inställde sig, han skulle få ökadt besvär och tidsspillan genom besök

såväl å riksbanken som å landskontoret. Särskild^ säger man, skulle

svårigheter härutinnan möta i de icke sällsynta fall, då personer sådana

och exempelvis köpare af smärre kronolägenhet er eller svagdrickstillverkare,

som behöfde hjälp med upprättande af reversal och kanske icke

ägde kännedom om betalningsbeloppet, skulle inleverera medel.

Det kan visserligen icke hjälpas, att den levererande, som själ!''

inställer sig, får hafva besväret att gå på två ställen för levereringens

behöriga fullgörande, såvida han genast vill hafva kvitto å levei*eringen

och icke föredrager att få det sig tillsändt med tjänstepost. Däremot

äro betänkligheterna i fråga om kvittensets försenande vid leverering

med allmänna posten obefogade. Kvittensets afsändande behöfver nämligen

icke och får icke af landskontoret uppskjutas till påföljande dag.

Hvarje middag strax före riksbankens stängningstid afhämtas girokvitton

och reversal från riksbanken, hvarefter levereringarna omedelbart

antecknas i länsräkenskapen och ena exemplaret af reversalen,

kvitterade, med dagens post afsändas till vederbörande. Detta bör äfven

de dagar, då många inbetalningar skett, kunna mycket väl medhinnas.

Hvad angår de anförda exemplen i fråga om köpare af smärre kronolägenheter

eller svagdrickstillverkare och dylika, hvilka i allmänhet

förmenats icke förstå sig på att skrifva reversal och understundom sakna

kännedom om betalningsbeloppet, så torde ingå svårigheter behöfva

uppkomma. Dessa levereringar kunna nämligen allt fortfarande såsom

hittills insändas till länsstyrelsen, som ombesörjer reversalen och levereringarna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

53

Att förelaget i det hela innebär väsentliga fördelar för allmänheten,

lärer väl icke kunna bestridas, då allmänheten under alla förhållanden

skulle med tjänstepost få sig öfversända såväl rekvirerade medel som

ock kvitton å inbetalda medel. Å andra sidan kan det ju icke förnekas,

att samma fördelar skulle äfven med den nuvarande ordningen

kunna genom särskilda bestämmelser härom införas, och i praktiken torde

äfven utan sådana bestämmelser flera länsstyrelser hafva mera eller

mindre beredt allmänheten fördelar i berörda afseenden.

Det torde förtjäna anmärkas, att ett par länsstyrelser såsom olägenheter

för allmänheten framhållit den tidsspillan, som allmänheten behöfde

underkasta sig genom väntan på checks utskrifvande och underskrifvande.

I sammanhang därmed har ock påståtts, att länsbokållarens tid

skulle splittras allt för mycket genom det dagliga utskrifvandet af

checker.

Då det ju obestridligen förorsakar mindre tidsspillan att utskrifva

och bokföra check än anordning, skulle nyss berörda påståenden förefalla

oförklarliga, om icke de ifrågavarande länsstyrelserna på samma gång

upplyst, att hos dem plägat så förfaras, att landtränterierna finge utan

länsstyrelsens anordningar bestrida utbetalningar på grund af rekvisitionshandlingarna

efter dessas granskning allenast af länsbokhållaren.

Därigenom hade ock hos dessa länsstyrelser redan förut vunnits den i

förslaget omtalade arbetsbesparing, som bestode uti uppskof med anordningarnes

utfärdande och därmed förenad möjlighet att sammanslå

flera eller alla till samma anordningstitel hörande rekvisitioner uti en

anordning.

Denna utaf nyssberörda länsstyrelser uttalade och tillämpade uppfattning

står i skarpaste motsats emot den, som gjort sig gällande hos

flera andra länsstyrelser äfvensom hos statskontoret, då de framställt

betänkligheter just emot det af de sakkunniga föreslagna förfaringssättet

att först utfärda check samt därefter låta anstå med anordnings

utfärdande för att bereda möjlighet till sammanslagning af flera utbetalningsposter

i en anordning. Detta blefve, säga dessa länsstyrelser, en

omvänd och felaktig ordning, då checken allenast hade karaktären af

betalningsmedel samt förutsatte ett föregående utanordningsbeslut.

Lika litet som jag kan gilla det af vissa länsstyrelser tillämpade

och med gällande instruktion föga öfverensstämmande förfaringssättet

att låta landtränteriet bestrida utbetalningar på grund af länsbokhållarens

granskning, men utan att länsstyrelsen förut, beslutat utbetalningen

samt till och med utan att ens landskamreraren, som närmast är för

utbetalningen ansvarig, pröfvat densamma, lika litet finner jag fog före
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

ligga för betänkligheter emot det af de sakkunnige föreslagna förfaringssättet.

Enligt detta förslag skulle ju checkens underskrifvande

— som bör ske af länsstyrelsen och icke, såsom de sakkunnige mera

tveksamt ifrågasatt, ensamt af landskamreraren — föregås af pröfning

och beslut rörande utbetalningen. Checken kommer alltså att innefatta

länsstyrelsens utbetalningsbeslut och anordningen får karaktären af en

order, huru utgiften bör i räkenskapen afföras. De, som undertecknat

checken, blifva alltså ansvariga för utbetalningen, men icke de, som

undertecknat afföringsordern. Nu skulle visserligen häremot kunna

invändas, att den granskande myndigheten icke blir i tillfälle att utaf

verifikationerna till länsräkenskapen utröna, hvem som i egenskap af

landskamrerare är för utbetalningsbeslutet ansvarig. Detta torde dock

vara af mindre betydelse, om blott sådana anteckningar föras hos länsstyrelsen,

att detta förhållande där kan utredas utan att man behöfver

gå till de hos riksbanken förvarade checkerna. Då kan den granskande

myndigheten utan uppgifvande af namn rikta anmärkningar mot den,

som i egenskap af landskamrerare är för utbetalningsbeslutet ansvarig,

hvarefter det bör tillkomma länsstyrelsen tillse att rätter ansvarig afgifver

förklaring. De anteckningar, som i sådant afseende torde böra

föras hos länsstyrelsen, behöfva icke blifva betungande utan kunna bestå

i anteckning af vederbörandes signaturer antingen i checkbokens

stam eller i särskild kolumn i journalen vid de där införda checkerna.

Enligt förslaget skall länsbokhållaren kontrasignera checkerna till

bevis om skedd bokföring af desamma. Om man i en blifvande instruktion

dessutom gör honom jämte landskamreraren ansvarig för tillsyn

därå, att checkernas belopp stå i öfverensstämmelse med verifikationer,

äfvensom att check utfärdats till rätt person enligt behöriga

verifikationer och de bestämmelser i ämnet, som varda utfärdade, så

tror jag mig därmed hafva undanröjt anledningarna till de utaf ett

par länsstyrelser framhållna svårigheterna att utöfva tillfredsställande

kontroll däröfver, att genom checker anvisade medel komme till användning

för de ändamål, hvartill de vore afsedda. Sistberörda

länsstyrelser hafva nämligen gjort anmärkning i berörda afseende samt

därvid uttalat, att länsbokhållaren s kontroll kunde göras värdelös af

en landskamrerare, som önskade till sin fördel för längre eller kortare

tid använda de medel, som stode till länsstyrelsens förfogande.

Detta uttalande skulle gifvetvis sakna fog, därest man iklädde länsbokhållaren

ett ansvar, från hvilket han icke kunde befrias utan att

hafva hänskjuta frågan under Kungl. Maj:ts befallningshafvandes afgörande.

Då skulle visserligen kunna påstås, att länsbokhållaren utan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

55

hänsyn till eget ansvar skulle med afseende å sitt tjänsteförhållande

kunna af en oredlig landskamrerare förmås att utan motsvarande verifikationshandling

kontrasignera check eller utställa sådan till annan

person än den, som enligt verifikationshandlingen hade fordran, men

då antingen landshöfdingen eller landssekreteraren skulle jämte landskamreraren

underskrifva checken och på samma gång tillse, att behörig

och motsvarande verifikation funnes, torde, enligt mitt förmenande, tillräcklig

kontroll å landskamreraren hafva anordnats. Dessutom torde

föreskrift kunna meddelas om månatliga inventeringar af landshöfdingen

eller landssekreteraren för jämförande af verifikationshandlingarna och

utanordningarna med under månaden utfärdade checker enligt bokföringen

och riksbankens uppgifter.

Härmed sammanhänger en annan invändning, som af ett par länsstyrelser

i likhet med statskontoret gjorts emot förslaget i den delen,

att länsstyrelsen icke skulle behöfva tillse, att kvitto å betalning erhölles

för att bifogas länsstyrelsens verifikationer. Det har därvid sagts,

att kvitton ur revisionssynpunkt vore nödiga, för att den granskande

myndigheten skulle blifva i tillfälle att mera direkt öfvertyga sig därom,

att betalning kommit rätter vederbörande tillhanda och af denne

behörigen kvitterats. Jag skulle härutinnan visserligen kunna inskränka

mig till en hänvisning till hvad jag här ofvan nyss anfört i fråga om

länsbokhållarens ansvar samt i öfrigt till ett åberopande af statskommissarien

Tenows i hans reservation uttalade mening i berörda

afseende, uti hvilken jag till alla delar kan instämma, men jag ber att

i denna fråga få ytterligare tillägga följande. Uti förslaget ingår äfven

den föreskriften, att riksbanken i dess uppgifter om inlösta checker

skall utom checknummer samt belopp jämväl upptaga den persons namn,

till hvilken checken utfärdats. Om dessa uppgifter, som bifogas länsräkenskapen,

sammanställas med verifikationshandlingarna, så torde

den granskande myndigheten blifva i tillfälle öfvertyga sig, att rätt

person fått betalning. Visserligen hafva riksbanksfullmäktige i sitt

yttrande uttalat önskvärdheten af att icke behöfva i uppgifterna upptaga

checkemottagarens namn, emedan det skulle för riksbanken medföra

ökadt bokföringsbesvär; men därest detta anses nödigt för verificering

i nu omtalade afseende, så lärer öfverenskommelse få träffas med

herrar riksbanksfullmäktige för ordnande af denna angelägenhet på lämpligaste

sätt. Skulle länsstyrelserna nödgas anskaffa kvittenser å gjorda

utbetalningar, blefve följden den, att dessa kvittenser komrae att, såsom

nu oftast sker, påfordras i förväg, innan betalning lämnas eller check

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

utfärdas, ett förfaringssätt, som val medför, att kvittenser kunna för

den granskande myndigheten uppvisas, men som ingalunda utgör större

garanti, att betalning kommit rätt person till godo, än enligt det nu

föreliggande förslaget.

En länsstyrelse har ifrågasatt, att svårigheter skulle kunna uppstå

vid riksbankens utsändande af medel, på sätt i promemorian föreslagits,

för den händelse medlen icke kunde vederbörande tillställas, exempelvis

på grund af dödsfall. Länsstyrelsen har uttalat tveksamhet, huru man

då skulle förfara med dylika genom utfärdad check anvisade medel i

afvaktan på erforderlig utredning, hvem medlen borde tillkomma. Hinder

lärer emellertid icke möta att i dylika fall åter insätta medlen på

statskontorets giroräkning, från hvilken de genom checken uttagits.

En annan länsstyrelse har anmärkt, att promemorian ingenting

innehållit om förfaringssättet, därest en check blefve utelöpande öfver

ett månadsskifte eller kanske helt förkomme; och icke heller hade i

promemorian förutsetts möjligheten däraf, att en person gjort inbetalning

i riksbanken och erhållit girokvitto men underlåtit aflämna girokvittot

hos länsstyrelsen för annotation.

Med anledning häraf får jag till en början framhålla, att det för

månadsafslutningen i räkenskapen icke har någon betydelse, huruvida

eu check utelöper öfver ett månadsskifte eller huruvida eu hos riksbanken

gjord inbetalning icke blir inom månadens slut hos länsstyrelsen

annoterad. Af räkenskapsformuläret framgår nämligen, att en å statskontorets

giroräkning dragen och å inkomstsidan i journalen antecknad

check blir före månadens slut å utgiftssidan afförd såsom anordning å

vederbörlig titel, oafsedt huruvida den blifvit hos riksbanken inlöst

eller icke. En hos riksbanken gjord men hos länsstyrelsen icke annoterad

inbetalning blir naturligtvis icke synlig i länsräkenskapen, hvadan

en sådan inbetalning icke heller öfvar inverkan på månadsafslutningen.

Några balanser i berörda afseenden uppkomma alltså icke.

Då det emellertid vore otillfredsställande, om checker komme att

längre tid förbli oinlösta, bör å checkblanketten tryckas en erinran,

att checken utan dröjsmål bör till inlösen företes, med särskild hänvisning

till innehållet i § 10 checklagen. Landskontoret bör dessutom

gifvetvis i journalen afpricka inlösta checker och tid efter annan tillse,

hvilka checker utelöpa, samt, då anledning därtill emellanåt förefinnes,

gifva vederbörande anmaning att aflämna checken till inlösen, alldeles

såsom nu gång efter annan måste ske i fråga om utelöpande anordningar.

Visar det sig att check förkommit, bör därvid förfaras i enlighet

med checklagens föreskrift. Detta torde dock sällan behöfva ifråga
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

57

komma, särdeles om länsstyrelsen vid checkers utsändande iakttager

försiktigheten att rekommendera eller assurera försändelserna.

'' Har en hos riksbanken gjord inbetalning icke anmälts till annotering

å landskontoret, framgår detta för landskontoret genast vid jämförande

af den från riksbanken ankomna summariska uppgiften å insättningar

med landskontorets annoteringar. Vinnes vid denna jämförelse

icke sammanstämmande resultat, blir det lätt att hos riksbanken utröna,

hvilken person gjort inbetalning utan att få denna antecknad hos

landskontoret, hvarefter denne anmanas inkomma med reversal och

girokvitto. Förfaringssättet blir alltså enahanda, som nu måste användas,

då inbetalning skett i ränteriet utan att ränterikvittot förevisats

i landskontoret för annotation.

Flera länsstyrelser hafva ansett länsbokhållaren genom förslaget få

sig pålagdt mera arbete än han kunde medhinna. Det har därvid

af några länsstyrelser uttalats, att bokföringsarbetet blefve vida besvärligare

än i promemorian beräknats. I fråga om utbetalningar blefve

nödvändigt att fortfarande föra liggare icke blott, såsom i förslaget

angifvits, öfver löntagare och statspensionärer samt öfver folkskoleväsendet,

utan äfven »öfver en del andra i staten förekommande titlar».

Jämväl öfver inkomster blefve särskilda liggare oundgängliga, bland

annat, för att tjäna till ledning vid granskning af specialräkningarna

och öfriga till landskontoret inkommande räkenskaper äfvensom vid fördelning

emellan väghållningsdistrikten af den i »ränteriräkenskapen»

utan specifikation bokförda vägskatten. Den nuvarande å landskontoret

förda kontrollerande räkenskapen — anordningsboken och anteckningsboken

— blefve alltså fortfarande behöflig. Dessutom har framhållits,

att landsbokssemestern, som föreslagits till 3 månader, blefve för kort,

för att länsbokhållaren skulle kunna medhinna förutom landsboken jämväl

den nuvarande specialräkningen med tillhörande verifikationer.

Härtill kan emellertid, svaras, att uti specialen öfver statsmedlen

och specialen öfver förskotten samt i hufvudräkningen, sådana de uti

förslaget uppställts, såväl utgifter som inkomster mycket väl kunna

bokföras med så fullständig specifikation, som anses nödig, hvadan

dubbel bokföring omöjligen kan behöfvas. Ingenting hindrar alltså att

till exempel i hufvudräkningen under rubriken vägskatt upptaga särskilda

kolumner för hvarje väghållningsdistrikt, eller, om man så vill,

särskildt konto för hvarje vägstyrelse. Hvad landsbokssemesterns tillräcklighet

beträffar, torde allenast behöfva erinras, att landträntmästaren

enligt nu gällande ordning skall hafva sin specialräkning färdig inom

januari månad utan att han för detta arbete åtnjuter ledighet från andra

Bill. till Biksd. Frot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

göromål. Om detta kan utaf landträntmästaren medhinnas, så bör det

och kunna gå för sig för länsbokhållaren, om hans landsbokssemester

får begynna från januari månads början, och särskildt böra inga svårigheter

möta, sedan länsbokhållaren befriats från stämpelredogörelserna,

hvilkas granskning och sammanfattning i de större länen upptagit hufvudsakligaste

delen af semestertiden under januari månad.

Några länsstyrelser, däribland märkligt no g de uti Stockholms och

Uppsala län, hafva ansett stämpelexpeditionernas öfverflyttande på statskontoret

ställa allt för stora fordringar på stämpelförsäljarne och deras

förmåga att »långt i förväg» beräkna sitt stämpelbehof. Om man emellertid

undantager de allra nordligaste länen samt Gottland, lärer väl postgången

till hufvudstaden vara så bekväm, att större dröjsmål med rekvirerade

stämplars erhållande från statskontoret i de flesta fall icke kan

befaras än om de skulle rekvireras från länsstyrelsen. För de med

afseende å postgång alltför aflägset från hufvudstaden belägna länen

skulle särskilda stämpelförråd kunna, där sådant undantagsvis pröfvades

nödigt, inrättas, hvilket torde komma att tagas i öfvervägande i sammanhang

med framläggande för Riksdagen af förslag till erforderliga

ändringar i stämpelförordningen. Gifvetvis borde, såsom statskontoret i

sitt utlåtande framhållit, antagande och entledigande af stämpelförsäljningsmän

samt tillsynen öfver ställda säkerheter fortfarande af länsstyrelserna

omhänderhafvas äfven efter det stämpelförråden hos länsstyrelserna

indragits.

Öfver förslaget att låta vissa pensionsutbetalningar, som nu verkställas

af landtränterierna, öfverflyttas på postsparbanken, hafva direktionerna

för pensionsinrättningarna äfvensom styrelsen för postsparbanken

blifvit hörda. Direktionerna för pensionsinrättningarna hafva uti sina

yttranden förmenat hinder möta för postsparbanken att åtaga sig utbetalningar.

af änkepensioner äfvensom sådana pensioner, vid hvilkas utbetalning

vissa afgifter skola innehållas. Styrelsen för postsparbanken har däremot,

under påpekande, att en högst afsevärd förmån skulle beredas

pensionstagarna, om pensionerna finge lyftas vid postsparbankskontoren

i orterna, förklarat sig beredd att lämna medverkan till beredande af

en dylik förmån. Skulle det emellertid vid den undersökning, som ytterligare

torde komma att göras i denna fråga, visa sig omöjligt att befria

länsstyrelserna från bestyret med dessa pensionsutbetalningar, så lära,

såsom ett par länsstyrelser påpekat, dessa utbetalningar kunna anförtros

åt kronofogdar och magistrater, som härför skulle förskottsvis förses

med medel genom länsstyrelsernas försorg. Denna fråga torde

alltså icke behöfva lägga hinder för landtränteriernas indragning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

59

Bland alla de invändningar, som af länsstyrelserna emot förslaget

framställts, har ingen med större enighet omfattats än den, att någon

afsevärd besparing för statsverket knappast kunde förväntas uppkomma

genom landträntmästartjänsternas indragning, alldenstund ökade arbetskrafter

skulle kräfvas icke blott hos länsstyrelserna utan äfven hos

statskontoret och riksbankskontoren.

Hvad länsstyrelserna beträffar, så hafva de flesta förklarat sig behöfva

en ny ordinarie länsbokhållare’änst i stället för den indragna

landträntmästartjänsten, andra hafva ansett sig behöfva en ny ordinarie

landskontoristbefattning för öfvertagaude af all landskontorets bokföring

samt några få trott sig kunna reda sig utan annan ökning i arbetskrafter

än möjligen ett ytterligare extra biträde. De länsstyrelser, som

gjort anspråk på en ny ordinarie länsbokhållartjänst i sammanhang

med landträntmästartjänstens indragning hafva i allmänhet såsom skäl

härför framhållit, förutom de ökade göromålen å landskontoret, som

blefve en följd af indragningen, jämväl den omständigheten, att länsbokhållaren

icke komme att under vanliga förhållanden uppehålla sin

egen tjänst mera än högst 5 månader årligen. Hans landsbokssemester

komme nämligen att räcka 3 månader och hans semesterledighet 1

månad, hvarjämte han komme att förrätta landskamrerartjänsten under

landskamrerarens semesterledighet 1 Va månad samt under landskamrerarens

semester för pröfningsnämndsarbetet enligt nya bevillningsförordningen

1 V2 månad. Alltså skulle den redan nu i de flesta län

synnerligen besvärliga och efter landträntmästartjänstens indragning

än mera maktpåliggande länsbokhållare’änsten med nödvändighet komma

att uppehållas af vikarie under större delen af året, något som ovillkorligen

måste blifva förenadt med stora svårigheter i län, där icke

mera än en kompetent länsbokhållare finnes anställd.

Hvad sålunda anförts anser jag mig visserligen icke kunna jäfva,

men dessa svårigheter föranledas endast i mindre grad af förslaget om

landträntmästartjänsternas indragning, utan finnas redan förut eller

hafva ökats efter nya bevillningsförordningens införande. Förslaget om

räntmästartjänstens indragning skulle nämligen icke öka tiden för länsbokhållarens

frånvaro från egen expedition med mera än en half månad,

under det att nya bevillningsförordningen föranleder 1 Va månads ökning

af samma tid. Det vidlyftiga pröfningsnämndsarbetet kommer

äfvenledes att medföra väsentlig ökning af göromålen för landskontoret,

hvilket torde bli kännbart icke blott för landskamreraren utan äfven,

ehuru visserligen i mindre grad, för länsbokhållaren. Det kan alltså

alltför väl tänkas medföra svårigheter för flera af de större till mellan
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

klassen hörande länen att i längden reda sig med allenast en länsbokhållare,

som under högst fem månader skulle komma att själf uppehålla

sin egen tjänst och som sällan eller aldrig skulle blifva i tillfälle

att mera afsevärdt biträda landskamreraren och under dennes mera

direkta handledning sätta sig in uti landskamrerargöromål.

Om sålunda i vissa län behofvet af en ytterligare länsbokhållarfjänst

skulle efter landträntmästartjänstens indragning befinnas oafvisligt,

så vill jag likväl på det bestämdaste framhålla, att detta behof ingalunda

kan anses enbart eller ens till största delen hafva sin orsak uti

omorganisationen af länsstyrelsernas kassarörelse och landträntmästartjänstens

indragning, enär det utan tvifvel väsentligt ökade bokföringsarbetet

å landskontoret förvisso icke kräfver länsbokhållarkvalifikationer

för dess fullgörande utan kan fullkomligt lika bra utföras af en landskontorist

eller ett mera stadigvarande extra biträde allt efter göromålens

omfattning i olika län.

Redan utaf hvad jag nu anfört torde framgå, huru vanskligt det

skulle ställa sig att söka med siffror beräkna den besparing för statsverket,

som den föreslagna omorganisationen komme att medföra. Ån

mera framgår detta, om man betänker, att öfverflyttandet af länststyrelsernas

kassarörelse på riksbanken bör komma till stånd på

en gång samtidigt i alla län, under det att afvecklingen af landträntmästare’änsterna

kommer till utförande så småningom i mån af landträntmästarnes

afgång. Det synes nämligen icke böra komma ifråga att sätta

landträntmästare på indragningsstat, utan böra de, i sammanhang med

riksbankens eftertagande af länsstyrelsernas kassarörelse, inflytta på

landskontoret för att utföra bokföringsarbete eller annat arbete, som kan

finnas lämpligt. Med landträntmästarens inflyttning på landskontoret vinnes

alltså genast där en ny arbetskraft, hvilken allt efter hans ålder och andra

egenskaper i öfrigt åstadkommer besparing i utgifter för landskontoret

och under alla förhållanden undanröjer de förut omtalade svårigheterna

med afseende å länsbokhållargöromålens uppehållande under den del

af året,^ då länsbokhållaren är förhindrad att själf sköta dessa göromål.

Då landträntmästaren från tjänsten afgår, torde böra i hvarje särskild!

fall pröfvas,. i hvad mån länsstyrelsens göromål kräfva en ny ordinarie

tjänsteman i hans ställe eller göromålen kunna genom tillökning af

extra biträdesanslaget uppehållas. Därest ordinarie tjänstepersonalen

anses behöfva ökas, får i hvarje särskild! fall tillses, huruvida detta

bör ske genom inrättande af en länsbokhållartjänst eller allenast en

landskontoristbefattning, allt efter göromålens omfattning och besvärlighet

hos hvarje särskild länsstyrelse. Om man förutsatte, att samt
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

61

liga landträntmästare nu på en gång afginge, så skulle alltså knifvas

en rätt ingående undersökning för afgörande, i hvad män nya arbetskrafter

behöfdes i de särskilda länsstyrelserna; och det bör alltså vara

lätt insedt, huru vanskligt eller rättare sagdt omöjligt det ställer

sig att nu göra en sådan beräkning för den i många fall rätt aflägsna

framtid, då landträntmästarens afgång kommer att inträffa.

Det kan bända att göromålens mängd då ökats bos länsstyrelsen i

sådan grad, att det kan beböfvas ersätta honom med en länsbokhållare

i län, som för närvarande skulle kunna åtnöja sig med ett extra

biträde, i händelse afgången inträffade nu.

Om det alltså icke låter sig göra att i siffror beräkna besparingen

för statsverket genom omorganisationen, så lärer å andra sidan icke

kunna förnekas, att besparing måste uppkomma — och detta äfven om

hvarje landträntmästare skulle behöfva ersättas med en länsbokhållare,

hvilket emellertid med all säkerhet icke beböfver ske. Skillnaden i löneförmåner

mellan dessa tjänstemän är ju rätt afsevärd, och därtill kommer,

att de nya tjänstebefattningar, som kunna varda inrättade i stället för landträntmäs

tar tjänsterna, blifva för landskontorsgöromålen i öfrigt nyttigare

och jämväl på detta sätt medföra besparing i utgifterna för dessa

göromåls uppehållande. Med landträntmästares afgång blifva ock de

honom tillkommande provisioner å diverse verks medel disponibla att

af länsstyrelsen användas till extra biträdens aflönande, hvarigenom

kostnaderna härför kunna nedbringas. Väl är det sannt, att de ökade

göromålen hos riksbanken och hos statskontoret skulle föranleda någon

ökning i utgifterna hos dessa verk, men denna ökning torde icke blifva

afsevärd i förhållande till besparingarna hos länststyrelserna. För

öfrigt åberopar jag i detta afseende riksbanksfullmäktiges yttrande

äfvensom statskommissarien Tenows reservation.

I likhet med statskommissarien Tenow är jag dessutom af den

uppfattningen, att den föreslagna omorganisationen är ett steg i rätt

riktning och jämväl i öfrigt förenad med så stora fördelar, alt den

borde förordas, äfven om någon direkt besparing därigenom icke vunnes.

Det kan icke heller vara mening uti att låta länsstyrelserna befatta

sig med kassarörelse, sedan staten fått egna penningverk uti hvarje

residensstad.

Visserligen hafva anmärkningar framställts emot det framlagda

förslagets detaljer, men dels torde, såsom jag ofvan sökt påvisa, många

utaf de framställda anmärkningarna vara temligen obefogade eller

betydelselösa, och dels torde vid utarbetande af de föreskrifter, hvartill

omorganisationen gifver anledning, behörigt afseende kunna fästas vid

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

de framställda anmärkningarna. De särskildt tillkallade sakkunnige,

hvilka inom departementet biträdt vid beredande af landsstatslöneregleringsfrågan,

hafva icke haft uppdrag att uppgöra detaljeradt förslag

rörande omorganisationen, hvithet också näppeligen kunnat ske under

den tid, som stått till förfogande, utan deras åliggande har varit att

verkställa undersökning, huruvida och på hvad sätt en indragning af

landträntmästare''änsterna skulle kunna komma till stånd. I sådant afseende

har jag funnit den förebragta utredningen gifva vid handen,

att indragning af landträntmästareänsterna och öfverflyttande af länsstyrelsernas

kassarörelse på riksbanken kan äga rum icke blott utan

olägenhet utan med afsevärd fördel för statsverket. Beslutas en sådan

omorganisation, så lärer omarbetandet af nu gällande bestämmelser

kunna följa efteråt.

Beträffande tiden för omorganisationens genomförande bör, såsom

jag förut anmärkt, riksbankens öfvertagande af länsstyrelsernas kassarörelse

försiggå på en gång hos alla länsstyrelser, under det att nuvarande

landträntmästartjänsters afveckling bör ske i mån af tjänstinnehafvarnes

afgång. Om alla landträntmästartjänsterna i riket för

närvarande vore med ordinarie innehafvare besatta, så skulle öfverflyttandet

af kassarörelsen kunna ännu något år undanskjutas, men nu

förhåller det sig så, att dessa tjänster äro valcanta samt uppehållas på

förordnande i Stockholms, Jönköpings, Skaraborgs och Västmanlands

län. All anledning synes mig alltså tala för reformens genomförande

redan från den 1 januari 1909, så att fullständig indragning af landträntmästartjänsterna

må kunna i dessa fyra län äga rum från och med

nämnda dag.

Det skulle då kunna komma ifråga att i sammanhang med indragningen

genast besluta om den ökning af öfriga ordinarie arbetskrafter,

som hos nyssberörda fyra länsstyrelser kan erfordras i stället för den

indragna landträntmästartjänsten, men jag håller emellertid före, att det

vore lämpligare låta anstå därmed ett års tid, hvarunder dessa länsstyrelser

kunde uppehålla de ökade göromålen genom extra biträde

samt vinna erfarenhet, i hvad mån en ny ordinarie tjänsteman verkligen

behöfdes. Möjligt kan ock vara, att föreskriften om minst sex

timmars arbete hvarje dag för tjänstemännen kan härå öfva inverkan.

Det torde emellertid böra ur länsstyrelsernas yttranden i ärendet omnämnas,

att länsstyrelsen i Stockholms län, som motsatt sig den föreslagna

indragningen, icke uppgifvit, hvilken förstärkning af den ordinarie

tjänstepersonalen skulle behöfvas, om landträntmästartjänsten

indroges; att länsstyrelsen i Jönköpings län ansett sig behöfva en ny

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

63

ordinarie landskontorist^’änst för bokföringens öfvertagande; att länsstyrelsen

i Skaraborgs län yrkat inrättande af en ny ordinarie länsbokhållartjänst;

samt att länsstyrelsen i Västmanlands län icke framställt

yrkande på någon ny ordinarie tjänst.

På''grund af hvad jag sålunda anfört anser jag mig kunna förorda

att riksbanken skall från och med 1909 års början öfvertaga länsstyrelsernas

kassarörelse, att landträntmästartjänsterna skola indragas i

mån dessa tjänsters innehafvare afgå, samt att de landträntmästare''änsten

tillkommande provisioner skola efter tjänstens indragning af länsstyrelsen

redovisas och användas till extra biträdens aflöning i enlighet

med därom gällande bestämmelser.

Därest hvad jag sålunda föreslagit vinner Eders Kungl. Maj:ts

godkännande, har jag för afsikt att hos chefen för finansdepartementet

göra framställning, att han måtte gå i författning om utarbetande af förslag

till erforderliga ändringar i gällande stämpelförordning äfvensom

låta utreda, huruvida någon förstärkning i statskontorets arbetskrafter

kan erfordras på grund af det ifrågasatta ändrade sättet för stämplarnas

tillhandahållande.

Extra länsnotarier och extra länsbokhållare samt andra extra biträden

hos länsstyrelserna m. in.

LÖneregleringskommittén har erinrat därom, att i mån af arbetets

ökning hos länsstyrelserna extra arbetskrafter måst anlitas i allt vidsträcktare

grad, understundom till och med i större omfattning, än som

torde kunna anses gagneligt och lämpligt. Detta blefve i längden allt

mera otillfredsställande icke blott ur det allmännas synpunkt, utan billigheten

kräfde att hänsyn jämväl toges till denna extra personal, hvars

arbetstid och arbetsprodukt i statens tjänst, såsom länsstyrelserna framhållit,

i alla afseenden sammanfölle med motsvarande ordinarie beställningsinnehafvares

och hvars lefnadsställning jämväl i öfrigt bestämdes

af samma villkor och förhållanden, som gällde för de ordinarie tjänstemännen.

De extra tjänstemän, som vore för göromålens behöriga gång

nödvändiga, torde därföre äga välgrundade anspråk att komma i åtnjutande

af förmånen utaf fast anställning med lön på ordinarie stat.

Hvad då först angår de hos länsstyrelserna anställda länsnotarierna,

har löneregleringskommittén erinrat, hurusom redan 1873 års

landsstatskommitté föreslagit anställande af två ordinarie länsnotarier i

sådana län, där de afgjorda målens antal å landskansliet i medeltal

Antalet

biträdande

tjänstemän på

ordinarie

stat.

Länsnota
rierna.

Löneregle
rings
kommittén.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

uppginge till 8,000. Vid senaste lönereglering vann detta förslag emellertid

icke Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, utan anslogs aflöning

å ordinarie stat allenast åt en länsnotarie i hvarje län samt

öfverlämnades till Kungl. Maj:ts nådiga pröfning i hvarje särskilt

fall frågan om anställande därutöfver af extra länsnotarie?, att aflönas

med arfvoden af högst 2,000 kronor hvardera. I enlighet härmed

hade på grund af särskilda nådiga beslut under årens lopp blifvit anställda

två extra länsnotarie!- i Malmöhus län och likaledes två i Göteborgs

och Bohus län samt en i hvart och ett af öfriga län med undantag

af Uppsala, Södermanlands, Gottlands och Västmanlands län.

Af extra länsnotarierna torde i regel påfordras fullt ut lika mycket

arbete som af de ordinarie, och, då de flesta af dessa extra tjänstebefattningar

tillkommit för längre tid sedan samt behofvet af dessa tjänstemän

måste antagas i ett stort antal län äfven för framtiden blifva

påkalladt, hade kommittén ansett nödigt, att flera länsnotarier blefve

uppförda å ordinarie stat.

Vid öfvervägande af frågan, i hvad mån en sådan öfverflyttning å

ordinarie stat borde äga rum, ansåge löneregleringskommittén målens

antal å landskansliet enligt arbetsredogörelserna icke böra tilläggas afgörande

betydelse. Dessa arbetsredogörelser syntes nämligen vara uppgjorda

efter så olika grunder, att de icke lämnade någon tillfyllestgörande

ledning för bedömande af de olika länsstyrelsernas arbetsbördor.

Utan att förbise, att länsstyrelsernas arbete påverkades af ett flertal

faktorer, däraf länets folkmängd blott utgjorde en, hölle dock löneregleringskommittén

före, att för bedömande af arbetets omfattning folkmängden

torde lämna det relativt säkraste utslaget, och syntes därföre

kommittén folkmängdsförhållandena böra i främsta rummet tjäna till

ledning för afgörande, om och i hvilken grad förstärkning af de ordinarie

arbetskrafterna kräfdes hos särskilda länsstyrelser.

Kommittén har enligt denna beräkningsgrund särskilt framhållit

beträffande Malmöhus län, att det, med en folkmängd den 31 december

1904 af 426,000 invånare, vore det ojämförligt folkrikaste länet samt

att närbelägenheten till utlandet tillskyndade länsstyrelsen och synnerligast

landssekreteraren ett i de öfriga länen icke så ofta förekommande

arbete med öfversändande till utrikes ort af främmande lösdrifvare och

meddelande af understöd åt hemvändande och i utblottadt tillstånd varande

svenskar samt däraf föranledda förhör. På grund häraf har

kommittén ansett att bägge extra länsnotariebefattningarne i detta län

borde öfverflyttas å ordinarie stat.

Förutom Malmöhus län ägde elfva andra län den 31 december 1904

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

65

hvart och ett en folkmängd af mer än 200,000 invånare, nämligen

Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,

Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands

län. Närmast dessa komrne, i afseende å folkmängd, Örebro

län, hvars invånarantal så föga understege 200,000, att detta tal numera

torde vara öfverskridet. Med hänsyn till folkmängden borde

dessa län företrädesvis vara i behof af ytterligare länsnotarie^ men

dessutom borde ifrågakomma dels Stockholms län dels ock de tre nordligaste

länen, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, hvilka på

grund af särskilda förhållanden orsakade vederbörande länsstyrelser betydande

arbete, delvis af annan och mera tyngande art än i öfriga län.

Inom hvart och ett af dessa senast uppräknade sexton län borde, enligt

kommitténs mening, anställas ytterligare en länsnotarie. Däremot kunde

tills vidare anstå med öfverflyttande till ordinarie stat af de nuvarande

extra länsnotarierna i Kronobergs, Blekinge och Hallands län äfvensom

af den senast tillkomne extra länsnotarien i Göteborgs och Bohus län.

Jag anser mig böra anmärka, att länsstyrelserna i Blekinge samt DepartementsGöteborgs

och Bohus län i sina yttranden öfver löneregleringskom- chefenmitténs

förslag framhållit behofvet af ytterligare en ordinarie länsnotarie

i hvartdera länet utöfver hvad kommittén föreslagit.

Lika med kommittén har jag dock icke funnit detta kraf för närvarande

vara oafvisligt utan får t — med erinran, att folkmängden den

31 December 1900 uppgick i Örebro län till 200,924 invånare och i

Stockholms län till 198,322 invånare — förorda,

att antalet ordinarie länsnotarie!- måtte bestämmas till tre i Malmöhus

län, två i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

. Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län samt en i öfriga län.

Förutom eu ordinarie länsbokhållare i hvarje län hafva på grund Länsbokaf

särskilda nådiga beslut blifvit antagna två extra länsbokhållare i Mllare
Malmöhus

län, en i Kristianstads län och en i Göteborgs och Bohus Löneregielän,

af hvilka befattningar den ena extra länsbokhållartjänsten i Malmö- k0mm?ttén

hus län härledt sig från 1880-talet, medan de öfriga tillkommit så nyligen

som år 1900 eller därefter. Hvad angår den extra länsbokliållarbefattning,

som sedan längre tid tillbaka funnits i Malmöhus län,

har kommittén ansett behofvet af densamma kunna anses konstant samt

tillstyrkt dess öfverflyttande på ordinarie stat. En liknande förstärkBili.

till Piksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 53 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

ning af ordinarie arbetskrafter bar kommittén funnit påkallad jämväl i

Göteborgs och Bohus län med hänsyn till de omfattande göromål i

fråga om beskattnings- och uppbördsväsende, hvilka staden Göteborg

förorsakade landskamreraren och landskontoret. Däremot torde, enligt

kommitténs mening, kunna tillsvidare anstå med öfverflyttande af den

senast tillkomna extra länsbokhållarbefattningen i Malmöhus län äfvensom

den i Kristianstads län befintliga befattningen af samma slag i

afvaktan på resultaten af hvad kommittén föreslagit om utsträckning af

bestämmelserna angående direkt skriftväxling till att gälla äfven liandräckningsärenden

för uttagande af resterande kronoutskylder och böter,

äfvensom hvad kommittén i en del andra hänseenden hemställt beträffande

länsstyrelsernas ämbetsuppgifter och arbete.

Länsstyrelsen Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har emellertid

i Malmöhus { sitt yttrande öfver kommittéförslaget hemställt, att båda de extra

länsbokhållare därstädes skulle göras till ordinarie. Kommittén hade,

säger Kungl. Maj:ts befallningshafvande, icke fullt beaktat den särställning,

länet intoge i afseende å göromålens mängd. Om kommitén

föreställt sig, att länsbokhållare ens i någon mån användes till

arbete, som föranleddes af skriftväxlingen i handräckningsärenden, så

vore det icke att förvåna sig öfver, att kommittén dragit sig för att

föreslå bägge de extra länsbokhållaretjänsterna till uppflyttning å ordinarie

stat, men en sådan misshushållning med arbetskraft kunde icke

förekomma. Den föreslagna förändringen i handräckningsärendenas

behandling kunde icke medföra någon som helst lindring i länsbokliållarnas

göromål och icke ens någon kännbar lättnad i landskamrerarens.

Utan att vidare ingå på närmare detaljer rörande länsbokhållarnes göromål,

ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande sig allenast böra omnämna

en väsentlig ökning, som tillkommit, efter det den andra extra

länsbokhållartjänsten i länet inrättades, nämligen bestridandet af de

numera högst besvärliga aflöningarne till sju allmänna läroverk, två

större seminarier, ett landtbruksinstitut och en teknisk elementarskola.

Säkert vore, att göromål i tillräcklig mängd funnes för tre länsbokhållartjänster,

och anledning vore icke att befara minskning i arbetet,

så att någon af dessa tjänster blefve onödig.

Länsstyrelsen Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län har anfört,

i Kristian- att extra länsbokhållaren biträdde landskamreraren hufvudsakligen vid

sas an. ]>erec]aTlc|ep af ärenden rörande kronodomäner och jordafsöndringar,

hvadan sålunda de skäl, kommittén anfört för uppskof med befattnin
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 00.

67

gens öfverföring å ordinarie stat, icke berörde de göromål, som uppdrag^

åt extra länsbokhållaren. Landskontorets bestyr med förvaltningen

af kronodomänerna ökades år för år i följd af landtbrukets alljämt

fortgående utveckling och detsamma vore förhållandet med jordafsöndringarne,

hvilkas antal vore synnerligen stort. Kungl. Maj:ts

befallningshafvande hemställde därföre, att extra länsbokhållarebefattningen

skulle göras till ordinarie.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett mig böra Departementsbiträda

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Malmöhus och Kristian- chefen''

stads län framställningar. Det liar från liera håll framhållits, att länsstyrelsernas

arbete i högre grad än många andra myndigheters påverkas

af den allmänna utvecklingen inom olika områden af samhällslifvet,

och man kan alltså med säkerhet beräkna att den alltjämt fortgående

samhällsutvecklingen kommer att kräfva en likaledes fortgående ökning

af arbetsbördan. Att de ifrågavarande länsbokhållartjänsterna, hvilka

sedan flera år befunnits nödiga för göromålen vid dessa länsstyrelser

skulle kunna blifva obehöfliga, finner jag således otänkbart. Det torde

ock förtjäna omnämnas, att det ökade arbete, som genom nya bevillningsförordningen

lagts på landskamrerarne och som ansetts böra påkalla

en och en half månads tjänstledighet från andra göromål för

taxeringsärendenas beredning till pröfningsnämnden, än ytterligare styrker

behofvet för framtiden af de ifrågavarande länsbokhållartjänsterna.

Vid dessa landskontor, särskilt vid Malmöhus läns, handläggas göromål,

som antingen alls icke eller åtminstone icke i samma grad återfinnas

hos andra landskontor, såsom till exempel tillsynen öfver och

beskattningen af sockerfabrikationen, utarrenderingen af en högst betydande

mängd annex- och mensalhemman, läroverkshemman, domkyrkohemman

samt andra kyrkors hemman och lägenheter in. in. Ehuru i

mindre grad förekomma dessa göromål äfven inom Kristianstads landskontor,

som dessutom har bestyret med ett större antal, mera än ett

hälft hundratal, brännerier än uti något annat län. Den betydande

jordstyckningen inom denna landsända föranleder äfven mycket arbete

å dessa landskontor.

Redan af dessa skäl skulle jag varit benägen tillstyrka de båda

extra länsbokhållartjänsternas i Malmöhus län och den nuvarande extra

länsbokhållare''änstens i Kristianstads län öfverflyttande på ordinarie stat.

Dessutom har emellertid tillkommit ytterligare en anledning, som gör

denna åtgärd än mera påkallad, nämligen det ökade arbete å länsbokhållarexpeditionen,

som föranledes af det af mig förut omförmälda förslaget

att indraga landträntmästareänsterna. Om Kungl. Maj:ts befall
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Landskanslister

och

landskontorister.

Löneregleringskommittén.

ningshafvandes i Malmöhus och Kristianstads län framställningar bifallas,

blifva de ordinarie tjänsterna i dessa län i allt fall icke flera än enligt

löneregleringskommitténs förslag.

Däremot har jag icke funnit, att tillräckliga skäl anförts för bifall till

eu af länsstyrelsen i Östergötlands län gjord framställning om inrättande

därstädes af en ytterligare länsbokhållartjänst på ordinarie stat.

Jag anser alltså,

att antalet ordinarie länsbokhållare bör bestämmas till tre i Malmöhus

län, två i Göteborgs och Bohus län och två i Kristianstads län samt

en i de öfriga länen.

Löneregleringskommittén erinrar därom, att för närvarande funnes

på ordinarie stat anställda två landskanslister och två landskontorister

i hvarje af rikets län utom i Gottlands län, hvars länsstyrelse hade

allenast en ordinarie af hvardera slaget. Härförutom hade länsstyrelserna

hos sig anställda ett betydande antal extra landskanslister och

landskontorister, som aflönades af anslaget till extra länsnotarier och

andra extra biträden hos länsstyrelserna. Det vore obestridligt, att

dessa extra tjänstemän förrättade en ingalunda obetydlig del af arbetet

hos länsstyrelserna, och deras tjänstgöringstid vore i många fall betydligt

längre än för amanuenser och därmed jämförliga biträden inom

de centrala ämbetsverken. Det kunde alltså visserligen finnas fog för

öfverflyttning af en del af dessa extra tjänstebefattningar på ordinarie

stat, men kommittén vore härvid utaf den åsikten, att det icke lämpligen

läte sig göra att låta allt arbete hos länsstyrelserna besörjas enbart

genom ordinarie personal. Arbetet vore icke så jämnt fördeladt på

olika tider af året, att behofvet af arbetskraft vore konstant. Tjänstens

intresse fordrade ock, att den unge tjänstemannaaspiranten finge tillfälle

till öfning samt profvande af sin förmåga och lämplighet i tjänsten.

Likaså kräfdes tillgång på extra personal för upprätthållande af de

ordinarie tjänsterna vid innehafvarnes sjukdom eller ledighet. Att gå

till mötes anspråken på anställande af ordinarie tjänstemän så långt,

som från vissa håll ifrågaställts, skulle därför, om det vore möjligt, i

utförandet visa sig vara till föga gagn för arbetet i dess helhet.

Emellertid syntes det kommittén uppenbart, att i vissa län förstärkning

redan nu kräfdes af antalet ordinarie landskanslister och

landskontorister. I främsta rummet gällde detta de två folkrikaste

länen, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, uti hvilka syntes böra

på ordinarie stat uppföras ytterligare två landskanslister och två landskontorister.

Men en sådan förstärkning syntes äfven, om än i mindre

grad, erforderlig i Östergötlands, Älfsborgs och Värmlands län, af hvilka

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

69

hvart och ett den 31 december 1904 hade en folkmängd af mer än

250,000 invånare. I sistnämnda tre län torde vederbörande länsstyrelser

böra erhålla hvar sin ytterligare landskanslist och hvar sin ytterligare

landskontorist på ordinarie stat.

Med gillande af hvad kommittén sålunda anfört och då jag icke Departementsanser

mig nu äga grundade skäl att förorda särskilda framställningar chefen''

från länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Västernorrlands län om

uppförande på ordinarie stat af ytterligare en landskanslist- och en landskontorist^''änst

samt i Kopparbergs län om erhållande af ännu eu landskanslistbefattning

på ordinarie stat, anser jag,

att antalet" ordinarie landskanslister och landskontorister bör bestämmas

till, beträffande hvardera tjänstebefattningen, fyra i Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, tre i Östergötlands, Ålfsborgs och Värmlands

län, en i Gottlands län samt två i öfriga län.

Vid den lönereglering, som fastställdes af 1853—54 årens Riksdag, vaktbetjähade

å stat uppförts två vaktmästareänster hos hvarje länsstyrelse, ”Vf®tnyrhei!

men redan vid 1856—58 årens Riksdag beviljades löneanslag å stat för serna,

ytterligare en vaktmästarsyssla vid hvardera af länsstyrelserna i Uppsala

och Jönköpings län. Såsom skäl för behofvet af ökad vaktbetjäning mlttén.

i dessa båda län hade i sin tid anförts, bland annat, af länsstyrelsen i

Uppsala län, att den otillräckliga postgången till kronobetjaningen ofta

föranledde afsändande af expresser, exempelvis för anordnande af kungsoch

kronoskjutsar, samt af länsstyrelsen i Jönköpings län, att vaktmästare

ofta finge afsändas till Kronobergs läns gräns för att där

mottaga och till gränsen af Östergötland beledsaga söder ifrån ankommande

penningremisser m. m. Dessa och andra anförda skäl för större

ordinarie vaktbetjäning hos länsstyrelserna i Uppsala och Jönköping än

vid de öfriga länsstyrelserna måste, säger kommittén, numera i följd

af ändrade förhållanden anses hafva antingen helt och hållet eller

åtminstone till väsentlig del förlorat sin giltighet.

Med erinran att de sålunda tillkomna vaktmästartjänsterna alltsedan

bibehållits, har kommittén föreslagit indragning af en vaktmästartjänst

vid hvardera af länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län samt

hemställt, att antalet ordinarie vaktmästare hos hvarje länsstyrelse måtte

bestämmas till två.

Emellertid hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län Knngi. Maj:ts

uti underdånig skrifvelse den 6 oktober 1905 framhållit, att dess år för tafvand^T

MalmöhuB län.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Statskontoret.

Löneregle
ringskom
mittén.

Länsstyrelsen

i Stockholms

län.

Departements
chefen.

år ökade arbete tydligtvis medfört ökade göromål äfven för vaktmästare,

samt att länsstyrelsen hade behof af ytterligare en ordinarie vaktmästare.

Statskontoret, som hörts öfver denna framställning, anförde, att,

då arbetsmängden vid länsstyrelsen i Malmöhus län obestridligen vore

större än vid öfriga länsstyrelser, så torde däraf följa, att länsstyrelsen

i Malmö beliöfde mer vaktmästarbiträde än öfriga länsstyrelser.

