Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition n:o 81 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter, äfvensom i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen.
1909-05-06 · 117 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 111 av 117 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2SärU 1909:4, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition n:o 81 angående statsunderstöd till kommunala och enskilda läroanstalter, äfvensom i anledning af inom Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen.
Dokumentets text
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 4.
1
N:o 4.
Ant. till Kiksd. kansli den 7 maj 1909, kl. 2 e. m.
Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds
proposition n:o 81 angående statsunderstöd till kommunala
och enskilda läroanstalter, äfvensom i anledning af inom
Riksdagen väckta motioner i dithörande ämnen.
I en till Riksdagen aflåten, till behandling af särskilda utskottet n:o
2 hänvisad proposition, n:o 81, af den 12 februari 1909 har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, återkallat den i 1909 års statsverksproposition
å ordinarie stat gjorda framställning beträffande uppförande
å riksstatens åttonde hufvudtitel af ett anslag med rubrik: kommunala och
enskilda läroanstalter och föreslagit Riksdagen, att dels med uteslutande ur
riksstaten af det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
understöd åt enskilda läroverk, högst 60,000 kronor, och det under samma
hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, 380,000
kronor, å nämnda hufvudtitel under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter
uppföra ej mindre
ett anslag med titel: kommunala mellanskof å 85,000 kronor,
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor och
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;
Bill. till Rilcsd. Prot. 1909. 8 Samt. 1 Afd. 4 Häft. (N:o 4.)
1
2
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
dels godkänna följande grunder och villkor för tilldelande af understöd
från:
A. Anslaget till kommunala mellanskolor.
1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna
utgå ej mindre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från
anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som
utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen
af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.
2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad
enligt gällande normalplans typ Litt. A.
3. '' Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal
sammanlagdt minst 18 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning.
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig
lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall
finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast
en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar
som flickor.
6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster
erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd
sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig
undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda
lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen
skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,
som framdeles må varda stadgade.
8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om
befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,
bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt
en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att
terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.
9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 4. 3
10. Statsunderstödet till kommunala mcllanskolor må kunna utgå,
därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med
högst 3,G00 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med
högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna
erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt.
11. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor
ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från
anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen
eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.
B. Anslaget till högre flickskolor.
1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till
flickskola, som har till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans
verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och som fyller ett å
orten verkligen förefintligt bildningsbehof.
2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal
sammanlagdt minst 24 lärjungar.
3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriel!; dess undervisning skall vara
ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas
enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,
samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,
bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg
med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock
till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda
stadgade.
4 Riksdagens Särskilda Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 4.
6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas
till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan
omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400
kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200
kronor, hvarjämte skolan må kunna erhålla ett särskildt understöd till
undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.
År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,
dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning
a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar
i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått
i medeltal till sammanlagd t minst 18,
■ b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten
anställa studentexamen, samt
c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda
lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende
å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.
8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
9. Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor
ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd
från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen
eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.
C. Anslaget till enskilda läroverk.
1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till
enskildt läroverk, som ej är berättigadt till understöd från något af öfriga
i reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående
särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna
gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig
förtjänt af understöd från statens sida.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 5
2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara
ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket
bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles
må varda stadgade.
3. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,
som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med
högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar
gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk,
som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas
för hvardera stadiet med högst 2,000 kronor.
D. Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.
1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna
utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor
för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd
undervisning.
2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på
inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,
som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa.
3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i
sådant afseende stadgade grunder.
4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de
grunder, som framdeles må varda stadgade.
5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå
med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.
E. Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala
och enskilda läroanstalter.
Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommunala
och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter
6 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda
läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd
åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:
1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en
aflöning af minst 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000
kronor i 3:dje lönegraden, samt
2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt här nedan stadgade
grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor;
dels och godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid
statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för Kungl.
Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa
grunder må finnas erforderliga:
1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af de i reservationsanslaget
till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda
anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst
följande belopp, för läsår räknadt:
a) föreståndarinna: 2,000 kronor i lista och 2,300 kronor i 2:a lönegraden
samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller
motsvarande hyresersättning;
b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,
som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt
läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e
lönegraden, eljest 1,200 kronor i lista, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i
3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;
c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;
d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning
i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje
veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6
veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger
åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och
20 kronor i 3:e lönegraden.
Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna
bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de
här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.
Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver
de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna
fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.
Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,
som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.
Riksdagens Särskilda Utskotts (R:o 2) Utlåtande N:o 4. 7
Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före utgången af år
1909, må ej understiga hvad hon skulle hafva rätt att uppbära, därest
de under år 1909 gällande bestämmelser fortfarande ägde giltighet.
2) I afseende på uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:
att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad tillkommer
ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet
till ordinarie äinneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,
eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt
lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs
vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium
eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller
af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock
att lärarinna, som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande
utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande
förmån;
att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit
fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium eller vid folkskola, därest tjänstgöringen
varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som
här ofvan stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk; samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.
Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
eller folkskola, äfvensom vid enskild skola, som stått
under af Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen
ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hafva varit berättigad
till statsunderstöd, därest ansökan därom gjorts.
Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal eller
enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort
de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,
likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer
bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande af aflöning
i högre lönegrad.
8
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utledande N:o 4.
Frågan om statsunderstöd åt enskilda läroanstalter vid senaste Riksdagar.
d 1907 ån På Kungl. Maj:ts förslag höjde 1906 års Riksdag den lägsta lagstad
Riktdag.
gade lönen för ordinarie folkskollärarinna från 700 kronor till 900 kronor.
Denna allmänna lönereglering föranledde åtskilliga kommuner, företrädesvis
i städerna, att höja de där anställda ordinarie folkskollärarinnornas löner
med afsevärda belopp. Då enligt 1902 och 1906 årens Riksdagars beslut
de vid de statsunderstödda flick- och samskolorna anställda ämneslärarinnorna
med full tjänstgöring skulle erhålla aflöning, uppgående minst till
ordinarie folkskollärarinnas inom samma kommun bestämda lägsta aflöning,
med inberäknande af naturaförmånerna, medförde den allmänna löneregleringen
för de ordinarie folkskollärarinnorna en afsevärd höjning af lönerna
för ämneslärarinnorna vid nämnda flick- och samskolor. På grund häraf
inkommo representanter för en mängd dylika skolor till Kungl. Maj:t med
framställningar, däri sökandena, under förklarande att skolorna icke kunde
med då utgående statsunderstöd bära den ökade utgift, som af denna löneförhöjning
förorsakades, anhöllo om ökade understödsbelopp, motsvarande,
tillsammans med kommunernas lika stora bidrag, skolornas af nyss angifna
orsak ökade utgiftsumma. Med anledning häraf föreslog Kungl. Maj:t i
nådig proposition 1907 års Riksdag att på extra stat för år 1908 bevilja
ett anslag af 156,000 kronor att utgå med ena hälften år 1907 och andra
hälften år 1908, för att användas som bidrag till bestridande af de ökade
utgifter, som förorsakades, i följd af 1906 års Riksdags äfvensom vederbörande
kommuners beslut om höjning af minimilönen för ordinarie folkskollärarinna,
de högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka
åtnjöte understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, dock
under villkor att kommunen eller enskilda donatorer för samma ändamål
lämnade bidrag, hvars värde, för år räknadt, uppginge till minst samma
belopp som statens till äggsunderstöd.
Riksdagen beslöt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag med tilläggande af bestämmelserna, att det ifrågavarande tilläggsunderstödet
uteslutande skulle användas till förbättring i lönerna för de
lärarinnor, som tjänstgjorde i klasserna öfver de förberedande, samt att
skola, som ville komma i åtnjutande af tilläggs understöd, skulle vara underkastad
det af Riksdagen förut fastställda villkor i afseende å lärarinnornas
minimiaflöning.
I sin skrifvelse den 31 maj 1907 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens åttonde hufvudtitel hänvisade Riksdagen i anledning af
Kungl. Maj:ts berörda framställning till sitt i annat sammanhang gjorda
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 9
uttalande angående önskvärdheten af en gemensam plan för användningen
af de olika till privata läroanstalter beviljade anslagen.
I proposition till sistnämnda års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t likaledes
höjning af förslagsanslaget till enskilda liiroverk å 60,000 kronor till
120,000 kronor eller med 60,000 kronor. I sin nämnda skrifvelse den 31
maj 1907 angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel anförde Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts sistnämnda
framställning, bland annat, att Riksdagen »i likhet med departementschefen
ansåge talande skäl föreligga att genom ökadt understöd till de enskilda
läroverken af nu ifrågavarande art bereda dem ekonomisk lättnad i deras
för vårt undervisningsväsende betydelsefulla verksamhet såsom försöksskolor,
där olika undervisningsformer och metoder, äfvensom skolorganisationer
kunde pröfvas», men att Riksdagen »icke kunnat undgå att finna, att
ej mindre de för närvarande utgående anslagen till enskilda läroanstalter,
såväl det nu ifrågavarande som det anslag, från hvilket understöd lämnades
till högre skolor för kvinnlig ungdom och till samskolor, än äfven det
anslag till tilläggsunderstöd åt sistnämnda skolor, som Riksdagen, såsom
förut omnämnts, beviljat, sakna med önskvärd tydlighet angifven begränsning
i afseende å de särskilda slags läroverk, som skola från det ena eller
andra anslaget tillgodoses, hvilket åter haft till följd att, såsom det vill
synas Riksdagen, i vissa fall understöd tilldelats en skola från ett af anslagen,
under det att det andra anslaget med lika goda skäl skulle kunnat
användas». ----»En uppdelning af hvart och ett af anslagen på de olika
läroverksformer, som böra af dem tillgodoses, och utfärdandet af allmänna
bestämmelser angående eventuella villkor för de sålunda uppdelade anslagens
åtnjutande» syntes Riksdagen »därför skäligen kunna ifrågasättas»,
och anhöll Riksdagen därför i berörda skrifvelse, att Kungl. Maj:t »måtte
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till gemensam plan för
fördelningen och användningen af de nu utgående anslagen till enskilda
läroanstalter». Riksdagen ansåg sig, i afvaktan på denna plan, icke böra
föreslå någon förändring af det ordinarie anslaget till understöd åt enskilda
läroverk, utan anvisade till förhöjning af detta anslag på extra stat
för 1908 ett anslag af 50,000 kronor.
I anledning af denna Riksdagens skrifvelse anbefallde Kungl. Maj:t
den 28 juni 1907 öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk att efter
verkställd utredning till Kungl. Maj:t inkomma med det af Riksdagen begärda
förslaget. Under fortgången af arbetet med den begärda utredningen,
hvilken öfverstyrelsen efter därtill erhållet bemyndigande verkställde med
biträde af 4 särskildt tillkallade sakkunnige, remitterades till öfverstyrelsen
för utlåtande dels ett förslag till reglering af lönerna åt lärarinne
Bih.
till Ilikscl. Prot. 1909. 8 Samt. 1 Afd. 4 Häft. 2
10 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
kåren vid de högre flickskolorna och i sammanhang därmed till nya grunder
för beräkning af statsanslaget till nämnda skolor, dels äfven ett förslag
till pensionsreglering för lärarekåren vid statsunderstödda flick- och
samskolor, hvilka förslag, på uppdrag af föreningen af lärarinnor och
lärare vid Sveriges högre flick- och samskolor, utarbetats af en vid nämnda
förenings ombudsmöte den 9 april 1907 tillsatt kommitté, öfverstyrelsen
afgaf den 11 november 1907 utlåtande och förslag på en gång med anledning
af det af Kungl. Maj:t i skrifvelse den 28 juni 1907 gifna uppdraget
och det förstnämnda af nyssberörda förslag. I särskild skrifvelse
den 20 december 1907 afgaf öfverstyrelsen utlåtande rörande det sistnämnda
förslaget om pensionsreglering för lärarkåren vid statsunderstödda
flick- och samskolor.
vid 1908 ån I proposition till Riksdagen angående statsunderstöd till kommunala
Riksdag. ock enskilda läroanstalter den 13 mars 1908 (Kungl. Maj:ts proposition
n:o 163) föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att
dels med uteslutande ur riksstaten af det under riksstatens åttonde
hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk,
äfvensom af det under samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre
skolor för kvinnlig ungdom, å nämnda hufvudtitel under rubrik: kommunala
och enskilda läroanstalter uppföra ej mindre
ett anslag med titel: kommunala mellanskolor å 85,000 kronor,
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda läroverk å 120,000 kronor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000 kronor,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter å 190,000 kronor;
dels godkänna af Kungl. Maj:t föreslagna grunder och villkor för
tilldelande af understöd från dessa anslag;
dels ock godkänna af Kungl. Maj:t föreslagna grunder för lärarinnepersonalens
aflöning vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter.
I sin skrifvelse den 1 juni 1908 angående reglering af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel anförde Riksdagen, i anledning af ofvannämnda
proposition, att propositionen föresloge ej blott en afsevärd ökning af de statsanslag,
som dittills utgått till flickskolor, vissa samskolor och andra enskilda
läroverk, utan äfven en djupt ingripande förändring i statens ställning
till dessa undervisningsanstalter. Därtill komme, att den kungl.
propositionen hemställde om Riksdagens godkännande af förslag om inrättande
af en ny, hittills ej i vårt land förekommande skolform och
således kunde sägas innehålla förslag om en skolreform, som helt visst
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 11
skulle få en djupt ingripande betydelse för landets undervisningsväsende,
utan att dock lämna någon antydan om huru många skolor af den nya
formen skulle, under nuvarande förhållanden, kunna väntas blifva upprättade,
en sak, hvarom utredning vore önskvärd. Häraf framginge, att
den kungl. propositionen påkallade en mycket noggrann pröfning, och detta
så mycket mera som de i densamma innehållna förslagen å ena sidan
väsentligen skilde sig från hvad af vederbörande sakkunnige under ämnets
förberedande behandling föreslagits och å andra sidan, för så vidt af den
kungl. propositionen framginge, själf ej gjorts till föremål för pröfning
af någon sakkunnig myndighet. Vid sådant förhållande och då den kungl.
propositionen inkommit till Riksdagen först den 9 april 1908 samt det
för Riksdagen varit en omöjlighet att med tillräcklig noggrannhet pröfva
ett till sin innebörd och sina konsekvenser så djupt ingripande och så
vidtomfattande ärende som det, hvarom den kungl. propositionen handlade,
så ansåge sig Riksdagen icke kunna för det dåvarande bifalla
densamma. Riksdagen ansåge alltså, att de å ordinarie stat utgående
anslagen till enskilda läroverk och högre skolor för kvinnlig ungdom
borde för år 1909 upptagas till samma belopp som för år 1908. Då
emellertid ifrågavarande läroanstalter borde jämväl för år 1909 erhålla
understöd utöfver det ordinarie anslaget, hade Riksdagen ansett sig höra
för år 1909 bevilja samma anslag å extra stat som för år 1908
eller 50,000 kronor för enskilda läroverk och 78,000 kronor för högre
skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, med rätt för Kungl. Maj:t att
under iakttagande af i hufvudsak hittills gällande villkor för anslagets åtnjutande,
med fasthållande särskildt af villkoret, att statsbidrag ej kunde
beviljas till högre belopp än hvad af kommuner eller enskilde tillskötes, i
öfrigt vidtaga de jämkningar vid anslags beviljande, som af förhållandena
kunde anses påkallade.
Riksdagen hade alltså icke i vidare mån för det dåvarande bifallit
Kungl. Maj:ts förevarande proposition än, att Riksdagen i anledning af
densamma
dels med oförändrade belopp i riksstaten å ordinarie stat under åttonde
hufvudtiteln uppfört såväl anslaget till understöd åt enskilda läroverk,
såsom förslagsanslag högst, med 60,000 kronor som ock anslaget till högre
skolor för kvinnlig ungdom med 380,000 kronor;
dels ock på extra stat för år 1909 anvisat
ej mindre till förhöjning af understöden åt enskilda läroverk ett anslag
af 50,000 kronor,
än äfven till beredande af tilläggsunderstöd åt högre skolor för kvinnlig
ungdom och samskolor ett belopp af 78,000 kronor,
12
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
med rätt för Kungl. Maj:t att under iakttagande af i hufvudsak
hittills gällande villkor för anslagens åtnjutande, med fasthållande särskilt
af villkoret, att statsbidrag ej kunde beviljas till högre belopp än
hvad af kommuner eller enskilde tillskötes, i öfrigt vidtaga de jämkningar
vid anslags beviljande, som af omständigheterna kunde anses påkallade.
vid inne- I propositionen n:o 81 till nu församlade Riksdag angående stats”“iwiedog™
understödda kommunala och enskilda läroanstalter har Kungl. Maj:t med
en del smärre detaljändringar förnyat sin ofvannämnda proposition; och
ha Riksdagens båda kamrar genom beslut den 10 sistlidne mars hänvisat
årets proposition till utskottet för förberedande behandling.
Utskottet har förutom den kungl. propositionen jämväl haft att behandla
åtskilliga genom motioner i Riksdagen i anledning af den kungl.
propositionen väckta förslag, nämligen
motion af herr Juhlin (l:a K. n:o 65),
motion af herr Johansson i Jönköping (2:a K. n:o 222),
motion af herr Berg i Stockholm m. fl. (2:a K. n:o 237), samt
motion af herr Sundström (2:a K. n:o 262), äfvensom
motion af herr Berg i Stockholm om ändring af § 1 i gällande bestämmelser
angående anslag till högre folkskolor m. m. (2:a K. n:o 147).
Då utskottet nu går att afgifva sitt utlåtande, vill utskottet uppdela
sin framställning i följande hufvudafdelningar:
I. Anslagens fördelning efter olika läroverksformer (sid. 13).
II. De särskilda villkoren för åtnjutande af understöd från de olika
anslagen till enskilda läroanstalter (sid. 22.)
III. Grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter (sid. 41).
IV. Bestämmelser angående anslag till kommunala mellanskolor (sid. 51).
V. Ändrade bestämmelser angående anslag till högre folkskolor (sid. 60).
VI. Om anslagens belopp (sid. 68).
VII. Slutyrkanden (sid. 72).
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
13
I. Anslagens fördelning efter olika läroverksformer.
Såsom förut nämnts, uttalade Riksdagen i skrifvelse den 31 maj 1907, A''“ns''- Mar-l>
att det syntes Riksdagen skäligen kunna ifrågasättas, huruvida icke hvart slagen,
och ett af anslagen till enskilda skolor skulle uppdelas på de olika läro- fördelning.
verksformer, som borde af dem tillgodoses.
I den kungl. propositionen N:o 81 föreslår nu Kungl. Maj:t Riksdagen
att med uteslutande ur riksstaten af det under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk och det under
samma hufvudtitel upptagna anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
a nämnda hufvudtitel under rubrik: kommunala och enskilda läroanstalter
uppföra ej mindre
ett anslag med titel: kommunala mellanskof,
ett anslag med titel: högre flickskolor,
ett anslag med titel: enskilda läroverk,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier, dessa fyra anslag
utgörande ett gemensamt reservationsanslag, än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter.
Här föreslås alltså, att de statsunderstödda enskilda läroanstalterna skola
indelas i kommunala mellanskolor, högre flickskolor, enskilda läroverk och
enskilda lärarinneseminarier. För hvar och en sådan grupp föreslås ett
särskildt anslag, hvilka anslag dock sammanföras till ett reservationsanslag.
Däijämte skola alla grupperna vara delaktiga i ett förslagsanslag till lönetillägg
åt lärarinnorna.
För att förstå denna terminologi, måste man observera, att här ordet
»kommunal» användts i annan bemärkelse än den vanliga, i det att därmed
betecknas icke blott skolor, som ägas af kommunen, utan äfven sådana,
som blott understödjas af kommunen men ägas af enskilda personer
eller bolag. Vidare har införts en ny benämning »mellanskola», hvarmed
förstås en öfverbyggnad på folkskolan, som har realskolexamen till mål.
Öfverst yreisen för rikets allmänna läroverk hade i sitt utlåtande före- öfver»tyrd»en
slagit skolornas uppdelning i om antingen»
a) högre flickskolor med minst sju klasser; fördelning.
14 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
b) högre samskolor och högre goss-skolor med hufvudafdelningar motsvarande
realskola och gymnasium;
c) sexklassiga samskolor å orter, där allmänt läroverk ej finnes;
d) sexklassiga goss-skolor.
Dessa skolor skulle vara delaktiga i samma anslag. Därjämte föreslogs
ett särskildt anslag till understöd åt seminariekurser för utbildande af
lärarinnor.
Ur förstnämnda anslag skulle understöd kunna beviljas äfven till vissa
skolor, som nu ha understöd men icke låta inordna sig i den anförda
grupperingen, och till skolor af ny form, som möjligen kunde uppstå och
befinnas värda understöd.
Berr Berg, Herr Berg m. fl. ha i deras motion yrkat på följande ändringar i den
m. fl:, ”^‘»"fördelning, som Kungl. Maj:t föreslår: 1) egentliga kommunala mellanskolor
°fördelning S afskiljas från de öfriga, så att första gruppens namn blir »enskilda mellanskolor»
; 2) den tredje gruppens namn förändras från det alltför obestämda »enskilda
läroverk» till »högre goss- och samskolor». Därjämte yrka motionärerna,
som icke anse lämpligt att i ordet kommunal inlägga annan betydelse
än den vanliga, att hela reservationsanslagets titel skall vara »enskilda
läroanstalter». De egentliga kommunala mellanskolorna föreslås
blifva delaktiga i ett förslagsanslag till »understöd åt högre folkskolor
och kommunala mellanskolor», som skulle uppföras under riksstatens åttonde
hufvudtitel i stället för nuvarande förslagsanslaget till understöd åt högre
folkskolor.
Kungl. Maj:ts, öfverstyrelsens och de nämnda motionärernas förslag
skilja sig från hvarandra i fråga om småläroverken (lägre goss- och samskolor,
mellanskolor) samt de enskilda läroverken (högre goss- och samskolor,
försöksläroverk).
öfver,tyrei,en 1) Småläroverken (lägre goss- och samskolor, mellanskolor).
omv‘erUnr0'' Ofverstyrelsen skärpte i sitt förslag betydligt ° de villkor, en lägre
goss- eller samskola skulle uppfylla för att kunna fa understöd. Skolan
skulle ha minst sex klasser (nu fem) öfver de förberedande och minst tva
manliga lärare med full tjänstgöring. Lärare och lärarinnor skulle ha
aflagt vissa examina och prof, de lörra skulle vara behöriga för ordinarie
.anställning vid allmänt läroverk. Förekomme samläsning af olika årsklasser,
skulle statsunderstödet reduceras.
På detta sätt ansåg sig ofverstyrelsen kunna vinna garanti för att
dessa skolor, sedan de svagare af dem måst upphöra, skulle kunna föra
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 15
sina lärjungar till ett bildningsresultat, som vore likvärdigt med realskolans.
Då på sådant sätt de betänkligheter i väsentlig mån syntes häfda,
som framställts mot tilldelande af understöd åt nya samskolor, ansåg
öfverstyrelsen, att det kunde ifrågasättas, »huruvida icke inskränkningen
af rätten att erhålla understöd af statsmedel till endast sådana skolor, som
redan före utgången af år 1902 uppfyllde villkoren för att kunna erhålla
dylikt, borde borttagas i sammanhang med nya grunders trädande i kraft.
Med anledning af det läge, hvari denna fråga kommit till följd af dess
föregående behandling, funne sig öfverstyrelsen för närvarande endast böra
ge uttryck åt den förvissningen, att fall understundom skulle inträffa, då
starka skäl kunde förebringas för tilldelande af statsunderstöd åt en eller
annan enskild samskola, som hittills icke åtnjutit sådant. De högre folkskolorna,
i hvilkas intresse inskränkningen blifvit vid tågen, syntes icke i
alla mindre samhällen och under alla förhållanden vara den lämpligaste
skolformen. Den utvägen stode emellertid alltid öppen att i förekommande
fall göra direkt framställning till Riksdagen».
Mot öfverstyrelsens förslag, att inga andra lägre läroverk än de sexklassiga
skulle nämnas bland de skoltyper, som borde af staten understödjas,
anmälde läroverksrådet Lagerstedt sin reservation. Han yrkade,
att bland de skolgrupper, som vore delaktiga i anslaget, skulle nämnas
icke blott sexklassiga samskolor utan äfven samskolor, »hvilka afse att
föra sina lärjungar till realskolexamen men som icke börja med en klass
motsvarande den första vid de allmänna läroverken utan ansluta sig till
genomgången sexårig folkskolekurs (inberäknadt småskola) eller eventuellt
till annat stadium af folkskolan, högre än det som motsvarar inträdet i
de allmänna läroverkens första klass».
Det är att märka, att oaktadt öfverstyrelsen icke biföll detta yrkande,
så var den dock icke obenägen att understödja dylika öfverbyggnader på
folkskolan, nu af Kungl. Maj:t kallade mellanskolor. Kort tid efter afgifvande
af sitt utlåtande tillstyrkte nämligen öfverstyrelsen, att understöd
matte tilldelas Grevesmtlhlska skolan i Stockholm. Och i sitt utlåtande
framhåller öfverstyrelsen, att det med säkerhet kunde förväntas, att parallellt
med de allmänna läroverken och de enskilda läroverk, som öfverstyrelsens
förslag afsåge, i den närmaste framtiden skulle komma att utveckla
sig mer eller mindre afvikande skolformer, hvilka förtjänade att af
staten understödjas. Då öfverstyrelsen ansåge det för tidigt att nu uppställa
några bestämda grunder för sådana skolors understödjande, inskränkte
_ öfverstyrelsen sig till att föreslå, att medel för sådant ändamål
ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande.
16 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
chef In om*" I fråga om småläroverkens understöd yttras i det den kungi. pro
småiäro■
positionen bifogade statsrådsprotokollet bland annat följande.
verken. »Af den till detta protokoll fogade historik framgår, att Riksdagen,
som år 1896 medgaf, att understöd från anslaget till högre skolor för
kvinnlig ungdom jämväl skulle kunna tilldelas samskolor å orter, där
allmänt läroverk för gossar ej funnes, sedermera i så måtto ändrat uppfattning
angående lämpligheten af att staten understödde dylika skolor,
att Riksdagen inskränkt rätten till delaktighet af ifrågavarande anslag till
samskolor, som före utgången af år 1902 fullgjort då gällande villkor
för erhållande af understöd från anslaget eller upprättats å orter, hvilkas
läroverk genom 1904 års Riksdags och Kungl. Maj:ts beslut underkastats
indragning. Orsaken till den af Riksdagen sålunda beslutade inskränkningen
i samskolans rätt till statsunderstöd torde, såsom af berörda historik
framgår, åtminstone delvis vara att söka i den af två motionärer inom
Andra Kammaren påvisade olämpligheten af att staten gynnade uppkomsten
landet rundt af smärre med folkskolorna konkurrerande samskolor.
Riksdagens omförmälda beslut har gifvit upphof åt en skolfråga, som
synes böra lösas i sammanhang med frågan om fastställande af nya grunder
för statens understödjande af enskilda skolor. Under de senare årtiondenas
ekonomiska uppsving hafva i samband med landets fortgående
industrialisering och kommunikationsväsendets utveckling uppstått en del
stadsliknande samhälligheter, hvilka i afseende å såväl invånarantal som
kommersiell och industriell betydelse för den kringliggande orten öfverträffa
ej så få städer, där allmänt läroverk af ålder varit inrättadt. Sålunda
funnos år 1906, förstadssamhällen oräknade, omkring 30 köpingar
och municipalsamhällen, som räknade mera än 2,000 invånare, af dessa 5
med ett invånarantal af 3,000—4,000 och 8 med 4,000 invånare eller därutöfver.
Härvid har jag icke tagit med i räkningen de folkrika samhällen,
som fortfarande tillhöra den landskommun, där de äro belägna.
Det säger sig själft, att å flera af dessa orter behofvet af en skolbildning,
som går utöfver omfånget för folkskolans verksamhet, skall göra sig
gällande. Också hafva under senare tiden till ecklesiastikdepartementet
ingått talrika förfrågningar, huruvida de å sådana orter upprättade samskolorna
skulle kunna komma i åtnjutande af statsbidrag, änskönt de icke
uppfyllde de af Riksdagen för sådan förmån stadgade villkor.» — — —
»Då det bildningsbehof, på hvars förhandenvaro jag sålunda fäst uppmärksamheten,
torde få anses berättigadt, synas åtgärder för dess tillgodoseende
böra vidtagas. I sådant afseende torde det icke vara lämpligt att
föreslå Riksdagen att utvidga samskolornas rätt till delaktighet i flickskoleanslaget,
enär de af mig förut omnämnda skäl, som åtminstone delvis
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 17
bestilrnt Riksdagens hållning i denna fråga, synas hafva oförminskad giltighet.
Men om Riksdagen icke är villig att understödja klasser, som äro
parallella med folkskolan, torde Riksdagen däremot icke befinnas ovillig
att lämna bidrag till klasser utöfver den egentliga folkskolan. Och om
dessa klasser anordnas så, att de föra lärjungarna fram till hufvudsakligen
samma bildningsmål som statens realskolor, så torde behofvet af högre
allmänbildning å dessa orter vara behörigen tillgodosedt. Som villkor för erhållande
af statsunderstöd bör stadgas, att folkskolan å orten skall vara
anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A. Med hänsyn till den
ifrågasatta nya skolformens ändamål får denna fordran icke eftergifvas.»
»Den nya skolformen torde i brist på annat namn lämpligen kunna
kallas mellanskola, alldenstund den utgör ett mellanstadium mellan folkskolan
och gymnasiet. För inträde i mellanskolans lägsta klass bör fordras
det kunskapsmått, som inhämtas i folkskola, anordnad på sätt nyss nämnts.
Med hänsyn till skolans betydelse för orten, bör som villkor för dess understödjande
af staten föreskrifvas, att kommunen ikläder sig ekonomisk
garanti för skolans behöriga skötsel under den tid, för hvilken understöd
sökes.» — — — — — — — — — — — — — — —--
»De af mig ifrågasatta skolorna torde i allmänhet komma att blifva
fyraåriga. Då emellertid äfven treårig mellanskola kan under synnerligen
gynnsamma omständigheter föra sina lärjungar fram till realskolexamen,
bör sådan skola ej uteslutas från möjligheten till delaktighet i det anslag,
som för ifrågavarande ändamål må komma att beviljas.» —----
»Jag anser sålunda, att af Riksdagen bör äskas ett ordinarie anslag
med titel: kommunala mellanskolor, från hvilket understöd må kunna utgå
till tre- eller fyraklassiga skolor, som utgöra öfverbyggn åder på folkskolan
och i afseende å kunskapsfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta årsklassen af folkskolan, anordnad enligt gällande normalplans
typ Litt. A.»
Af det nu ur statsrådsprotokollet anförda framgår det, att departe- Kungi. Majas
mentschefen, som liksom öfverstyrelsen insett, att det på många orter Hnnes.^rorerL.
ett nu icke tillgodosedt behof att bereda ungdomen tillfälle att aflägga
realskolexamen, icke ansett det troligt, att Riksdagen skulle vilja tillgodose
^ detta, behof genom att understödja nya enskilda skolor, blefve dessa
än likvärdiga’ med statens realskolor, utan därför upptagit och utvecklat
reservantens i öfverstyrelsen tanke att bland de till understöd berättigade
skolformerna upptaga öfverbyggnader på folkskolan med realskolexamen
som mål och att angifva de villkor, på hvilka understöd åt dem måtte
kunna beviljas.
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Häfi.
3
18 Riksdagens Särskilda Ltskotts (N:o 2) Mlåtande N-.o 4.
I anslutning till departementschefens yttrande föreslår den kung!
propositionen, att som första grupp af understödsberättigade skolor uppföres
«kommunala mellanskolor >, innefattande dels egentliga kommunala
mellanskof, dels enskilda, af kommunen understödda mellanskof, dels
lägre samskolor, som år 1909 åtnjuta understöd.
I fråga om de lägre samskolor, som nu åtnjuta understöd, öfverensstämmer
Kungl. Maj:ts förslag i hufvudsak med öfverstyrelsens och
innebär sålunda en betydlig skärpning af nu gällande villkor. En öfvergångstid
af tre år lämnas dock, såväl i den kungl. propositionen som i
öfverstyrelsens förslag; först efter denna tid skola de nya villkoren vara
fullt uppfyllda. Skärpningen afser att garantera skolans likvärdighet med
en statens realskola. Det fordras däremot icke af skolan, att den skall
lägga om sin undervisning till likhet med de nya mellan skolorna. Den
skall ha frihet att göra det och sålunda blifva en enskild mellanskola,
men den skall ej behöfva det utan kan äfven efter öfvergångstiden fortfarande
vara organiserad som en realskola.
