Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordningar angående försäljning af brännvin samt vin och Öl.

1909-04-22 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1909:2, Betänkande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordningar angående försäljning af brännvin samt vin och Öl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta, Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 28 April 1909, kl. 1 e. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets betänkande i anledning af

väckta motioner om ändringar i gällande förordningar angående

försäljning af brännvin samt vin och Öl.

Förutom de motioner om ändring af gällande bestämmelser rörande

utskänkning af brännvin, vin och öl å passagerarfartyg, öfver

hvilka sammansatta bevillnings- och lagutskottet redan afgifvit yttrande,

hafva jämväl för förberedande behandling till utskottet öfverlämnats

tre inom Andra Kammaren väckta motioner, afseende ändringar i såväl

gällande brännvinsförsäljningsförordning som förordningen angående försäljning

af vin och Öl.

Så har herr Ernst Beckman jämte sju andra ledamöter af nämnda Motion IL

kammare i motion n:o 125 yrkat, »att Riksdagen ville för sin del be- 125''

sluta, att mom. 1 och mom. 4 i 16 § i gällande förordning angående

försäljning af brännvin må utgå, likasom i förordningen förekommande

hänvisning till berörda lagrum.»

Till stöd för detta yrkande har anförts:

»Enligt 16 § 1 mom. i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin kan »klubb eller annan förening», efter

vederbörande kommunalstyrelses hörande, af Konungens befallningshafvande

tilldelas rätt under högst ett år i sänder, att utskänka brännvin

åt sina medlemmar och inbjudna gäster, och jämlikt 4 mom. i samma

paragraf äger Konungens befallningshafvande, där i annat fall än förut

i paragrafen är sagdt värdshusrörelse för någon del af året tillfälligtvis

Bih. till Riksd. Prof- 1909. 5 Samt. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

kan vara af omständigheterna påkallad, dock ej vid läger eller där

trupp eljest är för flera dagar sammandragen, att för kortare tid än år

meddela rättighet till brännvinsutskänkning på därom af vederbörande

gjord ansökning.

Samtliga de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheter, som omförmälas

i förenämnda paragraf i brännvinsförsäljningsförordningen och

om hvilka det ligger i Konungens befallningshafvandes makt att ensam

och allena besluta, ha alltid af nykterhetsvännerna med rätta betraktats

med oblida ögon. Då den nu gällande förordningen af Kungl. Maj:t

framlades för godkännande vid 1905 års riksdag, restes mot 16 § i dess

dåvarande lydelse ett starkt motstånd. Sålunda påyrkades i två inom

Andra Kammaren väckta motioner borttagandet af hela denna paragraf,

och ett stort antal ändringsyrkanden framställdes af flera motionärer i

båda kamrarna i fråga om hvarje moment, då särskilda restriktioner

utöfver de af Kungl. Maj:t föreslagna ansågos erforderliga med afseende

å förevarande slag af utskänkningsrättigheter. Men mycket blef

den gången ej vunnet. Åt Konungens befallningshafvande inrymdes

den allra vidsträcktaste befogenhet att utdela till namnet tillfälliga, men

därför icke mindre verkningsfulla utskänkningsrättigheter, äfven mot

vederbörande kommunalmyndigheters direkta afstyrkande, ja, i enlighet

med ofvanberörda 4 mom-, till och med utan dessas hörande.

Nu måste tiden anses inne att få bort åtminstone de mest förhatliga

fallen, de båda nämligen, som innehållas i 1 och 4 mom. i ifrågavarande

16 §.

Det föreligger icke något som helst giltigt skäl, hvarför en särskild

brännvinsförsäljningsrätt skall vara förbehållen klubbar och dylika

inrättningar åt privat natur. En sådan rätt måste fastmer anses såsom

synnerligen olämplig. Utdelandet däraf kan icke annat än bli beroende

på fullständig godtycklighet i de fall, då konkurrens inträder mellan

flere föreningar, eller också skall rättighet meddelas i hur stor utsträckning

som helst till hvarje förening, som därom gör framställning och

mot hvilken inga speciella obehörighetshänsyn kunna påvisas. Och

ändå har törhända föreningen kommit till stånd med hufvudsakligt

syfte att just ernå en utskänkningsrätt. Vidare må anmärkas, hurusom,

då eu klubb alltid mer eller mindre har karaktären af enskildt sällskap,

det för polismyndigheten är hart när omöjligt att där öfva nödig tillsyn.

Lagöfverträdelsei; kunna alltså utan påföljd utöfvas och hvarjehanda

missbruk bedrifvas utan att behöfva komma i offentlighetens

ljus. Den fara, som ligger häri, och de betänkliga följder i flera hänseenden,

som en dylik utskänkningsrörelse inom slutna väggar kan föra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 3

med sig, mana på det allvarligaste till ett ingripande. Såsom i det hela

skadlig och för ifrågavarande föreningar ingalunda oundgängligen nådig

bör följaktligen en utskänkningsrätt af omförmäla slaget icke vidare

få förekomma. . , , . ,, ,

Hvad härefter angår de i 4 mom. åsyftade rättigheter, skulle dessa

egentligen endast ifrågakomma i anledning af. offentliga tillställningar

af ett eller annat slag, men momentets affattning lägger i Konungens

befallningshafvandes hand att meddela rätt till brännvinsuIskänkning i

hvilka fall som helst, utom vid läger eller där trupp eljest för flere

dagar sammandrages, allenast med den begränsningen att tiden skall

vara kortare än år. Olämpligheten af en så vidsträckt makttullkombg

het hos Konungens befallningshafvande i fråga om beviljandet af bränn

vinsutskänkningsrätt ligger Toppen dag. Den kan leda och har också,

enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ledt till missförhållanden åt h®r®- hända art. Äfven där »värdshusrörelse för någon del af året tillfälligtvis

kan vara af omständigheterna påkallad», bör rättighet att utskänka

spritdrycker icke kunna få meddelas i annan ordning än författningen

i öfrigt föreskrifver.»