Löneregleringskommittén, som äfvenledes haft att yttra sig öfver

framställningen, kunde icke finna sig öfvertygad därom, att den större

arbetsmängden, som hvilade på tjänstepersonalen hos länsstyrelsen i

Malmöhus län, i och för sig med nödvändighet betingade ökadt behof

af vaktmästarbiträde, och då, såvidt handlingarne utmärkte, behofvet

af ökadt vaktmästarbiträde syntes hafva yppats först under senaste tid,

hölle kommittén, före, att, intill dess någon längre erfarenhet vunnits,

det icke borde ifrågakomma, att öka de ordinarie vaktmästarnes antal,

utan borde det yppade behofvet tillgodoses genom anlitande af anslag

till extra vaktmästare.

Länsstyrelsen i Stockholms län har i sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs

betänkande framhållit behofvet för ämbetsverket af

en ytterligare vaktmästare speciellt med hänsyn till en mycket liflig

telefontrafik emellan allmänheten och länsstyrelsen.

Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag ansett

hinder icke möta för indragning af tredje vaktmästarsysslorna i Uppsala

och Jönköpings län, likasom jag anser tillräckliga skäl föranställande

af en tredje vaktmästare hos Stockholms länsstyrelse icke hafva

förebragts. Däremot kan jag icke undgå att finna länsstyrelsens

i Malmöhus län framställning om ytterligare en vaktmästartjänst äga

befogenhet. Det måste anses förhålla sig så, som länsstyrelsen i

Malmö framhållit, att den större arbetsmängden hos länsstyrelsen

kräfver flera budskickningar och alltså mera biträde af vaktmästare,

och det kan icke vara ur god sparsamhetssynpunkt lämpligt att underlåta

ställa sådant biträde till förfogande, då denna underlåtenhet kan

medföra hinder i göromålens gång därigenom, att tjänstepersonalen blir

nödsakad lämna sitt arbete för att fullgöra sådana uppdrag, som kunna

och böra af vaktmästare uträttas.

Jag finner mig därför böra förorda,

att, med indragning af en vaktmästartjänst i hvardera af Uppsala

och Jönköpings län, hvilka befattningar enligt nådigt beslut den 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9Ö.

n

Mars 1906 för närvarande äro ocli i afbidan på Riksdagens beslut fortfarande

hållas vakanta, vaktmästarnes antal bestämmes till tre i Malmöhus

län och två i öfriga län.

Oäfvet är, att flera af do här ofvan omförmälda omorganisationer, Revision åt

särskild!, landtränteriernas indragning, kräfva en revision af nu gällande

landshöfdingeinstruktion. Löneregleringskommittén har ock berört detta Departementa

ämne, men funnit det icke falla inom ramen för sitt uppdrag och för chefenöfrigt,

icke ansett lämpligt att i sammanhang med upprättande af förslag

till lönereglering inlåta sig på ett så omfattande och tidskräfvande arbete

som omarbetning af instruktionerna för länsstyrelserna och för landsstatst

jänstemännen ute i länen. Icke heller nu i detta sammanhangfinner

jag nödigt framlägga förslag i berörda afseenden, utan lärer

Eders Kungl. Maj:t i särskild ordning taga denna fråga under nådig

pröfning.

Fögderiförvaltningens arbete och organisation.

Såsom bekant föreslog 1873 års landsstatskommitté i afseende å wz &rs

fögderiförvaltningen dels, att kronofogde- och länsmanstjänsterna skulle Committé."

sammanslås till eu tjänstemannaklass, kronofogdarnas, hvilka tjänstemän

skulle med biträde af s. k. fogdefullmäktige bestrida de kronofogdar

och länsmän hufvudsakligen åliggande göromålen, dels att häradsskrifvartjänsterna

skulle indragas, hvarvid vissa af de till dessa tjänster

hörande göromål skulle öfverflyttas på kronofogdarna, men debiteringen

verkställas genom en för sådant ändamål å landskontoret anställd andre

länsbokhållare. Afstyrkta af flertalet hörda länsstyrelser, blefvo dessa

förslag icke bifallna, utan landsstatspersonalen ute i länen bibehölls så

till organisation som till storlek oförändrad.

Med erinran härom har löneregleringskommittén anmärkt, att fråga Löneregiesedermera

icke hos statsmakterna förevarit om indragning af härads- ri“ft3^°m''

skrifvartjänsterna, likasom kommittén själf icke funnit anledning ifrågasätta

sådan indragning.

Hvad däremot beträffade kronofogdetjänsterna, hade gång efter annan

fråga väckts om indragning af nämnda tjänster. Sålunda hade motioner

i ämnet förevarit vid två riksdagar, ehuru utan att leda till något positivt

resultat; och med anledning af den i nådiga cirkuläret den''25 oktober

1901 vederbörande ämbetsverk och myndigheter gifna befallning att,

i sammanhang med frågan om behöfligheten af ändringar i aflönings
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Sarsk. undersökn.

inom

departem.

Hofman-Bangs

förslag.

förhållandena, jämväl taga under öfvervägande, huruvida genom förenklingar

i förvaltningen tillfälle kunde beredas till indragning af

tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde undvaras,

hafva från två af rikets länsstyrelser uttalanden gjorts därom, att kronofogdetjänsterna

under vissa förutsättningar borde kunna indragas och

dem tillhörande göromål öfverflyttas på länsmanstjänsterna, af hvilkas

innehafvare dock i sådant fall måste fordras högre kompetens.

Med afseende härå och då frågan uppenbarligen ur såväl förenklingssom

ekonomisk synpunkt vore förtjänt att göras till föremål för en

mera ingående behandling, hade löneregleringskommittén funnit angeläget

att söka utreda, huruvida indragning af kronofogdetjänsterna kunde

befinnas möjlig och lämplig. Och icke nog härmed. Kommittén hade

därjämte dryftat det spörsmålet, huruvida man kunde indraga de

nuvarande länsmanstjänsterna och öfverflytta de med dem förbundna

göromålen å kronofogdarne. Vid den senare undersökningen hade

kommittén tillika öfvervägt möjligheten af att, till lindring i den arbetsmängd,

som kornine att påhvila innehafvare af de nya kronofogdetjänsterna,

öfverflytta uppbörds- och redovisningsväsendet helt eller

delvis å andra tjänstemän. I sådant hänseende hade ifrågasatts en

anordning, hvartill förebild i viss mån hämtats från den nya organisationen

af amtsförvaltningen i Norge.

Resultatet af denna undersökning, hvarunder yttranden inhämtats

från sakkunnige, blef emellertid, att kommittén fann sig icke kunna

framlägga förslag till uppbörds- och redovisningsväsendets ombildning

på antydt sätt, ej heller förorda indragning af vare sig kronofogde- eller

länsmanstjänsterna, utan inskränkte sig till att föreslå en bättre fördelning

af arbetet mellan dessa tjänsters innehafvare. Jag tillåter mig

att beträffande enskildheterna i denna undersökning hänvisa till kommitténs

betänkande sid. 132—139.

Med särskild! fästadt afseende vid hvad en ledamot i löneregleringskommittén

landshöfdingen J. AV idén uti sin vid betänkandet fogade

reservation anfört i fråga om polisväsendet på landsbygden samt

organisationen af därför afsedda institutioner, enligt hvilken reservation

kronofogde- och länsmanstjänsterna borde sammanslås till en

enda, ansåg min företrädare i ämbetet sig icke kunna låta bero vid

det resultat, hvartill löneregleringskommittén kommit, utan uppdrog

med nådigt tillstånd sommaren 1907 åt kronofogden i Södertörns fögderi

John Ludvig Hofman-Bang att inom civildepartementet biträda vid

ytterligare utredning af frågan om fögderiförvaltningens organisation,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

73

hvarvid han hade att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan, huruvida

.de af löneregleringskommittén funna hinder mot en sammanslagning

af kronofogde- och länsmanstjänsterna till en syssla kunde

undanröjas genom afskiljande af vissa bestyr från kronofogdens och länsmannens

uti gällande författningar och instruktioner bestämda göromål.

Kronofogden Hofman-Bang afgaf med anledning häraf den 20

augusti 1907 en promemoria i ämnet, för hvars hufvudsakliga innehåll

jag anser mig böra, om än i sammanträngd form, här något närmare

redogöra.

Till en början vill jag då anmärka, att häradsskrifvarsysslan af

i denna promemoria anförda skäl lämnas alldeles orubbad; dock att

antalet tjänster, i öfverensstämmelse med kammarkollegii och statskontorets

den 9 februari 1907 afgifna utlåtande i ämnet, föreslogs

till 108, eventuellt, med inbegrepp af en utaf ämbetsverken under

viss förutsättning förordad häradsskrifvarbefattning i Västerbottens län,

till 109.

Annorlunda ställde sig enligt promemorian förhållandet med kronofogde-

och länsmanstjänsterna. Anpassade efter de vid tiden för utfärdandet

af gällande landshöfdingeinstruktion rådande förhållanden,

hade, trots ett utveckladt samhällstillstånd samt nya behof och ökade

anspråk, ifrågavarande tjänster och de för deras innehafvare gällande

instruktioner icke undergått nämnvärd förändring, hvarigenom institutionerna

så att säga blifvit efter sin tid. Att de ej längre motsvarade

de kraf, som ställdes på dem, därom vittnade erfarenheten och den

omständigheten, att omorganisation af ifrågavarande tjänster upprepade

gånger varit på tal och gjorts till föremål för framställningar hos både

regering och Riksdag. Ehuru löneregleringskommitténs förslag till

bättre fördelning af arbetet emellan kronofogdar och länsmän innebure

smärre förbättringar, fann promemorians författare dessa förslag ingalunda

tillfyllestgörande för ett tillfredsställande ordnande af ifrågavarande

tjänster, något som enligt hans förmenande icke kunde ernås

utan en fullständig och genomgripande omorganisation af dem.

Med utgångspunkt från landshöfdingen Widéns nyss nämnda reservation

och i syfte att närmare utföra de principer, hvarefter denne

reservant tänkt sig en omreglering af nämnda sysslor samt en omdaning

af landtpolisväsendet, har Hofman-Bang — då löneregleringskommittén

och de däröfver afgifna yttranden syntes ådagalägga, att

en uppdelning af göromålen emellan dessa tjänster icke med fördel

kunde ske i nämnvärd omfattning — fullföljt reservantens förslag om

tjänsternas sammanslagning till en tjänst, hvars innehafvare borde äga

Bih. till Itilcsd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Eäft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

samma kompetens och ställning som de nuvarande kronofogdarne.

Fjärdingsmannen borde bibehållas för indrifning af restantier, utförande

af bandräckningsgöromål och i öfrigt enahanda bestyr som nu med

undantag af polisgöromål, för hvilkas handhafvande inom hvarje fögderi

borde under kronofogden ställas erforderligt antal polismän med

skyldighet att biträda jämväl med vissa andra göromål.

En förutsättning för genomförandet af denna organisation, enligt

hvilken de nya kronofogdarnas antal beräknats till omkring 200 samt

distriktspolismännens till omkring 900 med bibehållande af nu varande

extra polismän i orterna, vore dock, att de nya kronofogdarne befriades

från en del dem åliggande bestyr, hvilka särskildt i fråga om

polisväsendet nu ställde sig hindrande och upptoge allt för mycken tid.

Kronofogdarne borde sålunda befrias från:

1: o. Kronoupp bördsstämmorna.

Detta kunde ske på sådant sätt, att häradsskrifvaren upprättade

och till Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversände särskild uppbördsbok

för hvarje kommun. Uppbördsböckerna jämte förteckning

öfver medel, som skulle utbetalas, remitterades af Kungl. Majt:s befallningshafvande

till vederbörande kommunalnämnder, hvilka å viss af

länsstyrelsen bestämd dag — i eller utan sammanhang med kommunaluppbörden

— verkställde uppbörd af kronoutskylderna och omedelbart

därefter afsände rapport till Kungl. Maj:ts befallningshafvande om

beloppet af influtna och utbetalda medel och till kronofogden öfverlämnade

den kontanta uppbörden, kvittenser och uppbördsboken, hvars

kolumner för influtna och resterande medel därvid borde vara ifyllda

och summerade. Kronofogden skulle därefter hafva att i vanlig ordning

leverera uppbörden samt utskrifva restlängden och indrifva restantierna.

Gent emot de anmärkningar, som kunde vara att vänta mot att

betunga kommunalnämnden med detta uppdrag, mot dess kompetens

och mot att uppbörd och indrifning af restantier öfverlämnades till

olika personer, yttras i promemorian hufvudsakligen: att endast en

mindre del af uppbörden, i regel endast mantalspenningar, bevillning och

inkomstskatt, utgjorde utskylder till kronan, under det att den hufvudsakligaste

delen af uppbörden bestode i dels afgifter till landsting, rägkassor

och försäkringsbolag, dels af betalningar å sjösänknings- och egna

hemslån, dels slutligen sådana enskilda medel som riddarhusafgifter,

debetsedelslösen, arrendemedel och prästlöneregleringsfondens medel;

att det således syntes icke obilligt, att en del af uppbördsväsendet lädes

på kommunalnämnderna mot andel i provisionerna; att de kommu
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

75

nala utskylder, som af nämnderna anmärkningsfritt uppbures, vore långt

större än kronoutskylderna; samtal de svårigheter, som härflöte af uppbördens

och restantieindrifningens anförtroende åt skilda personer, väl

ej kunde förnekas, men att de ej vore af den betydenhet att böra

hindra införandet af det ifrågasatta uppbördssättet.

2:o. Syner å kronans egendomar och ekonomiska besiktningar å ecklesiastika

boställen, länsmansboställen, tullverkets byggnader, soldat- och båts
manstorp

m. m.

I detta afseende hänvisades till lagen om nyttjanderätt till fast

egendom den 14 juni 1907.

3:o. Vägsyner.

Om än staten hade intresse af att de allmänna vägarne hölles i

farbart skick, desto hellre som staten bidroge till deras anläggning

och underhåll, berörde denna angelägenhet dock närmare de särskilda

orterna, hvadan ock tillsynen öfver de allmänna vägarnes underhåll i

första hand lämpligen kunde åläggas vederbörande vägstyrelser. På

dessas anmodan kunde således vägsynerna förrättas af samma personer,

hvilka enligt nyss nämnda lag hade att förrätta syner å jordbruks-

och andra fastigheter. I viss mån vore dessa personers kompetens

härtill erkänd därigenom, att länsmannens befogenhet vid vägsyner

begränsats i den år 1905 införda ändring i lagen om väghållningsbesvärets

utgörande på landet, en ändring, som ledde därhän, att

länsmannen närmast vore att anse såsom protokollsförare åt nämndemännen.

Dock borde ej kronobetjäningen helt och hållet befrias från vägsynebesväret,

helst vägstyrelserna själfva understundom vore väghållare.

Åt en polisman kunde därför uppdragas att hålla särskild tillsyn öfver

allmänna vägarne och deras underhåll med skyldighet för honom dels

att, då anledning därtill förekomme, anmana vederbörande väghållare

att försätta väg i laggilt skick och dels att, om sådan anmaning icke

åtlyddes, därom göra anmälan hos ortens kronofogde för vidare åtgärd.

4:o. Balansrelationen.

Denna arbetskräfvande redogörelse hade ursprungligen varit behöflig

i och för kontrollen, men genom bestämmelserna om skyldighet

för kronofogden att föra kassajournal och om årlig inventering af de

penningar och värdehandlingar, kronofogden å tjänstens vägnar mottagit,

torde behofvet af ifrågavarande redogörelse ur kontrolisynpunkt

bortfallit. Måhända kunde en föreskrift utfärdas af innehåll, att kronofogden

exempelvis sista helgfria dagen i månaderna maj—november

skulle i ränteriet deponera de efter den summariska räkningens afgifvande

influtna kronouppbördsmedel, hvilka därpå i sammanhang med

den summariska räkningens afgifvande borde levereras.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

5:o. Vissa delar af exekutionsväsendet.

Med den kompetens, som längre fram i promemorian föreslagits

för de inom fögderierna anställda polismän, borde dessa berättigas att,

ll^°m . för uttagande af resterande utskylder, verkställa utmätning och

försäljning af lös egendom på kronofogdens ansvar, dock att försäljning

af utmätt fartyg och fördelning af köpeskillingen för exekutivt

försåld lös egendom borde verkställas af kronofogden. Därigenom kunde

man nedbringa de nu mången gång allt för betungande utmätningskostnaderna,

hvilka förekomme förhatliga, vare sig de betalades af gäldenär

eller af fordringsägaren. Lindringen vore desto mera önskvärd,

3om, vid tillämpning af lagen om handräckning för fordrans utfående,

utmätningsärendenas antal med all sannolikhet komme att högst väsentligt

ökas. Dessa förrättningar komme för öfrigt att taga allt för

stor del af kronofogdens tid i anspråk. Polismannen borde ställa säkerhet

för de medel, han såsom utmätningsman omhänderhade, hvilken

säkerhet kunde ordnas genom kollektiv- eller ömsesidighetsförsäkring.

6:o. Taxering sväsendet.

I detta ämne erinrades om det förändrade läge, hvari taxeringsförrättningarne

kommit genom den nya bevillningsstadgan. Kronofogdarnes

anlitande blefve beroende af länsstyrelsernas val af ordförande

i taxeringsnämnderna, vid hvilka val hänsyn ju måste tagas till

kronofogdarnes tid.

7:o. Mantalsskrifning arne.

Då det ifrågasatts, att länsmännen borde befrias från närvaro vid

dessa förrättningar, torde detsamma böra gälla äfven de nya kronofogdarne.

Fördelarne af den sålunda ifrågasatta sammanslagningen hafva i

promemorian angifvits vara: minskning i tjänstemännens antal, beredande

åt dem af full sysselsättning med bättre aflöning, utan att staten

åsamkades allt för stora utgifter; tjänstemännen skulle mera odeladt

kunna ägna sig åt det dem anförtrodda värf och de skulle komma

att intaga mera själfständig och oberoende ställning gent emot allmänheten.

Slutligen komme tjänstemännens kompetens att ökas till

båtnad ej blott för åklagarkallet utan ock för deras öfriga mångskiftande

göromål.

I denna promemoria behandlas också landtpolisväsendet. Skulle

en sammanslagning af kronofogde- och länsmanssysslorna komma till

stånd, borde under kronofogden såsom polischef inom fögderiet ställas

dels lämpligt antal polismän med tjänstgöringsdistrikt, som skulle bestämmas

af vederbörande länsstyrelse, dels den på landet nu varande

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90. 77

extra polisbevakningen. Den förra gruppen polismän borde benämnas

distriktspoliser.

Distriktspolisen skulle åligga att inom sitt distrikt tillse, att allmän

ordning och säkerhet till person och egendom upprätthölles, att söka

upptäcka begångna brott och förseelser, som lyda under allmänt åtal,

och om dem göra anmälan hos kronofogden, att utöfva tillsyn öfver

lösdrifvare, samt att i öfrigt lämna den handräckning och fullgöra de

plikter, som kunna enligt lag, författningar och instruktioner åligga

polismän. Därjämte skulle, såsom förut nämnts, distriktspolisen hafva

tillsyn å väghållningen och tjänstgöra såsom utmätningsman i vissa

fall. Han skulle däremot icke äga att i tjänstgöromål anlita fjärdingsmannen,

men det syntes lämpligt, att inom hvarje kommun en eller

flera personer utsåges till hans biträde vid afstyrande af oordningar,

brottslingars gripande o. s. v.

Distriktspolisen borde aflönas af staten och landstinget; han skulle

antagas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som jämväl skulle äga

bestraffningsrätt öfver honom; han skulle besitta visst kunskapsmått,

för hvars bibringande kurser kunde anordnas vid folkhögskolorna; underbefäl

vid armén kunde rekrytera polispersonalen.

Den nu befintliga extra polisbevakningen syntes, utom hvad beträffade

extra länsmän och vice länsmän, böra i allmänhet bibehållas, och

särskild polisman borde kunna framgent som hittills anställas i municipalsamhällen

och på andra platser med större sammanträngd befolkning.

Ridande polis borde anordnas i öfverensstämmelse med hvad löneregleringskommittén

och ämbetsverken tillstyrkt; detektiv polis borde

inrättas länsvis.

Om kostnaderna likasom i .fråga om öfvergångstiden innehåller

promemorian särskildt förslag.

För att så skyndsamt som möjligt erfara länsstyrelsernas uppfattning

beträffande det sålunda utaf kronofogden Hofman-Bang utarbetade

förslaget utverkade min närmaste företrädare inom departementet sig

nådigt bemyndigande att till en konferens här i hufvudstaden inkalla

en representant från hvarje af rikets länsstyrelser. Dessa representanter

sammanträdde inför honom den 26 augusti 1907 och följande

dagar.

Efter föredragning af det förslag, Hofman-Bang utarbetat och för

hvars allmänna drag jag i det föregående redogjort, framställdes inom

konferensen flera erinringar däremot.

Sakkunnige

från länsstyrelserna.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 90,

Hvad. till en böljan beträffade kronouppbörden, vore det visserligen

uppenbart, att — med de stora distrikt förslaget afsåge och då kronofogdarne

skulle ensamma fullgöra åklagarkallet — kronouppbördsstämmorna

icke kunde ombesörjas af kronofogdarne; men kommunalnämndernas

anlitande syntes å andra sidan föga tilltalande. Principiella

betänkligheter måste resas emot att staten för sin uppbörd begagnade

kommunala förtroendemän. Visserligen kunde deras kompetens ej för

närvarande betviflas, men nämndernas sammansättning kunde i framtiden

ändras. I hvarje fall bereddes staten icke tillfredsställande garantier

för ett noggrannt handhafvande af uppbörden genom kommunalnämnderna

eller för vederbörliga anteckningar i uppbördslängderna,

hvartill komme, att arbetet för nämnderna icke inskränkte sig till blott

och bart uppbörd, utan vid stämmorna förekomme ock åtskilliga utbetalningar

för kronans räkning, hvilket i någon mån försvårade det arbete,

som skulle åläggas kommunalnämnderna. —- Utan ersättning till nämnden

borde uppdraget icke ifrågasättas, men ersättningens bestämmande

vore högeligen vanskligt. Mest''betryggande vore, att kommunen iklädde

sig ansvarighet för uppbörden, eller att åtminstone nämndens medlemmar

vore solidariskt ansvarige, men krafvet härå vore motbjudande. De

nu anförda betänkligheterna gjorde, att man allenast som en nödfallsutväg,

när andra sätt vore afstängda, syntes böra tillgripa kronouppbördsstämmornas

hållande af kommunalnämnderna. Att genom från

landskontoret utsända tjänstemän upptaga kronouppbörden, kunde nog

ifrågasättas, men anordningen blefve dyrbar.

I fråga om syner å kronans domäner uttalades, att det i förslaget

antydda sättet för dessa förrättningars hållande enligt lagen den 14

juni 1907 tvifvelsutan blefve olämpligt, och vägsynerna kunde man desto

mindre anförtro vägstyrelserna, som dessa, enligt hvad erfarenheten

skulle ådagalagt, understundom sjkifva visade försumlighet beträffande

underhållet af de styrelserna till underhåll ålagda vägar. Möjligheten

att för taxeringsväsendet anlita kronofogdarne, hvilket efter 1907 års

Riksdags beslut blefve af nöden i så vidsträckt omfattning som möjligt,

skulle genom förslaget väsentligt inskränkas.

Ehuru, hvad anginge polisväsendet å landsbygden, det konferensen

förelagda förslaget utan tvifvel innebure åtskilliga fördelar, vidlådde

dock samma förslag stora betänkligheter. Åt personer i den ställning

och med den utbildning och aflöning, som distriktspoliserna skulle äga,

kunde icke anförtros de delar af exekutionsväsendet, som förslaget

antydde och som afsåge länsmännens nuvarande befogenhet. Ofta vore

med utmätningar och försäljning af utmätt lös egendom sådana svårigheter

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

79

förknippade, att dessa förrättningar skulle öfverstiga distriktspolisernas

kompetens. För all enskild rätt vore äfventyrligt att icke alltid kunna

räkna med kompetenta utmätningsförrättare, åtminstone i de mera

maktpåliggande utsökningsmålen. Kronofogdens ansvar för distriktspolisernas

utmätningsåtgärder blefve säkerligen ej sällan vådligt för

kronofogdarne och skulle föranleda dem att själfva utföra de viktigare

utmätningsärendena i den omfattning, deras tid medgåfve; men därmed

blefve ock exekutionskostnaderna högst väsentligt ökade.

Kostnaden för distriktspolisväsendet enligt förslaget vore icke tillfredsställande.

För att man ej skulle nödgas anställa kvalitativt undermåligt

folk ansåges, att distriktspolisernas i förslaget till 1,200 å 1,500

kronor satta löner måste höjas till 1,500 å 1,800 kronor; och då anspråket

på landstingsbidrag för en till 900 man beräknad kår knappast

vore att förorda, återstode för statsverket en häraf vållad högst ansenlig

årsutgift. Rekrytering af och kontroll öfver en så betydande kår

blefve antagligen mycket vanskliga, och ett upphäfvande af länsmanskåren

och dess ersättande hufvudsakligen med polisuppsyningsmän

skulle sänka hela polisväsendets å landet nivå. Menliga inverkningar

häraf vore icke uteslutna, i det att de grannlaga ordningsmålen kunde

antagas ofta blifva behandlade med mindre humanitet och insikt än nu.

En rubbning i nuvarande förhållanden af stor våldsamhet och genomgripande

art skulle inträda — en rubbning, så mycket mera betänklig,

som den gällde en organisation, som varit sig skäligen lik under tre

århundraden och i stort sedt fungerat till båtnad för landet samt växt

sig in i folkets medvetande och förtroende.

Hufvudsakligen på nu angifna grunder ville flertalet af de i konferensen

deltagande representanterna afråda, att det Hofman-Bangska

förslaget lades till grund för en omorganisation af fögderiförvaltningen.

Länsstyrelsernas representanter vid ifrågavarande konferens funno

emellertid sin uppgift böra gå ut på jämväl en undersökning, huruvida

de ändamål, som kronofogden Hofman-Bangs förslag afsåge att främja,

kunde vinnas under andra organisationsformer, än denne föreslagit, eller

medelst genomgripande förändringar i hans förslag.

I sådant afseende ville representanterna först anmärka, att principiella

eller mera allmängiltiga skäl icke kunde anföras mot att de hufvudsakliga

göromål, som nu ålåge kronofogde och länsman, handhades af

en person. Det måste därvid förutsättas, att häradsskrifvarbefattningarne

bibehölles ungefär som nu. Öfvertygade därom, att den krono
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Positivt förslag

från

länsstyrelsernas

sakkunnige.

fogdar och länsmän påhvilande arbetsbörda icke kunde anses större, än

att den borde kunna bäras af tjänstemän till ungefär det antal som de

nuvarande länsmännen, ja, att till och med ur denna synpunkt någon

reduktion i antalet kunde ske, framhöllo representanterna dock som en

gifven förutsättning därför, att staten tillförsäkrade dessa tjänstemän

en god och mot deras ställning passande aflöning, så att de icke behöfde

inkomster utanför tjänsten, livilka de dessutom komme att sakna

tid att förskaffa sig. Gifvetvis borde i sammanhang härmed lämpliga

förenklingar med afseende å göromålens utförande vidtagas. Det kunde

icke bestridas, att vissa fördelar vore att hämta af en sammanslagning

utaf kronofogde- och länsmanstjänsterna; men hvarje sammanslagningvore

mycket svår att genomföra och en sådan reform saknade nog ej

sina nackdelar. Ett vägande mot hvarandra af fördelar och olägenheter

utaf en sammanslagning af kronofogde- och länsmanstjänsterna blefve

alltid en mycket vansklig sak.

Genom en inom representanternas krets utsedd delegation hade

dock ett förslag rörande sammanslagningen utarbetats, hvilket afsåge

att med så liten rubbning som möjligt af nuvarande anordningar rörande

uppbörds-, exekutions- och polisväsendet anförtro kronofogdes

och länsmans uppgifter åt en fögderitjänsteman. För sådant ändamål

måste emellertid denne tjänstemans distrikt afpassas så, att han visserligen

blefve fullt upptagen af sin tjänst men också under normala förhållanden

borde kunna medhinna att tillfredsställande handhafva honom

åliggande göromål. Detta torde blifva fallet, om dessa fögderi tjänstemäns

antal sattes ungefär lika med det antal länsmän, kammarkollegium

och statskontoret föreslagit i sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs

förslag, eller 481, möjligen med en reduktion till 450 å 460.

Inom sitt fögderi skulle denne funktionär hufvudsakligen svara för

uppbörds- och exekutionsväsendet, polisuppsikten, åklagarkallet, vägväsendet

och handräckningsärendena; hans instruktion blefve en sammanarbetning

af kronofogdens och länsmannens nuvarande instruktioner.

Kronouppbörden skulle således inom fögderiet verkställas af denne

fögderitjänsteman; uppbörds- och restantieväsendet lades i samma hand.

Då häradsskrifvarne, samtidigt med kronouppbörden upptagna af mantalsskrifningarne,

ej kunde kontrollera uppbörden, samt man syntes för

kostnadens skull böra undvika utsändande af särskilda kontrollanter, rekommenderade

delegationen till beaktande det s. k. talongsystemet, hvilket

gåfve en rätt god kontroll. Möjligen skulle ett ökadt flertal redogö
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

81

rare i orterna medföra behofvet för landskontoret i de större länen af

ännu en landskontorist, men i öfrigt väntade man ej från landskontorens

sida någon invändning mot den antydda ordningen för uppbördsstämmornas

hållande.

Exekutionsväsendet förblefve ordnadt såsom nu, så att den nye

fögderitjänstemannen öfvertoge kronofogdarnes nuvarande åligganden,

och vore en sådan anordning med den kompetens, man tillämnat åt

denne nye tjänsteman, betryggande. Ej heller skulle de nya distriktens

omfattning medföra några afskräckande exekutionskostnader. Man

kunde för öfrigt taga under ompröfning frågan om vissa kostnadslindringar

för allmänheten.

Vidkommande taxeringsväsendet, syner och besiktningar, vägväsendet

och särskildt vägsynerna skulle de nye fögderitjänstemännen

med hänsyn till distriktens skäliga begränsning kunna fullgöra hvad

som nu fordrades af kronofogde och länsman. Med ett sådant distrikts

alla förhållanden, såväl lokala som personliga, borde tjänstemannen

blifva fullt förtrogen, och med den bildning och ställning, han besutte,

borde han kunna verka godt i flera afseenden.

Beträffande kompetensen borde den nye fögderitjänstemannen likställas

med de nuvarande kronofogdarna; den lägre juridiska ämbetsexamen

innefattade ett minimum härutinnan. Men med sådan utbildning

borde desse tjänstemän komma att utgöra en kunnigare åklagarkår

än den nuvarande länsmanskåren såsom en helhet betraktad.

Ur flera . synpunkter vore uppenbart, att under öfvergångstiden

dispens från den nämnda kompetensfordran måste i icke ringa omfattning

meddelas. Tillsättningen borde tillkomma Kungl. Magt. Hvad

beträffade den benämning, som borde gifvas åt ifrågavarande fögderitjänstemän,

hade olika förslag öfvervägts såsom: landsfiskal, landsfogde;

men delegationen hade stannat vid benämningen kronofogde.

Under öfverläggningen angående detta förslag, som för öfrigt

behandlade lönefrågan och förfarandet under öfvergångstiden m. m.,

yttrade de flesta representanterna, att de väl funne detsamma äga

företräde framför det af kronofogden Hofman-Bang framlagda, hvaremot

knappast någon tilltrodde sig att i det outredda skick, hvari

frågan då befunne sig, förorda en reform i nu antydd riktning, enär

man ingalunda vore öfvertygad, att förslaget ägde högre värde än den

nuvarande organisationen.

Bill. till RiJcsd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departe
mentschefen.

Löneregleringskommitténs undersökning rörande möjligheten af en

indragning vare sig af kronofogde- eller länsmanstjänsterna har, såsom

ofvan antydts, gifvit ett negativt resultat. Likaså har det utkast till

förslag om en sammanslagning af bägge de skilda tjänsterna till eu

syssla, hvilket af kronofogden Hofman-Bang uppgjorts, vid öfverläggning

inom en konferens af sakkunnige från rikets alla länsstyrelser mötts

af betänkligheter från dessas sida, hvilkas vikt jag ej kunnat underkänna;

och ehuru flertalet af de vid nämnda konferens tillstädeskomna

representanter för länsstyrelserna uttalat, att enligt deras åsikt några

principiella hinder icke torde möta emot en sammanslagning af ifrågavarande

sysslor till en enda, har dock den allmänna meningen inom

konferensen ingalunda varit, att en dylik reform skulle äga ett obetingadt

företräde framför den nuvarande organisationen, äfven om den

vore att föredraga framför det förslag till lösning af frågan, hvilket

ursprungligen blef konferensen förelagdt.

Efter öfvervägande af hvad i frågan sålunda förekommit har jag

funnit tiden icke ännu vara inne att vidtaga någon väsentlig rubbning"

af landtregeringens uråldriga organisation. Det har nämligen synts

mig, att såsom ett oundgängligt underlag för en reform härutinnan

måste finnas en allmänt utbredd och vederbörligen bekräftad mening

därom, att den nuvarande organisationen icke i det hela tillfredsställande

fungerar. Men en sådan mening torde icke vara för handen.

Väl förspörjas klagomål däröfver, att kronofogdar och länsmän icke

skulle vara af sina tjänster fullt upptagna och att åklagafkallet å landsbygden

icke med nödig insikt allestädes och på hvarje tid utöfvades;

och visserligen kan det ingalunda förnekas, att invånarne å landsbygden

icke äro i åtnjutande af erforderligt polisskydd. Men allt detta —

åt hvilket löneregleringskommittén i sitt betänkande sid. 134—139 gifvit

uttryck — utgör icke enligt min mening fullgoda skäl för att nu vidtaga

en fullständig omläggning af den grund, hvarpå landtregeringen

sedan århundraden hvilat. Hvad som därvid för mig varit af väsentlig

betydelse är svårigheterna att kunna vid en sammanslagning af kronofogde-

och länsmanstjänsterna på ett för den allmänna rättssäkerheten

tillfredsställande sätt ordna åklagarväsendet på landsbygden, något som

icke lärer kunna ske allenast genom att uppställa fordran på något

högre kompetens — en juridisk examen — för sökande till den genom

sammanslagning nybildade tjänsten. Denna fråga bör dock ej öfvergifvas,

men det synes mig, som den rätteligen borde föras fram till lösning

i sammanhang med ombildande af vårt omoderna rättegångsförfarande i

brottmål. Och om det än kan sägas, att det nuvarande åklagarväsendet

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

83

lämnar rum för befogade anmärkningar, är det dock min erfarenhet,

att länsmannen i det stora hela, om ock understundom i något patriarkaliska

former, väl fyllt sitt värf såsom åklagare. Å andra sidan synes

det mig vara fortfarande tillsvidare nödvändigt, att det finnes en länsmannen

öfverordnad tjänsteman, kronofogden, som utöfvar kontroll

äfven öfver denna del af länsmannens verksamhet och som i fall af

behof kan däri direkt ingripa. Åt denna sida af saken synes böra ägnas

särskild uppmärksamhet vid den revision af instruktionerna för kronofogdar

och för länsmän, som lärer blifva nödvändig, och hvarom jag

blir i tillfälle att längre fram närmare yttra mig.

Jag ber ytterligare få anmärka, att genom de indragningar af åtskilliga

distrikt, jag har för afsikt att föreslå, samtliga kronofogdar och

länsmän torde blifva fullt upptagna af sina tjänster.

Polisväsendet å landet lärer också med Riksdagens påräknade

kraftiga medverkan, kunna ordnas på ett mera tillfredsställande sätt

än hittills inom ramen för den nuvarande organisationen. Angående

häradsskrifvarnes funktion har, mig veterligen, icke någon anmärkning

försports.

Plvad då först beträffar frågan om landtpolisväsendet, har jag låtit

inom departementet göra denna fråga till föremål för en särskild undersökning,

till hvilken jag ber att längre fram få återkomma, och vill jag

här allenast göra det uttalandet, att likasom jag anser, att handhafvandet

af polisväsendet å landsbygden fortfarande, under Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes inseende, ytterst bör vara anförtrodt åt kronofogden

och länsmannen med underordnade biträden, jag funnit löneregleringskommitténs

å sid. 142 i dess betänkande framställda förslag till fördelning

emellan kronofogden och länsmannen af polisgöromålen — om

detta förslag ens kan anses innefatta någon fördelning, eftersom dessa

göromål af kommittén läggas å länsmannen under kronofogdens uppsikt

— ingalunda innefatta någon ändring eller förbättring af hvad gällande

instruktion för kronofogdarne i § 4 och instruktionen för länsmännen

§ 4 redan stadga.

Vidkommande därefter frågan om det sätt, hvarpå åklagarkallet

å rikets landsbygd utöfvas, har kommittén utgått från det antagandet,

att vederbörande länsmän med de kompetensfordringar, som för sådana

tjänstemän nu gälla, icke skulle i hvarje fall vara vuxna uppdraget

såsom allmänna åklagare, och har det därför synts kommittén angeläget,

att för denna kräfvande uppgift kronofogdarne blefve anlitade i större omfattning

än hvad hittills varit fallet. Ehuru åtskilliga vanskligheter

enligt kommitténs åsikt möta vid uppdelandet af åklagargöromålen

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

emellan kronofogdar ock länsmän, och ehuru kronofogden fortfarande

borde vara i första hand ansvarig för att åklagargöromålen inom distriktet

blefve behörigen fullgjorda, har kommittén ansett kronofogden

därutöfver vara pliktig personligen föra talan i de mål, där en eller

flera af de tilltalade vore häktade, hvilka mål i regel vore de mest

kräfvande.

Ett flertal af Kungl. Maj:ts befallningshafvande har afstyrkt en

föreskrift härom och såsom hufvudsakliga anmärkningar emot förslaget

har anförts bland annat följande.

Då kommittén icke ifrågasatt annat än att länsmannen fortfarande

skulle verkställa de förberedande undersökningarna och utredningarna

äfvensom verkställa häktning, samt för öfrigt länsmannens befogenhet

i afseende å häktning knappast torde kunna inskränkas, skulle följden

af den af kommittén föreslagna anordningen blifva att å ena sidan utredningen

och häktningsåtgärden och å den andra själfva åtalet komme

att ligga i olika händer. Det vore nämligen endast i ytterst sällsynta

fall kronofogden själf häktade en brottsling. Häktningen verkställdes

nästan ständigt af länsmannen, hvilken i sammanhang därmed, innan

spåren af förbrytelsen hunne utplånas, genom undersökning och förhör

beredde bevismaterialet, hvartill han ock på grund af sin större lokaloch

personalkännedom företrädesvis vore skickad. Han finge efter

hand alla beviskedjans länkar i sin hand, och först när detta viktiga

arbete vore gjordt, skulle kronofogden ingripa — genom att från början

sätta sig in i alla enskildheter af länsmannens undersökning och

af länsmannen instrueras i hvad han för åtalets utförande behöfde

känna. En sådan arbetsfördelning vore principiellt oriktig. Jämväl

vore att uppmärksamma, hurusom det icke sällan inträffade att häktning

af en tilltalad ägde rum först sedan rannsakning vid ett eller flera tillfällen

inför domstol ägt rum. Då skulle enligt förslaget länsmannen

blifva inkompetent och kronofogden utan vidare aflösa länsmannen, och

det behöfde knappast påpekas, till hvilka orimligheter ett sådant nödtvunget

utbyte skulle leda.

På dessa och öfriga anförda skäl, hvilka återgifvits i kammarkollegii

och statskontorets utlåtande den 9 februari 1907 (sidd. 56—64),

till hvilket jag ber få hänvisa, hafva ämbetsverken förklarat sig anse

det lända till bestämdt förfång för rättssäkerheten, om länsmannen

skulle förklaras inkompetent att annat än vid förfall för kronofogden

föra talan i mål angående häktad, på samma gång ämbetsverken antydt

vikten däraf, att särskildt i de fall, då lämpligt rättegångsbiträde

ställts till den häktades förfogande, åklagarsidan bör vara på bästa

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

85

sätt representerad, hvaröfver Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke

torde underlåta att hålla hand.

Ofvertygad om befogenheten af hvad sålunda emot förslaget anförts

får jag således hemställa, att kommitténs förslag i denna del ej

måtte föranleda vidare åtgärd. Däremot och då, på sätt ofvan antydts,

jag lika med ämbetsverken anser, att befogade anmärkningar

utan tvifvel kunna göras emot det sätt, hvarpå åklagarväsendet å

landsbygden för närvarande är inrättadt, samt det icke lärer kunna

bestridas, att kronofogden teoretiskt taget måste anses innehafva

bättre kvalifikationer för åklagarkallet än länsmannen, anser jag, att

denna synpunkt bör komma till ett alldeles särskildt beaktande vid

en förväntad revision af kronofogde- och länsmansinstruktionerna i

syfte att den redan nu kronofogden åliggande kontroll'' öfver länsmännens

tjänsteutöfning måtte speciellt i fråga om åklagarkallets utöfvande

än kraftigare uti instruktionen inskärpas och med erforderliga

nya bestämmelser lagbindas.

Frågan om åklagarkallet har jag med hänsyn till dess synnerligen

framträdande vikt ansett mig böra på sätt som skett lösrycka för en

något vidlyftigare behandling.

Af icke mindre vikt har jag funnit den af löneregleringskorumittén

än vidare (å sid. 150—152) fullföljda undersökningen i hvad mån deför

fögderiförvaltningen nu anställda tjänstemän kunna anses vara af

sina befattningar sysselsatta. Denna undersökning har ytterst ledt till

förslaget om en inskränkning i antalet såväl länsmansdistrikt som fögderier;

och då jag efter tagen kännedom af ortsinvånarnes, fögderi - förvaltningarnes, Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvandes samt

de hörda ämbetsverkens yttranden i detta ämne kommit till den

uppfattning, att vissa indragningar kunna och böra göras, om än icke

i så vidsträckt grad som kommittén föreslagit, skall jag här längre

ned vid fråga om distriktsindelningen närmare och i detalj ingå på

denna fråga.

Men med ifrågavarande undersökning sammanhänga på det närmaste

vissa ännu ej af mig berörda förslag, dem löneregleringskommittén

framställt beträffande bättre fördelning af arbetet emellan kronofogdar

och länsmän och om förenkling i arbetssättet m. m.

Såsom kommittén sid. 139 anmärkt, hafva af de tjänstegöromål,

hvilka i första hand åligga kronofogden, men må af honom anförtros

åt länsman, vissa grupper numera så godt som helt och hållet öfverflyttats

på länsmännen; och äfven i öfrigt har en förskjutning af det

gemensamma arbetet ägt rum, så att kronofogdens befattning kommit

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att i större omfattning, än från början torde hafva varit afsedt, inskränkas

till att allenast öfvervaka länsmännen.

Kommittén har önskat en ändring härutinnan och velat träffa sådana

bestämmelser rörande fördelningen af göromålen, att dels kronofogdarne

icke måtte genom ett alltför vidsträckt anlitande af underordnade bereda

sig själfva för stor lättnad, dels ock särskildt krön ofogdar nes arbetskraft,

såsom högre kvalificerad är länsmännens, måtte blifva tillgodogjord för

de mera kräfvande uppgifterna.

Om polis- och åklagarväsendet har jag redan yttrat mig. Hvad

beträffar exekutionsväsendet, bestyren med taxeringsväsendet och såsom

kronans ombudsman, åliggandena i afseende å den allmänna hushållningen

m. m. har kommittén icke haft någon hemställan härvidlag; dock

anser jag, med anledning af hvad å sid. 141 o. f. i betänkandet anförts

i afseende å exekutionskostnaderna, lämpligt, att frågan härom

öfverlämnas till justitiedepartementet för att där tagas i öfvervägande.

Återstå så uppbördsväsendet och handräckningsgöromålen. Hvad

kommittén härom föreslår, afser dels, i fråga om restantieindrifningen, att

kronofogden skulle utan länsmännens mellanhand direkt påkalla fjärdingsmännens

biträde, dels ock, hvad rörer handräckningsgöromålen, att där i

visst fall uppenbart är, att behöflig handräckning bör kunna lämnas af

länsman lika väl som af kronofogde, framställning därom ock bör ske

direkt till länsmannen, så framt ej af särskilda skäl anses önskvärdt

att bereda kronofogden kännedom om förhållandet. Vidare höra hit

vissa frågor om befrielse för länsmannen att vara närvarande vid mantalsskrifningsförrättningar

och uppbördsstämmor i andra fall än där sådant

särskildt funnes af behofvet påkalladt, om konceptföring, användande

af blanketter m. m.

Häröfver hörda, hafva vissa länsstyrelser meddelat, att särskilda af

de föreslagna åtgärderna redan på somliga håll vunnit tillämpning, och

ämbetsverkens yttrande, enligt hvilket vissa af förslagen afstyrkts, går

i öfrigt ut på, att andra af kommitténs förslag knappast skulle medföra

en lättnad, som i någon mera afsevärd mån vore kännbar.

För egen del får jag i detta hänseende anföra, att ehuru, på sätt

anmärkt blifvit, det knappast kan förnekas, att ju icke en förskjutning

af arbetena ägt rum inom det tjänsteområde, som är för kronofogde och

länsman gemensamt, så att en del af de dem åliggande bestyr kommit

att nästan uteslutande hvila å länsmannen, det dock synes mig möta ganska

stora vanskligheter vid att skarpt precisera, livilka göromål skola enbart

tillhöra kronofogden och hvilka skola uteslutande af länsmännen förrättas.

Redan det, att kronofogdens distrikt är så ofantligt mycket mera om
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

87

fattande, verkar med nödvändighet, att hans befattning till väsentliga

delar blir öfvervakande, och det vore i månget fall meningslöst, att

kronofogden personligen skulle verkställa bestyr, dem länsmannen med

vida mindre besvär och tidsuppoffring lika väl besörjer. Såsom Eders

Kungl. Maj:t också täcktes finna, inskränka sig löneregleringskommitténs

förslag, om man undantar fördelningen af åklagargöromålen, hufvudsakligen

till vissa önskemål, som man visserligen icke torde kunna frånkänna

allt berättigande, men som icke torde kunna realiseras annorledes

än genom att göras till synpunkter vid affattandet af de nya instruktioner,

som Eders Kungl. Maj:t torde vilja låta utfärda, sedan ny lönestat

kommit till stånd.

Däremot har löneregleringskommittén såsom ofvan antydts föreslagit

vissa ändringar i distriktsindelningen, hvilka, i den mån ändringarna

kunna genomföras, föranleda indragningar af tjänster och därmed ock

omedelbart en skälig utjämning i arbetet, så att hvarje distrikt öfver

hufvud taget kan väntas komma att gifva full sysselsättning åt landstatstjänstemännen

ute i orterna.

I afseende på flera distrikt har löneregleringskommittén väckt förslag

om tjänsteindragning, emot hvilka förslag ortsbefolkningen eller

ortsmyndigheterna, Kungl. Majrts befallningshafvande eller ämbetsverken

gjort invändningar, dem jag anser mig ej kunna jäfva. Jag

tillåter mig därför att vid föredragningen förbigå alla dylika förslag

och vill uppehålla mig allenast vid dem, där jag af utredningen funnit

framgå, att indragning verkligen kan och bör ske.

I sammanhang härmed anser jag mig böra fästa uppmärksamhet

därvid, att under löneregleringsfrågans förberedande behandling flerstädes

påpekats missförhållanden i afseende på rikets indelning, hvilka

tvifvelsutan i vissa fall må vara af beskaffenhet att förtjäna beaktande.

Jag har dock icke ansett af nöden att nu vidröra dessa fall, då

de icke stå i förbindelse med förslag om indragning af tjänst, utan

lärer Eders Kungl. Maj:t vilja vid annat tillfälle därom besluta.

Jag anser mig emellertid böra erinra, att till dessa ärenden höra

två af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands samt Göteborgs

och Bohus län väckta framställningar om reglering af vissa länsmansdistrikt

och att dessa ärenden, i hvilka ämbetsverken afgifvit särskilda

utlåtanden den 9 februari 1907, äro på Eders Kungl. Maj:ts pröfning

beroende.

Endast i tre fall har i sammanhang med löneregleringsfrågan väckts

Fögderiindel
ningen.

De ordinarie

tjänstemännens

antal och

distrikt.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

förslag om inrättande af nya tjänster genom uppdelning af tjänsteområden.

Jag öfvergår då till framställning af de särskilda regleringar af

fögderitjänster, jag i sammanhang med löneregleringen anser mig böra

föreslå.

Stockholms iän.

Indragning af en kronofogdetjänst, en häradssbrifrartjänst

och två länsmanstjänstcr.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit:

att Vaxholms och Svartsjö fögderier skulle sammanslås till ett

fögderi och

att Västra fögderiet och Mellersta Roslags fögderi skulle tillhopa

utgöra ett fögderi.

Då Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfver detta förslag lät höra

ortsbefolkningen, ansåg sig Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven

böra inhämta befolkningens åsikt om en omreglering på sådant sätt

att, med bibehållande af Vaxholms fögderi oförändradt, Svartsjö fögderi

samt Västra fögderiets västra och södra länsmansdistrikt förenades till

ett fögderi äfvensom sistnämnda fögderis norra och östra distrikt

sammansloges med Mellersta Roslags fögderi. Den sedermera förebragta

utredningen i ämnet har dock gifvit vid handen, att Vaxholms

fögderi redan med sin nuvarande omfattning och sönderbrutna öformaiion

af fögderiförvaltningen därstädes kräfver så stort arbete, att detta

fögderi under nuvarande förhållanden ej lämpligen kan ökas. De öfriga

ifrågavarande fögderierna torde däremot icke lämna de respektive

fögderiförvaltningarna full sysselsättning; och om än ortsinvånarna och

de myndigheter, som i ärendet afgifvit yttrande, i allmänhet ej visat

sig gynsamt stämda mot ändring i förevarande hänseende af de bestående

förhållandena, så synas, på sätt ämbetsverken uttalat, mera

afsevärda hinder icke böra möta för en reglering af dessa fögderier.

Då emellertid den föreliggande utredningen ej är tillfyllestgörande för

bedömande af lämpligaste sättet för regleringens verkställande, så torde,

med nådigt bifall till förslaget om indragning af ett fögderi, Kungl.