Mot ett af en motionär vid förra riksdagen framställdt yrkande, att
lägre Barnskola, som nu har understöd, efter viss öfvergangstid ej ma
kunna få understöd, med mindre den omorganiserats till mellanskola,
framhålles i statsrådsprotokollet, att ifrågavarande samhällens ekonomiska
bärkraft i regel är så ringa, att de flesta af dessa samskolor måste, om
de skola kunna fortsätta sin verksamhet, efter det de föreslagna villkoren
för understöds erhållande börjat tillämpas, ombildas till mellanskolor.
Men om än sålunda förhållandena själfva komma att medföra den af
motionären påyrkade omorganisationen af flertalet af dessa skolor, skulle
det dock kunna hända, att en bestämd föreskrift om omorganisationens
fullbordande inom viss tid skulle kränka häfdberättigade intressen.
nerv Bergs Herr Berg m. fl. ansluta sig i sin motion till Kungl. Maj:ts förslag
^småiäro"däri, att mellanskolor, som äro öfverbyggnader på folkskolan och ha realverken.
skolexamen till mål, skola understödjas, samt att lägre samskolor, som nu
icke åtnjuta understöd, icke må kunna få understöd, med mindre de äro
mellanskolor.
Men samma motionärer skilja sig från Kungl. Maj:t däri, att lägre
samskolor, som nu åtnjuta understöd, icke må få understöd längre än till
utgången af år 1914, med mindre de da ombildats till mellanskolor.
Därjämte yrka de, såsom redan nämnts, att mellanskolor, som verkligen
ägas af kommunen, skola skiljas från de enskilda mellanskolorna,
hvilka endast understödjas af kommunen. De förra skolorna skulle icke
vara delaktiga af de enskilda skolornas reservationsanslag utan af anslaget
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2'') Utlåtande N:o 4. 19
till högre folkskolor. Detta yrkande motivera de dels därmed, att det ej
vore lämpligt att ha samma bestämmelser för understöden åt kommunala
och åt enskilda skolor, då det läge i sakens natur, att statens ekonomiska
förpliktelser vore större mot de skolor, som den öfverlåtit åt sina organ
kommunerna, än mot dem, som ägdes af enskilda, dels därmed, att det ur
flera synpunkter blefve fördelaktigt för kommunerna och deras mellanskolor,
att dessa finge understöd ur anslaget till högre folkskolor i stället
för ur anslaget till enskilda läroanstalter. Den närmare motiveringen
anföres i afdelning IV af utskottets utlåtande.
Då, såsom departementschefen framhåller, man kan antaga, att flertalet
af de 22 statsunderstödda lägre samskolorna komma att af ekonomiska
skäl ombilda sig till mellanskolor, finnes det, enligt utskottets menino-,
icke anledning att efter en viss öfvergångstid medgifva bibehållandet af ett litet
fåtal statsunderstödda privatskolor af en typ, som icke vidare skulle få upprättas.
Utskottet finner sig böra instämma i ofvannämnda motionärers yrkanden vauiut om
i så måtto, att utskottet föreslår, 1) att första gruppen af de läroanstalter, >måiäro•
som skola vara delaktiga af reservationsanslaget, benämnes »enskilda mellan- verkenskolor»,
2) att lägre samskola, som år 1909 åtnjuter understöd ur anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, må få understöd ur anslaget till
»enskilda mellanskolor», dock icke längre än till utgången af år 1914, med
mindre den ombildats till mellanskola, 3) att kommunal mellanskola icke
må få understöd ur anslaget till enskilda läroanstalter.
Frågan om de kommunala mellanskolornas anslag skall utskottet upptaga
efter att ha behandlat de enskilda läroanstalternas anslag i dess helhet.
2) De enskilda läroverken (högre goss- och samskolor, försöksskolor).
Den andra punkt, i hvilken den kung! propositionen afviker från
öfverstyrelsens förslag med afseende på läroverkens gruppering och anslagens
uppdelning, rör de »enskilda läroverken».
Som bekant är det för närvarande den olikhet mellan anslaget till
»högre skolor för kvinnlig ungdom» och anslaget till »enskilda läroverk»,
att som villkor för understöd från det förra stipulerats bland annat, att
kommun eller enskilda skola gifva skolan ett understöd till lika värde som
statsunderstödet, under det sådant villkor icke stipulerats i fråga om understöd
ur det senare anslaget. Ej heller har i fråga om sistnämnda anslag
någonting bestämts angående klassers eller lärjungars antal, skolans
organisation o. s. v. Anledningen härtill har varit, att detta anslag afsetts
till understöd af försöksskolor, som, emedan de arbetade under friare former
än statsläroverken eller de kommunalt understödda skolorna, hade
större möjlighet att pröfva nya undervisningsformer och metoder.
20
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
I sin skrifvelse af den 31 maj 1907 påpekade Riksdagen, att de båda
anslagen sakna med önskvärd tydlighet angifven begränsning i afseende
å de särskilda slags läroverk, som skulle från det ena eller andra anslaget
tillgodoses, hvilket åter haft till följd att, såsom det ville synas Riksdagen,
i vissa fall understöd tilldelats en skola från ett af anslagen, under det
att det andra anslaget med lika goda skäl kunde hafva användts.
öfverstyrei- Vid behandlingen af denna fråga kom öfverstyrelsen till den upp‘Ten"kilda
att de skolor, som nu erhålla understöd såsom »enskilda läro
läroverken».
verk», icke kunna anses vara försöksskolor i högre grad än åtskilliga af
dem, som få understöd från »anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom».
öfverstyrelsen finner sig böra uttala, att »karaktären af försöksläroverk
icke längre lämpar sig för att särskilja grupper af skolor, hvilka
böra erhålla understöd från olika anslag och efter särskilda grunder. Man
vinner sålunda endast en sväfvande gräns, enär nämnda karaktär, som
egentligen i större eller mindre grad bör tillkomma hvarje insiktsfullt
ledd enskild skola, i regel icke är en permanent egenskap. Det kan nämligen
inträffa, att en skola, som under en viss tid förtjänat att i en särskild
mening benämnas försöksläroverk, under ändrade förhållanden besitter
denna karaktär i vida mindre grad än åtskilliga skolor, som aldrig med
detta namn betecknats», öfverstyrelsen, som sålunda icke i någon de
»enskilda läroverkens» egenskap af försöksskolor kunde finna något särmärke,
ansåg därför, att de borde åtnjuta understöd på i hufvudsak samma
villkor som de högre flickskolorna. Alltså skulle kommunerna bidraga
äfven till de förra.
Däremot föreslog öfverstyrelsen, att medel skulle ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande att, på villkor som Kungl. Maj:t ägde bestämma, användas
till befrämjande af särskilda försök vid statsunderstödda skolor och
till understöd af skolor af helt ny form.
Flertalet af de nu såsom »enskilda läroverk» understödda skolorna
ingår i öfverstyrelsens skema för skolornas uppdelning i grupperna »högre
samskolor» och »högre goss-skolor».
Kungi. Maja, Hvad öfverstyrelsen sålunda föreslagit ifråga om de »enskilda läropropotiiion^
verken» vann icke Kungl. Maj:ts godkännande.
daiärollricen.-» I det propositionen bilagda statsrådsprotokollet framhålles gentemot
öfverstyrelsen, att när kommunen har ett påtagligt intresse af att skolan
upprätthålles, så bör staten fordra kommunens bidrag till skolan. Men i
och med detsamma blir skolan mindre fri i sitt arbete och mindre ägnad
att vara en försöksskola än en, som icke har den betydelse för orten, att
kommunalt bidrag till skolan kan fordras. Det kommunala bidraget for
-
■ Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ä:o 4. 21
dras och ges, när skolan fyller ett bildningsbehof, som ej annars å orten är fylldt.
Därför blir denna skola mera bunden i sitt arbete af hänsyn till statsläroverkens
arbetssätt än en, som icke har eller ens kan få kommunalt understöd.
På grund häraf bör ett anslag fortfarande stå till Kungl. Maj:ts förfogande
för understödjande af skolor, hvilka icke understödjas af kommunen
och just därför mer än andra äro ägnade att tjänstgöra som försöksskolor.
Däraf får dock icke följa, att man alltid kan fordra, att dessa
skolor skola syssla med pedagogiska försök, en fordran som, såsom öfverstyrelsen
påpekat, alltför lätt skulle leda till artificiella åtgärder.
I anslutning till hvad departementschefen sålunda anfört, föreslår
kungl. propositionen, att ett särskildt anslag för ändamålet uppföres. I
brist pa bättre namn föreslås bibehållande af den gamla benämningen
»enskilda läroverk».
I denna fråga ställa sig herr Berg m. fl. i sin motion på den kungl. IIerr Bergs
propositionens sida i hufvudsaken och önska sålunda fortfarande ett anslag,”/''”0^”
ur hvilket understöd skall kunna tilldelas, utan att kommunalt bidrag läroverken».
fordras. Men de finna den gamla benämningen »enskilda läroverk» olämplig
och vilseledande. Den bör enligt deras åsikt utbytas mot någon, som
är i någon mån utmärkande för dessa skolors art, och de föreslå därför:
»högre goss- och samskolor».
Utskottet gillar äfvenledes propositionens förslag, att ett särskildt an- uuicottet om
slag för detta ändamål uppföres^ fortfarande som hittills. Hvad titeln be- Urdlrfen^
träffar, ger utskottet företräde åt motionärernas förslag. Därigenom vinnes
den af Riksdagen begärda tydliga begränsningen af anslaget i afseende
å de skolor, som skola vara delaktiga i detsamma.
Därjämte vill utskottet påpeka, att om än det i allmänhet är riktigt,
att, såsom departementschefen framhåller, en skola mister något af sin
frihet, då den får understöd af kommunen, så kan dock en skola vara
förtjänt af understöd ur detta anslag, ehuru den har sådan betydelse för
sin kommun, att äfven denna bidrager till densamma. I sådant fall får
skolans ställning till kojnmunen icke utgöra ett hinder för att den må få
understöd af staten. A andra sidan får frånvaron i bestämmelserna för
detta anslag af stadgande om skyldighet för kommun eller enskilda att
bidraga till skolan icke medföra, att Kungl. Maj:t skulle underlåta att fordra
sådant bidrag i de fall, där det är tydligt, att skolans uppehållande är ett
verkligt intresse för den ort, där den finnes.
I anslutning till hvad som nu anförts, anser utskottet, att de kom-m,koUtt* «*- munala mellanskolornas anslag bör skiljas från de enskilda läroanstalter-*
delning efter
olika läroverk»
former.
22 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
nas och att i stället för de nu utgående båda anslagen till »högre skolor
för kvinnlig ungdom» och »till enskilda läroverk» bör uppföras under
rubrik enskilda läroanstalter, dels ett reservationsanslag innefattande
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor,
ett anslag med titel: högre -flickskolor,
ett anslag med titel: högre goss- och samskolor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier,
dels ett förslagsanslag med titel lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.
Dock vill utskottet uttala, att den omständigheten, att rubriken är
enskilda läroanstalter, icke bör utgöra'' ett hinder för att understöd
må ur detsamma beviljas en skola, som icke är enskild, utan kommunal.
Endast för kommunala mellanskolor skall det, enligt utskottets
förslag, finnas ett särskildt anslag, för hvilket gälla andra villkor och bestämmelser.
II. De särskilda villkoren för åtnjutande af understöd från
de olika anslagen till enskilda läroanstalter.
1) Anslaget till enskilda mellanskolor.
Kong!. Maj:t har föreslagit följande bestämmelser:
Kungi. Maj:ts 1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna
fortiag. ej min(Jre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd från
anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till skolor, som
utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen
af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans typ Litt. A.
2. På den ort, där skolan är upprättad, skall finnas folkskola anordnad
enligt gällande normalplans typ Litt. A.
3. Skolan skall omfatta minst tre årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i medeltal
sammanlagdt minst 18 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild undervisning-!
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas minst en manlig
lärare med full tjänstgöring, och vid skola, däri flickor undervisas, skall
finnas minst en kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Har kommun endast
en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar
som flickor.
23
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
6. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,
påsk- och pingstfericr samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
7. Kommunen skall anslå de medel, som utöfver skolans öfriga inkomster
erfordras, för att skolan under den tid, för hvilken statsunderstöd
sökes, skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler och erforderlig
undervisningsmateriell samt kunna aflöna de vid skolan anställda
lärarinnor enligt de i sådant afseende stadgade grunder, hvarjämte kommunen
skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder,
som framdeles må varda stadgade.
8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna, skall frågan om
befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas af en nämnd,
bestående af skolans inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt
en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att
terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar från kommunen.
9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
10. Statsunderstödet till kommunala mellanskolor må kunna utgå,
därest skolan omfattar tre årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med
högst 3,600 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med
högst 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor undervisas, må kunna
erhålla ett särskild! understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt.
11. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor
ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd från
anslaget till kommunala mellanskolor, dock under förutsättning att kommunen
eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.
Öfverstyrelsen föreslog, att alla enskilda skolor, som tillhörde de iöfvtr»ynnen>
dess förslag (se sid. 3) nämnda grupperna, utom lärarinneseminarierna, fotlag.
skulle vara delaktiga af ett och samma anslag på i hufvudsak samma
villkor, hvilka formuleras på följande sätt:
»Såsom allmänna villkor för åtnjutande af statsunderstöd enligt de i
§ 8 här nedan angifna grunder gälla:
a) att med afseende på vid skolan anställda lärares och lärarinnors
24 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.o 4.
behörighet, tjänsteåligganden och aflöningsförmåner iakttages hvad i §§ 3,
4, 5, 6 och 7 här nedan stadgas, samt att i fråga om samma lärarpersonals
pensionering skall gälla hvad som därom kan varda särskildt stadgadt;
b) att lärjungeantalet i skolans klasser öfver de förberedande under
de senaste tre åren varit i medeltal sammanlagdt minst sex gånger så
stort som nämnda klassers antal, och att i fråga om sexklassig samskola
och sexklassig goss-skola minst hälften af det sålunda beräknade lärjungeantalet
tillhört skolans tre högsta klasser;
c) att lärjungar i den utsträckning, som i § 9 sägs, varda kostnadsfritt
eller mot nedsatt afgift i skolan undervisade;
d) att vid skolan är anställd en legitimerad läkare med skyldighet att
öfvervaka lärjungarnas fysiska uppfostran samt sundhetsförhållandena vid
skolan;
e) att genom intyg af hälsovårdsnämnd eller vederbörande provinsialläkare
styrkes, att skolans lokaler äro i hygieniskt afseende tillfredsställande;
f) att läsåret omfattar minst 36 läsveckor, påsk- och pingstferier samt
tillfälliga lofdagar inberäknade;
g) att kommun eller enskild donator understöder skolan på sätt i §
8 mom. 3 sägs;
h) att bolag eller enskild person, som nedlagt kapital i skolan, ej
tillgodogör sig högre ränta än 4 procent på det nedlagda kapitalet;
i) att af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande utsedd revisor
årligen granskar skolans räkenskaper och förvaltning samt däröfver
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifver berättelse;
k) att berättelse om skolans verksamhet, affattad enligt fastställd plan,
årligen insändes till kungl. ecklesiastikdepartementet och till kungl. öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk;
hvarjämte skall iakttagas, att, därest öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk icke i särskilda fall finner skäl medgifva undantag, vid sexklassig
samskola skola vara anställda minst två och vid högre samskola minst
fyra manliga lärare med sådan tjänstgöring, som i § 4 mom. 2—3 sägs,
samt att vid sagda skolor enahanda bestämmelser skola gälla i fråga om
minimiantalet af kvinnliga lärare.»
Det under g) omnämnda understödet från kommun eller enskild
donator skulle utgöras af
»dels lönetillägg till lärare och lärarinnor, nämligen
l) ett kontant bidrag af 100 kronor till hvart och ett af de ålderstillägg,
som utgå till lärare eller lärarinnor i andra och högre lönegrader,
2) ortstillägg å den ort, där sådant skall förekomma;
dels årsanslag till skolan, hvilket anslag skall utgå med
25
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
1) ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statens årsanslag till skolan, dock att kommunens bidrag för
skolor, hvilka hittills åtnjutit understöd från anslaget till enskilda läroverk,
ej behöfver uppgå till mer än hälften af sagda anslag;
2) i händelse understöd af statsmedel utgår för undervisning i huslig
ekonomi, ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statens understöd för ändamålet.»
Under den första treårsperioden skulle vissa lindringar i dessa fordringar
medgifvas.
Herr Berg m. fl. föreslå i sin motion följande ändringar i Kungl.
Maj:ts förslag angående de enskilda mellanskolorna:
1. -^f anslaget till enskilda mellanskolor må understöd kunna utgå
dels till enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga
folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmatt,
som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande
normalplans typ litt. A, dels intill utgången af år 1914 äfven till samskola,
som icke jitgör öfverbyggnad på folkskola, men för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.
3. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i
medeltal sammanlagdt minst 32 lärjungar.
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell, och de vid skolan anställda
lärarinnor skola aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
8. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som det från anslaget till enskilda mellanskolor utgående understödet,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålders
-
Herr Bergs
m. fi:s
förslag.
tillägg med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter,
så ock till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles
må varda stadgade.
10. Statsunderstödet till enskilda mellanskolor må kunna utgå med
högst 4,800 kronor, hvarjämte---för år räknadt.
11. Samskola---— ändock att de i punkterna 2 —10 stadgade
villkoren ej till alla delar uppfyllas —--understöd från anslaget
till enskilda mellanskolor---som statsunderstödet.
Herr Juhlin yrkar i sin motion den ändring i den kungl. propositionen, Herr Miim
att mellanskof må kunna erhålla understöd endast om allmänt läroverk för,lanicke
finnes å orten. Ur motionen må anföras:
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Hälft.
4
Utskottets
utlåtande.
26 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
»Af det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden framgår, att den sålunda föreslagna nya skolformen,
benämnd kommunal mellanskola, är i första hand afsedd att i en del talrikare
befolkade stations- och industrisamhällen ersätta bristen på statsläroverk.
De kommunala mellanskolorna skulle följaktligen hafva samma
ändamål som de under 1890-talet upprättade privata samskolorna, hvilka
enligt beslut af 1896 års Riksdag kunde komma i åtnjutande af statsunderstöd,
under förutsättning att den ort, där sådan skola anordnats,
vore i afsaknad af allmänt läroverk. I viss mån samma ändamål hafva
jämväl de högre folkskolorna. Men äfven till dessa senare skolor utgår
statsunderstödet endast i det fall, att allmänt läroverk ej finnes i orten
upprättadt.
Grundtanken i statens skolpolitik gentemot de orter, där behofvet af
en bildning utöfver omfånget för folkskolans verksamhet giort sig gällande,
bar, såsom det anförda gifver vid handen, varit den att antingen upprätta
allmänt läroverk eller och lämna understöd till privat eller kommunal skola.
Enligt nu berörda nådiga proposition skulle emellertid understöd från
anslaget till kommunala mellanskolor jämväl kunna utgå till skolor å
orter, där staten redan upprättat allmänt läroverk (sid. 30—31) och i så
måtto afser propositionen en väsentlig ändring i statens hittills förda
skolpolitik.
Då några afgörande skäl för en sådan ändring ej blifvit anförda i
den kung! propositionen, och då ort, där allmänt läroverk finnes, icke har
behof af kommunal mellanskola eller under alla förhållanden icke har
behof af sådan skola i samma grad som ort, där allmänt läroverk icke
finnes, hemställer jag,
att Riksdagen beslutar,
att punkt I bland grunderna och villkoren för tilldelande af understöd
från anslaget till kommunala mellanskolor skall lyda sålunda:
Af anslaget till kommunala mellanskolor må understöd kunna utgå
ej mindre till samskolor, som under år 1909 åtnjutit understöd frän anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom, än äfven till sådana å orter,
där allmänt läroverk icke finnes, upprättade skolor, som utgöra ölverbyggnader
på den egentliga folkskolan och i afseende å inträdesfordringarna
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta årskursen af folkskola,
anordnad enligt gällande normalplans typ litt. A.»
Vid jämförelse mellan Kungl. Maj:ts och öfverstyrelsens förslag finner
utskottet, att de viktigare af bestämmelserna i det senare influtit i det
Biksdarjens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 27
förra, om än i annan formulering och med i vissa fall ändradt innehåll,
men att en del mindre viktiga bestämmelser uteslutits i det förra, uppenbarligen
därför att de ansetts kunna inflyta i de särskilda bestämmelser,
som Kung], Maj:t enligt punkt 9 af Kungl. Majrts förslag äger att utfärda,
ra de bada förslagens, olikhet i fråga om mellanskolorna och om understöd
åt samskolor, hvilka nu ej åtnjuta understöd, har utskottet redan i
aidelmng I riktat uppmärksamheten.
ro ^er£s fl;s förslag skiljer sig, såsom äfvenledes redan framhållits,
från Kungl. Maj :ts först och främst däri, att 1) egentliga kommunala
mrfa”™,or afskild, 2) lägre samskola, som nu åtnjuter understöd, icke
ma fa understöd längre än till och med år 1914 utan att ha ombildat sig
till mellanskola. Utskottet har i afd. I i dessa punkter anslutit sig till
motionärerna.
Rörande de särskilda punkterna i Kungl. Maj:ts förslag vill utskottet
anföra följande:
Punkt 1. .Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall mellanskola, kommunal
i egentlig mening eller enskild, kunna erhålla understöd, äfven om allmänt
läroverk finnes å orten.
Med anledning af herr Juhlins motion och då utskottet anser, att statens
uppoffringar för bildningsanstalter med realskolexamen som mål, belägna
a samma ort, böra begränsas, vill utskottet föreslå, att till punkt 1 fogas
ett moment af följande lydelse: Mellanskola å ort, där allmänt läroverk
eller statsunderstödd mellanskola finnes, må erhålla understöd, endast om
lärjungeantalet i motsvarande klasser af allmänt läroverk resp. i redan.
befintlig statsunderstödd mellanskola under de senaste tre åren uppgått i
medeltal till 100.
I öfrigt bör punkten enligt utskottets mening ändras i öfverensstämmelse
med herr Bergs m. flis förslag.
Punkt 2. För att en kommunal mellanskola skall på fyra år kunna
föra till realskolexamen, bör den icke mottaga andra lärjungar än sådana,
som visat sig innehafva de kunskaper, hvilka meddelas i folkskola, anordnad
enligt gällande normalplans typ Litt. A. I likhet med herrar Berg
m. fl. anser utskottet emellertid, att uppställandet af en sådan inträdesfordran
ingalunda kräfver, att folkskolan på platsen nödvändigt måste vara
just af nämnda typ; det ifrågavarande bildningsmåttet kan nämligen mycket
väl under gynnsamma omständigheter inhämtas äfven i andra skolformer.
På grund häraf föreslår utskottet, att punkt 2 i Kungl. Makts förslag
utgår. ° J
. Men då det är angeläget, att inträdesfordringarna hållas uppe på den
angifna höjden, bör det stadgas, att särskild inträdespröfning skall fordras.
28 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Punkt 3. Angående årsklassernas antal yttrar departementschefen,
att mellanskolan i allmänhet torde komma att blifva fyraårig. Han anser
likväl, att en treårig mellanskola kan under synnerligen gynnsamma omständigheter
föra fram till realskolexamen och att därför äfven denna
typ bör kunna erhålla understöd.
Det är uppenbarligen af stor vikt, att examen aflagd vid mellanskolan
blir fullt likvärdig med realskoleexamen. Men med nu gällande
fordringar i denna examen torde, enligt utskottets mening mellanskolan
icke kunna medhinna realskolans kurser på tre år, utan att lärjungarna
utsättas för faran af att öfveransträngas. Grevesmilhlska skolan i
Stockholm är visserligen blott treårig. Men den bygger icke på folkskolans
fjärde klass utan på den femte. Och äfven i denna skola lär, efter
hvad som uppgifvits, arbetet vara ganska forceradt.
På grund häraf anser utskottet, att mellanskolan bör vara fyraårig.
I detta sammanhang yttrar sig departementschefen om skolan bör
upptaga två obligatoriska främmande språk eller blott ett. Utskottet anser
sig icke behöfva ingå på denna fråga, hvars besvarande kan anstå, till
dess en undervisningsplan för mellanskola skall utarbetas. I realskolexamen
aflagd vid mellanskola måste tydligen två språk ingå, så länge
detta gäller om examen aflagd vid statens realskola.
Hvad lärjungeantalets minimum beträffar ha herr Berg m. fl. i sin
motion yrkat siffrans höjning till 32. Utskottet finner sådan höjning befogad,
ehuru den bilagda tabellen angående elevantalet i statsunderstödda
enskilda läroanstalter visar, att åtskilliga af de lägre samskolorna hösttermin
1908 ännu icke nått detta lärjungeantal.
Punkt 5. Kungl. Maj:t har föreslagit, att, om en kommun har endast
en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd för såväl gossar som
flickor. Denna bestämmelse torde icke vara lämplig i fråga om enskilda
mellanskolor.
Punkt 6. Det är tydligt, att mellanskola, som på 4 år skall i åtskilliga
ämnen medhinna samma kurs som realskolan på 6 år, icke kan
reda sig med kortare läsår än realskolan, med mindre faran för lärjungarnas
öfveransträngning skulle ökas. På grund häraf bör läsveckornas antal
höjas från 36 till 38.
Punkterna 7 och 9. Då bestämmelserna skola afse endast enskilda mellanskolor,
torde punkterna böra formuleras i likhet med motsvarande punkter
rörande de högre flickskolorna.
Punkt 10. Det uttalande angående skolans inspektion, som utskottet
gör vid motsvarande punkt i bestämmelserna rörande högre flickskolor,
afser äfven de enskilda mellanskoloma.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 29
Punkt 11 ändras med anledning af, att skola med blott tre årsklasser
icke skall understödjas. Att här understödet icke göres beroende af lärjungeantalet
är en viktig olikhet med såväl de nu gällande bestämmelserna
som öfverstyrelsens förslag. Utskottet yttrar sig om denna fråga under 2)
»anslaget till högre flickskolor».
Understödet föreslås kunna utgå med samma belopp, per klass räknadt,
som statsunderstöd till högre folkskola.
Punkt 12 bör ändras så, att det tydligt framgår, från hvilka villkors
uppfyllande dispens må kunna medgifvas intill utgången af 1912.
Med afseende på den nya formuleringen af punkterna hänvisar utskottet
till sitt slutyrkande.
2) Anslaget till högre flickskolor.
Kungl. Maj:t har föreslagit följande bestämmelser:
1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd kunna utgå till Maja»
flickskola, som har till ändamål att utöfver omfånget för folkskolans fiT,la9- verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och som fyller ett å
orten verkligen förefintligt bildningsbehof.
2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver den egentliga
folkskolan och i dessa klasser under de senaste tre åren hafva haft i
medeltal sammanlagdt minst 24 lärjungar.
3. Undervisningen skall fortgå under minst 36 läsveckor om året,
påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar inberäknade.
4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell; dess undervisning skall vara
ändamålsenligt anordnad, och de vid skolan anställda lärarinnor skola aflönas
enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
5. Kommunen eller enskilda donatorer skola till skolans uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som det från anslaget till högre flickskolor utgående understödet,
samt dessutom tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad,
bestående af minst tre rum och kök, eller motsvarande hyresersättning,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas ålderstillägg
med hälften af det belopp, staten för samma ändamål tillskjuter, så ock
till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda
stadgade.
6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter skola medgifvas
till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
Utskottets
utlåtande.
30 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna utgå, därest skolan
omfattar fyra årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400
kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200
kronor, hvarjämte skolan må kunna erhålla ett särskild! understöd till
undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.
År skolan förbunden med gymnasium, må understödet kunna ökas,
dock ej med högre belopp än 2,000 kronor, under förutsättning
a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt att antalet lärjungar
i gymnasiets tre högsta årsklasser under de senaste tre åren uppgått
i medeltal till sammanlagdt minst 18,
b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit rätt att vid läroanstalten
anställa studentexamen, samt
c) att kommunen eller enskilda donatorer till gymnasiets uppehållande
lämna ett bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statsunderstödet, samt bidraga till de å gymnasiet anställda
lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här ofvan i afseende
å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.
8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna
läroverk samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
9. Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd från anslaget till
högre skolor för kvinnlig ungdom, må, ändock att de här stadgade villkor
ej till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande af understöd
från anslaget till högre flickskolor, dock under förutsättning att kommunen
eller enskilda donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet.
I fråga om öfverstyrelsens förslag hänvisas till 1) »anslaget till enskilda
mellanskolor», där det anförts. Dess viktigare afvikelser från Kungl.
Maj:ts förslag beröras nedan under de särskilda punkterna.
Herr Bergs m. flis ändringsyrkanden i vissa punkter anföras äfvenledes
vid dessa punkters behandling.
Med afseende på de särskilda punkterna vill utskottet anföra följande:
Punkt 2. Om skolan har fyra årsklasser öfver den egentliga folkskolan
och därjämte, såsom nu alltid är fallet, de klasser, som äro pa
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 31
rallella med folkskolans tre högsta eller de allmänna läroverkens tre lägsta
klasser, så kommer alltså skolan att vara sjuklassig.
Då för närvarande endast fordras, att skolan skall vara femklassig, innebär
den nya formuleringen en skärpning af villkoren, öfverstyrelsen hade
föreslagit, att skolan skulle vara minst sju k las-i g. För närvarande finns det
endast två statsunderstödda flickskolor med blott sex klasser. Alla öfriga
ha sju eller åtta klasser.
Att märka är, att punktens formulering är sådan, att flickskolan kan,
om den så vill, indraga sina med folkskolan parallella klasser, helt eller
delvis.. Detta hade ej varit möjligt, om, såsom öfverstyrelsen föreslagit,
det stipulerats, att flickskolan skulle vara minst sjuklassig. I statsrådsprotokollet
yttras härom följande:
„ »Enligt öfverstyrelsens. förslag skulle inga andra högre flickskolor än
sadana, som hafva minst sju klasser, kunna komma i åtnjutande af statsunderstöd.
^ \inner detta förslag afseende, skulle en skola gå miste om
bidrag flan statens sida, därest en eller flere af dess lägre klasser btefve
indragna. För min del kan jag icke finna lämpligt, att staten med dylika
medel söker tvinga de högre flickskolorna att upprätthålla med folkskolan
parallella klasser. Staten bör i denna fråga ställa sig neutral och hvarken
framtvinga eller förhindra bibehållandet af dylika klasser. Som villkor
för erhållande af statsunderstöd bör därför föreskrifvas, att skolan skall
hafva ett visst antal årsklasser utöfver den egentliga folkskolan, med full
frihet för skolans målsmän att vid densamma inrätta lägre klasser till det
antal, som förhallandena påkalla och medgifva.»
Med afseende.på lärjungeantalet fordras i nu gällande bestämmelser,
att skolan haft minst 30 lärjungar, d. v. s. minst 6 per klass. I anslutning
härtill föreslås i propositionen, att skolan i klasserna öfver folkskolan
skall ha minst 24 lärjungar.
Berr Berg m. fl. ha i sin motion yrkat siffrans höjning till 32.
o Utskottet har för denna frågas bedömmande låtit verkställa utredning
angående elevantalet under höstterminen 1908 i de särskilda klasserna af
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna (se bilagan).
.Efter tagen del af denna utredning har utskottet funnit den ifrågasatta
höjningen fullt befogad.° Men därjämte vill utskottet betona, att äfven detta
tal är alldeles för lagt, da fråga är om skola, som konkurrerar med annan flickskola
på samma ort. Utskottet vill understryka hvad i statsråd-protokollet.
yttras därom, att man icke bör genom beviljande af statsunderstöd
»främja uppkomsten a samma ort af mindre, med hvarandra konkurrerande
skolor. Ty. ju mindre en skola är, desto sämre är i regel dess
ekonomiska ställning och desto sämre dess undervisning. En alltför
32 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
stor frikostighet från statens sida kan motverka det syfte, man vill
vinna, och medföra en sänkning af den högre kvinnobildningen. Då
redan nu konkurrensen mellan flickskolor å en eller annan ort är så stor,
att den knappast kan kallas sund, bör det vid tillämpningen af de
förordade bestämmelserna tillses, att ingen ny skola erhåller statsunderstöd,
med mindre en noggrann utredning gifvit vid handen, att den
verkligen fyller ett förefintligt bildningsbehof. Anslaget till högre
flickskolor får icke betraktas som ett förslagsanslag, hvari hvarje skola,
som uppfyller de stadgade minimifordringarna, skulle äga delaktighet.»
