Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att för vissa personer försvåra åtkomsten af starka drycker m. m.

1909-04-29 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1909:3, Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att för vissa personer försvåra åtkomsten af starka drycker m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillninys- (och Lay-)utskottcts Utlåtande N;o 3.

\

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 29 april 1909, kl. 4 e. m.

Sammansätta bevillninys- och lagutskottets betänkande i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t med

anhållan om förslag till lagbestämmelser i syfte att för

vissa personer försvåra åtkomsten af starka drycker

m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 154, som för förberedande

behandling öfverlämnats till sammansatta bevillnings- och lagutskottet,

har herr Jakob Pettersson i Södertelje föreslagit, »att Kiksdagen

måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj it anhålla, det Kungl. Maj :t

måtte efter verkställd utredning dels för Kiksdagen framlägga förslag till

lagbestämmelser i syfte att för personer, som för brott, begånget under

rusets inflytande, dömts till fängelse eller straffarbete eller som under en

kortare tid upprepade gånger bötfällts för fylleri, försvåra åtkomsten af

starka drycker, dels ock meddela de närmare administrativa föreskrifter,

som af sådana lagbestämmelser må föranledas.»

Till stöd för detta yrkande har motionären anfört:

»Krafvet på legislativa inskränkningar i rusdryckshandteringen och

rusdryckskonsumtionen bemötes ofta med den invändningen, att dylika

inskränkningar innebära ett obefogadt intrång i de måttligas frihet. Det

är orätt, säger man, att med anledning af de omåttligas missbruk förbjuda

det måttliga bruket af starka drycker. I denna invändning ligger ett

erkännande af det berättigade i sådana restriktioner, hvilka endast träffa

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Besittnings- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 3.

de omåttliga. Det torde rent af få anses allmänt erkändt, att de, som på

ett eller annat sätt ådagalagt, att de ej utan påtagliga olägenheter eller

uppenbar fara för sig själfva eller andra kunna hängifva sig åt bruket af

spritdrycker, icke hafva samma anspråk på hänsyn i detta afseende som

andra medborgare. Det oaktadt innehaller vår gällande rusdryckslagstiftning

endast ett par bestämmelser, som rikta sig uteslutande mot ett sådant

bruk af starka drycker, som enligt mera allmän uppfattning måste anses

vara ett missbruk. I sådant afseende torde nämligen vara att nämna

allenast 31 § 3 mom. i kungl. förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juli 1905, enligt hvilket brännvin ej må å försäljningsställe utlämnas

till den som är rusig, ej heller till minderårig, samt 24 g i kungl.

förordningen angående försäljning af vin och Öl af samma dag, som förbjuder

utlämnande af vin eller Öl å försäljningsställe till den, som är

rusig samt till minderårig under femton år.

Ett ytterligare steg i ifrågavarande riktning kan sägas vara åsyftadt

med Riksdagens år 1907 aflåtna skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran

om utredning, huruvida och i hvad mån bestämmelser må kunna meddelas

om internering af alkoholister äfven mot deras vilja i för dem afsedda

kuranstalter. Men äfven om denna riksdagsskrivelse i sin tid kommer

att leda till en verkligt tillfredsställande interneringslag, skall helt säkert

äfven efter dess införande en mängd fall förekomma, i hvilka internering

ej lämpligen kan äga rum, men i hvilka vederbörande ändock på grund

af konstaterad brist på själfbehärskning ej bör tillåtas fullkomligt samma

frihet att förskaffa sig rusdrycker som andra medborgare.

I England gälla enligt inebriates Act 1898 och Licensing Act 1902

härutinnan följande bestämmelser:

Om en vanedrinkare dömes till fängelse eller straffarbete för ett brott,

begånget under inflytande af rus eller dryckenskap, eller om en sådan

person inom loppet af tolf månader dömes minst fyra gånger för fylleri,

skall domstolen meddela den dömde förbud att under närmast följande 3

år vare sig å minuthandels- eller utskänkningslokal eller klubb köpa eller

förskaffa sig starka drycker, vid vite af 20—40 shilling. På samma gång

skola innehafvarne af alla minuterings- och utskänkningslokaler samt klubbar

inom domstolens jurisdiktion genom polismyndigheten underrättas om förbudet,

och den som med vetskap om detsamma säljer eller tillhandahåller

vederbörande starka drycker eller tillåter, att sådana utlämnas åt honom,

straffas med böter, första gången till belopp af högst 10 pund samt andra

och följande resor till belopp af högst 20 pund.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillning s- (och Lag-) utskottets Utlutande N:o 3. i

För att bereda effektivitet åt dessa bestämmelser är det föreskrifvet,

att alla dylika drinkare skola af polismyndigheten uppföras på s. k.

svarta listor, som jämte vederbörandes porträtt tillhandahållas innehafvare

af spritförsäljningsrättigheter.

Därjämte är i England förbud stadgadt äfven för andra än krogvärdar

och dylika att hjälpa en drucken person att erhålla starka drycker,

och öfverträdelse af detta förbud straffas med böter, ej öfverstigande 40

shilling, eller med fängelse med eller utan »härd labour» i högst en månad.

Det är tydligt, att en dylik lagstiftning ej kan blifva synnerligen

effektiv i en världsstad som London, där drinkarne för en ringa penning

kunna förflytta sig från det ena polisdistriktet till det andra, men i mindre

städer och på landsbygden hafva nu anförda bestämmelser visat sig vara

ingalunda föraktliga medel i kampen mot dr y eken skapen.

I en del svenska städer lära redan försök med dylik lagstiftning blifvit

anställda, i det att vederbörande brännvinförsäljningsbolag genom kontrakt

ålagts att icke sälja spritdrycker till personer, som af polismyndigheten

eller fattigvårdsstyrelse betecknats såsom drinkare.