Samma motionärer hafva i motion n:o 126 anfört:. ^ Motj26

»Uti 9 § 3 mom. i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af vin och öl berättigas Konungens befallningshafvande att,

där i’ annat fall än förut i nämnda paragraf är sagdt utskänkmngsrörelse

kan komma i fråga att under endast någon del af året utöfvas,

för kortare tid än år meddela rättighet till utskänkning af vin eller ol

på därom af vederbörande gjord ansökning; och enligt påföljande 10 §

äger Konungens befallningshafvande jämväl att, därest sådant finnes

vara nödigt, på ansökning lämna tillstånd att vid bestämdt tillfälle ut
skänka

vin eller öl. . . .

I en annan af undertecknade denna dag väckt motion ha vi pa

anförda skäl påyrkat borttagandet ur gällande brännvinsförsäljningsförordning

af Konungens befallningshafvandes rätt i vissa fall att bevilja

s. k. tillfälliga brännvinsutskänkningsrättigheter. Samma olägenheter,

som kunna härledas af Konungens befallningshafvandes maktfullkomlighet

i sistnämnda afseende, ha visat sig uppstå af den åt Konungens

befallningshafvande i förstberörda fall medgifna befogenhet att, utan

ens de kommunala myndigheternas hörande, till obegränsadt antal kunna

utdela rättigheter till försäljning åt vin eller Öl. ..

Ett särdeles belysande fall, som blifvit. oss meddeladt, ma har anföras.

Oaktadt ingen brist på utskänkningsställen i staden inom bro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

. Motion

159.

4 Sammansätta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

ärna här i Stockholm är rådande, har öfverståthållareämbetet dock år

efter år beviljat tillfälliga utskänkningsrättigheter vid Riddarholmshamnen

att gälla för seglationstiden, trots det samtliga hamnplatsen trafikerande

angbåtsbefälhafvare och därstädes arbetande affärsmän hos ämbetet

petitionerat om dessa tillfälliga rättigheters indragning.

\ idkommande särskildt 10 §, mötte densamma, då förslaget till

ifrågavarande förordning vid 1905 års riksdag framlades för godkännande,

ett starkt motstånd. I icke mindre än sex särskilda motioner

påyrkades att de i denna paragraf förekommande bestämmelser icke

skulle, i förordningen inflyta. Vi åtnöja oss med att hänvisa till de invändningar,

som därvid framfördes, då enligt hvad erfarenheten mångenstädes

gifvit vid handen, fullgiltigheten af desamma varit otvifvelaktig.

Med stöd af hvad vi sålunda anfört, få vi hemställa, att Riksdagen

ville för sm del besluta, att mom. 3 i 9 § samt 10 § i gällande förordning

angående försäljning af vin och öl må utgå, likasom i förordningen

förekommande hänvisning till nämnda lagrum.»

Slutligen har herr Knut A. Tengdahl i motion N:o 159 hemställt,

»att Riksdagen för sin del ville besluta följande ändringar i kungliga

förordningen angående försäljning af vin och Öl af den 9 juni 1905

nämligen: ’

7 § mom. 1. Tillstånd--— — meddelas för ett eller flere,

dock högst tre försäljningsår, räknade fr. o. m. 1 oktober t. o. m. 30 september

följande år.

Mom. 2. Vill någon erhålla sådan utskänkningsrätt — —---

göie föie utgången åt mag manad näst före (Bit försäljningsår, hvarunder

utskänkningen skall börja,----skriftligen ansökan.

^ §• Sadant tillstånd meddelas — — — efter det i

Stockholm stadsfullmäktige, i annan stad än Stockholm magistrat —---

blifvit hörda.

9 §. (Tillägg) Om begäran om dylik rättighet för mindre tid än fullt år

återkommer år efter år för samma lokal, behandlas den enligt § 7 som gällde

den helt år.

20 §. (Nytt) Innan ansökning om rätt att enligt denna förordning utskänka

vin eller Öl utlämnas till yttrande af magistrat, stadsfullmäktige, kommunalstämma

eller'' kommunalnämnd, skall den för rörelsens bedrifvande ifrågasatta

lokal undergå besiktning genom hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej finnes,

genom tre af behörig kommunalmyndighet utsedda personer, af hvilka två skola

vara antingen bägge byggnadskunniga eller den ena byggnadskunnig och den

andt a lälaie, däiest sådan finnes att å platsen tillgå. Besiktningsmännens ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 5

låtande skall afse, huruvida lokalen siår i öfverensstämmelse med fordringarna

i § 19 eller hvad som må kunna göras för att bringa den i sådan öfverensstämmelse.