Punkt 4. Utskottet föreslår, att orden »dess undervisning skall vara
ändamålsenligt anordnad» må utgå, såsom innebärande en själfklar fordran.
Punkt 5. Här bör det bestämda »kommunen» utbytas mot det obestämda
»kommun», hvarigenom formuleringen blir lika med den nu
använda.
Utskottet vill framhålla, att framdeles såsom hittills bidrag af landsting
må räknas som kompensation till statsbidrag.
Utskottet finner, att det skulle vara alltför betungande för kommunen
att tillhandahålla föreståndaren eller föreståndarinnan bostad bestående af
minst tre rum och kök eller motsvarande hyresersättning. Något dylikt
kräfves ej för närvarande af kommunen. Utskottet hemställer därför, att
detta utgår ur punkten.
I punkten föreslås, att kommun eller enskilda donatorer skola vara
pliktiga att bidraga till lärarinnornas ålderstillägg med hälften af det
belopp, hvartill staten för samma ändamål bidrager. Motiveringen härför
anför utskottet här nedan i afdelning III (sid. 41).
Vidare föreslås, att kommun eller enskilda donatorer skola bidraga
till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles ma varda
bestämda. I fråga härom vill utskottet hänvisa till hvad utskottet vid
behandling af frågan om löneregleringen yttrar om lärarinnornas pensionering,
och nämner här endast, att sadant bidrag alagts kommun
eller enskilda donatorer såsom kompensation till att staten betalar mer än
dessa till lönetilläggen.
Punkt 7. Enligt nu gällande bestämmelser kan understöd till högre
flickskola utgå ur det ordinarie anslaget med högst 45 kronor för lärjunge
och högst 4,500 kronor för skola, dock med tillägg af högst 500
kronor för undervisning i huslig ekonomi. Härtill kommer under de senaste
åren ett understöd ur extra ordinarie anslag för beredande af löneförhöjning
åt lärarinnorna.
Frånsedt understödet till undervisning i huslig ekonomi och sistnämnda
understöd, som naturligtvis måste rätta sig efter lärarinnornas
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 33
lärarinnornas antal, är det sålunda läijungeantalet intill en viss gräns, som
är bestämmande för statsunderstödets maximibelopp.
öfverstyrelsen föreslog, att understödets maximum, statens bidrag till
lärarinnornas lönetillägg oräknadt, skulle beräknas dels efter årsklassernas,
dels efter lärjungarnas antal.
Den kungi. propositionen går ett steg längre och föreslår, att understödets
maximum, bidraget till lönetilläggen oräknadt, skall bero endast
af årsklassernas antal.
Enär det är uppenbart, att hvarken en skolas utgifter eller, än mindre,
dess behof af understöd växer proportionellt mot lärjungeantalet — tvärtom
kan behofvet af understöd ökas, när lärjungeantalet sjunker —, finner
utskottet sig böra tillstyrka propositionens förslag i denna del.
Hvad de af Kungl. Maj: t föreslagna understödsbeloppen, 4,400 resp.
5,200 kronor, beträffar, så äro de afvägda efter undersökning af skolornas
ekonomi och lämnas därför utan anmärkning.
I fråga om understödet för undervisning i huslig ekonomi föreslog
öfverstyrelsen, efter verkställd utredning, följande bestämmelser:
»Till högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, hvilka visat
sig äga på lämpligt sätt anordnad undervisning i huslig ekonomi, må
enligt grunder, som Kungl. Magt kan finna skäligt närmare bestämma,
utgå ett särskildt understöd af högst 400 kronor om året för kurs i ämnet,
hvilken omfattar en lärjungegrupp, samt ytterligare högst 200 kronor för
hvarje därutöfver tillkommande lärjungegrupp, dock att dylikt understöd
ej till någon skola må utgå med högre belopp än 1,000 kronor.»
Kungl. Makt föreslår samma maximum för detta understöd utan att
fixera närmare villkor för dess åtniutande.
Utskottet biträder för sin del Kungl. Maj:ts förslag.
Propositionens förslag öfverensstämmer med öfverstyrelsens däri, att
ett särskildt understöd skulle kunna utgå till med högre flickskola förbundet
gymnasium, sedan detta nätt en viss utveckling.
I betraktande af att allt flera lefnadsbanor öppnats för kvinnan, där
studier, för hvilka studentexamen är utgångspunkten, kräfvas, anser utskottet
det riktigt, att staten understödjer kvinnliga gymnasier. Sådant
understöd torde vara nödvändigt, om kompetenta lärare skola kunna anställas
och erforderlig unrlervisningsrnateriell anskaffas. I båda hänseenden
torde det understundom brista i de nu förefintliga kvinnliga gymnasierna,
hvilkas ekonomi ofta är svag, oaktadt årsafgifterna äro mycket höga
(300-400 kr.).
Herr Berg in. fl. ha i sin motion äfven uttalat sig om understöd åt
Bill. till Rilcsd. Prof, 1900. 9 Sami. 1 Afd. 4 Haft.
b
34
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
med högre flickskola förbundet gymnasium. De finna det »betänkligt, att
staten skulle i någon starkare grad uppmuntra anordnandet af gymnasialafdelningar
i samband med de högre (s. k. åttaklassiga) flickskolorna, och
hemställa därför, att bestämmelserna härom så formuleras, att statsunderstöd
åt med flickskola förbundet gymnasium må kunna lämnas endast å
ort, der verkligt behof af sådant gymnasium befinnes föreligga».
Motionärerna yrka därför, att bestämmelserna angående statsunderstöd
åt gymnasier skola lyda:
>Å ort, där ett verkligt bildningsbehof så kräfver, kan understöd tilldelas
med högre flickskola förbundet kvinnligt gymnasium, och må i så
fall understödet till läroanstalten kunna ökas, dock ej med högre belopp
än 2,000 kronor, under förutsättning, a) att gymnasiet omfattar minst tre
årsklasser, samt att antalet lärjungar i dess tre högsta årsklasser under de
tre senaste åren uppgått i medeltal till sammanlagdt minst 24 —--i
öfrig!, blifvit stadgadt.
Finnes å samma ort mer än ett med högre flickskola förbundet gymnasium,
må dock understöd ej utgå till mer än ett, så länge dettas lärjungeantal
i de tre högsta årsklasserna ej under de tre senaste åren i
medeltal öfverstigit 60.»
De här föreslagna ändringarna i Kungl. Maj:ts förslag utgöras hufvudsakligen
däraf, att lärjungeantalets minimum höjts från 18 till 24 och att
i sista momentet upptagits en bestämmelse, som afser att hindra uppkomsten
å samma ort af konkurrerande gymnasier, innan verkligt behof däraf
föreligger.
Med afseende på höjningen af minimum från 18 till 24 finner utskottet
denna icke välbetänkt. För att flickskolan skall få understöd fordras enligt
utskottets förslag, att den i sina 4 eller 5 högsta klasser haft minst 32
lärjungar. Men detta lärjungeantal räcker tydligen på långt när icke till
för att en flickskola skall kunna bära upp ett gymnasium med 18 lärjungar
i de tre högsta klasserna. Siffran 18 för gymnasiet innebär alltså
en strängare fordran än siffran 32 för flickskolan.
Däremot är utskottet ense med motionärerna däruti, att staten bör
noga tillse, att ej understödet gifves så, att det lockar till upprättande å
samma ort af fler gymnasier, än behofvet kräfver. Utskottet föreslår alltså
införande i bestämmelserna af ett moment, motsvarande motionärernas
andra,0 men af denna lydelse:
A samma ort må statsunderstöd ej tilldelas flera högre flickskolor
för med dem förbundna gymnasier, utan att i samtliga dessa gymnasier
de tre högsta klasserna under de senaste tre åren varit i lämplig grad
fvllda.
35
Riksdagens Särskilda Utskotts (i\:o 2) Utlåtande N:o 4.
Punkt 8. Med afseende på inspektionen af statsunderstödda fliek- och
sainskolor yttrade departementschefen vid föredragning af fiolårets proposition
bl. a. följande:
»Som villkor för att högre flickskola eller samskola skall kunna komma
i åtnjutande af statsunderstöd föreskref 1896 års Riksdag, såsom framgår
af bilagan till detta protokoll, att vederbörande cforalstyrelse skall styrka,
ej mindre att anordningarna vid skolan äro i hygieniskt hänseende" tillfredsställande
och undervisningen så ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna
därigenom icke föranledes, än äfven att legitimerad läkare är
vid skolan anställd. I anslutning härtill förordnade Kungl. Maj:t i tidigare
utfärdade cirkulär angående fördelning af anslaget till högre skolor
för kvinnlig ungdom, att de statsunderstödda skolorna skulle under den
tid, för hvilken understödet beviljats, stå under inseende af vederbörande
cforalstyrelse och den inspektor, denna myndighet ägde förordna. 1 proposition
till 1902 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att eforalstyrelsernas
nu omnämnda åligganden skulle öfverflyttas på vederbörande skolläkare.
Riksdagen vidhöll emellertid sitt år 1896 fattade beslut. Sedan år 1904
en . öfverstyrelse för de allmänna läroverken inrättats, förordnade Kungl.
Maj:t år 1905 vid fördelning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
för perioden 1906—1908, att skolorna skulle stå under inseende åf
öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och den inspektor, denna myndighet
ägde förordna. I öfverensstämmelse härmed föreslog Kungl. Maj:t
1906 års Riksdag att stadga, att öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
skulle utse inspektor vid de statsunderstödda skolorna, samt att denne
inspektor — ej, såsom förut varit bestämdt, eforus — skulle styrka, att
anordningarna vid skolan vore i hygieniskt hänseende tillfredsställande
och undervisningen sa ordnad, att öfveransträngning af lärjungarna därigenom
icke föranleddes. Men Riksdagen vidblef äfven denna gång sitt
meromnämnda beslut angående ifrågavarande skolors inspektion.
Enligt nu gällande bestämmelser stå alltså de statsunderstödda flickskolorna
och samskolorna under dubbel inspektion. Å ena sidan har
nämligen Kungl. Maj:t föreskrifvit, att dessa skolor skola stå under inseende
af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk och den inspektor,
denna myndighet äger förordna. Å andra sidan har Riksdagen stadgat,
att vederbörande eforalstyrelser skola afgifva de omförmälda intygen angående
de hygieniska förhållandena samt undervisningens anordning vid
skolorna. Då det nu rimligtvis icke kan fordras, att eforerna skola taga
personlig kännedom om alla dylika skolor i deras stift, måste de äga rätt
att för fullgörande af denna uppsiktsplikt förordna ombud vid de särskilda
skolorna. Och då eforus skall intyga, att undervisningen är så anordnad,
36 lliksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
att öfveransträngning af lärjungarna därigenom icke föranledes, måste han
eller hans representant äga rätt att granska undervisningsplanen i dess
helhet och undervisningens anordning i öfrigt, samt att, där så erfordras,
påkalla rättelse i hithörande förhållanden. Men samma befogenhet tillkommer
ock den af öfverstyrelsen förordnade representanten vid skolan.
Att detta förhållande behöfver ändras torde vara uppenbart. Det skulle
eljest kunna hända, att den eforala inspektorn finner skolans undervisning vara
sådan, att statsunderstöd ej bör vidare utgå till densamma, under det att
den af öfverstyrelsen förordnade inspektorn finner allt godt och väl, eller,
omvändt, att den förre tillstyrker statsbidrag, under det den senare finner
undervisningen olämpligt anordnad.» —
»Såvidt jag kan finna, kan denna fråga endast lösas på följande sätt.
Antingen skall eforus afgifva de erforderliga intygen öfver förhållandena
vid skolan, och då bör denna myndighet utse skolans inspektor, eller ock
skall öfverstyrelsen utse inspektor, och då bör denne utfärda omförmälda
intyg. Emellertid synes mig Eders Kungl. Maj:t icke hafva anledning föreslå
Riksdagen att gifva föreskrift vare sig i den ena eller den andra riktningen?
Det förslag, som må komma att föreläggas Riksdagen, torde i
förevarande hänseende endast höra innehålla föreskrift därom, att skola,
för åtnjutande af statsunderstöd, skall stå under statskontroll. Närmare
bestämmelser angående sättet för utöfvande af denna kontroll torde sedermera
böra lämnas af Eders Kungl. Maj:t. Skulle emellertid Riksdagen
fortfarande vidblifva sitt beslut om eforalstyrelsernas skyldighet att öfva
uppsikt öfver ifrågavarande skolor, har jag för afsikt att föreslå Eders
Kungl. Maj:t att förordna, att eforalstyrelserna skola utse inspektörer vid
de statsunderstödda flick- och samskolorna liksom vid de allmänna läroverken.
»
Dessa uttalanden anföras åter till det statsrådsprotokoll, som bilagts
den kungl. propositionen i år, hvarjämte det erinras om att 1908 års
Kyrkomöte anhållit, att Kungl. Maj:t ville meddela sådana bestämmelser,
att åt eforus måtte beredas samma ställning till de statsunderstödda flickoch
samskolorna som enligt §§ 201 och 204 i läroverksstadgan tillkommer
honom i förhållande till de allmänna läroverken.
Denna fråga beröres äfven af herr Berg m. fl. i deras motion, där det
bland annat anföres:
»Chefen för ecklesiastikdepartementet har nu i propositionens motivering
(ss. 64, 65) på ett åskådligt och öfvertygande sätt påvisat det oefterrättliga
i denna dualism och kraftigt betonat nödvändigheten af dess undanröjande.
Men han har ej ansett sig själf böra framlägga något förslag
i detta afseende, utan helt och hållet hänskjuta till Riksdagen, huruvida
Riksdagens Särskilda Utskott (N:o 2) Utlåtande N.o 4. 37
den vill lämna inspektionen öfver ifrågavarande anstalter åt eforerna eller
åt läroverksöfverstyrelsen. Skulle Riksdagen härvid besluta att icke göra.
ändring i hittills gällande bestämmelser om eforalstyrelsernas skyldighet
att öfva uppsikt öfver skolorna, har han förklarat sig ämna föreslå Kungl.
Maj:t att förordna, att det skall vara eforalstyrelserna, som hädanefter
hafva att utse inspektörer vid de statsunderstödda flick- och samskolorna
(se propositionen s. 65).
Oss förefaller det, som om den fråga, hvilken sålunda af statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet riktats till Riksdagen, ej skulle
kunna på mer än ett sätt besvaras. Sedan inseendet öfver privatskolorna
blifvit genom 1904 års Riksdags beslut anförtrodt åt läroverksöfverstyrelsen,
synes det icke ligga någon mening i att den hygieniska tillsynen öfver
ifrågavarande skolor skulle åläggas en annan myndighet, för hvars
sakkunskap på det speciellt hygieniska området ju dessutom alls ingen
garanti linnes. Vi anse därför, att Riksdagen bör besvara den förfrågan
angående dess önskan i förevarande sak, som propositionen innehåller,
med en otvetydig förklaring, att den vill hafva nämnda hygieniska tillsyn
uppdragen åt samma myndighet, som fått sig den öfriga inspektionen
anförtrodd.»
Motionärerna yrka:
»att Riksdagen må för sin del besluta, att inspektionen öfver vissa
statsunderstödda flickskolors och samskolors hygieniska förhållanden icke
vidare skall tillkomma eforalstyrelserna, ulan i likhet med inspektionen i
öfrigt ombesörjas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.»
I öfverensstämmelse med den af motionärerna uttalade uppfattningen
anser utskottet, att inspektionen öfver de hygieniska förhållandena vid
statsunderstödda flickskolor icke vidare bör tillkomma eforalstyrelserna,
utan i likhet, med inspektionen i öfrigt ombesörjas af öfverstyrelsen för
rikets allmänna läroverk.
Däremot anser utskottet lämpligt, att i de ytterligare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda rörande undervisningen i dessa
skolor, den bestämmelse intages, att det tillkommer vederbörande eforus
att hafva uppsikt öfver det sätt, på hvilket kristendomsundervisningen handhafves,
i likhet med hvad som gäller beträffande allmänna läroverk.
Hvad utskottet sålunda anfört bör, enligt utskottets mening, äga tilltampning
på inspektionen öfver statsunderstödda kommunala och enskilda
mellanskolor.
38
Itilcsdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
3) Anslaget till högre goss- och samslolor.
Kungl. Maj: t s
förslag.
Herr Bergs
m. H:s
förslag.
Utskottets
utlåtande
Kungl Maj:t har föreslagit följande bestämmelser:
1. Af anslaget till enskilda läroverk må understöd kunna utgå till
enskildt läroverk, som ej är berättigadt till understöd från något af öfriga
i reservationsanslaget till kommunala och enskilda läroanstalter ingående
särskilda anslag, men som genom en framgångsrik och för det allmänna
gagnelig verksamhet på uppfostrans och undervisningens område gör sig
förtjänt af understöd från statens sida.
2. Läroverket skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriel!; dess undervisning skall vara
ändamålsenligt anordnad, och de vid läroverket anställda lärarinnor skola
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder. Därjämte skall läroverket
bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som framdeles
må varda stadgade.
0. Läroverket skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
4. Statsunderstöd till enskildt läroverk må kunna utgå för det skolstadium,
som i afseende på undervisningens mål motsvarar realskolan, med
högst 9,000 kronor och för det skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar
gymnasiet, med högst 6,000 kronor, dock att understödet till läroverk,
som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, må kunna ökas
för hvardera stadiet med högst 2,000 kronor.
Herr Berg m. fl. ha i sin motion föreslagit:
1. Af anslaget till högre goss- och samskolor må understöd kunna
utgå till sådana läroverk af nämnda slag, hvilka genom värdefulla pedagogiska
försök eller eljest genom framgångsrik verksamhet på uppfostrans
och undervisningens område befinnas kunna i särskild grad gagna skol
Ö
Ö Ö Ö
väsendet i det hela.
2. Läroverket skall omfatta sex årsklasser utöfver den egentliga folk
O
O
skolan och i dessa klasser under de tre senaste åren hafva haft i medeltal
sammanlagdt minst 48 lärjungar.
3—5. Till innehållet lika med punkterna 2—4 i propositionen.
Utskottet har redan i första afdelningen af sitt utlåtande biträdt herr
Bergs m. fl:s yrkande om utbytande i anslagstiteln af »enskilda läroverk»
mot »högre goss- och samskolor».
O O
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 39
Häraf följer, att punkt 1 måste omformuleras, och finner utskottet
motionärernas förslag lämpligt. Här framhålles dessa skolors betydelse
som försöksskolor, dock icke på sådant sätt, att anställande af pedagogiska
försök uppställes som oeftergifligt villkor för åtnjutande af statsunderstöd.
Utskottet anser, att motionärernas punkt 2 icke är lämplig, då eu
dylik bestämmelse torde alltför mycket binda Kungl. Maj:ts frihet att
understödja skolor af nya former.
I punkt 2 af Kungl. Maj:ts förslag böra orden »dess undervisning
skall vara ändamålsenligt anordnad» utgå; se motsvarande punkt ifråga
om de högre flickskolorna (sid. 32).
Punkt 5 innehåller bestämmelser lika med de nu gällande, med till—
lägg af, att läroverk, som i större utsträckning använder manliga lärarkrafter,
må kunna erhålla ett tilläggsunderstöd af högst 4,000 kronor.
För understödets beräkning hade öfverstyrelsen föreslagit samma grunder
som för högre flickskolor jämte ett dylikt tilläggsunderstöd för de
manliga lärarnas skull. Förutsättning för öfverstyrelsens förslag var, att
kommunalt bidrag skulle fordras.
Då, såsom redan anförts, utskottet anser, att kommunalt eller enskild!
bidrag till dessa skolor icke ovillkorligen skall fordras, ansluter sig utskottet
till Kung], Maj:ts förslag i denna punkt.
Angående motiveringen för tilläggsunderstödet hänvisas till hvad utskottet
yttrar angående löneregleringen för lärarepersonalen.
4) Anslaget till enskilda lärarinneseminarier.
Kungl. Maj:t har föreslagit följande bestämmelser: Kungl. Maj:ts
1- Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må understöd kunna t''ör,la9- utgå till enskildt seminarium, som har till ändamål att utbilda lärarinnor
för undervisningen vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd
undervisning.
O
2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser och i afseende på
inträdesfordringarna förutsätta minst det kunskapsmått, högre flickskola,
som är berättigad till statsunderstöd, afser att bibringa,
3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola aflönas enligt de i
sådant afseende stadgade grunder.
4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering enligt de
grunder, som framdeles må varda stadgade.
40 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen för rikets
allmänna läroverk samt vara underkastadt den kontroll och de bestämmelser
i öfrigt, som Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium må kunna utgå
med högst 1,500 kronor för hvarje läsafdelning.
I fråga om dessa bestämmelser har intet ändringsyrkande framkommit,
och utskottet lämnar dem också för sin del utan anmärkning.
5) Anslaqet till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter.
Kungi. Maj-.ti Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda kommufårsiag.
nala och enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt, som åtnjuter
understöd från något af de i reservationsanslaget till kommunala och enskilda
läroanstalter ingående särskilda anslag, under den tid statsunderstöd
åtnjutes, utgå följande bidrag, för läsår räknadt:
1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna, som är berättigad till en
aflöning af minst 1,400 kronor i l:sta, 1,700 kronor i 2:dra och 2,000
kronor i 3:dje lönegraden, samt _ „
2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligthur nedan stadgade
grunder tillförsäkras föreståndarinnor och lärarinnor.
o
utskottets Uppförandet af ett anslag till lärarinnornas lönetillägg, af hvilket
utlåtande. aUa stat8understödda enskilda skolor skola vara delaktiga, motiveras af
den lönereglering för lärarinnor, som Kungl. Maj.t föreslår. Det är nämligen
tydligt, att skall en lönereglering för lärarinnor vid enskilda skolor
kunna genomföras, måste det ordnas så, att lönetilläggen så litet som
möjligt trycka den enskilda skolans budget. Kljest blefve följden den,
att skolan mången gång frestades, ja kanske af sin klena ekonomi tvingades
att bland flera sökande välja icke den bästa, utan den billigaste.
Löneregleringen kunde då komma att blifva illusorisk för alla lärarinnor
vid de svagare skolorna, i det de måhända kunde komma i valet mellan
att uppsägas eller att afstå från sina intjänade ålderstillägg.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall nu staten betala ~/% af alderstilläggen
och, i fråga om mellanskolor och högre flickskolor, kommun eller
enskilda donatorer V3 af desamma. Högre goss- eller sam skola och lärarinneseminarium,
för hvilkas understöd af staten icke ställfs som villkor
understöd af kommun eller enskilda, skall däremot själf bestrida /3 af
ålderstilläggen.
Riksdagens Särskilda Utskotts (R:o 2) Utlåtande N:o 4. 41
Äfven öfverstyrelsen föreslog ett anslag till lönetillägg åt lärarepersonalen.
Punkt 1) bör enligt utskottets mening formuleras: 200 kronor för
hvarje ämneslärarinna med full tjänstgöring, som förvärfvat behörighet
till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk.
Lärarinna med denna behörighet skall, enligt den föreslagna löneregleringen
under de första 15 åren af sin tjänstgöring åtnjuta 200 kronors
högre aflöning än den, som visserligen är berättigad till lönetursberäkning
men icke är behörig för allmänt läroverk. Då det tydligen måste anses
som ett allmänt intresse, att förvärfvande af den högre kompetensen uppmuntras,
och denna uppmuntran i form af lönetillägg icke kan kräfvas
af den enskilda skolan, som då skulle frestas .att undvika att anställa
lärarinnor med högre kompetens, så har Kung! Maj:t föreslagit, att detta
lönetillägg af 200 kronor skall utgå af statsmedel.
Det framgår af det nu anförda, att staten skulle öfvertaga det mesta
af lönetilläggen åt lärarinnorna. Såsom kompensation härtill tänker sig
Kungl. Mnj:t, att kommun eller enskilda donatorer eller anstalten själ!’
skall förpliktigas till att vid en blifvande pensionsreglering åt lärarinnorna
bidraga till pensionsafgifterna (se sid. 32).
Utskottet tillstyrker för sin del Kungl. Maj:ts förslag till bestämmelser
med afseende på nu ifrågavarande anslag.
III. Grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.
Da Riksdagen år 1902 höjde anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom
ansåg Riksdagen, som genom en på Kungl. Maj:ts föranstaltande
gjord undersökning af dessa skolors ekonomi erfarit, hur svagt lärarinnorna
voro aflönade, det behöfligt, att grunderna för tilldelande af understöd
fullständigades med en bestämmelse, hvarigenom vid statsunderstödd
skola anställd ämneslärarinna med full tjänstgöring garanterades en viss
minimilön. Denna bestämmelse gäller ännu och lyder:
»att ämneslärarinna, som har sin hufvudsakliga tjänstgöring i klasserna
öfver de förberedande, skall för 24 timmars undervisning i veckan
under trettiosex läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lofdagar inberäknade, erhålla aflöning, uppgående minst till ordinarie folkskollärarinnas
inom samma kommun för åtta månaders tjänstgöring beBih.
till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami 1 Afd. 4 Höft. 6
Historik.
42 Riksdagens Särskilda Utskotts (A'':o 2) Utlåtande N:o 4.
stämda lägsta aflöning med inberäknande af naturaförmånerna, eller, om
ordinarie folkskollärarinna icke vore inom kommunen anställd, lägsta lagstadgade
lön för ordinarie folkskollärarinna, likaledes med inberäknande
af naturaförmånerna, samt för mindre eller större antal läsveckor eller
veckotimmar i proportion härtill.»
Ehuru lärarinnornas ställning genom denna bestämmelse väsentligt
förbättrats, är det dock uppenbart, att den alltjämt är sämre än folkskollärarinnornas.
De senare ha fast anställning, rätt till ålderstillägg, rätt
till viss lön under sjukdom, rätt till pension — allt förmåner, som de
enskilda skolornas lärarinnor sakna.
Sedan på Kungl. Maj:ts förslag 1906 års Riksdag höjt den lägsta lagstadgade
lönen för ordinarie folkskollärarinna med 200 kronor och i följd
häraf folkskollärarinnelönerna höjts i flertalet kommuner, medförde ofvannämnda
bestämmelse en afsevärd höjning af lönerna för ämneslärarinnorna
vid de skolor, som åtnjöto understöd från nämnda anslag.
Sådan höjning kunde emellertid, enligt hvad representanter för
flera af dessa skolor i till Kungl. Maj:t ingifna framställningar förklarade,
skolorna icke bära med då utgående understöd. Med anledning häraf
föreslog Kungl. Maj:t 1907 års Kiksdag att på extra stat bevilja ett tillläggsunderst
>d åt dessa skolor för åren 1907 och 1908, tillsammans 156,000
kronor, att användas som bidrag till bestridande af deras i följd af löneförhöjningen
ökade utgifter.
Riksdagen beslöt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag.
Ofvan anförda bestämmelse om viss minimilön åt ämneslärarinnorna
gällde icke i fråga om understöd åt »enskilda läroverk». Men då 1907
års Riksdag, med anledning af en kungl. proposition, till förhöjning af
understöden till dessa läroverk på extra stat för ar 1908 anvisade ett belopp
af 50,000 kronor, uttalade Riksdagen bland annat, att de förhöjda
understöden i första hand syntes böra komma lärarpersonalen till godo i
de fall. där behof af löneförbättring skäligen kunde anses föreligga.
1908 års Riksdag beviljade för innevarande år å extra stat såväl ett
tilläggsunderstöd å 78,000 kronor till högre skolor för kvinnlig ungdom
som ett belopp af 50,000 kronor till förhöjning af understöden till »enskilda
läroverk».
öfverstyrei- I sitt förslag till bestämmelser angående statsunderstöd åt enskilda
förslag. sp0]0r upptar öfverstyrelsen äfven förslag till bestämmelser angående lärarepersonalens
aflöningsförmåner.
Rörande frågan om behofvet af en lönereglering för lärarinnorna vid
Riksdagens Särskilda Utskotts (.N:o 2) Utlåtande N:o 4. 43
do högre flickskolorna hänvisar öfverstyrelsen därtill, att en sådan för
hvarje kår utgjorde hufvudvillkoret för en tryggad ekonomisk ställning.
Med insikt härom hade statsmakterna sedan länge beredt förmånen af en
lönereglering åt de lärarkårer, som stode närmast den nu ifrågavarande,
nämligen lärarpersonalen vid de allmänna läroverken och vid folkskolorna.
Att lärarinnorna vid de högre flickskolorna i detta afseende blifvit mindre
väl tillgodosedda, kunde ingalunda väcka förundran. Orsaken vore tydligen
att söka däri, att det jämförelsevis sent blifvit erkändt, att högre undervisning
för flickor vore ett statsintresse, jämförligt med den högre undervisningen
för manliga lärjungar och med folkundervisningen, samt jämväl
— och måhända förnämligast — däri, att det ansetts möta alltför stora
vanskligheter att genomföra en lönereglering i fråga om lärarpersonalen
vid skolor, Indika visserligen med ganska stora belopp understödts af staten
och kommunerna, men Indika likväl i regel vant i enskilda personers,
sällskaps eller bolags ägo.
öfverstyrelsen hoppades emellertid kunna visa, att dessa svårigheter,
ehuru visserligen stora, likväl stode att öfvervinna. För öfrigt tilläte sig
öfverstyrelsen att äfven i detta sammanhang erinra om den ofvan omtalade
bestämmelsen i den nådiga kungörelsen den 13 juni 1902, hvarigenom
aflöningen för vissa lärarinnor vid enskilda skolor gjorts beroende af
folkskollärarinnornas minimilöner. Det torde icke kunna anses oberättigadt
att betrakta denna bestämmelse såsom en första åtgärd i riktning af en
lönereglering för sagda lärarinnor. Och såsom ett ytterligare steg i samma
riktning måste anses det förut omnämnda uttalandet af 1907 års Riksdag
rörande billigheten däraf, att lärarinnor, hvilka på grund af ålder i tjänsten
eller andra omständigheter åtnjutit en aflöning utöfver den bestämda
minimilönen, måtte varda bibehållna i en högre lönegrad.
Om det alltså, fortsätter öfverstyrelsen, på grund af det sagda syntes
kunna göras gällande, att en lönereglering för lärarpersonalen vid de högre
flickskolorna, åstadkommen genom statsmakternas försorg, redan vore erkänd
såsom principiellt berättigad, borde det å andra sidan framhållas,
att den enda bestämmelse härom, som funnes utfärdad, nämligen i nyssnämnda
nådiga kungörelse, förutom att den i öfrigt vore otillfredsställande,
blifvit affattad i alltför obestämda ordalag. Det hade af denna anledningicke
sällan befunnits svårt att afgöra, huruvida i särskilda'' fall kungörelsens
bestämmelse ägt tillämplighet eller icke, hvarför det kommit att inträffa,
att lärarinnor gått miste om den förmån, Kungl. Maj:t och Riksdagen
velat åt dem bereda.
Ur öfverstyrelsens förslag till lönereglering må följande hufvudpunkter
anföras:
44 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 4.
1) För anställning som ämneslärare fordras att vara behörig för anställning
som ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk (dock att profårskursen
kan utbytas mot annan kurs). För anställning som ämneslärarinna
fordras antingen behörighet för ordinarie ämneslärarinnetjänst vid
allmänt läroverk eller folkskola eller ock att hafva genomgått enskildt
lärarinneseminarium, som af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändts.
2) För lärarinnorna är begynnelselönen 1,300 kr. och slutlönen 1,900
kr., lika för alla ämneslärarinnor med full tjänstgöring. I mellanliggande
lönegrader äro däremot lönerna olika för lärarinnor med högre (= behörighet
för anställning vid allmänt läroverk) och med lägre kompetens,
så att dessa senare först efter längre tids tjänstgöring komma upp till slutlönen.
Därjämte skola lärarinnorna åtnjuta ortstillägg till de belopp, hvarmed inom
den kommun, där skolan är belägen, ordinarie folkskollärarinnas lägsta
aflöning öfverstiger 1,300 kronor, dock högst 200 kronor.
