Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts i sammanhang därmed framlagda proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 38 § i fö)''ordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

1909-05-04 · 72 sidor, varav 64 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 64 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1909:4, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts i sammanhang därmed framlagda proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 38 § i fö)''ordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ånk. till Eiksd. kansli den 4 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om skogsaccis samt inom Riksdagen i

ämnet väckta motioner, dels ock Kungl. Maj:ts i sammanhang

därmed framlagda proposition med förslag till

lag angående ändrad lydelse af 38 § i fö)''ordningen

om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars

1862.

Genom två särskilda den 29 januari 1909 dagtecknade propositioner,

n:is 25 och 26, hvilka båda blifvit till sammansatta bevillnings- och

lagutskottet för behandling öfverlämnade, bar Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionerna bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finans-

och ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen att

antaga här nedan återgifva förslag till

1) lag om skogsaccis; samt

2) lag angående ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Bill. till Riksd. Brok 1909. 5 Sami. 2 Afd, 4 Höft. (N:o 4.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Kung!. Maj. ts

proposition

n:o 25.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen n:o 25,

får utskottet hänvisa till det vid densamma fogade utdrag af statsrådsprotokollet.

väcktTZ* i * sammanhang med ifrågavarande kungl. propositioner har utskottet

Va° ne/-”0 0'' till behandling förehaft följande i anledning af propositionen n:o 25 inom

Riksdagen afgifna motioner, hvilka jämväl till utskottet öfverlämnats, nämligen

motionerna inom Första Kammaren n:o 51 af herr Olof Jonsson, n:o 52 af

herr A. Åström, n:o 53 af herr G. F. Östberg, n:o 55 af herr Gust. Barthelson

och n:o 62 af herr K. Bohnstedt samt motionerna inom Andra Kammaren

n:o 177 af herr P. O. Lundell, n:o 213 af herr E. Åkerlund och

n:o 259 af herr Johan Widén.

Nämnda motioner finnas här nedan återgifna.

Herr Jons- Uti motionen n:o 51 har herr Jonsson anfört följande:

»Då jag anser samma skäl, som vid nästföregående riksdag i Första

Kammaren anfördes såväl vid remissen som vid afgörandet mot då framlagda

förslag om ett interimistiskt införande af en kommunal skogsaccis,

fortfarande gälla emot Kungl. Maj:ts nu framlagda proposition n:o 25,

och då den mera fullständiga lösningen medelst en omtaxering af fastigheter,

hvilken taxering eljest skall från och med 1908 fortfara att gälla

i fem år, och införandet af bevillning för inkomst af skogsavverkning m. m.

skulle medföra afsevärda kostnader och besvär, som utan olägenhet kunna

undvikas, om en sådan lösning åtminstone framskjutes till året näst före det,

då ny fastighetstaxering skall äga rum, har jag ansett mig böra framlägga

förslag till en mera rättvis och enklare lösning af spörsmålet, än förutnämda

Kungl. Maj:ts förslag innebär.

De skal, som legat till grund för vid olika tillfällen framställda förslag

om ändrade bestämmelser rörande taxering af skog eller af inkomst

däraf, äfvensom för Kungl. Majits proposition i fråga, ha varit, dels att vid

taxering af jordbruksfastighet hänsyn icke tagits till växande skogs afkastning

eller värde, så att därföre taxeringsvärdet å sådan fastighet ofta nog

blifvit mycket för lågt, och dels att de kommuner, från hvars område

virke i stor omfattning afverkats för att förädlas inom en helt arman

kommun, gått miste om kommunalskatt för den inkomst vederbörande

försäljare eller afverkare däraf erhållit.

Om nu detta taxeringsvärde, såsom man förmenar, för en del fastig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillning»- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. .5

heter inom vissa hin fortfarande dr för lågt, så bör ju genom lämpliga

ändringar i skattelagarne också åtgärden gå ut på att vinna rättelse åt

detta missförhållande. Och ehuru den slutliga ändringen i bevillningsförordningcn

eller i en lag för kommunalbeskattning bör gå ut på att, vid

bestämmandet af taxeringsvärdet för jordbruksfastighet, icke annan hänsyn

till växande skogsvärde än den, som kan härledas af tillgång på virke till

husbehof, skall tagas, men all annan utverkning eller skogsförsäljning taxeras

såsom inkomst, så anser jag dock af här anförda skäl, att en mindre

omfattande ändamålsenlig ändring nu och tills vidare är tillrådlig.