Utlåtandet medföljer till de myndigheter, som enligt denna förordning

skola vidare höras. Var lokalen vid besiktningen icke i författningsenligt skick,

skall, därest tillstånd till utskärning befinnes kunna gifvas, underrättelse om

bägge dessa förhållanden meddelas sökanden. Tillstånd idfärelös först efter det

besiktningsmännen på grund af ny besiktning meddelat, att lokalens beskaffenhet

icke lägger några hinder i vägen. livad här är sagdt, gälle ock då försäljningsställe

ombytes.

Kostnaden för besiktning (= nuvarande) -----------

(Nytt). Besiktningsmännen äro skyldiga att träffas å bestämda tider

och mot afgift, som af behörig kommunal myndighet bestämmes, tillhandagå

sökande med råd och upplysningar, äfvensom företaga förberedande besiktningar.

21 §. Ifrågasättes ombyte af försäljningsställe, skall ansökan därom

ske hos den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen, och skall ansökan

om flyttning med afseende på lokala myndigheters hörande behandlas på

samma sätt som i § 7 stadgas angående behandlingen af ansökningar för helt

försäljning sår.

Utskottet torde göra de tillägg och omformuleringar, som af

yrkandena ofvan föranledas.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört:

»Förordningen angående utskänkning af vin och Öl har vid den

praktiska tillämpningen, särskilt i rikets största kommun, visat sig i

flera hänseenden otymplig att handskas med. Härmed några få exempel:

UIskänkning såret

är i förordningen satt lika med det borgerliga året. Opraktiskheten

häraf har insetts af Stockholms stadsfullmäktige, som i skrifvelse till

Kungl. Maj:t begärt sådan ändring, att året sammanfaller med de mest

gängse hyrestiderna 1 oktober—30 september. Mot ändringen har från

framstående nykterhetshåll invändts, att den vore olämplig ur — rusdrycksstatistikens

synpunkt. Den invändningen förstår jag inte, då jag

anser, att statistiken skall spegla lifvet, men ej må lifvet tvingas in i

vissa former för att göra statistikens utarbetande eller handhafvande

bekvämare.

Stockholms stadsfullmäktiges skäl för den begärda ändringen ha

hufvudsakligen varit det orimliga i att personer, som ej kunna få utöfva

utskänkningsrätt förrän från den 1 januari, dock nödgas hyra lokal

redan från 1 oktober. Med nuvarande bestämmelser om tid för utskänkningsår

och tid för ansökningarnas inlämnande kan det ej und
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

vikas, att hela den årliga pröfningen går öfver in på den tid, från

hvilken utskänkningsrätten eventuellt skall börja — åtminstone bli i

många fall tillståndsbevisen icke utskrifna förrän på nyåret. I alla

händelser kunna icke stadsfullmäktige vara färdiga med sina utlåtanden

förrän sökandena redan nödgats hyra och kanske flyttat in i respektive

lokaler sedan en tid tillbaka. I icke få fall inträffar, att ansökningar,

på hvilkas pröfning nedlagts åtskilligt arbete, måste återtagas eller i

allt fall förfalla därför, att husvärdarna ej velat hålla frågan om fast

hyrning öppen längre. En del värdar vilja ej hyra ut villkorligt, hvadan

åtskilliga sökande hellre i ovisshet hyra fast än att lokalen skall gå

dem ur händerna.

Alla dessa olägenheter skulle aflägsnas eller minskas, om utskänkningsåret

sammanfölle med det mest vanliga hyresåret 1 oktober—30

september och tiden för ansökningarnas inlämnande motsvarande framflyttades.

Pr öfning sprocedur en.

Ansökningarna om rätt att för följande år utskänka vin eller Öl skola

vara inlämnade till Konungens befallningshafvande före den 31 augusti.

Sedan yttrar sig polismyndigheten i rapporter, där lokaler och dylikt

jämförelsevis litet vidröras, sättet för serveringen och dylikt mycket

välbehöfliga upplysningar inte alls lämnas, men de fall uppräknas, då

sökanden fått plikta för utskänkning åt berusade, olaga gästning eller

dylikt. Därpå skickas handlingarna till kommunalmyndigheten, stadsfullmäktige

eller motsvarande. (Här i Stockholm utse stadsfullmäktige

för granskningen inom sig en kommitté af 9 personer, som för livar

sitt polisdistrikt bese lokalerna och i öfrigt afge sitt votum om lämpligheten

att på angifven plats ha ett utskänkningsställe af ifrågasatt

slag). Kommunalmyndigheten fattar till- eller afstyrkande beslut, hvarefter

handlingarna återgå till Konungens befallningshafvande. Vid bifall

där till ansökningen utfärdas ett så kalladt tillståndsbevis, i hvilket

först säges, att Konungens befallningshafvande lämnat tillstånd, men några

rader längre ned heter det, att tillståndet gäller icke(!) förrän några

personer, som realiter äro att anse såsom Konungens befallningshafvandes

tjänstemän, de så kallade besiktningsmännen, besiktigat lokalen. Tillståndsbeviset,

som sålunda faktiskt endast är interimistiskt tills det

kompletterats med ett annat papper, kostar naturligtvis pengar, och så

kostar besiktningen också några slantar. Detta få naturligtvis sökandena

finna sig i, men nog är det i dubbel mening ovissa tillståndet för

sökandena något besynnerligt. Det kan i alla händelser inträffa, att Konun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

<

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 7

gens befallningsliafvandes besiktningsmän kassera en lokal, som Konungens

befallningshafvande ad interim godkänt, och detta utan att sölcandcn

haft någon laglig rätt att någonstans få några anvisningar angående lokalens

inredning, belysning, ventilation och andra viktiga detaljer.