3) Manlig lärare skall åtnjuta minst samma aflöningsförmåner som
kvinnlig. Men då dugliga manliga lärare icke kunna erhållas för samma
aflöning som lärarinnor, föreslås, att goss- och samskolorna skola erhålla
tilläggs understöd att användas till förbättring af de manliga lärarnes löner,
beräknadt efter 1,000 kronors förhöjning åt hvarje lärare.
I öfverstyrelsens förslag gör Kungl. Maj:t tre principiella förändringar:
1) kompetensvillkoren inskränkas till att gälla endast lärarinnor (icke manliga
lärare) och endast lönetursrätt (icke anställning), 2) bestämmelser om
de manliga lärarnas aflöning uteslutas, 3) ortstilläggen borttagas.
Departements- I sitt anförande till statsrådsprotokollet påpekade departementschefen,
kompetenebe- att hittills ingå kompetensbestämmelser föreskrifvits som villkor för tillstämmeisema.
delande af understöd från anslagen till högre flickskolor och till understöd
åt enskilda läroverk. Läroverksöfverstyrelsen hade nu i sitt förslag
hemställt, att för behörighet till lärartjänst vid statsunderstödd enskild
läroanstalt skulle erfoi-dras, då fråga vore om läroämne, att hafva fullgjort
de prof, som medförde behörighet till anställning som ordinarie ämneslärare
eller ämneslärarinna vid allmänt läroverk eller ämneslärarinna vid
folkskola, eller ock att hafva genomgått något af de statsunderstödda enskilda
lärarinneseminarierna, eller att af Kungl. Maj:t befunnits hafva på
annat sätt förvärfvat erforderlig utbildning för lärarkallet.
Införandet af dessa kompetensfordringar kunde emellertid departementschefen
icke tillstyrka. Ifrågavarande skolor anlitade ej sällan för
undervisningen särskild! å det högsta stadiet medverkan af framstående
personer från andra verksamhetsområden, exempelvis vetenskapen, konsten
och kyrkan, hvilka icke ägde den utbildning i öfrigt, att de skulle kunna
Riksdagens Särskilda Utskotts (i\:o 2) Utlåtande N:o 4.
45
tillerkännas behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller
folkskola. Mot detta förhållande hade departementschefen i hufvudsak
intet att anmärka, snarare syntes honom denna anordning ägnad att främja
ett rikare andligt lif på uppfostrans och undervisningens område. Den
afsedda garantien i fråga om lärarkårens vederbörliga utbildning kunde
vinnas därigenom, att staten för det första sörjde för att lärarinnorna
erhölle en någorlunda god ekonomisk ställning, för det andra
understödde enskilda lärarinneseminarier och därmed beredde ökadt tillfälle
till utbildning för blifvande lärarinnor oeh för det tredje åtoge sig den
väsentliga kostnaden för det tillägg i lön, som borde tillförsäkras lärarinna
på grund af hennes högre formella kompetens. Om så skedde, komme
kompetensfrågan, enligt departementschefens mening, att lösa sig af sig
själf. Och skulle i något fall friheten missbrukas, så att en skola använde
formellt och reellt obehörig lärarinna, skulle nog läroverksöfverstyrelsen
och, om så påfordrades, Kungl. Maj:t äga utvägar att eftertryckligt
reagera däremot.
Af dessa skäl motsatte sig ock departementschefen de förslag, som
redan förra året framkommo och som innevarande år upprepats i den
af herr Johansson i Jönköping väckta motionen n:o 222 samt gå ut
därpå, att för anställning som ämneslärare eller ämneslärarinna vid mellanskola
skulle fordras åtminstone samma formella kompetens som för anställning
såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola.
Ehuru sålunda departementschefen icke ville föreslå kompetensfordringar
för behörighet till anställning vid ifrågavarande skolor, uppställde han för lärarinnorna
vissa kompetensfordringar, i hufvudsak desamma som öfverstyrelsen
föreslagit, för erhållande af lönetursrätt. Då han icke föreslog någon
lönereglering för lärarna, bortfalla för dessa alla kompetensbestämmelser.
Med afseende pa lönereglering för de manliga lärarna yttrade departe-öePar<eme«<*- mentschefen vid föredragningen 13 mars 1908, under erinran därom, att cdee^J,”a
hittills intet stadgats om lärarepersonalens aflöning än att ämneslärarinna lärarnas «/- med full tjänstgöring skall ha viss minimilön, bl. a. följande: isning.
»Öfverstyrelsen har nu föreslagit, att statens garanti för erhållande
af en viss minimiaflöning skall utsträckas till samtliga de vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärare och lärarinnor i
såväl läroämnen som öfningsämnen. Med afseende å behofvet af en sådan
garanti förefinnes enligt min mening en ganska stor skillnad mellan manliga
och kvinnliga lärare. Vid ifrågavarande skolor uppgick under läsåret
1906—1907 antalet kvinnliga ämneslärare med full tjänstgöring till
omkring 640 och antalet manliga sådana lärare till omkring 55. Under
46 Riksdagens Särskilda Utskotts (R:o 3) Utlåtande N:o 4.
det att de förra, som utgöra det öfvervägande flertalet, i allmänhet hafva
ringa möjligheter till befordran på andra lefnadsbanor, hafva de senare,
som utgöra ett jämförelsevis litet fåtal, för sig vägen öppen till det offentliga
såväl högre som lägre undervisningsväsendets vidsträckta verksamhetsområden.
Därför är under nuvarande förhållanden anställningen vid enskild
skola för lärarinnorna att anse som deras egentliga lefnadsuppgift
och lefvebröd, för lärarna åter mestadels en öfvergångsplats till anställning
i statens tjänst. Erinras bör ock, att tillgången på manliga lärare icke
är så stor, att de löpa fara att få lönerna nedpressade genom konkurrensen.
Vid öfvervägande af nu anförda omständigheter har jag icke för
närvarande funnit tillräcklig anledning att föreslå, att den ifrågavarande
statsgarantien skall utsträckas jämväl till de manliga lärarna.»
Därjämte ansåg departementschefen de lönebelopp, som eldigt öfverstyrelsens
förslag skulle garanteras lärarna, vara alltför små.
Däremot biträdde departementschefen öfverstyrelsens förslag, att vissa
skolor, som använda manliga lärare i större utsträckning, må erhålla särskild!
understöd till förbättring af dessa lärares löner. Han inskränkte
dock detta till »de enskilda läroverken.»
Dchef!nmom‘'' Med afseende på ortstilläggen yttrar departementschefen bl. a. föl
ortstiiiägg.
jande:
»Skall en sådan aflöningsform införas, så synes mig, att början bör göras
med statens egna skolor. Ty staten kan väl svårligen fordra, att lärarinnorna
vid de enskilda skolorna skola komma i åtnjutande af ortstillägg, då staten
icke bereder den i dess tjänst anställda lärarpersonalen motsvarande förmån.
Och om för öfrigt behofvet af ortstillägg föreligger, så torde detta
behof vara mera kännbart för de manliga lärarna, hvilka böra vara och
mestadels äro familjeförsörjare, än för de kvinnliga lärarna, hvilka icke i
samma utsträckning hafva att sörja för andras uppehälle. Till stöd för
sin mening kan öfverstyrelsen åberopa, att de nu gällande bestämmelserna,
enligt hvilka ämneslärarinna vid högre flickskola skall åtnjuta minst samma
aflöning som ordinarie folkskollärarinna å orten, i själfva verket utgöra
en tillämpning af principen om dyrortstillägg. Men öfverstyrelsen synes
mig ha förbisett, att, då Riksdagen fattade ifrågavarande beslut, detta
berodde därpå, att jämförelsen med ordinarie folkskollärarinnornas aflöningsvillkor
var den, som då låg närmast till hands. Sedan dess hafva statssamskolor
inrättats, och det lider väl intet tvifvel, att det är aflöningsförhållandena
vid dessa skolor, som nu böra tagas till utgångspunkt för bestämmande
af den vid de enskilda skolorna anställda lärarinnepersonalens.
47
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
minimiaflöning. Jag afstyrker alltså förslaget i livad det afser bestämmelser
om ortstillägg.»
OO
Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen
att godkänna följande grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid
statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, med rätt för Kungl.
Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning af dessa
grunder må finnas erforderliga:
1) Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från något af de i reservationsanslaget
till kommunala och enskilda läroanstalter ingående särskilda
anslag, skola föreståndarinnorna och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst
följande belopp, för läsår räknadt:
a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:sta och 2,300 kronor i 2:a lönegraden
samt därjämte bostad, bestående af minst tre rum och kök, eller
motsvarande hyresersatin ing;
b) ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest hon aflagt de prof,
som erfordras för behörighet till ordinarie ämneslärarinnotjänst vid allmänt
läroverk, 1,400 kronor i lista, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e
lönegraden, eljest 1,200 kronor i lista, 1,500 kronor i 2:a, 1,800 kronor i
3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;
c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje veckotimme;
d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes undervisning
i välskrifning, teckning, musik och gymnastik samt 50 kronor för hvarje
veckotimmes undervisning i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst 6
veckotimmars undervisning i ett eller flera af dessa öfningsämnen äger
åtnjuta ålderstillägg, beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och
20 kronor i 3:e lönegraden.
Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna att lämna
bidrag till sin egen pensionering framdeles varda utfärdade, må från de
här stadgade aflöningarna afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.
Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd till klasserna öfver
de förberedande, dock att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna
fullgöra intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.
Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen den omfattning,
som åligger ämneslärarinna vid allmänt läroverk.
Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före utgången af år
1909, må ej understiga hvad hon skulle hafva rätt att uppbära, därest
de under år 1909 gällande bestämmelser fortvarande ägde giltighet.
2) I afseende på uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas:
att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad till
-
Kungl. jirop.
om lönereglering
åt lärarinnor.
48
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
kommer ämneslärarinna, som aflagt de prof, hvilka erfordras för behörighet
till ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,
eller som genomgått af Kungl. Maj:t för ändamålet godkändt enskildt
lärarinneseminarium, samt öfningslärarinna, som genomgått teckningslärarkurs
vid tekniska skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium
eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska centralinstitutet eller
af Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock
att lärarinna, som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande
utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna tilläggas ifrågavarande
förmån;
att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöring, som, efter det rätt till lönetursberäkning förvärfvats, blifvit
fullgjord vid under inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
ställd läroanstalt, vid folkskoleseminarium eller vid folkskola, därest tjänstgöringen
varit förlagd till det stadium och haft den omfattning, som här
ofvan stadgats som villkor för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad pröfvas af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk; samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad angående läroverksadjunkters
uppflyttning i högre lönegrad är stadgadt.
Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
tjänstgöring, fullgjord före den 1 januari 1910 vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
eller folkskola, äfvensom vid enskild skola, som stått under
af Kungl. Maj:t förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen
ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hafva varit berättigad till
statsunderstöd, därest ansökan därom gjorts.
Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd kommunal eller
enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må, ändock att hon ej fullgjort
de prof, som här ofvan stadgats som villkor för rätt till lönetursberäkning,
likväl komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under 10 lästerminer
bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar till åtnjutande af
aflöning i högre lönegrad.
utsicottet om I fråga om de förut påpekade hufvudsakliga olikheterna mellan Kungl.
löneregie- Maj:ts och öfverstyrelsens förslag vill utskottet uttala följande:
ringen. Kompetensfordringarna för lärarinnor gälla för åtnjutande af ålders
tillägg,
som till 2/3 utgå af statsmedel, och af ett lönetillägg å 200 kronor,
som utgår af statsmedel (till lärarinna med högre kompetens). Däremot
har skolan frihet att anställa en lärarinna, som icke har formell kompe
-
49
Riksdagens Särskilda Utskotts (S:o 2) Utlåtande N:o. 4.
tens, utan att detta, såsom öfverstyrelsen föreslagit, för skolan medför
någon nedsättning i statsunderstödet.'' Sådan lärarinna har icke rätt till
några lönetillägg utan endast till den stadgade minimilönen (1,200 kronor).
Om skolan därutöfver beviljar henne lönetillägg, så bidrager staten icke till
dessa tillägg.
De löneförmåner, som sålunda tillförsäkras en formellt kompetent
lärarinna framför eu, som saknar den formella kompetensen, torde, hvad
de enskilda läroanstalterna angår, utgöra en tillräcklig garanti för lärarinnekårens
vederbörliga utbildning.
2) Hvad de manliga lärarna beträffar, förefinnes icke någon dylik
garanti, enär lönereglering icke föreslås för dem.
Borttagandet af bestämmelser angående dessa lärares kompetens och
aflöning är af stor betydelse för de enskilda mellanskolorna och de högre
goss- och samskolorna, hvilka alla behöfva manliga lärare i relativt stort
antal. Särskilt märkes, att öfver styrelsens förslag tillförsäkrade skolorna
bidrag till de manliga lärarnes ålderstillägg lika väl som till lärarinnornas.
Utskottet finner emellertid, liksom departementschefen, att frågan om
de manliga lärarnas löner och kompetens för närvarande bör anstå.
3) Borttagandet af ortstiliäggen innebär för eu mycket stor del af*
lärarinnorna en betydlig sänkning af de löneförmåner, som öfverstyrelsens
förslag velat tillförsäkra dem. De, som inneha den högre kompetensen,
få någon ersättning härför genom 1) höjning af lönen i första lönegraden
från 1,300 kronor till 1,400 kronor eller det belopp, som en
extra ordinarie lärarinna vid en statssamskola erhåller, om hon är behörig
för ordinarie anställning, 2) höjning af lönen i högsta lönegraden
från 1,900 kronor till 2,000 kronor eller samma belopp, som ordinarie
lärarinna vid statssamskola får i högsta lönegraden. De, som
inneha den lägre kompetensen, få visserligen sistnämnda höjning, men få
däremot lönen i första lönegraden reducerad från 1,300 kronor till 1,200
kronor eller det belopp, som eu extra ordinarie lärarinna vid eu statssamskola
erhåller, om hon icke är behörig till ordinarie anställning.
De sålunda föreslagna lönebeloppen synas utskottet icke för höga.
En jämförelse, som ligger nära till hands, är den med de löner, som
äro fastställda för lärarinnor vid högre folkskolor. Dessa åtnjuta i första
lönegraden D400 kronor samt bostad och bränsle och erhålla tre ålderstillägg
å 200 kronor. Begynnelse- och slutlön äro alltså desamma, som
nu föreslagits för lärarinnorna vid de enskilda skolorna, men därtill
kommer bostad och bränsle. Vidare märkes, att dessa löneförmåner äro
fastställda för ett arbetsår af 30 läsveckor, under det de enskilda skolornas
läsår är minst 36 läsveckor.
Bih. till Riksd. Prot. 1.90,9 1 Afd. 4 Haft. 7
Lärarinnepersonalens
pensionering.
50 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
I öfrigt vill utskottet, som finner sig böra i hufvudsak tillstyrka
Ivungl, Maj:ts förslag, endast anföra följande:
fin följd af den ändring utskottet föreslagit i punkt 5 af bestämmelsen
angående anslaget till högre flickskolor, blir att i punkten 1 a) om föreståndarinnas
löneförmåner orden »bestående af minst 3 rum och kök»
böra utgå.
Gymnastiklärarinna synes böra komma i åtnjutande af ålderstillägg,
om hennes undervisningsskyldighet uppgår till minst 4 veckotimmar. Kungl.
Maj:t föreslår 6 veckotimmar, men i ganska många skolor lär undervisningen
i gymnastik vara så ordnad, att lärarinnan icke har 6 veckotimmar och
sålunda enligt Kungl. Maj:ts förslag icke skulle kunna få ålderstillägg. Sänkes
siffran till 4, återstå endast några få skolor, där gymnastiklärarinnan icke
skulle kunna få ålderstillägg.
Bestämmelserna i fråga om uppflyttning i högre lönegrad gifva icke
anledning till annan anmärkning än den, att lärarinna bör för uppflyttning
i högre lönegrad få räkna sig till godo tjänstgöring äfven vid småskoleseminarium
och vid högre folkskola.
• Innan utskottet lämnar frågan om lärarinnepersonalens aflöning, vill
utskottet med några ord beröra frågan om samma personals pensionering.
Angående Riksdagens ställning till den senare inhämtas i den historik,
som bilagts den kungl. propositionen, följande:
1896 års Riksdag medgaf, på Kungl. Maj:ts förslag, att af anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom ett årligt bidrag finge lämnas till
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom, motsvarande högst 10 kronor för en hvar af de delägare, som
erlade årsafgift. Detta bidrag höjdes af 1902 års Riksdag till 30 kronor.
1903 års Riksdag uppförde, med återkallande af nämnda medgifvande,
under riksstatens tionde hufvudtitel ett förslagsanslag å 19,000 kronor
till bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor,
af hvithet anslag bidrag af högst 30 kronor för lärarinna skulle
kunna lämnas till såväl pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom som ock till svenska lärarinnornas
pensipnsförening.
År 1905 beslöt Riksdagen i anledning af en inom Första Kammaren
väckt motion, att ett årligt bidrag af högst 60 kronor skulle utgå till
hvarje vid högre skola för kvinnlig ungdom eller högre samskola anställd
lärarinna, som ägde delaktighet vare sig i pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i svenska lärarinnornas
pensionsförening, med villkor att af eller för henne i endera af
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Riksdagens Särskilda Itskotls (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
dessa pensionsanstalter under nästföregående år insatts minst GO kronor.
1 sammanhang härmed höjde Riksdagen förslagsanslaget till bidrag till
pensionering af lärarinnor vid högre fiick- och samskolor med 21,000 kronor
eller frän 19,000 kronor till 40,000 kronor.
Den årsafgift af 120 kronor, hvaraf sålunda staten nu betalar hälften,
räcker till en pension af ungefär 580 kronor vid den nu stadgade pensionsåldern
af 55 år, om den inbetalas allt ifrån det lärarinnan är 25 år
gammal. Men ej ens denna normalpension kan uppnås af mer än ett
ringa fåtal af de nu tjänstgörande lärarinnorna, enär ofvanstående afgift
erlagts endast efter år 1905, då statsbidraget höjdes. Förut var normalpensionen
ungefär 400 kronor. Men ej heller denna var tillförsäkrad alla.
De flesta ha nämligen först efter 25-årsåldern börjat erlägga sin pensionsafgift,
hvilket betydligt reducerar pensionsbeloppet. Och många ha helt
underlåtit att betala sin andel af pensionsafgiften och sålunda gått miste
om statens bidrag: de äro sålunda nu utan all pensionsrätt.
Det nu anförda visar, att lärarinnan, såsom förhållandena nu äro, icke
kan påräkna en tillräcklig pension, när hon i skolans tjänst uppnår en
ålder, då hennes krafter icke längre räcka till för skolarbetet. Hvad betydelse
detta har för skolan och undervisningen, torde ligga i öppen dag.
Den kungl. propositionen berör pensionsfrågan endast i så måtto, att
den 1) i fråga om kommuns eller enskilda donatorers bidrag till mellanskolor
och högre flickskolor föreslår den bestämmelsen, att i detta skall
ingå äfven bidrag »till lärarinnornas pensionering enligt de grunder, som
framdeles må varda stadgade», 2) i fråga om de »enskilda läroverkens»
och de enskilda lärarinneseminariernas förpliktelser gentemot lärarinnorna
föreslår motsvarande bestämmelse, 3) föreslår åläggande för lärarinnorna
att bidraga till egen pensionering.
Utskottet, som finner dessa bestämmelser lämpliga, anser sig dock
på frågans närvarande ståndpunkt icke böra ingå på densamma.
IYT. Bestämmelser angående anslag till kommunala
mellanskolor.
1 den riksdagsskrivelse af den 31 maj 1907, som är närmaste anledningen
till föreliggande kungl. proposition, begärde Riksdagen, såsom förut
blifvit anfördt, utarbetande och framläggande af förslag till gemensam plan
för fördelningen och användningen af de hittills utgående anslagen till
enskilda läroanstalter. Läroverksöfverstyrelsen begränsade sig också i sin skri
-
52
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.
velse af den 14 november 1907 till den sålunda uppställda uppgiften.
Men icke så Kung!. Magt, som i propositionen medtagit äfven en skolår!
af kommunal natur, den kommunala mellanskolan. Anledningen härtill
har varit den, att Kungl. Maj:t funnit det i propositionen framlagda förslaget
om statsunderstöd till de privata lägre samskolorna (de enskilda mellanskolorna)
böra såsom konsekvens medföra ett förslag om statsunderstöd äfven
åt s. k. kommunala mellanskolor.
Departements- 1 det anförande till statsrådsprotokollet, som är bifogadt propositionen,
chllZnlnah”ev''mmv departementschefen därom, att Riksdagen genom upprepade beslut
mellanskolan, visat sig icke vilja gynna uppkomsten landet rundt af en mängd privata
lägre samskolor, Indika delvis vore parallella med den egentliga folkskolan.
I samma anförande framhåller han vidare, att Riksdagen genom denna
sin hållning gifvit upphof åt en skolfråga, som syntes honom böra lösas i
sammanhang med frågan om fastställande af nya grunder för statens understödjande
af enskilda skolor, nämligen den om en lämplig utveckling af
öfverbyggnaderna på folkskolan.
Från derå af de orter, där behofvet af en skolbildning gående utöfver
omfånget för den egentliga folkskolans verksamhet gjort sig gällande,
hade nämligen — upplyses det — under senare tiden till ecklesiastikdepartementet
ingått talrika förfrågningar, huruvida därstädes upprättade
privata lägre samskolor skulle kunna komma i åtnjutande af statsbidrag.
Svaret hade måst utfalla nekande, och hade i stället anvisning lämnats å anslaget
till understöd åt högre folkskolor. Flerstädes hade emellertid då
visat sig en bestämd obenägenhet mot anlitande af just denna utväg, enär
genomgåendet af en högre folkskola ej förde till realskoleexamen och alltså
ej gåfve någon allmänt erkänd kompetens. Då en far gjorde uppoffringar,
för att hans son skulle erhålla ett högre mått af bildning, gjorde han det
icke enbart af rent bildningsintresse utan framför allt med tanke på den
större utsikt till framtida bärgning, som sonen genom de fortsatta studierna
kunde vinna. Man månde om detta förhållande hysa hvilken uppfattning
som hälst, det vore icke desto mindre ett faktum, som man vid lagstiftningen
måste taga hänsyn till. Hvad ifrågavarande orter eftersträfvade —
så förklarades det från flera håll — vore ej en högre folkskola utan en skola,
som kunde föra lärjungarna fram till realskoleexamen. Orsaken härtill
vore, att nämnda examen medförde behörighet till inträde i en mängd
fackskolor och till anställning i åtskilliga statstjänster, hvartill komme,
att den genom denna sin officiella värdering erhållit högre kurs i den
allmänna uppfattningen och förty betraktades som en viktig merit äfven
vid ansökan om enskild tjänst. Att af Riksdagen utverka statsunderstöd
53
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.
till nya privata lägre samskolor, ledande till realskoleexamen men delvis
parallella med folkskolan, vore visserligen i betraktande af Riksdagens förutvarande
hållning fullständigt utsiktslöst. Men om Riksdagen ej vore villig
att understödja klasser, som vore parallella med egentliga folkskolan, skulle
den däremot sannolikt icke befinnas ovillig att lämna bidrag till klasser
utöfver denna, hvilkas undervisning ledde till hufvudsakligen" samma bildningsmål
som realskolan. I stället för privata lägre samskolor skulle i
sa fall ifrågavarande orter erhålla statsunderstödda kommunala mellanskolor,
d. v. s. läroanstalter, Indika vore så organiserade, att de utgjorde
ett mellanstadium mellan folkskolan och gymnasiet.
På nu anförda skäl har i propositionen förslaget om statsunderstöd
åt de hittillsvarande privata lägre samskolorna, hvilka Kungl. Maj:t tänker
sig efter hand på frivillighetens väg omdanade till enskilda mellanskolor,
blifvit förknippadt med ett förslag om understödjande i stadsliknande samhällen
af så kallade kommunala mellanskolor, och Kungl. Ma:jt har till och
med funnit dessa båda förslag stå i så nära inbördes beroende af hvarandra,
att de nämnda skolarterna, trots sina väsentliga skiljaktigheter i öfrigt, ansetts
böra sammanföras under ett enda anslag, för hvilket valts den gemensamma
men ensidiga och därför i förevarande användning något oegentliga
titeln »kommunala mellanskolor».
En följd häraf är, att för de verkliga kommunala mellanskolorna blifvit
af Kungl. Maj:t föreslagna samma bestämmelser som för de enskilda mellanskolorna
eller privata lägre samskolorna, d. v. s. de förut å sid. 2 och 3
i detta betänkande återgifva.
1 motsats till hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit yrka herr Berg Herr Berss
m- fl- i sin motion n:o 237, att de verkliga kommunala mellanskolorna0™i kommunala
måtte frigöras ur sin i propositionen föreslagna hopfogning med de privata mtliantkoian.
lägre samskolorna och i stället sammanföras med de till ursprung och syfte
med ^ dem närmast likställda högre folkskolorna samt erhålla delaktighet i
clet för dessa senare beviljade anslaget jämte alla andra dem tillförsäkrade
förmåner. De föreslå därför, dels att i stället för det i riksstaten under
åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till »understöd åt högre folkskolor»
må under samma hufvudtitel uppföras ett förslagsanslag till »understöd
åt högre folkskolor och kommunala mellanskolor», dels att de för
sistnämnda skolor erforderliga bestämmelserna inryckas i kungl. kungörelsen
angående anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907. Afsikten
härmed angifves i motionen vara att tillförsäkra de kommunala mellanskolorna
vissa afsevärda fördelar, som de högre folkskolorna redan äga. Sålunda
kan kommun, som vill upprätta högre folkskola och ikläder sig de stad
-
54 Riksdagens Särskilda Utskotts (R:o 2) Utlåtande N:o 4.
gade förbindelserna, på förhand vara säker om att få understöd och att
bekomma detta redan från första läsåret, och de vid högre folkskola anställda
manliga och kvinnliga lärarnas kompetens, aflöning och pensionering
äi''0 i’edan på ett jämförelsevis tillfredsställande sätt ordnade, hvaremot
enligt den kungl. propositionen understödet till skolorna skulle bli
beroende af lärjungeantalet under de tre senaste åren och alltså ej kunna
fås förr än tidigast efter tre år, hvarjämte endast frågan om lärarinnornas
men icke om lärarnas aflöning skulle enligt propositionen vara ordnad
samt spörsmålet om såväl lärai’innoi''s som lärares kompetens helt eller delvis
lämnas åsido.
Herr Sund- Medan enligt den kungl. propositionen understödet till kommunala
sir-cms “0<t0n u kolor gpuj]e utorå från ett för dem och de enskilda läroanstalterna
naja mellan- wmensamt reservationsanslag samt enligt herr Bergs in. fi:s motion tran
skolan. t*ör de kommunala mellanskolorna och de högre folkskolorna gemensamt
förslagsanslag, har ett tredje förslag rörande samma sak blifvit framlagdt
genom motionen n:o 262 af herr Sundström. »I den kungl. propositionen
n:o 81 föreslås», yttras det häri, »att under ett gemensamt reservationsanslag
sammanföra två till ursprung och beskaffenhet mycket olika skolarter:
å ena sidan de nu bestående privata samskolorna, å andra sidan de
anstalter af alldeles ny art, som skulle benämnas kommunala mellanskolor,
och af hvilka endast en enda ännu erhållit Kungl. Maj:ts erkännande,
nämligen realskolelinjen vid högre folkskoleafdelningen i Malmö. Med
rätta har i den inom Andra Kammaren väckta motionen n:o 237 häremot
invändts, att verkliga kommunala mellanskolor icke kunna tänkas komma
till stånd annat än i anslutning till de kommunala högre folkskoleafdelningarna
och de högre folkskolorna, hvarför i nämnda motion yrkats, att
de kommunala mellanskolorna skulle erhålla delaktighet i det för högre
folkskolor afsedda förslagsanslaget. Det låter emellertid äfven tänka sig,
att saken kunde så ordnas, att de föreslagna kommunala mellanskolorna
hvarken sammanfördes med de bestående privata samskolorna eller med
de bestående högre folkskolorna utan finge karaktären af en alldeles fristående
skolart, som erhölle undei’stöd från ett särskildt förslagsanslag men
på villkor, som för kommunerna och skolorna vore lika förmånliga som de
för högre folkskolor fastställda». För att få möjligheten af en anordning
i denna riktning pröfvad i sammanhang med förut framkomna förslag till
frågans lösning hemställer motiomtren, att ett förslagsanslag med titeln
»understöd åt kommunala mellanskolor» skall i riksstaten uppföras.
utikoitet om Det kan icke bestridas, att de senaste årens skolpolitik gjort behofvet
dmManTkoiåna?i^ en kommunal öfverbyggnad på folkskolan med realskoleexamen såsom
mål alltmera aktuellt, och att sålunda Kungl. Maj:t haft full anledning att
55
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
söka bringa denna viktiga fråga till en lösning. Men enligt utskottets mening
bär det icke varit lyckligt, att Kungl. Maj:t sammanbundit frågan om de
kommunala mellanskolorna med frågan om de privata lägre samskolorna.
Detta bär nämligen gjort, att i den kungl. propositionen de kommunala
mellanskolorna allt för mycket lösryckts ur sitt naturliga och historiskt
gilna samband med de högre folkskolorna och de högre folkskoleafdelningarna.
Det är detta samband, som herr Berg m. 11. i motionen n:o 237
velat bevara för att såmedelst möjliggöra högre folkskolors organiska
utveckling till kommunala mellanskolor, där eu sådan utveckling befinncs
vara af de lokala förhållandena påkallad. Utskottet delar i detta hänseende
motionärernas uppfattning. Då de kommunala mellanskolorna hafva till
mål att förbereda sina lärjungar till realskoleexamen, är det emellertid
gifvet, att de måste förete flera särdrag, som skilja dem från de högre
folkskolorna, hvilka icke äro i samma grad inriktade på en examen och
bundna vid en därtill ledande lärokurs. Utskottet ansluter sig därför till
det af herr Sundström i hans motion n:o 262 framlagda förslaget och förordar
alltså, att de kommunala mellanskolorna uppföras såsom en skolår!
för sig med understöd från ett särskild! anslag att utdelas enligt enkom
för dem afpassade grunder.
Beträffande dessa grunder må påpekas följande:
Punkterna 1, 2, 3 och 6. Utskottet hänvisar till hvad utskottet anfört
i fråga om motsvarande bestämmelser för den enskilda mellanskolan.
Se sid. 27.
Punkt 7. Utskottet föreslår en redaktionell ändring, som är motiverad
däraf, att kommunen är ägare till skolan.
Punkt 11. För lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor
bär Kungl. Maj:t icke föreslagit strängare kompetensbestämmelser än för
lärare eller lärarinnor vid enskilda mellanskolor och andra privata läroanstalter.
Redan vid förra årets Riksdag framkommo förslag, som gingo därpå
ut att för anställning som ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal
mellanskola skulle fordras åtminstone samma formella kompetens som för
anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola. Detsamma
föreslås af herr Johansson i Jönköping i hans vid innevarande
Riksdag väckta motion n:o 222.
Departementschefen berör denna fråga i sitt anförande till statsrådsprotokollet.
Han anser, att en dylik skärpning vore obehöflig, enär de kommunala
mellanskolorna skulle, i olikhet med hvad som gäller om de högre folkskolorna,
stå under inseende af läroverksöfverstyrelsen, hvilken ju ägde nödiga förutsätt
-
56 Riksdagens Särskilda Utskotts (X:o 2) Utlåtande N:o 4.
ningar för att pröfva, huruvida formellt inkompetent.lärare ägde reell kompetens,
och säkerligen icke skulle underlåta att, vid afgifvande af yttrande öfver
ansökning om statsunderstöd eller examensrätt, taga hänsyn därtill, huruvida
vederbörande skola anställt lärare, som vore både formellt och reellt
inkompetent. Och att för de kommunala
petensbestämmelser, från hvilka alla privata läroanstalter vore befriade
och borde vara befriade, skulle enligt departementschefens mening vara
mycket oegentligt.