Maj:ts befallningshafvande böra anmodas afgifva det förslag till omreglering

af Västra fögderiet med Svartsjö och Mellersta Roslags fögderier,

hvartill omständigheterna kunna föranleda.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

89

Länsmansdistriktsindelningen.

Löneregleringskommitténs underdåniga betänkande innehåller förslag,

att Västra fögderiets fyra länsmansdistrikt skulle sammanslås, östra och

norra distrikten till ett distrikt samt västra och södra distrikten till ett

distrikt.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i likhet med ortsbefolkningen

förordat bibehållande af den nuvarande distriktsindelningen. Kronofogden

och tre af länsmännen hafva alternativt ifrågasatt möjligheten af

fögderiets uppdelning i tre distrikt. Ämbetsverken hafva biträdt sistnämnda

alternativ; och ehuru af hvad i ärendet förekommit och vid

jämförelse såväl i fråga om brottmålsfrekvensen som i öfrigt med förhållandet

beträffande länsmansdistrikten inom andra delar af landet, det

kunde tyckas, som om anledning ej funnes att inom detta fögderis område

hafva mer än två länsmän anställda, har jag likväl ansett mig icke

äga fullgiltig! skäl att ansluta mig till kommitténs förslag om indragning

af två länsmanstjänster, utan anser att för nuvarande Västra fögderi

et bör anvisas lön till tre länsmanstjänster och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förständigas att i sammanhang med förslag till den förändrade

fögderiindelning, som genom ett fögderis indragning föranledes,

jämväl afgifva förslag angående ifrågavarande länsmansdistrikts reglering.

Enligt löneregleringskommitténs förslag borde inom Mellersta Roslags

fögderi Lyhundra härads distrikt uppdelas mellan Bro och Vätö skeppslags

distrikt och Sjuhundra härads distrikt.

Med vitsordande att den sålunda föreslagna regleringen läte sig

göra, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som låtit höra ortsbefolkningen

öfver förslaget, ansett ett af kronofogden i fögderiet framställdt

förslag, att Lyhundra härads distrikt borde i sin helhet förenas med

Sjuhundra härads distrikt, äga företräde framför kommitténs förslag;

och då jämväl ämbetsverken ansett regleringen företrädesvis böra verkställas

genom sammanslagning af nämnda två härad, har jag funnit mig

böra biträda det af myndigheterna sålunda förordade förslaget.

Uppsala län.

Indragning af eu krono fogdetjänst, eu häradsskrifvartjänst

cell fem länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Af löneregleringskommittén har föreslagits, att Mellersta fögderiet

skulle uppdelas mellan Södra fögderiet och Olands fögderi sålunda, att

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets ''Utlåtande N:o 90.

till Södra fögderiet förlädes Lagnnda och Hägnad a härad samt återstående

delen förenades med Olands fögderi.

Emot detta förslag ha af såväl ortsinvånare som fögderi tjänstemän

framställts åtskilliga anmärkningar och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har i sitt underdåniga utlåtande uttalat den uppfattning, att man icke

utan i nödfall borde frångå den bestående indelningen och att kommittéförslaget

vore fullkomligt omöjligt, enär båda de nya fögderierna skulle

få en med hänsyn till ortsförhållandena synnerligen olämplig utsträckning,

och därför hemställt, att fögderiindelningen måtte lämnas orubbad.

I sammanhang härmed har emellertid Kungl. Maj ds befallningshafvande,

för den händelse Kungl. Majd skulle anse minskning af fögderiernas

antal böra ske, föreslagit, att en eventuell omreglering af fögderiindelningen

borde verkställas sålunda, att med nuvarande Södra fögderiet

förenades Lagunda härad af Mellersta fögderiet, att till återstående delen

af Mellersta fögderiet lades dels från Örbyhus fögderi Norunda härad

och Vendels förra tingslag af Örbyhus härad och dels från Olands

fögderi Olands förra tingslag af Olands härad samt att återstående

delarna af Olands fögderi och Örbyhus fögderi sammansloges till ett

fögderi.

Det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda uppgjorda alternativa

förslaget har förordats af ämbetsverken.

Med hänsyn till areal, folkmängd och öfriga på frågan inverkande

förhållanden synes mig uppenbart, att Uppsala län, som för närvarande

innehåller fyra fögderier, ej bör vara indeladt i mer än tre fögderier.

Det gäller endast att finna lämpligaste sättet för regleringens verkställande.

Dess genomförande enligt det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

uppgjorda förslag förefaller visserligen lämpligare än enligt

löneregleringskommitténs i samma syfte upprättade förslag; men då

vederbörande inom länet ej blifvit hörda öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag, förordar jag, att bestämmelse nu måtte meddelas

endast därom, att en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst

inom Uppsala län skola indragas, och lärer, i händelse af bifall härtill,

Kungl. Maj:ts befallningshafvande böra undfå befallning att, efter vederbö

rändes hörande, inkomma med det förslag till fögderiernas omreglering,

hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

Länsmansdistriktsindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit:

dels indragning af tre länsmansdistrikt inom Södra fögderiet

genom sammanslagning till ett distrikt af Håbo härads distrikt, Bro

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

91

härads distrikt ocli Trögds härads nedre distrikt samt förening till ett

distrikt af Åsunda härads distrikt och Trögds härads öfre distrikt,

dels indragning af tre länsmanstjänster inom Mellersta fögderiet

genom sammanslagning af Lagunda härads distrikt och Hagunda härads

distrikt, genom Ulleråkers härads distrikts förening med Bälinge härads

distrikt och genom sammanslagning af Vaksala härads distrikt och

Rasbo härads distrikt; och

dels indragning af två länsmanstjänster inom Örbyhus fögderi

genom fördelning af Västlands och Tolfta distrikt mellan Tierps tingslags

distrikt och Ålfkarleby distrikt sålunda, att med det förra förenades

Tolfta socken och med det senare Västlands socken samt genom

sammanslagning af Vendels tingslags distrikt och Norunda härads

distrikt.

Efter vederbörlig utredning hafva, på grund af hvad därvid förekommit,

ämbetsverken i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tillstyrkt sammanslagning af dels Håbo härads distrikt och Bro härads

distrikt, dels Trögds härads öfre distrikt och Trögds härads nedre distrikt,

dels Ulleråkers härads distrikt och Bälinge härads distrikt, dels

Vaksala härads distrikt och Rasbo härads distrikt och dels Vendels

tingslags distrikt och Norunda härads distrikt, hvaremot löneregleringskommitténs

ifrågavarande förslag i öfriga delar af samtliga vederbörande

afstyrkts.

Indragning har sålunda blifvit tillstyrkt af fem bland länets nitton

länsmansdistrikt, och omständigheterna synas gifva vid handen, att

sådan minskning af distriktens antal utan afsevärd olägenhet kan ske.

Det lärer emellertid icke låta sig göra att, innan den förändrade fögderiindelningen

blifvit slutligen afgjord, fastslå de nya länsmansdistriktens

omfattning, utan torde Kungl. Maj:ts befallningshafvande erhålla nådig

befallning att i sammanhang med förslag till ny fögderiindelning inom

länet jämväl afgifva förslag till länets indelande i fjorton länsmansdistrikt.

Södermanlands län.

Indragning af en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst.

Löneregleringskommittén har föreslagit uppdelning af Gripsliohns

fögderi å Nyköpings fögderi och Rekarne fögderi sålunda, att med det

förra skulle förenas Daga härad och med det senare Åkers härad och

Selebo härad.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Emot detta förslag hafva flertalet af de ortsinvånare, som yttrat

sig i frågan, och fögderitjänstemännen ej haft något att erinra och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under förutsättning att Fors

och Klosters socknar öfverflyttades från Rekarne fögderi till Eskilstuna

stad, ej heller haft något att invända däremot.

Jämte meddelande, att nämnda socknar numera införlifvats med

Eskilstuna, hafva jämväl ämbetsverken tillstyrkt bifall till det nu föreliggande

förslaget, hvilket jag därför anser mig böra förorda.

Östergötlands län.

Indragning af två kronofogdetjänster, två häradsskrifvarijänster

och två länsnnmstjänster.

Fögderiindelningen.

Länet är för närvarande indeladt i åtta fögderier och löueregleringskonnnittén

har föreslagit indragning af två fögderier

genom Aska, Dals och Bobergs härads fögderis fördelning mellan

\ ifolka, Valkebo och Gfullbergs härads fögderi och Lysings och Göstrings

härads fögderi på sådant sätt, att med det förra skulle förenas Bobergs

härad och med det senare Aska och Dals härad samt

genom förening af Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härads fögderi

med Hammarkinds och Skärkinds fögderi.

Vid inhämtande af ortsbefolkningens och öfriga vederbörandes

yttranden öfver detta kommitténs förslag har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

äfven låtit höra vederbörande öfver ett af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande upprättadt alternativt förslag till omreglering af

fögderierna genom länets indelning i sex fögderier, bestående

ett af Kinda och Ydre härad,

ett af Lysings, Göstrings och Vifolka härad,

ett af Aska, Dals, Bobergs och Gullbergs härad,

ett af Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds, Skärkinds och Valkebo

härad,

ett af f inspånga läns, Bråbo och Memmings härad samt

ett af Björkekinds, Östkinds, Lösings och Hammarkinds härad.

I häröfver afgifna yttranden hafva vederbörande i allmänhet väl

ansett önskligt, att nuvarande fögderiindelningen finge bibehållas, men

tillika har från flera håll uttalats den åsikt, att anledning ej funnes att

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

93

motsätta sig förslaget om indragning- af två fögderier. Skulle sådan

indragning befinnas böra ske, har det af Kung! Maj:ts befallningshafvande

upprättade förslaget allmänt ansetts äga afgjordt företräde

framför kommittéförslaget, hvilket sistnämnda förslag ej förordats af

någon.

Efter det Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet utlåtande

uttalat sig emot inskränkning af fögderiernas antal och, om sådan

inskränkning skulle ske, framhållit de fördelar Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag ägde framför kommittéförslaget, hafva ämbetsverken,

som af de i ärendet afgifna yttranden vunnit den öfvertygelse, att en

förminskning af fögderiernas antal från åtta till sex kunde ske utan

några mera afsevärda svårigheter vare sig för ortsinvånarna eller med

hänsyn till tjänsteinnehafvarna, för sin del hemställt, att Eders. Kungl.

Maj:t täcktes, med indragning af två kronofogde- och två häradsskrifvare’änster,

förordna, att Östergötlands län skall vara indeladt i sex

fögderier på sätt Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit.

Till denna ämbetsverkens hemställan anser jag mig böra förorda

nådigt bifall.

Länsmansdistriktsindelningen.

Det af löneregleringskommittén afgifna underdåniga betänkandet

innehåller bland annat förslag
dels

om indragning af en länsmanstjänst inom Kinda och Ydre

härads fögderi genom sammanslagning af Ydre härads södra distrikt

och Ydre härads norra distrikt och

dels om indragning af eu länsmanstjänst inom Aska m. fl. härads

fögderi genom sammanslagning af Aska härads södra distrikt och Dals

härads distrikt.

Flertalet ortsinvånare och fögderitjänstemän, som yttrat sig i ärendet,

hafva uttalat sig till förmån för förslaget i dessa delar, och då

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej ställt sig afvisande däremot och

ämbetsverken ansett sammanslagningen kunna ske utan vidare olägenhet,

tillstyrker jag, att löneregleringskommitténs ifrågavarande förslagmåtte

vinna nådigt bifall.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Jönköpings län.

Indragning af eu kronofogdetjänst, en häradsskritvärt)''änst

och tre länsmanstjänster.

Fögd eriin delningen.

Utaf löneregleringskommittén liar föreslagits indragning af ett

fögderi genom förläggande af Västra härads fögderis norra länsmansdistrikt

till Östra härads fögderi samt dess östra och västra länsmansdistrikt

till Ostbo härads fögderi.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som af principiella skäl och

med hänsyn ej mindre till den af löneregleringskommittén föreslagna

fördelning af arbetet mellan kronofogdar och länsmän än äfven därtill,

att vårt land för närvarande tycktes gå en hastig utveckling till mötes,

i allmänhet uttalat sig mot indragning af kronofogde- och länsmanstjänster,

har väl vitsordat att Östra härads och Östbo härads fögderier

vore mindre än länets öfriga fögderier till folkmängd, areal och sammanlagd

längd af allmänna vägar, men då vissa delar af dessa fögderier

befunne sig i starkt uppsving samt indragning af ett af ifrågavarande

fögderier skulle vålla olägenheter för såväl fögderiförvaltningen som

ortsbefolkningen, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkt kommitténs

förslag, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i likhet med

en del af ortsinvånarna och fögderi tjänstemännen, hemställt att, om en

uppdelning af Västra härads fögderi på Östra härads och Östbo härads

fögderier ändock skulle äga rum, densamma borde ske sålunda, att

Västra härads östra länsmansdistrikt hänfördes till Östra härads fögderi

samt dess norra och västra länsmansdistrikt förlädes till Östbo härads

fögderi.

Ämbetsverken hafva ansett ifrågavarande fögderier icke vara större

än att de hvart för sig borde kunna tåla någon utvidgning och att

sådana omständigheter icke blifvit ådagalagda, som syntes vara af beskaffenhet

att utgöra hinder för de tre fögderiernas reglering till allenast

två; och då af de föreliggande förslagen det af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande villkorligt förordade och inom orten understödda

torde hafva företräde framför kommitténs, ansågo sig ämbetsverken

böra tillstyrka Eders •Kungl. Maj:t att, med indragning af kronofogde-

och häradsskrifvartjänsterna i Västra härads fögderi, förordna,

att nämnda härads östra länsmansdistrikt skall förenas med Östra härads

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

95

fögderi samt dess norra och, västra länsmansdistrikt med Östbo härads

fögderi.

Af den förebragta utredningen har jag funnit det af ämbetsverken

förordade förslag vara väl grundadt och anhåller därför om nådigt

bifall till detsamma.

Länsmansdistriktsindelnivgen.

Lönereglerinskommittén har föreslagit indragning af en länsmanstjänst

inom Tveta, Vista och Mo härads fögderi genom sammanslagning

af Vista härads landtdistrikt och Visingsö distrikt.

Af ortsinvånarna hafva Visingsöborna i likhet med kronofogden i

iogderiet afstyrkt bifall till förslaget med hänsyn till de afbrott i trafiken

mellan fastlandet och Visingsö, som till följd af stormar och ishinder

å Vättern ofta förekomma, men däremot har förslaget tillstyrkts af

länsmännen på grund af de ringa göromål, som ålåge länsmannen å

ön, och af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, då ön numera hade

goda ångbåtskommunikationer och telefonförbindelse med fastlandet,

ansett den framställda invändningen om öns svårtillgänglighet ej böra

tillmätas någon afgörande betydelse; och då jämväl ämbetsverken tillstyrkt

förslaget, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte förordna,

att Vista härads landtdistrikt och Visingsö distrikt skola sammanslås

till ett distrikt.

Inom Norra och Södra Vedbo härads fögderi har löneregleringskommittén

föreslagit indragning af en länsmanstjänst genom förening

till ett distrikt af Norra Vedbo härads andra distrikt och Norra Vedbo

härads tredje distrikt.

Af fögderitjänstemännen, hvilka i fråga om den föreslagna regleringen

varit af skiljaktiga meningar, har länsmannen i andra distriktet

väl ansett, att Norra Vedbo härad, som för närvarande omfattade tre

länsmansdistrikt, kunde fördelas i endast två distrikt, men hållit före,

att en sådan fördelning, för att blifva mera likformig, borde ske sålunda,

att af tredje distriktet Adelöfs socken förlädes till första distriktet

samt Lommaryds, Vireda och Hagrida socknar förenades med andra

distriktet.

Ortsinvånarna, som hörts ej endast öfver kommitténs utan äfven

öfver länsmannens i andra distriktet förslag, hafva motsatt sig hvarje

indragning af något länsmansdistrikt i fögderiet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har med hänsyn till länsmansdistriktens

områdesbegränsning och den lättnad i tjänsten, som bereddes

länsmannen i första distriktet därigenom, att särskild polisuppsyningsman

med åtals- och häktningsrätt funnes anställd i den

inom nämnda distrikt belägna folkrika Tranås köping, ansett sig böra

ansluta sig till länsmannens i andra distriktet förslag. Däremot hafva

ämbetsverken, med afseende å folkmängdsförhållandena inom distrikten,

funnit sig häraf föranledda att understödja den af kommittén föreslagna

omregleringen.

Af den i ärendet förebragta utredning framgår, att inom Norra

och Södra Vedbo härads fögderi ett länsmansdistrikt utan större olägenhet

kan indragas, men då i fråga om sättet för regleringens verkställande

de skäl, som anförts till stöd för löneregleringskommitténs

förslag, ej synts vara af beskaffenhet att framför Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i ärendet gjorda uttalande böra tillmätas afgörande betydelse,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna, att

Norra Vedbo härad skall bestå af två länsmansdistrikt, omfattande, det

ena nuvarande första distriktet jämte Adelöfs socken, och det andra

nuvarande andra distriktet jämte Lommaryds, Vireda och Hagrida

socknar.

Af löneregleringskommittén föreslås vidare indragning af en länsmanstjänst

inom östbo härads fögderi genom omreglering af fögderiets

tre distrikt sålunda, att Fryele socken af mellandistriktet förenas

med norra distriktet samt återstående delen sammanslås med södra

distriktet.

Detta förslag har afstyrkts af ortsinvånarna med hänsyn till polisbevakningen

och af farhåga att indragningen skulle lända till men för

såväl kommunerna, Indika antagligen skulle nödgas bättre aflöna sina

fjärdingsmän, då större anspråk komme att ställas på dem, som ock

de enskilde, på grund af det ökade afståndet till vederbörande länsmans

bostad, hvaremot länsmännen i orten och kronofogden i fögderiet ej

haft något att invända mot föreslagna regleringen, hvilken särskildt

kronofogden, med afseende å de nuvarande lätta kommunikationerna

inom orten, ansett utan olägenhet kunna genomföras.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har afstyrkt förslaget under

åberopande af livad Kungl. Maj:ts befallningshafvande anfört i förut

afgifna yttrande öfver den föreslagna indragningen af ett fögderi

i länet, med tillägg att södra distriktet visserligen vore rätt litet,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

97

men att detsamma hade ett tillväxande samhälle vid Smålands Rydaholms

station å Borås—Alfvesta järnväg, hvarjämte där anträffats svart

granit i större mängd, som redan börjat bearbetas i stor skala, och flera

goda vattenfall därstädes vore ännu ej använda.

Från detta yttrande var landssekreteraren i länet grefve J. V. Spens

af skiljaktig mening och uttalade såsom sin åsikt, att en länsmanstjänst

i östbo härad kunde indragas.

Ämbetsverken hafva anfört, att de, ehuru länsmännen och kronofogden

icke haft något att erinra emot det föreliggande förslaget, likväl

med hänsyn till polisväsendet och uppsikten öfver de allmänna

vägarna icke tilltrodde sig tillstyrka bifall till samma förslag.

Vid öfvervägande af hvad i ärendet förekommit har jag vunnit

den uppfattning, att en länsmanstjänst inom Östbo härads fögderi utan

afsevärd olägenhet kan indragas, och hemställer jag därför, att fögderiet

måtte uppdelas i två länsmansdistrikt genom omreglering af de nuvarande

distrikten i enlighet med löneregleringskommitténs förslag.

Kronobergs län.

Indragning af en kronofogdetjänst, eu Mradsskrifvartjdust

och eu länsmantjänst.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit indragning af en kronofogde-

och en häradsskrifvaretjänst genom förläggande af Sinnevalds

och Norrvidinge härads fögderis ena härad, Kinnevalds, till Konga härads

fögderi och dess andra härad, Norrvidinge, till Allbo härads fögderi,

med öfverflyttande samtidigt af Konga härads fögderi norra länsmansdistrikt

till Uppvidinge härads fögderi.

Ehuru såväl ortsinvånarna som vederbörande tjänstemän beredts

tillfälle att öfver förslaget yttra sig, har ingen begagnat sig däraf.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som endast med stor tvekan

ansett sig böra tillstyrka indragning af fogde- och länsmanstjänster, har,

då kommitténs förslag i förevarande hänseende sjmtes utan allt för

betydande olägenheter låta sig genomföra, funnit sig icke böra afstyrka

förslaget i denna del, och ämbetsverken hafva hemställt om bifall till

ifrågavarande regleringsförslag, hvars genomförande jag därför anser

mig böra föreslå.

Länsmansdistriktsindelningen.

I sitt underdåniga betänkande har kommittén föreslagit indragning

af en länsmanstjänst inom Sunnerbo härads fögderi genom Sunnerbo

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sarnl. 1 Afd. 53 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

härads sydöstra, sydvästra, norra och östra länsmansdistrikts omreglering

till endast tre sådana, bestående, ett af nuvarande sydöstra distriktet

samt Agunnaryds och Pjätteryds socknar, ett af nuvarande sydvästra

distriktet samt Angelstads och] Känna socknar och ett af återstoden

utaf nuvarande norra och östra distrikten.

Kronofogden i fögderiet har, i anslutning till ortsinvånarnas i

ärendet gjorda uttalande, jämte det han af styrkt indragning af länsmansdistrikt

inom fögderiet, för den händelse sådan indragning likväl ansåges

böra ske, föreslagit fögderiets indelning i följande distrikt, nämligen

det norra, omfattande Hvittaryds, Berga, Dörarps, Ljungby, Känna,

Ryssby och Tutaryds socknar,

det östra omfattande Agunnaryds, Pjätteryds, Göteryds, Södra

Ljunga och Hamneda socknar,

det södra, omfattande Markaryds, Hinneryds, Traryds och Hallaryds

socknar och

det västra, omfattande Angelstads, Annerstads, Torpa, Nöttja, Odensjö,

Lidhults och Vrå socknar.

Detta kronofogdens förslag har biträdts af häradsskrifvaren i orten

och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som, såsom förut nämnts,

endast med stor tvekan ansett sig böra tillstyrka indragningar af fogdeoch

länsmanstjänster, har äfven anslutit sig till den af kronofogden uttalade

mening.

Ämbetsverken hafva, då från ortsmyndigheternas sida icke framställts

några vidare betänkligheter mot distriktens förstorande samt därtill

komme, att folkmängden i denna ort under senare tider varit stadd

i oafbruten tillbakagång, ansett sig icke hafva anledning motsätta sig

indragning af en af länsmanstjänsterna i Sunnebo fögderi. Och då det

af kronofogden framlagda regleringsförslaget syntes hafva företräde

framför kommitténs, hafva ämbetsverken i underdånighet hemställt, att

Eders Kungl. Maj:t med indragning af en af länsmanstjänsterna,

måtte förordna, att Sunnerbo fögderi skall indelas i fyra länsmansdistrikt,

benämnda norra, östra, södra och västra, med den omfattning

Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt.

Det af ämbetsverken sålunda förordade förslag hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte bifalla.

Kalmar län.

Indragning af tre länsmanstjänster.

Löneregleringskommittén bär föreslagit indragning af en länsmanstjänst

inom Aspelands och Handbörds härads fögderi genom omregle
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

99

ring af fögderiets nuvarande fyra länsmans distrikt — Aspelands härads

östra och västra samt Handbörds härads östra och västra — till endast

tre sådana distrikt, bestående, det ena af nuvarande Aspelands härads

västra distrikt samt Målilla och Tveta socknar, det andra af Mörlunda,

Fågelfors, Fagerhults och Kråksmåla socknar och det tredje af Högsby,

Fliseryds och Långemåla socknar.

I häröfver afgifvet yttrande hafva ortsinvånarna, med uttalande af

sin önskan att få behålla den nuvarande distriktsindelningeu, hemställt

att, om ett distrikt skulle indragas, regleringen måtte ske så, att distrikten

komme att omfatta

ett hela Aspelands härad,

ett Fågelfors, Fagerhults och Kråksmåla socknar och

ett Högsby, Långemåla och Fliseryds socknar.

I öfverensstämmelse härmed hafva flertalet fögderitjänstemän och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uttalat sig och ämbetsverken, som,

ehuru ej utan tvekan, tillstyrkt indragning af en af länsmanstjänsterna

i fögderiet, hafva beträffande sättet för länsmansdistrikens omreglering

anslutit sig till ortsinnevånarnas förslag.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att en af

länsmanstjänsterna inom Aspelands och Handbörds härads födgeri måtte

indragas samt fögderiet förklaras skola vara indeladt i tre länsmansdistrikt

med omfattning enligt det af myndigheterna biträdda förslag.

Vidare har löneregleringskommittén föreslagit indragning af en

länsmanstjänst inom Norra Möre och Stranda härads fögderi genom

omreglering af fögderiets nuvarande fyra länsmans distrikt — Norra

Möre härads södra och norra samt Stranda härads södra och norra —

till tre sådana distrikt, bestående, det ena af nuvarande Norra Möre

härads södra distrikt samt Åby socken, det andra af nuvarande Stranda

härads norra distrikt och Mönsterås församling samt det tredje af

Ålems, Bäckebo och Ryssby socknar.

Regleringen har mött motstånd hos större delen af ortsbefolkningen,

men tillstyrkts af flertalet bland fögderitjänstemännen.

De invändningar, som framställts mot den ifrågasatta regleringen

af länsmans distrikten inom detta fögderi, har Kungl. Majrts befallningshafvande

ej ansett vara af den beskaffenhet, att de borde utgöra hinder

för regleringens genomförande, utan '' har Kungl. Maj:ts befallningshafvande

till kommittéförslaget i denna del tillstyrkt bifall, och ämbetsverken

hafva, med tagen hänsyn äfven därtill, att folkmängden inom

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutslcottets Utlåtande N:o 90.

fögderiet under senare tider varit i oafbruten nedgång, förordat kommittéförslaget,

till hvilket jag därför anser mig böra i nu förevarande

del tillstyrka bifall.

Inom Södra Möre härads fögderi har löneregleringskommittén föreslagit

indragning af en länsmanstjänst genom omreglering af tre utaf

fögderiets sex länsmansdistrikt, nämligen Södra Möre härads västra,

östra och sydöstra distrikt, till två distrikt, omfattande, det ena nuvarande

västra distriktet och Karlslunda socken af östra distriktet samt

det andra nuvarande östra distriktet i öfrigt och nuvarande sydöstra

distriktet.

Af ortsbefolkningen har endast en ringa del begagnat sig af lämnadt

tillfälle att yttra sig i frågan och därvid afstyrkt förslaget. Däremot

hafva fögderitjänstemännen ej haft något att erinra mot förslaget

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande har obetingadt tillstyrkt bifall

till detsamma.

Då jämväl ämbetsverken förordat ifrågavarande förslag, synes ett

länsmansdistrikt kunna utan olägenhet indragas.

Under ärendets behandling i departementet har emellertid dit inkommit

framställning från Karlslunda socknemän, att nämnda socken

måtte förläggas till Södra Möre härads nordöstra eller östra distrikt;

men då vederbörande myndigheter ej blifvit häröfver hörda och jag

vid sådant förhållande ej är i tillfälle bedöma den gjorda framställningens

befogenhet, hemställer jag, att det afseende måtte fästas vid

framställningen, att ärendet i dess nuvarande skick ej företages till

slutligt afgörande, utan att Eders Kungl. Maj:t ville, med förklarande

att Södra Möre härads västra, östra och sydöstra distrikt skola omregleras

till två distrikt, anbefalla Kungl. Maj:ts befallninghafvande

att, efter vederbörandes hörande, inkomma med det förslag till distriktens

omreglering, hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

Hallands län.

Indragning af en kronofogde- och en Iiäradsskrifvartjänst.

Inom Hallands län, som för närvarande omfattar fyra fögderier

och tre domsagor, har löneregleringskommittén föreslagit indragning

af ett fögderi genom Varbergs fögderis fördelning mellan Halmstads

och Kungsbacka fögderier sålunda, att med Halmstads fögderi förena
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

101

des Varbergs fögderis södra länsmansdistrikt och. med Kungsbacka

fögderi Varbergs fögderis mellersta och norra länsmansdistrikt.

De ortsinvånare, som yttrat sig i ärendet, hafva ej haft något att

erinra mot förslaget, hvaremot en de! af fögderitjänstemännen afstyrkt

detsamma.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har förklarat sig väl anse, att

kommitténs förslag icke vore omöjligt att genomföra, men att den

beräknade minskningen i utgifterna för landsstaten icke skulle komma

att uppväga de olägenheter, som genom den ifrågasatta fögderiindelningen

skulle uppstå för allmänheten, hvarför tillfyllestgörande skäl

saknades för Kungl. Maj:ts befallningshafvande att förorda bifall till

en dylik minskning i fögderiernas antal. Skulle emellertid någon

ny indelning i administrativt hänseende anses böra för Hallands län

komma till stånd, syntes denna böra sammanfalla med den judiciella

indelningen inom länet.

De invändningar, som framställts mot den ifrågasatta regleringen

af länets fögderier, hafva ämbetsverken icke funnit vara af den beskaffenhet,

att de syntes böra utgöra hinder för regleringens genomförande.

Ej heller hafva enligt ämbetsverkens mening framställts några befogade

anmärkningar i fråga om områdesbegräusningen för de nya fögderierna,

och då en indelning af fögderierna i öfverensstämmelse med

den judiciella indelningen, ehuru från flera synpunkter fördelaktig, icke

kunnat vinna ämbetsverkens understöd redan på den grund, att fögderierna

därigenom skulle erhålla till såväl areal som invånarantal synnerligen

ojämn omfattning, hafva ämbetsverken hemställt om bifall till

kommitténs ifrågavarande förslag.

Hvad ämbetsverken sålunda hemställt anser jag mig böra förorda.

Äifsborgs län.

Indragning af eu länsmanstjänst.

Åt löneregleringskommittén har föreslagits indragning af en länsmanstjänst

inom Redvägs och Kinds fögderi genom sammanslagning af

Redvägs härads norra och Redvägs härads södra distrikt.

Kungl. Maj ds befallningshafvande har, då någon mera betydande

invändning mot kommitténs förslag icke kunde göras, samt häradsborna

utan större meningsskiljaktighet godkänt detsamma, funnit sig

böra tillstyrka bifall till den ifrågasatta sammanslagningen; och har

densamma jämväl af ämbetsverken blifvit förordad.

På grund häraf hemställer jag om bifall till löneregleringskommitténs

ifrågavarande förslag.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Skaraborgs län.

Indragning'' af två kronofogdetjänster, två liäradsskrifvartjänster och

tre länsmanstj änster.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har inom Skaraborgs län, som för närvarande

är indeladt i sju fögderier, föreslagit indragning af två fögderier

genom

uppdelning af Södra Vadsbo fögderi mellan Norra Vadsbo fögderi

och Sköfde fögderi sålunda, att Valla tingslag förlädes till det förra

och Binnebergs tingslag till det senare fögderiet samt

uppdelning af Lidköpings fögderi mellan Skara fögderi och Barne

fögderi sålunda, att Kinnefjärdings och Kinne härad förlädes till det

förra och Kållands härad till det senare.

Vid hållna sammanträden med ortsinvånarna hafva sockenombudens

öfvervägande flertal motsatt sig de föreslagna ändringarna i fögderiindelningen

och större delen af fögderitjänstemännen hafva uttalat sig

för bibehållande af den nuvarande indelningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har erinrat därom, att fögderiernas

antal i detta län tillförene varit fem, såsom kommittén nu

föreslagit, men enligt nådigt bref den 17 september 1867 blifvit ökadt

till sju, så att fögderierna nu mera hvart för sig sammanfölle med en

af länets sju domsagor. Med hänsyn till de fördelar, som med denna

anordning vore förenade och till den omständighet, att göromålen för

fögderiförvaltningen efter år 1867 i ganska afsevärd mån ökats, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med afseende jämväl å hvad såväl

ortsinvånarna som kronofogdarna och häradsskrifvarna anfört till stöd

för bibehållande af den nuvarande indelningen, för sin del afstyrkt

bifall till kommitténs ifrågavarande regleringsförslag.

Ämbetsverken hafva till en början framhållit, att de till omreglering

föreslagna fögderierna syntes icke vara större eller bereda tjänsteinnehafvarne

tyngre arbete, än att de hvart för sig torde kunna i någon

mån utvidgas. Inom Södra och Norra Vadsbo fögderier och Sköfde

fögderi hade också vissa bland fögderitjänstemännen ansett förslaget

beträffande dessa fögderier kunna genomföras, och då folkmängdssiffrorna

för nämnda fögderier under en längre tidsföljd varit i sjunkande,

ansågo sig ämbetsverken icke hafva tillräckligt skäl att afstyrka bifall

till kommittéförslaget i fråga om Södra och Norra Vadsbo fögderier

och Sköfde fögderi.

s. 103 Kontrollera mot PDF

. Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

103

Hvad åter angår regleringen mellan Lidköpings, Skara och Barne

fögderier hafva ämbetsverken ansett det icke utan skäl kunna ifrågasättas,

om icke den af kommittén föreslagna utvidgningen blefve allt

för omfattande, i det att de nya fögderierna erhölle sådan storlek, att

de af sina tjänsteinnehafvare, särskildt häradsskrifvarna, kräfde anlitande

af biträde i större omfattning än som skäligen kunde fordras.

Med hänsyn jämväl till innehållet i de uppgifter, som för dessa fögderier

lämnats af kronofogdar och häradsskrifvare angående deras arbetstid

och af häradsskrifvarna angående deras anlitande af tjänstebiträden,

hafva ämbetsverken, under erinran att det synnerligen stora antalet

socknar i de ifrågasatta nya fögderierna tvifvelsutan skulle komma att

i sin mån medverka till arbetets ökning, ansett sig icke hafva tillräckligt

skäl att tillstyrka bifall till förslaget i denna del, utan hemställt

att förslaget beträffande Lidköpings fögderis uppdelning mellan Skara

fögderi och Barne fögderi icke måtte till vidare åtgärd föranleda.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag väl funnit

de skäl, som anförts mot indragning af två fögderier inom Skaraborgs

län i viss mån beaktansvärda, men å andra sidan synas de fögderier,

hvilkas omreglering ifrågasatts, med hänsyn till areal, folkmängd och

öfriga förhållanden ej vara större än att de, på sätt ämbetsverken äfven

anfört, kunna tåla någon utvidgning.

Hvad särskildt angår den invändning mot kommittéförslaget, som

i fråga om Lidköpings, Skara och Barne fögderier anförts därom, att

tillökningen i arbetet för vederbörande tjänsteinnehafvare genom dessa

fögderiers reglering skulle blifva allt för betungande, tillåter jag mig

nämna, att jag vid framläggande af förslag till lönereglerig för landsstaten

kommer att tillstyrka Eders Kungl. Maj: t att föreslå förvaltningsbidrag

till kronofogdar och häradsskrifvare, anpassade efter göromålens

myckenhet. Härmed synes det väsentligaste skälet emot föreslagna regleringen

af dessa fögderier hafva bortfallit.

På grund af nu anförda förhållanden och då de omständigheter i

öfrigt, som anförts mot indragning af två fögderier inom länet, icke

synes vara af beskaffenhet att böra utgöra hinder mot sådan indragning,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att antalet fögderier

inom Skaraborgs län skall minskas från sju till fem, men då jag

icke är öfvertygad om, att den af löneregleringskommittén föreslagna

fögderiindelningen är den med hänsyn till förhållandena inom orten

lämpligaste och vederbörande i allt fall synas böra lämnas tillfälle att

härom yttra sig, tillåter jag mig föreslå, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

måtte i sinom tid undfå nådig befallning att efter veder
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

börandes hörande inkomma med det förslag till fögderiindelning inom

länet, hvartill omständigheterna då kunna föranleda.

LänsmansdistriJctsindelningen.

Löneregleringskommittén har föreslagit

dels indragning af en länsmanstjänst inom nuvarande Södra Yadsbo

fögderi på sådant sätt, att med Valla tingslags västra distrikt förenades

den till samma tingslags norra distrikt hörande Halna socken och den

till tingslagets östra disrikt hörande Ransbergs socken, samt att återstående

delarna af Valla tingslags norra och dess östra distrikt förenades

till ett distrikt,

dels indragning af två länsmanstjänster inom Vartofta fögderi sålunda,

att Dimbo tingslags västra distrikt och Frökinds härads och

Ollebergs fjärdings tingslags af Vartofta härad distrikt jämte Hvalstads,

Vättaks, Kyrnbo och Suntaks socknar af Slättings tingslags västra

distrikt förenades till ett länsmansdrisrikt, och återstående delen af sistnämnda

distrikt jämte Slättängs tingslags östra distrikt bildande ett

distrikt och

dels indragning af en länsmanstjänst inom Skara fögderi genom

omreglering af Vilske härads distrikt, Valle härads distrikt, Skånings

härads norra distrikt och Skånings härads södra distrikt sålunda, att

Vilske härad jämte Norra Vänga och Edsvära socknar af Skånings

härad sammanfördes till ett distrikt, Valle härad äfvensom af Skånings

härad Marums, Skånings—Åsaka, Händene och Härlunda socknar samt

Skara landskommun till ett distrikt samt Skånings härad i öfrigt utgjorde

ett distrikt.

Hvad då först beträffar regleringen af Valla tingslags västra, norra

och östra distrikt, så hafva flertalet af ortsinvånarna motsatt sig regleringen,

under det att länsmännen i distrikten och kronofogden i

fögderiet ej haft något att erinra mot densamma. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

åter har uttalat den mening, att, om hänsyn toges

allenast till de förvaltningsbestyr, som af länsmännen utfördes, länets

länsmäns antal nog kunde i någon mån minskas, men tillika framhållit,

att de uppgifter, som länsmännen hade att lösa i egenskap af allmänna

åklagare och polistjänstemän, vore af den vikt och betydelse, att länsmännens

antal hellre borde ökas än minskas, hvadan ock numera allmänt

gjort sig gällande klagan öfver polis tjänsteni ärmens å landet fåtalighet.

Vid sådant förhållande och med afseende å de åsikter, som

hufvudsakligen gjort sig gällande hos sockenombuden, ansåg sig Kungl.

Maj:ts Befallningshafande icke kunna tillstyrka bifall till det nu ifrågavarande

förslaget. ''

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

105

Ämbetsverken åter hafva, med upplysning att invånarantalet i

Valla tingslag under senaste femton åren minskats, ej funnit de skäl,

som anförts emot sammanslagningen, böra utgöra hinder för den ifrågasatta

indragningen utan tillstyrkt bifall till kommittéförslaget i nu förevarande

del.

I fråga om indragning af två länsmanstjänster inom Vartofta fögderi

hafva ortsinvånarna genom utsedda ombud enats om att tillstyrka,

att Vartofta fögderi, som för närvarande omfattar fem länsmansdistrikt,

skulle på angifvet sätt indelas i fyra distrikt, och detta förslag, i hvilket

flertalet fögderitjänstemän instämt, har biträdts ej mindre af Eders

Kung!. Maj:ts befallningshafvande, som därvid hemställt att, om sådan

omreglering af fögderiets länsmansdistrikt skulle genomföras, framdeles

få yttra sig rörande fördelningen af socknarna å de fyra distrikten, än

äfven af ämbetsverken, som hemställt, att sättet för regleringens genomförande

måtte få bero på framtida pröfning. Däremot hafva alla, som

i ärendet yttrat sig, afstyrkt löneregleringskommitténs förslag om indragning

af två utaf fögderiets länsmansdistrikt.

Beträffande förslaget om indragning af en länsmanstjänst inom

Skara fögderi hafva ortsinvånarna och kronobetjäningen väl ej ansett

hinder möta, att fögderiets länsmansdistrikt, för närvarande till antalet

fyra, minskades till tre, men har däremot anmärkning framställts mot

den för de nya distrikten föreslagna omfattning.

Kungl Maj:ts befallningshafvande har af samma skäl som i fråga

om indragning af en länsmanstjänst inom Södra Vadsbo fögderi afstyrkt

nu ifrågavarande reglering.

Slutligen hafva ämbetsverken tillstyrkt indragning af en länsmanstjänst

inom Skara fögderi och i sammanhang därmed hemställt att, då

fullständig utredning saknades beträffande frågan om sättet för fögderiets

lämpligaste indelning i tre länsmansdistrikt, denna fråga måtte

få blifva beroende på framdeles skeende framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att tre länsmanstjänster

inom Skaraborgs län måtte förklaras skola indragas och

Kungl. Maj:ts befallningshafvande förständigas att i sammanhang med

förslag till den förändrade föderiindelning, som genom indragning af

två utaf länets fögderier må föranledas, jämväl afgifva förslag till reglering

af ifrågavarande länsmansdistrikt.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Västmanlands iän.

Indragning af en kronofogdetjänst, eu liäradsskrifrartjänst

och tre länsmanstjänster.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén liar föreslagit, att i Västmanlands län,

som för närvarande omfattar fyra fögderier, skulle indragas en kronofogde-

och. en häradsskrifvartjänst genom Västerås fögderis fördelning

mellan länets öfriga fögderier sålunda, att dess andra länsmansdistrikt

jämte de till tredje länsmansdistriktct hörande sonke armé Dingtuna,

Lundhy och Västerås-Barkarö förlädes till Kungsörs fögderi, att dess

första länsmansdistrikt jämte Lillhärads till tredje distriktet hörande

socken förlädes till Bergslags fögderi samt att dess fjärde distrikt jämte

till tredje distriktet hörande Badelunda, Hubbo och Tillberga socknar

äfvensom fögderidelen af S:t Bians socken förlädes till Salbergs—Väsby

fögderi.

Vid hållna sammanträden med ortsbefolkningen hafva uttalanden

gjorts, än till förmån för bibehållande af den nuvarande fögderiindelningen,

än för löneregleringskommitténs förslag och än för fögderiernas

reglering på annat sätt än enligt kommittéförslaget.

Fögderitjänstemännen hafva i allmänhet motsatt sig indragning af

ett fögderi och i allt fall ansett sådan indragning ej böra ske enligt

löneregleringskommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, med erinran att Västmanlands

län, som tillförene omfattat ses fögderier, på 1870-talet blifvit till

sin indelning regleradt, så att detsamma kommit att utgöra de nuvarande

fyra fögderierna, hvart och ett sammanfallande med en domsaga, framhållit

de olägenheter, som skulle blifva en följd af den ifrågasatta rubbningen

i den sålunda vunna enhetligheten i indelningen, hvars bibehållande

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåg vara synnerligen

önskligt.

Ämbetsverken hafva — då Kungl. Maj:ts befallningshafvande icke

häntydt på att ur synpunkten af den fogdarna och häradsskrifvarna

åliggande arbetsbörda hinder skulle möta för den ifrågasatta regleringen

och då de onekligen afsevärda fördelar, öfverensstämmelsen mellan

den administrativa och judiciella indelningen medförde, ej torde vara så

stora, att de borde utgöra hinder för en omreglering, som af andra

skäl ansåges böra genomföras — funnit sig, ehuru icke utan tvekan,

äga anledning tillstyrka indragning af en kronofogde- och en härads
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

107

skrifvartjänst inom länet; men med hänsyn till de till synes välgrundade

anmärkningar, som framställts mot kommitténs förslag till ny

fögderiindelning, äfvensom därtill att under ärendets behandling i orten

framlagts olika regleringsförslag, hafva ämbetsverken, då enighet i

regleringsfrågan ej ernåtts och då Kungl. Maj:ts befallningshafvande

ej yttrat sig angående företrädet mellan de olika förslagen, hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte förklara att, med indragning af en kronofogde

och en häradsskrifvartjänst i länet, länet skulle vara indeladt i

tre fögderier; och borde, i händelse af bifall härtill, Kungl. Maj ds befallningshafvande

undfå nådig befallning att inkomma med det förslag

rörande fögderiernas omreglering, hvartill omständigheterna då kunde

föranleda.

Till hvad ämbetsverken sålunda hemställt får jag tillstyrka nådigt

bifall.

Länsmansdistriktsindelningen.

I löneregleringskommitténs betänkande föreslås indragning af tre

länsmanstjänster genom

indelning af Kungsörs fögderi med dess föreslagna utvidgade område

i fyra länsmansdistrikt, omfattande, det första nuvarande Skinnskattebergs

distrikt samt Odensvi socken af Köpings distrikt; det andra nuvarande

Köpings distrikt i öfrigt samt Himmeta och Medåkers socknar af Arboga

distrikt; det tredje nuvarande Arboga distrikt i öfrigt samt nuvarande

Kungsörs distrikt; och det fjärde den fögderiet tillförda delen af nuvarande

Västerås fögderi;

indelning af Bergslags fögderi med dess föreslagna utvidgade område

i fyra länsmansdistrikt, af hvilka tre skulle sammanfalla med hvar

sitt af fögderiets tre nuvarande distrikt och det fjärde utgöras af den

fögderiet tillagda delen af nuvarande Västerås fögderi; samt

indelning af Salbergs—Väsby fögderi med dess föreslagna utvidgade

område i fem länsmansdistrikt, bestående, det första af nuvarande

Våla distrikt, det andra af nuvarande Heby distrikt och Norrby socken,

det fjärde af nuvarande Sala distrikt samt Kumla och Tärna socknar,

det fjärde af nuvarande Torstuna distrikt och Simtuna socken samt det

femte af den fögderiet tillagda delen af nuvarande Västerås fögderi.

Efter det ortsinvånarna och kronobetjäningen blifvit i ärendet hörda

och därvid angående den ifrågasatta regleringen uttalat väsentligen

skiljaktiga meningar, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i afgifvet

utlåtande emot ''kommittéförslaget anmärkt hufvudsakligen, att enligt

detsamma härad flerstädes uppdelats på olika länsmansdistrikt, till
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

hörande skilda fögderier och domsagor, att understundom en socken,

hvars samfärdsel med den yttre världen läge hufvudsakligen åt en viss

ort, förts tillsamman med ett främmande länsmansdistrikt, hvartill knappast

ledde allmänna vägar, samt att kommuner med lifliga industrisamhällen,

som nu i beskattningshänseende hörde tillsamman, blifvit

skillda och förts till olika taxedringsdistsikt. Kungl. Maj:ts befallningshafvande

har emellertid ansett möjligt, att en utjämning af arbetet

mellan de olika länsmansdistrikten kunde och borde äga rum och i

sådant afseende sedermera inkommit med förslag, därvid Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, under förutsättning att platsen Kungsör inom

närmaste framtiden finge inträda i utöfning af köpingsrätt, gifvit till

känna, att genom förändrad indelning af tre länets nuvarande fögderier,

indragning af tre länsmanstjänster kunde ske; och har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i sammanhang härmed uppgjort förslag till

sådan ny indelning.

Ämbetsverken hafva, jämte meddelande att enligt Kungl. Maj:ts

nådiga beslut den 31 december 1906 platsen Kungsör vid ingången

af år 1907 inträdt i utöfning af köpingsrätt, i öfrigt uttalat den

uppfattning att tre af länsmansbefattningarna inom länet skulle kunna

utan mera afsevärda svårigheter indragas, men då indelningen i länsmansdistrikt

måste sättas i beroende af fögderiindelningen, angående

hvilken senare fråga ämbetsverken, på sätt ofvan anförts, icke vore

i tillfälle att nu tillstyrka något visst förslag, borde jämväl de närmare

bestämmelserna om länsmansdistriktsindelningens genomförande få blifva

beroende på framdeles skeende anmälan; och hafva ämbetsverken fördenskull

i underdånighet tillstyrkt Eders Kungl. Maj:t att, med indragning

af tre länsmanstjänster i länet, anbefalla sin befallningshafvande

att inkomma med det förslag till distriktens omreglering, hvartill omständigheterna

då kunde föranleda.

Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte i öfverensstämmelse

härmed i ärendet besluta.

Kopparbergs län.

Indragning af tre länsmanstjänster.

Löneregleringskommittén har föreslagit att inom Hedemora fögderi,

som för närvarande är indeladt i sex länsmansdistrikt, nämligen Folkärna

distrikt, Stora Skedvi och Säters distrikt, Iiusby distrikt, Hede
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

109

mora distrikt, Garpenbergs distrikt och Ry distrikt, två länsmanstjhilster

måtte indragas genom

omreglering af Stora Skedvi och Säters distrikt, Hnsby distrikt

och Hodermora distrikt, till två distrikt, bestående, det ena af Stora

Skedvi och Husby socknar och det andra af Säters och Hedemora

socknar, samt

sammanslagning till ett af Garpenbergs distrikt och By distrikt.

Kronofogden i orten har, i öfverensstämmelse med förslag, som

framställts af ortsinvånare och länsmän i fögderiet, hemställt, att Hedemora

fögderi måtte indelas i fyra distrikt med angifven omfattning.

Kung! Maj:ts befallningshafvande har afstyrkt hvarje förändring

i den nuvarande indelningen af länsmansdistrikten inom länet, men

skulle det oaktadt den välbehöfliga förbättringen af landsstatstj änstemännens

löneförmåner med nödvändighet anses kräfva detta offer, har

Kung! Maj:ts befallningshafvande på de af ortsbefolkningen och kronobetjäningen

anförda grunder funnit sig böra gifva företräde åt de af dem

framställda förslag och i sådant hänseende, med bestämdt afstyrkande

af vidare rubbning i nu bestående förhållanden inom fögderiet, hemställt,

att sådan ändring i nuvarande distriktsindelningen eventuellt

måtte i samband med löneregleringen genomföras, att Stora Skedvi

socken och Husby distrikt sammanfördes till ett distrikt samt Säters

och Hedemora landsförsamlingar förenades med Garpenbergs socken

till ett distrikt.

Ämbetsverken hafva på grund af hvad i ärendet förekommit ansett

sig böra biträda Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag och alltså

hemställt, det täcktes Eders Kungl. Magt, med indragning, af två

länsmanstjänster inom Hedemora fögderi, förordna, att fögderiet skall

vara indeladt i fyra länsmansdistrikt, nämligen Folkärna distrikt, Stora

Skedvi och Husby distrikt, Säters, Hedemora och Garpenbergs distrikt

samt By distrikt.

Den af ämbetsverken sålunda gjorda hemställan anser jag mig

böra förorda till nådigt bifall.

I löneregleringskommitténs betänkande föreslås inom Nedan-Siljans

fögderi reglering af länsmansdistrikten bland annat genom sammanslagning

af Åls distrikt och Bjursås distrikt till ett distrikt.