Detta sammanhänger med

Besiktningsmännens sammansättning och arbete.

Besiktningsmännen ha nämligen ingen skyldighet att ge några

råd och anvisningar i förväg. De ha endast förbehållen rätt att kassera,

när — allting står färdigt.

Med en så oerhörd makt borde åtminstone besiktningsmännen

vara särdeles väl utvalda. Enligt förordningen bestå de af stadsfiskal

eller annan kronobetjäning samt två andra af Konungens befallningshafvande

utsedda personer. Någon garanti för sakkunskap i lokalfrågor

finnes absolut inte. Den underligaste i samlingen torde på många

ställen vara stadsfiskalen — icke sällan en för detta militär med några

månaders bristfällig polisbildning. Äfven med någon gång högre kvalifikationer

har han naturligtvis inte sådana för detta uppdrag. Några

på sakkunskap grundade tillräckliga begrepp om nödvändiga rumshöjder

och golfytor, belysning, ventilation med mera dylikt ha dessa

herrar just inte. De bägge andra herrarna, hvilka som helst, kunna

mycket väl vara lika omöjliga för ändamålet — i Stockholm äro de en

ung jurist och en pensionerad militär.

Mig förefaller det alldeles tydligt, att besiktningsmännen böra

vara mera sakkunnigt sammansatta och att de böra vara tillgängliga för

allmänheten för afgifvande af råd och upplysningar. En lämplig sammansättning

vore måhända: en hygieniskt bildad läkare, en arkitekt,

en byggmästare. Man kunde ju också tänka sig att å ort, där hälsovårdsnämnd

finnes, denna finge öfvertaga de så kallade besiktningsmännens

roll. En följd af att besiktningsmännen icke äro sakkunniga och stadsfullmäktige

(eller motsvarande) eller deras delegerade ju inte alltid kunna

vara det, är, att de sökande mycket väl kunna få olika uppgifter om

hur de böra inreda eller borde ha inredt sina lokaler. Det är naturligtvis

en ren tillfällighet, om stadsfullmäktige eller deras delegerade äro

tillräckligt sakkunniga, intresserade och människovänliga att ge de sökande

de råd och upplysningar, som de icke ha rätt att få af besiktningsmännen.

Hur denna fråga om lokalbesiktningen än ordnas, torde det förefalla

klart, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

Ordningen för pr öfning en af ansökningar

är olämplig.

Besiktningsmännen eller de, som eventuellt komma att öfvertaga

deras arbete, höra gifvetvis först pröfva lokalernas lämplighet, innan

handlingarna gå till stadsfullmäktige (eller motsvarande): om nämligen

ansökan i alla fall icke kan bifallas hvad lokalen beträffar, är det skäligen

onödigt att besvära oaflönade kommunalmän, upptagna oftast med

en mängd andra uppdrag också, att yttra sig om läget.

Flyttningar.

Den §, som handlar om hur ansökningar om flyttningar af ölrättigheter

skola behandlas, måtte vara något oklar. Åtminstone tolkar öfverståthållareämbetet

i Stockholm denna § på ett sätt, som af stadsfullmäktiges

kommitterade anses något olämpligt — minst sagdt. Ämbetet

tager sig nämligen den friheten som icke synes stå i öfverensstämmelse

med andan i författningen — att dels afslå flyttningsansökningar

utan stadsfullmäktiges hörande, dels bifalla sådana ansökningar, som

stadsfullmäktige afstyrkt — något som icke får ske vid den årliga pröfningen.

Det är möjligt, att detta besynnerliga beteende grundar sig på

den uppfattningen, att, äfven om kommunalmyndighet skall beredas tillfälle

att yttra sig, dess yttrande icke behöfver respekteras i lika mån i

fråga om flyttning som i fråga om tillstånd för helt år.

Det kan mycket väl hända, att öfverståthållareämbetet kunde ha

mycket god nytta af att alltid fa stadsfullmäktige hörda vid frågor om

flyttningar, då de kunde yttra sig ur synpunkter, som kunde vara afgörande

i annan riktning än ämbetet möjligen tänkt sig. I det distrikt,

jag har såsom en af stadsfullmäktiges i Stockholm kafékommitterade,

har det inträffat, att en flyttning, som jag ämnade tillstyrka (jag var

nämligen i förväg tillfrågad), blef af öfverståthållareämbetet utan stadsfullmäktiges

hörande afslagen på grund af— en felläsning af en adress

uppe i öfverståthållareämbetet.