I motsats härtill anför herr Johansson bland annat: »Därest den om
ständigheten,
att en skola står under läroverksöfverstyrelsens inseende, skulle
göra det obehöflig! att ha föreskrifter om viss kompetens för behörighet
att anställas som lärare vid samma skola, så borde ju dylika föreskrifter
vara öfverflödiga i fråga om alla läroanstalter, som lyda under läroverksöfver
styr elsen. Eu sådan uppfattning torde emellertid ingen vilja förfäkta.
A andra sidan bör uppmärksammas, att den kommunala mellanskolan blir
en läroanstalt, hvars tvenne lägsta klasser komma att motsvara en tvåklassig
högre folkskola, och som skiljer sig från en dylik skola väsentligen
blott därigenom, att undervisningen i densamma fortsättes uppåt
genom ytterligare en eller två årsklasser. Under sådana förhållanden vill
det synas tämligen bakvändt, att man för den ena af dessa skolarter,
högre folkskolan, hvilken slutar på ett lägre plan, vidhåller en bestämd
högre lärarkompetens, medan man för den kommunala mellanskolan, som
afser att från samma utgångspunkt föra sina lärjungar till en högre kunskapsnivå,
icke stadgar någon lärarkompetens alls eller nöjer sig med en
lägre sådan.»
För bedömande af de olika yrkandenas innehåll meddelas här en sammanställning
af de för kommunala mellanskolor föreslagna kompetensbestämmelserna,
sådana de skulle blifva dels enligt propositionen, dels enligt
herr Johanssons samt herr Bergs m. flis motioner.
Rätt till lönetursberäkning
skulle vid kommunal mellanskola enligt
propositionen tillkomma
lärarinnor,
som aflagt de prof, hvilka erfordras för
behörighet till ordinarie änmeslärarinnetjänst
vid allmänt läroverk (statens samskolor),
d. v. s. antingen genomgått den treåriga
kursen vid högre lärarinneseminariet eller
fullgjort hvad beträffande akademiska exa
-
tillhommer vid högre folkskola enligt
gällande författning
lärarinnor,
som förvärfva! behörighet till adjunktstjänst
vid folkskoleseminarium, d. v. s.
antingen genomgått den treåriga kursen vid
högre lärarinneseminariet och därvid erhållit
vissa högre betyg för undervisningsskicklighet
samt i metodik och pedagogik
57
Riksdagens Särskilda Utskotts (N;o 2) Utlåtande N;o i.
mina och profårskurs för behörighet såsom
adjunkt vid allmänna läroverken erfordras;
som aflagt de prof, hvilka erfordras för
behörighet till ordinarie ämneslärarinnetjänst
vid folkskola;
som genomgått af Kungl. Maj:t för
ändamålet godkändt enskildt lärarinneseminarium
;
som hvarken hafva den högre eller den
lägre formella kompetens, hvilken ofvan
angifvits, utan på annat sätt förvärfvat sig
motsvarande utbildning för sitt kall och af
Kung! Maj:t tillagts förmånen aflönetursberäkning;
lärare:
ingå.
och därefter genomgått eu vid seminarium
anordnad profårskurs eller med goda vitsord
under minst ett år tjänstgjort vid ett
statens seminarium eller fullgjort hvad
beträffande akademiska examina, profårskurs
och tjänstgöring erfordras för behörighet
såsom adjunkt vid allmänt läroverk;
som blifvit genom intyg om genomgången
pröfning väl vitsordade för studier vid universitet
och antingen med godt vitsord
genomgått den praktiska öfningskursen vid
ett folkskoleseminarium eller på annat af
Kungl. Maj:t godkändt sätt förvärfvat sig
undervisningsskicklighet;
som med goda vitsord genomgått folkskoleseminarium
samt därefter med hänsyn
till fortsatta studier eller väl vitsordad
tjänstgöring vid högre folkskola eller högre
afdelning af folkskola eller annan motsvarande
undervisningsanstalt af Kungl.
Maj:t blifvit förklarade behöriga att antagas
till ordinarie lärare vid högre folkskola;
som erhållit godkändt afgångsbetyg från
högre lärarinneseminarium;
lärare,
som hafva ofvan angifna formella kompetens.
Behörighet till anställning
skulle vid kommunal mellanskof enligt såsom ordinarie vid högre folkskola tillpropositionen
tillkomma äfven kommer enligt gällande författning endast
lärare och lärarinnor utan någon formell lärare och lärarinnor med ofvan angifna
kompetens. formella kompetens.
Egentliga grunden till att Kungl. Maj:t icke velat fastställa några
oeftergifliga kompetensfordringar för lärare eller lärarinnor vid kommunala
mellanskolor har uppenbarligen varit den, att inga sådana fordringar
ansetts kunna bestämmas för lärare och lärarinnor vid enskilda mellanskolor.
Om nu, såsom utskottet förordar, sammankopplingen mellan de
Bih. till Rik sd. Prof. 1.909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 8
58 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
enskilda och de kommunala mellanskolorna upplöses, torde ock de väsentligaste
skäl bortfalla, hvilka anförts mot förslaget att höja kompetensvillkoren
för de senare till åtminstone jämnhöjd med de nu för högre folkskolor
gällande. Utskottet tillstyrker därför, att så måtte ske.
Beträffande de ekonomiska förmånerna för lärare och lärarinnor har
Kungl. Maj:t i fråga om kommunala mellanskolor icke föreslagit andra
bestämmelser än för enskilda mellanskolor och alla öfriga enskilda läroanstalter.
Utskottet har å annat ställe omnämnt läroverksöfverstyrelsens yrkanden
i detta hänseende äfvensom de reduktioner, Ivungl. Maj:t häri vidtagit,
i det att för de manliga lärarna föreslagits ingen minimiaflöning och för de
kvinnliga lärarna något lägre lönebelopp än de för lärarinnor vid högre
folkskolor gällande.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka dessa förslag i fråga om lärarinnor
och lärare vid rent enskilda läroanstalter. Det synes dock utskottet påtagligt,
att de icke gärna kunna äga tillämplighet äfven på lärarinnor och lärare vid
de kommunala mellanskolorna, sedan dessa blifvit frigjorda ur sin tilltänkta förbindelse
med de privata lägre samskolorna (de enskilda mellanskolorna). Här
måste utan tvifvel jämförelsen med de högre folkskolorna vara den närmast normerande.
Bortser man från de större städerna, är det nämligen ganska sannolikt,
att kommunala mellanskolor i regel komma att uppstå genom
ombildning af vissa högre folkskolor, och det torde vara orimligt, att en dylik
ombildning af en skola skulle medföra den verkan, att dess lärare och lärarinnor
därigenom komme i en sämre ekonomisk ställning. Enligt de upplysningar,
som departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet lämnat,
skall vid de enskilda läroanstalterna antalet kvinnliga lärare förhålla sig
till antalet manliga som 640 till 55, och för de senare lär deras anställning
vid ifrågavarande anstalter mestadels vara endast en öfvergångsplats till
anställning i statens tjänst. Förhållandena äro emellertid vid de högre folkskolorna
helt andra och komma väl att bli så äfven vid de kommunala mellanskolorna.
I betraktande häraf har såväl af herr Johansson i Jönköping
som af herr Berg m. fl. föreslagits, att hvad som för närvarande är
stadgadt beträffande löneförhållandena vid högre folkskolor bör åtminstone
tills vidare tjäna som norm äfven för de kommunala mellanskolorna. Detta
måste anses så mycket mera billigt, som vid dessa senare läsåret skulle bli
afsevärdt längre än det för de högre folkskolorna såsom minimum nu
fastställda. Utskottet föreslår därför en bestämmelse, som i löne- och pensionshänseende
tillförsäkrar lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor
full likställighet med lärare och lärarinnor vid högre folkskolor.
För underlättande af en jämförelse meddelas följande sammanställning
af löne- och pensionsförmånerna sådana de vid kommunala mellanskolor skulle
blifva dels enligt propositionen, dels enligt herr Johanssons samt herr
Bergs m. fl:s motioner.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
59
Den lagstadgade minimiaflöningen
skulle id kommunal mellanskof enligt
propositionen blifva
för lärare:
ingen;
för lärarinna med den högre formella
kompetensgraden :
begynnelselön 1,400 kronor och
ålderstillägg 2 å 300 kronor b vartdera;
för annan lärarinna:
begynnelselön 1,200 kronor och
ålderstillägg 2 å 300 kronor, 1 å 200
kronor;
för sjukvikarie:
ingen.
är vid högre folkskola
enligt gällande författning
för lärare:
begynnelselön 1,500 kronor,
ålderstillägg 3 å 300 kronor hvardera,
tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
ersättning därför;
för lärarinna:
begynnelselön 1,400 kronor,
ålderstillägg o å 200 kronor kvartdera,
tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
ersättning därför;
för manlig sjukvikarie:
arfvode 190 kronor för läsmånad,
tjänlig bostad och vedbrand eller ersättning
därför, minst 100 kronor;
för kvinnlig sjukvikarie:
arfvode 180 kronor för läsmånad,
tjänlig bostad och vedbrand eller ersättning
därför, minst 100 kronor.
Pensioneringen
skulle vid kommunal mellanskof
enligt propositionen så ordnas,
att lärare icke erhölle pension men
att för lärarinna ställdes i utsikt att erhålla
pension enligt grunder, som framdeles
må varda stadgade.
är vid högre folkskola
enligt gällande författning så ordnad,
att kommunerna för både lärare- och
lärarinnetjänster äga delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning.
V. Ändrade bestämmelser angående anslag till högre folkskolor.
Motioner vid
Herr Berg i Stockholm har i motion i (2:a K. n:o 147) hemställt, arets Riksdag.
att Riksdagen måtte dels besluta sådan ändring i bestämmelserna angående
anslag till högre folkskolor, att § 1 af dessa bestämmelser erhåller
följande lydelse:
Utskottets
utlåtande.
60 Biksdagens Särskilda Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 4.
»Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola, som för ett eller
gemensamt för flera skoldistrikt på landet eller i stad, där allmänt läroverk
icke finnes, inrättas i ändamål att bereda barn, som genomgått den
egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit motsvarande kunskaper,
tillfälle att inhämta ett högre mått af bildning, utan att barnen dragas
från sina vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för duglighet och
härdighet vid arbete, kan erhålla understöd af statsmedel,
dels till högst dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet sammanskjutes,
dock högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass och för
hvarje skola ej öfverskridande 4,800 kronor om året,
dels ock därutöfver två tredjedelar af i § 2 omförmälda ålderstillägg
till lärares aflöning, allt under de här nedan angifna villkor»;
dels öka förslagsanslaget: »understöd åt högre folkskolor» från dess
nuvarande belopp, 32,000 kronor, till 58,000 kronor, eller med 26,000
kronor.
Herr Berg i Stockholm in. fl. ha i motion (2:a K. n:o 237), såsom
redan anförts (sid. 53), yrkat, att kommunala mellanskolor och högre
folkskolor må vara delaktiga i samma förslagsanslag och att för den skull
de för de förra skolorna nödiga stadgandena inryckas i bestämmelserna
angående anslag till högre folkskolor. Därjämte yrka de, att i första
punkten orden »på landet eller i stad, där allmänt läroverk icke finnes»
må utgå.
Ehuru de förslag, som i den kungl. propositionen framläggas, icke
omedelbart afse de högre folkskolorna, äro de dock ägnade att medelbarligen
i högst betydande grad inverka på dessa skolors utveckling.
Medan sambandet mellan de kommunala mellanskolorna och de enskilda
mellanskolorna blifvit i det propositionen bifogade anförandet till statsrådsprotokollet
starkt betonadt, har å andra sidan i samma anförande framhållits
det samband, som förefinnes mellan de föreslagna kommunala mellanskolorna
och de hittills bestående öfverbyggnaderna på folkskolan, nämligen
de högre folkskoleafdelningarna och de högre folkskolorna. Därest
Riksdagen gillar förslaget om kommunala mellanskolor, torde — yttrar
härom föredragande departementschefen — »en därmed i viss mån sammanhängande
fråga böra tagas under ompröfning. I de största städerna, där
folkskoleväsendet är väl ordnadt, har det, allt sedan realskoleexamen infördes
vid statsläroverken, varit ett önskemål att få anordnade öfverbyggnader
på folkskolan, där dennas mera begåfvade lärjungar kunde fortsätta
sina studier till realskoleexamen. — — — I Malmö finnes en fyraårig
öfverbyggnad på folkskolan, kallad Malmö stads borgarskola, som genom
opaginerad Kontrollera mot PDF
Öl
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
nådigt beslut denna dag (d. v. s. den 12 februari 190!)) tilldelats rätt att
anställa realskoleexamen, dock endast för en tid af tre år. Äfven i andra
städer äro, efter hvad jag inhämtat, dylika realskolekurser planerade. Nu
är min mening den, att dessa i städerna anordnade kurser böra af staten
understödjas enligt samma grunder som de ifrågasatta kommunala mellanskolorna
i de nämnda stadsliknande samhällena.»
Det oupplösliga samband, som alltså råder mellan frågorna om de kommunala,
mellanskolorna och om de privata lägre samskolorna å ena, hållet samt
om folkskolans öfverbyggnad er å det andra, påvisades af departementschefen
redan i motiveringen till fjolårets proposition, hvaruti bland annat framhölls,
att det föreliggande förslagets hufvudstyrka läge däri, att såväl de
högre folkskolornas som de privata lägre samskolorna,s historia pekade
hän mot den kommunala mellanskolan, hvilken följaktligen vore att anse
som en organisk utveckling ur skolformer, som förut funnits förhanden.
Den »organiska utveckling», som här beröres, och som innebär, att
kommunala mellanskolor skola uppstå genom ombildning af högre folkskolor
och högre folkskoleafdelningar (liksom enskilda mellanskolor genom
ombildning af privata lägre samskolor), kan gifvetvis tänkas leda till den
utgången, att folkskolans hittillsvarande öfverbyggnader slutligen skola fullständigt
uppgå i kommunala mellanskolor, och att de högre folkskolorna och
de högre folkskoleafdelningarna följaktligen för framtiden skola försvinna.
Denna möjlighet har icke blifvit obeaktad vid framläggandet af förevarande
proposition. »Nära till hands ligger», yttrade föredragande departementschefen
härom i fjolårets motivering till propositionen, »den frågan,
huruvida icke den högre folkskolan skall komma att duka under i konkurrensen
med den kommunala mellanskolan.»
Det svar, som han vid samma tillfälle lämnade på denna synnerligen
betydelsefulla fråga, gick därpå ut, att den framkastade farhågan
förmodligen ej skulle komma att besannas. »Då den högre folkskolan»,
yttrade han, »är en för vissa orter väl afpassad och flerstädes
mycket omhuldad skolform, torde denna farhåga vara ogrundad, så mycket
mera som de villkor, under hvilka de kommunala mellanskolorna skulle
understödjas af staten, torde lägga hinder i vägen för eu talrikare öfvergång
från den ena skolformen till den andra.»
Med detta förhoppningsfulla antagande kunde dock de nära till
hands liggande betänkligheterna ingalunda anses på ett tillfredsställande
sätt undanröjda. 1 eu vid förra årets riksdag inom Andra Kammaren
väckt motion n:o 298 yttrades härom bland annat: »Visserligen
förhåller det sig så, att den högre folkskolan är en för vissa orter ganska
62
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande -V.o 3.
val afpassad och flerstädes äfven mycket omhuldad skolform. Men detta
lärer ingalunda kunna rädda hennes fortvara, i fall den befolkning, som
underhåller henne, får klart för sig, att den genom att förvandla högre
folkskolan till en kommunal mellanskola skulle dels säkrare vinna den
förmån för sina barn, hvilken så många lifligt eftertrakta, nämligen tillträde
till realskoleexamen, dels för sin skola erhålla vida rikligare årligt
statsbidrag, nämligen intill 4,800 kronor i stället för som nu intill 2,400
kronor. Skulle föreliggande proposition om kommunala mellanskolor vinna
bifall, utan att de högre folkskolorna samtidigt komme i åtnjutande af ett
lika kraftigt understöd från statens sida, så lider det intet tvifvel, att de
senare skulle inom kort fullständigt duka under i den ytterst ojämna
täflan, som de då finge att utstå. — — — De nuvarande högre folkskolorna
komma då att med allra första ombildas till kommunala mellanskolor,
och om nya högre folkskolor framgent upprättas, torde de få betydelse
endast såsom ett slags medel att kringgå den i propositionen föreslagna
bestämmelsen, att en skola ej skulle kunna i egenskap af kommunal
mellanskola erhålla statsunderstöd, innan den under tre år haft minst
tre klasser och i dessa sammanlagdt. minst 18 lärjungar. På grund af
denna bestämmelse skulle det för en kommun, hvars ledande män önskade
eu läroanstalt med 4,800 kronors statsunderstöd och rätt till anställande
af realskoleexamen, befinnas vara ekonomiskt fördelaktigt att först provisoriskt
upprätta en högre folkskola med 2,400 kronors statsbidrag och
att därpå, sedan ett dylikt bidrag under de tre föreskrifna vänteåren åtnjutits,
förvandla densamma till kommunal mellanskola. Blefve det till
högre folkskolan utgående högsta statsbidraget ökat från 2,400 kronor till
3,600 kronor, komme antydda omväg till erhållande af en kommunal mellanskola
med därtill hörande förmåner och rättigheter måhända att för vederbörande
inom kommunerna synas ännu mera lockande. Lämnar staten de
högre folkskolorna i en sämre ställning än mellanskolorna, hjälper det sålunda
icke, huru omhuldade af sin orts befolkning och huru väl afpassade
för dess behof de förra än må vara; deras undergång är i alla händelser
gifven. Detta antagande är mer än en farhåga, det är en visshet.»
Utskottet delar till fullo de sålunda anförda betänkligheterna, och det
finner ett särskild! skäl till största varsamhet i fråga om allt, som kan
innebära en fara för högre folkskolans fortvara, i den omständigheten, att
denna alltsedan år 1860 bestående skolart, hvilken länge varit i hög grad förbisedd
och försummad, under det senaste årtiondet varit stadd i en stark och
synnerligen lofvande utveckling, som det vore orätt att nu ohjälpligen
stäcka.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 63
l tskottets ställning till frågan liar emellertid icke uteslutande kunnat
bestämmas af nu anförda hänsyn till en skolart, som Riksdagen själ!'' på
eget initiativ skapat och för hvars fulla tillgodogörande tiden först
nu börjat mogna. Huru beaktansvärda dessa hänsyn än må vara,
skulle de ej ensamma hafva utgjort ett afgörande hinder för utskottet
att förorda ett sådant förhållande mellan högre folkskola och kommunal
mellanskola, att den högre folkskolan ovillkorligen måste organiseras
med färre klasser än den kommunala mellanskolan, så vida utskottet
kunnat finna några tillfyllestgörande grunder anförda för fastställande af
ett så egendomligt förhållande de båda skolarterna emellan.
Så har emellertid icke vant förhållandet; tvärtom tala alla sakliga
skäl för motsatsen.
Hvad då först angår de högre folkskolor, Indika vederbörande kommuner
på grund af sin höga uppskattning af det värde, som realskoleexamen
anses äga för barnens utkomstmöjligheter, vilja omorganisera med nämnda
examen såsom mål, skulle de genom fastställande af eu lagstadgad skillnad
i klassantal mellan högre folkskola och kommunal mellanskola komma
i en särdeles underlig ställning. Så länge klassantalet är olika och anslagen
äro skilda, är det nämligen omöjligt att finna ett enkelt, naturligt och fullt
betryggande sätt för öfvergången från den förra skolformen till den senare.
Sålunda har blifvit ifrågasatt, att en högre folkskola skulle kunna få understöd
såsom sådan för högst tre årsklasser, men att densamma, då den ville
öfvergå till kommunal mellanskola, skulle anordna sin undervisningsplan i
dessa tre klasser i öfverensstämmelse med de bestämmelser, som gälla för
kommunal mellanskola, och därpå ingå med anmälan om sin önskan till
Kungl. Maj it, hvarefter densamma skulle kunna, efter pröfning af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk, omedelbart erkännas såsom kommunal
mellanskola och följaktligen erhålla understöd ur anslaget till
kommunala mellanskolor. Den skulle alltså med understöd ur anslaget
till högre folkskolor först ordna sig såsom treklassig högre folkskola
(ehuru i enlighet med kommunala mellanskolans undervisningsplan),
sedan i egenskap af treklassig högre folkskola anmäla sin anhållan om
öfvergång samt få denna anhållan pröfvad och möjligen bifallen, därpå
formligen erkännas såsom kommunal mellanskola och slutligen på
grund häraf erhålla möjlighet att från anslaget till kommunala mellanskolor
bekomma det understöd till en fjärde årsklass, hvarförutan den
svårligen lärer kunna inrätta en sådan klass och genom densamma föra
sina lärjungar fram till realskoleexamen. Förutsätter man nu, att en
högre folkskola omedelbart sedan den hunnit inrätta sig såsom treklassig
64 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande jV:o 4.
och medan den ännu endast under två läsår varit i tillfälle att arbeta
efter mellanskolans undervisnings plan, skulle kunna få sin förmåga att
genom en fyraårig kurs föra lärjungarna fram till realskoleexamen vederbörligen
undersökt och bedömd, så kunde man visserligen genom den
ifrågavarande proceduren erhålla en kommunal mellanskola, men denna
skulle i rak strid mot tredje punkten i de af utskottet för kommunala
mellanskolor föreslagna villkoren kunna vara treklassig, icke fyraklassig.
Anser man åter, att en skolas förmåga att tjänstgöra såsom mellanskola
med realskoleexamen som mål icke kan med någon grad af säkerhet pröfvas,
utan att den åtminstone fått påbörja sin verksamhet såsom fyraklassig,
så skulle följden blifva den, att vederbörande kommun nödgades bekosta en
fjärde klass, innan den kunnat erhålla det härför behöfliga statsunderstödet. I
motsats till denna metod för en högre folkskolas ombildning till kommunal
mellanskola linner utskottet enda rätta lösningen vara den, att högre folkskola
tillerkännes rätt att som sådan få understöd för lika många klasser
som kommunal mellanskola, men att tillika bestämmes, att den må öfverföras
till sistnämnda kategori, först sedan den ordnat sig fullständigt enligt
mellanskolans undervisningsplan. Innan skolan hunnit så långt, lärer
någon verklig pröfning af dess förmåga att föra sina lärjungar fram till
realskoleexamen näppeligen vara tänkbar.
Mot fastställande af ett sådant förhållande mellan högre folkskola och
kommunal mellanskola, att den förra ovillkorligen måste stanna vid en
lägre nivå än den senare, tala emellertid enligt utskottets mening skäl af
ännu mera vägande betydelse. Yrkandet på bestämmande af en dylik
oöfverstiglig skillnad i utvecklingsmöjlighet hvilar på den grundåskådningen,
att så snart en öfverbyggnad på folkskolan sträcker sig utöfver
tre år, kan den icke hafva någon sj anständig uppgift, oberoende af realskoleexamen,
utan måste till hela sin anordning inriktas uteslutande på
nämnda examen. Det är i öfverensstämmelse med denna grundåskådning
som det yrkats, att från anslaget till högre folkskolor aldrig skulle kunna
fås understöd till en fjärde årsklass, ja att understöd till en tredje klass
skulle därifrån kunna erhållas endast af sådan högre folkskola, som redan
vore stadd i omvandling till kommunal mellanskola.
Utskottet kan icke dela den uppfattning, som i dessa yrkanden tagit
sig uttryck. Det uppskattar visserligen till fullo vikten af att tillträde
till realskolexamen hålles så öppet, som förhållandena medgifva. I öfverensstämmelse
med de åsikter, som uttalats i den af herr Berg m. fl.
väckta motionen n:o 237, anser utskottet inga hinder böra möta, att de
högre folkskolorna å sådana orter, där befolkningen själf finner det önsk
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (i\T:o 2) ( adlande N:o i. 65
ligt, kunna ombildas till kommunala mellanskolor med realskolekurs och
sålunda blifva i stånd att bibringa sina lärjungar den »för praktiska behof
lämpade kurs i allmän medborgerlig bildning», som realskoleexamen alltifrån
början uttryckligen varit afsedd att vitsorda, och utskottet ansluter
sig likaledes i allo till nämnda motionärer, då de yttra: »Att bereda de mest
studiebegåfvade af folkskolans hundratusental lärjungar tillfälle att förvärfva
de praktiska fördelar, som afläggande! af nämnda examen kan medföra,
får på inga villkor göras till monopol för städerna och de stora
stadsliknande industrisamhällena, utan tillfället härtill bör stå öppet för
alla de kommuner, hvilka kunna och vilja ikläda sig de därför erforderliga
uppoffringarna.»
Utskottet är sålunda långt ifrån att underskatta värdet af realskoleexamen
och af den därpå inriktade kommunala mellanskolan. Utskottet
har tvärtom upptagit det uppslag, som propositionen i förevarande afseende
gifvit, och sökt utveckla detsamma till något vida mer, än det
enligt propositionen skulle kunnat blifva. Men å andra sidan har utskottet
ej häraf låtit förleda sig att öfverdrifva examensväsendets värde i
allmänhet samt realskoleexamens och mellanskolans betydelse i synnerhet
och att för deras skull förbise nödvändigheten äfven af sådana öfverbyggnader
på folkskolan, som åsyfta en af nämnda examen oberoende
och ännu mera omedelbart på det medborgerligt praktiska lifvets kraf anlagd
undervisning.
Såsom i det propositionen åtföljande utdraget ur statsrådsprotokollet
påpekas, hafva folkskolans olika öfver byggnader flera i någon mån skilda
uppgifter att fylla. En af dem är att bibringa de folkskolelärj ungar,
hvilkas anlag gå i sådan riktning, den bildning, som meddelas i realskolan.
En annan, minst lika viktig och ojämförligt mera omfattande, är
att tillgodose behofvet af en på någon särskild gren af praktisk verksamhet
mera direkt inriktad och efter förhållandena på hvarje ort närmare afpassad
undervisning. Af dessa båda uppgifter skulle den förra hufvudsakligen tillkomma
den kommunala mellanskolan, den senare åter de andra öfverbyggnaderna
på folkskolan, bland dem äfven de högre folkskolorna. »På hvad sätt
dessa skola för ifrågavarande ändamål organiseras, är», såsom föredragande
departementschefen med rätta framhåller, »en fråga af högsta vikt, enär en ökad
insikt hos näringarnas utöfvare i alla grader är en förutsättning för att
vi skola kunna i görligaste mån utnyttja våra naturliga resurser och såmedelst
bestå i den ekonomiska täflingskampen nationerna emellan, ett
lifsvillkor för vårt land. Också hafva under senare tider krafven på en
omdaning i praktisk riktning af folkskoleväsendet, sårskildt folkskolans
öfverbyggnader, framträdt med alltjämt ökad styrka.---Med hän
Tiih.
till Rilcscl. Prof. 1,900. S Sami. 1 Afd. 4 Raft.
9
66 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
syn till det allt starkare framträdande behofvet af en på praktisk verksamhet
inriktad undervisning för dem, som lämnat den egentliga folkskolan,
torde en omorganisation af folkskolans öfverbyggnader i nu angifven
riktning vara ägnad att stärka dessas konkurrenskraft, så att de komma
att lägga hinder i vägen för en opåkallad tillströmning till de kommunala
mellanskolorna och en af förhållandena icke motiverad utbredning af
denna skolform, och i så måtto kan en sådan omorganisation anses som
ett från många synpunkter önskvärdt och viktigt komplement till inrättandet
af kommunala mellanskolor.»
Utskottet delar i det väsentliga denna uppfattning och anser i öfverensstämmelse
härmed, att liksom statsunderstöd till enskilda mellanskolor krafvel''
såsom oumbärligt komplement det af Kungl. Maj:t föreslagna understödet till
kommunala mellanskolor, så förutsätter ock detta senare ett minst lika verksamt
understödjande och upphjälpande af de högre folkskolorna. Hållas de
högre folkskolorna under flera eller färre år nere vid ett statsbidrag af högst
3,600. kronor samt till följd häraf vid en organisation med högst tre klasser
under det att såväl enskilda som kommunala mellanskolor gynnas med
rikligare statsbidrag och utrustas med fyra klasser, så är det gifvet,
att de högre folkskolornas konkurrenskraft i täflingskampen inom kort
skall vara bruten, att äfven sådana lärjungar, hvilkas bildningsbehof bäst
skulle tillgodoses genom högre folkskolor, komma att i stället strömma
till de fyraklassiga mellanskolorna, att de högre folkskolorna, följaktligen
för att kunna fortbestå skola tvingas att inrätta sig såsom kommunala
mellanskolor med realskoleexamen såsom uteslutande mål, samt att de
högre folkskolorna alltså, när man en gång efter hvarjehanda kommittéutredningar
m. in. blefve färdig att normera deras verksamhet genom
fastställande af detaljerade undervisningsplaner för alla de olika arter, i
hvilka de enligt sakens natur lämpligen böra kunna specialisera sig, måhända
icke längre finnas till.
Häremot har gjorts den invändningen, att Riksdagen icke bör bevilja
bidrag vare sig till en tredje eller därjämte äfven till en fjärde årsklass
vid högre folkskola, utan att läroplaner för dessa klasser samtidigt föreligga,
enär det annars vore att befara, att kommuner kunde erhålla statsunderstöd
och ikläda sig själfva dryga ekonomiska uppoffringar för en
undervisning, som måhända vore så oändamålsenligt anordnad, att den
snarare gjorde skada än gagn.
Utskottet kan icke dela dessa farhågor. Man har enligt dess mening
ingen rimlig anledning att antaga, att kommuner skulle pålägga sig de uppoffringar,
som för en mera utvecklad högre folkskola kräfvas, utan att
denna skola tillgodoser just de praktiska bildningsbehof, som på orten
Riksdagms Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
67
verkligen förefinn as, samt på ett förståndigt sätt afpassas efter nämnda mål.
Utan tvifvel vore det ganska förmånligt, om en samling undervisningsplaner
för högre folkskolor af olika typer kunde på förhand vara för
kommunerna tillgänglig, men alldeles nödvändigt kan dock detta ingalunda
anses. Både för folkskola och fortsättningsskola har Riksdagen beviljat
statsbidrag, innan normalplan för dem utarbetades, och hvad de högre folkskolorna
beträffar, har Riksdagen hvarken för de enklassiga eller de tvåklassiga
någonsin uppställt fordran på några reglementerande och uniformerande
bestämmelser. Riksdagen måste gifvetvis känna grundkaraktären
af och syftet med de läroanstalter, som den understödjer. Men hvad de
högre folkskolorna angår, ha deras grundkaraktär och syfte varit fastslagna alltsedan
kungl. kungörelsen den 23 april 1858, hvari såsom deras ändamål
bestämdes, att de skulle för sådana arbetsklassen tillhörande barn, hvilka
blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga och lifiigare håg att lära,
lämna tillfälle att vinna något högre mått af bildning och inhämta gagneliga
kunskaper utan att därigenom dragas ifrån sina vanliga lefnadsförhållanden
eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete. Denna
grundkaraktär och detta syfte ha ock blifvit orubbade, ehuru i enskildheter
vissa modifikationer i uttryckssättet måst vidtagas. Den genomgripande
sociala utveckling, som för den senaste tiden varit ett så utmärkande
drag, har helt naturligt gjort själfva formuleringen i någon
mån oförenlig med nutida uppfattning och därigenom i behof af rättelse.
Då kungörelsen för mer än ett halfsekel sedan utfärdades, fanns ännu
— såsom äfven vid dess senaste omredigering framhölls — i allmänna medvetandet
ståndsskilnad^! kvar i sin gamla skärpa, och den tidens enklare
samhällsförhållanden gåfvo ock något skäl för de då använda uttrycken.
Men sedan dess har jordbrukets och industriens utveckling i betydlig grad
utplånat de skarpa gränslinjerna mellan kropps- och intelligensarbetare: den
ena behöfver ju lika väl som den andra både kropps- och själsutveckling i
barndomen och ungdomen för att under mannaåren uppnå större duglighet i
■sitt yrke. På grund af dessa skäl fann ock 1907 års Riksdag, att de föråldrade
uttrycken i den äldsta författningen borde ersättas med andra,
som bättre motsvarade högre folkskolans verkliga art och ändamål i vår tid.