D Såväl ortsbefolkningen som kronobetjäningen hafva, särskild! med

hänsyn till distriktens läge och kommunikationsförhållanden, uttalat sig

mot sammanslagningen, men däremot har antydts, att om Åls distrikt

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

skulle förenas med annat distrikt, en sammanslagning- med Gagnefs

distrikt vore den naturligaste och lämpligaste, då dessa distrikt med

hvarandra ägde utmärkta förbindelser såväl medelst lands- och järnväg

som sjöledes.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har, under samma förutsättning

som i fråga om reglering af Stora Skedvi och Säters m. fl. distrikt

ofvan. angifvits, hemställt, att sådan ändring i nuvarande distriktsindelnmgen

eventuellt måtte i samband med löneregleringen genomföras,

att Gagnefs distrikt och Åls distrikt sammansloges till ett distrikt;

och ämbetsverken hafva, då Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett

denna, sammanslagning äga företräde framför den af kommittén föreslagna

regleringen, ej haft något att erinra däremot.

Jag hemställer därför att Als och Gagnefs distrikt måtte förklaras

skola tillsamman utgöra ett länsmans distrikt.

Vidare bär löneregleringskommittén föreslagit indragning af en

länsmanstjänst inom Västerdals fögderi genom sammanslagning af Järna

och Äppelbo distrikt.

Ortsinvånarna hafva bestridt den ifrågasatta sammanslagningen,

hvaremot kronobetj äningen ansett hinder ej möta mot densamma.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har äfven i fråga om denna

indragning, under enahanda förutsättning som i fråga om reglering

af Stora Skedvi och Säters m. fl. distrikt, eventuellt tillstyrkt den

föreslagna sammanslagningen; och då ämbetsverken ej haft något att

erinra mot. densamma, får jag till löneregleringskommitténs förslag i

denna del tillstyrka nådigt bifall.

Gäfleborgs län.

Indragning af tva länsnianstjånster och inrättande af eu ny länsmanstjänst.

Enligt kommitténs förslag borde inom Norra Hälsinglands fögderi

tre länsmanstjänster indragas genom sammanslagning

dels af Hälsingtuna distrikt och Forsa distrikt,

dels af Högsta distrikt och Harmångers distrikt, samt

dels af Gnarps distrikt och Bergsjö distrikt.

Bland ortsinvånarna och kronobetjäningen har i allmänhet den önskan

gjort sig gällande att vid nuvarande indelningen måtte få förblifva,

och särskildt har en omreglering af distrikten i enlighet med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

in

kommitténs förslag med hänsyn till såväl ortsförhållandena som länsmännens

göromål ansetts olämplig; men samtidigt därmed ha bland

ortsbefolkningen och länsmännen samt af kronofogden i orten gjorts

uttalanden om att indragning kunde ske beträffande två länsmanstjänster

på sådant sätt, att Hälsingtuna och Rogsta distrikt förenades till ett

samt Harmångers och Gfnarps distrikt till ett distrikt.

Kungi. Maj:ts befallningshafvande har med hänvisning till de sålunda

gjorda uttalandena samt med hänsyn till lokala förhållanden, länsmansdistriktens

areal och folkmängd samt karaktär och kynne hos vissa

delar af befolkningen förklarat sig anse någon annan indragning af

länsmansdistrikt inom länet ej lämpligen kunna låta sig göra än genom

förening dels af Hälsingtuna och Rogsta distrikt och dels af Harmångers

och Gnarps distrikt; och då detta Ivungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag blifvit tillstyrkt af ämbetsverken, anser jag mig böra förorda

detsamma till fastställelse.

Gästriklands fögderi, som sammanfaller med Gästriklands domsaga,

är för närvarande indeladt i sex länsmansdistrikt, nämligen Hedesunda

och Årsunda distrikt, Ofvansjö och Jäderbo distrikt, Torsåkers distrikt,

Ockelbo distrikt, Ilamrånge och Hille distrikt samt Valbo och Högbo

distrikt.

I denna distriktsindelning har kommittén icke föreslagit någon

ändring. Däremot blef vid ett inför kronofogden med ortsinvånarna

hållet sammanträde af Idögbo socknemän fråga väckt om delning af

Valbo och Högbo distrikt.

Med upplysning att folkmängden inom Valbo och Högbo distrikt

vid 1905 års slut ökats till 20,574 personer, har kronofogden uttalat

den mening, att samma distrikt utan tvifvel vore för stort, och fördenskull

tillstyrkt bifall till socknemännens förslag. Sandvikens, inom

Högbo socken belägna, stora järnverk med öfver 6,000 invånare på

ett tämligen begränsad! område vore alltjämt i tillväxt, hvarför talande

skäl funnes för att Högbo socken finge egen länsman, boende i eller

invid Sandviken. Valbo vidsträckta och folkrika socken, belägen intill

Gäfle stad, vore äfven i behof af egen länsman. Med Högbo socken

borde lämpligen förenas Årsunda socken. I händelse Årsunda socken

sålunda skildes från Hedesunda, borde till ett distrikt sammanföras

sistnämnda socken och Öster-Färnebo socken. Genom den nu ifrågasatta

omregleringen skulle Torsåkers socken komma att utgöra ett

länsmansdistrikt för sig.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Kung]. Maj:ts befallningshafvande har biträdt kronofogdens förslag,

och ämbetsverken, som ansett behofvet af Valbo och Högbo länsmansdistrikts

delning vara tydligen ådagalagdt samt föreslagna omregleringen

i öfrigt fördelaktig, hafva på grund häraf i underdånighet

hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t förklara, att Gästriklands

fögderi skall vara deladt i sju länsmansdistrikt, bestående

ett af Hedesunda socken jämte länsdelen af Söderfors socken samt

Öster-Färnebo socken,

ett af Ofvansjö och Jäderbo socknar,

ett af Torsåkers socken,

ett af Ockelbo socken (med Åmots kapell),

ett af Hamrånge och Hille socknar (med Oslättfors kapell),

ett af Högbo och Åsunda socknar samt

ett af Valbo socken.

Härtill anser jag mig böra förorda nådigt bifall.

1 detta sammanhang och på grund af den personliga kännedom,

jag såsom innehafvare af landshöfdingämbetet i Gäfleborgs län förvärfvat,

anser jag mig böra erinra därom, att ehuru jag icke nu funnit

oundgängligt, att Gästriklands fögderi — det till folkmängden största

i riket och med inemot 68,000 invånare — uppdelas i två fögderier,

denna fråga dock icke länge torde kunna undanskjutas; och jag bör

tillägga, att skälet, hvarför jag icke nu framlägger förslag därom, är

det, att det i löneregleringen föreslagna förvaltningsbidraget, i fall det

af Riksdagen godkännes, synes mig böra först verka någon tid, så att

man blir i tillfälle erfara, om det därigenom afsedda tillfället för kronofogden

och häradsskrifvaren att bereda sig ökadt tjänstebiträde väsentligt

underlättar deras förmåga att fylla sina tjänsteuppgifter.

Jämtlands fän.

Indragning åf en länsmanstjänst.

Af löneregleringskommittén har föreslagits indragning af eu länsmanstjänst

inom Jämtlands västra fögderi genom O vikens distrikts

förening med Hallens distrikt.

Förslaget har rönt motstånd hos ortsinvånarna och länsmännen i

distrikten med hänsyn till det nya distriktets vidsträckta omfattning,

hvaremot Kungl. Maj:ts befallningshafvande i likhet med fögderiförvaltningen

ansett den ifrågasatta sammanslagningen ej medföra någon

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

113

nämnvärd olägenhet, och ämbetsverken hafva icke ansett sig äga tillräckliga

skäl att afstyrka kommittéförslaget i nu föreliggande del.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka

nådigt bifall till samma förslag.

Västerbottens län.

Inrättande af en kronofogde- och eu häradsskrifvartjänst samt indragning

af eu län smäll stjänst.

Fögderiindelningen.

Löneregleringskommittén har icke väckt fråga om omreglering af

Västerbottens läns fögderier, men förslag i sådant syfte har däremot

framställts af Kungi. Maj:ts befallningshafvande, som ansett, att eu

delning af Lappmarksfögderiet med nödvändighet måste företagas

och att detta lämpligast kunde ske på sådant sätt, att däraf jämte Malå

socken i Skellefteå fögderi bildades två fögderier, bestående det ena

af Lycksele, Tärna, Stensele, Sorsele och Malå socknar samt det andra

af Åsele, Fredrika med Örträsk, Vilhelmina och Dorotea socknar. Till

stöd för detta förslag som utställts till ortsinvånarnes hörande och af

dem enhälligt tillstyrkts, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande erinrat

bland annat, att Lappmarksfögderiet, som till arealen vore det största

i riket, innehade en ytvidd, som med öfver 1,000 kvadratkilometer

öfverstege hela arealen af Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Kronobergs och Gottlands län tillsammantagna,

samt att folkmängden, hvilken den 31 december 1905 uppgått

till 32,785 personer, vore större än i flertalet andra fögderier och

därjämte befunne sig i ständigt stigande. Förslaget om öfverförande

af Malå socken, som utgör särskild! länsmansdistrikt, från Skellefteå

fögderi till ett af de ifrågasatta båda Lappmarksfögderierna har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansett sig böra framställa dels

därför, att Skellefteå fögderi vore alldeles för stort och Malå socken

inom detta fögderi läge besvärligt i en utkant, dels ock därför att

nämnda socken genom sitt läge, sin natur och sin renskötsel borde

betraktas tillhöra lappmarken och jämväl i öfrigt ansåges vara lappmarkssocken.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft.

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Ämbetsverken hafva för sin del biträdt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag, och anser jag mig böra förorda detsamma till bifall.

Inom Lappmarks fögderi et finnes för närvarande ej särskild häradsskrifvare

anställd, utan bestridas häradsskrifvargöromålen där af kronofogden

mot visst arvode jämte sportler. Löneregleringskommittén har

ansett, att en dylik förening af tjänster ej vidare borde förekomma,

utan att den regeln helt borde genomföras, att i hvarje fögderi skulle

finnas en häradsskrifvare.

Vid framställning om inrättande af ytterligare en kronofogdetjänst

genom delning af Lappmarksfögderiet har emellertid Kungl.

Maj:ts befallningshafvande anfört, att i sammanhang därmed kunde

ifrågakomma att tillsätta en häradsskrifvare för hvart och ett af de

föreslagna nya fögderierna; men åtminstone tills vidare torde enligt

länsstyrelsens mening behofvet ej kräfva mer än en häradsskrifvare

för båda fögderierna, detta dock allenast under förutsättning att, såsom

hittills, mantalsskrifningarna finge förrättas af länsmännen.

I anledning häraf hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade

anvisa lön åt en för de båda nya Lapjjmarksfögderierna gemensam

häradsskrifvare.

Länsmansdistriktsindélningen.

Enligt löneregleringskommitténs förslag borde eu länsmanstjänst

indragas inom Skellefteå fögderi genom förening af Nysättra och Löfångers

distrikt.

Af ortsinnevånarne hafva endast Löfångers socknemän yttrat sig

rörande förslaget och därvid uttalat sig emot detsamma.

I likhet med vederbörande kronofogde har emellertid Kungl. Maj:ts

befallningshafvande ansett den ifrågasatta sammanslagningen böra.kunna

äga rum och tillstyrkt densamma, och då äfven ämbetsverken förordat

bifall till förslaget, hemställer jag, att det måtte vinna Eders Kungl.

Maj:ts godkännande.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

115

Norrbottens län,

Inrättande af ytterligare eu kronofogde- och eu hHradsskrifvartjänst.

Beträffande detta lön, hvilket för närvarande är indeladt i fyra

fögderier, tiar löneregleringskommittén icke föreslagit någon förändring

i afseende å vare sig fögderi- eller länsmansdistriktsindelningen. Däremot

har Kungl. Maj:ts befallningshafvande — efter det fögderiförvaltningarna

i frågaställt bildandet af ett nytt fögderi inom länet — i

sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande erinrat om den snabba

utvecklingen inom länet och ökningen af folkmängden, hvilken, efter

det nu gällande fögderiindelning inom länet år 1868 blifvit fastställd,

i det närmaste fördubblats. Sålunda hade invånarantalet den 31 december

1868 utgjort i Piteå fögderi 18,253, i Luleå fögderi 17,735, i

Kalix fögderi 19,397 och i Torneå fögderi 15,897 personer. Motsvarande

folkmängdssiffror utgjorde den 31 december 1905 33,026, 32,445,

42,626 och 29,122. Med hänsyn till denna betydande ökning af folkmängden

och de nuvarande fögderiernas stora areal ansåge Kungl.

Maj:ts befallningshafvande nödvändigt att åtminstone ett ytterligare

fögderi inrättades inom länet, hvaremot Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke för närvarande kunde framlägga något förslag om sättet för

utbrytning af ett nytt fögderi.

De skäl Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda anfört för inrättande

inom Norrbottens län af ytterligare ett fögderi, däri såväl kronofogde

som häradsskrifvare borde vara anställda, hafva ämbetsverken

ansett vara fullt giltiga och fördenskull hemställt, det täcktes Kungl.

Maj:t förordna, att Norrbottens län skall vara fördeladt i fem fögderier,

hvartdera med kronofogde och häradsskrifvare, samt att pröfningen

af frågan om länets fördelning på nämnda antal fögderier måtte få

blifva beroende på framställning af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Till denna ämbetsverkens hemställan får jag förorda nådigt bifall.

För att lämna en åskådlig bild af rikets indelning i fögderier och

länsmansdistrikt samt de förändringar, som skulle uppkomma dels enligt

löneregleringskommitténs förslag dels enligt hvad jag här ofvan tillstyrkt,

har jag låtit inom departementet upprätta efterföljande tabell,

som beträffande nuvarande förhållanden grundar sig på löneregleringskommitténs

uppgifter. Folkmängdens fördelning har dock i hela tabellen

uppgifvits enligt de kända talen för den 31 december 1906.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutslcottets Utlåtande N:o 90.

Jämförande tabellarisk öfrersikt af rikets indelning i fögderier och länsmans
-

•

L ä n.

Nuvarande förhållanden.

Enligt lönereglerings-

Fögderiers

Länsmansdistrikts

Fögderiers

antal.

medel-

areal

|~|nymil.

medeltal

inv.

S1/i21906.

antal.

medel- areal

□ nymil.

medeltal

inv.

31/i21906.

antal.

medel- areal

| | nymil.

medeltal

inv.

31/i21906.

Stockholms.................................

6

12.96

29,997

23

3.38

7,825

4

19.44

44,997

Uppsala ....................................

4

13.21

24,025

19

2.78

5,058

3

17.62

32,034

Södermanlands............................

4

16.89

32,056

12

5.63

10,686

3

22.52

42,743

Östergötlands..............................

8

13.76

27,191

29

3.80

7,510

6

18,35

36,209

Jönköpings................................

6

19.13

29,687

23

4.99

7,745

5

22.95

35,625

Kronobergs.................................

5

19.80

29,919

17

5.82

8,799

4

24.75

37,399

Kalmar.......................................

7

16.41

27,423

26 >;

4.42

7,383

6

19.4

31,994

Gottlands....................................

2

15.68

22,159

6

5.2.3

7,386

2

15.68

22,159

Blekinge ....................................

2

14.90

54,310

9

3.32

12,069

2

14.96

54,310

Kristianstads..............................

4

16.05

51,118

23

2.79

8,890

4

16.05

51,118

Malmöhus..................................

C

7.92

46,645

26

1.83

10,764

6

7.92

46,645

Hallands...................................

4

12.20

28,382

11

4.44

10,321

3

16.26

37,842

Göteborgs och Bohus ......,...........

5

9.95

36,838

21

2.37

8,771

5

9.95

36,838

Älfsborgs...................................

6

21.09

40,936

29

4.36

8,470

6

21.09

40,936

Skaraborgs.................................

7

12.oi

30,229

27

3.11

7,837

5

16.81

42,320

Värmlands .................................

7

27.50

32,572

19

10.13

12,000

6

32.09

36,000

Örebro.......................................

4

22.62

42,009

17

5.32

9,884

4

22.62

42,009

Västmanlands..............................

4

16.6 0

28,981

16

4.15

7,245

3

22.13

38,641

Kopparbergs ..............................

0

49.08

35,371

35

8.52

6,063

6

49.68

35,371

Gäfleborgs..................................

4

47.77

49,979

29

6.59

6,894

4

47.77

49,979

Västernorrlands...........................

G

42.45

35,755

30

8.49

7,151

6

42.45

35,755

Jämtlands .................................

4

126.08

26,553

26

19.49

4,085

4

126.68

26,553

Västerbottens..............................

3

196.62

49,314

26

22.68

5,690

3

196.62

49,314

Norrbottens................................

4

260.81

34,778

18 2)

57.96

7,728

4

260.81

34,778

118

—

—

517

—

—

104

—

—

*) Sedan Slättbo och Runstens länsmansdistrikt på Öland enligt K. Br. den IG febr. 1900 från och med den 1 januari

2) I liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstatcr för år 1907 uppgifves antalet länsmansdistrikt inom Norrbottens

hvilken till och med år 1905 på extra stat aflönats, icke upptagits såsom med ordinarie innehafvare besatt. Se härom

landsstaterna i länen.

3) Detta antal af 6 fögderier i Kalmar län upptages här i öfverensstämmelse med tidigare beslut om samman
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

117

distrikt med uppgifter om areal och folkmängd den 31 december IDOG.

kommitténs förslag.

Enligt departementschefens förslag.

L ä n.

Länsmansdistrikts

Fögderiers

Länsmansdistrikts

antal.

medel- areal

| |nymil.

medeltal

inv.

31/i2190G.

antal.

medel- areal

| nymil.

medeltal

inv.

31/i2l906.

antal.

medel- areal

| nymil.

medeltal

inv.

31/i2l900.

18

4.32

9,999

5

15.55

35,997

21

3.73

8,571

Stockholms.

11

4.81 •

8,736

3

17.62

32,034

14

3.78

6,864

Uppsala.

10

6.70

12,823

3

22.52

42,743

12

5.63

10,686

Södermanlands.

19

5.80

11,449

6

18.35

36,209

27

4.09

8,057

Östergötlands.

18

6.38

9,896

5

22.95

35,625

20

5.74

8,906

Jönköpings.

16

6.19

9,350

4

24.75

37,399

16

6.19

9,350

Kronobergs.

21

5.47

9,141

6 s)

19.4

31,994

22

5.73

8,726

Kalmar.

6

5.23

7,386

2

15.68

22,159

6

5.23

7,386

Gottlands.

9

3.32

12,069

2

14.96

54,310

9

3.32

12,069

Blekinge.

23

2.79

8,890

4

16.05

51,118

23

2.79

8,890

Kristianstads.

26

1.83

10,764

6

7.92

46,645

26

1.83

10,764

Malmöhus.

11

4.44

10,321

3

16.26

37,842

11

4.44

10,321

Hallands.

17

2.93

10,835

5

9.95

36,838

21

2.37

8,771

Göteborgs och Bohus.

25

5.06

9,805

6

21.09

40,936

28

4.52

8,772

Älfsborgs.

21

4.00

10,076

5

16.81

42,320

24

3.50

8,817

Skaraborgs.

19

10.13

12,006

7

27.50

32,572

10

10.13

12,000

Värmlands.

15

6.03

11,202

4

22.6 2

42,009

17

5.32

9,884

Örebro.

13

5.ii

8,917

3

22.13

38,641

13

5.ii

8,917

Västmanlands.

27

11.04

7,820

6

49.68

35,371

32

9.31

6,632

Kopparbergs.

23

8.31

8,692

4

47.7 7

49,979

28

6.82

7,140

Gäfleborgs.

28

9.09

7,662

6

42.45

35,755

30

8.49

7,151

Västernorrlands.

24

21.il

4,426

4

126.68

26,553

25

20.2 7

4,248

Jämtlands.

25

23.5 9

5,918

4

147.45

36,986

25

23.59

5,918

Västerbottens.

18

57.96

7,728

5

208.65

27,822

18

57.90

7,728

Norrbottens.

443

—

—

| 108

| -

| -

487

—

1 -

1906 sammanslagits till ett distrikt, utgör antalet länsmansdistrikt i Kalmar län rätteligen 2o.

län utgöra endast 17, hvilket torde bero pä att den med år 1901 inrättade länsmanssysslan i Älfsby distrikt af nämnda län,

statskontorets underd. framställning den 14 december 1907, angående bestämmande för ar 1909 af ordinarie anslaget till

slagning af de två fögderierna på Öland, ett beslut, som icke ännu verkställts.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Aflöningsförmånerna

för

ordinarie tjänstemän

och

betjänte vid

landsstaten.

Länens indelning

i klasser.

Löneregle
ringskom
mitén.

Ämbetsverken

Departements
chefen.

Aflöningsförmånerna för ordinarie tjänstemän och betjänte.

I det föregående har jag redogjort för statskontorets utlåtande den

14 oktober 1902,. i hvad det rörer, bland annat, dess förslag till länsindelning

och däraf beroende olika aflöningsförmåner vid olika länsstyrelser,

och har utaf denna redogörelse framgått, att statskontoret

velat bibehålla den enligt 1878 års lönereglering gällande indelning af

länen i klasser med olika tjänstgöringspenningar för vissa af länsstyrelsernas

tjänstemän, allt efter den klass länet tillhörde.

Lönereglering skommittén har i princip uttalat sig emot bestämmande

af olika aflöningsförmåner för samma tjänstegrader hos olika

länsstyrelser, men kommittén har likväl ansett sig böra ifråga om. aflöningsförmaner

åt afdelningscheferna hänföra Uppsala, Gottlands, Blekinge,

Hallands och Västmanlands län till en lägre aflöningsldass, enär dessa

län »ännu stode i viss män efter öfriga län».

Uti sitt gemensamma utlåtande öfver löneregleringskommitténs förslag

har statskontoret vidhållit sin förut intagna ståndpunkt i fråga

om länsindelningen och kammarkollegium har förklarat sig sakna anledning

att därifrån afvika. Med ledning af folkmängdssiffrorna den

31 december 1905 och med tillämpning af samma grunder, som vid

1878 ars löneieglering användts för uppdelning af länen i tre klasser

för normerande af afdelningschefernas aflöningsförmåner, hafva ämbetsverken

hemställt, att länen skulle indelas sålunda:

första Idassens län: Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristian
stads,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län—tillhopa

13 län;

andra klassens län: Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Västerbottens

och Norrbottens län — tillhopa 5 län;

tredje klassens län: Uppsala, Blekinge, Gottlands, Hallands, Västmanlands

och Jämtlands län, tillhopa 6 län.

Denna klassindelning åt länen hafva ämbetsverken ansett böra vara

bestämmande för tjänstgöringspennirgarnes belopp icke blott ifråga

om afdelningschefernas utan äfven ifråga om länsnotarie!’ och länsbokhållare,

hvadan den särskilda länsindelning i två klasser, som enligt

1878 års lönereglering gällt för länsnotarier och länsbokhållare, icke

skulle tillämpas.

De skäl, som föranledt Kungl. Maj:t och Riksdagen att vid

senaste lönereglering fastställa olika löneförmåner för vissa länsstyrel
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

119

sernas ämbets- och tjänstemän allt efter göromålens omfattning vid de

olika länsstyrelserna, kvarstå fortfarande och måste enligt sakens natur

äfven för framtiden komma att gälla. Länens olika storlek och vissa

landsorters hastigare utveckling medföra gifvetvis för de särskilda länsstyrelsernas

tjänstemän en tämligen ojämnt fördelad arbetsbörda särdeles

för afdelningscheferna, men äfven för deras närmaste män, länsnotarierna

och länsbokhållare. Väl är det sannt, hvad löneregleringskommittén

påpekat, att dessa olika förhållanden i möjligaste mån utjämnats

därigenom, att helt naturligt större antal arbetskrafter måst

ställas till länsstyrelsernas i de större länen förfogande, men det kan

dock icke med fog förnekas, att i allt fall större arbetsbörda och i följd

däraf äfven vidsträcktare ansvar medfölja tjänsterna i de större länen

än i de mindre.

För min del har jag därföre i liket med ämbetsverken funnit en

indelning af länen i klasser för normerande af tjänstgöringspenningarne

efter tjänsternas besvärlighet äga goda skäl för sig.

Såväl 1873 års landstatskommitté som 1902 års löneregleringskommitté

hafva uppvisat, att annan lämpligare måttstock än folkmängden

icke gifves för bedömande af de olika länsstyrelsernas större eller

mindre arbetsbörda, och ämbetsverken, som delat denna mening, hafva

med utgångspunkt härifrån låtit samma folkmängdstal, som vid 1878

års löneregleringskommitté användts, vara bestämmande för sitt förslag

till klassindelning, så att alltså till l:a klassen skulle räknas län med

200.000 invånare och därutöfver, till 2:dra klassen län med 150,000

och intill 200,000 invånare samt till 3:dje klassen län med mindre än

150.000 invånare.

Sedan år 1878 hafva emellertid folkmängdsförhållandena undergått

sådana förändringar, att eu indelningsgrund, som då haft berättigande,

icke kan anses lika lämplig nu. Detta torde bäst framgå af följande

uppställning af länen efter deras folkmängd den 31 december 1906

enligt statistiska centralbyråns offentliggjorda uppgift:

Malmöhus län

Göteborgs och Bohus »

Östergötlands »

Alf sborgs ))

Värmlands ))

Gäfleborgs )>

Västernorrlands »

Skaraborgs »

436,705 invånare

362,213 »

288,380 )>

281,160 »

255,464 »

247,821 »

243,058 »

239,472 »

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Kalmar

län ...................................

226,681

invånare

Kopparbergs

» ...................................

226,401

»

Kristianstads

» ....................................

221,174

»

Jönköpings

» ...................................

207,766

)>

Örebro

:» ................................

200,924

»

Stockholms

» ................................

198,322

»

Södermanlands

» ..........................

170,033

Kronobergs

» ...................................

157,609

»

Västerbottens

)) ...................................

154,548

)>

Norrbottens

» ....................................

152,385

»

Västmanlands

x> ....................................

149,029

»

Blekinge

» .................................

148,279

»

Hallands

» ..................................

144,277

Uppsala

» ..................................

125,371

»

Jämtlands

» ..................................

113,707

»

Glottlands

» ..................................

53,508

»

Enligt ämbetsverkens

förslag skulle alltså

de tretton första ’

uppräknade länen höra till l:a klassen, de fem därpå följande till 2:dra

klassen och de sex sista till 3:dje klassen.

Då man af ofvanstående folkmängstabell finner, att skillnaden

emellan det största länet och det minsta den 31 december 1906 utgjorde

icke mindre än 383,197 invånare, torde häraf framgå icke blott, att

fog finnes för en klassindelning, utan äfven, att rättvisa svårligen härvid

kan vinnas med en indelning i färre klasser än tre. Men en jämförande

öfverblick af folkmängdssiffrorna visar tillika, att den hittills

tillämpade och af ämbetsverken vidhållna indelningsgrunden numera

icke är den lämpligaste, ett förhållande, som särskildt framträder, om

man med hvarandra jämför folkmängdstalen i de största länen af hvarje

klass efter ämbetsverkens indelning.

Det visar sig då, att skillnaden mellan Malmöhus

län i l:a klassen och Stockholms län i 2:dra klassen

är icke mindre än................................................................... 238,383 invånare

medan skillnaden emellan sistberörda län i 2:a klassen

samt Västmanlands län i 3:dje klassen utgör

allenast.......................................................................................... 49,293 »

Det kan icke vara riktigt, att låta mellanklassen, som borde vara

den allmänna och normerande, begränsas af två hvarandra så nära

liggande tal som 150,000 och 200,000, då skillnaden i folkmängd

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

121

mellan det största och det minsta länet utgör, såsom förut nämnts,

ett så betydande tal som 383,000. Vida egentligare torde då vara

att vid klassindelningen använda en beräkningsgrund, som gifver tillnärmelsevis

lika förhållandetal mellan de olika klasserna. Om man i

stället bestämmer mellanklassen af län efter folkmängdstalen 150,000

och 300,000, så skulle till l:a klassen hänföras allenast Malmöhus samt

Göteborgs och Bohus län, till 2:dra klassen de sexton i ofvanstående

tabell därefter uppräknade länen och till 3:dje klassen de sex sista i

tabellen angifna länen. Om man vid denna indelning jämför folkmängdssiffrorna

i de folkrikaste länen af hvarje klass, så får man skillnaden

emellan

Malmöhus län i l:a klassen samt Östergötlands län i

2:a klassen........................................................................ 148,325 invånare

samt emellan sistberörda län i 2:dra klassen och Västmanlands

län i 3:dje klassen .................................... 139,351 »

Det synes mig uppenbart, att man med denna indelningsgrund

kommer till ett vida rättvisare resultat. Detta närmar sig ock mera

löneregleringskommitténs mening, att klassindelning i allmänhet icke

borde förekomma men att vissa mindre län skulle intaga en undantagsställning.

Med samma fog torde man ock kunna åt de två största länen,

hvilkas folkmängdssiffror högst betydligt öfverstiga folkmängden i hvart

och ett af de öfriga länen, gifva en särskild undantagsställning, under

det att det stora flertalet öfriga län blifva likställda. Väl har Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län uti en framställning,

som inkommit, efter det ämbetsverkens utlåtande afgafs, sökt göra

gällande, att löneregleringskommitténs förslag till bestämmande af aflöningen

för landssekreterare och landskamrerare samt länsnotarier

och länsbokhållare vore att föredraga framför ämbetsverkens klassindelningsförslag,

och i hvarje fall yrkat, att aflöningsförmånerna för

nämnda tjänstemän i Jämtlands län måtte, med hänsyn till vissa angifna

förhållanden, hvaribland särskildt framhållits målens svårare beskaffenhet,

icke sättas under hvad som i ämbetsverkens förslag beräknats

för flertalet af de län, dem ämbetsverken fört till första klassen. Men

då, såsom förut yttrats, jag funnit en klassindelning vara af rättvisa

påkallad, samt sådan indelning under inga förhållanden lärer, såsom

länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasatt, kunna objektivt bestämmas af

ofvan angifna förhållanden, har jag funnit mig icke kunna taga vidare

hänsyn till ifrågavarande framställning i öfrigt. Dock vill jag framhålla,

att enligt mitt förslag landssekreterare och landskamrerare i endast

Bih. till Bilad. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Hyresbidrag

eller ortstilllägg.

Statskontorets

utlåtande år

1902.

Departements
chefen.

tre län komma att erhålla större förhöjning i nuvarande löneförmåner

än motsvarande tjänstemän i Jämtlands län.

Hvad särskildt länsnotarier och länsbokhållare beträffar, är den af

klassindelningen verkade skillnad i löneförmåner icke synnerligen väsentlig.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tjänstgöringspenningarnes beräknande antaga den af mig sålunda

föreslagna klassindelning af länen.

Såsom förut nämnts hade statskontoret i sitt den 14 oktober 1902 afgifna

utlåtande föreslagit införande af en ny aflöningsform, kallad hyresbidrag,

att beräknas med hänsyn till de olika orternas större eller

mindre bostadshyror och lefnadskostnader i öfrigt. Denna aflöningsform

skulle, enligt statskontorets förslag, användas allenast för länsstyrelsernas

tjänstemän och betjänte, och hade statskontoret i sådant afseende

på grundvalen af inkomna prisuppgifter indelat residensstäderna

i tre dyrhetsklasser på sådant sätt, att Stockholm skulle ensamt höra

till l:a dyrhetsklassen, Malmö, Göteborg, Östersund, Umeå och Luleå till

2:dra dyrhetsklassen samt öfriga residensstäder till 3:dje dyrhetsklassen.

Statskontorets förslag om införande af en aflöningsform med förmåga

att växla efter lefnadskostnaderna å olika orter har upptagits i

senare löneregleringar, och Kungl. Maj:t och Riksdagen hafva jämväl

fastställt en sådan aflöningsform uti den senaste löneregleringen

för statskontoret; men i stället för »hyresbidrag» till mera af se värda

belopp har införts ett mindre betydande »ortstillägg». Då detta ortstillägg,

såsom ock benämningen antyder, är afsedt att å dyrare platser

utgöra ett tillägg till öfriga löneförmåner för att göra dem likvärdiga

med motsvarande löneförmåner å orter med mera normala lefnadskostnader,

så torde däraf följa, att sådant tillägg icke bör utgå till tjänstemän,

som äro bosatta å sistberörda orter.

Denna aflöningsform har jag ansett böra användas jämväl vid

landsstatens lönereglering och torde, beträffande länsstyrelsernas tjänstemän,

den af statskontoret föreslagna indelning af residensstäderna i

dyrhetsklasser därvid böra gälla sålunda, att till l:a dyrhetsklassen räknas

allenast Stockholm och till 2:a dyrhetsklassen Malmö, Göteborg,

Östersund, Umeå och Luleå, hvaremot ortstillägg i öfriga residensstäder

icke skulle utgå.

Till landsstatens tjänstemän ute i länen, hvilka kunna, om de vilja,

bosätta sig å landsbygden, behöfver ortstillägg i allmänhet icke utgå,

men jag- har ansett fog föreligga att tilldela dessa tjänstemän i de tre

nordligaste länen, där lefnadskostnaderna äro större än i öfriga delar

af riket, sådant tillägg.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

123

De skäl, som af departementschefen vid senaste löneregleringen

för landsstaten anförts för bibehållande af vissa sportler i tjänsten,

hafva synts löneregleringskommittén fortfarande äga giltighet, hvadan

kommittén funnit sig ej böra föreslå någon åtgärd i syfte af indragning

eller inskränkning af dess sportler.

Dock har kommittén fäst uppmärksamhet vid en sportelförmån,

som uppstått för nästan alla landssekreterare och i någon ringa grad

för vissa landskamrerare genom öfverskott vid påförande af afgift för

vissa enskilda tillkännagifvanden i länskungörelserna.

Genom Kungl. Maj:ts nådiga cirkulär till samtliga länsstyrelser

den 30 november 1876 — hvarigenom stadgades, att kostnaden för

tryckning af länskungörelserna skulle, med nedan nämnda undantag,

af landtränterimedlen godtgöras efter vederbörligen granskad räkning

och beloppet afföras under sjätte hufvuatitelns förslagsanslag

till skrifmaterialier och expenser, ved in. m. — har tillika föreskrifvits,

att, hvad beträffade vissa enskilda tillkännagifvanden, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande skulle äga att med ledning af trycknings- och öfriga

omkostnader därför bestämma en lämplig afgift, hvilken borde till vederbörande

expeditionshafvande erläggas emot skyldighet för honom att

därmed bestrida kostnaden. På sätt kommittén antagit, lärer med

denna föreskrift afsetts, att, på samma gång säkerhet bereddes för att

afgiften ej blefve högre än som erfordrades för täckande af de direkta

utgifterna för tryckning m. m., någon ersättning komme expeditionshafvanden

till godo för besvär med korrekturläsning och dylikt. Af

den utredning i ämnet, som förekommer i såväl statskontorets utlåtande

den 14 oktober 1902 som ock löneregleringskommitténs betänkande,

framgår, att öfverskott vid afgiftens beräkning uppkommit hufvudsakligen

på landskanslisidan, hvarifrån flertalet af dessa enskilda kungörelser

publiceras; att detta öfverskott i kansliets afräkning med boktryckarne

i två län belöpt sig till omkring 1,000 kronor men i öfrigt under

de 14 åren 1891—1904 i några län stannat vid ett belopp under 500

kronor och i mängden af län understigit 300 kronor.

Efter min uppfattning visar denna redogörelse en ojämnhet i tillämpningen

af det nådiga cirkuläret, hvilken visserligen kan härflyta

af växlande tryckningskostnader och mängden af kungörelser, men som

knappast lärer kunna på detta sätt helt förklaras. Då boktryckarnes pris

i allmänhet utgår efter ark om 16 sidor med särskildt tillägg för tabelltryck,

eller, efter hvad utredningen visar, i några fall per sida, och

afgift för hel sida plär utgå, äfven om den endast är till någon del

påbörjad, är häraf klart, att den verkliga kostnaden för ett tillkänna
-

Sportler.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Aflöningsbe
loppen.

Landssekreterare

och

landskamererare.

1878 års

lönereglering.

gifvande icke låter sig på förhand noggrannt bestämmas. Men jag upprepar,

att det åberopade cirkulärets mening måste vara den, att afgiften

dock skall så noga ske kan anpassas efter länsstyrelsens med boktryckaren

afhandlade pris med iakttagande att någon ersättning beredes

expeditionshafvanden för det besvär, som onekligen förorsakas honom

genom nödvändigheten af räknings förande och utsändande till vederbörande,

tryckningskostnadens förskotterande och af korrekturläsningen,

hvilken särskild!; beträffande trafiktaxor och dylikt kraft mycken vaksamhet

och ansvar. I fråga om trafiktaxor ber jag dock få nämna, att

vid deras fastställande sedan någon tid icke vidare föreskrifves, att

taxan i sin helhet skall införas i länskungörelserna.

Med erinran härom och då statsverket ej har med dessa enskilda

tillkännagifvanden att skaffa, kan jag visserligen icke tillstyrka löneregleringskommitténs

hemställan, att det öfverskott, som i hvarje fall

måste vid kostnadens bestämmande inrymmas, skall ingå till statsverket;

men ehuru expeditionshafvanden således, enligt min uppfattning, lärer

i öfverensstämmelse med 1876 års cirkulär böra berättigas att fortfarande

uppbära det öfverskott, som äfven med den noggrannaste beräkning

bör och måste uppkomma, såvidt ej förlust skall inträffa, anser

jag, att frågan tillfredsställande ordnas, om man förebygger, att behållningen

oskäligt växer såsom ofvan visats hafva i några län varit fallet.

Jag förordrar således, att Kung], Maj:t täcktes i sinom tid med

åberopande af sitt ofvanberörda cirkulär den 30 nov. 1876 förständiga

sina befallningshafvande i orterna att underkasta de nu i detta ämne

gällande beslut en sorgfällig granskning i syfte, att vederbörande expeditionsliafvandes

behållning af afgiftssatserna för enskildes i länskungörelserna

införda tillkännagifvanden måtte, där sådant befinnes

icke vara iakttaget, hållas inom skäliga gränser, med föreskrift tillika,

att den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande sålunda bestämda taxa

skall till allmänhetens kännedom i länskungörelserna och i tidning inom

residensstaden införas en gång årligen.

Sedan jag i det föregående redogjort för de olika förslagen i fråga

om dels länens indelning i klasser efter folkmängden, såsom afgörande

för tjänstgöringspenningarnas storlek, dels ock länsresidensstädernas

indelning dyrhetsklasser för beräknande af hyresbidrag eller ortstilllägg,

öfvergår jag nu till behandling af de särskilda aflöningsbeloppen.

För landssekreterare och landskamererare utgå aflöningsförmånerna

för närvarande med:

lön för alla ............................................................................ kronor 4,400: —

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

125

tjänstgöring spenning av:

i l:a klassens län (Malmöhus, Ålfsborgs, Östergötlands,

Skaraborgs, Göteborgs och Bobus, Kalmar,

Kristianstads och Värmlands län)............ kronor 2,500: —

i 2:a klassens län (Jönköpings, Kronobergs, Stockholms,

Kopparbergs, Örebro, Gäfleborgs, Vä
sternorrlands

och Södermanlands län)............... » 2,000: —

samt i 3:e klassens län (Blekinge, Hallands, Västmanlands,

Uppsala, Västerbottens, Norrbottens,

Jämtlands och Gottlands län).............................. » 1,500: —

.jämte ålderstillägg efter fem års tjänstgöring.................. » 600: —

Uti dessa aflöningsförmåner både statskontoret i sitt den 14 oktober

1902 afgifna utlåtande icke föreslagit andra ändringar än, att Jönköpings,

Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län skulle på

grund af ökad folkmängd öfverflyttas till l:a klassens län, samt att utöfver

nämnda löneförmåner borde utgå

hyresbidrag i länsresidensstad tillhörande

l:a dyrhetsklassen (Stockholm).................................... kronor 1,000: —

2:a » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå).................... » 700: —

3:e » (Öfriga residensstäder)............... » 500: —

Löneregleringskommittén bar föreslagit följande aflöningsbelopp:

lön för alla.................................................................................... kronor 4,600: —

tjänstgöring spenning ar

i alla län, med undantag af de fem bär nedan uppräknade

........................................................................ y) 2,400: —

samt i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och

Västmanlands län.................................................... » 1,900: —

ålderstillägg efter fem år....................................................... » 600: —

Ämbetsverken hafva uti sitt utlåtande förklarat sig icke kunna tillstyrka

de lönebelopp, som kommittén föreslagit, utan ansett en väsentlig

förböjning därutöfver vara af behofvet påkallad beträffande samtliga

landsstatstjänstemännen. Icke heller de af statskontoret uti dess underdåniga

utlåtande den 14 oktober 1902 föreslagna lönebelopp hafva

ämbetsverken ansett numera vara tillfredsställande. Redan den alltjämt

fortgående stegringen af lefnadskostnaderna nödvändiggjorde en förböjning

i det förslag, statskontoret afgaf för närmare fem år sedan.

Därtill komme, att statskontoret år 1902 icke kunde taga någon

hänsyn till det visserligen då redan framkomna, men först sedermera

allmännare omfattade förslaget om åläggande för tjänstemännen

Statskontorets

utlåtande år

1902,

Löneregle
ringskom
mittén.

Ämbets
verken.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departements
chefen.

att bidraga till sin egen pensionering, utan framställde sitt förslag under

förutsättning att förhållandena härutinnan skulle vara oförändrade. Ämbetsverken

funne sig därför böra i underdånighet hemställa, att de

lönebelopp, som af Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen till godkännande,

måtte upptagas omkring 10 procent högre än hvad statskontoret

föreslog år 1902.

På grund häraf hafva ämbetsverken, som ansett folkmängds siffrorna

den 31 december 1905 gifva anledning till uppflyttning af Örebro län

från 2:a till l:a klassen samt Västerbottens och Norrbottens län från

3:e till 2:a klassen, föreslagit aflöningarna för landssekreterare och

landskamrerare, att utgå med

lön för alla ................................................................................ kronor 4,800: —

tjänstgöring spenning av,

i l:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings,

Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs och Väster
norrlands,

eller tillhopa 13 län) ........................ » 2,700: —

i 2:a klassens län (Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens,

eller tillhopa 5 län)................................................ » 2,200: —

samt i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gottlands,

Hallands, Västmanlands och Jämtlands

eller tillhopa 6 län) ................................................ j> 1,700: —

hyresbidrag i länsresidensstad, tillhörande:

l:a dyrhetsklassen (Stockholm)................................... » 1,100: —

2:a v (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå) .................. » 800: —

3:e » (öfriga residensstäder) ............... » 600: —

ålderstillägg efter fem års tjänstgöring.............................. » 700: —

Sedan ämbetsverkens utlåtande afgafs, har Kungl. Maj:t och

Riksdagen beslutit ny stat för statskontoret. Under den förberedande

behandlingen af denna aflöningsstat framhölls, hvilket ock i förut gällande

stater varit erkändt, att landssekreterare- och landskamreraretjänsterna

erbjuda i flera afseenden nära liggande jämförelsepunkter

med tredje gradens tjänster i de centrala ämbetsverken. Lönen för

landssekreterare och landskamrerare har ock hittills varit lika med lönen

för nyssberörda tjänstemän i statskontoret, eller 4,400 kronor, hvadan

all anledning synes mig föreligga att vid landsstatens lönereglering bibehålla

samma likställighet samt alltså höja landssekreterarnes och lands
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

127

kamrerarn.es

hos statskontoret nu fått, eller 5,000 kronor.

Hvad tjänstgöringspenningarna vidkommer, har jag i det föregående

framställt särskildt förslag i fråga om länens indelning i klasser

efter folkmängden samt tjänstgöringspenningarnas bestämmande enligt

denna klassindelning till olika belopp på grund af tjänsternas olika besvärlighet.

Enligt förut gällande stater hafva tjänstgöringspenningarna i

mellanklassen af län varit lika med tjänstgöringspenningarna för tredje

gradens tjänster i de centrala verken, under det att tjänstgöringspenningarna

i l:a klassens län varit 500 kronor högre och i 3:e klassens

län 500 kr. lägre. Ungefärligen samma proportion har synts mig böra

bibehållas allenast med nedsättning af skillnadsbeloppet till 400 kronor.

Då tjänstgöringspenningarna för tredje gradens tjänstemän hos statskontoret

nu blifvit fastställda till 2,500 kronor, har jag alltså ansett

detta belopp böra utgå till landssekreterare och landskamrerare i mellanklassen

af län, med 400 kronors förhöjning i l:a klassens och 400

kronors nedsättning i 3:e klassens län.

Såsom jag förut framhållit, anser jag ortstillägg böra införas jämväl

vid löneregleringen för landsstaten, och bör ortstillägget i Stockholms

stad, tillhörande l:a dyrhetsklassen, utgå till landssekreteraren

och landskamreraren i Stockholms län med samma belopp, som bestämts

för motsvarande tjänstemän hos statskontoret, eller 600 kronor. För

landssekreterarne och landskamrerarne i Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå, tillhörande 2:a dyrhetsklassen, har jag ansett ortstillägget

böra sättas till 300 kronor.

Härtill bör komma ålderstillägg efter 5 års oförvitlig tjänstgöring

med 600 kronor.

Jag förordar alltså, att Kungl. M aj:t täcktes föreslå Riksdagen att bestämma

aflöningsförmånerna för landssekreterarne och landskamrerarne till:

lön för alla............................................................................... kronor 5,000: —

tjänstgöring spenningar:

i l:a klassens län (Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län) .................................................................. » 2,900: —

i 2:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings, Kalmar,

Kristianstads, Ålfsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens,

eller tillhopa 16 län) ............................................. » 2,500: —

samt i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gottlands,

Hallands, Västmanlands och Jämtlands

län (tillhopa 6 län)................................................... » 2,100: —

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

ortstillägg i länsresidensstäder, tillhörande:

l:a dyrhetskl assen (Stockholm)................. kronor 600: —

2:a » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)..................... » 300: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ................................. » 600: —

För vinnande af öfversikt öfver de olika förslagen hänvisas till följande

tabell:

Nuvarande löne- förmåner

Statskontorets för- slag 1902

Kommitténs förslag

1906

Ämbetsverkens för- slag 1907

Departements- chefens förslag

Landssekreterare

och landskam-

rerare:

Stockholms län

Begyn-

nolse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aliöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflönir

g

Begyn

nclse

aflönir

g

Slut-

aflöning

6,400

7,000

7,400

8,000

7,000

7,600

8,100

8,800

8,100

8,700

Uppsala it

5,900

—

6,500

-

6,400

—

7,000

—

6,500

—

7,100

—

7,100

—

7,800

—

7,100

—

7,700

—

Södermanlands »

6,400

—

7,000

—

6,900

—

7,500

—

7,000

—

7,600

—

7,600

—

8,300

—

7,500

—

8,100

—

Östergötlands »

6,900

—

7,500

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Jönköpings »

6,400

—

7,000

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Kronobergs »

6,400

—

7,000

—

6,900

—

7,500

—

7,000

—

7,600

—

7,600

—

8,300

—

7,500

—

8,100

—

Kalmar : »

6,900

—

7,500

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Gottlands »

5,900

—

6,500

—

6,400

—

7,000

—

6,500

—

7,100

—

7,100

—

7,800

—

7,100

—

7,700

—

Blekinge »

5,900

—

6,500

—

6,400

—

7,000

—

6 500

—

7,100

—

7,100

—

7,800

—

7,100

—

7,700

—

Kristianstads »

6,900

—

7,500

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Malmöhus »

6,900

—

7,500

—

7,600

—

8,200

—

7,000

—

7,600

—

8,300

—

9,000

—

8,200

—

8,800

—

Hallands »

5,900

—

6,500

—

6,400

—

7,000

—

6,500

—

7,100

—

7,100

—

7,800

—

7,100

—

7,700

—

Göteborgs o. Bohus »

6,900

—

7,500

—

7,600

—

8,200

—

7,000

—

7,600

—

8,300

—

9,000

—

8,200

—

8,800

—

Alfsborgs »

6,900

—

7,500

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8100*

—

Skaraborgs »

6,900

—

7,500

-

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Värmlands »

6,900

—

7,500

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Örebro »

6,400

—

7,000

—

6,900

—

7,500

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Västmanlands »

5,900

—

6,500

—

6,400

—

7,000

—

6,500

—

7,100

—

7,100

—

7,800

—

7,100

—

7,700

—

Kopparbergs'' »

6,400

—

7,000

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

—

8,100

—

Gäfleborgs »

6,400

—

7,000

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

-r

8,100

—

Västernorrlands »

6,400

—

7,000

—

7,400

—

8,000

—

7,000

—

7,600

—

8,100

—

8,800

—

7,500

8,100

—

Jämtlands »

5,900

—

6,500

—

6,600

—

7,200

—

7,000

—

7,600

—

7,300

—

8,000

—

7,400

8,000

—

Västerbottens »

5,900

—

6,500

—

6,600

—

7,200

—

7,000

—

7,600

—

7,800

—

8,500

—

7,800

8,400

—

Norrbottens »

5,900

—

6,500 1

6,600

—

7,200

—

7,000

—

7,600

—

7,800

—

8,500

—

7,800

8,400

-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

m

För länsnotarierna och länsbokhållare utgå aflöningsförmånerna

för närvarande med:

I Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands0) och Norrbottens län,°) tillhopa 18 län:

lön........................................................................................ kronor 1,500: —

tjänstgöring spenning ar ...................................................... » 1,000: —

älderstillägg efter 10 års tjänstgöring........................ » 500: —

I Blekinge, Hallands, Västmanlands, Uppsala, Västerbottens och

Gottlands län, tillhopa 6 län:

lön ......................................................................................... kronor 1,200: —

tjänstgöring spenning ar ..................................................... » 800: —

åldertillägg efter 10 års tjänstgöring ....................... d 500: —

I sitt den 14 oktober 1902 afgifna förslag hade statskontoret ansett

tjänstgöringspenningarna böra bestämmas olika i olika län med

tillämpning af samma klassindelning af länen, som komme att gälla

beträffande landssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner.