Här i Stockholm arbetar stadsfullmäktiges kafékommitté ganska

systematiskt på att sprida (eller indraga) en del kaféer, som ligga för

tätt, och uppmanar därför årligen en hel del kaféidkare att söka sig

andra lokaler. Nära nog de bästa uppryckningarna i lokalväg har man

fått till stånd genom flyttningar. Men om öfverståthållareämbetet skall

få afgöra flyttningar utan stadsfullmäktiges hörande eller emot deras

afstyrkan, kan det lätt hända, att väsentliga förbättringar förhindras

eller försämringar inträda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 9

Återstår mig att nämna några ord om så kallade

Tillfälliga rättigheter.

Det finns prejudikat på att ansökningar för del af år, men som

regelbundet återkomma, när det gäller bränvinsutskänkning, böra behandlas

som ständiga rättigheter. Oaktadt de §§ i de båda förordningarna,

hvilka handla om dylika fall, äro skäligen lika lydande, medger öfverståthållareämbetet

i Stockholm regelbundet återkommande ölrättigheter

för kortare tid än år utan stadsfullmäktiges hörande. Så är t. ex. förhållandet

med ett par serveringar vid Riddarholmen, hvilka, om de

komme under stadsfullmäktiges hörande, med stor sannolikhet skulle

indragas, emedan de äro föremål för ständiga klagomål. Tillståndet

för centralstationen måtte också gifvas enligt paragrafen för tillfälliga

rättigheter. Ett år kom järnvägsstyrelsens ansökan om ölrättighet

för centralstationen fram till stadsfullmäktige. Man var då i tillfälle

konstatera, att i denna statens byggnad fanns det uslaste i jorden nedgräfda

kaffekök i hela staden, men när man började tala om behofvet

af förbättringar, kom järnvägsstyrelsen aldrig igen med någon ansökan.

Förmodligen gör styrelsen upp med öfverståthållareämbetet och dess

ibland mycket beskedliga besiktningsmän. Måhända kryper man därvid

bakom en liten lucka i § 8, där det talas om, hvem som med afseende

på servering vid järnvägsstationer skall höras »i annan stad än Stockholm

samt å landet», men icke nämner något om hvem som skall höras

i Stockholm.»

Bestämmelsen i 16 § 1 mom. i förordningen angående försäljning

af brännvin den 9 juni 1905, att klubb eller annan förening må, efter

vederbörande kommunalstyrelses hörande, kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

tilldelas rätt att under högst ett år i sänder utskänka

brännvin åt sina medlemmar och inbjudna gäster, infördes som bekant

först genom nämnda författning i vår lagstiftning. Detta skedde dock

ingalunda utan protester och uttalade farhågor inom Riksdagen, i hvilket

hänseende påpekades svårigheten att vinna en jämn tillämpning af

stadgandet och möjligheten af, att de klubbar och föreningar meddelade

utskänkningsrättigheter skulle minska brännvinsbolagens för det

allmänna bestämda vinstmedel och korsa bolagens bemödande att ordnande

påverka brännvinsförbrukningen.

Enligt utskottets mening är också en utskänkningsrättighet af

ifrågavarande slag synnerligen olämplig. Då eu klubb eller förening

alltid kommer att mer eller mindre behålla karaktären af enskildt sällBih.

till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Häft. 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

skap, blir det hardt när omöjligt för polismyndigheten att utöfva någon

tillsyn öfver där bedrifven utskänkningsrörelse. Denna rörelse lär

också ej sällan utsträckas utöfver de tider, då iskänkning å de offentliga

utskänkningsställena icke må äga rum, ett förhållande som, förutom

att det frestar till ökad spritkonsumtion, måste anses särskildt

otjänligt i klubbar, där unga män ofta utgöra flertalet af medlemmarne.

■ Härtill kommer, att vederbörande kommunalstyrelse icke äger makt att

förhindra tillkomsten af ifrågavarande rättigheter, i det att Kungl. Majs

befallningshafvande, oberoende af hvad kommunalstyrelsen anfört, är

oförhindrad att medgifva eu dylik rättighet.

Då ej heller något behof af klubbrättigheter förefinnes — under

den långa tid, då särskilda dylika rättigheter ej funnos, hafva, utskottet

veterligen,, några giltiga anmärkningar mot saknaden af sådana icke

framkommit — finner utskottet sig böra hemställa om bifall till herr

Ernst Beckmans m. fl. motion n:o 125 i denna del.

I nyssnämnda motion yrkas vidare, att 4 mom. i 16 § af brännvinsförsäljningsförordningen

måtte borttagas.

De skäl, hvilka föranledt införande jämväl i 1905 års förordning

af den rätt för Kungl. Majs befallningshafvande att meddela tillfälliga

utskänkningsrättigheter i vissa fall, som äfven tidigare författningar i

detta ämne upptagit, synas utskottet fortfarande vara giltiga. Utskottet

håller jämväl före, att Kung]. Majs befallningshafvande, som handlar

under ämbetsansvar, skall låta sig angeläget vara att icke enligt förevarande.

lagrum meddela rättigheter, som i själfva verket icke hafva

någon tillfällig karaktär. Bestämmelserna i 4 mom. af 16 § hänföra sig

emellertid enligt utskottets mening äfven till utvärdshus, sommarrestauranger

och dylika lokaler, som allenast hållas öppna någon del af

året. De rättigheter, som kunna beräknas återkomma år från år, lära

dock, enligt hvad utskottet erfarit, i allt större utsträckning intagas

bland de fasta rättigheterna inom vederbörande kommun, en anordning,

som ur flera synpunkter synes efterföljansvärd. På grund af hvad sålunda

anförts finner sig utskottet böra afstyrka förslaget om borttagande

af 4 mom. i 16 § brännvinsförsäljningsförordningen.