Den högre folkskolan kan numera ej få vara en klass-skola; den måste vara en
för alla samhällsklassers barn tillgänglig praktisk öfverbyggnad på den
egentliga folkskolan. Såsom ett uttryck för denna riktigare och vidare åskådning
utbytte 1907 års Riksdag det förut i kungörelsen kvarstående ordet »kroppsarbete»
mot det mera omfattande ordet »arbete» samt ersatte den dittills gällande
bestämmelsen, att högre folkskolans läsår skulle få omfatta »högst trettio
veckor» med en ny af innehåll, att denna skolas undervisning skall »fortgå trettio
68 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
veckor hvarje år, därest ej Kungl. Maj:t på gjord ansökning annorlunda
bestämmer».
Genom dessa af Riksdagen vidtagna betydelsefulla ändringar har det blifvit
möjligt att bättre afpassa den högre folkskolan efter de ökade anspråk på skolbildning,
som det praktiska lifvet i våra dagar i växande grad kräfver.
Så länge den stannar vid endast en eller två klasser, kunna emellertid
dessa anspråk endast i ringare grad uppfyllas; det är, såsom all erfarenhet
visar, just de följande åren, som i förevarande hänseende helt naturligt hafva
det allra största värdet. Men om högre folkskolan nu kommer i åtnjutande af
samma ekonomiska uppmuntran från statens sida, som i föreliggande proposition
blifvit föreslagen för den på realskoleexamen inriktade enskilda
eller kommunala mellanskolan, samt därjämte i hufvudsak bibehålies vid
sin nuvarande frihet att anpassa sig efter de behof, som på hvarje ort
närmast kräfva tillgodoseende, lider det enligt utskottets mening intet
tvifvel, att denna skola skall för vårt folks uppfostran till allmän medborgerlig
bildning och praktisk duglighet erhålla en betydelse, som man
icke kan nog högt uppskatta.
Två förslag i nu antydd riktning föreligga i form af motioner inom
Andra Kammaren med anledning af den kungliga propositionen, den ena,
n:o 147, väckt före propositionens framkomst, den andra, n:o 237, efter dess
aflämnande, båda åsyftande att bereda högre folkskolan möjlighet till den
utveckling i yttre och inre hänseende, den vidsträcktare utbredning och
rikare organisation, hvars behöflighet utskottet i det föregående motiverats
I öfverensstämmelse härmed förordar utskottet en bestämmelse, som gifver
alla de kommuner, hvilka ikläda sig vissa förpliktelser, rätt att för högre
folkskola erhålla statsunderstöd med högst 1,200 kronor årligen för hvarje
årsklass och för hvarje skola ej öfverskridande 4,800 kronor om året.
I fråga om sådan högre folkskola, som ombildas till kommunal mellanskola,
bör enligt utskottets förslag stadgas, att öfvergång medgifves först
sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet blifvit tillämpad och
sedan undervisningens beskaffenhet och lärarnas kompetens blifvit af läroverksöfverstyrelsen
pröfvade. f.
VI. Om anslagens belopp.
utskottet oin .1) Rörande anslaget till kommunala mellanskolor märkes följande:
enskilda1 lår o- Enligt utskottets förslag skall detta anslags titel blifva »enskilda
anstalter, mellanskolor» och de egentliga kommunala mellanskolor erhålla ett särskildt
anslag.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 4. 69
De enskilda mellanskolorna (de lägre sa-mskolorna) hade under 1908 tillsammans
ett understöd af ungefär 50,000 kronor. Enligt de nu föreslagna
bestämmelserna skulle samma skolor med sin nuvarande utveckling
kunna erhålla ungefär 60,000 kronor, förutom understöd för undervisningen
i huslig ekonomi. Emellertid måste dessa skolor, för att öfverhufvud få
behålla understöd, under de närmaste åren utveckla sig, så att de få 4
klasser öfver folkskolan i stället för de 2 eller 3, de nu ha. Därigenom
blifva de berättigade till högre understöd än det ofvan beräknade.
I betraktande af att sannolikt under de närmaste åren några af dessa
skolor blifva rent kommunala mellanskolor, anser dock utskottet, att
anslaget till enskilda mellanskolor icke bör sättas högre än till 60,000 kronor.
2) I fråga om anslaget till högre flickskolor har utskottet ingen
anmärkning att gorå mot det föreslagna beloppet, då detta är afvägdt efter
undersökning af dessa skolors ekonomi och af den betydelse, löneregleringen
kommer att få för denna.
3) Mot Kungl. Maj:ts förslag ifråga om anslagen till enskilda läroverk»
eller, såsom de i utskottets förslag benämnas, »högre goss- och
samskolor» samt till enskilda lärarinneseminarier har utskottet icke
någon erinran att o-öra.
o o
4) Förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnorna skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag vara gemensamt för kommunala mellanskolor och enskilda
läroanstalter. Men enligt utskottets förslag skall det tillgodose endast de
enskilda läroanstalterna.
För Kungl. Maj:ts beräkning af det anslag, som för ifrågavarande ändamål
vore behöfligt under den närmaste tiden, hade emellertid de egentliga
kommunala mellanskolorna knappast någon betydelse, enär nya sådana
enligt de af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna icke förr än tidigast
efter tre år skulle kunna blifva understödsberättigade.
I betraktande häraf finner utskottet sig icke kunna föreslå någon
sänkning af detta anslags belopp.
Utskottet föreslår alltså, att de för de enskilda läroanstalterna afsedda
anslagen må uppföras med följande belopp:
anslaget till enskilda mellanskolor ............................................. kronor 60,000
» » högre flickskolor...................................................... » 375,000
* * » goss- och samskolor ................................ » 120,000
* » » enskilda lärarinneseminarier .................. » 20,000
förslagsanslaget till lönetillägg åt lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter.......................................... » 190,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
Utskottet ov
anslaget till
högre folkskolor.
Utskottet om
anslaget till
kommunala
mellanskolor.
Jämförelse
mellan nuvarande
och
föreslagna
anslag.
7q Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
> I fråga om anslaget till högre folkskolor vill utskottet anföra följande:
Under 1908 åtnjöto 21 högre folkskolor understöd till ett sammanlagdt
belopp af 34,800 kronor. Om dessa 21 skolor tillökades med en ny årsklass,
skulle härför kräfvas ett ökadt anslag af 25,200 kronor, statsbidrag till
lönetilläggen oräknadt. Då det nu icke torde kunna förutsättas, att alla
skolorna så utvecklas redan under nästa år, anser utskottet det af herr
Berg i Stockholm föreslagna beloppet 58,000 kronor vara tillräckligt.
I följd af de bestämmelser, som utskottet föreslagit i fråga om de
kommunala mellanskolorna, torde blott en eller högst två sådana kunna
blifva berättigade till understöd under nästa år. Utskottet anser därför det
af herr Sundström föreslagna beloppet 10,000 kronor vara tillräckligt.
För år 1909 äro i riksstaten uppförda till understöd åt enskilda
läroanstalter:
till högre skolor för kvinnlig ungdom dels å ordinarie stat... 380,000 kr.,
dels å extra stat ......... 78,000 kr.,
till enskilda läroverk dels å ordinarie stat.................................... 60,000 kr.,
dels å extra stat .............................. 50,000 kr.,
Summa 568,000 kr.
Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att med uteslutande ur riksstaten
af anslagen till nämnda läroanstalter uppföra under rubrik kommunala
och enskilda läroanstalter :
ett anslag till kommunala mellanskolor......................................... 85,000 kr.,
» » » högre flickskolor ......................................................... 375,000 kr.,
» » » enskilda läroverk......................................................... 120,000 kr.,
» » » enskilda lärarinneseminarier.................................... 20,000 kr.,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag
samt ett förslagsanslag till lönetillägg åt lärarinnor vid statsuderstödda
kommunala och enskilda läroanstalter .................. 190,000 kr.,
Summa 790,000 kr.
Utskottet föreslår Riksdagen att med uteslutande ur riksstaten af
anslagen till ofvannämnda läroanstalter uppföra under rubrik enskilda
läroanstalter:
Riksdagens Särskilda Utskotts (R-.o 2) Utlåtande N:o 4. 71
ett anslag till enskilda mellanskolor ............................................... 60,000 kr.,
3 s » högre flickskolor......................................................... 375,000 kr.,
» » » högre goss- och samskolor....................................... 120,000 kr.,
3 » » enskilda lärarinneseminarier.................................... 20,000 kr.,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag,
samt ett förslagsanslag till lönetillägg åt lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter ....................................... 190,000 kr.
Summa 765,000 kr.
Därjämte föreslår utskottet Riksdagen att dels höja förslagsanslaget
till högre folkskolor från 32,000 kr. till 58,000 kr., dels uppföra ett förslagsanslag
till kommunala mellanskolor å 10,000 kronor.
72
Riksdagens Särskilda Utskotts (no 2) Utlåtande N:o 4.
VII. Slutyrkanden.
På grund af hvad som ofvan anförts, får utskottet föreslå Riksdagen
att med anledning af den kungl. propositionen n:o 81 och de till utskottet
öfverlämnade motionerna af herr Juhlin (l:a K. n:o 65), herr Johansson
i Jönköping (2:a K. n:o 222), herr Berg i Stockholm (2:a K. n:o 147),
herr Berg i Stockholm m. fl. (2:a K. n:o 237) samt herr Sundström (2:a
K. n:o 262) besluta:
I. att å riksstatens åttonde hnfvudtitel under rubrik: enskilda
läroanstalter uppföra ej mindre
ett anslag med titel: enskilda mellanskolor å 60,000 kronor,
ett anslag med titel: högre flickskolor å 375,000 kronor,
ett anslag med titel: högre goss- och samskolor å 120,000
kronor,
ett anslag med titel: enskilda lärarinneseminarier å 20,000
kronor,
dessa fyra anslag utgörande ett gemensamt reservationsanslag,
än äfven
ett förslagsanslag med titel: lönetillägg åt lärarinnor vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter å 190,000 kronor,
att utgå under iakttagande af nedan angifua bestämmelser:
A. Bestämmelser om aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter:
För lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter gälla följande grunder, med
rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser,
som för tillämpning af dessa grunder må finnas
erforderliga:
1. Vid läroanstalter, som åtnjuta understöd från
något af de i reservationsanslaget till enskilda läroanstalter
ingående särskilda anslag, skola föreståndarinnorna
och lärarinnorna åtnjuta aflöning till minst följande
belopp, för läsår räknadt:
a) föreståndarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,300
kronor i 2:a lönegraden samt därjämte bostad eller hyresersåttning;
b)
ämneslärarinna med full tjänstgöring: därest
hon aflagt de prof, som erfordras för behörighet till
73
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk, 1,400
kronor i l:a, 1,700 kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e
lönegraden, eljest 1,200 kronor i l:a, 1,500 kronor i 2:a,
1,800 kronor i 3:e och 2,000 kronor i 4:e lönegraden;
c) timlärarinna i läroämne: 60 kronor för hvarje
veckotimme;
d) öfningslärarinna: 60 kronor för hvarje veckotimmes
undervisning i välskrifning, teckning, musik och
gymnastik samt 50 kronor för hvarje veckotimmes undervisning
i handarbete, hvarjämte lärarinna med minst
4 veckotimmars undervisning i gymnastik eller minst
6 veckotimmars undervisning i ett eller flera af de
öfriga af dessa öfningsäinnen äger åtnjuta ålderstillägg,
beräknadt efter veckotimme, af 10 kronor i 2:a och 20
kronor i 3:e lönegraden.
Därest bestämmelser angående skyldighet för lärarinna
att lämna bidrag till sin egen pensionering
framdeles varda utfärdade, må från de här stadgade aflöningarna
afdragas ett belopp, motsvarande nämnda bidrag.
Den tjänstgöring, som här afses, skall vara förlagd
till klasserna öfver de förberedande eller till läsafdelning
af med skolan förbundet lärarinneseminarium, dock
att ämneslärarinna med full tjänstgöring må kunna fullgöra
intill en tredjedel däraf i de förberedande klasserna.
_ Med full tjänstgöring förstås tjänstgöring till ungefärligen
den omfattning, som åligger ämneslärarinna vid
allmänt läroverk.
Aflöning för lärarinna, som tillträdt sin tjänst före
utgången af år 1909, må ej understiga hvad hon skulle
hafva rätt att uppbära, därest de under år 1909 gällande
bestämmelser fortfarande ägde giltighet.
2. I afseende å uppflyttning i högre lönegrad skall
iakttagas:
att rätt till lönetursberäkning för uppflyttning i
högre lönegrad tillkommer ämneslärarinna, som aflagt
de prof, hvilka erfordras för behörighet till ordinarie
ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk eller folkskola,
eller som genomgått af Kung!. Maj:t för ändamålet
godkändt enskildt lärarinneseminarium, samt öfningsBih.
till Riksd. Prot. 1909. S Sami. 1 Afd. 4 Höft. 10
74 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
lärarinna, som genomgått teckningslärarkurs vid tekniska
skolan i Stockholm eller musiklärarkurs vid musikkonservatorium
eller gymnastiklärarkurs vid gymnastiska
centralinstitutet eller af Kungl. Maj:t för ändamålet
godkänd lärarinnekurs i handarbete, dock att lärarinna,
som på annat sätt än här sägs förvärfvat sig motsvarande
utbildning för sitt kall, må af Kungl. Maj:t kunna
tilläggas ifrågavarande förmån;
att lärarinna må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig tjänstgöring, som, efter det rätt till
lönetursberäkning förvärfvats, blifvit fullgjord vid under
inseende af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk
ställd läroanstalt, vid folkskoleseminafium, vid småskoleseminarium,
vid högre folkskola eller vid folkskola,
■ därest tjänstgöringen varit förlagd till det stadium och
haft den omfattning, som här ofvan stadgats som villkor
för åtnjutande af aflöning i högre lönegrad;
it | att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter
fem år;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad
pröfvas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk;
samt
att i öfrigt skall i tillämpliga delar gälla hvad
angående läroverksadjunkters uppflyttning i högre lönegrad
är stadgadt.
Lärarinna äger att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig tjänstgöring, fullgjord före den 1
januari 1910 vid allmänt läroverk, tolkskoleseminarium,
småskoleseminarium, högre folkskola eller folkskola äfvensom
vid enskild skola, som stått under af Kungl. Maj:t
förordnad inspektion eller som vid den tid, tjänstgöringen
ägt rum, enligt då gällande bestämmelser skulle hafva
varit berättigad till statsunderstöd, därest ansökan därom
gjorts.
Lärarinna, som vunnit anställning vid statsunderstödd
enskild läroanstalt före den 1 april 1909, må,
ändock att hon ej fullgjort de prof, som här ofvan stadgats
som villkor för rätt till lönetursberäkning, likväl
komma i åtnjutande af denna förmån, sedan hon under
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 75
10 lästerminer bestridt tjänstgöring af den art, som berättigar
till åtnjutande af aflöning i högre lönegrad.
B. Bestämmelser i fråga om anslaget till lönetillägg åt
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Af anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter skola till hvarje läroanstalt,
som åtnjuter understöd från något af de i reservationsanslaget
till enskilda läroanstalter ingående särskilda
anslag, under den tid statsunderstöd åtnjutes,
utgå följande bidrag, för läsår räknadt:
1) 200 kronor för hvarje ämneslärarinna med full
tjänstgöring, som förvärfvat behörighet för ordinarie ämneslärarinnetjänst
vid allmänt läroverk, samt
2) två tredjedelar af de ålderstillägg, som enligt
ofvan under A. stadgade grunder tillförsäkras föreståndarinnor
oeh lärarinnor.
C. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till
enskilda mellanskolor.
1. Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd
kunna utgå dels till enskilda skolor, som utgöra
öfverbyggnader på den egentliga folkskolan och i afseende
å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått,
som inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad
enligt gällande normalplans typ litt. A, dels intill utgången
af år 1914 äfven till samskola, som icke utgör
öfverbyggnad på folkskola, men för år 1909 åtnjutit
understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig
ungdom.
Enskild mellanskola å ort, där allmänt läroverk eller
statsunderstödd mellanskola finnes, må erhålla understöd,
endast om lärjungeantalet i motsvarande klasser af allmänt
läroverk resp. i redan befintlig statsunderstödd
mellanskola under de senaste tre åren uppgått i medeltal
till 100.
2. Inträdessökande skall vid offentlig pröfning visa
sig innehafva det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
3. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver
den egentliga folkskolan och i dessa klasser under
de senaste tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt
minst 32 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild
undervisning.
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas
minst en manlig lärare med full tjänstgöring, och vid
skola, däri flickor undervisas, skall finnas minst en
kvinnlig lärare med full tjänstgöring.
6. Undervisningen skall fortgå minst 38 läsveckor
om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar
inberäknade.
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga
undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell,
och de vid skolan anställda lärarinnorna skola aflönas
enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
8. Kommun eller enskilda donatorer skola till
skolans uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde
för år räknadt uppgår till minst samma belopp som det
från anslaget till enskilda mellanskolor utgående understödet,
äfvensom bidraga till de vid skolan anställda
lärarinnornas ålderstillägg med hälften af det belopp,
staten för samma ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas
pensionering enligt de grunder, som framdeles
må varda stadgade.
9. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter
skola medgifvas till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
10. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva.
11. Statsunderstödet till enskilda mellanskolor må
kunna utgå med högst 4,800 kronor, hvarjämte skola,
däri flickor undervisas, må kunna erhålla ett särskildt
understöd till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande
600 kronor, allt för år räknadt.
12. Samskola, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,
77
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande™N:o 4.
må, ändock att de i punkterna 2—10 stadgade villkor ej
till alla delar uppfyllas, intill utgången af år 1912, på
de villkor Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i
åtnjutande af understöd från anslaget till enskilda mellanskolor,
dock under förutsättning att kommun eller enskilda
donatorer till skolans uppehållande lämna ett
bidrag, hvars värde för år räknadt uppgår till minst
samma belopp som statsunderstödet.
D. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till
högre flickskolor.
1. Af anslaget till högre flickskolor må understöd
kunna utgå till flickskola, som har till ändamål att
utöfver omfånget för folkskolans verksamhet meddela
allmän medborgerlig bildning och som fyller ett å orten
verkligen förefintligt bildningsbehof.
2. Skolan skall omfatta minst fyra årsklasser utöfver
den egentliga folkskolan och i dessa klasser under
de senaste tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt
minst 32 lärjungar.
3. Undervisningen fortgår under minst 36 läsveckor
om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lofdagar
inberäknade.
4. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga
undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell
och de vid skolan anställda lärarinnorna skola
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
5. Kommun eller enskilda donatorer skola till skolans
uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde för år
räknadt uppgår till minst samma belopp som det från
anslaget till högre flickskolor utgående understödet, samt
dessutom bidraga till de vid skolan anställda lärarinnornas
ålderstillägg med hälften af det belopp, staten
för samma ändamål tillskjuter, så ock till lärarinnornas
pensionering enligt de grunder, som framdeles må varda
stadgade.
O
6. Befrielse från och nedsättning i terminsafgifter
skola medgifvas till den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 4.
7. Statsunderstöd till högre flickskola må kunna
utgå för år räknadt, därest skolan omfattar fyra årsklasser
utöfver den egentliga folkskolan, med högst 4,400
kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser,
med högst 5,200 kronor, hvarjämte skolan må kunna
erhålla ett särskildt understöd till undervisning i huslig
ekonomi, ej öfverstigande 1,000 kronor.
År skolan förbunden med gymnasium, må understödet
kunna ökas, dock ej med högre belopp, för år
räknadt, än 2000 kronor, under förutsättning
a) att gymnasiet omfattar minst tre årsklasser, samt
att antalet lärjungar i gymnasiets tre högsta årsklasser
under de senaste tre åren uppgått i medeltal till sammanlagdt
minst 18,
b) att föreståndaren eller föreståndarinnan erhållit
rätt att vid läroanstalten anställa studentexamen, samt
c) att kommun eller enskilda donatorer till gymnasiets
uppehållande lämna ett bidrag, hvars värde för
år räknadt uppgår till minst samma belopp som statsunderstödet,
samt bidraga till de å gymnasiet anställda
lärarinnornas ålderstillägg och pensionering, på sätt här
ofvan,, i afseende å flickskolan i öfrigt blifvit stadgadt.
A samma ort må statsunderstöd ej tilldelas flera
högre flickskolor för med dem förblinda gymnasier,
utan att i samtliga dessa gymnasier de tre högsta
klasserna under de senaste tre åren varit i lämplig grad
8. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
9. Flickskola, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,
må, ändock att de här stadgade villkor ej till alla delar
uppfyllas, intill utgången af år 1912, på de villkor
Kungl. Maj:t äger bestämma, kunna komma i åtnjutande
af understöd från anslaget till högre flickskolor,
dock under förutsättning att kommun eller enskilda
donatorer till skolans uppehållande lämna ett bidrag,
79
Biksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande A''.o 4.
hvars värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp som statsunderstödet.
E. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till
högre goss- och samskolor.
1. Af anslaget till högre goss- och samskolor må
understöd kunna utgå till sådana skolor af nämnda
slag, Indika genom värdefulla pedagogiska försök eller
eljest genom framgångsrik verksamhet på uppfostrans
och undervisningens område befinnas kunna i särskild
grad gagna skolväsendet i det hela.
2. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjän
liga
undervisningslokaler och erforderlig undervisningsmateriell
och de vid skolan anställda lärarinnorna skola
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
3. Skolan skall bidraga till lärarinnornas pensionering
enligt de grunder, som framdeles må varda
stadgade.
4. Skolan skall stå under inseende af öfver
styrelsen
för rikets allmänna läroverk samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som
Kungl. Majrt kan finna godt föreskrifva.
5. Statsunderstöd till högre goss-skola eller högre
samskola må kunna utgå, för år räknadt, för det skolstadium,
som i afseende på undervisningens mål motsvarar
realskolan, med högst 9,000 kronor och för det
skolstadium, som i nämnda afseende motsvarar gymnasiet,
med högst 6,000 kronor, dock att understödet
till läroverk, som i större omfattning anlitar manliga
lärarkrafter, må kunna ökas för hvardera stadiet med
högst 2,000 kronor.
F. Särskilda bestämmelser i fråga om anslaget till
enskilda lärarinneseminarier.
1. Af anslaget till enskilda lärarinneseminarier må
understöd kunna utgå till enskildt seminarium, som har
till ändamål att utbilda lärarinnor för undervisningen
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
vid högre flickskolor och annan därmed jämnställd
undervisning.
2. Seminariet skall omfatta minst två årsklasser
och i afseende på inträdesfordringarna förutsätta minst
det kunskapsmått, högre flickskola, som är berättigad
till statsunderstöd, afser att bibringa.
3. De vid seminariet anställda lärarinnorna skola
aflönas enligt de i sådant afseende stadgade grunder.
4. Seminariet skall bidraga till lärarinnornas pensionering
enligt de arunder, som framdeles må varda
stadgade.
5. Seminariet skall stå under inseende af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk samt vara underkastadt
den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som
Kungl. Maj:t kan finna godt föreskrifva.
6. Statsunderstöd till enskildt lärarinneseminarium
må kunna utgå, för år räknadt, med högst 1,500 kronor
för hvarje läsafdelning;
II. att vid bifall till hvad utskottet i föregående punkt föreslagit,
ur riksstaten utesluta det under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till understöd åt enskilda läroverk å högst
60,000 kronor, och det under samma hufvudtitel upptagna anslaget
till högre skolor för kvinnlig ungdom å 380,000 kronor;
III. att höja det nu å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget till högre folkskolor å 32,000 kronor till 58,000
att utgå i enlighet med nu gällande bestämmelser, dock med följande
ändrade lydelse af första punkten:
Af anslaget till högre folkskolor må understöd kunna
utgå till skolor, som för ett eller gemensamt för flera
skoldistrikt inrättas i ändamål att bereda barn, som
genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt
vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett
högre mått af allmänt medborgerlig och praktisk bildning,
utan att barnen därigenom dragas från sina vanliga
lefnadsförhållanden eller nödig öfning för duglighet
och härdighet vid arbete. Understödet kan för hvarje
skola utgå
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 81
dels till högst dubbla beloppet af hvad till skolan
i distriktet sammanslå utes, dock högst 1,200 kronor årligen
för hvarje årsklass och för hvarje skola ej öfverskridande
4,800 kronor om året,
dels ock därutöfver två tredjedelar af i punkt 2
omförmälda ålderstillägg till lärares aflöning, allt under
de i punkterna 2—6 angifna villkor.
önskar kommun få högre folkskola af Kungl. Maj:t
erkänd som kommunal mellanskola, må sådant ske först
sedan mellanskolans undervisningsplan i dess helhet
blifvit i skolan tillämpad och sedan skolans undervisning
samt lärarnas kompetens blifvit af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk pröfvade;
IT. att vid bifall till hvad utskottet föreslagit i föregående punkt,
å riksstatens åttonde hufvndtitel uppföra ett förslagsanslag under
titel kommunala mel lanskol or å 10,000 kronor att utgå i enlighet
med nedan angifna bestämmelser:
1. Af anslaget till kommunala mellanskolor må
understöd kunna utgå till af kommun upprättade och
underhållna skolor, som utgöra öfverbyggnader på den
egentliga folkskolan och i afseende å in (rädesfor dr i n garn a
förutsätta det kunskapsmått, som inhämtas i högsta
årskursen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans
typ Litt. A.
Kommunal mellanskola å ort, där allmänt läroverk
eller statsunderstödd mellanskola filmes, må erhålla
understöd, endast om lärjungeantalet i motsvarande
klasser af allmänt läroverk resp. i redan befintlig
statsunderstödd mellanskola under de senaste tre åren
uppgått i medeltal till 100.
2. Tnträdessökande skall vid offentlig pröfning visa
sig innehafva det i punkt 1 omnämnda kunskapsmåttet.
3. Skolan skall omfatta fyra årsklasser utöfver den
egentliga folkskolan och i dessa klasser hafva sammanlagdt
minst 32 lärjungar.
4. Hvarje årsklass skall i läroämnena åtnjuta skild
undervisning.
5. Vid skola, däri gossar undervisas, skall finnas
minst en manlig lärare med full tjänstgöring, och vid
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Höft. 11
82 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
skola, däri flickor undervisas, skall finnas minst en
kvinnlig lärare med full tjänstgöring. Finnes i kommun
endast en kommunal mellanskola, skall denna vara afsedd
för såväl gossar som flickor.
6. Undervisningen skall fortgå under minst 38
läsveckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga
lofdagar inberäknade.
7. Skolan skall till sitt förfogande hafva tjänliga undervisningslokaler
och erforderlig undervisningsmateriell.
8. Därest terminsafgifter upptagas af lärjungarna,
skall frågan om befrielse från eller nedsättning i sådana
afgifter handläggas af en nämnd, bestående af skolans
inspektor och föreståndare eller föreståndarinna samt
en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall härvid
iakttagas, att terminsafgifter ej må uttagas af medellösa
lärjungar från kommunen.
9. Skolan skall stå under inseende af öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk samt vara underkastad
den kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som Kungl.
Maj:t kan finna godt föreskrifva.
10. Statsunderstödet till kommunal mellanskola
utgår med 4,800 kronor, hvarjämte skola, däri flickor
undervisas, må kunna erhålla ett särskildt understöd
till undervisning i huslig ekonomi, ej öfverstigande 600
kronor, allt för år räknadt.
11. I fråga om kompetensbestämmelser för lärare
och lärarinnor, om dessas aflöning och pensionering
samt om aflönande af vikarie under tjäntledighet på
grund af sjukdom gäller för kommunal mellanskola,
hvad i dessa hänseenden är för högre folkskola stadgadt.
Stockholm den 6 maj 1909.
På utskottets vägnar:
FREDR. PETTERSSON.
84
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Öfversikt öfver elevantalet höstterminen 1908 i de särskilda klas1909
åtnjuta statsunderstöd från anslagen till högre
Läroverk
Antal klasser fördelade på
olika stadier
A n i
a 1
1 å
r j
u n
gar
Förberedande
Egentliga
1
2
3
Summa
1
2
3
4
5
6
Gossar
Flicka
I. Högre fliek-
skolor.
Arvika.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
4
6
13
7
16
10
6
16
20
12
15
Borås.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
25
25
18
29
39
20
22
14
30
24
13
Eksjö.
Läroverk f. fl.............
2 förb., 7 eg. sk.'') ............
—
—
11
4
7
11
7
11
9
12
11
Enköping.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 6 eg. sk.2) ............
7
6
12
13
11
9
10
13
9
5
4
Eskilstuna.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk.3) ............
10
18
16
24
20
23
17
23
18
17
19
Falun.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk.4) ............
18
16
17
29
22
17
17
23
30
26
39
Gäfle.
Högre flickskola.........
3 förb., 8 eg. sk................
16
22
32
28
42
26
29
22
19
29
19
Lyceum f. fl.............
2 förb., 0 eg. sk................
i
—
2
2
4
6
4
4
11
4
6
Göteborg.
Hilda Bergs sk. f. fl....
3 förb., 8 eg. sk.5)...............
9
8
8
6
20
8
11
16
23
16
10
Fruntimmers föreningens
flickskola ...............
7 eg. sk............................
—
—
—
—
—
25
25
26
26
23
17
Mat. Halls sk. f. fl.......
3 förb.. 8 eg. sk.6) ............
34
26
29
—
89
31
27
25
33
40
23
Kjell bergska flicksk. ...
eg. sk. kl. 1, 3, 5, 7, seminari-
um: III och I samt fortsätt-
ningskurs par. med sem. I.
—
—
—
—
—
26
—
26
—
30
—
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
85
serna, fördelade å olika stadier, af de läroanstalter, som under år
skolor för kvinnlig ungdom och till enskilda läroverk.
h ö
8 t t
e r m i
nen
19 0 8
skolan
G
ymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
i
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
11
8
98
12
6
141
—
—
—
-
—
—
6
-
67
-
—
—
—
—
—
'') »Företa klassen» är = förberedande.
Ht 08 ingå''lärj.'';i skolans s. k.^för- beredande afdelning.»
—
-
60
—
-
-
—
—
—
2) »Företa klassen» är = förberedande.
20
7
144
—
—
—
-
—
—
3) 3;e forb. kallas''»Nedre l:a klassen.»
15
33
200
—
—
—
—
—
—
4) 4:e, 6:e och 8;e klasserna delade på 2
afdelningar.
27
24
196
—
—
—
—
—
—
—
—
34
—
—
—
—
—
11
-
96
—
—
—
—
—
—
5) Innev. läsår inga lärj. i 8:e kl.
20
—
162
—
—
—
—
—
—
20
16
215
Sem. I
och
fortskl.
Sem. II
''
''
"
6) l:a, 2:a, 3:e, 4:e '' och 6:e klasserna
delade på 2 afdelningar.
25
—
107
16
18
—
—
34
141
86
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
✓
Antal klasser fördelade på
olika stadier
A n
t a 1
1
ä r j
u n
gar
Läroverk
Förberedande
Egentliga
1
2
3
Summa
1
2
3
4
5
6
Gossar|Flick:r
Majornas elem.-lvk f. fl.
3 förb., 8 eg. sk. 7) ............
30
29
43
34
68
33
61
27
43
27
26
Nya elem.-lvkt f. fl.......
3 förb., 8 eg. sk.8) ............
22
16
18
—
56
20
9
26
23
33
29
S. Budebecks elem.-sk.
3 förb., 8 eg. sk.*) Gymna-
20
25
21
15
Öl
34
36
32
35
38
35
G. Wigerts flicksk.......
sium 3 ringar ...............
3 förb., 8 eg. sk................
6
6
9
2
18
13
11
12
18
15
8
Halmstad.
H. elem.-lvkt f. kvinnl.
ungdom.................
3 förb., 8 eg. sk................
18
21
29
11
57
24
26
22
31
25
21
Hudiksvall.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 7 eg. sk................
6
4
8
8
9
12
14
8
13
22
17
Hälsingborg.
H. elem.-sk. f. fl..........
Kindergarten (6 el.)''3 förb.,
8 eg. sk..............T..........
18
32
18
29
39
13
13
19
23
16
20
Ebba Lundbergs h. lvk
f. fl......................
3 förb., 8 eg. sk. 4 ring.
gymn............................
10
7
9
8
18
12
19
17
22
18
26
Nya elem.-sk. f. fl.......
3 förb., 8 eg. sk................
8
9
9
10
16
10
13
18
20
12
16
Härnösand.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 7 eg. sk................
14
8
17
20
19
7
14
16
19
16
18
Jönköping.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
9
10
21
19
21
11
12
21
23
23
18
Västra elem.-sk. f. fl....
3 förb., 8 eg. sk................