Likaledes hade statskontoret föreslagit hyresbidrag till länsnotarier och

länsbokhållare efter indelning af residensstäderna i dyrhetsklasser, såsom

förut nämnts. Med tillämpning häraf borde, enligt statskontorets

förslag, lönebeloppen sättas till:

lön för alla................................................................................... kronor 1,500: —

tjänstgöring spenningar:

i l:a klassens län .......................................................... »

i 2:a )) y> »

i 3:e » » »

hyresbidrag i residensstad tillhörande

l:a dyrhetsklassen ........................................................ kronor

2:a » ........................................................ »

3:e » ....................................................... »

älderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................. »

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare » *)

1,200: —

1,000: —

800: —

700: —

500: —

300: —

500: —

500: —

*) Jämtlands och Norrbottens län, hvilka enligt 1878 års lönereglering i fråga

om länsnotarier och länsbokhållare fördes till 2:drä klassens län, hafva jämlikt nådiga

brefvet den 25 maj 1900 uppflyttats i detta afseende till lista klassens län.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft,

Länsnotarier

och länsbokhållare.

1878 åra lönereglering.

Statskontorets

utlåtande

år 1902.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Löneregle
ringskom
mittén.

Ämbets
verken.

Underdånig

framställning

från länsnotariernaoch

länsbokhållarna.

Löneregleringskommittén, som ansett aflöningsförmånerna till dessa

tjänstemän böra utgå med samma belopp i alla län, bar föreslagit:

lön .................................................................................................. kronor 1,800: —

tjänstgöring spenning av.................................................................. » 1,200: —

ålder stillägg efter 5 år ........................................ » 500: —

Ämbetsverken hafva uti sitt yttrande öfver kommittéförslaget, såsom

förut nämnts, ansett samma klassindelning af länen och samma

indelning i dyrhetsklasser böra gälla vid bestämmande af länsnotariers

och länsbokhållares aflöningsförmåner, som föreslagits beträffande landssekreterare

och landskamrerare, och hafva ämbetsverken hemställt, att

aflöningsförmånerna bestämmas till:

lön för alla.....................

tj änstg öring sp enningar

i l:a klassens län

i 2:a » »

i 3:e » »

kronor 1,600: —

» 1,300: —

» 1,100: —

» 900: —

hyresbidrag i residensstäder, tindrande:

l:a dyrhetsklassen

2:a )>

3:e »

» 800: —

)> 600: —

» 400: —

ålderstillägg efter 5 år 500 kronor och efter ytterligare 5 år 500 kronor.

Från rikets samtliga ordinarie länsnotarier och länsbokhållare har den

15 sistlidne oktober inkommit en gemensam underdånig framställning rörande

löneregleringen för dem. De hafva däri framhållit, att icke något af

de föreliggande förslagen tiflbörligen tillgodosett billiga anspråk på löneförhöjning.

Dessa tjänstemäns ställning såsom landssekreterarnes och landskamrerarnes

närmaste män och ställföreträdare vid förfall borde berättiga

dem att anses jämnställda med andra gradens tjänstemän i de centrala

verken, Indika senare emellertid hade högst betydligt högre löner än de för

länsnotarier och länsbokhållare föreslagna. På enahanda sätt utfölle en

jämförelse med nyligen fastställda lönestater för andra med länsnotarier

och länsbokhållare jämnställda tjänstemän, såsom t. ex. kamrerarne vid

riksbankens afdelningskontor och distriktssekreterarna vid statens järnvägar.

Efter att vidare hafva uttalat den mening, att olika löneförmåner

i olika län icke borde för länsnotarier och länsbokhållare fastställas

hvarken med hänsyn till klassindelning af länen eller olika lefnadskostnader

i residensstäderna hafva länsnotarierna och länsbokhållare

hemställt att löneförmånerna skola bestämmas till

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

131

lön ................................................................................................. kronor 2,500: —

tjänstgöring spenning av.................................................................. » 1,500: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring 500 kronor, efter 10 års tjänstgöring

ytterligare 500 kronor och efter 15 års tjänstgöring ytterligare

500 kronor.

För länsnotarie!'' och länsbokhållare erfordras ovillkorligen en rätt Departementsafsevärd

förhöjning af nu utgående löneförmåner, hvilka hittills icke chefen''

stått i rimligt förhållande till de fordringar i afseende å utbildning,

skicklighet och omdömesförmåga, som måste ställas på dessa tjänstemän,

för att de skola vara kompetenta icke blott att arbeta under sina

förmäns direkta tillsyn och ledning utan äfven vid förfall för afdelningscheferna

inträda i deras ställe. Man får icke glömma, att det är

ur länsnotariernas och länsbokhållarnas tjänstemannaklass, som afdelningschefsbefattningarna

i allmänhet måste rekryteras, hvadan det är

af största vikt, att länsnotarie- och länsbokhållaretjänsterna varda så

aflönade, att dugliga jurister icke finna alltför oförmånligt att söka

dessa tjänster och vid dem kvarstanna en oftast rätt lång tid,

innan befordran vinnes.

Befogenheten af den utaf länsnotarierna och länsbokhållarna själfva

uti deras underdåniga framställning gjorda jämförelsen emellan sina

tjänstebefattningar och exempelvis distriktssekreteraretjänsterna vid

statens järnvägar kan jag icke underkänna. Kompetensen är densamma,

och man lärer icke med fog kunna påstå, att göromålens kvalitet

är lägre eller af mindre betydelse än distriktssekreterarnas. Jag

vill då erinra, att dessa senares aflöningsförmåner vid nästlidna riksdag

bestämts till 4,200 kronor såsom begynnelseaflöning och 5,100 kronor

såsom slutaflöning. Då jag emellertid, trots min mening om dessa

tjänsters jämnställdhet, likväl här nedan föreslår, att länsnotariernas

och länsbokhållarnas aflöning skall sättas något lägre än distriktssekreterarnas,

så har detta sin grund däruti, att länsnotarie!- och länsbokhållare

i allmänhet torde hafva något större befordringsmöjligheter än

distriktssekreterarna.

Länsnotarierna och länsbokhållarna hafva vidare i den underdåniga

framställningen velat likställa sina tjänster med 2:a gradens tjänster i de

centrala verken. Om jag också icke är benägen att godkänna denna

uppfattning, så vågar jag åtminstone påstå, att länsnotarie-och länsbokhållarebefattningarna

höra värdesättas minst lika med eller högre än l:a

gradens tjänster i de centrala verken. Med erinran, att nästlidna riksdag

vid löneregleringen för statskontoret bestämt aflöningsförmånerna

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

för l:a gradens tjänster till 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar

och 300 kronor i ortstillägg eller tillhopa 4,000 kronor,

jämte tre ålderstillägg, hvardera å 500 kronor efter 5, 10 och 15

års tjänstgöring, får jag uttala den mening, att länsnotariernas och

länsbokhållarnas aflöningsförmåner böra sättas till minst samma belopp,

med allenast två ålderstillägg och med de förändringar i öfrig!, som

påkallas däraf, att tjänstgöringspenningarna, såsom jag förut nämnt,

böra vara olika i olika län efter klassindelningen, samt att ortstillägget

bör växla efter residensstädernas indelning i dyrhetsklasser.

Vidare anser jag löneförmånerna icke behöfva vara desamma för

andra och tredje länsnotarien eller länsbokhållare i de län, där flera

än en af hvardera slaget äro anställda, utan kunna dessa andra och

tredje länsnotarie!- och länsbokhållare åtnöja sig med något lägre aflöning.

På grund häraf tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen att åt en länsnotarie och en länsbokhållare i hvarje län

bestämma aflöningsfömånerna sålunda:

lön för alla...................................................................................

tjänstgöring spenning ar

i l:a klassens län (Malmöhus samt Göteborgs och

kronor

2,200: —

Bohus län) ................................................................

i 2:a klassens län (Östergötlands, Jönköpings, Kal- mar, Kristianstads, Ålfsborgs, Skaraborgs,

Värmlands, Örebi-o, Kopparbergs, Gäfleborgs,

Västernorrlands, Stockholms, Södermanlands,

Kronobergs, Västerbottens och Norrbottens

1,600: —

län, eller tillhopa 16 län)......................................

i 3:e klassens län (Uppsala, Blekinge, Gottlands,

Hallands, Västmanlands och Jämtlands län,

»

1,500: —

eller tillhopa 6 län) ................................................

ortstillägg i residensstäder, tillhörande:

1,400: -

l:a dyrhetsklassen (Stockholm)...................................

2:a » (Malmö, Göteborg, Östersund,

»

300: -

Umeå och Luleå)........................

»

150: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring..................................

y>

500: -

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...

)>

500: —

I län, där flera än en länsnotarie eller länsbokhållare äro anställda,

får jag föreslå aflöningsförmånerna för dessa andra eller tredje länsnotarier

och länsbokhållare att utgå, lika för alla, med:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JS'':o DO.

100

loo

lön................................................................................................... kronor 2,000: —

tjänstgöring spenning ar ............ » 1,200: —

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ........................... .... » 500: —

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare.. » 500: —

För öfverskådlighetens skull bifogas följande tabell öfver de olika

förslagen, såvidt de röra första länsnotarie- och länsbokhållaretjänsterna:

Nuvarande löne- förmåner.

Statskontorets för- slag 1902

Kommitténs förslag

1906

Ämbetsverkens för- slag 1907

Departements- chefens förslag

Begyn-

nolso-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

afiöning

Begyn-

nolse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nolso-

afiöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

|

vvu

länsbokhållare:

Stockholms lan

2,500

3,000

3,200

4,200

3,000

3,500

3,500

4,500

4,000

5,000

Uppsala

»

2,000

—

2,500

—

2,600

—

3,600

—

3,000

—

3,500

—

2,900

—

3,900

—

3,600

—

4,600

—

Södermanlands

»)

2,500

—

3,000

—

2,800

—

3,800

—

3,000

—

3,500

—

3,100

—

4,100

—

3,700

—

4,700

—

Östergötlands

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—-

4,700

—

Jönköpings

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

-

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Kronobergs

)>

2,500

—

3,000

—

2,800

-

3,800

—

3,000

—

3,500

—

3,100

4,100

—

3,700

—

4,700

—

Kalmar

»)

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Gottlands

))

2,000

—

2,500

—

2,600

—

3,600

—

3,000

—

3,500

—

2,900

—

3,900

—

3,600

—

4,600

—

Blekinge

»

2,000

—

2,500

—

2,600

—

3,600

—

3,000

—

3,500

—

2,900

—

3,900

—

3,600

—

4,600

—

Kristianstads

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Malmöhus

»

2,500

—

3,000

—

3,200

—

4,200

—

3,000

—

3,500

—

3,500

—

4,500

—

3,950

—

4,950

—

Hallands

»

2,000

—

2,500

—

2,600

—

3,600

—

3,000

—

3,500

—

2,900

—

3,900

—

3,600

—

4,600

—

-Göteborgs o. Bohus

n

2,500

—

3,000

—

3,200

—

4,200

—

3,000

—

3,500

—

,500

—

4,500

—

3,950

—

4,950

—

Älfsborgs

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Skaraborgs

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Värmlands

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Örebro

»

2,500

—

3,000

—

2,800

-

3,800

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Västmanlands

»

2,000

—

2,500

—

2,600

—

3,600

—

3,000

—

3,500

—

2,900

—

3,900

—

3,600

—

4,600

—

Kopparbergs

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Gäfleborgs

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Västernorrlands

»

2,500

—

3,000

—

3,000

—

4,000

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,700

—

4,700

—

Jämtlands

»

2,500

—

3,000

—

2,800

—

3,800

—

3,000

—

3,500

—

3,100

_

4,100

—

3,750

—

4,750

—

Västerbottens

»

2,000

—

2,500

—

2,800

—

3,800

—

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4.300

—

3,850

—

4,850

—

Norrbottens

»

2,500

—

3,000

—

2,800

—

3,800

-

3,000

—

3,500

—

3,300

—

4,300

—

3,850

—

4,850

—

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Landskanslister

och

landskontorister.

1878 års

lönereglering

Statskontorets

utlåtande år

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

Ämbets
verken.

Departements
chefen.

För landskanslister och landskontorister

för närvarande lika i alla län med:

lön................................................................................

tjänstgöring spenning ar ..........................................

ålder stillägg: efter 10 års tjänstgöring...........

utgå aflöningsförmånerna

700

500

300

Statskontoret föreslog år 1902, att dessa tjänstemäns aflöning skulle

bestämmas till:

lön, lika för alla...................................................................................... 700: —

tjänst g örin g spenning ar ^ lika för alla ................................................... 600: —

hyresbidrag i residensstäder tillhörande

kista dyrhetsklassen (Stockholm) .................................... 500: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå) ........................... 300

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 200

ålder stillägg: efter 5 års tjänstgöring ............................................ 250

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ............ 250

Löneregleringskommittén har föreslagit aflöningen till:

lön1 lika för alla

900

600

250

250

250

tjänstgöring spenning ar, lika för- alla

ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring

efter 10 års tjänstgöring ytterligare ..........

samt efter 15 års tjänstgöring ytterligare.

Uti yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag hafva ämbetsverken

hemställt, att aflöningsförmånerna skolas sättas till:

lön, för alla................................................................................................ 750: —

tjänstgöring spenningar för alla ............................................................ 700: —

hyresbidrag i residensstäder tillhörande:

lista dyrhetsklassen (Stockholm)....................................... 550: —

2:dra ''» (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 350

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 250

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................................ 300

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare............... 300

Efter pröfning af de sålunda afgifna förslagen har jag kommit till

den öfvertygelsen, att icke något af dem innefattar en tillfredsställande

löneförhöjning åt dessa tjänstemän, hvilka i likhet med öfriga lägre

tjänstemannaklasser inom landsstaten allt för länge fått vänta på en

tidsenlig och efter göromålens beskaffenhet afpassad aflöning. Under

ärendets beredning inom departementet hafva ock från landskanslister

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

135

och landskontorister i många län inkommit underdånigt framställningar,

hvilka gifva vid handen, att dessa tjänstemän själfva skulle känna sig

mycket besvikna, därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen skulle stanna

vid de hittills föreslagna löneförhöjningarna. Enahanda skulle förhållandet

blifva med länsstyrelserna, af hvilka flera framhållit såväl svårigheterna

att erhålla dugligt folk som nödvändigheten däraf, att aflöningarna

sättas så tillfredsställande, att möjlighet beredes länsstyrelserna att

få behålla dessa tjänstemän, så att icke de flesta af dem efter förvärfvad

rutin finna sig nödsakade att söka vidare befordran till länsmanstjänst

eller öfvergå till annan verksamhet. Länsstyrelsernas arbetsbörda

ökas nämligen för hvarje år, och gifvet, är, att afdelningscheferna få svårt

att reda sig med det ökade arbetet utan tillgång på vana biträden till

diarieföring samt uppsättning af enklare skrifvelser. Den kompetens och

de öfriga egenskaper, såsom t. ex. författningskännedom och omdömesförmåga

m. m., som erfordras för att kunna någorlunda tillfredsställande

sköta en landskanslist- eller landskontoristbefattning,böra icke underskattas.

Uti de vid senaste Riksdag fastställda stater finnas väl icke upptagna

några tjänstemän, som direkt erbjuda jämförelsepunkter med de

ifrågavarande, men de, som närmast skulle i sådant afseende ifrågakomma,

torde kunna vara:

Yid statens järnväg-ar:

Manlig bokhållare hos järnvägsstyrelsen.............................................

» » vid distrikten......................................................

» kontorsskrifvare hos järnvägsstyrelsen ....................................

» » vid distrikten...............................................

Yid riksbanken:

Första gradens tjänst i Stockholm, G-öteborg och Malmö ....................

Första gradens tjänst (registrator och bokhållare) i öfriga residensstäder

Af senaste riksdag

fastställd

Bogynnelse
aflöning
-

Slutaflöning

2,940

_

4,400

_

2,100

—

3,300

—

2,100

—

3,550

—

1,500

—

2,700

—

2,800

_

3,800

_

2,600

—

3,400

—

Om man också icke kan påstå, att landskanslist- och landskontoristbefattningarna

äro att jämföra med bokhållaretjänsterna vid

statens järnvägar, så kan åtminstone icke förnekas, att de med afseende

å göromålens art och beskaffenhet böra sättas före kontorsskrifvarebefattningarna

och i det närmaste likställas med l:a gradens tjänster i riksbanken.

De aflöningsförmåner, jag härmed tillåter mig föreslå, måste alltså

\ jämförelse med ofvanstående, redan af Riksdagen fastställda, anses

såsom jämförelsevis låga, nämligen:

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Lön, lika för alla ................................................................................... 1,200: —

Tjänstgöringspenningar, lika för alla.................................................. 800: —

Ortstillägg, i residensstäder, tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm)....................................... 200: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 100: —

Alderstillägg, efter 5 års tjänstgöring..................................... 300: —

efter 10 års tjänstgöring ytterligare .................... 300: —

efter 15 års tjänstgöring ytterligare .................... 300: —

För vinnande af öfversikt öfver förslagen hänvisas till följande tabell:

Nuvarande löne- förmåner

Statskontorets för- slag 1902.

Kommitténs förslag

1906

Ämbetsverkens för- slag 1907

Departements- chefens förslag

Landskauslistcr och

Laiulskontorister:

Stockholms lita

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn

nelso-

aflönin

S

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

1,200

1,500

1,800

2,300

1,500

_

2,250

_

2,000

_

2,600

—

2,200

—

3,100

—

Uppsala »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Södermanlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Östergötlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1.700

—

2,300

-

2,000

—

2,900

—

Jönköpings »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Kronobergs »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Kalmar »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Gottlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Blekinge »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Kristianstads »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Malmöhus »

1,200

—

1,500

—

1,600

—

2,100

—

1,500

—

2,250

—

1,800

—

2,400

—

2,100

—

3,000

—

Hallands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Göteborgs o. Bohus »

1,200

—

1,500

—

1,600

—

2,100

—

1,500

—

2,250

—

1,800

—

2,400

—

2,100

—

3,000

—

Alfsborgs »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Skaraborgs »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Värmlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

-

2,000

—

2,900

—

Örebro »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

-

2,000

—

2,900

—

Västmanlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Kopparbergs »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Gäfleborgs »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

-

2,000

—

2,900

—

Västernorrlands »

1,200

—

1,500

—

1,500

—

2,000

—

1,500

—

2,250

—

1,700

—

2,300

—

2,000

—

2,900

—

Jämtlands »

1,200

—

1,500

—

1,600

—

2,100

—

1,500

-

2,250

—

1,800

—

2,400

—

2,100

—

3,000

—

Västerbottens »

1,200

—

1,500

—

1,600

—

2,100

—

1,500

—

2,250

—

1,800

—

2,400

—

2,100

—

3,000

—

Norrbottens »

1,200

—

1,500

—

1,600

—

2,100

—

1,500

—

2,250

—

1,800

-

2,400

—

2,100

—

3,000

—

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90

137

Vaktmästarnas hos länsstyrelserna nuvarande aflöningsförmåner äro:

Lön, lika för alla ................................................................................... 500: —

Tjänstgöring spenning ar, lika för alla................................................... 300: —

Alderstillägg efter 10 års tjänstgöring............................................. 100: —

Statskontoret föreslog år 1902 aflöningar åt vaktmästarna sålunda:

Lön, lika för alla .................................................................................. 500: —

Tjänstgöringspenningar, lika för alla................................................... 400: —

Hyresbidrag i residensstäder, tillhörande:

l:sta dyrhet,sklassen (Stockholm)....................;.................. 200: —

2:dra )) (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 150: —

3:dje )> (öfriga residensstäder).................. 100: —

att utgå allenast till dem, som icke åtnjuta fri bostad.

Alderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................................ 50: —

efter 10 års tjänstgöring ytterligare........................ 50: —

Löneregleringskommittén har föreslagit:

att vaktmästarna hos länsstyrelserna skulle tilldelas följande aflöningsförmåner:
Lön,

lika för alla .................................................................................... 600: —

Tjänstgöringspenningar, lika för alla.................................................. 500: —

Alderstillägg efter 5 års tjänstgöring ............................................. 100: —

samt att föreskrift skulle meddelas därom, att, i händelse vaktmästare

i sådan egenskap åtnjöte fri bostad eller fri bostad och vedbrand,

afdrag å lönen skulle ske med belopp, som skulle af Kungl. Maj:t

i hvarje fall bestämmas.

I sitt yttrande öfver löneregleringskommitténs förslag hafva ämbetsverken

ansett vaktmästarnas aflöningsförmåner böra bestämmas till:

Lön, för alla ........................................................................................... 550: —

Tjänstgöringspenningar för alla ......................................................... 450: —

Hyresbidrag i residensstäder tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm) .................................... 250: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)........................... 200: —

3:dje » (öfriga residensstäder).................. 150: —

med föreskrift, att, därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter

fri bostad, hyresbidraget ej skall utgå.

Alderstillägg efter 5 år.......................................................................... 75: —

och efter 10 år ytterligare........................................ 75: —

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 53 Häft. 18

Vaktmästarna.

1878 års lönereglering.

Statskonterets

utlåtande år

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

Ämbets
verken.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departements
chefen.

Enligt den vid senaste riksdag antagna staten för statskontoret kafva

de i detta ämbetsverk anställda vaktmästarna fått sina aflöningsförmåner

bestämda till 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar samt

150 kronor i ortstillägg, hvartill skulle komma ett ålderstillägg å 100

kronor efter 5 års tjänstgöring. Dessutom har föreskrifvits, att därest

vaktmästare i denna egenskap har fri bostad och bränsle, ortstillägg

icke skall utgå samt afdrag å öfriga löneförmåner göras med 100

kronor.

Äfven hos länsstyrelserna hafva åt en del vaktmästare upplåtits

fri bostad och bränsle i mån af utrymme inom ämbetshusen. Dessa

upplåtelser af bostadslägenheter äro emellertid icke i stat upptagna och

torde icke heller i allmänhet hafva ansetts såsom någon aflöningsförmån

för vaktmästaretjänsten, alldenstund därmed varit förenade förpliktelser

i afseende å städning och dylikt, hvilka fullt uppvägt naturaförmånerna.

Städningsplikt torde nämligen icke kunna anses åligga

vaktmästaren för de kontanta löneförmånerna utan böra särskildt ersättas.

Då det emellertid är förenadt med svårigheter att i hvarje fall

bestämma, huruvida berörda naturaförmåner utgöra fullt lämplig ekvivalent

emot städningsskyldigheten, torde vara bättre att, såsom i staten

för statskontoret föreskrifvits, göra afdrag å löneförmånerna för den

fria bostaden samt låta Kungl. Maj:ts befallningshafvande på lämpligaste

och billigaste sätt besörja städningen emot ersättning enligt

aftal med den, som åtagit sig densamma och därtill befunnits lämplig

och pålitlig.

De för vaktmästarna i statskontoret fastställda aflöningsförmånerna

synas mig visserligen knappt tillmätta, men har jag icke ansett mig

för länsstyrelsernas vaktmästare kunna föreslå löneförmåner efter andra

grunder än som bestämts för statskontorets.

Aflöningen skulle således blifva:

lön............................................................................................................ 700: —

tjänstgöringspenningar ............................................................................. 350: —

ortstillägg i residensstäder tillhörande:

l:sta dyrhetsklassen (Stockholm)..................... 150: —

2:dra » (Malmö, Göteborg, Östersund,

Umeå och Luleå)......................... 75: —

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring.............................................. 100: —

Dessutom borde föreskrifvas, att, därest vaktmästare i sådan egenskap

åtnjuter fri bostad och bränsle, afdrag göres med 100 kronor å

lönen, hvarjämte ortstillägg icke utgår.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90. 139

För öfverskådlighet öfver de olika förslagen bifogas följande tabell:

Nuvarande löne

förmåner.

Statskontorets för- slag 1902

Kommitténs förslag

1906

Ämbetsverkens för- slag år 1907

Departements- chefens förslag

Begyn-

nelso-

aflöning.

Slut-

aflöning.

Begyn-

nolse-

aflöning

Slut-

aflönin

5

Begyn

nelse-

aflönin

D

Slut-

ailöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Vaktmästare:

Stockholms län

800

900

1,100

1,200

*)

1,100

*•)

1,200

1,250

1,400

***^

1,200

***\

1,300

Uppsala »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

-■

1,050

—

1,150

—

Södermanlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Östergötlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Jönköpings »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

-

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Kronobergs »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

--

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Kalmar »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Gottlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Blekinge »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1.150

—

Kristianstads »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

-

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Malmöhus »

800

—

900

—

1,050

—

1,150

—

1,100

—

1,200

—

1,200

—

1,350

—

1,125

—

1,225

—

Hallands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Göteborgs o. Bohus »

800

—

900

—

1,050

—

1,150

—

1,100

—

1,200

—

1,200

—

1,350

—

1,125

—

1,225

—

Älfsborgs »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Skaraborgs »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Värmlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Örebro »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Västmanlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Kopparbergs »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

-

1,050

—

1,150

—

Gäfleborgs »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Västernorrlands »

800

—

900

—

1,000

—

1,100

—

1,100

—

1,200

—

1,150

—

1,300

—

1,050

—

1,150

—

Jämtlands »

800

—

900

—

1,050

—

1,150

—

1,100

1,200

—

1,200

—

1,350

-

1,125

—

1,225

—

Västerbottens »

800

—

900

1,050

1,150

1,100

1,200

—

1,200

—

1,350

—

1,125

—

1,225

—

Norrbottens »

800

—

900

—

1,050

—

1,150

1,100

1,200

—

1,200

—

1,350

1,125

—

1,225

—

*) Mod afdrag där fri bostad förekommer.

**) Med afdrag af hyresbidrag, där fri bostad förekommer. .

***) Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstad ortstillägg

icke utgå samt afdrag å lönen göras med 100 kronor.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Kr ono fogdar

ne.

Departements
chefen.

Statskontoret

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

Genom nådigt bifall till hvad jag på annat ställe i detta mitt yttrande

hemställt och med iakttagande, att de två Ölands-fögderierna

redan genom tidigare beslut sammanslagits till ett, skulle 12 kronofogdetjänster

i mån af innehafvande afgång indragas och 2 nya inrättas,

hvadan nuvarande antalet 118 tjänster komme att reduceras med

omkring 10 procent till 108. Då indragningen bör verkställas på sådant

sätt, att tjänstens område uppdelas på angränsande fögderier, som

ansetts kunna tåla sådan utvidgning, lärer enligt min uppfattning det

länge hörda talet, att kronofogdarna ej skulle vara af sina tjänster

fullt upptagna, för framtiden i allmänhet förstummas; och detta

desto hellre som den nya bevillningsförordningen i viss mån likasom

den nya instruktion för kronofogdarna, på hvars nödvändighet jag

annorstädes fäster Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, lära komma att

på kronofogdens verksamhet ställa vidgade kraf, instruktionen särskildt

i hvad rörer åklagarkallets öfvervakande.

Men vid sådant förhållande lära statsmakterna ock böra låta sig

vara angeläget tillse, att aflöningen äfven för kronofogdarna blifver fullt

nöjaktig.

Nu gällande lönestat af år 1878 upptager för kronofogde:

lön ............................................................................ kronor 3,000: —

tjänstgöringspenningar ....................................... » 1,000: —

och kan lönen efter tio år höjas med ......... » 500 —

hvadan den personliga slutaflöningen är...... kronor 4,500: —

Därtill komma s. k. expensmedel.................. » 300: — ^ gQQ._

Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902, utan afseende

å en redan då från kronofogdarnas representanter framkommen

ansökning om förbättrade lönevillkor, funnit att någon löneförbättring

icke borde kronofogdarna beviljas, enär dessas nyss angifna löneförmåner

finge anses tillfredsställande; dock att med hänsyn till tjänsteresornas

större besvärlighet i de nordligaste länen kronofogdarnas expensmedel

borde i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län höjas från

300 kronor till 500 kronor årligen.

Löneregleringskommittén har ansett, att det från ett håll framställda

yrkandet, att kronofogdarna borde förses med ett lämpligt anslag

utan återbetalningsskyldighet till kontors- och resekostnader, ej

borde bifallas; ej heller förslaget om indelning i löneklasser efter tjänsternas

besvärlighet, eller om tjänstgöringspenningarnas rörlighet öfver

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

141

ett visst minimum. Med erinran, att alla kronofogdar hade större eller

mindre extra inkomster i tjänsten och flera af dem icke obetydliga

biinkomster, har kommittén förklarat sig anse, att kronofogdarna torde

vara de landsstatstjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner blifvit jämförelsevis

bäst tillgodosedda vid nu gällande lönereglerings fastställande. Trots

detta har dock löneregleringskommittén menat, att stegrade lefnadskostnader

betingade någon förhöjning äfven i kronofogdarnas aflöningsvillkor.

Vid sådant förhållande och med hänsyn till de löneförhöjningar,

kommittén förordat för öfriga befattningshafvare vid landsstaten,

samt för bibehållande af ett riktigt förhållande mellan de särskilda

tjänstekategoriernas löneförmåner har kommittén stannat vid en löneförbättring

för kronofogdarna af i allmänhet 500 kronor. Men den nuvarande

proportionen emellan lön och tjänstgöringspenningar ansåge

kommittén dock böra ändras till nära öfverensstämmelse med hvad i

allmänhet vore gällande.

Lönen skulle sålunda blifva .............................. kronor 2,800: —

tjänstgöringspenningarna .................................. » 1,400: —

hvartill kunde komma två ålderstillägg, hvardera

å 400 kronor efter resp. 5 och

10 år................................................................. » 800: —

så att den personliga slutaflöningen blefve... kronor 5,000: —

Tillika föreslogos expensmedel i allmänhet

tm....................................................................... * 3QQ: ~ 5,300: —

hvilka expensmedel dock för vissa norrländska fögderier borde med

hänsyn till dessas besvärlighet blifva 500 kronor.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande

den 9 februari 1907 ansett sig icke kunna tillstyrka de af kommittén

föreslagna lönevillkor utan funnit en förhöjning därutöfver vara af behofvet

påkallad, hvarutinnan särskildt åberopats, förutom de af kommittén

framhållna stegrade lefnadskostnaderna, jämväl den nu gällande

bestämmelsen, att tjänstemännen skulle själfva bidraga till sin pensionering.

Ämbetsverken hafva därför föreslagit för kronofogdarna:

lön ............................................................

tjänstgöringspenningar............................

jämte ett ålderstillägg efter 10 år af

så att den personliga slutlönen blefve.

hvartill borde komma expensmedel i allmänhet

.. kronor

3,300: —

»

1,200: —

»

600: —

.. kronor

5,100: —

et »

300: —

— 5,400: —

men i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 500 kronor.

Ämbets
verken.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departementschefen.

Till en början ber jag få anmäla, att kronofogdarna genom utsedda

representanter uti en under ärendets beredning aflämnad underdånig skrift

begärt framläggandet af en lönereglering, för dem vida fördelaktigare

än hvad jag här nedan vill föreslå, nämligen:

lön............................................................................................. kronor 3,600: —

tjänstgöringspenningar ........................................................... » 1,800: —

kronor 5,400: —

med två ålderstillägg å 500 kronor och i förvaltningsbidrag 35 kronor

för hvarje fullt tusental af folkmängden.

Statskontoret, som på nådig befallning yttrat sig öfver skriften,

har därvid förklarat sig icke hafva anledning frångå det förslag, som

framlagts i kammarkollegiets och statskontorets gemensamma utlåtande

af den 9 februari 1907.

För egen del anhåller jag, hvad först beträffar själfva lönen, få

meddela, att jag anser lämpligare, att begynnelselönen sättes något

lägre än ämbetsverken föreslagit, men att slutlönen åter genom bestämmande

af ytterligare ett ålderstillägg blir något högre, och får jag

därför föreslå begynnelselönen till 3,200 kronor, hvilken lön kan efter fem

år höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Då man måste tillse, att vikarie för kronofogde skall kunna erhållas

för tjänstgöringspenningarnas belopp, föranlåtes jag hemställa, att detta

icke måtte sättas lägre än till 1,500 kronor.

Hvad beträffar expensmedlen, kan jag ej gilla den åskådning, åt

hvilken löneregleringskommittén å sid. 231 gifvit- uttryck, nämligen att

de obestridliga skiljaktigheterna i olika fögderiers besvärlighet för kronofogdarna

icke behöfva motsvaras af olika löneförmåner. Allmänt erkännes

nödvändigheten häraf i hvad rörer häradsskrifvarna; och ehuru

kommittén tydligen lagt sig vinn om att för landssekreterare och

landskamrerare borttaga den hittills gällande, på länens folkmängd

grundade skiljaktigheten i tjänstgöringspenningarnas belopp, har kommittén

dock beträffande fem af de mindre länen icke ansett sig kunna

fullfölja nämnda syfte, utan föreslagit för dessa län lägre tjänstgöringspenningar.

Kommittén förnekar icke heller det allbekanta faktum, att

kronofogdetjänstens besvärlighet är mycket växlande i skilda fögderier,

men kommittén vill göra gällande, att det tyngre arbetet godtgöres

medelst de med en större folkmängd växande sportlerna. Men då dessa

sportler hufvudsakligen utgöras af provisioner å vägskatt och vissa

inrättningars i kronoräkenskapen debiterade och redovisade medel,

hvarmed statsverket icke i öfrigt har något att skaffa, förekommer

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

143

det mig icke rättvist, att ifrågavarande sportler, som äro att anse

som betalning för särskilt arbete och ansvar, åberopas såsom ersätt
-

ningsform för ett

väsentligt

ökadt arbete åt staten. Äfven härads
-

skrifvarna skulle såsom nyss antydts enligt kommitténs förslag åtnjuta

provision af ofvan angifna medel, men icke förty har kommittén låtit

deras tjänstgöringspenningar växla allt efter fögderiernas storlek.

I hufvudsak bör enligt min mening beträffande kronfogdarna gälla

hvad jag här efteråt yttrar i fråga om häradsskrifvarna, men med den

skillnad, att, under det bördan af häradsskrifvarens arbete enligt sakens

natur är ytterst känslig för hvarje ej alltför obetydlig ökning i folkmängden,

beröres kronofogdens arbete häraf i väsentligt mindre grad.

Jag föreslår således, att expensmedel eller — såsom denna löneform

med ett egentligare uttryck torde böra benämnas — förvaltningsbidrag

anvisas åt kronofogde med 300 kronor i fögderi, hvars invånarantal

ej uppnår 30,000 invånare och hvilket kronofogden torde för

närvarande kunna i allmänhet sköta utan ständigt biträde. I hvad mån

detta antagande blir gällande äfven efter utfärdande af ett nu under

beredning varande nytt uppbördsreglemente, låter sig icke nu afgöra.

För större fögderier lärer kronofogde utan all fråga redan nu nödgas

använda mera stadigvarande biträde. Ej allenast billighet, men rättvisa,

synes mig fordra, att någon ersättning af statsmedel härför lämnas,

och har jag därför tänkt mig, att denna ersättning borde utgå

med 200 kronor för hvarje påbörjadt nytt 10,000-tal invånare, under

det att förvaltningsbidraget för häradsskrifvarna här nedan föreslås att

växa för hvarje påbörjadt 5,000-tal af folkmängden. Jag erinrar i detta

sammanhang, att redan 1873 års landsstatskommitté i detta syfte uppfört

i sitt förslag ett s. k. kontorshåll, växlande emellan 400 och 900

kronor.

Under förutsättning, att staten kommer att upptaga 108 kronofogdetjänster

har jag låtit verkställa en approximativ beräkning öfver

antalet fögderier inom de olika folkmängdsgrupperna, hvarvid befunnits,

att ifrågavarande förvaltningsbidrag skulle uppgå:

i 26 fögderier under 30,000 inv..............................med 300 kr. — 7,800:

i 43

i 25

i 13

i 1

med

»

»

»

30.000

40.000

50.000

60.000

)) intill 40,000 inv.

» » 50,000 ))

» » 60,000 »

» » 70,000 ))

» 500

» 700

)> 900

»1,100

— 21,500

» — 17,500

» — 11,700

» — 1,100

108 kronofogdetjänster.

kr. 59,600

Jag tillåter mig således tillstyrka, att Eders Kung!. Maj:t behagade

föreslå Riksdagen att för kronofogdarna bestämma

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

lön ......................................................................................... till kronor 3,200: —

tjänstgöringspenningar...................................................... » » 1,500: —

med föreskrift, att lönen kan efter fem år liöjas

med 500 kronor och efter tio år med ytterligare

500 kronor ..................................................................... » 1,000: —

så att slutlönen blir.................................................................. kronor 5,700: —

livarjämte kronofogdarna torde berättigas till ett förvaltningsbidrag af

300 kronor med förhöjning som ofvan är sagdt.

I öfverenssstämmelse med hvad jag här ofvan i inledningen till aflöningsfrågorna

yttrat, föreslår jag slutligen, att för hvarje kronofogde

i fögderi inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län anvisas ett

ortstillägg af 200 kronor årligen.

I jämförelse med vissa af Riksdagen sistlidet år fastställda stater

för andra tjänstemän synes mig den för kronofogdarna sålunda föreslagna

löneförbättring skäligen måttlig. Riksdagen har sålunda för en

andra gradens tjänsteman inom statskontoret — förste revisor eller

kamrerare — med hvilka jag anser kronofogden kunna jämföras, anvisat

en slutlön af 6,800 kronor och för en revisor i första graden

5,500 kronor. Likaså inhämtas af Riksdagens stat för järnvägarna, att

en registrator, notarie eller förrådsförvaltare erhåller en slutlön af

5,700 kronor eller just det belopp jag för kronofogden personligen

velat förutom eventuellt ortstillägg föreslå. Det är ock vid denna jämförelse

att märka, att rätt till kostnadsfri semester icke för kronofogdarna

föreslagits.

För öfversiktens skull har jag låtit göra följande jämförande uppställning

af de för kronofogden personligen afsedda löneförmåner:

Kronofogdar

i

21 län ..................

Jämtlands, Västerbot- tens och Norrbottens

Statskontorets för- slag 1902

Kommitténs förslag

1909

Ämbetsverkens för- slag 1907

Departements- chefens förslag

Begyn-

nelse-

aliöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

Begyn-

nelse-

aflöning

Slut-

aflöning

4,000

4,000

—

4,500

4,500

—

4,200

4,200

—

5,000

5,000

—

4,500

4,500

—

5,100

5,100

—

4,700

4,900

—

5,700

5,900

—

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

145

Expensmedel eller, såsom jag tillåtit mig benämna ifrågavarande

medel, förvaltning sbidrag utgår:

l:o) enligt statskontorets förslag 1902 och. ämbetsverkens förslag 1907:

med 300 kronor årligen för alla utom för kronofogdar inom

Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens län, där det utgör 500 kronor

årligen;

2:o) enligt kommitténs förslag 1906:

med 300 kronor årligen för alla utom för dem i Jämtlands

norra och södra fögderier samt lappmarksfögderiet i Västerbottens

län, där det utgår med 500 kronor årligen;

3:o) enligt departementschefens förslag 1908, se här ofvan.

Nu gällande löneförmåner för liäradsskrifvarna utgå med:

lön, lika för alla................................................................... kronor 2,000: —

tjänstgöring spenning ar ............................................................... » 500: —

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

dock så att tillägget icke i något fall får

understiga 300 kronor.

ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................ » 500: —

Statskontoret, som ansett till fullo åd agalagdt, att häradsskrifvarnas

tjänsteåligganden icke kunde i något fögderi fullgöras utan anlitande

af ständigt tjänstebiträde, samt att för den skull behofvet af särskildt

anslag till expensmedel vore synnerligen trängande, har i sitt utlåtande

år 1902 hemställt, att häradskrifvarna skulle, utöfver nuvarande löneförmåner,

erhålla bidrag till aflöning af tjänstebiträde med 500 kronor

årligen äfvensom expensmedel i likhet med kronofogdarna, att utgå med

500 kronor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och med

300 kronor i öfriga län.

Löneregleringskommittén har föreslagit häradsskrifvarnas aflöningsförmåner

att utgå med:

lön, för alla............................................................................... kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning ar ............................................................. » 500: —

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

Bih. till Rihd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afl. 53 Häft.

HäradssJerif
varna.

1880 års lönereglering.

Statskontorets

utlåtande år

1902.

Löneregle
ringskom
mittén.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9Ö.

Ämbets
verken.

Departements
chefen.

dock så att tillägget icke i något fall får

understiga 450 kronor.

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring ................................ kronor 400: —

och. efter 10 års tjänstgöring ytterligare ... . » 400: —

Uti sitt underdåniga utlåtande öfver löneregleringskommitténs förslag

hafva ämbetsverken föreslagit:

lön, lika för alla ................................................................... kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning av ........................................................... » 600: —

med tillägg af 75 kronor för hvarje börjadt

5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

dock så att tillägget icke i något fall må

understiga 300 kronor.

Ajlöning åt tjänstebiträde, lika för alla .............................. » 600: —

expensmedel:

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län... » 500: —

i öfriga län ...................................................................... » 300: —

ålderstillägg: efter 5 års tjänstgöring................................ » 600: —

Redan i sitt utlåtande år 1902 framhöll statskontoret, såsom ofvan

anförts, behofvet af bidrag åt häradsskrifvarna till aflöning af tjänstebiträde,

och i sitt gemensamma utlåtande den 9 februari 1907 hafva

ämbetsverken vidhållit denna mening. Efter det dessa utlåtanden afgifvits,

har emellertid ytterligare tillkommit en omständighet, som gjort

behofvet af anslag till tjänstebiträde åt häradsskrifvarna än mera trängande,

nämligen antagandet vid 1907 års Riksdag af ny bevillningsförordning.

Verkningarna af denna blifva, som bekant, för häradsskrifvarna

högst kännbara, i det att deras debiteringsarbete icke, såsom

hittills, kan fördelas på en längre tidrymd af året utan måste forceras

under en knappt tillmätt tid. Samma blir förhållandet med en del

andra åligganden. För dessa arbeten lära häradsskrifvarna icke kunna

reda sig med antagande af tillfälliga biträden under den mest brådskande

tiden utan måste, för att kunna ansvara för arbetets riktiga utförande

inom behörig tid, äga tillgång till fast anställda, kompetenta och

rutinerade biträden. Det är alltså icke tvifvel underkastadt, att den nya

bevillningsförordningen kommer att förorsaka häradsskrifvarna afsevärda

förvaltningskostnader utöfver dem de förut haft, och från vederbörligt

håll erkändes ock under riksdagsdebatten rörande nya bevillningsförordningen,

att det »så att säga legat på bottnen vid framkomsten af

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

147

denna förordning, att för vissa landstatstjänstemän (häradsskrifvarne)

skulle beredas ersättning till skrifbiträden». I samma sammanhang förklarade

sig regeringen ock ämna taga denna sak under ompröfning vid

den stundande löneregleringen, hvadan jag till fullgörande af denna

utfästelse funnit mig böra upptaga denna aflöningsform åt häradsskrifvarna.

Anslaget till tjänstebiträde bör så noga som möjligt afvägas på

sådant sätt, att det tillsammans med debetsedellösen blir skälig ersättning

för dessa omkostnader. I sådant afseende kunna omöjligen de af

löneregleringskommittén föreslagna tjänstgöringspenningarna med olika

belopp efter folkmängden blifva tillräckliga. Icke heller finner jag det

riktigt att, såsom ämbetsverken föreslagit, fastställa ett lika belopp för

alla häradsskrifvare såsom anslag till tjänstebiträde samt låta deras olika

aflöningsförmåner bestämmas af tjänstgöringspenningarna efter folkmängden.

Skalan för tjänstgöringspenningarna torde nämligen enligt

ämbetsverkens förslag icke vara afvägd på sådant sätt, att den med

tillräcklig effektivitet normerar aflöningsförmånerna efter tjänsternas besvärlighet

och behofvet. af biträden. Å andra sidan tjänar intet till att

hafva två aflöningstitlar, varierande efter folkmängden, och då det naturligaste

torde vara att låta anslaget till tjänstebiträde vara rörligt, så

har jag ansett tjänstgöringspenningarna böra bestämmas till fast belopp.

För att kunna beräkna, huru stort anslaget till förvaltningsbiträde

bör vara för att tillsammans med debetsedellösen något så nära förslå

till omkostnader för biträden bär jag, med ledning af de vid löneregleringskommitténs

betänkande uti tab. XVII fogade uppgifter öfver

häradsskrifvarnas extra inkomster i medeltal för åren 1901—1904 låtit

verkställa en beräkning af debetsedellösen och därvid funnit, att denna

för

OJ

fögderier

med

30,000

invånare

eller därunder

500

kronor

»

»

35,000

»

»

640

»

»

»

40,000

»

»

690

»

))

45,000

»

»

830

»

)<

»

);

50,000

»

»

960

»

»

»

55,000

))

»

»

920

»

»

»

60,000

»

»

»

1,000

»

))

»

65,000

»

0

)>

»

))

))

70,000

»

1,460

Vid uppgörande af denna tabell har så förfarits, att uppgifna

debetsedellösenbelopp för alla fögderier med invånarantal intill hvarje af

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

ofvanstående folkmängdssiffror gruppvis sammanlagts, hvarefter medelbeloppet

uträknats. Då debetsedellösen gifvetvis ställer sig tämligen olika

i olika fögderier, beroende på bevillningen i fögderierna, kan däraf lätt

förklaras, att debetsedellösen icke stiger i alldeles samma förhållande

som folkmängden. Det torde ock förtjäna anmärkas såsom förklaring

till nedgången af debetsedellösensiffran för fögderier mellan 50,000 och

55,000, att denna siffra utgör medeltalet för allenast ett myckot ringa

antal fögderier, uti hvilka häradsskrifvarna haft exceptionellt liten debetsedellösen.

Dessutom bör omnämnas, att intet fögderi funnits med

folkmängd mellan 60,000 och 65,000 invånare samt allenast ett, Gästriklands

fögderi, med öfver 65,000 invånare.

Om det alltså ställer sig svårt, att med fullständig noggrannhet

beräkna debetsedellösen efter folkmängdssiffrorna, så må ofvanstående

beräkning af debetsedellösen åtminstone kunna anses tillräcklig för bedömande

af det anslag till tjänstebiträde, som tillsammans med debetsedellösen

kan vara behöfligt för häradsskrifvarna.

Jag. har tänkt mig att detta anslag borde utgå med 150 kronor

för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet, hvarigenom

alltså till häradsskrifvare i fögderier med öfver 25,000 men icke 30,000

invånare skulle för biträdes aflöning stå till förfogande 750 kronors

anslag och omkring 500 kronor debetsedellösen eller tillhopa 1,250

kronor och, exempelvis till häradsskrifvaren i Gästriklands fögderi med

68,000 invånare, 1,950 kronor i anslag till biträde och omkring 1,500

kronor i debetsedellösen eller tillhopa 3,450 kronor. Redan dessa

exempel torde för den, som kan bedöma häradsskrifvargöromålens omfattning,

gifva, vid handen, att jag någorlunda rätt träffat behofvet.

Häradsskrifvarföreningen har ock, med erinran om verkningarna

af nya bevillningsförordningen, uti underdånig framställning anhållit

om förvaltningsbidrag åt häradsskrifvarna med 1,000 kronor för fögderi

om. högst 20,000 invånare jämte 25 kronor därutöfver för hvarje påbörjadt

1,000-tal invånare. Då nya bevillningsförordningen redan år

1908 trädt i tillämpning, har häradsskrifvarföreningen begärt, att

förvaltningsbidrag måtte få utgå redan från och med nämnda års

ingång.

Behofvet af förvaltningsbidrag har vitsordats af samtliga däröfver

hörda länsstyrelser med undantag af länsstyrelsen i Kronobergs län, som

dock, enligt hvad utaf yttrandet framgår, föreställt sig att lönen skulle

komma att för häradsskrifvarna fastställas till 500 kronor högre belopp

än jag föreslår.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90

149

Kammarkollegium och statskontoret, som äfvenledes hörts öfver

häradsskrifvarföreningens nyssberörda framställning, hafva väl ansett,

att de vidtagna ändringarna med afseende å debitering och uppbörd

komme att förorsaka ett forceradt arbete under vissa tider af året, men

tillika antagit, att arbetet komme att under andra tider af året blifva i

motsvarande mån minskadt, så att på det hela taget någon ökning icke

torde kunna väntas. Med hänsyn härtill och då i hvarje händelse tillräcklig

utredning icke förelåge för frågans bedömande, hafva ämbetsverken

icke funnit anledning frångå sitt redan afgifna och af mig

förut omnämnda förslag i fråga om förvaltningsbidraget till häradsskrifvarna.

Ehuru, såsom jag förut framhållit, jag funnit uppenbart, att häradsskrifvarnas

förvaltningskostnader ökats på grund af nya bevillningsförordningen,

har jag likväl ansett mig icke böra för år 1908 föreslå

någon särskild höjning af häradsskrifvarnas aflöningsförmåner.

Hvad åter angår nu förevarande lönereglering biträder jag med

afseende å lönen löneregleringskommitténs och ämbetsverkens förslag.

Tjänstgöringspenningarna har jag ansett böra fixeras till 1,000 kronor.

Två ålderstillägg, hvartdera till nu utgående belopp af 500 kronor, böra

tillerkännas häradsskrifvarna efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.

Jag föreslår alltså häradsskrifvarnas aflöningsförmåner att utgå

sålunda:

lön, lika för alla ....................................................................... kronor 2,200: —

tjänstgöring spenning ar, lika för alla..................................... » 1 000:_

or t stillägg, att utgå till häradsskrifvarna i Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ........................... ■» 200: —

förvaltningsbidrag: 150 kronor för hvarje fullt 5,000- tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................... » 500:_

och efter 10 års tjänstgöring ytterligare .. » 500: —

Med anledning af de föreslagna fögderiindragningarna är det för

närvarande omöjligt att exakt beräkna invånarantalet uti fögderierna,

sådana de komma att blifva efter det indragningarna skett, hvadan icke

heller med full säkerhet kan beräknas beloppet af statsverkets kostnader

för beredande af förvaltningsbidrag åt häradsskrifvarna, men

dessa kostnader komma att ställa sig ungefärligen sålunda:

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

KronolänS''

männen.