Då utsköljning af vin och öl må utan tillstånd utöfvas af den,

som äger rätt till brännvinsutskänkning, följer, att tillfälliga brännvinsförsäljningsrättigheter

också medföra rätt till utskänkning enligt ölförsäljningsförordningen.

Som utskottet ansett sig böra afstyrka borttagandet

af 4 mom. i 16 § brännvinsförsäljningsförordningen kan utskottet ej

heller förorda, att 3 mom. i 9 § af förordningen angående försäljning

af vin och Öl den 9 juni 1905 borttages. En rättighet efter sistnämnda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 11

lagrum, meddelad särskild! och utan att bero af en tillåten brännvinsutskänkningsrätt,

får väl i allt fall anses vara mindre oläglig än en rättighet

af sistnämnda slag. Herr Beckmans in. fl. i motionen n:o 126

framkomna yrkande i nu förevarande del varder därför af utskottet

afstyrka

För samma motionärers yrkande i berörda motion om borttagandet

af 10 § i förordningen angående försäljning af vin och öl äro icke heller

anförda skäl, som synts utskottet öfvertygande. Vid de undantagstillfällen,

då en tillämpning af detta lagrum ifrågakomma-, lära också i

sammanhang därmed sådana bestämmelser af vederbörande Kungl. Maj:ts

befallningshafvande träffas, att några olägenheter icke kunna befaras

af denna, en eller annan dag pågående utskänkningsrätt. Utskottet

afstyrker alltså äfven hvad i motionen n:o 126 i denna del hemställts.

I herr Tengdahls föreliggande motion har först och främst föreslagits

sådan ändring i gällande förordning angående försäljning af vin

och Öl, att försäljningsåret måtte sammanfalla med hyresåret i stad

och således beräknas från och med den 1 oktober det ena året till och med

den 30 september det följande. Som bekant sammanföll före 1905 års

förordningar om försäljning af brännvin samt om försäljning af Öl och

vin försäljningsåret i stad med hyresåret. Hufvudskälet till den ändring

härutinnan, som genom nyssnämnda förordning skedde, var en del påpekade

olägenheter med afseende å brännvinsförsäljningsalgifternas redovisning.

Ehuru såsom motionären framhållit, i de större städerna vissa

fördelar för innehafvarna af s. k. kaférättigheter äro att vinna af försäljningsårets

sammanfallande med hyresåret, kan dock utskottet icke

nu förorda en återgång till äldre förhållanden på detta område. Den

öfverensstämmelse, som i detta hänseende alltid rådt mellan brännvinsförsäljningsförordningen

och ölförsäljningsförordningen synes utskottet

fortfarande böra upprätthållas. Att nu ändra allenast den sistnämnda

författningen i det syfte, motionären påyrkat — och något förslag till

motsvarande ändring i brännvinsförsäljningsförordningen i denna del

föreligger icke — måste anses olämpligt. Dessutom bör uppmärksammas,

att, då en persons beskattning af rörelse skall grunda sig på inkomsten

under föregående kalenderår, det också ur synpunkten af ordning

och kontroll i beskattningsförhållandena är lämpligt, att rättigheterna

för näringsidkare af ifrågavarande slag meddelas efter kalenderårsberäkning.

Utskottet finner sig därför icke kunna förorda de af motionären

föreslagna ändringarna i 7 § i förordningen angående försäljning

af vin och Öl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Bevillnings■ och Lagutskottets Betänkande Ko 2.

Vidkommande förslaget till ändring af 8 § i förutnämnda författning

må det väl vara sant, att, då i andra städer än Stockholm vederbörande

_ magistrat skall höras öfver utskänkningsrättigheter vid järnvägsstationer,

det vore konsekvent, om i Stockholm yttrande skulle infordras

från stadsfullmäktige rörande dylika rättigheter. Då emellertid

allenast eu enda rättighet af förevarande slag finnes i Stockholm, nämligen

vid Stockholms centralstation, använd allenast af järnvägens passagerare

och betjäning, synes den af motionären väckta frågan vara alltför

ringa att nu böra föranleda till eu författningsändring. För ölhandelns

lämpliga ordnande inom hufvudstaden kan ändringen icke vara af någon

betydelse. Utskottet finner sig således ej heller i denna del böra förorda

motionärens hemställan.

_ Motionären har vidare föreslagit, att till 9 § i ölföraäljningsförordningen

måtte göras ett tillägg af det innehåll, att, om en rättighet

för mindre tid än fullt år återkommer år efter år för samma lokal, den

skall behandlas enligt 7 § såsom gällde den helt år. Då utskottet i

anledning af herr Beckmans med flere motion rörande 9 § icke funnit

skäl föreslå någon ändring i gällande bestämmelser samt liknande stadgande,

som det motionären här ifrågasatt, icke föreslagits i brännvinsförsäljningsförordningen,

kan utskottet icke förorda bifall till det af herr

Tengdahl i förevarande afseende gjorda förslaget.

