Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

1909-03-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 1TU 1909:13, Skrifvelse till Kungl. Maj:t rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens l\llfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 1

N:o 13.

Ank. till Rikgd. kansli den 18 mars 1909, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande](n''o 3) angående

herrar Bergs i Staby och Nyländers motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervisning.

I en inom Andra Kammaren väckt och till dess första tillfälliga

utskott hänvisad motion, n:o 87, hafva herrar Berg i Staby och Nyländer

föreslagit, »att Riksdagen måtte ingå till Kungl. Maj:t med underdånig

hemställan om utredning och förslag rörande anordnande af landtbrukshögskoleundervisning,

vare sig vid eu fullt fristående läroanstalt eller i

samband med en eller flere närstående undervisningsanstalter».

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört följande:

Då på 1840—1860-talen den offentliga landtbruksundervisningen

först ordnades i Sverige, upprättades blott två slags landtbruksläroanstalter:

statens landtbruksinstitut och med statsmedel understödda

landtbruksskolor. Båda läroverkstyperna hade samma uteslutande eller,

— hvad instituten beträffar — hufvudsakliga syfte: att gifva grundläggande

utbildning för kommande praktisk verksamhet vid jordbruk.

Det kraftiga framåtskridande, som under den följande tiden gjort

sig gällande i afseende på landets modernäring, har naturligtvis medfört

Bik. till Bik»d. Prof. 1909. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 13 Saft. (N:o 13).

Motionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

nya och ökade kraf på landtbrukarnes yrkesutbildning och dessa kraf

hafva tillgodosetts genom ökadt omfång och större intensitet vid den

undervisning, som meddelas vid de högre likaväl som vid de lägre

läroanstalterna. Den lägre undervisningen har också blifvit fördelad på

flere olika slag af skolor och kurser, lämpade efter de kunskapssökandes

olika kraf på utbildning samt arten af deras blifvande verksamhet, och

helt nyss har en af regeringen tillsatt kommitté aflämnat ett förslag

till den lägre landtbruksundervisningens ordnande, så omfattande och

afpassad efter olika syften och förmåga att bekosta sig undervisning,

att, om förslaget blir genomfördt, vårt land i afseende på landtbruksundervisning

på det lägre stadiet kommer att höra till dem, som hafva det

bäst ordnadt.

För den högre landtbruksundervisningen hafva vi däremot fortfarande

blott ett slag af läroanstalter, landtbruksinstituten, trots det att

denna undervisning bör afse ganska olika syften och meddelas till personer

med mycket olika grundläggande underbyggnad.

Instituten hafva till ändamål dels att dana praktiska jordbrukare,

nämligen brukare af något större jordegendomar samt förvaltare och

inspektörer vid sådana, dels att gifva landtbrukslärare, konsulenter, landtörn

ksingeniörer, landtbrukskemister och frökontrollanter teoretisk undervisning

i landtbrukets grundläggande vetenskaper och i de egentliga

laudtbruksämnena, dels slutligen att bereda tillfälle till fria studier af

mer vetenskaplig art. Därjämte är nu också fråga om att till instituten

förlägga en del af landtmätarnes teoretiska utbildning.

På grund af olikheten i de syften, som olika elever söka nå genom

undervisningen vid instituten, är också den teoretiska grundval, på hvilken

undervisningen skall byggas ganska växlande. Undervisningen är

gemensam för den redan i sjelfständigt vetenskapligt arbete öfvade, vid

universitetet utexaminerade doktorn eller kandidaten, den nyblifne studenten

och ynglingen som vid elementarläroverk eller genom särskildt

lörhör visat sig äga det för realskoleexamen erforderliga måttet af kunskaper

i svenska, matematik och naturalhistoria.