8
10
7
25
12
14
21
18
20
12
Kalmar.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk. dessutom
husmoders-kurs (med 4
elever)...........................
10
19
18
22
25
22
15
18
19
21
24
Karlshamn.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
16
17
18
21
30
11
16
24
16
24
17
Karlskrona.
H. lvk f. fl................
3 förb., 8 eg. sk.9) ............
20
25
34
36
44
18
22
30
35
32
33
Karlstad.
H. elem.-lvk f. fl.......
3 förb., 8 eg. sk. to)............
9
12
14
—
35
27
25
24
34
29
21
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
87
h ö
3 t t
e r ra i
nen
19 0 8
---—-
skolan
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
i
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
18
13
238
—
-
-
1
-
7) 2:a och 4:e klasserna delade på 2 af- delningar.
16
17
172
“““
—
—
—
—
8) 5:e och 6.e klasserna delade på 2 af- delningar.
41
14
265
7 — 5
2 —
1
70
335
Realskolexamensrätt. — Studentexamens- rätt. — *) l:a, 2:a, 3e, 4:e, 5:e, 6:e,
7:e klasserna delade på 2 afdelningar.
7
6
90
*—
—
—
—
—-
-
24
22
195
—
—
—
-
—
—
8
—
94
—
—
—
—
—
—
17
13
134
—
-
—
—
—
—
15
11
140
6
7
3
6
21
161
Studentexamensrätt.
13
11
113
—
—
—
—
-
—
12
—
102
—
—
-
—
-
-
16
14
138
_
13
14
124
—
—
—
—
—
—
15
17
161
—
_
_
_
20
12
140
-
-
—
—
-
—
30
28
228
—
-
-
—
—
—
9) Klass 3—8 delade på 2 afdelningar.
25
16
201
—
—
—
—
—
10) 3:e förb. klassen kallas »l:a klassens
nedre afdelning»; 4:e och 5:e klas- serna delade pa 2 afdelningar.
88
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande lS:o 4.
Antal klasser fördelade på
A
n t
a 1
1 ä
r j
ungar
Läroverk
olika stadier
rorDereaanae
Lgenuigu
\
2
3
Summa
1
2
3
4
5
6
jossar| Flicka
Kristianstad.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
10
18
22
27
23
19
17
21
19
23
19
Kristinehamn.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
7
10
9
13
13
15
22
13
27
13
11
Landskrona.
Elem.-lvk. f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
23
26
21
38
32
8
17
16
17
21
13
Lidköping.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 7 eg. sk................
11
6
10
8
19
8
12
8
14
7
8
Linköping.
Elem.-lvk f. fl.............
8 eg. sk.11)........................
—
—
—
—
—
16
28
28
52
41
32
Luleå.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
17
11
24
25
27
11
14
12
27
18
17
Lund.
H. elem.-sk. f. fl..........
3 förb., 8 eg. sk.12)............
7
16
14
15
22
7
16
28
17
26
21
Fullständigt lvk f. fl....
3 förb., 8 eg. sk., 1 .gymna- sial afd.»........................
16
18
25
26
33
15
16
17
27
25
24
Malmö.
H. lvk f. fl................
T. Abergs h. lvk f. fl....
3 förb., 8 eg. sk.1S)............
3 förb., 7 eg sk.14) 1 särsk.
14
16
29
16
43
25
28
29
27
42
24
»realklass» par. med kl. 7
Gymnasium 4 ringar ......
13
18
25
6
60
38
40
51
45
57
»38
A. och E. Bunths sk. f. fl.
3 förb., 8 eg. sk................
17
20
25
11
61
12
9
16
16
16
10
Mariestad.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
21
12
9
8
10
14
10
11
7
Norrköping.
Norra flicklvk...........
3 förb., 8 eg. sk...............
13
7
9
—
29
20
25
18
25
18
15
3 förb., 8 eg. sk.16)...........
15
14
23
15
37
36
25
16
22
16
22
Nyköping.
Elem.-sk. f. fl............
3 förb., 8 eg. sk...............
13
14
9
16
20
13
18
12
15
18
16
Oskarshamn.
Elem.-sk. f. fl............
3 förb., 8 eg. sk.16)...........
1 12
8
17
14
23
13
16
11
20
8
14
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
89
Il ö s
t t
b r m i n e n
19 0 8
sko
a n
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
I
II
III
IV
Summa
läijungar öfver
förberedande
17
15
150
—
-
-
—
-
—
14
3
118
—
—
—
—
—
-
9
10
in
—
—
—
-
-
—
7
-
64
—
-
—
-
—
-
35
29
261
—
-
-
—
—
—
H) Klasserna 4—8 delade på 2 afdelningar.
18
10
127
—
-
—
-
-
—
29
12
166
—
—
-
1
—
-
12) Klass 7 delad på 2 afdelningar.
18
9
161
8
—
—
-
8
159
23
11
209
—
—
-
-
-
-
13) Klass 6 delad på 2 afdelningar.
11
14
7
287
100
16
13
16
15
60
347
14) »Första klassen» är = förberedande;
kl. 1—6 delade på 2 afd. Student- examensrätt. * + realkl. 7.
12
7
79
-
-
—
—
-
—
23
19
163
_
_
_
_
_
_
28
8
172
—
—
—
—
—
—
15) l:a och 7:e klasserna delade på 2 af- delningar.
13
17
122
—
—
-
-
-
-
6
—
88
-
—
-
—
—
—
16) Till följd af brist på läijungar har skolan
under läsåret 08—09 ingen åttonde klass.
12
Bill. till Riksd. Prot. 1.909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Höft.
90
Riksdagens Särskilda Utskotts (AV o 2) Utlåtande N:o 4.
Antal klasser fördelade på
olika stadier
A. n
tal
1
1 r j
u n
gar
Läroverk
Förberedande
Egentliga
1
2
3
Summa
1
2
3
6
Gossar
Flicka
Skara.
H. sk. f. kvinnl. ungdom
3 förb., 8 eg. sk.17)............
13
12
18
26
17
7
10
12
15
27
30
Sköfde.
*
Elem.-lvk f. fl.............
3 fort)., 8 eg. sk................
11
17
19
A 7
9
10
12
16
16
7
Stockholm.
Afzelii elem.-sk. f. fl....
3 fort)., 8 eg. sk.18)............
14
15
16
45
21
18
21
16
23
24
Ateneum f. fl.............
3 fort)., 8 eg. sk., 3 kl. »real- afd.» par. med kl. 5—7 ...
8
14
29
15
36
16
13
29
30
53
49
Brummerska sk..........
3 fort)., 8 eg. sk.19)............
61
78
81
143
77
*54
47
41
52
47
50
Detthowska sk.............
3 fort)., 7 eg. sk.20) ............
21
26
26
7
3
38
60
31
52
58
28
Kungsholms elem.-sk. f.
fl.........................
3 fort)., 8 eg. sk................
28
16
18
35
27
16
14
9
10
14
9
Kungsholms lärov. f. fl.
[1 lekklass (6 el.)] 3 fort)., 8
eg. sk............................
15
18
18
25
26
17
12
14
14
11
14
Lyceum f. fl................
3 fort)., 8 eg. sk................
10
12
15
6
31
9
13
10
12
11
17
Nya elem.-sk. f. fl......
3 förb., 8 eg. sk. + gymna- sium ...........................
10
10
6
7
19
9
11
11
16
16
13
Oskarsskolan ............
(f. d. Realskolan f. fl.)
3 förb., 7 eg. sk................
17
15
13
8
37
12
17
18
18
17
16
A. Sandströms sk.......
3 förb., 8 eg. sk.21)............
20
34
38
92
28
25
26
26
29
32
Södermalms h. läroan- stalt f. fl................
3 förb., 8 eg. sk.22) 3 gymna- sieringar........................
31
27
37
37
68
32
37
29
31
19
30
Wallinska sk.............
3 förb., 8 eg. sk.23) (Prakt,
fortsätta.-kurs) 4 gymnasie-
20
19
18
7
24
24
25
30
37
32
Ahlinska sk................
3 förb., 8 eg. sk.*) förb. sem.
kurs och fortsn.-kurs (6)
förb. gymnasieafd. (13) 3
gymnasieringar ...............
47
36
37
67
63
30
30
37
32
48
42
Östermalms högre läro- anstalt f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk., 4 kl. gymna- siet (2 parallellt med 7—8).
6
2
14
22
13
8
14
13
12
15
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2J Utlåtande N:o 4.
91
h ö
s t t
e r m i
nen
19 0 8
—
skolan
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
i
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
2t
1!
136
—
—
—
—
—
—
17) Klass 6 delad på 2 afdelningar.
12
{
92
—
—
—
—
—
—
18
8
149
—
—
—
—
—
—
ls) Kl. 6 delad på 2 afdelningar.
40
43
48
24
49
254
383
306
—
—
—
—
—
Realskolexamensrätt.
’9) Samt! klasser fördelade på flera af- delningar. — *däraf 19 gossar.
Kealskolexamensrätt. — 2°) »Första kl.»
= förberedande. Klasserna 1, 2, 4, 5
och 7 fördelade på 2 afdelningar.
— Förbunden med nya lärarinne-
13
9
94
—
—
—
—
—
—
seminariet, se nedan.
11
4
97
—
—
_
_
_
7
10
89
3
16
12
15
46
135
Sludentexamensrätt.
4
3
83
6
3
5
5
19
102
Studentexamensrätt.
11
109
—
—
—
—
Förbunden med priv. lärarinneseminariet,
se nedan. /
32
38
236
2I) Alla klasser utom kl. 4 delad på 2
afdelningar. — Förbunden med Anna
Sandströms högre lärarinnesemina- rium.
16
12
206
8
— 1
0 — 8
26
232
Kl. 2 uppdelad på 2 afdelningar. —
Studentexamensrätt.
21
12
205
19
18
22
19
78
283
Studentexamensrätt. — 23) Kl. 4—6 upp- delade på 2 afdelningar.
40
''*45
323
1
3 — 18
— 20
61
374
Studentexamensrätt. — *) Kl. 1—4 och
6—8 delade på 2 afd., kl. 6 delad på
3 afd. — ** + förb. gymnasiekurs och
forts.-kurs med 19 elever.
9
4
88
5
6
5
3
19
107
Studentexamensrätt.
92
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Antal klasser fördelade pa
olika stadier
i
n t a 1
1 ä
r j u n g a r
Läroverk
Förberedande
Egentliga
2
3
Summa
1
2
3
4
5
6
Uossar| Flicka
Strängnäs.
Llpm -lvk f. fl.......
_
_
_
—
—
7
9
3
4
13
16
Sundsvall.
Lvk f. fl..................
3 förb., 8 eg. sk................
27
10
17
29
31
17
14
22
26
28
27
Söderhamn.
Elem.-lvk f. fl.............
3 fort)., 7 eg. sk................
4
7
10
8
13
11
6
16
7
7
9
Uddevalla.
3 forb., 8 eg. sk................
6
15
26
20
27
14
15
32
20
14
8
Umeå.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 7 eg. sk.24) ............
17
24
19
17
43
10
20
20
21
19
17
Uppsala.
H. elem.-lvk f. fl.......
3 forb., 8 eg. sk.25)''! gym*
nasiering .....................
10
14
18
4
2
22
20
25
16
28
32
3 förb., 8 eg. sk................
12
15
20
33
14
12
8
9
16
21
11
Var berg.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 7 eg. sk................
10
13
13
11
25
12
14
7
5
13
12
Visby.
17
3 forb., 8 eg. sk...............
6
22
15
20
23
12
19
22
22
17
Vänersborg.
Elem.-sk. f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
8
9
7
9
15
9
6
18
12
14
9
Västervik.
11
16
5
20
12
8
12
12
8
11
8
Västerås.
H. elem.-lvk f. fl......
3 förb., 8 eg. sk...............
16
16
13
24
21
16
18
23
34
35
23
Växjö.
30
Elem.-lvk f. fl............
3 förb., 8 eg. sk...............
9
16
8
15
18
18
19
25
30
26
Ystad.
Elem.-sk. f. fl............
3 förb., 8 eg. sk...............
inalles
66
32
24
14
19
13
21
24
14
Riksdagens Särskilda Utskotts (S:o 2) Utlåtande N:o 4,
93
Il ö s t t
e r in i n e n
19 0 8
Anmärkningar
skolan
Gymnasiet
Summa
lärjungar öfver
förberedande
7
8
Summa
I
II
III
IV
Summa
7
3
62
—
—
—
—
—
—
20
26
180
—
—
—
—
—
—
14
10
127
—
—
—
—
—
—
12
—
119
—
—
—
—
—
—
M) »Första klassen» är = förberedande.
37
37
217
9
9
226
25) Kl. 6—8 fördelade på 2 afdelningar.
13
7
97
10
6
126
—
—
—
—
—
—
17
9
94
—
—
—
—
—
—
13
9
81
—
—
—
—
—
—
32
22
203
—
—
—
—
—
—
27
12
187
—
—
—
—
—
—
11
8
124
_
—
—
—
—
—
94
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Läroverk
Antal klasser fördelade på
olika stadier
A n
t a 1
1
ä r j
u n
gar
Förberedande
Egen tliga
1
2
3
Summa
Gossar| Flicka
1
2
3
4
5
6
Örebro.
Elem.-sk. f. fl............
3 förb., 8 eg. sk.26)............
20
30
38
37
51
29
26
16
40
39
40
Nya elem.-sk. f. fl.......
3 förb., 7 eg. sk. s?)...........
7
9
14
20
10
6
17
15
12
17
14
Östersund.
Elem.-lvk f. fl.............
3 förb., 8 eg. sk................
8
8
9
7
18
9
22
18
28
30
15
II. Samskolor.
Avesta.
Elementarskola .........
5 eg. sk...........................
—
—
—
—
—
16
11
13
13
6
—
Bollnäs.
Enskilda lvk...............
2 förb., 5 eg. sk................
8—4
7
5
9
23
11
5
3
—
Borlänge.
Samskola ..................
6 eg. sk...........................
—
—
—
—
—
8
18
20
11
13
5
Djursholm.
Samskola ..................
3 förb., 8 eg. sk.28) 3 gymna-
sieringar .....................
23
43
36
67
45
44
39
26
37
19
22
Falkenberg.
Elementarskola .........
3 förb., 6 eg. sk................
8
12
10
16
14
14
24
19
18
14
6
Hedemora.
Samskola ..................
6 eg. sk............................
—
—
—
—
-
11
12
22
15
8
7
Hjo.
Samskola ..................
6 eg. sk............................
—
—
—
—
—
6
12
16
13
7
5
Hör.
Samskola ...............
6 eg. sk............................
—
—
—
—
—
5
6
8
9
4
—
Hörby.
Samskola ..................
6 eg. sk............................
—
—
—
—
—
8
7
12
11
7
7
Klippan.
Samskola ................
6 eg. sk............................|
—
—
—
—
—
6
—
11
13
9
3
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
95
ll ö
8 t t
erm
i n e n 19 0 8
"
—
—
skolan
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Gossai
Flick:
Summa
I
Il
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
46
35
_
_
271
26) kl. 4—8 fördelade på 2
12
afdelningar.
—
—
93
—
—
—
—
—
—
271 »Första klassen» är =
förberedande.
14
11
—
—
147
—
—
—
—
—
—
-
30
29
59
—
—
—
—
—
—
—
—
29
22
Öl
—
—
—
-
—
-
-
—
61
24
75
—
—
—
—
—
—
8
4
109
90
199
12 —
5 — 8
*25
224
Studentexamensrätt. —
28) Klasserna 1—4 delade
på 2 afdelningar. — * 9
gossar, 16 flickor.
47
48
95
—
—
—
—
—
—
Realskolexamen srätt.
-
—
60
25
75
—
—
—
—
—
—
Realskolexamensrätt.
—
-
21
38
59
—
—
—
—
—
—
—
-
17
15
32
—
—
—
—
—
—
-
-
30
22
62 ''
—
—
-
—
—
—
Realskolexamensrätt.
—
—
14
28
42
—
—
—
—
—
-.
96
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
A
n t
a 1
1 ä
rjungsr
Läroverk
Antal klasser fördelade pa
olika stadier
Förberedande
Egentliga
1
2
3
8umma
1
2
3
4
5
6
Gossar|Fliek:r
Lindesberg.
Samskola ..................
3 förb., 6 eg. sk........
9
6
24
21
18
13
19
29
15
10
12
Lysekil.
Samskola ..................
3 förb., o eg. sk........
7
9
14
12
18
10
20
14
10
8
—
Motala.
Samskola ..................
6 eg. sk....................
—
—
—
—
—
35
35
27
30
31
11
Mönsterås.
Samskola ..................
förb. afd., 6 eg. sk.....
11
6
5
7
5
6
6
5
11
Nora.
j Samskola ..................
3 förb., 6 eg. sk........
4
5
3
7
5
14
13
13
4
17
—
Ronneby.
Samskola ..................
3 förb., 5 eg. sk........
9
4
11
13
11
6
13
12
12
13
—
Seffle.
Samskola ..................
6 eg. sk....................
—
—
—
—
—
11
15
12
8
9
9
Simrishamn.
Samskola .................
3 förb., 6 eg. sk........
6
6
7
9
10
11
13
13
10
8
7
Sollefteå.
Samskola ..................
3 förb., 6 eg. sk.......
9
13
19
27
14
15
22
20
13
15
7
Söderköping.
Samskola ..................
6 eg. sk...................
—
—
—
—
—
19
31
23
18
15
6
Sölvesborg.
Samskola .................
6 eg. sk...................
—
—
—
—
—
10
2
7
11
7
-
Trollhättan.
Samskola .................
6 eg. sk...................
—
—
—
—
—
6
19
13
19
14
8
Värnamo.
Priv. elem.-lvk...........
5 eg. sk...................
—
—
—
—
—
6
5
10
8
7
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
97
h ö
t t
erm
i n e n 19 0 8
—
s k
1 a
n
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Gossar
Flicka
Samma
I
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
—
—
49
49
98
—
—
—
—
—
—
—
—
30
32
62
-
—
—
—
—
—
t
—
—
98
71
169
—
—
—
—
—
—
—
—
29
11
40
—
—
—
—
—
—
—
—
34
27
61
—
—
—
—
—
—
—
—
27
29
56
—
—
—
—
—
—
—
—
40
24
64
—
—
—
—
—
—
—
—
14
48
62
—
—
—
—
—
—
—
—
39
63
92
—
—
—
—
—
—
—
—
64
48
112
—
—
—
—
—
—
Realskolexamensrätt.
—
—
14
23
37
—
—
—
—
—
—
—
—
45
34
79
—
—
—
—
—
Realskolexamensrätt.
—
—
25
11
36
—
—
-
—
—
Bih. till Rikad. Prof. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Häft.
13
98
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Läroverk
Antal klasser fördelade på
olika stadier
Antal lärjungar
Förberedande
Summa
Gossar| Flicka
Egentligs
6
III. Enskilda
läroverk.
A. Läroanstalter
med studentexamen
som slutmål.
a) Gosskolor.
Beskowska sk. i Stockholm
.....................
Fjellstedtska sk. i Uppsala
.....................
Lunds privata elem.-sk.
Lundsbergs sk.. Nässundet,
Värmland........
b) SamsTcolor.
Göteborgs h. Barnskola..
Palmgrenska samskolan
i Stockholm.........
Sofi Almquists samskola
i Stockholm........
F.d. Stockholmsnya samskola,
numera Whitlockska
skolan.....
Uppsala ensk. läroverk
och privatgymnasium
3 förb., 6 eg. sk., gymnasium
med 4 ringar.............
7 klasser falla öfver förberedande
och delvis motsvarande
gymnasialklasser)...
Eealskola 3 s. k. afdeln.; gymnasium
3 ringar (och s. k
abiturient afd.)..............
10
9 klasser........................
3 förb.,29) 8 eg. sk., 3 gymnasieringar
........''.........
3 förb., 6 eg. sk.®>), 3 gymnasieringar
.................
3 förb., 8 eg. skA1), 4 gymnasieringar,
dessutom semi
-
Slöjd- och lek-klass 8 elever,
3 förb., 8 eg. sk.®), 3 gymnasieringar
...............
3 förb., mellanskof -f- kl. 8,
3 gymnasieringar ......
16
30
16
14
17
28
11
39
22
14
11
16
29
25
20
38
25
98
63
48
18
11
27
11
24
21
22
26
20 9
25
76
6 16 20 21
60 26
11
24
26
28
16
18
31
21
23
31
25
33
15
36
31
14
42
17
31 22
29
30
17
37
31
15
38
15
18 13
30
27
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
99
ll ö
s t t
e r m i n e n
19 0 8
skolan
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
I
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
117
25
32
24
26
107
224
Studentexamensrätt.
15
—
—
—
—
—
—
—
101
Studentexamensrätt. Latin böljar redan
läsas i 2:a klass och grekiska i 3:e
klass.
~
143
64
103
99 H
1
H 28
27
294
437
Studentexamensrätt, studentexamen ta- ges dels frän 3:e ring, dels från abitu- nientafd. — Bealskolexamensrätt.
—
—
—
17
8
7
3
—
115
Studentexamensrätt.
20
6
146
10-1
8—17
45
191
29) Kl. 1, 3 och 7 delade på 2 afdelnin- gar. — Studentexamensrätt.
165
29—3
0-27
86
251
Studentexamensrätt. — W) Kl. 5 och 6
delade på 2 afdelningar. — Bealskol- examensrätt.
3
10
178
19
16
8
15
58
236
31) Klasserna 1—5 delade på 2 afdel- ningar. — Studentexamensrätt.
13
7
151
9—1
1—3
22
173
Studentexamensrätt. — 82) Klasserna 1
och 3 delade^ på 2 afdelningar.
40
8
175
39—29—29
97
272
Studentexamensrätt. — Eealskolexamens- rätt.
100
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Läroverk
Antal klasser fördelade på
olika stadier
Antal lärjungar
Förberedande
Gossar Flicka
Summa
Egentliga
B. Läroanstalter
med realskoleexamen
som slutmål.
Eslöfs ensk. elem.-sk. f.
gossar numera Eslöfs
realskola (samskola)
Grewesmiihlska sämsk, i
Stockholm .........
C. Seminariekurser
för utbildande af
lärarinnor.
Anna Sandströms seminarium
i Stockholm...
Nya lärarinneseminariet
i Stockholm............
6 eg. sk..
f. n. 2 kl., ung. motsv. kl. 4
och 5 ........................
Privata lärarinneseminariet
i Stockholm...
Privata lärarinneseminariet
i Lund .........
3 afdelningar.
2 afdelningar.
3 afdelningar .
3 afdelningar.
36
16
28
21
36
20
31
Seminarieafdelningar
1
2
3
Sumn
38
26+1
20+4
89
13
10
—
23
25
31
14
70
25
23
. 22
70
Riksdagens Särskilda Utskotts (R:o 2) Utlåtande N:o 4.
101
h ö
s t t
e r m i
nen
19 0 8
skolan
Gymnasiet
Summa
Anmärkningar
7
8
Summa
I
II
III
IV
Summa
lärjungar öfver
förberedande
130
Den sammanslagna flick- och gosskolans
elevantal, jfr propositionen.
Realskolexamensrätt.
—
—
07
—
—
—
—
—
—
Realskolexamensrätt.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Förbundet med A. Sandströms skola i
Stockholm. — Siffrorna efter + gälla
extra elever.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Förbundet med Detthowska skolan i
Stockholm.
—
—
—
—
—
—
—
-
—
Förbundet med Oskarsskolan (f. d. Real- skolan f. flickor) i Stockholm.
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Förbundet med h. elementarskolan f.
flickor i Lund.
102
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 4.
Reservationer:
Vid punkt I om bifall till förslagen angående högre folkskolor och
kommunala mellanskolor såsom förutsättning för bifall till förslagen
angående enskilda läroanstalter.
Af herrar F. Berg i Stockholm, J. Hellgren, L. J. Jansson i Djursätra,
E. Kristensson, J. O. Forsling, N. Larsson i Klagstorp, O. A. Ericsson i
Ofvanmyra och P. O. Lundell:
Utskottet har i betänkandets motivering, särskildt å sid. 52—68, på
ett efter vår mening bindande sätt ådagalagt, att de tre förslagen om
statsunderstöd åt enskilda läroanstalter, åt kommunala mellanskolor och
åt högre folkskolor icke kunna behandlas isolerade utan utgöra ett sammanhörande
helt. Frågan om de privata lägre samskolorna har af Kungl.
Maj:t befunnits så nära förknippad med frågan om kommunala mellanskolor,
att båda skolarterna i propositionen till och med sammanförts
under ett gemensamt anslag, och det ömsesidiga beroende, hvari kommunala
mellanskolor och högre folkskolor stå till hvarandra, är af den art,
att de sistnämnda för sitt fortbestånd med nödvändighet kräfva ett lika
verksamt understöd från statens sida, som kommer de förra till del. I
betraktande af det inbördes samband, som sålunda gör sig gällande, ha
vi funnit nödvändigt, att bifall till hemställandena angående de högre
folkskolorna och de kommunala mellanskolorna göres till förutsättning för
bifall till hemställandena angående de privata läroanstalterna, och i enlighet
härmed ha vi ansett, att ingressen till punkt I af utskottets förslag
bort hafva följande lydelse:
I. att vid bifall till hvad utskottet hemställt i punkt
III samt i punkt IV: 1 första stycket, 2—7 och 9—11,
å riksstatens åttonde hufvudtitel under rubrik: enskilda
läroanstalter uppföra ej mindre o. s. v. (återstoden lika
med utskottets förslag).
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 103
Vid punkt I C: 1 af friherre Fleming ocli herr Hedenlund, hvilka ansett,
att man icke utan föregående utredning bör tvinga nu befintliga statsunderstödda
enskilda samskolor att ombilda sig till på folkskolan direkt
byggda mellanskolor, detta så mycket mindre som en dylik omläggning
till mellanskola torde komma att ske på de platser, där förhållandena så
kräfva och där ej en friare skolform kan befinnas mera påkallad, och att
därför punkt 1 af de särskilda bestämmelserna ifråga om anslaget till
enskilda mellanskolor bort hafva följande lydelse:
»Af anslaget till enskilda mellanskolor må understöd utgå dels till
enskilda skolor, som utgöra öfverbyggnader på den egentliga folkskolan
och i afseende å inträdesfordringarna förutsätta det kunskapsmått, som
inhämtas i högsta klassen af folkskola, anordnad enligt gällande normalplans
typ litt. A, dels till samskolor, som för år 1909 åtnjutit understöd
från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom.
Mellanskola — — — — — — — — — — — — — — — —
100.»
Vid punkt IC:1 andra stycket om särskild! villkor för statsunderstöd
till enskild mellanskola i kommun, där kommunal mellanskola
finnes.
Af herrar N. Larsson i Klagstorp, F. Berg i Stockholm, J. Hellgren,
E. Kristensson, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, J. O. Forsling och P. O. Lundell:
Enligt den uppfattning, som i herr Juhlins motion n:o 65 utvecklats,
skulle statens skolpolitik gentemot de orter, där behofvet af en bildning
utöfver den egentliga folkskolans verksamhet gjort sig gällande, hvila på
den principen, att antingen upprättar staten själf på orten allmänt läroverk,
eller ock lämnar den understöd åt kommunal eller privat skola därstädes.
Ändamålet med de af Kungl. Maj:t nu föreslagna mellanskolorna
borde därför vara att för en del orter »ersätta bristen på statsläroverk».
På grund häraf finner motionären, att departementschefen slagit in på en
alldeles oriktig väg, då han i propositionens motivering (sidd. 30, 31) såsom
sin mening uttalat, att realskolelinjen vid högre folkskoleafdelningen i
Malmö och de högre folkskoleafdelningarna i andra större städer borde af
staten understödjas enligt samma grunder som de ifrågasatta kommunala
mellanskolorna, detta ehuru i nämnda städer allmänt läroverk finnes.
För vår del kunna vi ej dela motionärens åskådning. Det förhåller
sig efter vår mening ingalunda så, att en mellanskola endast skulle vara
104 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
O
ett slags surrogat för en statens realskola. Åtminstone för två stora kategorier
af lärjungar skulle den vara hvad en vanlig realskola alldeles icke
kan vara, nämligen dels för flickorna, hvilka skulle hafva tillträde åtminstone
till de kommunala mellanskolorna, dels för de gossar, hvilkas fäder
af ekonomiska eller andra skäl ej vilja bestämma sina söner för realskolekursen,
innan dessa blifvit omkring 12—13 år gamla och deras studiebegåfning
med någon grad af säkerhet kan bedömas. En mellanskola har
således viktiga uppgifter att fylla, som realskolan icke tillgodoser. Om
föreskrifter nu fastställas, som alldeles omöjliggöra upprättandet af mellanskolor
å orter med realskola, så kommer detta för öfrigt endast att gifva
ökad styrka åt sträfvandena att genom indragning af de lägsta klasserna
i realskolan förvandla denna till en af staten underhållen mellanskola, en
förvandling som i grannlanden redan ägt rum.
Enär den af utskottet förordade bestämmelsen lider af samma fel som
den i herr Juhlins motion påyrkade, kunna vi ej biträda densamma. Då
emellertid statens uppoffringar för skolor af samma art på samma ort
otvifvelaktigt böra begränsas, föreslå vi i stället ett så lydande stadgande:
I kommun, där statsunderstödd kommunal eller enskild
mellanskola finnes, må statsunderstöd ej tilldelas
annan enskild mellanskola, utan att samtliga mellanskolors
klasser äro i lämplig grad fyllda.
Vid punkt I C; 9 om befrielse från eller nedsättning i terminsafgifterna
vid enskild mellanskola, som åtnjuter stats- och kommunalunderstöd.
Af herrar J. Helig ren, F. Berg i Stockholm, E. Kristensson, J. O.
Forssling, N. Larsson i'' Klagstorp, O. A. Ericsson i Ofvanmyra och P. O.
Lundell:
I den kungl. propositionen föreslås, att därest vid mellanskola, vare
sig enskild eller kommunal, terminsafgifter af lärjungarna upptagas, så
skall frågan om befrielse från eller nedsättning i sådana afgifter handläggas
af en nämnd, bestående af skolans inspektor och föreståndare eller
föreståndarinna samt en af kommunalstyrelsen utsedd ledamot, och skall
härvid iakttagas, att terminsafgifter ej må uttagas af medellösa lärjungar
från kommunen. Sedan utskottet emellertid beslutat hemställa, att den i
propositionen förordade sammankopplingen af de privata och de kommunala
skolorna måtte upplösas, har det ersatt nämnda bestämmelse med en
annan, som ställer den enskilda mellanskolan i en långt friare ställning
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 105
till kommunen än livad Kungl. Maj:t afsett. Detta kan ha något fog
för sig i fråga om sådan enskild mellanskola, som uppehälles genom donationsmedel,
men icke i fråga om den, som väsentligen beror på understöd
från stat och kommun. Beträffande enskild mellanskola af sistnämnda
art bör man enligt vår mening vara fullt berättigad att för studiebegåfvade
men mindre bemedlade barn till gengäld fordra vissa lättnader med afseende
å terminsafgifterna. Vi föreslå därför, att den af utskottet förordade
bestämmelsen måtte utbytas mot en så lydande:
9. Därest statsunderstödd enskild mellanskola åtnjuter
kommunalt understöd, skall frågan om befrielse
från eller nedsättning i terminsafgifterna handläggas af
en nämnd, bestående af skolans inspektor och föreståndare
eller föreståndarinna samt en af kommunalstyrelsen
utsedd ledamot, och skall härvid iakttagas, att terminsafgifter
ej må uttagas af medellösa lärjungar från bidragsgifvande
kommun.
Vid punkt I D: 7 a om villkor för ökadt statsunderstöd till högre
flickskola för med densamma förbundet gymnasium.
Af herrar L. J. Jansson i Djursätra, F. Berg i Stockholm, J. Hellgren,
E. Kristensson, J. O. Forssling, N. Larsson i Klagstorp, O. A. Ericsson
i Ofvanmyra och P. O. Lundett:
För det maximibelopp af statsunderstöd, som enligt nu gällande bestämmelser
kan tilldelas högre flickskola eller samskola, är intill en viss
gräns lärjungeantalet bestämmande. Skola skall för att vara understödsberättigad
ha minst 30 lärjungar i 5 klasser utöfver de förberedande.