De anmärkningar herr Tengdahl framställt mot 20 § i ölförsäljningsförordningen

synas utskottet icke heller vara af beskaffenhet att

böra föranleda till ändring af lagrummet. De hänföra sig uppenbarligen

till specifika stockholmsförhållanden, i hvilka rättelse, där så erfordras,

bör kunna vinnas utan författningsändring. Då vederbörande

stadsfiskal skall hafva tillsyn öfver beskaffenheten af ifrågavarande

kafélokaler, lär han, enligt utskottets mening, lätt förvärfva den för

bedömande af sagda lokalers lämplighet erforderliga sakkunskapen.

Att besiktning af lokal först sker, sedan tillstånd till rörelsens utöfvande

därstädes vunnits, kan väl någon gång vara olägligt för rättighetens

innehafvare. Något författningsenligt hinder att i förväg verkställa

en besiktning och däröfver afgifva utlåtande kan emellertid icke

anses föreligga. Det lär således allenast vara i rena undantagsfall, som

en besiktningsman på förfrågan vägrar att i förväg lämna upplysningar

och anvisningar angående en lokals lämplighet och torde i en sådan

vägran rättelse kunna vinnas genom hänvändning till besiktningsmans

öfverordnade. Då något förslag till ändring, i med förevarande motion

liknande syfte, af brännvinsförsäljningsförordningen icke föreligger, skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 13

också, om motionen vunne afseende, olika bestämmelser komma att

gälla för besiktning af lägenheter för brännvinsutskänkning och lokaler

för ölförsäljning, hvilket icke kan vara lämpligt, och lätt kunde föranleda

oreda. Utskottet kan i följd häraf icke förorda bifall till motionärens

förslag rörande 20 § i ölförsäljningsförordningen. .

Hvad slutligen beträffar yrkandet i förevarande motion, n:o lo9,

rörande förfarandet vid ombyte af försäljningslokal, må erinras om, att

de yttranden, som de kommunala myndigheterna enligt gällande bestämmelser

skola afgifva öfver ansökningar om flyttning af rättigheter,

tydligen måste bli normgifvande för Kungl. Maj:ts befallmngshafvandes

beslut i ämnet. Allenast i rena undantagsfall, då synnerligen tungt

vägande skäl föreligga, kan det rimligen ifrågakomma att icke fästa

afseende vid de lokala myndigheternas mening. Här är ju icke fråga

om nåo-ra nya rättigheter eller andra innehafvare af rättigheter, utan

blott om ombyte af försäljningsställe, således om den nya lokalens läge

och lämplighet, allt förhållanden, med afseende å hvilka vederbörande

kommunala myndigheters skäliga inflytande må anses garanteiadt genom

bestämmelsen, att deras yttranden skola infordras.

Utskottet har på grund häraf funnit sig böra afstyrka bifall till

motionärens förslag jämväl i nu förevarande del.

Under åberopande af hvad sålunda anförts tillåter utskottet sig

att hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af förevarande motion

n:o 125, af herr E. Beckman in. fl., i den del

denna motion afser 16 § 1 mom. i förordningen angående

försäljning af brännvin den 9 juni 1905, för

sin del ville besluta, att nämnda moment, liksom i

förordningen förekommande hänvisning till berörda

lagrum, skola ur förordningen utgå, samt att. sifierbeteckningarna

på de kvarstående momenten i paragrafen

i följd häraf skola ändras;

2:o) att hvad i motionen n:o 125 föreslagits rörande

16 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

3:o) att ej heller hvad i motionen n:o 126, af herr

E. Beckman m. fl., vidkommande 9 § 3 mom. och 10 §

i förordningen angående försäljning af vin och öl den

9 juni 1905 föreslagits måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda; samt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

4:o) att herr Tengdalils motion, n:o 159, icke måtte

föranleda till någon Riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 22 april 1909.

Pa sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

«

NILS TROLLE.

i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

15

Reservationer:

Vid punkt l:o: af herrar friherre TroUe, Wester, friherre C. J. BeckFriis,

Gustaf Andersson, Ridderljelke och C. Nyström,

hvilka yrkat afslag å herr Ernst Beckmans m. fl. i motionen n:o 125

framkomna förslag om borttagande af 1 mom. i 16 § af gällande

brännvinsförsäljningsförordning;

vid punkterna 2:o och 3:o: af herrar Sehotie, Berg i Göteborg,

Gustafsson i Sjögesta, grefve Hamilton, Pettersson i Södertälje och Jansson

i Edsbäcken, hvilka anfört:

»De tillfälliga utskänkningsrättigheter, hvarom här är fråga, hafva,

enligt hvad erfarenheten visat, medfört åtskilliga olägenheter. Under

dessa rättigheter hafva flerstädes inrymts teatrar, sommarrestauranger

och andra liknande lokaler, där utskänkningsrörelse, ehuru regelbundet

återkommande år efter år, icke pågått året rundt. Att med tillhjälp af

nu förevarande lagrum skapa dylika, så att säga halfpermanentarättigheter,

har synts så mycket mer olämpligt, som vederbörande kommunala

myndigheter icke tillerkänts något inflytande på dylika rättigheters

tillkomst. Enligt vår mening böra rättigheter af förevarande slag

meddelas endast i samma ordning som de ordinarie rättigheterna. Emellertid

synes lagrummen, 16 § 4 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen

och 9 § 3 mom. i förordningen angående försäljning af vin och Öl, icke

böra helt upphäfvas. Det kan nämligen tänkas tillfällen, såsom vid

landtbruksutställningar, möten o. s. v., där, i sammanhang med matservering,

möjlighet till meddelande af utskänkningsrätt icke bör saknas.