1 fögderi med fullt 15,000,

men

icke 20,000

inv. å 450

— 450

—

4 fögderier b

» 20,000,

))

b

25,000

b

b 600

— 2,400

—

19 b »

» 25,000,

b

»

30,000

B

b 750

— 14,250

—

21 b b

» 30,000,

5)

B

35,000

B

b 900

— 18,900

—

23 » »

» 35,000,

))

))

40,000

B

b 1,050

— 24,150

—

18 b b

» 40,000,

B

B

45,000

B

b 1,200

— 21,600

—

7 » »

» 45,000,

B

))

50,000

B

b 1,350

— 9,450

—

7 b »

» 50,000,

»

))

55,000

B

b 1,500

— 10,500

—

6 » b

» 55,000,

B

»

60,000

B

b 1,650

— 9,900

—

1 » b

» 65,000,

))

))

70,000

B

b 1,950

— 1,950

—

107 häradsskrifvartjänster

kronor 113,550

—

Genom skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den

31 maj 1878 förklarade Kungl. Maj:t, jämlikt Riksdagens beslut i

ämnet, att befintliga länsmansboställen finge fortfarande, och intilldess

annorlunda i hvarje särskild! fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas

mot skyldighet för tjänsteinnehafvaren att efter den uppskattning, som

blefve bestämd, vidkännas afdrag för boställsafkomsten i första rummet

å den kontanta lönen och, därest afkomsten skulle öfverstiga dennas

belopp, därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen

samt att i sistnämnda fall, då han af statsverket icke uppbure kontant

så mycket, som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen,

under ledighet till vikarien utgifva hvad utöfver den kontanta

aflöningen erfordrades till fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgöringspenningarna

och expensmedlen borde uppgå.

Efter särskild pröfning hafva sedermera många länsmansboställen

indragits, men effektiva sådana kvarstå dock flerstädes i rätt stort antal.

Löneregleringskommittén har i sitt betänkande sid. 246—247

upptagit frågan om länsmansboställena såsom aflöningsförmån och anfört,

att innehafvande! af dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande

tjänsteinnehafvare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men

att rätten till boställe äfven ofta icke medförde någon vinst utan till

och med vållade förlust; att omsorgerna om bostället ock understundom

torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshafvaren

borde ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande

jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i aflöningsförhållandena.

Då härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde

större frihet för länsmannen att välja sin boningsplats samt det fördenskull

endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig

bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall, där undantagsför
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

151

hållanden forelåge, länsmansboställena måtte, i mån af vederbörande

indelningshafvares afgång från tjänsten, till statsverket indragas.

Kammarkollegium och statskontoret hafva i sitt underdåniga utlåtande

den 9 februari 1907 i denna de] åberopat hvad statskontoret

tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 härom yttrat, nämligen att

någon allmän indragning af boställena nu icke borde ifrågakomma,

hvaremot hemställdes att, då onekligen en del boställen vore olämpligt

belägna, Kungl. Maj:t täcktes, på anmälan, hvarje gång en med boställe

förenad länsmanstjänst blefve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter

vederbörandes hörande besluta, om bostället borde såsom till belägenheten

eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt till boställe

för länsman, till statsverket indragas.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har jag funnit

mig böra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda, att

Kungl. Maj:t måtte i öfverensstämmelse därmed förordna; till följd

hvaraf Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen lära undfå befallning

att i förekommande fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden

länsmanssyssla återbesättes, hos Eders Kungl. Maj:t göra anmälan om

ledigheten i och för nådig pröfning, huruvida bostället skall med sysslan

fortfarande vara förenadt.

Hvad själfva lönefrågan beträffar, ber jag till eu början få erinra,

att länsmännen enligt 1878 års lönestat åtnjuta i lön 900 kronor, i

tjänstgöringspenningar 600 kronor och i expensmedel 100 kronor, tillhopa

1,600 kronor, hvarförutom lönen efter tio år kan höjas med 300

kronor. Det bör ock iakttagas, att ett lönetillägg af 300 kronor sedermera

beviljats länsmännen i vissa distrikt af Norrbottens län samt Tärna

distrikt af Västerbottens län. Att dessa aflöningsförmåner uppenbarligen

icke förslå till tjänsteinnehafvarens anständiga bärgning, utan att

denne ända hittills varit hänvisad att i vidsträckt mån söka biinkomster,

det är ett förhållande, som af statskontoret år 1902 påpekats och dessutom

så allmänt erkänts, att jag icke lärer vidare behöfva därvid uppehålla

mig. Det enda jag kunde känna mig manad att ytterligare tilllägga,

det är att de länsmän, hvilka icke dylikt förvärf stått till buds,

— och de äro icke få — antagligen i många fall bragts i en verkligen

nödställd belägenhet, hvilken naturligen icke kan annat än lända

till stort men för den ställning länsmannen i sin ort bör i förhållande

till allmänheten intaga.

Sådant måste nu förekommas, och jag tillåter mig fästa Eders

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet därå, att genom den af mig föreslagna

reduktion i länsmansdistriktens antal, hvarigenom cirka 6 % skulle in
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

dragas, äfven ifrågavarande tjänstemän torde blifva så fullständigt upptagna

af sina tjänstegöromål, att ur denna synpunkt icke vidare någon

anledning lärer finnas att förvägra dem en fullt nöjaktig aflöning.

Statskontoret föreslog i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 för

länsmännen i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län:

lön.................................................................

......... kronor 1,200: —

tjänstgöringspenningar ..........................

......... )> 800: —

2,000: —

expensmedel...............................................

......... »

500: —

kronor

2,500: —

i rikets öfriga län:

lön.................................................................

......... kronor 1,200: —

tjänstgöringspenningar ..........................

......... » 800: —

2,000: —

300: —

expensmedel................................................

......... »

kronor

2,300: —

hvartill komme tvänne ålderstillägg

å hvardera 250 kronor

500: —

tillhopa efter tio års väl vitsordad tjänstgöring:

i förenämnda norrländska län................

................................ kronor

3,000: —

i de öfriga länen.......................................

................................ »

2,800: —

Löneregleringskommitténs förslag innehåller, att länsman må i aflöning

å stat tillerkännas 1,200 kronor i lön, 800 kronor i tjänstgöringspenningar

äfvensom expensmedel å 200 kronor, förutom i

försele, Vilhelmina och Tärna distrikt inom Västerbottens län samt

Arvidsjaurs, Arjeplougs, Jockmocks, Gellivare, Pajala, Juckasjärvi och

Enontekis distrikt inom Norrbottens län, där de må utgå med 400

kronor, till hvilka aflöningsförmåner kunna komma två ålderstillägg till

lönen, det ena, å 300 kronor, efter fem år, och det andra, likaledes å

300 kronor, efter ytterligare fem år.

Ämbetsverken hafva för sin del ansett, att lönen borde sättas

till......................................................................

.............. kronor

1,400: —

tjänstgöringspenningarna till........................

.............. »

1,000: —

med två ålderstillägg å 300 kronor............

............... »

600: —

så att slutlönen skulle blifva.......................

............. kronor

3,000: —

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

men därtill borde komma expensmedel i ofvan

angifna norrländska län kronor 500: —

i rikets öfriga län........................................................... kronor 300: —

sammanlagda inkomster sålunda i allmänhet......... kronor 3,300: —

i de antydda norrländska länen ................................. » 3,500: _;

och är detta förslag afgifvet under förutsättning, att reseersättning

enligt resereglementet skulle tillkomma länsmännen för åtskilliga å sid.

306 i betänkandet angifna resor.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit och då jag anser,

att staten har en oafvislig plikt att tillgodose hvarje måttligt kraf på

anständiga bergningsvillkor för länsmanskåren,'' hvilken bildar ett synnerligen

viktigt led inom landtregeringen, har jag velat hemställa, att

Eders Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen utverka för länsmännen:

l°n.......................................................................... kronor 1,500: —

tjänstgörings penningar ................................. » 1,000: —

förvaltningsbidrag ............................................. » 300: — 2 800. _

och bör lönen kunna höjas efter fem år med 300 kronor samt

efter tio år med ytterligare 300 kronor.............................. 600: _

så att slutlönen skulle blifva.................................~....... kronor 3,10Q:

I öfverensstämmelse med hvad jag ofvan i den allmänna delen af aflömngsfrågan

för landsstaten yttrat har jag ock velat tillstyrka, att länsmännen

inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län måtte

beredas ett ortstillägg af 200 kronor årligen.

Pillika och da det maste anses, att ifrågavarande löneförmåner

icke. utgöra mera än som fordras för länsmannens och hans familjs

torftiga bergning, samt länsmannens extra inkomster i tjänsten, enligt

hvad löneregleringskommittén å sid. 248 uppvisat, i våra dagar äro

synnerligen begränsade, vore det enligt min uppfattning orimligt att

fordra, att länsmännen fortfarande skola vidkännas kostnaderna för en

del resor, om hvilka statskontoret talar å sid. 157 i sitt utlåtande den

14 oktober 1902. Statskontorets förslag om ersättning till länsmännen

för nämnda resor har återupptagits af ämbetsverken i deras utlåtande

den 9 februari 1907, hvaremot löneregleringskommittén förkastat

tanken på beredande af dylik ersättning åt länsmännen; och har kommittén

. till stöd därför åberopat dels att länsmännen numera åtnjuta

ersättning för vissa af deras polisverksamhet föranledda resor, dels att

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N;6 90.

Aflönings
villkor.

det från statsintresset sedt vore utan tvifvel bäst att låta kostnaderna

för de af statskontoret åsyftade resor bäras af länsmännen själfva.

Jag kan, enligt hvad jag antydt, ej dela denna kommitténs

mening, utan anser, med stöd af hvad kammarkollegium och statskontoret

yttrat å sid. 306 — 307 i sitt utlåtande, att länsmännen böra tillförsäkras

rätt att uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet för alla resor, som på Kungl. Majrts befallningshafvandes

kallelse företagas till och från länsresidensstaden, för

resor i och för ordinarie och extra vägsyner samt för resor till och

från ting; och lärer, vid nådigt bifall härtill, erforderlig ändring

böra vidtagas i kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning

till landsstats- m. 11. tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.

Då, hvad beträffar länsmansdistrikten, löneförmånerna svårligen lära

kunna afvägas efter tjänsternas olika besvärlighet på samma sätt, som

genom förvaltningsbidraget åsyftats för kronofogdar och häradsskrifvare,

har jag genom att biträda ämbetsverkens ifrågavarande förslag trott,

att det antydda syftet skulle äfven i fråga om länsmännen i någon mån

vinnas.

Med erinran därom, att föreningen »Sveriges kronolänsmän» uti en

redan år 1907 ingifven underdånig framställning ifrågasatt någon höjning

i länsmännens löneförmåner i afbidan på genomförandet af en förväntad

ny lönereglering, samt att statskontoret uti infordradt utlåtande förklarat

sig icke kunna förorda nämnda framställning, får jag tillkännagifva,

att jag beträffande länsmännen lika litet som i fråga om häradsskrifvarna

funnit mig kunna tillstyrka någon särskild löneförbättring

för år 1908 utöfver hvad för öfriga tjänstemän föreslagits.

Villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning vid landsstaten

förenade aflöningsförmåner.

Detta ämne behandlas å sid. 252 ff. i löneregleringskommitténs

betänkande, och själfva villkoren finnas upptagna å sid. 263—266 i

betänkandet.

I hufvudsak har jag icke funnit något att anmärka vid kommitténs

förslag i denna del, men har dock ansett mig böra erinra, att å sid.

264 förekommer en bestämmelse, hämtad från kungl. kungörelsen den

28 maj 1880, angående villkoren för åtnjutande af de från 1881 års

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

155

början fastställda, förändrade löneförmånerna för häradsskrifvare, att

den med häradsskrifvaretjänst förenade förmån af debetssedelslösen

skall tillfalla den, som under ordinarie tjänsteinnehafvares tjänstledighet

förrättat debiteringen. I nu gällande uppbördsreglemente af den

10 maj 1895 stadgas däremot i § 5, att den som utfärdar debetsedel,

är berättigad att åtnjuta ersättning för detta bestyr i enlighet med

hvad därom särskildt är bestämdt; och härmed öfverensstämmer föreskriften

i nådiga kungörelsen den 3 december 1897, att den, som utfärdar

debetsedlar, är berättigad till viss där bestämd debetsedelslösen.

Då frågan icke alldeles saknar praktisk betydelse, anser jag att

bland aflöningsvillkoren lämplig ny föreskrift härom bör införas; och

torde det ankomma på finansdepartementet att vid utfärdande af nytt

uppbördsreglemente tillse, att lämpliga bestämmelser i ämnet jämväl

uti nämnda reglemente må inflyta.

Öfriga af mig såsom nödiga ansedda förändringar i löneregleringskommitténs

förslag äro betingade hufvudsakligen dels af den nya

aflöningsformen ortstillägg, dels af den nu antagna pensionsförfattningen.

Med erinran, att landträntmästarna enligt organisationsförslaget

skulle befrias från ett betydande ansvar och tvifvelsutan faktiskt erhålla

lindring i sina åligganden, samt att jag fördenskull ansett någon .ändring

i deras aflöningsvillkor icke böra ifrågasättas, utan hållit före,

att de borde kvarstå på gammal stat med oförändrade villkor för aflöningsförmånernas

åtnjutande, får jag hemställa, att för öfriga tjänstemän

och betjänte vid landsstaten måtte för åtnjutande af de sålunda

föreslagna aflöningsförmånerna stadgas följande villkor och bestämmelser:

att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten skall vara

underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning

i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som

kan varda föreskrifven;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas annan

tjänst å rikets eller Riksdagens stat och med landssekreterar- eller

landskamrerartjänst ej heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke heller må förenas

vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk

eller bolag, som är med Kungl, Majrts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk

eller bolag eller annan tjänstebefattning af hvad slag som helst, så

framt ej, hvad angår landssekreterare och landskamrerare, Kungl. Maj:t

och, hvad angår innehafvare af annan befattning, Konungens befallningshafvande,

uppå därom gjord framställning och efter pröfning,

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka

^underligt för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget eller

tjänstebefattningen kunna få tills vidare mottagas och behållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningsinnehafvare

verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för

den tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den

som uppehållit befattningen;

att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedelslösen

skall tillfalla den, som under ordinarie tjänsteinnehafvares tjänstledighet

förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och öfverenskommelse

dem emellan ej träffas, fördelning af ifrågavarande debetsedelslösen

skall verkställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger

uppbära hela lönen, jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att

den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning afstänges från

tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,

kan förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar

afstå så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt för den tid,

hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd från tjänstgöring

eller i häkte tagen, den del af hans aflöning, som icke af

Konungens befallningshafvande pröfvas böra användas till befattningens

uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande

finner skäligt låta honom uppbära något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst

eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger ruin, efter ytterligare fem

år, på samma villkor, samt

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

157

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare

fem år, äfvenledes på samma villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda löneförhöjningar

angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid

början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid tillgodoräknas den

tid, som före den nya aflöningsstatens trädande i kraft förflutit från

hans tillträde till befattningen på grund af vare sig fullmakt eller konstitutorial

eller förordnande i följd af frågan om reglering af löneförhållandena

m. m. vid landsstaten;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

af löneförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar

honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare enhvar

under en och en half månad samt af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna

enhvar under en månad årligen;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,

såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva;

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande, entledigande

eller dödsfall själfva lönen äfvensom ortstillägget utgår till må»

nådens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå äfvensom i fråga

om rätt till pension skall gälla hvad i särskild lag angående civila

tjänstinnehafvares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens

ikraftträdande eller, såvidt angår innehafvare af befattning, som därefter

tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande af eller

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed.

Slutligen hemställer jag, att föreskrift måtte meddelas, dels därom, alt

enhvar, som med eller efter 1909 års ingång tillträder i aflöningsstaten

upptagen befattning vid landsstaten, skall vara pliktig att underkasta sig

nu omförmälda villkor och bestämmelser; dels därom, att de förutvarande

innehafvare af dylika befattningar, hvilka icke före den 1 november

1908 anmäla, att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten samt

nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Semester.

Löneregle
ringskom
mittén.

därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem dittills tillkommande

aflöningsförmåner äfvensom, i den mån ej annat föranledes af bestämmelserna

i förenämnda lag, vid den rätt till pension, som dittills tillkommit

dem.

Hvad beträffar den af ett flertal fögderi tjänstemän väckta och af

några länsstyrelser förordade rätt för fögderitjänstemän eller vissa bland

dem till årlig kostnadsfri semester, får jag, hnfvudsakligen på de af

löneregleringskommittén sid. 262 anförda skäl, livilka jämväl af statskontoret

biträdts, afstyrka berörda framställning.

Vidkommande härefter kommitténs hemställan å sid. 267 därom,

att förteckning borde hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande föras

öfver alla beslut i afseende å tillstånd till förening med ordinarie befattning

vid landsstaten af annan tjänstebefattning eller uppdrag, lärer

denna hemställan komma under öfvervägande vid affattande af ny

instruktion för landshöfdingarne i rikets län och de vid länsstyrelserna

anställda tjänstemän.

Arfvodesbestämmelser för extra länsnotarier och extra

länsbokhållare samt andra extra biträden

hos länsstyrelserna.

Detta ämne är af löneregleringskommittén behandladt å sid. 268

—282, hvadan jag, med hänvisning till betänkandet, allenast ber att

här få erinra om hufvudpunkterna i kommitténs yttrande.

Det anmärkes sålunda till en början, att den extra personalen

hittills varit alltför talrik i förhållande till den ordinarie, ett missförhållande,

som genom inrättande af flera nya ordinarie tjänster nu skulle

undanröjas. Men att besörja allt arbete hos länsstyrelserna genom

ordinarie tjänstemän läte sig dock naturligen ej göra. Nödvändigheten

att uppamma nya krafter för statstjänsten samt behofvet af substitut

för de ordinarie vid sjukdom och semester utgjorde, bland annat, en

maning att i mån af behof anlita extra tjänstemän.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

159

Beträffande då först anställningen af extra tjänstemän hos länsstyrelserna

föreslår löneregleringskommittén, att anteckning därom alltid

bör göras i protokoll, i registratur eller på annat sätt; att antagningsbevis

eller förordnande utfärdas och att de mera fast anställda

extra ordinarie tjänstemännen hos länsstyrelserna böra i afseende å

tjänstgöringstiden i regel vara likställda med de ordinarie.

Under dessa förutsättningar finner kommittén vidare ock naturligt,

att de extra ordinarie tjänstemännens arfvoden måste likasom de ordinaries

löneförmåner förbättras. Alltsedan år 1878 har arfvodet för

extra länsnotarie och extra länsbokhållare utgjort 2,000 kronor samt

för extra landskanslister och extra landskontorister högst 1,000 kronor,

hvilket sistnämnda belopp dock i allmänhet utgått till endast en sådan

tjänsteman å hvardera af länsstyrelsens två afdelningar. Kommittén

föreslår nu, att lägsta arfvodet för de extra länsnotarier och extra

länsbokhållare, hvilkas anställande torde, oafsedt inrättade nya sysslor,

vara oundgängligt på ett eller annat ställe, bör blifva i begynnelsen

minst 2,000 kronor för år, och att samma arfvode, i den män sådant

pröfvas skäligt, sedermera bör kunna höjas till 2,500 kronor. För

extra landskanslister och extra landskontorister med full tjänstgöringsskyldighet

föreslås ett lägsta begynnelsearfvode af 1,200 kronor, som

efter hand, i den mån det pröfvas skäligt, bör kunna höjas till 1,500

kronor.

Med iakttagande, att antalet extra ordinarie tjänstemän bör beräknas

ej blott med hänsyn till det nuvarande antalet dylika tjänstemän,

utan efter hvad, vid jämförande af detta antal med länens folkmängd

och arbetskvantiteten hos länsstyrelserna, behofvet må anses kräfva,

har kommittén menat, att inom länen i allmänhet kräfves på en hvaraf

länsstyrelsens afdelningar ett extra biträde med ständig tjänstgöring

såsom kanslist eller kontorist, samt därutöfver i vissa uppräknade län

ännu en extra tjänsteman å hvardera afdelningen; dock att i Gottlands

län icke torde behöfva beräknas mera än ett extra biträde gemensamt

för kansliet och kontoret. I öfverensstämmelse härmed har kommittén

för 65 extra kanslister och extra kontorister med växlande arfvoden

såsom förut är sagdt upptagit i rundt tal................. kronor 88,000: —

för extra länsnotarier och extra länsbokhållare i

vissa län, högst......................................................... j> 15,000: —

för extra biträden af mera tillfällig art har beräknats

ungefär hälften eller något mera af arfvodet

till extra landskanslister och landskontorister

Transport kronor 103,000: —

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departements
chefen.

Transport kronor 103,000:

med ständig tjänstgöring, som i rundt tal upptagits

till...................................................................... » 50,000:

för bekostande af arfvoden eller gratifikationer åt

extra vaktbetjäning ................................................ » 5,000:

för vikariatsersättning samt för bestridande af länsbokhållares

göromål under ledighet för lands
boksarbetet

beräknas ............................................... » 34,375:

hvithet allt utjämnats med.............................................. » 025:

till kronor 193,000: —

Därest detta belopp upptages, borde enligt kommitténs mening och

på skäl, som anförts å sid. 278 i betänkandet, den del af anslaget till

aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos

länsstyrelserna, som är afsedd för sistberörda ändamål, för närvarande

6,800 kronor, kunna indragas. Likaså har kommittén i sammanhang

härmed hemställt om indragning af det belopp å 630 kronor, som är

å staten för länsstyrelsen i Stockholms län uppförd såsom aflöning åt

eu landsgevaldiger och uppbäres af en hos länsstyrelsen anställd

e. o. landskanslist, hvilken är förordnad att uppehålla befattningen.

Kungl. Maj :ts Befallningshafvande i Stockholms län har i afseende å

indragning af detta anslag icke erinrat annat, än att densamma tydligen

inverkade på länsstyrelsens behof af anslag för extra biträden vid

1 andskansliet.

För egen del får jag i detta ämne anföra, att jag till en början

lika med kommittén anser de två sistberörda anslagen kunna och böra

indragas, och fäster jag i detta sammanhang uppmärksamhet därå, att

anslaget för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna, 6,800

kronor, lärer ingå i det uti riksstaten för innevarande år å 9:de hufvudtiteln

uppförda extra anslag till den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner,

hvadan frågan i denna del torde få öfverlämnas till

iakttagande af chefen för jordbruksdepartementet.

Likaså delar jag kommitténs åsikt beträffande de yttre formerna

för anställandet hos länsstyrelserna af extra tjänstemän. I fråga om

beloppet af hvad såsom arfvode åt extra tjänstemän med ständig tjänstgöringsskyldighet

bör bestås, får jag nämna, att de extra ordinarie

landskanslisterna och landskontoristerna vid ett flertal af rikets län uti

en år 1907 aflämnad underdånig ansökning hemställt bland annat, att

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

161

nämnda arfvode måtte bestämmas till 1,200 kronor med förböjning af

300 kronor efter tre års väl vitsordad tjänstgöring och med ytterligare

300 kronor efter fem års dylik tjänstgöring; och har statskontoret uti

infordradt utlåtande den 22 augusti 1907 förklarat sig hafva funnit

ifrågavarande framställning icke föranleda statskontoret att frångå löneregleringskommitténs,

af statskontoret tidigare biträdda förslag i ämnet.

I öfverensstämmelse härmed har jag ansett mig kunna gilla kommitténs

förslag i afseende å bestämmande af arfvodesbelopp för extra

ordinarie tjänstemän hos länsstyrelserna.

Vidkommande åter beräkningen af anslagsbehofvet i detta hänseende

för år 1909, förekomma flera omständigheter, som göra densammas

uppställande vanskligt. Detta torde utan svårighet inses, när man betänker,

att på Riksdagens pröfning bero vissa i detta mitt yttrande berörda

frågor dels om indragning af räntmästartjänsterna, hvilket i ett och annat

län, där tjänsten nu är eller den närmaste framtiden blir vakant,

tvifvelsutan medför ett oeftergiflig!} behof af extra arbetskrafter å landskontoret

utöfver hvad hittills erfordrats och således en ökning af anslagsspån,

dels om uppförande på ordinarie stat af vissa, nu med arfvode

från ifrågavarande anslag aflönade länsnotarie- och länsbokhållarsamt

landskanslist- och landskontoristsysslor, hvarigenom allt en minskning

i anslagets belopp skulle uppstå. Och härtill kommer den omständigheten,

att i detta anslag jämväl ingår vikariatsersättning för en

del ordinarie tjänstemän, hvilken ersättnings belopp är beroende ej mindre

af Riksdagens beslut angående inrättande af flera dylika tjänster med

villkorlig semester-rätt än äfven af det ökade semesterbehof, som i den

nya bevillningsförordningen förutsättes för landskamreraren med hänsyn

till honom åliggande beredning af de på länets pröfningsnämnd

beroende göromål. Slutligen har jag icke förbisett, att den af mig på

annat ställe omnämnda bestämmelse om utsträckt tjänstetid på länsstyrelsens

ämbetsrum i sin mån kan inverka på anslagsbehofvet.

Med fästadt afseende på alla dessa samverkande omständigheter

har jag föreställt mig, att om och i den mån Riksdagen bifaller de

förslag, Kungl. Maj:t i anledning af mitt förevarande yttrande kan

vilja proponera, Kungl. Majfls befallningshafvande böra undfå nådig

befallning att hvar för sitt län under år 1908 afgifva fullständig, på

befintliga förhållanden grundad utredning om det behof af såväl extra

arbetskrafter som andel i därför afsedt anslag, som, med iakttagande

af de utaf löneregleringskommittén föreslagna och af mig ofvan tillstyrkta

grunder, erfordras från och med år 1909.

Bill. till Biksd. Urat. 1908. 4 Sami. 1 Afä. 53 Höft.

21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

På grund af hvad jag nu anfört och med afseende jämväl därå,

att af arfvodesanslaget till extra tjänstemän för år 1909 ett visst belopp

lärer, såsom jag strax vill visa, böra ställas till Kung! Maj ds

förfogande redan år 1908, kan jag i ärendets så beskaffade skick

icke tillstyrka, att anslaget för år 1909 beräknas lägre än löneregleringskommittén

gjort, utan hemställer, att Eders Kungl. Magt måtte

för år 1909 äska af Riksdagen ett reservationsanslag till belopp

af 193,000 kronor för extra länsnotarie- och extra länsbokhållare samt

andra extra biträden hos länsstyrelserna m. in.

I sammanhang härmed anser jag mig böra anmäla, att åtskilliga

framställningar till Kungl. Maj:t under år 1907 inkommit från dels

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gäfleborgs, Jämtlands

och Västerbottens län, angående anvisande för år 1908 af

nya eller förhöjda anslag till extra tjänstemän, dels Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Hallands län om anslag för uppehållande under

samma år af en landskontoristsyssla under innehafvarens sjukdom

och dels åtskilliga extra biträden hos Kung]. Maj ds befallningshafvande

i Jönköpings län, angående förhöjning i dem för år 1907 tilllagda

arfvoden. Statskontoret, som haft att häröfver yttra sig, har i

utlåtande den 27 december 1907 behandlat samtliga ifrågavarande framställningar

i ett sammanhang och därvid anfört, att af de vid 1907 års

början förefintliga besparingar å det för ändamålet anvisade reservationsanslag

vid utlåtandets afgifvande återstode odisponeradt ett belopp

af 1,987 kronor 19 öre, hvartill komme den odisponerade delen af 1907

års anslag, 24 kronor 97 öre, så att för ifrågavarande ändamål till förfogande

funnes ett belopp af 2,012 kronor 16 öre, om hvilkas fördelning

statskontoret särskildt yttrat sig. I öfrigt anför statskontoret, att

af hvad i ärendet förekommit framginge, att länsstyrelsernas behof af

ökade medel för aflöning under år 1908 åt extra biträden icke på långt

när blifvit nöjaktigt tillgodosedda genom den fördelning af befintliga

medel, statskontoret föreslagit, hvarför det enligt statskontorets mening

framställde sig såsom en oafvislig nödvändighet att ytterligare

medel för ändamålet bereddes; och hemställde statskontoret fördenskull,

att, på det att vederbörande länsstyrelser måtte blifva i tillfälle att redan

under 1908 i de fall, där sådant vore mest af behofvet påkalladt,

höja de extra biträdenas arfvoden, Kungl. Maj:t måtte, i sammanhang

med framläggandet inför Riksdagen af förslag om höjning af

hittillsvarande reservationsanslaget från och med år 1909, föreslå Riksdagen

att pa extra stat för samma år bevilja ett belopp af åtminstone

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

163

10,000 kronor för att, på sätt Kung!. Maj:t bestämde, redan under 1908

användas till ökning af arfvodena åt de extra biträdena vid de länsstyrelser,

där sådan ökning funnes vara mest behöflig.

Genom nådigt bref den 24 januari 1908 har Eders Kungl. Maj:t

besluta beträffande dispositionen af ofvannämnda nu tillgängliga medel

2,012 kr. 16 öre.

Hvad angår förslaget, att någon del af reservationsanslaget för år

1909 måtte redan år 1908 få användas för därmed afsedt ändamål, anser

jag efter tagen kännedom af länsstyrelsernas framställningar, att

denna del af anslaget bör bestämmas till 15,000 kronor.

Med afseende ej mindre å hvad löneregleringskommittén å sid.

282—284 anfört i fråga om billigheten af beredande i visst fall af reseoch

traktamentsersättning till och från tjänstgöringsorten åt vikarie för

kronofogde, häradsskrifvare och länsman, än ock å eu af vissa extra

ordinarie tjänstemän i Västernorrlands län gjord underdånig framställning

i enahanda ämne, i hvilket statskontoret sedermera sig yttrat,

tillåter jag mig allenast erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt bref

den 3 maj 1907 resolverat i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

i löneregleringskommitténs framställning åsyftats.

Arfvode åt lappfogdar.

På framställning af vissa lappfogdar inom Västerbottens och Norr- Lappfogdame.

bottens län angående förbättrade villkor för dessa inom Jämtlands och

nämnda två län årligen förordnade tjänstemän, har Kungl. Maj:t

i detta ärende hört ej mindre löneregleringskommittén och Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i nämnda tre län utan ock kammarkollegium och

statskontoret, hvilka ämbetsverk i sitt utlåtande den 9 februari 1907

sid. 309—316 redogjort såväl för själfva framställningen som för de

däröfver afgifna yttranden och utlåtanden.

Jag tillåter mig hänvisa till ämbetsverkens betänkande, hvaraf

framgår, att lappfogdarnas verksamhet fortfarande måste anses oundgänglig

för ordnandet af lapparnes rättsförhållanden gentemot den bofasta

befolkningen och äfven sins emellan inbördes. Kungl. Maj:ts

Befallningshafvande i Norrbottens län anser till och med, att lappfogdens

tid och krafter komma att i allt större omfattning tagas i anspråk

och att hans uppgift blifver allt mera maktpåliggande. Vid sådant förhållande

och änskönt hans tjänsteställning icke får anses likvärdig med

kronofogdens, men dock i flera afseende!! mera kräfvande än länsman
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

nens, har jag ansett, att nu utgående arfvodet för lappfogde af 3,000

kronor jämte dyrtidstillägg af 300 kronor och reseersättning icke utgör

skälig ersättning för hans arbete, utan håller före, att arfvodet med

afseende på de aflöningsförmåner, som nu föreslås för kronofogdar och

länsmän, bör sättas till 4,000 kronor förutom reseersättning som hittills.

För de tre lappfogdarna inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län skulle alltså kräfvas 12,000 kronor, till följd hvaraf hittills

på extra stat för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt

till lappfogdar och lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna

anvisade anslaget af 17,500 kronor torde böra höjas med 3,000 kronor

till 20,500 kronor.

I fråga om

upphörande af skyldighet att ställa upphördssäkerliet

får jag på de af kommittén, sid. 287 och följande, anförda skäl tillstyrka

att nu befintliga föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän

vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet måtte upphäfvas.

Likaledes har jag, beträffande

ordningen för läusmanstjänsts tillsättande,

icke något att invända emot nådigt bifall till kommitténs förslag, att

föreskrift måtte meddelas därom, att länsmanstjänster skola kungöras

till ansökning lediga i enahanda ordning, som är stadgad beträffande

länsnotarie- och länsbokhållarsysslor, utan anser, att en bestämmelse

i sådant afseende bör i landshöfdingeinstruktionen införas.

Till denna instruktion torde ock höra den å sid. 292 och 293 i

betänkandet behandlade frågan om villkoren för länsmans skiljande från

tjänsten, en fråga, hvilken följaktligen lärer blifva föremål för öfvervägande

vid den revision af nämnda instruktion, hvarom Eders Kungl.

Maj:t framdeles lärer vilja förordna.

Ansökningstid för lediga landsstatstjänster i allmänhet.

Vid nådig pröfning af nyssnämnda fråga om revision af landshöfdinginstruktionen

lärer jämväl böra komma under bedömande eu

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

165

af landshöfdingämbetet i Jönköpings län den 11 maj 1907 väckt underdånig

framställning rörande förkortande af ansökningstiden till landsstatstjänster

i allmänhet, öfver hvilken framställning samtliga länsstyrelser

yttrat sig och därvid i allmänhet tillstyrkt nådigt bifall till densamma.

Polisväsendet på landsbygden.

Bland de uppgifter, som tillhöra Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och landsstaten, intager polisuppsikten på rikets landsbygd en synnerligen

viktig plats.

Af ålder bär denna polisuppsikt, som bekant, varit anförtrodd

Kungl. Maj:ts befallningshafvande såsom högsta polismyndighet i

länen och under honom kronofogdar, länsmän och fjärdingsmän, hvarjämte

i senare tid utvecklingen fört med sig anställandet af extra

polismän till fots eller till häst i särskilda, mera tätt befolkade orter

såsom i municipalsamhällen eller vid industriella anläggningar m. in.

Dessutom finnas i flera län landsfiskaler, hvilkas uppgift dock begränsats

till åklagarkallet, hvadan de icke kunna räknas till ordningspolis

i egentlig mening.

Kungl. Maj:t har tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på en

af tidsförhållandena påkallad utveckling af landtpolisväsendet. Efter

det Riksdagen första gången år 1875, på grund af enskilda motioner,

ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för hvart och ett af åren

1875 och 1876 ett anslag af 20,000 kronor att i mån af behof användas

dels till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka, som

till ordningens och säkerhetens uppehållande kunde i följd af särskilda

förhållanden behöfva anställas å en och annan ort på landsbygden, dels

ock till belöningar åt krono- och polistjänstemän och betjänte samt

andra, livilka inlagt utmärktare förtjänst om gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande eller gripande, har efter proposition af

Kungl. Maj:t ifrågavarande anslag år från år efter hand ökats, till

dess anslaget vid 1902 års riksdag på framställning af Kungl. Maj:t

delades så, att för år 1903 beviljades särskildt anslag till aflöning

och underhåll af särskild polisstyrka på landet 95,000 kronor samt

Landtpolis
väsendet.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 90-

särskild! anslag af 25,000 kronor till åtgärder för gröfre brotts upptäckande

samt förbrytares efterspanande och gripande, under medgifvande

tillika att reservationer å det förra anslaget jämväl finge, när

sådant funnes behöflig!, användas för det ändamål, det senare anslaget

var afsedt att tillgodose. Enahanda beslut fattades vid 1903 års Riksdag

för år 1904, och har sedermera allenast den förändring inträdt,

att anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet

förhöjts till 110,000 kronor.

Dessförinnan hade Kungl. Maj:t den 22 november 1901 uppdragit

åt mig, som då förvaltade mitt landshöfdingämbete i Gäfleborgs län,

samt landssekreteraren m. in. H. L. Uddén och dåvarande länsmannen,

nuvarande landskamreraren A. R. Hagen att inom civildepartementet

biträda vid utredning af frågan om erforderliga förändrade anordningar

beträffande landtpolisen, och hafva bemälde kommitterade den 28 maj

1902 afgifvit betänkande i ämnet. För detta betänkande — hvari lämnas

utredning dels för de då rådande missförhållanden beträffande

polisväsendet å landet, dels och för de åtgärder, som af kommitterade

befunnits böra vidtagas till afhjälpande af dessa missförhållanden —

har statsrådet och chefen för civildepartementet närmare redogjort i

sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904 i fråga om

reglerandet af utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel för år

1905 (sidd. 134—157 af det tryckta protokollet), hvadan jag anhåller

att få dit hänvisa. Allenast må det här erinras, att sedan kommitterade

såsom nödiga åtgärder för afhjälpande af anmärkta missförhållanden

vid landtpolisen angifvit, bland annat, att kronofogdar och

länsmän borde beredas godtgörelse för deras af polisåtgärder föranledda

utgifter och att kostnadsfri telefon måtte beredas polisfunktionärerna,

så ock efter det Riksdagen, med bifall till Kungl Maj:ts därom

gjorda framställningar, anvisat erforderliga medel, har Kungl. Majd

den 17 juni 1904 utfärdat nådig kungörelse angående ersättning åt

kronofogdar och länsmän för vissa af deras polisverksamhet föranledda

utgifter äfvensom för telefonafgifter. Då det kan äga sitt intresse att

i detta sammanhang erfara, till hvad belopp statsverkets utgifter jämlikt

berörda författning hittills uppgått, får jag med ledning af från landskontorens

anordningsböcker inhämtade upplysningar meddela, att berörda

utgifter utgjort

kr. 16,937: —

» 33,777: —

» 34,393: —

år 1905 .....................................

år 1906 .......................................

år 1907 (t. o. m. november)

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

167

Då landtpoliskommittén beräknade utgiften till vid pass 32,000 kr.

årligen, synes häraf, att denna beräkning ganska noga träffat verkligheten.

I detta sammanhang anser jag mig böra anmärka, att Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jönköpings län uti underdånig skrifvelse den 20

december 1905, med erinran att nådiga kungörelsen den 17 juni 1904

icke tillerkände länsmän rätt till ersättning för resor i och för polisförhör

om inträffade olycksfall i arbete, på anförda skäl hemställt, att

kronolänsman måtte för verkställande af polisförhör rörande olycksfall

i arbete beredas ersättning af statsmedel enligt enahanda grunder, som

i ofvannämnda kungörelse funnes stadgade.

Hörda öfver berörda framställning hafva statskontoret och kommerskollegium

tillstyrkt densamma.

Med erinran särskild!, därom, att Riksdagen i sin skrifvelse den

20 maj 1904, angående regleringen af utgifterna under sjätte hufvudtiteln,

anmält, att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning

om beredande af tillgång till ersättning åt kronofogdar och länsmän

för tjänsteresor i polisärenden, från och med år 1905 för sådant ändamål

höjt det under nämnda hufvudtitel uppförda anslag till rese- och traktamentspenningar,

har statskontoret i sitt yttrande den 22 februari 1906

särskild! anmärkt, att då nu ifrågavarande tjänsteresor i och för olycksfall

i arbetet borde hänföras under berörda anslag, särskild framställning

till Riksdagen i ärendet icke enligt statskontorets mening syntes

erforderlig. Med afseende därå, att kommerskollegium i sitt yttrande

den 24 juli 1906 upplyst, att af de omkring 7,000 olycksfall i arbete,

om hvilka anmälan dittills under samma år ingått, vid pass 9 % föranledt

polisundersökning, har jag, då berörda uppgift lärer afse äfven

städerna och således icke i nu ifrågavarande ämne vara tillämplig, hos

kollega afdelning för arbetsstatistik sökt upplysning, huru förhållandet

ställer sig enbart för landsbygden, och därvid erfarit, att af 8,558 under

år 1906 inträffade olycksfall i arbete å landsbygden 394 fall eller

4,c »/o föranledt polisundersökning.

_ Med erinran härom får jag tillkännagifva, att länsstyrelsens i Jönköpings

län ifrågavarande framställning, hvilken synes förtjänt att vinna

bifall, framdeles lärer komma att göras till föremål för Kungl. Maj:ts

pröfning.

Landtpoliskommitten hade i sitt ofvanberörda betänkande den 28 Landtpoiismaj

1902 bland åtgärder, som af kommitterade ansetts böra vidtagas kommitténför

afhjälpande af rådande missförhållanden beträffande polisväsendet

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande JS:o 90.

å landet, föreslagit äfven två andra anordningar nämligen dels anställandet

af länsdetektiver och dels inrättande af ridande polis å orter,

där behofvet af sådan särskildt gjorde sig gällande; men dåvarande

chefen för civildepartementet förklarade vid frågans föredragning inför

Kungl. Maj:t, att, enligt hans åsikt, dessa förslag borde anstå, till

dess frågan om ny lönereglering för landsstaten komme under ompröfning,

en åsikt, som Kungl. Maj:t ock gillade.

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera den 8 december 1904 åt löneregleringskommittén

att vid fullgörande af dess uppdrag taga i öfvervägande

landtpoliskommitténs utlåtande, i hvad det afsåg nyss nämnda

två åtgärder, nämligen anställandet af länsdetektiver och af ridande

polis- . , , ..

Hvad då först beträffar frågan om länsdetehtivinrättnmgen, bör har

anmärkas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms och

Östergötlands län uti en till Kungl. Maj:t ingifven gemensam framställning

af den 14 december 1901 uttalat sig om nödvändigheten

af och sättet för åstadkommande af en förbättring af polisväsendet

å landet samt därvid föreslagit, att saken borde ordnas efter vissa

hufvudgrunder, för hvilka jag anser mig böra här i största korthet

redogöra.

Vid sidan af nuvarande polisfunktionärer och med bibehållande åt

deras befattning med polisväsendet anställas inom hvarje län omedelbart

under Kungl. Maj:ts befallningshafvande skolade polismän —

länspoliser — med utbildning såväl för detektiv- som ordningspolistjänst.

Antalet af dessa polismän bör i allmänhet sammanfalla

med fögderiernas, med ökning eller minskning, där sådant af förhållandena

påkallades. Kungl. Maj:ts befallningshafvande indelar länet i länspolisdistrikt

och antager för hvart och ett en länspolis med bestämd

boningsort. Hans åligganden, som borde i en af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande utfärdad instruktion närmare bestämmas, äro: att

jämte kronobetjäningen inom distriktet söka upptäcka i synnerhet

gröfre brott, efterspana förbrytare, företaga polisundersökningar, hålla

uppsikt öfver lösdrifvare; att efter fastställd plan vissa gånger i månaden

företaga patrullresor genom distriktet och efter order jämväl utom

distriktet göra efterspaningar; samt att efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

uppdrag utföra tjänsteåtal. Hans arfvode utgår af

statsmedel, och bör däri ingå förutom anskaffnings- och slitningsersättning

för uniform jämväl anskaffnings- och underhållskostnad för

häst eller ock visst belopp såsom godtgörelse för resor inom distriktet.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

169

Landtpoliskommittén upptog därefter i sitt förslag om en länsdetektiviinrättning

det liufvudsakliga af hvad dessa hufvudgrunder innehålla,

men anmärkte till en början, att då man med anordnande af

detektiv polis för hvarje fögderi knappast skulle kunna gifva full

sysselsättning åt detektiverna, förslaget syntes böra genomföras med

länet såsom distriktsenhet i regel. Enär emellertid särskilda förhållanden

kunde föranleda till att för två eller flera angränsande län en

eller flera gemensamma länsdetektiver borde anställas eller en länsdetektiv

för vissa delar af olika län, ansåg kommittén, att Kungl.

Maj:t borde, efter sig företeende förhållanden inom de olika länen,

bestämma länsdetektivs distrikt. Vederbörande länsstyrelse skulle förordna

detektiv för ett år i sänder med befogenhet att när som helst

entlediga honom. Han skulle stå helt och hållet till Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes förfogande men kunde ställas under närmaste förmanskap

och inseende af någon tjänsteman vid landsstaten eller polismästare

eller borgmästare.

Vidkommande därefter frågan om ridande polis, anmärkte landtpoliskommittén,

att en hela rikets landsbygd omfattande preventiv

polisuppsikt icke kunde för kostnadsfrågans skull ifrågakomma och

dessutom i vidsträckta, endast glest befolkade delar af landet ej heller

kunde anses erforderlig, men att däremot sådan polisuppsikt borde i de

orter, där ett kostnaderna motsvarande behof verkligen gjorde sig

gällande, öfverlåtas åt ridande polis i enlighet med hvad redan ägde

rum i Blekinge och Malmöhus län. Med åberopande i öfrigt af en

vid utlåtandet fogad berättelse rörande en af vissa kommitténs ledamöter

företagen resa för iakttagelser af den ridande polisens organisation

och verksamhet inom nämnda län yttrar kommittén vidare, att

frågan, huruvida uppsättande af ridande polis borde ifrågakomma, således

torde bero af lokala förhållanden. Det läge i sakens natur, att

en så kostsam inrättning kunde ifrågasättas endast i de orter, där en

större rörlig arbetarbefolkning visat sig göra samfärdseln å de allmänna

vägarna osäker samt i öfrigt störde lugnet och ordningen. Såsom

utgörande en utveckling af den med statsmedel understödda, redan

införda förstärkta polisbevakningen å landet, syntes den ridande polisen

endast i det fall böra understödjas med statsmedel, att de särskilda

orterna vare sig genom enskildas eller kommuners sammanskott eller

genom landstings anslag bekostat den första uppsättningen samt därefter

bidroge till det framtida underhållet. Men hade uppsättningen

af ridande polis bekostats af orten, då hade, enligt kommitténs mening,

staten därigenom erhållit det kraftigaste bevis för att ett verkligt be
Bih.

till BiJcscl Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Löneregle
ringskommit
tén.

hof af sådant polisskydd förelåge, ock då torde ock statens plikt att

med orten deltaga i uppehållandet af detta skydd vara oafvisligt. Kostnaderna

för uppsättning af ridande polis vore äfven så stora, att den

ort, som iklädde sig en sådan utgift, borde tillförsäkras rätt till statsbidrag.

Landtpoliskommittén föreslog alltså, att statsmedel måtte beredas

till understöd af ridande polis för särskilda orter i riket, och att

såsom villkor för erhållande af anslag för sådant polisskydd måtte

stadgas, att det skulle åligga den landsort, som af dylikt anslag ville

komma i åtnjutande, att, vare sig genom enskildas eller kommuners

sammanskott eller genom landstings anslag, bekosta första uppsättningen

af minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar med erforderlig

mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, med rätt för

orten att därefter af statsmedel årligen, så länge stationen vederbörligen

uppehölles, uppbära hälften af årsunderhållet, däruti inberäknad

nyanskaffning af såväl hästar som mundering och uniformspersedlar,

allt enligt af Kung]. Majts befallningshafvande vederbörligen granskad

och godkänd räkning; och skulle sådan polisstation stå under närmaste

uppsikt och kontroll af en utaf Kungl. Majt:s befallningshafvande särskilt

förordnad polisman samt dess verksamhet bestämmas genom af

Kungl. Majts befallninghafvande utfärdad instruktion.

Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har löneregleringskommittén

till en början antydt, att vissa af densamma under rubrik

Fögderiförvaltningens arbete och organisation framställda förslag till

en bättre fördelning af arbetet mellan kronofogdar och länsmän borde

för de senare medföra en icke oväsentlig lättnad i deras nuvarande

arbete, hvarigenom för dem bereddes möjlighet att ägna ökad tid åt

polisgöromålen. Dock torde enligt kommitténs uppfattning fortfarande

blifva oundgängligt att å vissa orter på landsbygden, där för längre eller

kortare tid en större folkmängd funnes hopad, ej sällan till en betydande

del bestående af mera rörliga element, hafva anställda särskilda polisfunktionärer,

åt hvilken bevakning, såsom antagligen växlande å olika tider,

dock ej torde böra gifvas alltför fasta former. Det syntes kommittén

alltså icke påkalladt, att någon ändring vidtoges i själfva det nuvarande

systemet för polisbevakning å landsbygden, utan borde denna såsom

nu, vid sidan af den ordinarie kronobetjäningen och fjärdingsmännen,

besörjas af särskildt förordnade polismän, samt kostnaden för denna

extra polisbevakning i första hand bäras af kommuner och enskilda å

vederbörande orter men fortfarande såsom hittills understöd lämnas af

staten för ändamålet i skälig omfattning.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

171

Föreskrifter borde dock gifvas i syfte att åvägabringa större likformighet

och bestämdhet i afseende å den särskilda polisbevakningen

än nu vore fallet. Alla funktionärer borde väl ej hafva samma befogenhet,

då behofvet därutinnan kunde växla efter olika orter och förhållanden,

men vissa principer borde genomgående göras gällande, benämningarna

anslutas till tjänstebefogenheten m. m., i afseende hvarå

hänvisas till betänkandet (sid. 307 och 308).

Hvad angår landtpoliskommitténs förslag om anställande ytterligare

vid sidan af den ordinarie kronobetjäningen af s. k. länsdetektiver, har

löneregleringskommittén funnit sig icke äga anledning tillstyrka detta

förslag. Genom den enligt nådiga kungörelsen den 17 juni 1904

kronofogdar och länsmän tillagda ersättning för vissa af deras polisverksamhet

föranledda utgifter, genom den af löneregleringskommittén

föreslagna, mera bestämda arbetsfördelningen emellan kronofogdarna och

länsmännen, genom det särskilda anslaget till åtgärder för gröfre brotts

upptäckande samt förbrytares efterspanande och gripande hade utvägar

vunnits för en mera effektiv och nitisk polisverksamhet, så att, om de

nu angifna anordningarna vederbörligen utnyttjades, de nuvarande polisfunktionärerna

å landsbygden borde åtminstone i allmänhet blifva i

stånd att nöjaktigt fullgöra hvad dem ålåge äfven i afseende på uppspaning

af brott. Att i undantagsfall biträde af särskildt skolade detektiver

behöfdes, torde nog vara en sanning, men det kunde ej anses

påkalladt att för dylika tillfälliga behof skapa en permanent institution

sådan som den af landtpoliskommittén föreslagna. Mest ändamålsenligt

för dylika tillfälliga behof vore att i samråd med polismyndigheten i

någon stad med mera utveckladt polisväsen på förhand träffa någon

anordning, hvarigenom tillfälle bereddes till erhållande af skolade detektiver.