Uppenbarligen kunna dessa väsentligt olika ändamål icke tillgodoses

genom en för alla institutets elever lika utbildningskurs, och det

bär därför äfven med rätta framhållits, att de mer vetenskapliga studier,

som höra ingå i landtbruksundervisarnes och försöksledarnes utbildning

icke blifvit i tillbörlig grad tillgodosedda vid instituten. Därför har ock

vant omöjligt att till ledare för landets försöks väsen på jordbrukets

område få personer, som förena önskvärd vetenskaplig utbildning med

en ingående kännedom om den praktiska landthushållningens ekono
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 3

miska förhållanden och arbetssätt, och till laodtbrnkslärare och konsulenter

har till största delen måst antagas personer, hvilka icke för sitt

maktpåliggande värf fått någon särskild utbildning utöfver eu genomgången

institutskurs. Likaså kunna, som kändt är, de blifvande landtbruksingeniörerna

icke få sin fulla teoretiska utbildning vid instituten

utan måste komplettera denna med eu kortare kurs vid tekniska

högskolan.

Detta var förklarligt, så länge behofvet af personer med grundligare

teoretiska studier var jämförelsevis litet, så att det icke ansågs

antagligt, att en särskild högre undervisning skulle komma att sökas

mer än af ett ringa fåtal. Men tiderna hafva ändrats. I hvarje län

anställas numera konsulenter af olika slag, fordringarne på landtbrukslärarne

hafva betydligt ökats, och sedan försoksväsendet flyttats ut till

det praktiska jordbruket i landets olika delar, fordras ej blott ledare

med grundliga vetenskapliga insikter i förening med praktisk erfarenhet

i jordbruk och husdjursskötsel utan äfven eu hel stab af personer med

något högre utbildning för försökens anläggning, observation och bearbetning.

Slutligen är det också önskvärd^ att vetenskaplig forskning

på jordbrukets område kommer att bedrifvas i vart land i större utsträckning

än hittills. Sådan forskning är nödvändig för jordbrukets framåtskridande,

och det går ej an att, som hittills skett, på detta område i

hufvudsak inskränka sig till att söka tillämpa och draga gagn åt resultaten

af det vetenskapliga arbete, som utförts i andra länder.

Att den högre, vetenskapliga utbildningen på jordbrukets område

behöfver mer än hittills tillgodoses, torde också numera vara allmänt

erkändt. Men sätten för detta ändamåls vinnande kunna vara flere.

Att, som hittills skett, blott öka kurserna vid instituten kan uppenbarligen

ej vara lämpligt. Därigenom blitva dessa läroverk allt mindre

lämpliga för dem, för hvilka de hufvudsakligen äro afsedda . de blifvande

praktiska jordbrukarne. De elever, som söka utbildning till

praktiska jordbrukare, skola helt visst på grund af sina svaga grund]aggande

kunskaper och troligen äfven genom bristande intresse för en

undervisning, som de till stor del icke anse sig behöfva, komma att

hindra undervisningens upprätthållande på den vetenskapliga nivå, som

synes önskvärd för dem, hvilka söka en längre gående teoretisk

undervisning.

Däremot kan man tänka sig, att mer vetenskapliga studier skola

kunna anordnas i en högre afdelning eller fortsättningskurs vid instituten,

och för denna utväg har k. landtbruksstyrelseu uttalat sig i ett

till Kungl. Maj:t ingifvet underdånigt yttrande i ämnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 13.

Mot en sådan anordning kunna dock, synes det oss, tungt vägande

skäl anföras. Det torde på alla andra områden anses för afgjordt omöjligt

att vid ett och samma läroverk och med samma lärare meddela

undervisning åt två olika grader, populär och vetenskaplig, elementaroch

högskoleundervisning. Detta synes oss äfven gälla landtbruksundervisningen.