För att kunna begränsa lagrummens tillämpning till dylika fall, synes

sådan ändring af förevarande bestämmelser böra vidtagas, att rättigheter

af ifrågavarande slag allenast må beviljas för eu tid af högst 14

dagar under ett år åt en och samma person.

Hvad beträffar 10 § i förordningen om försäljning af vin och Öl,

så mötte detta lagrum redan vid sin tillkomst 1905 starka protester.

Vid auktioner och liknande tillfällen, till hvilka stadgandet närmast

hänför sig, måste en utskänkningsrätt vara särskildt olämplig. Då

något behof af en bestämmelse i förevarande syfte icke heller förefinnes,

hafva vi biträdt yrkandet om paragrafens borttagande.

På grund af hvad sålunda anförts, anse vi, att punkterna 2) och

3:o) af utskottets förevarande hemställan bort affattas sålunda:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2.

2:6) att Riksdagen, i anledning af herr Ernst Beckmans

m. fl. motion n:o 125, i hvad den afser 16 § 4 mom.

i förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905, måtte för sin del besluta, att nämnda

moment skall erhålla följande förändrade lydelse: »Där

i annat fall än förut i denna § är sagdt värdshusrörelse

för någon del af året tillfälligtvis kan vara af

omständigheterna påkallad, dock ej vid läger eller där

trupp eljest är för flera dagar sammandragen, må

rättighet till brännvinsutskänkning på därom af vederbörande

gjord ansökning meddelas af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande, dock icke för längre tid af året

än fjorton dagar åt samme person»;

3:o) att Riksdagen, i anledning af herr Ernst Beckmans

m. fl. motion n:o 126, måtte för sin del besluta, dels att

§ 9 mom. 3 i förordningen angående försäljning af vin

och Öl den 9 juni 1905 skall erhålla följande förändrade

lydelse: »Där i annat fall än förut i denna § är

sagdt utskänkningsrörelse kan komma i fråga att under

endast någon del af året utöfvas, må rättighet till

utskänkning af vin och Öl, på därom af vederbörande

gjord ansökning, meddelas af Konungens befallningshafvande,

dock icke för längre tid af året”än fjorton

dagar åt samme person»; dels ock att 10 § i nyssnämnda

förordning, liksom i förordningen" förekommande

hänvisningar till detta lagrum, skola utgå ur

förordningen samt de följande paragraferna erhålla de

förändrade nummer, som häraf påkallas.»

vid punkt 4:6)

dels af herrar Schotte, Gustafsson i Sjögesta, grefve Hamilton, Pettersson

i Södertälje och Jansson i Edsbäcken, hvilka anfört följande:

< »Till en början erinra vi om den ändrade lydelse af 9 § i ölförsäljningsförordningen,

som vi i föregående reservation föreslagit. Med

dess bifallande blir uppenbart, att årligen återkommande rättigheter af

längre tidrymd än 14 dagar måste behandlas enligt § 7 i nämnda förordning.

Praktiskt taget har därmed herr Tengdahls motion i denna

del vunnit afseende.

Då vi vidare i likhet med motionären, herr Tengdahl, anse, att i

fråga om flyttning af ett försäljningsställe samma befogenhet för veder
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Betänkande N:o 2. 17

börande kommunala myndigheter bör gälla, som tillkommer dem med

afseende å upplåtelse af försäljningsrätt, halva vi, ansett, att punkt 4:o)

af utskottets hemställan bort affattas sålunda:

4:o) att Riksdagen, i anledning af herr Tengdahls

motion n:o 159, måtte för sin del besluta, att 21 § i

förordningen angående försäljning af vin och Öl den

9 juni 1905 skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Ombyte af försäljningsställe må ej ske med mindre

den myndighet, som meddelat tillstånd till försäljningen

därtill gifver sitt bifall; skolande dessförinnan

tillfälle att sig i ämnet yttra lämnas samma myndigheter,

som blifvit hörda öfver ansökningen till ifrågavarande

försäljningsrättighet.

Har ansökning om ombyte af försäljningsstället

blifvit afstyrka i Stockholm af stadsfullmäktige och

å annan ort af båda de kommunala myndigheter, som

i ärendet hörts, må densamma ej bifallas.

Om beslut enligt denna § meddele Kungl. Maj:ts

befallningshafvande underrättelse i enlighet med hvad

i 17 § 3 mom. är stadgadt;» samt

att herr Tengdahls motion i öfrigt icke måtte föranleda

till någon Riksdagens vidare åtgärd.»

dels ock af herr Berg i Göteborg.

Herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra har begärt få antecknadt, att

han icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 5 Sami, 2 Afd. 2 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.