Det kan ju vara sannolikt, att jordbruksfastigheter till afsevärdt antal

finnas, hvilkas taxeringsvärden, till följd af svårigheten att ens närmelsevis

kunna värdera afkastningen af fastighetens skogsbestånd, äro alltför

låga, lika väl som att för andra fastigheter detta taxeringsvärde dels motsvarar

och dels öfverstiger det verkliga värdet. Keformen måste därföre

helt naturligt gå ut på, icke att utan hänsyn till hvad som är rätt eller

orätt skära alla öfver en kam, utan på att de oriktigt gynnade skola likställas

med de rättvist taxerade. Detta mål synes mig tills vidare endast

och bäst kunna vinnas genom att ägare af jordbruksfastighet, i fråga om

skogsafkastningen, taxeras för inkomst, när denna öfverstigit beräknade fem

för hundra af fastighetens taxeringsvärde, således likställas med sådan

fastighet, som användes för industriell drift. Fast det här gäller fastighet,

för hvilken eljest sex för hundra beräknas, så synes man dock af praktiska

skäl nu kunna nöja sig med förutnämnda fem. Då vidare taxeringen

komme att gälla den inkomst, som återstode, sedan afverknings- och forslingskostnader

afdragits från hvad för virket erhållits vid leveransplatsen, således

virkesvärdet på rot eller hvad markens ägare erhållit för en upplåten

afverkningsrätt, så synes först och främst icke något afdrag för det

s. k. existensminimum här böra äga rum, och vidare kan skäl anföras för

att dylik inkomst till mindre belopp än eljest stadgade 500 kronor blefve

taxeringsbar, så snart den uppginge till exempelvis minst 100 kronor. På

detta sätt finge man dels en enkel regulator för nu till äfventyrs befintliga

oriktigheter samt rättelse i fråga om de staten och kommunen ditintills

undandragna skatter, och dels komme man att därigenom vinna erfarenheter

till nytta för en mera genomgående omläggning af skattelagstiftningen.

I fråga åter om hvad jag vill kalla affärsmässig inkomst genom köp och

försäljning af ståndskog eller genom från annans mark afverkad skog till

förädling vid eget inom annan kommun beläget sågverk m. m., böra gifvetvis

också bestämmelser införas af den innebörd, att den kommun, inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hvars område den eller de skogar, hvaraf vederbörande afverkningsrättsinnehafvare

genom öfverlåtelse eller afverkning erhållit sin inkomst eller vinst,

äro belägna, må kunna på taxeringen af dylik inkomst i flera fall än för

närvarande debitera kommunalutskylder. Den inkomst, hvarom nu är fråga,

kan naturligtvis först uppstå eller blifva taxeringsbar, sedan denna inkomst

öfverstigit utgifterna för inköpet af ståndskogen och eventuellt för afverkning

och transport, där realiseringen skett, vare sig genom försäljning af

sådant virke eller virket af afverkaren förädlas inom annan kommun, i

b vilket fall värdesättningen bör ske på basis af det pris, som allmännast

gäller inom afverkningsorten.

-A-f hvad bär ofvan anförts hoppas jag framgår, hvilka ändringar eller

tillägg i bevillningsförordningen böra följa för syftemålets vinnande, men

innan jag vidare söker gifva form däråt eller förslag därom några ord om

de svårigheter, som icke sällan framförts emot tillämpningen af bevillning

för inkomst åt skogsbruk eller virkesförsäljning

Det är till och med möjligt, att dessa förmenta svårigheter varit en

medverkande orsak till förslagen om särskilt taxeringsår, taxeringsmyndighet

och öfriga förfaringar för den kommunala skogsaccisen, och dock torde

knappast någon ensktld näringsgren ligga så öppen för kontroll af en därför

intresserad allmänhet som öfverlåtelse af afverkningsrätt till och afverkning

af skog. Därför synes det mig, att dessa invändningar sakna

verklig betydelse, och detta så mycket mer som en betydlig och framför

allt viktig del af inkomsten i fråga nu skulle falla under deldarationsplikten,

hvilken för öfrigt kan vidare utsträckas. Då vidare hvarje ordnad

bokföring bör ha sitt konto för hvar afverkningsrätt eller skogsfastighet,

som debiteras och krediteras för utgift och inkomst, kan icke heller för en

stor sågA erksafhir svårighet möta för en dylik dekorering. Då således

eldigt min mening taxering till bevillning för inkomst af skogsbruk eller

försäljning af skog kan lika väl och lätt tillämpas som till den föreslagna

accisen, men då denna icke är afsedd att skipa rättvisa, där sådant behöfs,

utan går ut lika öfver de oskyldige och skyldige, och då det alltid måste

vara eu betänklig sak att genom en lagstiftning söka afhjälpa vissa oegentligheter