Det är svart för lärarne att meddela två olika, för elever

på olika utbildniugsståndpunkt lämpade kurser i samma ämne. Läraren

arifves lätt af intresse för sitt ämne och af nit för undervisningen att

söka i den lägre kursen inrymma så mycket som möjligt af hvad han

anser vara af gagn för lärjungarne, och följden blir, att den lägre

kursen blir pressad med läxläsning mer än densamma med sin svaga

byggnad kan smälta, ivndor det att den högre kursen, som väl

till stor del kommer att bestå af från institutet nyligen afgångna lärjungar,

får sin tid upptagen af repetition af hvad de studerande redan

i den lägre kursen haft tillfälle att inhämta. Den hittills vunna erfarenhet

med den sedan 1892 vid Ultuna förekommande stipendiatinstitutionen

talar afgjordt i denna riktning.

Högskoleundervisningens förläggande till landtbruksinstituten är

således enligt vår mening olämplig, och ändamålet med densamma skulle

knappt kunna vinnas annat än genom dess förläggande till en verklig

högskola, hvilken då af många skäl bör förläggas till Stockholm.

Dfn nära beröringen och kanske i viss mån samverkan med öfriga

där befintliga högskolor skulle otvifvelaktigt bidraga att väcka och

underhålla ett friskare och mera vidsynt vetenskapligt intresse, än om

studierna förlädes på landet. Därtill kommer, att landtbrukshögskolan

skulle kunna komma att draga nytta af en del af de framstående lärarekrafter,

som finnas vid dessa andra högskolor, ja för vissa speciella

studiegrenar skulle möjligen landtbrukshögskolans studerande kunna få

tillträde till t. ex. veterinärinstitutet, tekniska högskolan, skogsinstitutet

och Stockholms högskola, likasom ock de studerande skulle kunna få

de„ga * arl?et?na. vid centralanstalten för jordbruksförsök, där de

skulle blifva i tillfälle att sätta sig in i undersökningarnes och försökens

teknik och på samma gång fylla den vid denna anstalt nu mycket kännbara

bristen på extra assistenter.

Vid afgörandet af frågan om landtbrukshögskolestudiernas förlägen

6tt jGn ena. eller .andra platsen spelar kostnadsfrågan en stor

roll. Huru denna ställer sig för det ena eller andra förslaget, är ganska

ovisst, men det synes oss tvifvelaktigt, om eu öfverbyggnad på landtbruksinstituten

skulle blifva billigare än en till Stockholm förlagd landflukshögskola.

Väl skulle upprättandet af en landtbrukshögskola i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Anrrta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 1) Utlåtande N:o 13. 5

Stockholm fordra upprättande af åtskilliga nya läraretjänster, men det

samma blefve också, om än i mindre mån, nödvändigt vid en eventuell

utvidgning af landtbruksinstituten, då det ju vid flere tillfällen framhållits,

att vissa lärare äro så strängt upptagna af sin nuvarande undervisning,

att ökade lärarekrafter redan för don nuvarande undervisningen

äro erforderliga. Vid instituten skulle erfordras nybyggnader ej blott

för undervisningen utan äfven för elevernas bostäder och mathållning

samt för bostäder åt de nya lärarne, vid en landtbrukshögskola i Stockholm

däremot endast för undervisningslokaler. Vidare bör i detta sammanhang

märkas, att det skall blifva svårt att, som saken torde uppfattas,

gynna blott det ena af rikets båda landtbruksinstitut med en

fortsättningskurs. Helt visst skola kraf framställas om inrättande af

en sådan vid båda instituten, och ifall detta kraf tillmötesgås blifva

kostnaderna för nya byggnader, lärarelöner och andra undervisningskostnader

fördubblade.

Slutligen bör i detta sammanhang påpekas, att för en landtbrukshögskola

i Stockholm en redan antydd samverkan med andra där befintliga

institutioner skulle kunna ej blott bereda den förra vissa fördelar

för undervisningen, utan också medföra afsevärda besparingar i

anläggnings- och underhållskostnader, och från denna synpunkt synes

det synnerligen öuskvärdt, att frågan om landtbrukshögskola upptages

till slutlig behandling under den närvarande tiden, då stora planer om

nybyggnader och omorganisation föreligga eller redan äro afgjorda för

flere af de till Stockholm förlagda högskolorna. Å veterinärinstitutet

uppföras för närvarande storartade nybyggnader för en kostnad af öfver

två millioner kronor, för skogsinstitutet föreligger till betydliga belopp

uppgående förslag till nybyggnader och likaså lär förslag till utvidgning

af tekniska högskolan vara uppgjordt, hvilket beräknas kräfva nybyggnader

för åtskilliga millioner.