Principiellt torde ej några vägande skäl kunna åberopas emot sådana

bestämmelser. Den frihet, som uppenbarligen har missbrukats, är ej förtjänt

att skyddas, då det är att befara, att denna frihet, om den lämnas

oinskränkt, kommer att leda till upprepade brott mot den allmänna ordningen

samt säkerheten till person och egendom.

Gifvetvis är det förenadt med svårighet att så formulera en lag i

ifrågavarande syfte, att man därmed uppnår det afsedda resultatet: väsentlig

inkränkning i försäljningen af rusdrycker till alkoholister och »fyllerister».

Under öfvervägande torde härvid böra tagas, huruvida för ändamålet är

tillräckligt att göra tillägg till förordningarna om försäljning af bränn vill

samt af Öl och vin, eller om äfven ändring bör göras i strafflagen samt i

lagen om straffregister. Härom synes särskild utredning vara erforderlig,

hvilken lämpligast torde böra verkställas genom Kungl. Maj:ts försorg.

Likaså torde det vara nödvändigt, att den blifvande lagen i ämnet för

vinnande af effektivitet kompletteras med en del rent administrativa föreskrifter,

som det jämväl tillkommer Kungl. Maj:t att utfärda.»

I skrifvelse den 27 februari 1907 har Riksdagen hos Kungl.

Maj:t anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, huruvida

och i hvad mån föreskrifter må kunna meddelas i fråga om internering

af alkoholister äfven mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter samt,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-Jutskoitets Utlåtande N:o 3.

i fall utredningen därtill gåfve anledning, för Riksdagen framlägga förslag

till lagstiftning i ämnet. Enligt hvad motiveringen till ifrågavarande skrifvelse

gifver vid handen, har Riksdagen härvid med alkoholist förstått en

sådan person, hos hvilken begäret efter starka drycker antagit en sjuklig

karaktär samt gått så långt, att vederbörande till följd af sin dryckenskap

måste anses psykiskt ofri samt i följd däraf oförmögen att sörja för si»

själf eller farlig för sin omgifning. I samband härmed har Riksdagen

med styrka framhållit, att genomförandet af en dylik lagstiftning förutsätter

stor varsamhet och att förfarandet vid meddelande af beslut om internering

bör ordnas så, att personer, som förfallit till missbruk af alkohol,

men ännu ej förlorat sin viljefrihet i berörda hänseende, icke utsättas för

faran att förväxlas med sådana sjuklingar, hvarom här är fråga, och det

därmed förenade äfventyret af tvångsinternering. Det är således uppenbart,

att, när Riksdagens omförmälda skrifvelse, som ännu är beroende på

Kungl.. Maj:ts pröfning, i sin tid ledt till en lagstiftning i ämnet, sådana

vanedrinkare, hvilkas spritbegär ej kan karaktäriseras såsom rent af sjukhgt,

fortfarande skola vara oförhindrade att genom missbruk af starka

drycker vålla sina familjer både ekonomiska svårigheter och andra obehag

samt medföra fara för den allmänna säkerheten. Endast på en ringa del

af dylika drinkare kan straffet för fylleri väntas utöfva någon verkan; det

stora flertalet af dem låter sig enligt erfarenhetens vittnesbörd icke däraf

rättas. ° Under sådana förhållanden måste det, såsom motionären påvisar,

framstå såsom ett önskemål att i största möjliga utsträckning för dylika

drinkare försvåra åtkomsten af starka drycker. Motionären har i sådant

afseende ifrågasatt, att om en person upprepade gånger bötfällts för fylleri

eller dömts till urbota straff för brott, begånget under rusets inflytande,

vederbörande domstol skulle vara skyldig meddela förbud för personer, som

idka försäljning af starka drycker, att vidare sälja sådana till en dylik

vanedrinkare. I samband därmed har såsom medel att göra lagen effektiv

ifrågasatts skyldighet för vederbörande polismyndighet att om förbud af

djdik art underrätta sprithandlare och värdhusvärdar i drinkarens hemort.

Från principiell synpunkt finner utskottet icke något att invända mot berörda

förslag. Beträffande möjligheten att effektivt upprätthålla dylika

förbud är utskottet visserligen tveksamt för de större städernas vidkommande,

äfven om svårigheterna i detta afseende skulle visa sig oöfverkomliga

å dessa orter, skulle dock enligt utskottets förmenande mycket

vara vunnet, om sådana förbud kunde effektivt upprätthållas å landsbygden

samt i smärre och medelstora städer. Utskottet är för öfrigt förvissadt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-) utskottets Utlåtande N.o 3. 5

att vetskapen om att en dylik påföljd drabbar den, som gör sig skyldig

till upprepadt missbruk af starka drycker, skulle i många fall verka återhållande

på dryckenskapsbegäret samt bidraga att stärka den utbredda

folkmeningen om detta begärs förkastlighet. I likhet med motionären anser

utskottet det emellertid böra öfverlämnas åt Ivungl. Maj:t att efter ytterligare

utredning af frågan framlägga förslag till lagbestämmelser härutinnan.

Utskottet får således hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr Jakob Petterssons

förevarande motion, måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd

utredning dels för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser

i syfte att för personer, som för brott,

begånget under rusets inflytande, dömts till fängelse

eller straffarbete eller som under en kortare tid upprepade

gånger bötfällts för fylleri, försvåra åtkomsten

af starka drycker, dels ock meddela de närmare administrativa

föreskrifter, som af sådana lagbestämmelser

må föranledas.

Stockholm den 29 april 1909.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

KILS TROLLE.

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 5. Sami. 2 Afd. 3 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.