med att samtidigt skapa flera nya, och då vidare ett dylikt, provisoriskt

afsedt, beskattningssätt genom den form, hvari det skall antagas,

måste, befaras komma att blifva permanent samt dessutom en mängd skattskyldige

tvunges att afge två olika deklarationer och öfvervaka hvad tvenne

sidoordnade taxeringsmyndigheter uppskatta dem till, så borde, synes mig,

valet emellan de två förslagen falla sig ganska lätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. &

Eu jämförelse åter emellan de uppskattade inkomstbelopp, som kunna

väntas framgå af å ena sidan taxering till inkomstbevillning och å andra

sidan skogsaccis, kan med säkerhet antagas utfalla till fördel för eller med

större belopp för den senare. Men detta uppväges å andra sidan dels

däraf, att i förra fallet en ökad bevillning af staten erhålles, och dels däraf

att kommunen erhåller långt större bidrag efter 100 kronors inkomst till

bevillning än till skogsaccis, och ännu större betydelse har den omständigheten,

att de kommuner, hvilkas skattskyldige äro ytterst hårdt betungade

och i främsta rummet behöfva lindring, med all sannolikhet komma att i

långt högre grad erhålla en sådan i form af minskad utdebitering på ökadt

fyrktal än genom skogsaccisen. Om vi t. ex. taga en dylik i skogsbygden

belägen kommun, i hvilken kommunalutskylderna för år 1906 utgjorde

14 kronor per bevillningskrona, och antaga, att å ena sidan i skogsaccis

på uppskattade 35,000 kronor — hälften af det belopp, hvarå hela fyrktalet

grundats inom t. ex. Linsellskommunen — erhölles 700 kronor, men

att å andra sidan den till bevillning uppskattade nya inkomsten blott utgjorde

hälften eller 17,500 kronor, således 175 bevil!ningskronor eller

1,750 nytillkomna fyrkar att lägga till de förutvarande 7,021, och delar

1,750 + 7,021 = 8,771 uti utdebiterade 9,829 kronor 40 öre, så erhållas

110 hela öre per fyrk, och då 110 öre gånger 1,750 fyrk gör 1,925 kronor,

blir detta belopp alltså det bidrag, kommunen då både erhållit af det

nya skatteobjektet i stället för 700 kronor i skogsaccis. Ilade däremot de

kommunala utskylderna stannat vid 4 ä 5 kronor i denna kommun i stället

för 14 per bevillningskrona, skulle skogsaccisen ha gifvit mer än inkomsten

af det ökade fyrktalet, således en större fördel, där den mindre behöfs.

Ehuru det utskott, till hvilket motionen remitteras, bäst är i tillfälle

att med ledning af ofvanstående gifva form åt de tillägg, som för syftemålets

vinnande erfordras, har jag dock ansett mig pliktig att framlägga

förslag till dessa ändringar eller tillägg i bevillningsförordningen.

Sålunda synes för undanröjande af den motsägelse, som eljest skulle

framträda emellan bestämmelserna om bevillning för fastighet och bevillning

för inkomst, ett tillägg i dylikt syfte böra göras i 1 §. "Vidare bör

tillägg ske i 8 § af det innehåll, att utverkning af skog för annat än husbehof

eller försäljning af skog blir taxeringsbar. Så ock i 10 § af innebörd,

att, när ägaren af en jordbruksfastighet därå afverkat skog eller upplåtit

afverkningsrätt till skog, han då från den erhållna inkomsten tår

draga utaf ett belopp af fem för hundra af den fastighetens taxeringsvärde.