Slutligen har löneregleringskommittén i detta sammanhang uttalat

farhågor för att länsdetektiver i de flesta delar af landet knappast

kunde finna tillräcklig sysselsättning i detektivtjänst, och därmed vore

fara, att deras intresse och duglighet komme att slappas, så att de

blefve af mindre värde just för det ändamål, hvarför de tillkommit.

Beträffande åter den ridande polisen har löneregleringskommittén

i allt hufvudsakligt biträdt landtpoliskommitténs förslag allenast med

den inskränkning, att bidrag till uppehållande af sådan polis borde efter

Kungl. Maj:ts pröfning kunna för ett år i sänder erhållas, dock

högst intili hälften af årliga underhållskostnaden samt under villkor

därjämte, såsom landtpoliskommittén föreslagit, att denna polis, hvars

verksamhet skulle närmare bestämmas genom af länsstyrelsen utfärdad

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

? Departementschefen,

a) Ordningspolisen

i

allmänhet.

instruktion, ställdes under uppsikt och kontroll af en utaf länsstyrelsen

särskild! förordnad polisman.

För egen del får jag i detta ämne anföra följande. Frågan om

beredande af erforderligt polisskydd å landet lärer otvifvelaktigt nu

böra af statsmakterna lösas i sammanhang med landsstatens organisation

och lönereglering. Ofta nog hafva å landsbygden förekommit

oroligheter, som icke alltid kunnat af den i orten tillgängliga polismakten

stillas. Man har understundom nödgats anlita rikets krigsmakt

för ställande af orostiftarnes framfart, men militärmaktens ingripande

lär dock endast i yttersta nödfall böra för det inre lugnets

uppehållande ifrågakomma, särskildt numera, då krigsmakten till väsentligaste

del består af rikets värnpliktiga ungdom. Tvärtom hyser

jag den öfvertygelse, som jag tror delas af det allmänna tänkesättet,

att landet både vill, bör och kan med civil polis sörja för vidmakthållande

af allmän ordning ute i orterna. Frågan gäller efter min uppfattning att

ordna detta civila polisskydd så, att detsamma under vanliga lugna förhållanden

kan anpassas efter hvarje orts särskilda behof och att detsamma

vid utomordentliga tillfällen må kunna svälla ut enligt på förhand

gifna föreskrifter, utan att man därför behöfver i afvaktan på

sådana olyckliga tillfällen hålla i overksam beredskap större eller mindre

polistrupper. Men för detta mål kräfvas, såsom lätteligen bör inses,

penningeuppoffringar, större än vårt land tillförene gjort i detta hänseende.

Planen för ett effektivt polisskydd å rikets landsbygd anser jagböra

fotas på de bestående förhållandena och gå ut på en fullt naturlig

utveckling af dessa.

Jag har således tänkt mig, att staten fortfarande, men i ökad grad,

skulle lämna bidrag till den förstärkta polisbevakning å rikets landsbygd,

eller med andra ord ordningspolisen, hvilken med understöd af

statsmedel uppehållits sedan mera än SO år. I afseende å detta statsbidrag

gäller, som bekant, att sådant bidrag företrädesvis tilldelas kommuner,

hvilka vilja själfva lämna motsvarande tillskott, eller där landsting

eller enskilda äro villiga att för ändamålet bidraga, samt att undantag

härifrån må medgifvas endast i särskilda fall, då behofvet af

förstärkt polisuppsikt finnes oafvisligt och annat bidrag till kostnaderna

därför icke kan erhållas. Förutsättningen för statsbidraget har således

varit, att orten skulle lämna »motsvarande tillskott» och att statsmedel

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

173

skulle finnas tillgängliga; men att detta icke alltid varit händelsen,

visas däraf, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen

begärde år 1904 kronor 107,150:—, men erhöllo kronor 95,/00:

» » 1905 j> 126,000:—, )) » » 107,250: —

» » 1906 » 116,650: —, » » » 109,525: —

» » 1907 » 134,475:—, t » » 110,900: —

Att större kraf på bidrag af statsmedel icke uppställts, lärer uppenbarligen

bero på vetskapen om tillgängliga anslags knapphet. Enligt

af löneregleringskommittén insamlade uppgifter från alla rikets län ställde

sig statens och orternas tillskott ej heller sa, som man af de i ämnet

gällande bestämmelser kunde vänta. Statens bidrag var nämligen ett

år 87,585 kronor, men orternas 249,574 kronor, hvadan statens bidrag

utgjorde omkring 25 % i stället för 50 % af det hela. Synnerligen

ojämnt har statsbidraget utfallit; oafsedt att staten, enligt löneregleringskommitténs

tabellbilaga, (sid. 109 i Bill. till betänkandet) betalade

i ett län hela aflöningen eller 100 %, hvilken uppgift dock, efter

hvad jag inhämtat, måtte bero af något missförstånd, lämnades i ett

annat uteslutande ortsbidrag, i ett tredje bestod staten 15 %, i ett fjärde

endast omkring 10 %.

Äfven om man icke för det närvarande har anledning att frångå

den som grund antagna proportionen af statsbidrag till högst 50 % af

årskostnaden, synes mig däremot som om landsbygden i allmänhet

borde tillförsäkras rätt till undfående af detta bidrag, förutsatt att behofvet

af polisförstärkningen af länsstyrelsen pröfvas vara oafvisligt. Man får

nämligen icke förgäta, att en af statens allra främsta uppgifter är rättstillståndets

uppehållande, och redan ortens beslut att lämna den erforderliga

aflöningen torde, enligt min uppfattning, på ett öfvertygande sätt

vittna om att ett verkligt behof af polisskydd föreligger. Därtill kommer,

att Kungl. Maj:ts befallningshafvande har att vid rekvisition af anslag

redogöra för förhållandena, och att pröfningen ytterst beror af Eders

Kungl. Maj:t. Dock håller jag före, att, såsom hittills varit sed, den

extra polisbevakning med större eller mindre befogenhet, som erfordras

för mera tillfälliga orsaker, såsom vid järnvägsbyggnader eller

andra till sammandragning af en större mängd folk föranledande särskilda

förhållanden, bör bekostas uteslutande af den, som vållat behofvet

af polisbevakning, vare sig nu detta är staten eller enskilde.

Jag antydde här ofvan, att staten borde i ökad grad bidraga till

den förstärkta ordningspolisen å landsbygden. Ökningen skulle, enligt

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

b) Ridande

polis.

det ofvan anförda, betingas dels af att statsbidraget verkligen borde

utgå med hälften af årskostnaden, men dels äfven däraf, att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, enligt min uppfattning, torde böra sättas

i tillfälle att utan afvaktan på förhöjning af det till fixt belopp satta

statsanslaget bereda flera platser, som kunna vara däraf i behof och

vilja _ lämna erforderligt tillskott, förmånen af särskildt polisskydd.

Slutligen kommer härtill, att staten enligt min uppfattning icke fyller

sin uppgift för rättstillståndets upprätthållande, med mindre staten

lämnar sin kraftiga medverkan till utvecklingen och underhållet af såväl

ridande polisinstitutionen som detektivpolisväsendet äfvensom själf ansvarar

för ett för utomordentliga tillfällen afsedt reservpolisskydd, kvartill

jag ber att här nedan få återkomma.

Med hänsyn därtill att det för år 1908 tillgängliga anslaget för

särskild polisstyrka på landet redan är nästan fullständigt disponerad^

synes lämpligt, att Eders Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att

af det anslag, som för ändamålet beviljas för år 1909, använda ett belopp

af 10,000 kronor redan under innevarande år.

I öfverensstämmelse med hvad såväl landtpoliskommittén som löneregleringskommittén

hemställt, anser jag således vidare, att af anslaget

till förstärkt polisbevakning å landet bör under de förutsättningar, som

af bägge kommittéerna uppställts, utgå statsbidrag till de stationer för

ridande polis, hvilka kunna komma att å en eller annan ort uppsättas.

Väl är denna form af polisbevakning icke ännu i vårt land mycket

pröfvad; men de goda resultaten af den ridande polisens verksamhet i

Malmöhus och Blekinge län äro tämligen bekanta, och enligt min

uppfattning finnes all anledning till sådan polisbevaknings införande

äfven annorstädes, exempelvis i de tätt bebyggda delarna af landskommuner,

som angränsa till större städer, samt i ett och annat industridistrikt.

. —- Men jag är i så måtto skiljaktig från löneregleringskommittén,

att jag i likhet med landtpoliskommittén anser, att, där en ort genom

inrättandet af en station ridande polis om minst tre för ändamålet fullt

dugliga hästar med erforderlig mundering samt två ryttare med uniform

och beväpning visat sig vilja på ett verksamt sätt upprätthålla ordningen,

där skall ock statsbidrag till den ort utgå med hälften af årskostnaden,

sa länge stationen nöjaktigt uppehälles. Det är nämligen knappast antagligt,

att någon ort vill påtaga sig den första uppsättningen inför

endast en fakultativ utfästelse af staten att lämna bidrag till årsunderhållet.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

175

Löneregleringskommittén har ansett sig icke äga anledning till- c)

styrka landtpoliskommitténs förslag om anställande vid sidan af kronobetjäningen

af s. k. länsdetektiver, utan har löneregleringskommittén

menat, att behofvet däraf vore, utom i vissa undantagsfall, undanröjdt

genom särskilda, af samma kommitté, anvisade och här ofvan relaterade

åtgärder.

Jag kan icke dela denna åsikt. Väl har jag ofvan uttalat, att ett

effektivare polisskydd å rikets landsbygd enligt mitt förmenande bör

fotas på de bestående förhållandena, men jag har ock yttrat, att detsamma

bör framgå som en naturlig utveckling af dessa befintliga förhållanden.

Just detta anser jag ock äga rum beträffande det förslag

till inrättande af en vissserligen ej mångtalig, men dock särskild! organiserad

detektiv poliskår, som jag nu går att framställa. Kronofogdar och

länsmän, hvilkas antal enligt den organisation, jag ofvan föreslagit,

skulle väsentligen inskränkas, äro, enligt hvad landtpoliskommittén af

år 1901 anmärkt, i hög grad upptagna af en mängd utom. polisväsendet

liggande tjänstegöromål, hvilka åtminstone tidtals hindra deras

verksamhet såsom polismän. Väl är det sant, att dessa tjänstemän

trots mångfalden af sina åligganden under åtskilliga delar af året böra

äga ganska god tid för sin polisverksamhet, men tidtals åter äro de

upptagna af sådana tjänstegöromål, som hvarken kunna eller få uppskjutas

ens på kortare tid. Äfven med bästa vilja äro de då icke

i stånd att tillfredsställande fullgöra sina polisåligganden, i synnerhet

om det gäller undersökningar för utredande af gröfre och mera

invecklade brottmål, hvilka undersökningar ej sällan äro af den omfattning

att de för effektivt utförande kräfva, att vederbörande polisman

åtminstone någorlunda odeladt och kanske för läugre tid kan ägna

sig däråt. Detektivtjänsten är för öfrigt af den art, att den gärna

kräfver alldeles bestämda anlag, till hvilkas förefintlighet hänsyn ej

alltid kan tagas vid befordran till kronofogde- eller länsman stjänst.

En ytterligare omständighet, som stundom måste utöfva ett hämmande

inflytande å kronofogdes och länsmans polisverksamhet, är att

dessa tjänstemän äro till sin verksamhet bundna af området för tjänstgöringsdistriktet.

Det inses lätt, att i våra dagar genom de lättade

kommunikationerna med däraf föranledd liflig samfärdsel öfver vidsträckta

delar af landet uppdagandet af ett brott eller förbrytares ertappande

mången gång kräfver spaningar vida utöfver ett fögderi eller

länsmansdistrikt, och ofta torde polismannens efterspaningar ej ens

kunna begränsas af länsindelningen. Vare sig att en annan polisman

Länsdefcek

tiver.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

då fortsätter spaningarna eller vidsträcktare befogenhet kan för den,

som begynt dem, utverkas, uppstår ett ofta menligt dröjsmål.

Dessa af landtpoliskommittén uttalade tankar kan jag ej annat än

gilla, och jag anser, att de anmärkta hindren för de nuvarande polisfunktionärernas

effektivare detektivtjänst skulle i högst väsentlig grad

häfvas genom anställande, där så pröfvas lämpligen kunna ske, af särskilda

skolade detektiver. Dessa behöfva, såsom ofvan antydts, åtminstone

ej för det närvarande, blifva synnerligen mångtaliga. Tvärtom håller jag

före, att mångenstädes två län kunna efter öfverenskommelse emellan

länsstyrelserna förena sig om en man eller tre län om två män, hvilkas

distrikt i hvarje fall borde af Eders Kungl. Maj:t fastställas. En

hufvudsak är utan allt tvifvel, att detektiven blir af sin tjänst fullt

upptagen. Det gäller nämligen för polismän kanske i högre grad än

för andra, att en oaflåtlig öfning och träning i tjänsten är ett lifsvillkor

för en fullt effektiv verksamhet. Efter vederbörande länsstyrelses aftal

med lämplig polischef i stad borde således detektiven blifva bunden

vid denna stads polisväsen den tid, då hans verksamhet till äfventyrs

icke påkallas ute å landsbygden. Jag hänför mig härvid till det exempel

från Malmöhus län, hvarmed landtpoliskommittén tämligen utförligt

belyst frågan. Mot visst månadsarfvode borde därför detektiven anställas

vid en stads poliskår, under polischefens inseende och närmaste förmansskap

tjänstgörande där, men med skyldighet att efter Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes order ögonblickligen lämna tjänstgöringen vid stationen

för att helt och odeladt ägna sig åt viss spaningspolistjänst ute

å landsbygden. Instruktion för hans tjänstgöring skulle af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande fastställas; och vill jag här nedan något utförligare

yttra mig om hans allmänna tjänsteställning och åligganden.

Emot hvad jag här ofvan anfört skall man till äfventyrs invända,

hvad ock redan på ett och annat håll erinrats, att dylikt detektivbiträde

borde kunna i förekommande fall erhållas mot skälig godtgörelse

från större städers detektivstationer. Detta kan vara sannt i ett och

annat enstaka fall. Men erfarenheten lärer ådagalagt dels att sådant

biträde ofta alldeles icke står att få i det ögonblick det behöfves och

då något verkligen kan uträttas, dels att en stads detektiver stå alldeles

främmande för lokala och personliga förhållanden å den plats

ute å landet, där deras tjänst påkallas. Af yttersta vikt anser jag,

att en för visst eller för vissa län förordnad detektiv polisman får

tillfälle, när tiden det tillåter, att efter af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

fastställd plan genom resor göra sig förtrogen med den

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90. 177

landsort, där han skall fungera, på det att han vid inträffande fall må

vara någorlunda hemmastadd i trakten. Någon svårighet synes mig

ej böra möta att bereda länsdetektiv kostnadsfria resor, förutom å

statens järnvägar, jämväl på de enskilda, vare sig att bestämmelse

därom införes i blifvande koncessioner eller öfverenskommelse måste

träffas med styrelser för redan trafikerade banor. Det synes mig nämligen

påtagligt, att detektivens resor skulle för den allmänna trafiken i

och för sig blifva af synnerligt gagn; ju tätare de infölle, desto bättre.

Ehuru jag anser, att länsdetektiv såsom utgörande ett organ för

den egentliga justitiepolisen, kompletterande kronofogdes och länsmans

speciella verksamhet i denna riktning, borde uteslutande af statsmedel

bekostas, har jag dock trott, att man med exemplet från Malmöhus

och Gäfleborgs län, där dylika polisorgan anställts med understöd från

landstingsmedel, bör tills vidare låta landsortens förseende med länsdetektiver

blifva beroende af hvarje landsdels behof af och intresse för

en dylik förstärkning i dess spaningspolis. Det är klart, att länsdetektiven

bör utom sitt månatliga arfvode beredas godtgörelse för resor

och andra sina utgifter enligt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

fastställda grunder och efter vederbörligen granskad och godkänd

räkning. Men har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos landsting

eller eljest utverkat erforderligt belopp för anställande i ett eller

flera län af en länsdetektiv, inklusive ersättning för resor m. m., anser

jag, att hälften af årskostnaden bör utgå af anslaget till förstärkt

polisbevakning å landet.

Slutligen öfvergår jag till den anordning för förstärkt polisbevakning

å landet, hvilken är afsedd att införas för sådana, tyvärr allt

vanligare fall, där en folkmängd samlar sig tillhopa och störer lugnet

eller allmänna ordningen samt visar trotsighet mot offentlig myndighets

befallning.

Jag ber att härvid få ytterligare betona, hvad jag tidigare antydt,

att regeringen synes mig oeftergifligen böra utan anlitande af militär

handräckning vara rustad att äfven i dessa fall svara för ordningen i

landet. Men därför erfordras, att offentlig myndighet kan till sitt förfogande

snabbt samla erforderlig- civil polisstyrka. Intill närvarande

tid har, som bekant, detta icke i vårt land låtit sig göra. Då det af

lätt insedda skäl ingalunda torde böra sättas i fråga, såsom jag förut

antydt, att staten skulle hålla i overksam beredskap en större poliskår,

stationerad å en eller flera platser, har min uppgift följaktligen varit

Bill. till Rilcsd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. SB Hcift. 23

d) Tillfällig

reaervpoliastyrka

på

landet.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att utfinna en möjlighet att, enligt på förhand träffade anordningar,

snabbt samla och till viss ort försända en annorledes till buds stående

civil polisstyrka. Vid öfvervägande af de resurser, som i detta afseende

kunna erbjuda sig, och då organisationen af frivilliga poliskårer

icke synes mig lämna den tillfredsställande garanti, som staten har af

nöden, lärer frågan knappast kunna lösas på mera än ett sätt.

I sådant afseende vill jag föreslå, att Eders Kung! Maj:t lämnar sitt

tillstånd därtill, att med vissa större städer, där polisorganisationen anses

vara på ett tillfredsställande sätt ordnad, aftal träffas därom, att staden

mot erhållande af eu efter viss grund utgående årlig ersättning ställer

till förfogande åt staten visst antal poliskonstaplar af den i staden fast

anställda poliskåren för att i samma ögonblick som däraf göres behof

på statens bekostnad försändas till viss uppgifven plats för att där

ställas under högsta befäl af någon utaf Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande i orten utsedd kronofogde eller annan lämplig

polisman. Erfordras ej större styrka än att den kan fyllas af städer

inom länet, torde Kungl. Maj:ts befallningshafvande äga befogenhet att

utan vidare inkalla denna styrka, hvaremot, om behofvet anses kräfva

större antal polismän, än att det egna länet kan lämna dem, framställning

synes böra göras hos chefen för civildepartementet. För att ej blott vid

dylika tillfällen utan öfver hufvud i allmänhet ordna denna angelägenhet

inom civildepartementet har jag tänkt, att departementschefen skulle äga

till sitt ständiga biträde en särskilt mot visst arfvode förordnad lämplig

person af de under öfverståthållarämbetet lydande ämbetsmän.

Till grund för min hemställan i detta hänseende ligger en till min

närmaste företrädare i ämbetet den 12 november 1907 aflåten framställning

från de utaf honom med nådigt bemyndigande inkallade sakkunnige,

hvilka haft i uppdrag att inom civildepartementet biträda vid

beredning af förslaget rörande reglering af löneförhållanden m. in. vid

landsstaten äfvensom i samband därmed stående frågor. Då jag anhåller,

att denna framställning måtte få såsom bilaga "fogas till'' protokollet,

lärer någon redogörelse för dess innehåll icke här erfordras i

vidare mån än att hufvudgrunderna för den föreslagna uppgörelsen med

städerna torde böra återgifvas, så lydande:

»För hvarje polisman, som af stad ställes till statens förfogande,

erhåller staden af statsverket en årlig godtgörelse af 500 kronor. Då

sådan polisman inkallas till tjänstgöring för statens räkning, öfvertager

staten hans aflöning, som under denna tjänstgöring utgår med det belopp,

per dag räknadt, som han enligt för staden upprättad stat äger

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

179

af staden uppbära, ökadt med 50 %. Alla kostnader för manskapets

transport till och från tjänstgöringsorterna och underhåll därstädes bestridas

af statverket».

Då det syntes af vikt att snart få från städernas styrelser erfara,

huru förslaget i sina allmänna drag af dem upptoges, blef berörda

framställning remitterad till yttrande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och städerna. De inkomna svaren utmärka, att städerna,

som i allmänhet mycket välvilligt upptagit förslaget, erbjudit sin medverkan

till dess realiserande med en konstapelnumerär, som icke obetydligt

öfverstiger hvad som ifrågasatts, dock att af en och annan

stadsstyrelse framhållits bland annat, dels att ett eventuellt aftal med

staten förutsatte samtycke af manskapet, som icke antagits med skyldighet

af tjänstgöring å annan ort, dels att den föreslagna ersättningen

af statsmedel synts väl låg och snarare borde bestämmas efter någon

procent af vederbörande stads utgifter för polisväsendet, dels att den

ifrågasatta dagaflöningen till utkommenderadt manskap måhända borde

sättas lika för alla inom samma grad, och dels slutligen att staten

borde åtaga sig att ersätta ej allenast under sådan kommendering inträffad

skada å uniform och persedlar utan ock den i dess tjänst inkallade

poliskonstaplar tillskyndade skada till lif och lem.

Vid granskning af de inkomna svaren finner man, att städer, som

hufvudsakligen åtnöjas med de föreslagna allmänna villkoren, hafva

erbjudit manskap till ett antal af 195, hvaremot andra städer, som

funnit ersättningen för låg eller önskat densamma bestämd efter någon

procent af stadens verkliga utgifter för sitt polisväsende, torde under

förutsättning af bifall till sina anspråk uppställa omkring 48 man.

Samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande med undantag af

fem hafva funnit förslaget praktiskt och välbetänkt eller i hvarje fall

icke haft något att däremot erinra.

Klart är, att erforderlig hänsyn måste fästas vid vissa af de från

städernas sida gjorda erinringar, men i hufvudsak vill det synas, som

om icke några hinder skola möta mot förslagets genomförande på antydt

sätt.

Då, efter hvad häraf lärer framgå, för särskilda tillfällen kan uppställas

en styrka af 150 å 200 man, anser jag, att landets behof af

lugn för nu ifrågavarande eventualiteter bör vara tillfredsställdt.

Jag förordar således, att under förutsättning af erforderligt anslag

från Riksdagens sida nådigt bemyndigande i sinom tid måtte lämnas mig

att till den numerär, hvarom jag här nedan vill väcka förslag, få för

viss tid med viss ömsesidig uppsägningsrätt träffa aftal å statens vägnar

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Antydningar

rörande landtpolisorganisationen.

med lämpliga städer hufvudsakligen på de ofvan angifna grunder, som

af flertalet hörda stadsstyrelser ansetts antagliga;

dock att modifikation af villkoren torde i vissa fall böra i mån

af behof tillstädjas.

Innan jag öfvergår till kostnadsberäkningen, anser jag mig böra

vidröra en organisationsdetalj, som löneregleringskommittén i sitt betänkande

upptagit, i det att kommittén uttalat önskvärdheten af föreskrifter

i ändamål att åvägabringa större likformighet och bestämdhet i

afseende å den särskilda polisbevakningen än nu är fallet. Det har

därvid synts kommittén önskvärdt, att de särskilda polismännens befogenhet

blefve närmare och mera enhetligt bestämd, icke så att-alla

tillädes enahanda befogenhet, då behofvet därutinnan kunde vara väsentligt

olika allt efter olika orter och förhållanden, men så att i dylikt

afseende vissa principer genomgående gjordes gällande. Vidare borde

i sammanhang därmed också benämningarna å dessa polismän närmare

anslutas till den dem tillagda olika tjänstebefogenhet, så att

polismän med enahanda befogenhet i allmänhet erhölle samma benämning.

Hvad kommittén sålunda anfört har synts mig af den vikt, att, då

fråga nu är om ett tillfredsställande ordnande af landtpolisens organisation,

äfven denna enskildhet lärer böra af Eders Kungl. Maj:t pröfvas

och afgöras. Det kan nämligen icke vara med god ordning öfverensstämmande,

att, enligt hvad kommittén genom infordrade uppgifter

från de skilda länen utrönt, sådana växlande benämningar å landtpolismän

förekomma som polischef, polisinspektör, extra länsman, vice länsman,

polisuppsyningsman, extra polisman; ej heller synes det förhållandet

tillfredsställande, att dels med, dels utan Eders Kung]. Maj:ts tillstånd

dessa funktionärer beklädts med åtals- och häktningsrätt, några med

bägge dessa befogenheter, andra med endera af dem. Flertalet s. k.

polisuppsyningsmän hafva dock annan ringare befogenhet, merendels

måhända jämnställd med fjärdingsmännens. Med länsmans befogenhet

verkade sålunda år 1905 i skilda län 15 särskildt förordnade polismän,

med åtals- och häktningsrätt 20, med endast åtalsrätt 10, med häktningsrätt

43 samt med annan ringare befogenhet 397. I rikets köpingar

finnes ordinarie polis anställd, vanligen med titel af polisuppsyningsmän.

Såsom i en inom civildepartementet utaf sekreteraren

Hj. von Sjufow år 1907 utarbetad redogörelse anmärkts, har Kungl.

Maj:t åtminstone efter år 1864 föreskrifvit för köpingar, som nybildats,

att det skulle åligga den nya köpingen att bekosta skälig

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

181

aflöning åt en polisuppsyningsman, hvilken, antagen af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, »har att under åtnjutande af det skydd, som tillkommer

länsman eller stadsfiskal, handhafva köpingens säkerhets- och

ordningspolis, åtala där timade brott och förseelser af den art-, att

allmän åklagare äger dem beifra, samt för öfrigt i alla ärenden, hvilka

angå köpingens befolkning, fullgöra de bestyr, som på landet åligga

fjärdingsman», dels ock att, om och när anställandet af en eller fleia

polisbetjänte till uppsyningsmannens biträde funnes erforderligt, bekosta

jämväl sådant biträde.

Hvem som skall vara allmän åklagare, finnes, hvad städerna angår,

uttryckligen bestämdt genom nadiga instruktionen för stadsfiskaler den

12 oktober 1894; för landet däremot saknas annan föreskrift i ämnet

än nådiga instruktionen för kronofogdarne den 10 oktober 1855, § 4,

hvarest säges, att, om sådana öfverträdelser af lag och allmänna stadganden

upptäckas, som tillhöra allmän åklagares handläggning, kronofogde

skall antingen själf eller genom underlydande länsmän ombesörja

deras lagliga beifrande. Likartad bestämmelse förekommer i länsmansinstruktionen

af samma dag, hvarigenom länsmannen ålägges att »vidtaga

de laga åtgärder», som påkallas däraf, att nyssnämnda fall inträffa.

I afseende på häktningsbefogenhetens utöfning innehåller allmänna

lagen som bekant stadgande i 19 § förordningen om strafflagens

införande den 16 februari 1864, så lydande: »Konungens befallningshafvande

i länet, så ock borgmästare och råd i stad, äge förordna om

häkte å viss person, som för brott misstänkt hålles--; hafve ock

kronofogde eller länsman å landet och stadsfiskal i stad makt att, på

eget ansvar, sådan person häkta eller häkta låta. — Hvad om Konungens

befallningshafvande eller borgmästare och råd här sagdt är, gälle äfven

om magistratens ordförande, sa ock om polisämbetsman, där sådan föt

viss stad eller ort särskilda förordnad finness. Hvem som skall lämna

dylikt förordnande, är däremot ej utsagdt.

I öfverensstämmelse -med hvad Kungl. Maj:t, enligt hvad ofvan

erinrats, plägat stadga för orter, hvilka undfå köpingsrättigheter,

synes mig dock Eders Kungl. Maj:ts föreskrift böra inhämtas för det

fall, att eljest på landet behof uppstår att åt viss polisman inrymma

åtals- och häktningsrätt. Det lärer nämligen, såsom ofvan. antydts,

icke vara med god ordning öfverensstämmande, att i vissa fall

Kungl. Maj:t, i andra åter Kungl. Maj:ts befallningshafvande utfärdar

erforderligt bemyndigande i berörda hänseende. Såväl ur allmänhetens

som

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kostnads
frågan.

Statsutskottets Utlåtande N:o DO.

Hvad därefter beträffar fragan om lämplig'' benämning’ å de befattmngshafvare,

som vid sidan af kronofogdar och länsmän handhafva

landsbygdens säkerhets- och ordningspolis, har jag ansett det ingalunda

oviktigt, att benämningen anpassas efter uppgiften, och att, då

denna egentligen sönderfaller i två, den ena med åtals- och häktningsrätt,

den andra utan dylik befogenhet, benämningarna böra blifva tvänne.

iiteln polisuppsyningsman är visserligen i vårt land både gammal och

vidt utbredd; men dels är den i sin nuvarande användning tvetydig, i

det att den på en del platser betecknar den större befogenheten att

häkta och åtala, hvarom nyss är sagd!, å andra åter endast vanlig

patrullerings- eller konstapeltjänst. Ordet »länsman» är benämning

på^en tjänsteman med många olikartade uppgifter; och då de nu

ifrågavarande^ personerna icke utom polisväsendet handlägga en länsmans

göromål, lärer denna titel ej vara passande för särskilda för

landsbygden anställda polismän. Med anslutning därför i viss mån

till sekreteraren von Sydows ofvan relaterade förslag har jag därför

funnit benämningen poliskommissarie tillfredsställande för de särskilda

polismän å landsbygden, äfven köpingarna, hvilka beklädas med

befogenhet att åtala i egenskap af allmänna åklagare och att häkta.

I denna mening’ lärer benämningen flerstädes utomlands användas så i

städerna som å landet; och det torde ej kunna nekas, att densamma

både hindrar förväxling med den urgamla benämningen länsman och

tillika angifver tjänsteinnehafvarens med länsmannens likställda vidsträcktare

befogenhet. Nära till hands erbjuder sig då också för mig

att såsom benämning å särskilda landtpoiismän med den inskränkta

befogenhet hufvudsakligen att patrullera och fullgöra en fjärdingsmans

polissyssla föreslå ordet poliskonstapel, som därjämte framför polisuppsyning^!nan

har fördelen att vara kortare. Den passar ock såväl för

gående som ridande polisbetjänte.

\id sidan af kronofogdar och länsmän skulle således å landet kunna

finnas poliskommissarie, länsdetektiv och poliskonstapel, alla benämningarne

visserligen af främmande ursprung, men dock redan införlifvade

med det gängse språkbruket samt signifikativa.

Härefter torde jag få öfvergå till kostnadsfrågan. Från och med

år 1903 har anslaget till landtpolisväsendet, varit uppdeladt. i två skilda

belopp, ett för aflönande och underhåll af förstärkt polisbevakning å

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

188

landet, ett annat afsedt för gröfre brotts upptäckande och förbrytares

efterspanande.

Det förra upptogs år 1907 till ............................................. kr. 110,000: —

det senare till.......................................................................... » 25,000: —

Kr. 135,000

Ofvan har jag antydt, att jag höll före, det Riksdagen borde medgifva

en ökning af anslaget till förstärkt polisbevakning å landet dels

i syfte att anslaget till orterna verkligen lomme att utgå med hälften

af årskostnaden, dels på det Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utan

afvaktan på erforderlig förhöjning af det starkt anlitade, till fixt belopp

satta statsanslaget, matte blifva i tillfälle att bereda flera platser,

som kunna vara däraf i behof och vilja lämna erforderligt tillskott för

förmånen af särskildt polisskydd. Att någorlunda exakt angifva hvilket

belopp, som härför erfordras, låter sig knappast göra, men jag håller

sannolikt, att då statens bidrag enligt hvad jag ofvan visat, merendels

betydligt understigit hvad detsamma efter eu proportion af 50 procent

bort utgöra, man antagligen bör nu räkna med en höjning af 40,000

kronor.

Ännu större svårighet möter vid att beräkna kostnaden för anställandet

af länsdetektiver, dels därför att man ännu ej vet, i hvilka

landsorter dessa polismän kunna komma att med landstingsbidrag eller

eljest blifva engagerade, dels ock af den orsak, att arfvodesbeloppet

sannolikt kommer att växla på olika orter. Att döma af den aflöning,

städerna nu bestå sina öfverkonstaplar och detektiver, vill det dock

synas, som om arfvodet för en detektivpolis knappast kan sättas under

2.000 kronor, helst denne funktionär enligt sakens natur icke skäligen

kan påräkna en fastare anställning, utan, med risken att kunna för

olämplighet när som helst afskedas, måste betinga sig ett relativt högt

arfvode. Härtill komma de växlande utgifterna för hans dagtraktamente.

under resor och för öfriga af tjänstgöringen föranledda kostnader.

Men jag föreställer mig, att hela årskostnaden för en länsdektiv —- som år 1901 i Malmöhus län var endast 3,076 kronor 95 öre, — skall

uppgå till i medeltal 5,000 kronor, hvaraf på statsverket skulle falla

hälften med 2,500 kronor. Antar man så, att det första året 8 länsdetektiver

tillsättas, skulle alltså kostnaden belöpa sig för staten till

20.000 kronor. Någon ersättning från den stad, där länsdetektiven

stationerats, för de tider då han, fri från resor å landsbygden, borde

vid stationen tjänstgöra, torde ej böra ifrågasättas, utan lärer stadens

förmån däraf uppvägas af den kontroll öfver länsdetektiven, hvarom

aftal med polischefen bör träffas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.184

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Enahanda svårighet inträffar vid uppgörande af kostnadsförslag för

ridande polis. Ett underlag för beräkning af årliga kostnaden för en

station om 2 ryttare med tre hästar har man dock i landtpoliskommitténs

uppgifter därom för rikets två sydligaste provinser. Denna beräkning

lyder så:

o

T>Ärligt underhåll:

karlens arfvode 1,000: — å ............................................................. 1,200: —

beklädnadsbidrag .................................................................................. 150: —

andel (för eu häst) i stallhyra, foder och underhåll, försäkring,

hästskötare, veterinär m. m........................................... 900: —

för underhåll och nyanskaffning af munderingspersedlar......... 50: —

andel i arfvode åt en förman ....................................... ........ 100: —

Kr. 2,400: —

eller för en station om 2 ryttare med hästar ................. kr. 4,800: —

hvartill kommer årliga kostnaden för reservhäst». Man torde sålunda

få beräkna den årliga kostnaden för en station med 2 ryttare och 3

hästar på följande sätt:

enligt det förestående.................................................................. kr. 4,800: —

en reservhästs underhåll m. in................................................. » 900: —

nyanskaffning af hästar, medeltalsberäkning........................... » 300: —

för stegrad kostnad, som torde uppkommit efter år 1901,

då förestående öfverslag gjordes...................................... )) 400: —

Kr. 6,400: —

hvaraf skulle på statsverket belöpa ....................................... kr. 3,200: —

eller förslagsvis för 10 stationer.......................................... )) 32,000: —

Slutligen öfvergår jag till en förslagsberäkning för det reservpolisskydd

för utomordentliga tillfällen, som jag enligt det förestående

tänkt mig böra riket beredas genom aftal med de städer, där polisorganisationen

anses vara på ett tillfredsställande sätt ordnad. Det kontraherade

manskapets numerär torde till en början kunna sättas till vid

pass 150 man. Med hänsyn till vederbörande städers behof att anställa

reservkarlar i stället för det stammanskap, som kan utkommenderas i

statstjänst, lärer en årlig ersättning af förslagsvis 500 kronor för hvarje

af staten betingad karl böra till staden utgå, oberoende af om hans tjänst

något år tages i anspråk eller icke. Härför erfordras således 75,000

kronor, men staten har därjämte att under eventuell kommendering

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

185

bestrida manskapets jämte nödigt underbefäls aflöning’ med skälig förböjning,

dess transport, inhysning och förplägnad, skadestånd m. m.,

som i blifvande kontrakt lärer inrymmas. Afsättes för transport och

förplägnad m. m. ett belopp af 38,000 kronor, torde årsanslaget i öfrigt

icke höra bestämmas lägre än till 100,000 kronor, hvaraf ock torde

kunna utgå arfvode till den polistjänstemän, som kan blifva till departementschefens

biträde anställd i och för ordnande af dessa ärenden.

Emedan slutligen Kungl. Maj:t ej bör sakna medel i sin hand till

extra åtgärder för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande

särskildt i de landsändar, där detektiv polis ej hunnit anställas,

har jag ansett, att 10,000 kronor böra för detta ändamål i beräkningen

ingå; hvaremot under förutsättning af bifall till nu nämnda anslagskraf

det hittills för förstärkt polisbevakning å landet samt för gröfre brotts

upptäckande i riksstaten uppförda extra anslag af tillhopa 135,000

kronor torde kunna utgå.

Ett sammandrag af ofvan gjorda beräkningar får följande innehåll:

för förstärkt ordningspolis i allmänhet å landsbygden kronor 150,000: —

för till denna kategori hörande beriden polis, förslagsvis

år 1909 vid 10 stationer om 2 ryttare

och 3 hästar .......................... » 32,000: —

för likaledes förslagsvis antagna 8 detektivstationer » 20,000: —

till åtgärder i öfrigt för gröfre brotts upptäckande

och förbrytares efterspanande.................................... » 10,000: —

för föreslagna aftal med städer om cirka 150 man reservpolismanskap

med underbefäl m. m................... )) 100,000: —

för transport och underhåll däraf m. m. vid eventuellt

anlitande ............................................................................ » 38,000: —

Kronor 350,000: —

Att denna beräkning är låg, lärer vid ett uppmärksamt öfvervägande

nogsamt framgå; men jag har trott, att man för år 1909,

då polisorganisationen borde enligt nu antydda grunder komma till

stånd, kunde stanna vid nämnda anslagsbelopp desto hellre, som det

torde utan svårighet inses, att anslagsbeloppet, med hänsyn till de

skilda posternas natur, åtminstone till en början bör äga karaktären af

ett förslagsanslag. Att första året, innan ännu orternas intresse af att

i fullt organiserad samverkan med staten tillförsäkra sig ett kraftigare

polisskydd blifvit utrönt, fixt bestämma anslaget, har jag icke ansett

Bill. till Biksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

tillrådligt; men det är sannolikt, att anslaget framdeles, därest organisationen

befinnes verksam och praktisk, kan fixeras, äfven om detsamma

i sådant fall måste sättas högre än nu föreslaget blifvit.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag tillstyrka, att Eders

Kungi. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1909

ställa till Kung]. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 350,000 kronor

att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på

landet, där sådan kan af förhållandena påkallas under medgifvande

tillika, dels att af detta anslag ett belopp af 10,000 kronor må i län,

där län sdetektiv ej anställts, användas till åtgärder i särskilda fall för

gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande,

dels och att Kungl. Maj:t må af anslaget använda lämpligt belopp till

årsarfvode åt en polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet

biträda ej mindre vid uppläggning och förande af register öfver

den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers poliskårer ställas

till länsstyrelsernas förfogande för beredande af polisskydd vid oroligheter

å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet åt

frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.

Såsom villkor för erhållande af bidrag från det sålunda ifrågasatta

polisanslaget torde böra stadgas:

att bidrag till aflönande af poliskommissarie och poliskonstapel å

landet må med hälften af därför belöpande kostnad tilldelas företrädesvis

kommuner, hvilka vilja själfva lämna motsvarande tillskott, eller

där landsting eller enskilda äro villiga att för ändamålet bidraga; att

undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet

af förstärkt polisuppsikt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande

af kostnaderna därför icke kan erhållas; äfvensom att i de fall, då

extra polisbiträde påkallas vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar

eller dylikt, bidrag från polisanslaget ej utan oafvisligaste behof må

lämnas, därest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp

deltaga;

att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom

landstings anslag helt och hållet bekostas första uppsättningen af ridande

polis med minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar jämte

mundering samt uniform och beväpning för två ryttare, bidrag till framtida

uppehållande af sådan polis må årligen, så länge stationen vederbörligen

uppehälles, och mot det att orten förskjuter härför erforderlig

årskostnad, åtnjutas af statsmedel med hälften af därför belöpande

kostnad, däruti inberäknad nyanskaffning af såväl hästar som mundering

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

187

och uniformspersedlar, allt enligt af Kungl. Majtts befallningshafvande

vederbörligen granskad och godkänd räkning samt under villkor därjämte,

att dessa ridande poliskonstaplar ställas under uppsikt, kontroll och förmanskap

af en utaf länsstyrelsen särskildt förordnad polisman;

att då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt

anvisa nödigt befunnet anslag för anställande af en länsdetektiv,

samt härför erforderliga medel inom orten förskjutas, bidrag till länsdetektivs

aflöning och öfriga utgifter för hans verksamhet må, efter för

hvarje år afslutad och af vederbörlig myndighet granskad och godkänd

räkning, utgå af därför anvisade statsmedel med hälften af ortens

kostnader för sådan detektivs verksamhet;

skolande Kungl. Maj:ts befallningshafvande i län, för hvilket länsdetektiv

icke blifvit förordnad, äga att i förekommande fall, när sådant

pröfvas oundgängligt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om särskildt

bidrag utaf det för gröfre brotts upptäckande och förbrytares efterspanande

anvisade anslag.

Öfvergångsförhållanden.

I afseende å den ordinarie personalen har sålunda föreslagits:

dels indragning af:

24 landträntmästare änster,

2 vaktmästartjänster, en i Uppsala län och en i Jönköpings län,

II kronofogdetjänster utan inberäkning af den kronofogdetjänst

på Öland, om hvars indragning beslut tidigare fattats, som

ännu icke gått i verkställighet,

11 häradsskrifvartjänster, likaledes utan inberäkning af den häradsskrifvartjänst

på Öland, om hvars indragning beslut tidigare

fattats, som ännu icke gått i verkställighet, samt

30 länsmanstjänster,

dels nyinrättande af:

18 länsnotarietjänster,

4 länsbokhållare''änster,

Öfver gångaförhållanden.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

14 landskanslist- och landskontorist^''änster,

1 vaktmästartjänst,

2 kronofogdetjänster,

2 häradsskrifvartjänster,

1 länsmanstjänst.

1 fråga om landträntmästartjänsterna är att märka, att innehafvare

af sådan tjänst är, enligt de i nådiga kungörelsen den 22 juni 1883

intagna aflöningsvillkor underkastad »den vidsträktare tjänstgöringsskyldighet

och jämkning i åligganden, som vid en förändrad organisation

af uppbörds- och utgiftsväsendet inom länen eller eljest i allmänhet

kan varda stadgad, så ock att lämna det biträde vid göromålen å

landskontoret, som kan varda honom genom i vederbörlig ordning utfärdad

instruktion ålagdt». Då efter omorganisationen en stor del af

de nuvarande landtränterigöromålen kommer att öfverflyttas på landskontoret

och då landträntmästaren på grund af nyss anförda stadganden

kan åläggas att biträda med länsbokhållar- och andra landskontorsgöromål,

så torde i händelse af bifall till förslaget de ordinarie landträntmästare,

som kvarstå vid den tid, då organisationsförändringen

träder i kraft, få bibehålla dem nu tillförsäkrade titel och aflöningsförmåner

men åläggas tjänstgöringsskyldighet å landskontoret. De

medel, som till landträntmästarnes aflöning erfordras, torde böra anvisas

å öfvergångsstat.

T händelse beslut fattas om minskning af fögderipersonalen, böra

å öfvergångsstat medel till aflöningar åt det antal kronofogdar, häradsskrifvare

och länsmän, hvilkas befattningar skola, i mån af den nya

organisationens genomförande, indragas, anvisas till samma belopp, som

för motsvarande från den nya lönestaten aflönade tjänster.

Beträffande de aflöningsbelopp, som sålunda skulle komma att uppföras

på öfvergångsstat, är att märka, att desamma skulle afse blott

begynnelseaflöningarna för vederbörande. Alderstillägg till befattningshafvande

å öfvergångsstat torde liksom till de å den nya lönestaten

uppförda böra utgå från det under sjätte hufvudtiteln anvisade gemensamma

förslagsanslaget för ålderstillägg.

Det kan äfven komma att inträffa, att befattningshafvare vid landsstaten,

för hvilken plats finnes å den nya staten, vägrar ingå därpå och

icke kan lagligen därtill förbindas. Det låter sig emellertid icke på

förhand beräknas, till hvilket belopp medel af sådan anledning kunna

behöfva anvisas å öfvergångsstat.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

189

För de länsmän, som innehafva boställen, torde i fråga om afdrag

å aflöning för boställsafkomsten m. m. böra fortfarande tillämpas nu

gällande bestämmelser.»

Kostnaderna för den af departementschefen föreslagna lönereglering

och omorganisation framginge af följande

»Kostnadsberäkning.

Lön.

Tjänst- görings- pennin-''

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

1

Ordinarie anslag.

Enligt aflöningsstaten..............

» öfvergångsstaten............

Anslag till extra länsnotarie!- m.fl.

1,865,000

159,800

1,073,950

85,600

29,625

400

319,250

12,600

3,287,825

258,400

.

samt vikariatsersättning vid

länsstyrelserna, reservations- anslag................................

193,000

Summa

2,024,800

1,159,550

30,025

331,850

3,739,225

Extra ordinarie anslag.

Till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lapparne i Norge,

till lappfogdar m. fl...............................................................

Till aflöning ocli underhåll af särskild polisstyrka på landet samt för

gröfre brotts upptäckande m. m...............................................

20,500

350,000

Summa S:arum kr.

4,109,725

Motsvarande anslag utgöra nu:

på ordinarie stat, efter afdrag för landshöfdingarnas

aflöning..........................................................

....... 2,420,850

—

på extra stat ....................................................

''

■

....... 159,300

2,580,150

Skillnad kr.

1,529,575

Om därifrån dragés övergångsstatens slutsumma.....

258,400

erhållas.............................................................

................. kr.

1,271,175

j som alltså utgöra den efter organisationens genomförande uppstående

ökningen.»

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Utskottets

yttrande.

Herr Zetterstrands

motion
-

I. Länsstyrelserna,

Såsom. ofvan nämnts liar herr Zetterstrand föreslagit, att såväl Stockholms

länsstyrelse som lämpligt antal af de under samma styrelse lydande

tjänstemän måtte sättas på extra stat. Till stöd för framställningen

har motionären framhållit, hurusom det gifvetvis endast vore en

tidsfråga, när Stockholms omgifningar komme att i administrativt hänseende

sammanslås med staden, samt att det därefter blefve än

oegentligare än . nu att bibehålla ett Stockholms län, bestående af två

från hvarandra skilda delar, af hvilka Upplandsdelen helt naturligt borde

sammanslås med Uppsala och Södermandsdelen med Södermanlands län.

Frågan om Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet

har vid flere föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning,

senast år 1904, då Andra Kammaren på samme motionärs förslag, efter

afstyrkande af sitt tillfälliga utskott n:o 4, för sin del beslöt skrifvelse

till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till Stockholms läns uppdelning

mellan Uppsala och Södermanlands län samt indragning af förstnämnda

länsstyrelse. Då emellertid Första Kammaren biföll sitt tillfälliga

utskotts n:r 2 gjorda afstyrkande af motionen, förföll densamma. I afseende

å den af motionären vidrörda frågan om införlifvande i administrativt

hänseende med Stockholms stad af dess omgifningar har utskottet

inhämtat, att för närvarande pågå af staden inledda underhandlingar

mellan staden å ena sidan samt Brännkyrka, Bromma med Sundbybergs

köping, Solna, Nacka och Lidingö socknar å andra sidan angående

de villkor, hvarunder berörda kommuner må vara villiga att inkorporeras

med staden. Då utskottet anser sig kunna antaga, att en dylik åtgärd

inom en ej allt för aflägsen framtid kommer att vidtagas och Stockholms

länsstyrelse, vid det förhållande att ifrågavarande kommuner vid 1906

års slut hade en folkmängd af omkring 40,000 personer, sålunda vinna

eu väsentlig lättnad i sin arbetsbörda, finner utskottet härutinnan ett

talande skäl för att frågan om Stockholms läns indragning ånyo upptages

till pröfning. Då förslag härom ej föreligger, vill utskottet endast

uttala sin förväntan, att denna fråga må varda föremål för Kungl. Maj:ts

utredning och anser sig emellertid utskottet, för att icke genom fastställande

af nya förhöjda löner på ordinarie stat, hinder må läggas för

genomförande af det Kungl. Maj:ts förslag i nu angifven riktning, som

må kunna förväntas, böra på det sätt biträda motionen, att utskottet

föreslår, att de nu utgående lönerna för tjänstemännen vid Stockholms

länsstyrelse uppföras till oförändrade belopp på ordinarie stat, under det

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

191

att de löneförhöjningar för samma tjänstemän, hvarom utskottet här

nedan gör framställning beviljas å extra stat.

Kungl. Maj:ts förslag om indragning af landträntmästare''änsterna

och öfverflyttning på riksbanken af länsstyrelsernas kassasörelse samt

på statskontoret af deras bestyr med tillhandahållandet af stämpelpapper,

anser sig utskottet icke böra afstyrka. Utskottet är visserligen icke

af hvad därom i ärendet förekommit öfvertygadt om att, sedan de förstärkningar

i länsstyrelsernas, riksbankens och statskontorets arbetskrafter,

som lära få antagas blifva en följd af ifrågavarande tjänsters

indragning, kommit till stånd, någon mera afsevärd besparing för statsverket

kommer att vinnas. Däremot håller utskottet före, att genom

den föreslagna nya anordningen af länsstyrelsernas kassarörelse en väsentlig

fördel i afseende å tidsbesparing och minskad omgång för allmänheten

kommer att vinnas, särskildt beträffande länsstyrelsernas utbetalningar,

hvilka äro afsedda att bestridas genom å riksbanken utställda

checker. Det lärer nämligen få antagas, att under numera rådande

affärs- och penningförhållanden någon svårighet, icke i allmänhet

skall yppa sig att äfven å landsbygden mot en dylik check erhålla

kontanta penningar. Vid sådant förhållande har utskottet, som icke

förbiser, att, vid inarbetande af det nya systemet i nu tillämpade

former för länsstyrelsernas bokföring och kontrollen därå en eller

annan svårighet torde komma att yppa sig, likväl velat förorda förslaget.