Till grund för beräkningen ligger således ett minimum af i medeltal 6
lärjungar i hvarje klass. I föreliggande proposition föreslås visserligen, att
understödet skall uppdelas i två delar, den ena såsom lönetillägg åt lärarinnorna,
den andra såsom årsanslag till skolan, samt att sistnämnda årsanslag
hädanefter icke skall vara proportionellt efter antalet lärjungar utan
efter antalet årsklasser utöfver folkskolestadiet. Men för de klasser, hvilka
skulle berättiga till årsanslag, skulle fortfarande kräfvas ett visst minimum
af lärjungar, nämligen i medeltal 6 i hvarje klass. Sålunda skulle
för tre klasser i enskild eller kommunal mellanskola fordras 3X6 lärjungar,
för fyra klasser i högre flickskola 4X6 lärjungar och för tre
klasser i med högre flickskola förbundet gymnasium 3X6 lärjungar.
Häri har utskottet efter en för ändamålet föranstaltad utredning föreslagit
O o
Bill. till Riksd. Prat. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 14
106 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
den ändringen, att till grund för beräkningen skalle läggas ett minimum
af i medeltal 8 lärjungar i hvarje klass, och i enlighet härmed har det
fordrat för fyra klasser i kommunal mellanskola 4 X 8 lärj ungar, för fyra
klasser i enskild mellanskola 4 X 8 lärjungar och för fyra klasser i högre
flickskola likaledes 4X8 lärjungar. Blott för de tre klasserna i med
högre flickskola förbundet gymnasium har utskottet gjort ett undantag
och såsom fordran uppställt ett minimum af i medeltal 3X6 lärjungar.
Det enda skäl, som för detta undantag anföres (sid. 34), är, att en högre
flickskola med endast 32 lärjungar i de fyra klasserna utöfver folkskolestadiet
ej är stor nog för att uppbära ett gymnasium med 18 lärjungar
i de tre högsta klasserna. Detta skäl synes oss emellertid icke i någon
mån öfvertygande. Då härtill kommer, att äfven ett minimum af 8 lärjungar
i hvarje klass måste anses synnerligen lågt, ha vi hemställt,
att i villkoren för statsunderstöd till högre flickskola
för med densamma förbundet gymnasium minimitalet
18 måtte utbytas mot minimitalet 24.
Vid motiveringen till punkt I D: 8 om önskvärdheten af nya bestämmelser
angående rätt för eforus att hafva uppsikt öfver högre
flickskolor samt statsunderstödda kommunala och enskilda mellanskolor.
Af herrar F. Berg i Stockholm, E. Kristensson och N. Larsson i
Klagstorp:
I öfverensstämmelse med en inom Andra Kammaren väckt motion n:o
237 har utskottet å sid. 37 uttalat den uppfattningen, att inspektionen
öfver de hygieniska förhållandena vid statsunderstödda flickskolor icke vidare
bör tillkomma eforalstyrelserna utan i likhet med inspektionen i öfrigt
ombesörjas af öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.
I samband härmed har emellertid utskottet, utan någon härtill i
motionsform gifven anledning, uttalat den förmodan, att i de närmare
bestämmelser, som Kungl. Maj:t torde utfärda rörande undervisningen i
högre flickskolor samt statsunderstödda kommunala och enskilda mellanskolor,
en bestämmelse kommer att intagas, som gifver eforus en rätt till
uppsikt öfver ifrågavarande skolor, hvilken hittills icke varit honom tillförsäkrad.
Däremot har utskottet varit af den åsikten, §tt en dylik
uppsiktsrätt icke bör gifvas eforus vare sig vid de högre goss- och samskolorna
eller vid de enskilda lärarinneseminarierna.
Då vi ej kunna finna någon anledning, hvarför de högre flickskolorna
107
Riksdagens Särskilda Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 4.
jämte de kommunala och enskilda mellanskolorna skulle i förevarande hänseende
intaga en helt annan ställning än de högre goss- och samskolorna
samt de enskilda lärarinneseminarierna och det ifrågavarande uttalandet
äfven i öfrigt synes oss icke vara af omständigheterna påkalladt, hafva vi
yrkat,
att de båda stycken, som stå nederst å sid. 37 i
motiveringen till utskottets utlåtande, måtte utgå.
Vid motiveringen till punkt I D: 8.
Af herr C. II. v. Mentzer, som vid motiveringen å sid. 37 i utlåtandet
velat göra följande uttalande:
Ehuru jag helst sett, att den eforus enligt kyrkolagen tillkommande
rätten att hafva uppsikt öfver skolorna blifvit omnämnd i de särskilda bestämmelserna
om ifrågavarande anslag, så har jag dock inskränkt mig till
att yrka, att de två sista styckena å denna sida måtte erhålla följande lydelse:
»Däremot anser utskottet lämpligt, att i de ytterligare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t torde komma att utfärda rörande undervisningen i dessa
skolor, den bestämmelse intages, att det tillkommer vederbörande eforus
att hafva uppsikt öfver kristendomsundervisningen i likhet med hvad som
gäller beträffande allmänna läroverk.
Hvad utskottet sålunda anfört bör enligt utskottets mening äga tillämpning
på inspektionen öfver samtliga i detta utlåtande omnämnda skolor.»
Vid punkt III.
Af herrar F. E. Pettersson, frih. O. H. A. Fleming, L. A. Hedenlund,
C. A. v. Mentzer, J. F. Nyström, grefve F. T. C. v. Rosen, E. A. G. A.
Wijkander och E. A. Lindblad, som hafva ansett, att utskottets utlåtande
i fråga om de förslag, som framställas under punkt III (sid 60 ff), borde
hafva följande lydelse:
Med anledning af de förslag, som framställts dels af herr F. Berg i
motion n:o 147 att Riksdagen måtte öka förslagsanslaget: »understöd åt
högre folkskolor» från dess nuvarande belopp 32,000 kronor till 58,000
kronor, eller med 26,000 kronor, dels af herr F. Berg in. fl. i motionen
n:o 237, att i stället för det i riksstaten under åttonde hufvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till »understöd åt högre folkskolor» å 32,000 kronor
skall under samma hufvudtitel uppföras ett förslagsanslag till »understöd
108 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
åt högre folkskolor och kommunala mellanskolor» å 60,000 kronor samt
att i samband härmed bland annat den ändringen skall vidtagas i kungl.
kungörelsen angående anslag till högre folkskolor den 28 juni 1907, att
statsunderstöd till sådana folkskolor skola gifvas för 4 årsklasser i stället
för nu åt högst 2, vill utskottet anföra följande:
Då de högre folkskolorna genom beslut vid 1856 — 58 års riksdag inrättades,
framhölls med mycken kraft att deras uppgift skulle vara att
meddela barn, som genomgått folkskolan, ett högre mått af bildning utan
att draga dem från deras vanliga arbete. Bland de uttalanden, som betonade
detta, vill utskottet anföra följande: »Detta — kräfver, att den till
arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke alltför lång tid af året vistas vid
skolan för att icke blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre skicklig
genom den förvekligande inverkan af studerkammarens stillhet.» — »Ändamålet
med dessa högre folkskolor måste i första rummet vara att åt —
barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga — — bereda
tillfälle att inhämta för framtida själfstudier behöfliga förkunskaper — —
och detta utan att de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsförhållanden
eller för mycket afhållas från en för deras framtida arbetsduglighet
nödvändig ihärdighet uti kroppsarbetet.» — »De vanor och behof,
som där (i städerna) förvärfvas, äro föga ägnade för en lärjunge,
utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra den arbetande klassen;
läseterminernas långvarighet medgifver icke de för kroppsarbetsöfningen
behöfliga afbrott, som vid erv högre folkskola måste beredas.»
Afsikten med den högre folkskolan är alltså klart uttalad och i öfverensstämmelse
därmed stadgades i den kungl. förordningen om dessa skolor,
att de skulle vara ettåriga, och att undervisningen icke skulle draga barnen
från deras »vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för duglighet
och härdighet vid kroppsarbete.» Och ehuru stadgandet i nu gällande
lydelse utbytt ordet »kroppsarbete» mot »arbete», synes meningen dock
härigenom icke hafva väsentligen ändrats, då »arbete» i alla fall står i
motsats till skolstudier. Senare har det medgifvits att högre folkskola må
vara tvåårig.
Denna uppgift att meddela barn ett högre mått af bildning utan att
draga dem från arbete kan den högre folkskolan infria så länge den är
ett- eller tvåårig, helst som läsåret är betydligt kortare än vid andra skolor,
växlande enligt uppgift i den officiella skolstatistiken för år 1905 mellan
24 och 34 2/6 veckor, men för de flesta skolorna kortare än 30 veckor. Det
är till denna skoltyp, som staten hittills lämnat sina årliga bidrag.
Men om den högre folkskolan tillökas med ännu två klasser, skapas
tydligen därigenom en ny art af skola, för hvilken de äldre reglerna icke
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 109
äro tillämpliga. En skola, som kvarhåller barnen under 4 år och med
längre terminer än de nu vanliga, måste draga dem från deras »vanliga
lefnadsförhållanden och från nödig öfning för duglighet och härdighet vid
arbete». Den 4-åriga skolans uppgift måste alltså blifva en annan än den
1- eller 2-åriga skolans.
Nu yrka likväl motionärerna, att staten skall anslå medel till den
högre folkskolans fullständiga omläggning, utan att angifva huru de tänkt
sig den fyraåriga högre folkskolans plan och ändamål. Utskottet förmenar,
att det knappast torde finnas något exempel därpå, att Riksdagen, såsom
nu föreslagits, gifvit ett understöd åt en institution, hvars uppgift icke ens
antydningsvis varit angifven, eller på premisser, som uppenbarligen äro
oriktiga. Den högre folkskola på ett eller två år, hvars ändamål angifves
i § 1 af kungörelsen af den 28 juni 1907, är, såsom utskottet framhållit,
en helt annan skoltyp än den, som motionärerna vilja införa.
Utskottet vill ingalunda förneka, att en fyraårig högre folkskola kan
så ordnas, att den får sin stora uppgift för folkundervisningen, men utskottet
måste fasthålla den uppfattningen, att först när det uppvisats hvari
denna uppgift skulle bestå och hur den skulle uppnås, först då kan Riksdagen
anslå medel till den nya skoltypen.
Skulle den fyraåriga högre folkskolan endast meddela insikter i vanliga
skolämnen, synes den i det närmaste komma att sammanfalla med de
kommunala mellanskolorna och alltså sakna berättigande såsom en särskild
skolart vid dessas sida; åtminstone har utskottet svårt att inse, att någon
väsentligare olikhet kan komma att förefinnas mellan dem. Om åter den
4-åriga högre folkskolan utbildas i mer praktisk riktning med undervisning
i merkantila, industriella eller jordbruksämnen, så kan den visserligen
komma att blifva af mycket gagn och väl värd statens understöd. Men
allt detta bör utredas, planer till eventuellt olika former af denna skola
böra vara i sina hufvuddrag utarbetade, innan ett förslag om anslag till
skolan kan af Riksdagen beviljas. Detta blir så mycket nödvändigare som
lärarne i de praktiska läroämnena måste hafva annan kompetens än vanliga
lärare. Då för närvarande en kommitté är tillsatt för att utarbeta
förslag till omläggning af vår folkundervisning, synes det vara lämpligt,
att Riksdagen inväntar denna kommittés utredning, innan den ändrar bestämmelserna
om högre folkskolan.
Men om utskottet på anförda skäl anser sig förhindradt att tillstyrka
bifall till förslaget om statsunderstöd för en tredje och fjärde klass åt den
högre folkskolan med dess nu fastställda ändamål, så tror dock utskottet att
den nu förefintliga 1- eller 2-åriga högre folkskolan är värd statens bidrag
i samma omfattning som hittills, dels därför att hon fyller ett verkligt
110 Riksdagens Särskilda Utskotts f A'':o 2) Utlåtande N:o 4.
behof, dels äfven såsom en lämplig öfvergångsform till den kommunala
mellanskolan.
Kungl. Maj:t har föreslagit (under punkt A. 3), att den kommunala
mellanskolan, för att erhålla statsunderstöd, bland annat skall »under de
senaste tre åren hafva haft i medeltal sammanlagdt minst 18 lärjungar» i
sina tre eller fyra årsklasser. Detta skulle medföra, att en kommun icke
förr än tidigast efter 5 år kunde erhålla sådant understöd för en upprättad
mellanskola, en bestämmelse, som i praktiken torde omöjliggöra sådana
skolors uppkomst, åtminstone på landsbygden. Utskottet kan därför icke tillstyrka
detta förslag i oförändrad form, utan anser, att denna fråga kan på ett för
kommunerna mycket fördelaktigare sätt ordnas så, att den nuvarande högre
folkskolan, om kommunen så önskar, blir en öfvergångsform mellan folkskolan
och den kommunala mellanskolan. Om alltså en kommun önskar
en öfverbyggnad på folkskolan, skulle den inrätta först en, sedan två högre
folkskoleklasser. Vill kommunen sedan gå vidare, må i dessa båda klasser
undervisningen anordnas i öfverensstämmelse med den för de kommunala
mellanskolorna gällande arbetsordningen — något som säkert göres från
början, om man redan då har skolans öfvergång till mellanskola i sikte —
och lärarnas kompetens godkännas af öfverstyrelsen för de allmänna läroverken,
hvarefter anslag till en tredje årsklass omedelbart må beviljas åt
denna skola. När slutligen lärjungarna i denna klass äro uppflyttade till
den fjärde klassen och en sådan alltså inrättas, är skolan förvandlad till
en kommunal mellanskola och underkastad alla de för denna skolform
föreskrifna bestämmelser samt kommer i åtnjutande af för denna skola
bestämda anslag.
På detta sätt skulle den högre folkskolan kunna antingen fortfara i
sin nuvarande gestalt eller begagnas såsom en öfvergång till den kommunala
mellanskolan. Den ofvan påpekade olägenheten af Kungl. Majrts förslag
är härmed undanröjd, hvarjämte är vunnet ett enkelt och naturligt
sätt för öfvergången från den ena skolformen till den andra, och denna
öfvergång skulle i ekonomiskt afseende blifva synnerligen lätt och icke
förknippad med några vanskligheter, enär en kommun, som ville utbilda
en högre folkskola till mellanskola skulle alltifrån skolans första början
utan något afbrott erhålla statsunderstöd.
Vidare föreslå herr F. Berg in. fl. den förändring i nu gällande bestämmelser
angående anslag till högre folkskolor, att sådana skolor, som
nu icke få statsunderstöd, om de äro anlagda i stad, där allmänt läroverk
finnes, äfven om de inrättas i sådan stad, skola erhålla understöd af staten.
Utskottet, som icke sett några motiver anförda för denna ändring,
har icke funnit anledning att till detta förslag tillstyrka bifall.
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande AV o 4. 111
På grund af hvad utskottet alltså anfört, får utskottet föreslå riksdadagen
att,
med bibehållande af det nu å riksstatens åttonde hnfvudtitel
uppförda förslagsanslaget till högre folkskolor vid 26,000
kronor, besluta den ändring i därför gällande bestämmelser, att
punkt 1 erhåller följande lydelse:
Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola,
som för ett eller gemensamt för flera skoldistrikt på
landet eller i stad, där allmänt läroverk icke finnes,
inrättas i ändamål att bereda barn, som genomgått
den egentliga folkskolan eller på annat sätt vunnit
motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre
mått af bildning, utan att barnen dragas från sina vanliga
lefnadsförhållanden eller nödig öfning för duglighet
och härdighet vid arbete, kan erhålla understöd af statsmedel,
dels till högst dubbla beloppet af, hvad till skolan
i distriktet sammanskjutes, dock högst 1,200 kronor årligen
för hvarje årsklass och för hvarje skola ej öfverskridande
2,400 kronor om året, dels ock därutöfver två
tredjedelar af i punkt 2 omförmälda ålderstillägg till
lärarnes aflöning allt under de här nedan angifna villkor.
önskar kommun att högre folkskola utvecklas till
kommunal mellanskola, må sedan undervisningen anordnats
i öfversstämmelse med den för de kommunala
mellanskolorna gällande undervisningsplanen och öfverstyrelsen
för rikets allmänna läroverk pröfvat såväl lärarnas
kompetens som skolornas utrustning, understöd
tilldelas skolan af högst 1,200 kronor äfven för en tredje
årsklass.
Vid punkt IV af herr C. H. v. Mentzer, som ansett att utskottets
utlåtande i denna punkt bort hafva följande lydelse:
»Den reform af folkundervisningen i praktisk riktning, som för närvarande
förberedes, finner utskottet vara synnerligen beaktansvärd. Med
anledning häraf och då det med allt skäl‘kan befaras att, om ett större
antal kommunala mellanskolor blefve upprättadt, innan reformen genom
-
112 Riksdagens Särskilda Utskotts ("N:o 2) Utlåtande N:o 4.
föres, tanken på inträde i dessa skolor skulle ställa sig i vägen för reformens
utförande i verkligheten, får utskottet föreslå,
att Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det rörer anslag
till mellanskof, som ägas af kommun, icke måtte vinna
Riksdagens bifall i annan mån än att den enda nu statsunderstödda
skolan af detta slag nämligen »borgarskolan»
i Malmö må vara delaktig i anslaget till enskilda
mellanskolor».
Vid punkt IV.
Af herrar F. E. Pettersson, frih. O. H. A. Fleming, L. A. Hedenlund,
J. F. Nyström, grefve F. T. C. von Rosen, E. A. G. A. Wijkander och
E. A. Lindblad, som hafva ansett anledning ej föreligga att beslutet under
denna punkt göres beroende af bifall till beslutet under den näst föregående
punkt III, äfvensom varit af den åsikt i fråga om de förslag som framställas
under punkt IV, 11 (sid. 55 ff.), att utskottets utlåtande bort, i hvad
detta angår kompetens och lönevillkor för lärare vid kommunala mellanskolor,
hafva följande lydelse:
För lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor har Kungl.
Maj:t icke föreslagit strängare kompetensbestämmelser än för lärare eller
lärarinnor vid enskilda mellanskolor.
Punkt 11. Utskottet har sid. 44 och 45 anfört departementschefens
motivering för åsikten, att inga kompetensbestämmelser borde uppställas
för lärares och lärarinnors anställning vid de statsunderstödda enskilda
skolorna.
Redan vid förra årets Riksdag framkommo förslag, som gingo därpå
ut att för anställning som ämneslärare eller ämneslärarinna vid kommunal
mellanskola skulle fordras åsminstone samma formella kompetens som för
anställning såsom ordinarie lärare eller lärarinna vid högre folkskola. Detsamma
föreslås af herr Johansson i Jönköping i hans vid innevarande
Riksdag väckta motion n:o 222.
Departementschefen berör denna fråga i sitt anförande till statsrådsprotokollet.
Han anser, att en dylik skärpning vore obehöflig, enär de
kommunala mellanskolorna skulle, i olikhet med hvad som gäller om de
högre folkskolorna, stå under inseende af läroverksöfverstyrelsen, hvilken
ju ägde nödiga förutsättningar för att pröfva, huruvida for mellt inkompetent
lärare ägde reell kompetens, och säkerligen icke skulle underlåta
att, vid afgifvande af yttrande öfver ansökning om statsunderstöd
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 113
eller examensrätt, taga hänsyn därtill, huruvida vederbörande skola anställt
lärare, som vore både formellt och reellt inkompetent. Och att
för de kommunala mellanskolorna föreskrifva kompetensbestämmelser, från
hvilka alla privata läroanstalter vore befriade, skulle enligt departementschefens
mening vara mycket oegentligt.
I motsats härtill anför herr Johansson bland annat: »Därest den omständigheten,
att en skola står under läroverksöfverstyrelsens inseende, skulle
göra det obehöfligt att ha föreskrifter om viss kompetens för behörighet att
anställas som lärare vid samma skola, så borde ju dylika föreskrifter vara öfverflödiga
i fråga om alla läroanstalter, som lyda under läroverksöfverstyrelsen.
En sådan uppfattning torde emellertid ingen vilja förfäkta. A andra sidan
bör uppmärksammas, att den kommunala mellanskolan blir en läroanstalt,
hvars tvenne lägsta klasser komma att motsvara en tvåårig högre folkskola,
och som skiljer sig från en dylik skola väsentligen blott därigenom,
att undervisningen i densamma fortsättes uppåt genom ytterligare en eller
två årsklasser. Under sådana förhållanden vill det synas tämligen bakvändt,
att man för den ena af dessa skolarter, högre folkskolan, hvilken
slutar på ett lägre plan, vidhåller en bestämd högre lärarkompetens, medan
man för den kommunala mellanskolan, som afser att från samma utgångspunkt
föra sina lärjungar till en högre kunskapsnivå, icke stadgar
någon lärarkompetens alls eller nöjer sig med en lägre sådan».
Utskottet anser, att Kungl. Maj:t framlagt starkare skäl för sitt förslag
än motionärerna för sitt. De senares resonnemang hvilar på den
förutsättningen, att saknaden af bestämda kompetensvillkor för lärare vid
mellanskolorna skulle innebära, att dessa lärare skulle ha mindre kompetens
än lärarne vid högre folkskolor. Men de förbise härvid, att de förres
kompetens i hvarje särskildt fall skall pröfvas af öfverstyrelsen och att
denna styrelse mycket väl kan komma att fordra högre reell kompetens
för mellanskolans lärare än den, som är stadgad för den högre folkskolans.
Och enligt utskottets mening är det alldeles uppenbart, att detta måste
blifva fallet. En skola, som skall föra fram till realskolexamen och
alltså blir en med realskolorna parallell skola, måste gifvetvis hafva väl
så skickliga lärare som dessa senare. Den högre folkskolan åter i dess
nuvarande gestalt är blott en mindre öfverbyggnad på folkskolan, hvarför
det är helt naturligt att en folkskollärare »med väl vitsordad tjänstgöring
vid högre folkskola eller högre afdelning af folkskola eller annan motsvarande
undervisningsanstalt», kan förklaras behörig att antagas till lärare
vid en högre folkskola. Men för lärareplatser vid realskolan räcker som
bekant icke denna kompetens. Utskottet anser det därför vara att från
början leda de kommunala mellanskolorna in på ett annat plan, om det
Bih. till Riksd. Prof. 1.90.9. 8 Sami. 1 Afd. 4 Raft. 15
114 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
fastsloges, att samma kompetens skulle fordras för deras lärare som för
den högre folkskolans. A andra sidan anser utskottet det icke heller vara
klokt att fordra samma formella kompetens af mellanskolans lärare som
af realskolornas, ty sannolikt skulle det därigenom blifva svårt, i många
fall omöjligt att för dem skaffa nödiga lärarkrafter. Kungl. Maj:t har här
gått en lämplig medelväg, då han föreslår att den reella kompetensen i
hvarje fall skall pröfvas af öfverstyrelsen, och om därvid en folkskollärare
eller t. o. m. en person, som icke aflagt någon examen, kan ådagalägga att
han besitter denna kompetens, må han antagas till lärare, men däremot
skulle det förebyggas, att enbart en »väl vitsordad tjänstgöring», låt vara i
förening med »göda vitsord» från folkskollärareseminarium skulle utan vidare
berättiga till lärareställning vid mellanskolan. Utskottet kan därför icke
tillstyrka förslaget att kompetensvillkoren för dessa lärare bestämmas lika
som för den högre folkskolans lärare, enär detta icke skulle innebära en
höjning i de förras kompetens utan i de flesta fall torde i verkligheten
blifva en lägre kompetens än den, som Kungl. Maj:t afsett.
Beträffande löneförmånerna för lärare och lärarinnor har Kungl. Maj:t
i fråga om kommunala mellanskolor icke föreslagit andra bestämmelser än
för stadsunderstödda enskilda mellanskolor. Utskottet har å annat ställe
omnämnt läroverksöfverstyrelsens yrkanden i detta hänseende äfvensom de
reduktioner, Kungl. Maj:t häri vidtagit, i det att för de manliga lärarna
föreslagits ingen minimiaflöning och för de kvinnliga lärarna lönebelopp
som något understiga de för lärarinnor vid högre folkskolor gällande.
Utskottet har funnit sig böra tillstyrka detta förslag i fråga om
lärarinnor och lärare vid rent enskilda läroanstalter. Det synes dock utskottet
påtagligt, att de icke gärna kunna allt framgent äga tillämplighet
äfven på lärarinnor och lärare vid de kommunala mellanskolorna.
Här måste utan tvifvel jämförelsen med realskolorna, som äro i afseende
på undervisningen och dess slutmål, realskolexamen, med dessa kommunala
mellanskolor tämligeu likställda, vara i någon mån normerande. Att
i löneförmåner likställa mellanskolornas lärare med den högre folkskolans,
är gifvetvis orimligt redan af det skälet att läsårets längd i den kommunala
mellanskolan blir mycket längre, i några fall ända till 14 veckor
längre, än läsåret i den högre folkskolan. Detta skulle tydligen medföra,
att lärarne föredroge tjänstgöringen i den senare skolan, hvilket ytterligare
skulle sänka nivån af mellanskolans lärare. Likaledes är det tydligt,
att om man, såsom utskottet, önskar större reell kompetens åt dessa lärare
än den, som nu är stadgad för den högre folkskolans, så måste äfven de
förras lön sättas högre. För att draga lärare med kompetens till befattning
vid allmänt läroverk öfver till mellanskolan — och utskottet tror att
Riksdagens Särskilda Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 4. 115
något härför måste göras, om mellanskolan och hennes examen skall hållas
i samma plan som realskolan och dess examen — bör vid löneregleringen
särskilda, af staten utgående lönetillägg gifvas mellan skollärare
med denna kompetens, alldeles som staten kommer att betala ett lönebidrag
till lärarinnor med sådan kompetens. Utskottet kan redan af dessa skäl icke
tillstyrka de yrkanden, som i denna punkt göras uti de motioner, som
väckts af herr Johansson i Jönköping och af herr Berg in. fl.
Men äfven af en annan orsak synes det utskottet omöjligt, att förorda
dessa motioner. Det är icke sed, att Riksdagen utan utredning och förslag
af Kungl. Maj:t beslutar lönestat för en tjänstemannakår. Ännu betänkligare
blir detta, då man afser, att äfven pensionsförhållandena
nu skulle bestämmas och det på sådant sätt, att dessa lärare skulle vara
berättigade att utfå pension från en pensionskassa, som är afsedd för en
helt annan kår, nämligen folkskollärarne. Utskottet förmenar, att Riksdagen
icke kan vara med om ett så nytt, genomgripande och till sina
konsekvenser oöfverskådligt förslag.
Emellertid anser utskottet lämpligt att tills vidare i öfverensstämmelse
med den kungl. propositionen låta de för aflöningen af lärarinnorna vid
de enskilda mellanskolorna fastställda grunderna gälla äfven för de kommunala
mellanskolorna, men föreslår, att Riksdagen i särskild skrifvelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning och förslag i fråga om aflönings-
och pensionsförmåner för såväl lärare som lärarinnor vid de kommunala
mellanskolorna.
Utskottet får alltså hemställa, att Riksdagen beslutar
IV. att å riksstatens åttonde hufvudtitel uppföra ett förslagsanslag
under titel kommunala mellanskolor å 10,000 kronor att
utgå i enlighet med nedan angifna bestämmelser:
1—10. Lika med utskottets förslag oförändradt.
11. De vid skolan anställda lärarinnorna skola, intill
dess särskilda bestämmelser därom blifva utfärdade,
aflönas enligt de för enskilda mellanskolor stadgade
grunder, hvarjämte kommunen skall bidraga till deras
pensionering enligt de bestämmelser, som framdeles må
vara utfärdade;
V. att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag i fråga om ailönings- och pensionsförmåner åt
lärare och lärarinnor vid kommunala mellanskolor.
116 Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Vid punkt IV: 1 andra stycket om särskild! villkor för statsunderstöd
till flera kommunala mellanskolor i samma kommun.
Af herrar N. Larsson i Klagstorp, F. Berg i Stockholm, J. Hellgren,
E. Kristensson, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, J. O. Forssling och P. O.
Lundell:
Såsom redan i vår reservation vid punkt I C: 1 andra stycket blifvit
nämndt, ha vi icke helt kunnat biträda den af herr Juhlin väckta motionen,
ej heller godkänna den af utskottet med anledning häraf föreslagna bestämmelsen.
Denna är till sina konsekvenser synnerligen betänklig. På ett
flertal orter i Sverige skulle nämligen en enskild mellanskola, som åtnjuter
statsunderstöd, kunna förhindra kommun att upprätta en kommunal mellanskola.
Om en sådan enskild skola har till sitt förfogande donationsmedel,
så att den ej nödvändigt behöfver kommunens understöd, och dess elevantal
ej uppgår till 100, skulle alltså kommunen, om än aldrig så stort
kommunalt behof förefunnes att ex. förvandla en redan befintlig högre
folkskola till mellanskola, af denna privata skola vara förhindrad att åtnjuta
statsunderstöd för sin kommunala skola. Då en kommunal mellanskola
kommer att medföra ganska stora kostnader för kommunen, torde ej kunna
ifrågasättas, att kommuner skulle upprätta sådana skolor, utan att verkliga
behof föreligga. Vi föreslå därför, att det af utskottet i punkt IV: 1
andra stycket föreslagna stadgandet måtte utbytas mot följande:
I samma kommun må statsunderstöd ej tilldelas
flera kommunala mellanskolor, utan att i samtliga dessa
skolor klasserna äro i lämplig grad fyllda.
Vid punkt IV: 8 om terminsafgifter för kommunala mellanskolor.
Af herrar E. Kristensson, F. Berg i Stockholm och J. Hellgren:
Enligt den organisationsplan, som vunnit utskottets bifall, skulle kommunala
mellanskolor organiskt utvecklas ur bland annat de högre folkskolorna.
För dessa finnes för närvarande intet stadgande angående terminsafgifter.
På några håll upptagas sådana af eleverna, på andra icke.
Liksom vederbörande kommuner hittills ordnat denna sak utan olägenhet
beträffande de högre folkskolorna, så torde de äfven kunna bestämma om
terminsafgifterna, när en högre folkskola förvandlats till mellanskola. En
bestämmelse af här ifrågasatt art är sålunda enligt vår mening öfverflödig.
Men det ifrågavarande stadgandet kan dessutom komma att medföra vissa
olägenheter. Det kan nämligen inträffa, att flera kommuner slå sig sam
-
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 4. 117
man om en skola, och i så fall torde tvifvel uppstå om hvilken kommuns
»kommunalstyrelse» skall utse den tredje ledamoten i den nämnd, som
har att bestämma om terminsafgifterna.
På grund af hvad vi sålunda anfört, och då vi jämväl anse, att staten
bör ha fullt förtroende för vederbörande kommuner, att de på bästa sätt
sörja för, att ingen mannamån begås, ifall terminsafgifter skulle upptagas
vid en kommunal mellanskola, få vi yrka,
att ifrågavarande stadgande om terminsafgifter
måtte helt utgå.
Bih. till Rikad. Prot. 1909. 8 Sami. 1 Afd. 4 Raft.
16
118
Riksdagens Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Innehållsförteckning: sid.
Kung! propositionen............................................................................................. 1
Frågan om statsunderstöd åt enskilda läroanstalter vid senaste Riksdagar ............ 8
I. Anslagens fördelning efter olika läroverksreformer.......................................... 18
II. De särskilda villkoren för åtnjutande af understöd från de olika anslagen till
enskilda läroanstalter:
1) . Anslaget till enskilda mellanskolor ......................................................... 22
2) . Anslaget till högre flickskolor .................................................................. 29
3) . Anslaget till högre goss- och samskolor................................................... 38
4) . Anslaget till enskilda lärarinneseminarier................................................ 39
5) . Anslaget till lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda enskilda
läroanstalter .......................................................................................... 40
III. Grunder för lärarinnepersonalens aflöning vid statsunderstödda enskilda läro
anstalter
........................................................................................................ 41
IV. Bestämmelser angående anslag till kommunala mellanskolor ........................ 51
V. Ändrade bestämmelser angående anslag till högre folkskolor........................ 59
VI. Om anslagens belopp.......................................................................................... 68
VII. Slutyrkanden ...................................................................................................... 72
Bilaga: Öfversikt öfver elevantalet höstterminen 1908 i de särskilda klasserna,
fördelade å olika stadier, af de läroanstalter, som under år 1909 åtnjuta statsunderstöd
från anslagen till högre skolor för kvinnlig ungdom och till enskilda
läroverk ...................................................................................................... 83
Reservationer.................................................................................................................. 102
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A.-B., 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.