Det torde icke kunna råda något tvifvel om att landtbrukshögskoleundervisning

skall kunna anordnas i samband med någon eller

några af dessa institutioner utan synnerligt ökade kostnader, om så

sker i samband med omorganisation af nybyggnaderna för dem, men

om tiden nu försittes och dessa läroanstalter väl fått sina kraf på nybyggnader

tillgodosedda och sin undervisning ordnad i de nya lokalerna,

skola helt visst stora svårigheter yppa sig att få en landtbrukshögskoleundervisning

anordnad vare sig i samband med andra undervisningsanstalter

eller vid en fristående högskola.

Vi hafva visserligen kännedom om att sakkunnige, som af Kungl.

Maj:t tillsatts för afgifvande af förslag i fråga om ordnande af landt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

mäteriundervisningen, äfven fått i uppdrag att biträda med utredning

och utarbetande af förslag om utbildningskurser för blifvande landtbrukslärare

m. fl., men då dels detta uppdrag icke synes omfatta hela

frågan om en landtbrukshögskolas upprättande, och dels de betänkanden,

som remitteras till de sakkunnigo, gå ut på den högsta landtbruksundervisningens

samt den teoretiska landtmäteriundervisningens

förläggande till landtbruksinstituten, hafva vi ansett önskvärdt, att

Riksdagen måtte uttala sig för, att frågan om en landtbruksundervisning

på högskolestadiet i hela sin omfattning blefve upptagen till utredning.

Utan tvifvel är den fråga, som af motionärerna beröres, af stor

betydelse. De stora framsteg, som under senast förflutna halfsekel gjort

sig gällande på jordbrukets område, hafva väsentligen sin orsak däri,

att den vetenskapliga forskningen under denna tid direkt inriktats på

utredandet af jordbrukets naturvetenskapliga och — om än i mindre

mån — ekonomiska grundvalar, samt däruti att de vunna forskningsresultaten

spridts bland jordbrukarne och af dem blifvit tillämpade? Om

ock detta gäller äfven vårt land och om äfven hos oss synnerligen betydande

vetenskapsmän arbetat på jordbrukets område, så torde ej kunna

förnekas, att det vetenskapliga arbetet hos oss mindre än i åtskilliga

andra länder haft landtbruksfrågors lösning till ändamål och att på grund

däraf vårt jordbruk i ej ringa grad varit hänvisadt till att tillämpa i

andra länder, i synnerhet i Tyskland och Danmark, och därför under

andra förhållanden vunna forskningsresultat.

Detta i åtskilliga afseenden ogynsamma förhållande har berott af

flere omständigheter, men utan tvifvel ej minst däraf, att vårt land saknat

vetenskapliga undervisningsanstalter på jordbrukets område, anstalter,

som dels kunnat utbilda vetenskapliga forskare dels gifva blifvande

landtbrukslärare och konsulenter en mera ingående kännedom om den

vetenskapliga forskningens resultat. Landtbruksinstituten hafva gjort

allt, hvad af dem kunnat begäras i denna riktning, men deras öfvervägande

praktiska uppgift har naturligen hindrat dem att i någon större

utsträckning ägna sig åt vetenskapligt arbete. Följden häraf har blifvit,

att å ena sidan de lärare och konsulenter, som år ifrån år utgått från

dessa institut, icke kunnat erhålla en så ingående teoretiskt vetenskaplig

insikt, som kunnat synas önskvärd, och å andra sidan de, som velat

ägna sig åt landtbruksvetenskapligt arbete, fått börja denna sin lifsgärning

utan erforderlig kännedom om det yrke, som deras arbete varit

afsedt att gagna.