Såsom af Kungl. Maj:ts proposition framgår har, för beredande åt

vederbörande tjänstemän af aflöningar, som till beloppet såvidt möjligt

stå i skälig proportion till det inom de olika länen olika betungande

arbetet, länen, på sätt för närvarande äger rum, indelats i tre med

hänsyn till folkmängden bestämda klasser, därvid Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län med hvardera öfver 300,000 invånare hänföras

till första klassen, Västmanlands, Blekinge, Hallands, Uppsala, Jämtlands

och Gottlands med hvardera under 150,000 invånare till tredje

klassen samt de öfriga länen med ett invånareantal växlande mellan

300,000 och 150,000 till andra klassen.

I sin ofvanberörda motion, n:o 263, har herr Widén, såsom nämnts,

föreslagit, att Riksdagen måtte antingen borttaga den emellan länen

föreslagna och för närvarande bestående klassindelningen i afseende

å tjänstgöringspenningarne till landssekreterare-, landskamrerare-,

länsnotarie- och länsbokhållarebefattningarne, möjligtvis med undantag

för landssekreterare och landskamrerare i de två folkrikaste länen, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, eller ock i detta afseende uppflytta

Landträntmästartjänsternas

indragning.

Aflöningarne.

Indelning af

länen i

klasser.

Herr Widéns

motion.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Aflöningsbe
loppen.

Jämtlands län till likhet med de län, som nu äro föreslagna att sättas

i andra klassen.

Utskottet har i likhet med Kungl. Magt och i motsats till motionären

anstöt, att, hvad landssekreterare- och landskamreraretjänsterna beträffar,

billighet och rättvisa kräfva, att aflöningarne för dessa tjänster,

växla i förhållande till tyngden af den arbetsbörda, som kan antagas

vara med dem i de olika länen förenad. Då det i hvarje län finnes

allenast en tjänst af hvardera slaget, lärer det nämligen icke låta sig

förneka, att arbetet och ansvaret hvila tyngre på de ifrågavarande

tjänstemännen i de större länen än i de mindre och att därför aflöningen

i de förra länen bör vara högre än i de senare. Beträffande sättet för

länens indelning i nu förevarande hänseende, torde såsom af departementschefen

framhållits, folkmängden vara den beräkningsgrund, som

i allmänhet gifver det tillförlitligaste resultatet. Utskottet vill härmed

icke hafva förnekat, att, på sätt af motionären påpekats, fall kunna förefinnas,

där arbetsbördan i ett till folkmängden större län icke är så betungande

som i ett mindre, exempelvis Jämtlands län. Utskottet anser

dock icke tillräckliga skäl föreligga för att endast i afseende å sistnämnda

län göra undantag från den af Kungl. Magt föreslagna indelningsgrunden,

som utskottet oförändrad biträder. Emellertid har utskottet

funnit de föreslagna benämningarne »första», »andra» och »tredje

klassens» län mindre lämpliga, hvadan i nedan intagna förslag till stat

dessa rubriker uteslutits.

Beträffande däremot länsnotarie- och länsbokhållare^ änsterna är utskottet

i hufvudsak ense med motionären härutinnan, att någon efter

länens storlek beräknad skillnad i aflöningsförmånerna för dessa tjänster

icke torde vara behöflig eller ens lämplig, vid det förhållande att- i de

större länen arbetsbördan genom anställande af ett större antal tjänstemän

i ifrågavarande grader kan antagas blifva i motsvarande mån lättad.

Ett undantag från denna regel anser utskottet emellertid böra göras beträffande

de två största länen, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,

hvilkas folkmängd i så betydande grad öfverstiger de öfriga länens, att

man lärer kunna antaga, att arbetet, oaktadt den i dessa län jämförelsevis

stora tjänstemannapersonalen, är något mera betungande än i

andra län. På sätt här nedan inhämtas, gör utskottet därför framställning

om något förhöjda tjänstgöringspenningar för ifrågavarande tjänstemän

i dessa län.

Vidkommande härefter de föreslagna aflöningarnas belopp samt uppdelning

i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg har utskottet, hvad

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JST:o 90.

193

först beträffar landssekreterarne och landskamrerarne ej annat att mot LandssekreteKnngl.

Maj:ts förslag erinra, än att, då utskottet icke''är öfvertygadt om r“*°^“d8‘

att städerna Malmö och Göteborg skäligen kunna anses i afseende å

höga lefnadskostnader intaga en sådan särställning, att däraf betingas

deras hänförande i aflöningshänseende till en särskild dyrhétsklass med

ortstillägg för där placerade landsstatst] änstemän, utskottet ansett, att

sådant tillägg icke bör utgå, hvadan utskottet, såsom framgår af här

nedan intagna förslag till stat, ur denna uteslutit ortstillägget ej endast

för landssekreteraren och landskamreraren utan äfven för öfrige tjänstemän

och betjente hos länsstyrelserna i berörda städer.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala den önskan, att

frågan om sportler, som tillfalla tjänstemän vid utförande af förrättning,

som ingår i hans tjänsteutöfning, må blifva föremål för utredning i syfte

att de, där så ske kan, må antingen indragas till statsverket eller upphöra

att utgå.

Beträffande länsnotarierna och länsbokhållarne har utskottet, i enlig- Län snotarier

het med hvad här ofvan vid behandlingen af frågan om länens klass- oc\ ,^okindelning

uttalats, ansett sig höra biträda Kungl. Maj:ts förslag angående

högre aflöning för dessa tjänstemän i Malmö och Göteborg än i öfriga

residensstäder, och föreslår i enlighet härmed tjänstgöringspenningarnes

bestämmande till 1,600 kronor. Det för ifrågavarande städer beräknade

ortstillägget 150 kronor anser utskottet, såsom ofvan uttalats, icke böra

utgå. Tjänstemännen af ifrågavarande klass i öfriga residensstäder har

utskottet'', jämväl i enlighet med sitt i denna fråga förut gjorda uttalande,

upptagit med för alla lika aflöningar, därvid utskottet ansett tjänstgöringspenningarne

kunna skäligen bestämmas till 1,400 kronor. I öfrigt

har utskottet intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag, vare sig i afseende

å de nu förevarande tjänstemännens eller beträffande andre och

tredje länsnotariernas och länsbokhållarnes antal och aflöning.

De för landskanslisterna och landskontoristerna af Kungl. Maj:t

föreslagna aflöningarna hafva icke gifvit utskottet anledning till annan

erinran, än att ortstilläggen i Malmö och Göteborg, såsom ofvan nämnts,

uteslutits.

Landskans - lister och

1andskontorister.

Kungl. Maj:ts förslag i afseende å de hos länsstyrelserna anställde vaktmästame.

vaktmästarne har utskottet ansett sig böra förorda med den ändring

att, i enlighet med hvad ofvan uttalats, ortstilläggen i Malmö och Göteborg

ur staten uteslutits.

Bil,, till Riksd. Prof. 1908. 4 Afd. 1 Samt. 58 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Anslag till

arfvode åt

extra länsnotarier

m. m.

Herr Lindbergs

m. fl.

samt herr

Magnussons

m. fl.

motioner.

Beträflande deri äskade förhöjningen till 193,000 kronor af anslaget

till arfvode åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna

samt vikariatsersättning under semester för därtill berättigade

tjänstemän, för närvarande utgående med ett belopp af 150,000 kronor,

har utskottet funnit den i ärendet förebragta utredningen gifva vid handen,

att förhöjningen, oaktadt den nu föreslagna ökningen i antalet underordnade

ordinarie tjänstemän vid länsstyrelserna, är af behofvet påkallad,

och har utskottet alltså intet att mot densamma erinra.

Af hvad nu anförts framgår, att utskottet icke kan biträda herr

Magnussons m. fl. samt herr Lindbergs in. fl. ofvanberörda motioner i

hvad de afse de till länsstyrelserna utgående anslag.

I likhet med hvad vid åtskilliga föregående löneregleringar ägt rum

anser utskottet att såsom villkor för tillämpning af nedan intagna förslag

till lönestat bör uppställas skyldighet för länsstyrelsernas tjänstemän

och betjänte att vara närvarande å tjänsterummet minst 6 timmar

hvarje söckendag.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj :ts förevarande

proposition och herrar Zetterstrands och Widéns

ofvanberörda motioner samt med utslag''å herr Magnussons

in. fl. och herr Lindbergs m. fl. omförmälda motioner

i hvad de afse länsstyrelserna, må

a) medgifva, att länsstyrelsernas kassarörelse skall

från den 1 januari 1909 öfverflyttas på riksbankens

skilda kontor i residensstäderna, samt att Kungl. Maj:t,

efter öfverenskommelse med fullmäktige i riksbanken,

må meddela de bestämmelser, som i afseende härå må

finnas erforderliga;

b) att godkänna följande aflöningsstat för tjänstemän

och betjänte vid länsstyrelserna att tillämpas från

och med år 1909:

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

195

Aflöningsstat.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

Orts-

tillägg.

Summa

kr.

Anmärkningar.

gar.

Landssekreterare och lands-

kamrerare:

i Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län:

1 tjänsteman ........................

5.000

2,900

—

7,900

3 tjänstemän .......................

i Östergötlands, Jönköpings, Kal-

15,000

8,700

—

23,700

mar, Kristianstads, Äljsborgs,

Skaraborgs, Värmlands, Öre- bro, Kopparbergs, Gäfleborgs,

Vlister norrlands, Söderman- lands, Kronobergs, Väster- bottens och Norrbottens län:

1 tjänsteman (Umeå och Luleå)

5,000

2,500

300

7,800

3 tjänstemän » » »

1 tjänsteman (öfriga residens-

15,000

7,500

900

23,400

städer) ............

5,000

2,500

—

7,500

25 tjänstemän (öfriga residens-

städer) ............

125,000

62,500

—

187,500

.Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kr.

| i Uppsala, Blekinge, Gottlands

Hallands, Västmanlands och

Jämtlands län:

1 tjänsteman (Östersund)........

5,000

2,100

300

7,400

1''

j 1 )) » ........

5,000

2,100

300

7,400

1 1 it (öfriga residens-

städer) ............

5,000

2,100

—

7,100

9 tjänstemän (öfriga residens-

städer) ............

45,000

18,900

—

63,900

i Stockholms lön:

1 tjänsteman........................

4,400

2,000

—

6,400

•

1 ». ........................

4,400

2,000

—

6,400

Transport

—

—

—

356,400

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Tjänst-

Summa

Lön.

görings-

Orts-

Anmärkningar.

pennin-

tillägg.

kr.

gar.

■

Transport

—

—

—

356,400

Länsnotarier och läns-

bokhållare:

i Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län:

\ Efter 5 är kan lönen höjas

1 tjänsteman........................

2,200

1,600

—

3,800

1 med 500 kr. och efter

8 tjänstemän........................

6,600

4,800

—

11,400

[ ytterligare 5 år med lika- | ledes 500 kr.

i Stockholms län:

1 tjänsteman........................

1,500

1,000

—

2,500

(Efter tio år kan lönen liöjas

1 » ........................

1,500

1,000

—

2,500

i med 500 kronor.

i öfriga län:

1 tjänsteman (Östersund, Umeå

eller Luleå)......

2,200

1,400

150

3,750

5 tjänstemän (Östersund, Umeå

och Luleå)......

11,000

7,000

750

18,750

1 tjänsteman (öfriga residens-

städer).............

2,200

1,400

—

3,600

Efter fem år kan lönen höjas

35 tjänstemän (öfriga residens-

med 500 kr. och efter

ytterligare 5 år med lika- ledes 500 kr.

städer).............

77,000

49.000

—

126,000

2:dra och 3:dje länsnotarier

och länsbokhållare:

1 tjänsteman........................

2,000

1.200

—

3,200

20 tjänstemän........................

40,000

24,000

—

64,000

Landskanslister och lands-

kontorister:

1 tjänsteman (Stockholm).......

700

500

—

1,200

1 Efter 10 år kan lönen höjas

3 tjänstemän » .......

2,100

1.500

—

3,600

J med 500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas1

1 tjänsteman (Östersund, Umea

med 300 kr., efter ytter-

eller Luleå).........

1,200

800

100

2.100

ligare 5 år med likaledes

11 tjänstemän (Östersund, Umeå

300 kr. och efter ytter- ligare 5 år med likaledes

och Luleå).........

13.200

8.800

1,100

23,100

300 kr.

Transport

—

-

—

625,900

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

197

•

Tjänst-

Summa

kr.

Lön.

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Anmärkningar.

Transport

1 tjänsteman (öfriga residens-

—

—

—

625,900

Efter 5 år kan lönen höjas

städer).............

91 tjänstemän (öfriga residens-

1,200

800

“

2,000

iv.jJ 300 kr., eftor ytter- ligare 5 år med likaledes!

300 kr. och efter ytter-

| städer).............

109,200

72,800

—

182,000

ligare 5 år med likaledes

300 kr.

Vaktmästare:

1 vaktmästare (Stockholm)......

500

300

—

800

(.Efter 10 år kan lönen höjas

1 » » ......

500

300

—

800

1 med 100 kronor.

1 » (Östersund, Umeå

eller Luleå)........

700

350

75

1,125

5 » (Östersund, Umeå

och Luleå)........

1 » (öfriga residens-

3,500

1,750

375

5,625

Efter 5 år kan lönen höja

med 100 kronor.

städer)............

700

350

—

1,050

| 40 » (öfriga residens-

städer)............

28,000

14,000

j _

42,000

Summa

—

|

—

861,300

c) besluta, att under ofvanstående aflöningsstat

skall införas följande bestämmelse:

»Denna lönestat träder i kraft den 1 januari 1909,

under förutsättning att Kungl. Maj:t dessförinnan meddelar

föreskrift därom att samtlige ordinarie tjänstemän

och betjänte skola, i den mån ej undantag kunna

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning

medgifvas, vara å tjänsterummet tillstädes minst

sex timmar hvarje söckendag»;

d) godkänna följande öfvergångsstat för landträntmästare

att tillämpas från och med år 1909:

Lön.

Tjänst-

görings-

Summa

■

pennin-

kr.

gar.

20 landträntmästare.....................................................................

50,000

25,600

75,600

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

e) för beredande af tillgång till arfvode åt extra

länsnotarier och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna

samt till vikariatsersättning under semester för

därtill berättigade tjänstemän anvisa på ordinarie stat

ett reservationsanslag af 193,000 kronor med rätt för

Kungl. Maj:t att af detta anslag redan år 1908 använda

15,000 kronor till Ökning af arfvodena åt de extra

biträdena vid de länsstyrelser, där sådan ökning finnes

vara mest behöflig, samt med förklarande att efter

indragning af landträntmästare''änst Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande skall äga att uppbära

samt mot redovisning och med besparing af anslag

från nyssnämnda reservationsanslag, på sätt Kungl.

Maj:t kan finna godt stadga, till extra biträdens aflöning

använda de. den indragna tjänsten tillhörande

provisioner;

f) för beredande dels af tillfällig löneförbättring

åt tjänstemän och betjänte vid Stockhollns länsstyrelse

med följande belopp, nämligen:

för landssekreteraren och landskamreraren hvardera

1,700 kronor, däraf 600 kronor skola anses utgöra

lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor

ortstillägg,

för länsnotarien och länsbokhållare!! hvardera

1,400 kronor, däraf 700 kronor skola anses utgöra lön,

400 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor

ortstillägg,

för en hvar af landskanslisterna och landskontoristerna

1,000 kronor, däraf 500 kronor skola anses

utgöra lön, 300 kronor tjänstgöringspenningar och 200

kronor ortstillägg, samt

för en hvar af vaktmästarne 400 kronor, däraf

200 kronor skola anses utgöra lön, 50 kronor tjänstgöringspenningar

och 150 kronor ortstillägg,

dels och af arfvode åt en andre länsnotarie 3,200

kronor, däraf 2,000 kronor skola anses utgöra lön och

1,200 kronor tjänstgöringspenningar,

på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

tillhopa 14,200 kronor.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

199

II. Fögderiförvalträingen.

A. Kronofogdar och länsmän.

Såsom ofvan nämnts hafva herrar Söderberg i Hobborn, Johansson Herrar

i Aflösa m. fl. samt Magnusson i Tumhult i särskilda motioner gjort Söderbergs,

framställningar om åtgärder för kronofogdetjänsternas indragning samt

i sådant hänseende lämnat åtskilliga antydningar om de olika sätt, på

hvilka motionärerna tänkt sig, att ifrågavarande reform skulle kunna mohonergenomföras.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har förevarande

fråga, hvilken sedan lång tid tillbaka vid flere olika tillfällen varit föremål

för Riksdagens pröfning, vid den nu föreliggande propositionens

förberedande behandling underkastats förnyad utredning, som emellertid

gifvit det resultat, att Kungl. Maj: t icke ansett sig böra för Riksdagen

framlägga förslag i af motionärerna antydd riktning. Då berörda

utredning, som enligt utskottets förmenande måste anses allsidig

och ganska fullständig, i det att ej mindre löneregleringskommittén än

äfven inom civildepartementet särskild! tillkallade sakkunnige haft frågan

under ompröfning, sålunda icke lämnat något stöd för motionärernas

åsikt om lämpligheten af fögderiförvaltningens omorganisation genom

kronofogdetjänsternas indragning, tilltror sig icke utskottet att framlägga

förslag i sådant hänseende.

Beträffande den af Kungl. Maj:t föreslagna förändrade indelningen Fögderierna*

af fögderierna och länsmansdistrikten har utskottet icke funnit något att och länsmansemot

densamma erinra. distriktens m
TT*

n t . delning.

Vidkommande. kronofog dar nes aflöning har utskottet ansett sig böra Aflöningame.

biträda Kungl. Mapts förslag med den ändring att tjänstgöringspenningarna,

1,500 kronor, hvilket belopp synes väl högt tilltaget, föreslås till

allenast 1,400 kronor. Därjämte anser utskottet, att tillräckliga skäl icke

föreligga för införande i aflöningen af det af Kungl. Maj:t föreslagna

rörliga, efter folkmängden i fögderiet beräknade förvaltningsbidraget,

hvadan utskottet icke kan förorda förslaget i denna del.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningen för länsmännen innebär

i det närmaste en fördubbling af den nu utgående lönen. Ehuru således

förhöjningen måste anses synnerligen stor, har utskottet likväl icke, med

hänsyn dels till den nuvarande aflöningens alltför obetydliga belopp, dels

ock till önskvärdheten af att länsmännen genom en fullt tillräcklig aflöning

göras ekonomiskt oberoende af den allmänhet, med hvilken de

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Reseersätt
ningar.

Herr Widéns

motion

n:o 287.

å tjänstens vägnar komma i beröring, velat i hufvudsak förorda Kung!.

Maj:ts förslag. Utskottet anser endast, att själfva lönens föreslagna belopp,

1,500 kronor, bör till minskande af den med tjänsten förenade

pensionen nedsättas till 1,400 kronor.

I afseende å för länsmännen ifrågasatt ersättning för resor, som på

Konungens befallningshafvandes kallelse företagas till och från residensstaden,

för resor i och för ordinarie och extra vägsyner samt för resor

till och från ting, har departementschefen uttalat, att dem borde tillförsäkras

rätt att för dylika resor uppbära resekostnads- och traktamentsersättning

enligt resereglementet. Utskottet, som delar departementschefens

uppfattning om billigheten af att någon ersättning beredes länsmännen

i ifrågavarande hänseende, vill emellertid uttala, att denna ersättning

enligt utskottets förmenande endast bör, i likhet med hvad som äger

mm enligt kung!, kungörelsen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning

till landsstats- m. fl. tjänstemän för en del resor inom

tjänstgöringsdistrikten, utgöras af reseersättning i egentlig mening och

sålunda ej omfatta traktamentsersättning.

Beträffande herr Widéns ofvanberörda motion om vissa ändringar

i kungl. kungörelsen den 17 juni 1904, gående ut på inskränkning i

den kronofogde och länsman enligt denna författning tillkommande rätt

till ersättning för vissa af deras polisverksamhet föranledda tjänsteresor,

kan utskottet visserligen icke biträda motionärens åsikt därom, att ingen

sådan ersättning bör tillkomma kronofogde, men håller däremot före,

att, i likhet med hvad som äger rum enligt kungl. kungörelsen den 22

september 1899, traktamentsersättning för ifrågavarande resor icke bör

utgå. I enlighet härmed och i öfverensstämmelse med hvad utskottet

här ofvan uttalat angående ifrågasatt ersättning till länsman för vissa

tjänsteresor, biträder utskottet motionärens i andra momentet af motionen

framställda alternativa förslag om inskränkning af den länsman enligt

1904 års kungörelse tillkommande rätt till rese- och traktamentsersättning

till allenast reseersättning i egentlig mening. Beträffande motionärens

förslag därom, att den i sistnämnda författning stadgade rätt till ersättning

för särskild utgift, som kronofogde eller länsman måst vidkännas,

måtte angifvas till att omfatta allenast sådan utgift, som för behörigt

verkställande af i författningen omförmäld åtgärd, undersökning eller utredning

varit oundgängligen nödig, har utskottet icke af hvad motionären

därom anfört blifvit öfvertygadt om lämpligheten af en dylik förändring.

Utskottet håller nämligen före, att då uttrycket »oundgängligen» är skäligen

sväfvande, det skulle visa sig omöjligt att åt stadgandet gifva en

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

201

konsekvent tillämpning. Då utskottet därjämte anser, att länsstyrelserna,

till förekommande af missbruk i förevarande hänseende, äfven med nu

gällande bestämmelser böra vara oförhindrade att vägra utbetalning i

fall, då utgift, hvarför ersättning begäres, finnes hafva varit onödig, kan

utskottet icke biträda motionen i denna del.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

II A. att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och herr Widéns ofvanberörda

motion samt med afslag å herrar Söderbergs, Johanssons

m. fl., Magnussons m. fl. och Lindbergs m. fl.

omförmälda motioner, de två sistnämnda i hvad de

afse kronofogdar och länsmän, må

a) godkänna följande aflöningsstat för kronofogdar

och länsmän att gälla från och med år 1909:

Lön.

Tjäll st- göringB- pennin- gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

Kronofogdar:

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens eller

Norrbottens län)

3,200

1,400

200

300

5,100

12 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Norrbottens län)

1 tjänsteman (öfriga län) ......

38,400

3,200

16,800

1,400

2,400

3,600

300

61,200

4,900

Efter 5 år kan. lönen

höjas med 500 kr.

, och efter ytterligare

5 år med likaledes

500 kr.

94 tjänstemän » » ......

300.800

131,600

—

28,200

460,600

länsmän:

1 tjänsteman (Jämtlands, Vä-

sterbottens eller

Norrbottens län)

1,400

1,000

200

300

2,900

67 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Norrbottens län)

1 tjänsteman (öfriga län) ......

93,80C

1,400

67,000

1,000

13,400

20,100

300

194,300

2,700

Efter 5 år kan lönen

höjas med 300 kr.

och efter ytterligare

5 år med likaledes

300 kr.

418 tjänstemän » » ......

585,200

418,000

—

125,400

1,128,600

.

Summa kronor

—

—

—

—

|l,860,300

Bill. till RiJcsd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 53 Haft.

26

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

b) godkänna följande öfvergångsstat för kronofogdar

och länsmän att gälla från och med år 1909:

12 kronofogdar *).....................

Lön.

Tjänst- gö rings- pennin- gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

08,400

42,000

16,800

30,000

400

3,600

9,000

58,800

81,400

SO länsmän ............................

Summa kronor

—

—

_ 1 -

140,200

c) för sin del besluta sådan ändring i kungl.

kungörelsen angående ersättning åt kronofogdar och

länsmän för vissa af deras polisverksamhet föranledda

utgifter äfvensom för telefonafgifter den 14 juni 1904,

att traktamentsersättning för däri omförmälda tjänsteresor

icke skall utgå.

d) besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke den ersättning, som må tillkomma länsmän för

resor, som på Konungens befallningshafvandes kallelse

företagas till och från residensstaden, för resor i och

för ordinarie och extra vägsyner samt för resor till och

från ting, må inskränkas till reseersättning i egentlig

mening och sålunda icke omfatta traktamentsersättning.

B. Häradsskrifvarne.

Kungl. Maj:ts förslag angående häradskrifvarnes aflöning har utskottet

ansett sig böra biträda endast med den förändring, att utskottet

funnit beloppet af det rörliga förvaltningsbidraget, som af Kungl. Maj:t

föreslagits till 150 kronor för hvarje fullt 5,000-tal af folkmängden i tjänstedistriktet,

lämpligen kunna nedsättas till 75 kronor och i följd däraf minskat

det för ändamålet afsedda förslagsanslaget till 56,775 kronor. Utskottet

får alltså hemställa,

*) Inberäknad en tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90■ 203

II B. att Riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition ocli med af slag å lierrar Magnussons in. ti.

och Lindbergs in. fl. ofvanberörda motioner i hvad de

afse häradsskrifvarne, må

a) godkänna följande aflöningsstat för häradsskrifvarne

att tillämpas från och med år 1909

Lön.

Tj änst- görings- pennin- gar.

Orts-

tillägg.

Eörvalt-

nings-

bidrag.

Summa

kr.

Anmärkningar.

1 tjänsteman (Jämtlands, Va-

sterbottens eller

Norrbottens län)

2,200

1,000

200

_

3,400

11 tjänstemän (Jämtlands, Vä- sterbottens och

Norrbottens län)

24,200

11,000

2,200

37,400

Efter 5 år kan lönen

höjas med 500 kr.

> och efter ytterligare

5 år med likaledes

1 tjänsteman (öfriga län)......

2,200

1,000

—

—

3,200

500 kr.

94 tjänstemän » » .....

hvartill lcommer förvaltningsbi-

206,800

94,000

“

300,800

drag med 75 kr. för hvarje

fullt 5,000-tal af folkmängden

i tjänstedistriktet, förslagsvis

56,775

56,775

Summa kronor

—

—

—

—

401,575

b) godkänna följande öfvergångsstat för häradsskrifvarne

att tillämpas från och med år 1909

12 häradsskrifvare *) ...............

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Förvalt-

nings-

hidrag.

Summa

kr.

26,400

12,000

—

—

38,400

hvartill kommer rörligt förvalt- ningsbidrag åt 12 häradsskrif- vare **).

*) inberäkna!! en tjänsteman på Öland, hvars befattning enligt tidigare beslut förklarats skola indragas.

**) hvilket inbegripes i det uti aflöningsstaten för ändamålet upptagna belopp.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Herr

Petréns

motion.

Vid bifall till hvad under afdelningen I och II här ofvan föreslagits

kommer det ordinarie anslaget till landsstaterna i länen kr. 2,739,350: —

hvilket med afdrag för beloppet af landshöfdingarnas

aflöning ............................................................................ » 318,500: —

nu utgör................................................_.................................... kr. 2,420,850: —

däraf 150,000 kr. reservationsanslag, att höjas med » 1,149,525: —

eller till .................................................................................. kr. 3,570,375: —

däraf 193,000 kronor reservationsanslag och 56,775 kronor förslagsanslag.

III. Aflöningsvillkoren.

Såsom nämnts, har herr Petrén i sin ofvanberörda motion väckt

förslag om ändring i de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och bestämmelser

för åtnjutande af de i den nya staten upptagna aflöningsförmånerna,

till förekommande däraf, att en andre eller tredje länsnotarie

eller länsbokhållare, som intjänat ålderstillägg, vid befordran till länsnotarie

eller länsbokhållare till en början kommer i en i aflöningshänseende

sämre ställning än vid sin förutvarande tjänst. Till stöd för

detta förslag har motionären anfört följande:

»Uti Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen, n:o 71, angående lönereglering

för landsstaterna i länen m. in. föreslås antalet ordinarie länsnotarier

till 42, däraf tre i ett län, två i sexton län och en i öfriga

sju län, samt antalet ordinarie länsbokhållare till 28, däraf tre i ett län,

två i två län och en i öfriga tjuguen län.

Såsom aflöningsförmåner föreslås:

a) åt en länsnotarie och en länsbokhållare i hvarje län

lön .................................................................................... kronor

tjänstgörinspenningar.................................................... » 1,600

ortstillägg i vissa residensstäder................................. » 300

två ålderstillägg (efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring).

................................................................... å »

och

b) åt öfriga länsnotarie!’ och länsbokhållare

lön ............................................................................................... kronor 2,000

tjänstgöringspenningar................................................................. » 1,200

två ålderstillägg (efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring)... » 500

2,200

— 1,400

— 150

500

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

205

Uti den i propositionen föreslagna aflöningsstaten äro befattningarna

vid landsstaten inordnade under vissa grupper, däribland en utgöres af

»länsnotarie och länsbokhållare» och en af »2:dra och 3:dje länsnotarie!''

och länsbokhållare)).

Bland de för åtnjutande af de i denna stat upptagna aflöningsförmåner

föreslagna villkor och bestämmelser förekommer följande:

»att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande

af samma tjänst är i stat medgifven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år under

villkor att innehafvaren under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid,

som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller

fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem

år på samma villkor.»

Den affattning, dessa bestämmelser sålunda erhållit, jämförd med

den uppställning, som aflöningsstaten fått, synes föranleda därtill, att

då en 2:dra eller 8:dje länsnotarie eller länsbokhållare, som å innehafvande

tjänst förvärfvat rätt till ålderstillägg, befordras till länsnotarie

eller länsbokhållare, hans aflöningsförmåner kunna komma att

minskas.

Till förebyggande af detta missförhållande synes mig bland aflöningsvillkoren

böra inrymmas en bestämmelse af sådan innebörd, att

aflöningen vid dylik befordran blir åtminstone lika hög, som den varit

före befordringen.

Då ett sådant tillägg, såsom medförande ökad kostnad för statsverket,

måhända ej torde kunna af statsutskottet föreslås, utan att detsamma

påyrkats i af gifven motion, har jag ansett mig böra i förevarande

ordning därom framställa yrkande.

Vid de löneregleringar, som de senare åren varit föremål för

Riksdagens pröfning, hafva i liknande fall olika utvägar anlitats;

och har jag vid sådant förhållande ansett mig böra gifva yrkandet

så vid affattning, att det möjliggör för statsutskottet att föreslå den

form, som för vinnande af det ifrågavarande syftet synes utskottet

tjänligast.

Utskottet, som delar motionärens sålunda uttalade mening angående

den oegentlighet i angifven riktning, som kan föranledas af de af Kungl.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Majt:t föreslagna bestämmelserna angående ifrågavarande tjänstemäns

lönetursrätt, anser, att, till förekommande af det påpekade missförhållandet

och då andre eller tredje länsnotarierna eller länsbokhållarne väl i

allmänhet måste antagas utföra i hufvudsak arbete af enahanda art som länsnotarierna

och länsbokhållarne, bestämmelse bör stadgas därom, att förstnämnda

tjänstemän vid befordran till länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst

skola äga att i afseende å rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig

den tid de innehaft andre eller tredje länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst.

Mot Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande afseende i öfrigt har

utskottet intet att erinra.

Utskottet får alltså hemställa,

III. att Riksdagen må

a) — med undantag för landträntmästarne — godkänna

följande villkor och bestämmelser för åtnjutande

af de under afdelningarne I och II här ofvan upptagna

aflöningsförmåner, nämligen:

att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten

skall vara underkastad såväl den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som

ock den reglering af tjänstgöringsområde, som kan

varda föreskrifven;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke

må förenas annan tjänst å rikets eller Riksdagens stat

och med landssekreterar- eller landskamrerartjänst ej

heller befattning å kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid landsstaten icke

heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt, eller befattning såsom tjänsteman

i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning

af hvad slag som helst, såframt ej, hvad angår

landssekreterare och landskamrerare, Kungl. Maj:t och,

hvad angår innehafvare af annan befattning, Konungens

befallningshafvande, uppå därom gjord framställning

och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka, hinderligt

för tjänstgöringen vid landsstaten, finner uppdraget

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

207

eller tjänstebefattningen kunna få tillsvidare mottagas

och behållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för

den tid, befattningsinnehafvare verkligen tjänstgjort

eller åtnjutit semester, men för den tid, lian eljest

varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den,

som uppehållit befattningen;

att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån

af debetsedelslösen skall tillfalla den, som under

ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet förrättat

debiteringen och utfärdat debetsedlarna, dock att,

därest skilda personer därmed tagit befattning och

öfverenskommelse dem emellan ej träffas, fördelning

af ifrågavarande debetsedelslösen skall verkställas af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin

befattning, äger uppbära hela lönen, jämte ortstillägg,

där sådant förekommer, men att den, som undfår

ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter

eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning

afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad

att sköta befattningen, kan förpliktas att under

ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå

så mycket af lönen eller ortstillägget, som för befattningens

uppehållande erfordras eller eljest pröfvas

skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller

betjänt för den tid, hvarunder han afhållit sig från

tjänstgöring utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit

tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd

från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans

aflöning, som icke af Konungens befallningshafvande

pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,

skall under tiden innehållas, såvida ej Konungens befallningshafvande

finner skäligt låta honom uppbära

något däraf;

att, därest förhöjning af lönen efter viss tids

fortsatt innehafvande af samma tjänst är i stat medgifven,

tidpunkten

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

för första förhöjningen bestämmes att inträda

efter fem år, under villkor att innehafvaren under

mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som erfordras

för att vinna nämnda förhöjning, med godt vitsord

bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt

uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till

last den tid, han åtnjutit semester, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter

ytterligare fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske,

efter än ytterligare fem år, äfvenledes på samma

villkor,

under iakttagande dels hvad hvar och en af omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen

ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret

näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern

blifvit uppnådd, och dels att löntagare därvid

tillgodoräknas den tid, som före den nya aflöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen på grund af vare sig fullmakt eller

konstitutorial eller förordnande i följd af frågan om

reglering af löneförhållandena m. m. vid landsstaten;

att andre eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare

skall vid befordran till länsnotarie eller länsbokhållare

i afseende å rätt till ålderstillägg vid sistnämnda

tjänster äga tillgodoräkna sig den tid han

innehaft tjänst såsom andre eller tredje länsnotarie

eller länsbokhållare;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad

tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått

den lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom

till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att semester må, när sådant kan ske utan hinder

för göromålens behöriga gång, åtnjutas af landssekreterare

och landskamrerare enhvar under en - och en

half månad samt af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna

enhvar under en månad årligen;

att länsman, som har boställe sig anslaget, skall

vara där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt

annorlunda medgifva;

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

209

att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,

entledigande eller dödsfall själfva lönen äfvensom

ortstillägget utgår till månadens slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten afgå

äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla hvad

i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rätt

till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

eller, såvidt angår innehafvare af befattning,

som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen

stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöningsstaten,

skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungi. Maj:ts

bestämmande, upphörande af eller minskning i extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller

utgå för bestyr i sammanhang därmed;

b) förklara

ej mindre, att enhvar, som med eller efter 1909

års ingång tillträder i aflöningsstaten upptagen befattning

vid landsstaten, skall vara pliktig att underkasta

sig nu omförmäld a villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,

hvilka icke före den 1 november 1908 anmäla,

att de vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten

samt nyssnämnda villkor och bestämmelser, och som

icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna

vid dem dittills tillkommande aflöningsförmåner

äfvensom, i den mån ej annat föranledes af

bestämmelserna i förenämnda lag, vid den rätt till

pension, som dittills tillkommit dem.

IV. Arfvode åt lappfogdar m. m.

I enlighet med Kungi. Maj:ts därom framställda förslag får utskottet

hemställa,

IV. att Riksdagen må för juridiskt biträde åt de

svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar och

lappförmän äfvensom ordningsmän inom lappbyarna

på extra stat för år 1909 anvisa 20,500 kronor.

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 53 Käft. 27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Herr von

Mentzers

motion.

V. Polisväsendet på landsbygden.

Kring}. Majits förslag angående anordnandet af polisväsendet på

landsbygden innebär hufvudsakligen, förutom förhöjning i för närvarande

utgående anslag till ordningspolisen i allmänhet samt till åtgärder

i öfrigt för gröfre brotts upptäckande in. in., inrättandet af två

nya polisorganisationer, nämligen länsdetektiver samt en tillfällig reservpolisstyrka

för att i fall af behof användas, då folkmängd samlar sig

tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen samt visar trotsighet

mot offentlig myndighets befallning. Båda dessa förslag anser sig utskottet

böra biträda. Hvad särskildt beträffar reservpolisen, har de

senare årens erfarenhet gifvit vid handen nödvändigheten af att, till

undvikande af anlitande af rikets krigsmakt till stillande af oroligheter

af större omfattning, hafva tillgång till eu i antal tillräcklig, i ordningspolistjänst

tränad poliskår, så förlagd, att den med största möjliga

skyndsamhet kan sammandragas och afsändas till den plats, där dess

ingripande påfordras. Kungl. Majrts förslag om att för sådant ändamål

genom aftal med städerna tillförsäkra sig rätt att vid förefallande behof

få använda en del af städernas poliskårer synes utskottet lyckligt funnet,

särskildt med hänsyn därtill, att genom en dylik anordning å ena sidan

med all sannolikhet kommer att erhållas för ändamålet särskildt lämpad

personal och å andra sidan staten befrias från nödvändigheten af att

hålla i overksam beredskap en större poliskår, stationerad å en eller

flere platser.

Herr von Mentzer har i sin ofvanberörda motion föreslagit, att den

erforderliga reservpolisstyrkan skulle anskaffas genom anställande på

landsbygden af ett tillräckligt antal ordningsmän inom hvarje län.

Utan att vilja bestrida, att genom en sådan anordning kostnaderna för

ifrågavarande polisorganisation skulle kunna något nedbringas under de

af Kungl. Maj:t beräknade, är utskottet emellertid af den uppfattning,

att genom den af motionären föreslagna anordningen skulle erhållas en

personal, som, om den än delvis hade fördelen af lokal- och personalkännedom,

likväl i afseende å allmän polisutbildning, raskhet och beslutsamhet

icke skulle kunna mäta sig med städernas poliskonstaplar. Då

härtill kommer den större lätthet, hvarmed dessa senare skulle kunna

sammandragas och afsändas till vederbörande tjänstgöringsort, än hvad

som skulle vara fallet med de ute på landsbygden spridda ordnings
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

211

männen, har utskottet ansett sig böra förorda Kungl. Maj :ts förslag

framför den af motionären ifrågasatta anordningen.

Hvad Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagit beträffande polisväsendet på

landsbygden har utskottet lämnat utan erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

V. att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning samt med afslag å herr von

Mentzers och herr Lindbergs m. fl. ofvanberörda motioner,

den förstnämnda i hvad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts framställning, må på extra stat för år

1909 ställa till Kungl. Majfls förfogande ett förslagsanslag

af 350,000 kronor att, hufvudsakligen under

de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 21

februari 1908 angifna villkor för åtnjutande af bidrag

från anslaget, användas till aflöning och underhåll

af särskild polisstyrka på landet, där sådan

kan af förhållandena påkallas, under medgifvande

tillika, dels att af detta anslag ett belopp af

10,000 kronor må i län, där länsdetektiv ej anställts,

användas till åtgärder i särskilda fall för gröfre brotts

upptäckande och förbrytares efterspanande och gripande,

dels att Kungl. Maj:t må af anslaget använda

lämpligt belopp till årsarfvode åt en polistjänstemän,

som förordnas att inom civildepartementet biträda ej

mindre vid uppläggning och förande af register öfver

den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers

poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för

beredande af polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd

än ock vid beredning inom departementet af

frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande

fall, dels och att Kungl. Maj:t må af detta

anslag redan för år 1908 använda ett belopp af

10,000 kronor för det med anslaget afsedda ändamål.

Stockholm den 24 april 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Reservationer

vid afdelning I (angående länsstyrelserna) af herrar E. Hammarlund och

J. T. Larsson, som ansett, att ntskottet bort hemställa:

a) att Kung!. Maj:ts förevarande proposition i hvad den afser länsstyrelserna

icke må af Riksdagen bifallas;

b) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Knngl. Maj:t anhålla om

nytt förslag till lönereglering för länsstyrelserna, vid hvilket förslags utarbetande

torde böra tillses dels i hvad mån de tjänstemännen tillkommande

sportler må antingen indragas till statsverket eller upphöra att

utgå, dels huruvida icke genom sammanslagning och omreglering af

vissa län några af de nuvarande länsstyrelserna må kunna indragas;

c) att Riksdagen medgifver, att länsstyrelsernas tjänstemän och betjänte

må för år 1909 erhålla ett extra lönetillägg att utgå i enlighet

med de grunder, som af Riksdagen må varda fastställda i sammanhang

med behandlingen af punkt 54 under sjätte hufvudtiteln i Kungl. Maj:ts

till Riksdagen aflåtna statsverksproposition;

af herrar A. T. Odelberg och C. Persson hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka, att äfven de i mom. f. upptagna aflöningsbelopp för

tjänstemän och betjänte vid Stockholms länsstyrelse måtte uppföras å

ordinarie stat;

af herrar A. G. L. Billing och C. Persson, hvilka ansett, att i lönestaten

endast två ålderstillägg bort upptagas för landskanslister och landskontorister;
af

herr H. Andersson, emot utskottets förslag om landträntmästaretjänsternas

indragning;

af herr II. It. Törnebladh, som särskild! ansett landtränteriernas indragning

icke skola blifva så betydande i fråga om besparing att detta

kan motväga andra däraf härflytande olägenheter, särskild! obekvämligheter

för allmänheten, men dock ej velat genom afslagsyrkande i det

nu ifrågavarande hänseendet omöjliggöra löneregleringen i dess helhet,

en uppfattning, som äfven i en del andra fall afhållit honom från att

motsätta sig utskottets förslag; af friherre J. T. Gripenstedt, som instämt

med herr Törnebladh;

vid afdelning II (angående fögderiförvaltningen) af herrar I). Persson,

J. A. Sjö, G. Odqvist och A. Wiklund, som ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

213

Å. Kronofogdar och länsmän.

Såsom — — — — — — — — — — — — riktning.

Utskottet håller emellertid för sin del före, att genom den nuvarande

fögderiförvaltningens omorganisation i riktning af kronofogdeinstitutionens

indragning och kronofogdegöromålens öfverflyttande på länsmännen — en

förändring, till förmån för hvilken Andra Kammaren vid upprepade tillfällen

uttalat sig — ej mindre en väsentlig besparing än äfven minskad

omgång i behandlingen af en mängd på länsstyrelsernas och fögderiförvaltningarnes

handläggning beroende ärenden skulle vinnas; och har

utskottet af hvad emot en sådan anordning anförts icke blifvit öfvertygadt

om, att icke den sålunda antydda förändringen skulle kunna genomföras,

utan att de ifrågavarande tjänstemän nu påhvilande göromål,

särskildt den allmänna kronouppbörden och åklagareverksamheten, därigenom

skulle blifva lidande. Då utskottet emellertid icke tilltror sig

att för genomförande af omorganisationen i fråga utan föregående utredning

förorda något af de förslag till frågans lösning, som af motionärerna

antydts, anser sig utskottet böra föreslå Riksdagen att i skrifvelse

till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga förevarande fråga

under förnyad ompröfning och därefter för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet.

I afbidan på att den af utskottet sålunda förordade förändringen

kan varda genomförd, anser utskottet, att den nuvarande indelningen af

fögderierna och länsmansdistrikten bör bibehållas oförändrad.

Utskottet anser emellertid, att ifrågavarande tjänstemän böra utan

hinder af den ifrågasatta omorganisationen beredas skälig löneförbättring,

ehuru denna lärer böra uppföras å extra stat och ingen förändring

sålunda vidtagas i de för närvarande å ordinarie stat upptagna aflöningarne.

Vidkommande kronofogdarnes aflöning har utskottet icke velat motsätta

sig en förhöjning däri, hälst som denna förhöjning enligt utskottets

förslag blir af tillfällig natur och endast afser de nuvarande tjänstehafvarne.

Utskottet anser likväl, att Kungl. Maj:ts förslag angående

tjänstgöringspenningarna eller 1,500 kronor är väl högt tilltaget, och

föreslår dessa i stället till 1,400 kronor. Därjämte anser utskottet, att

tillräckliga skäl icke föreligga för införande i aflöningen af det af Kungl.

Maj:t föreslagna rörliga, efter folkmängden i fögderiet beräknade förvaltningsbidraget,

hvadan utskottet icke kan förorda förslaget i denna del.

Den af Kungl. Maj:t — — — — — — — — — — — — —- — — kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

I afseende å — — — — — — — — — — — — — — ---

— traktaments ersättning.

Beträffande herr Widéns — — —- — — — — — denna del.

På grund af livad sålunda anförts, får utskottet hemställa

II A. att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition äfvensom herrar Söderbergs,

Johanssons m. fl. Magnussons m. fl. Widéns och Lindbergs

m. fl. ofvan omförmälda motioner, må

a) i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj :t täcktes taga under förnyad ompröfning frågan

om kronofogdetjänsternas indragning och öfverflyttande

af deras tjänsteåligganden på länsmännen samt därefter

för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet

hvartill en sådan pröfning kan föranleda.

b) besluta, att, med bibehållande af den nuvarande

indelningen af fögderierna och länsmansdistrikten, aflöningarne

till kronofogdar och länsmän skola utgå

med samma belopp som hittills;

c) för beredande af tillfällig löneförbättring åt 118

kronofogdar och 516 länsmän med följande belopp

nämligen:

för 11 kronofogdar (i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län), hvardera 800 kronor, däraf 200 kronor

skola anses utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg;

för en hvar af öfriga 107 kronofogdar 600 kronor,

däraf 200 kronor skola anses utgöra lön och 400 kronor

tj änstgöringspenningar;

för 4 länsmän (i Tärna distrikt af Västerbottens

län samt i Arjeplougs, Juckasjärfvi och Enontekis distrikt

af Norrbottens län) hvardera 1,000 kronor, däraf 500

kronor skola anses utgöra lön, 100 kronor tj änstgöringspenningar,

200 kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;
för

66 länsmän (öfriga länsmän i Västerbottens

och Norrbottens län samt länsmännen i Jämtlands län)

hvardera 1,300 kronor, däraf 500 kronor skola anses

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

215

utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar, 200

kronor ortstillägg och 200 kronor förvaltningsbidrag;

för en hvar af öfriga 446 länsmän 1,100 kronor, däraf

500 kronor skola anses utgöra lön, 400 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor förvaltningsbidrag;

på extra stat för år 1909 anvisa ett belopp af

tillhopa 653,400 kronor;

d) = mom. c) i utskottets hemställan.

e) = mom. d) i utskottets hemställan.

B. Häradsskrifvarne.

Då utskottet, såsom här ofvan nämnts, hyser den uppfattningen,

att fögderierna böra tillsvidare i afvaktan på kronofogdetjänsternas

indragning bibehållas vid sitt nuvarande antal och omfattning, följer

härutaf, att utskottet icke kan biträda Kungl. Maj:ts förslag om uppförande

på ordinarie stat af ett på en förändrad fögderiindelning grundad!

antal häradsskrifvaretjänster. Utskottet anser alltså, att ingen förändring

för närvarande bör vidtagas beträffande dessa tjänster vare sig

i antal eller i de å ordinarie stat uppförda aflöningarna, samt att den

löneförbättring, som för dem må varda beviljad, bör, i likhet med hvad

hvad som föreslagits i afseende å kronofogdar och länsmän, uppföras å

extra stat.

Utskottet får alltså hemställa,

II B. att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition samt herrar Magnussons m. fl. och Lindbergs

ofvanberörda motioner må,

a) besluta, att häradsskrifvarnes löneförmåner

skola utgå med samma belopp och enligt samma grunder

som hittills;

b) för beredande af tillfällig löneförbättring åt

117 häradsskrifvare med följande belopp, nämligen:

för 10 häradsskrifvare (i Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län) hvardera 900 kronor, däraf 200

kronor skola anses motsvara lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar

och 200 kronor ortstillägg; samt

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 90-

för 107 häradsskrifvare (i öfriga län) hvardera

700 kronor, däraf 200 kronor skola aqses utgöra lön

och 500 kronor tjänstgöringspenningar;

på extra stat för år 1909 anvisa ett anslag af

83,900 kronor.

af herrar E. Hammarlund och J. T. Larsson, hvilka ansett, att ututskottet

bort hemställa,

a) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition i hvad den afser

fögderiförvaltningen icke må af Riksdagen bifallas;

b) att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.

Maj:t täcktes dels taga under förnyad ompröfning frågan om kronofogdetjänsternas

indragning och öfverflyttande af deras tjänsteåligganden på

länsmännen, dels utreda i hvad mån de kronofogdar, häradsskrifvare och

länsmän tillkommande sportler må antingen indragas till statsverket eller

upphöra att utgå samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill en sådan pröfning och utredning kan föranleda;

c) att Riksdagen medgifver, att kronofogdar, häradsskrifvare och

länsmän må för år 1909 erhålla ett extra lönetillägg att utgå i enlighet

med de grunder, som af Riksdagen må varda fastställda i sammanhang

med behandlingen af punkt 54 under sjätte hufvudtiteln i Kungl. Maj:ts

till Riksdagen aflåtna statsverksproposition.

vid afdelning III (angående aflöningsvillkoren) af herrar E. Hammarlund

och J. T. Larsson hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i hvad den afser aflöningsvillkoren,

icke må af Riksdagen bifallas;

vid afdelning V (angående polisväsendet å landsbygden) af herrar

D. Persson, J. A. Sjö, E. Hammarlund, A. Wiklund och J. T. Larsson,

hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition i hvad den afser polisväsendet

på landsbygden endast i så måtto må af Riksdagen bifallas,

att de nu å extra stat utgående anslagen för förstärkt polisbevakning

å landet samt för gröfre brotts upptäckande å sammanlagdt 135,000

kronor höjas för år 1909 med 25,000 kronor eller till sammanlagdt

160,000 kronor.

Herr S. O. Nyländer har begärt få antecknadt, att han af arbete i

annat utskott varit förhindrad att närvara vid förestående ärendes behandling

inom statsutskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.