Motionärerna hafva med rätta framhållit, att detta sakernas till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tilljttlliga Utskotts (N:o 1) Utlutande N:o 13.

stånd oj längre kan få fortfara. Intresset för vetenskapliga forskningar

på landtbrukets område har vaknat och växer för hvarje dag, och angelägenheten

att genom landthrukslärare och konsulenter sprida denna

forsknings resultat till landets praktiska jordbrukare erkännes alltmera.

Frågan om en högre landtbruksundervisning är obestridligen aktuell.

Detta framgår äfven af att denna fråga blifvit af myndigheterna upptagen

genom det af landtbruksstyrelsen framställda förslaget om en

högre afdelning eller fortsättningskurs vid instituten. Redan förut hade

en framställning inkommit från landtmäteristyrelsou angående anstalter

för en högre landtbruksundervisning för landtmäterielever att ingå i en

reformerad landtmäteriundervisning. Sedermera har Kungl. Maj:t tillsatt

eu kommitté med uppgift att »inom jordbruksdepartementet biträda vid

utredning samt utarbetande af förslag i fråga om ordnande af landtmäteriundervisningen

äfvensom inrättande af utbildningskurser för blifvande

landtbrukslärare m. fl. samt med dessa ämnen i Samband stående

frågor».

Så som sistnämnda kommittéuppdrag blifvit formuleradt, torde det

icke kunna sägas vara begränsad! till den möjlighet, som landtbruksstyrelsen

föreslagit, nämligen en påbyggnad på landtbruksinstituten.

Men å andra sidan är ej heller uttryckligen uttaladt, att, frågan om en

högre och vetenskaplig landtbruksundervisning i hela sin omfattning

upptages till pröfning. Det är uppenbarligen en sådan utvidgning af

den igångsatta utredningen, som motionärerna önska.

Enligt utskottets mening tala alla skål för att en sådan utvidgning

sker. Onekligen uppfyller ej den tilltänkta fortsättningskursen alla

önskningar angående en högre undervisning på ifrågavarande område,

som med fog kunna framställas. Därmed har utskottet icke på något

sätt velat uttala sig angående den väg, hvarpå frågan om en högre

landtbruksundervisning slutligen bör lösas, ej heller velat göra gällande,

att den behöfver lösas i hela sin omfattning på eu gång. Utskottet vill

endast framhålla önskvärdheten af att, då onekligen flere vägar synas

möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning. Den af landtbruksstyrelsen

föreslagna utvidgningen af landtbruksinstituten är en möjlighet;

motionärerna hafva förordat en annan, nämligen en särskild landtbrukshögskoleundervisuing

i Stockholm, eventuellt anordnad i samband med

andra högskolor därstädes; en tredje möjlighet torde ock kunna tänkas,

nämligen att förlägga den nya högskoleundervisniugen till ett af universiteten

med eller utan samband med närliggande institut. Utskottet

håller ock före, att en utredning af frågan är brådskande såväl på

grund af hvad i saken redan åtgjorts som ock emedan uppslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K:o 13.

densammas lösning möjligen skulle kunna gifvas i samband med påtänkt

omorganisation af andra läroanstalter.

Af nu antydda skäl och i betraktande däraf, att den begärda utredningen

skulle kräfva endast, en utvidgning af det uppdrag, som

statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet redan lämnat tillkallade

sakkunnige får utskottet hemställa,

att Andra Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller om

utredning och förslag rörande anordnande af landtbruksbögskoleundervisning

på sätt, som kan synas

lämpligast.

Stockholm den 18 mars 1909.

På utskottets vägnar:

NILS EDÉN.

Herr Sten Nordström har anhållit att få antecknadt, att han icke

deltagit i slutbehandlingen af detta ärende inom utskottet.

9TOOKHOLM, P. A. NYMANS EPTft. TRYCKERI, 1009.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.