Och då en dylik inkomst beskattas på den grund, att taxerings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta JBevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

värdet å fastigheten varit för lågt åsatt, vare sig detta framgått af en

kontinuerligt eller för flera år på en gång uttagen afkastning af skogen,

så bör i dylikt fall icke afdrag för existensminimum äga rum samt äfven

inkomsten vara taxeringsbar, så snart den uppnår t. ex. 100 kronor,

hvadan tvenne tillägg i detta syfte böra göras i 11 §. I§12 måste

tvenne tillägg göras därom, att den taxering af olika inkomst, hvarom här

är fråga, alltid skall ske å den ort, där den anses hafva erhållits. Yäl

kan det ock sättas i fråga, om det icke vore skäl i att genom ett tillägg i

■§14 mom. e vid slutet af första stycket vidga den obligatoriska skyldigheten

att deklarera för sådan inkomst, hvarom här är fråga, men då alla

aktiebolag redan ha sådan, så bör man, synes det mig, till en början

åtminstone kunna nöja sig med att för öfriga skyldighet att på anmaning

deklarera nu finnes.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Piksdagen, i stället för den af Kungl. Maj:t i proposition n:o 25

föreslagna kommunala skogsaccis, ville besluta, att i förordningen angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst nedanstående tillägg införes,

nämligen i § 1 efter första styckets slut — samt i vissa liär nedan i §§ 8,

10, 11 och 12 angifna fall äfven efter uppskattad inkomst.

I § 8 2 mom. l:o) efter: »af bergsbruk — — — — eget jordbruks

produkter»; skog saf verkning för annat ändamål än till eget husbehof

upplåtelse af rätt till skog saf verkning eller handel med sådan rättighet;

»penningrörelse — — — — — näring».

I § 10 2 mom. 2:q) — a), »för det----sägs»; gällande ock

enahanda afdrag med fem för hundra af taxeringsvärdet å den jordbruksfastighet,

hvarå ägaren afverkat eller till annan upplåtit afverkning sr ätt till

skog i hvad den inkomst beträffar, som därigenom åtnjutits af fastighetsägaren.

I § 11 1 mom. »Bevillning----- 500 kronor»; dock

att bevillning för inkomst, som af markens ägare åtnjutits för därå afverkad

eller till annan upplåten rått till afverkning af skog, alltid äger rum, så

snart den inkomsten uppgår till 100 kronor.

»Hafva — — — — — -— bevillning.»

»Det belopp — — — — — — kronor.»

»Befrielse från — — — — — för inkomst» af å egen mark

afverkad — eller därå till annan upplåten rätt till afverkning aj skog eller

för inkomst, »som beskattas i — — -—- — — — — — bolag.»

I § 12 c) »bolag----sjanständigt sätt» — hvartill räknas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Sevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 7

skog saf verkning å egen eller annans mark — »eller i — — — —

styrelse.»

d) »handlande — — — — — mantalsskrifva» — dock att inkomst

af skog saf verkning eller för upplåten afverkningsrätt till skog eller af handel

med sådan rättighet taxeras inom den ort, där afverkningen skett eller skogen

är belägen.

Skulle nu, såsom jag hoppas, detta förslag, med eller utan ändring

af ordalagen, vinna vederbörande utskotts godkännande och Biksdagens

bifall, så torde själffallet utskottet sedan böra taga under ompröfning, om

icke för erfarenhetsändamål uti formuläret till taxeringslängd öfver inkomst,

ofvan kolumnen för anteckningar, en anvisning borde införas om att i kolumnen

skall särskildt antecknas den inkomst, fastighetsägare haft af eget

skogsbruk, äfvensom att, därest eu förändring i t. ex. §§ 4 och 7 uti

förordningen om inkomstskatt anses lämplig eller nödig, inkomma med förslag

därom till Biksdagen.»

Herr Åströms motion, n:o 52, är så lydande:

»I proposition n:o 25 till innevarande Biksdag har Ivungl. Maj:t ånyo

förelagt Biksdagen till antagande det förslag till lag om skogsaccis, som

förlidet år genom kamrarnes olika beslut kom att falla. Förslaget i fråga

innebär, att, under bibehållande.af nuvarande beskattningssystem oförändradt,

en särskild skatt skulle läggas på afkastning af skog i syfte att tillföra

skogskommunerna ökad inkomst. Af de anmärkningar, som vid fjolårets

riksdag riktades mot detta lagförslag, är företrädesvis att märka den, att

förslaget innebär en dubbel beskattning, i det att skogens afkastning redan

måste anses vara beskattad genom fastighetsbevillningen. Herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet har i det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet

sökt visa, att sagda anmärkning är ogrundad. Han menar,

att gällande bevillningsförordning genom praxis fått sådan tillämpning, att

vid taxeringsvärdes åsättande å skogsfastigheter väl tages en måttfull hänsyn

till skogstillgången, men icke inberäknas hela dess värde, och att därför

en lindrig accis kan påläggas skogsafkastning, utan att i realiteten dubbelbeskattning

på grund häraf kan anses äga rum. Jag kan visserligen alldeles

icke erkänna, att dessa påståenden äga någon allmän giltighet; och jag kan

till följd häraf ej heller anse, att den väg, hvarpå ifrågavarande beskattningsproblem

i förslaget blifvit löst, är den bästa och riktigaste; tvärtom

måste jag vidhålla, att den af skogsbeskattningskomitténs majoritet anvisade

vägen skulle varit mera rationell och äfven praktiskt genomförbar. I frågans

Herr Åströms

motion■

opaginerad Kontrollera mot PDF

$ Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

nuvarande läge och då en rationell lösning af densamma för närvarande ej

synes kunna genomföras, anser jag likväl, med hänsyn till vikten däraf,

att skogskommunerna erhålla ökade skatteinkomster, att det skulle vara

önskvärd!, om ett provisoriskt ordnande af saken kunde åvägabringas på

den grundval, som i propositionen är anvisad, det vill säga genom eu

lindrig extra beskattning bredvid den nuvarande fastighetsbevillningen.

I ett hänseende är jag dock af den mening, att en ändring i förslaget

är af nöden. Kungl. Maj:t har, såsom redan antvdts, byggt förslaget på

följande resonemang. Genom fastighetsbevillning blifver skogen icke till

fullo beskattad, emedan vid taxeringen skogen ej beräknas till sitt fulla

värde. Att ernå full beskattning genom att böja taxeringsvärdena till

falla värdet är ingen lämplig utväg, emedan det kan bända, att skogen

först efter många år lämnar afkastning och att fastigheten under tiden ej

förmår bära en bevillning, som skulle motsvara dess verkliga värde. Därför

bör en skatt tagas ut vid de tillfällen, då skogen ger afkastning, och rättas

efter dennas storlek. Riktigheten af detta resonemang lärer ej kunna bestridas.

Men konsekvensen däraf lärer vara, att den extraordinära skatten

uttages af skogsfastighetens ägare, då denne realiserar afkastningen af sin

skog. Denna konsekvens bar skogsbeskattningskommitténs majoritet också

velat draga och därför föreslagit, att skogsaccis skall erläggas af den, »som

från sin fasta egendom säljer eller annorledes afhänder sig skog å rot

eller upplåter skog till utverkning eller ock själf å sin fasta egendom afverkar

skog».

Det principiellt riktiga i denna slutsats bar ej heller af herr statsrådet

och chefen för finansdepartementet förnekats. Granskar man de

skäl, som han anfört emot kommittémajoritetens förslag, finner man, att

dessa skäl egentligen hänföra sig till den påstådda större svårigheten att

effektivt tillämpa kommittémajoritetens beskattningsmetod. Han anför i

sådant afseende dels att det skulle möta svårighet att kontrollera, att allt

afverkadt virke blefve accisbeskattadt, dels att köpeskillingen för upplåten

afverkningsrätt eller försåldt oförädladt virke ej synes innefatta en tillförlitlig

objektiv grund för accisens beräknande, dels att, om upplåtelsen skett

genom gåfva eller byte, det skulle möta stor svårighet att fastställa det

värde, efter hvilket accisen skulle beräknas, dels slutligen, att skogens

tillväxt under den tid, som förflöte mellan upplåtelsen och afverkningen,

skulle blifva obeskattad i accisens form.

För att undgå dessa tillämpningssvårigheter har Kungl. Maj:t lämnat

å sido den logiska konsekvensen af resonemanget om accisens teoretiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. V)

berättigande, och föreslagit, att accisen skall erläggas af afverkaren, hvarmed

förstås den, som då virket fälles, äger förfoga öfver detsamma.

Hvad som härutinnan synes ägnadt att väcka förvåning, är den stora

betydelse, som i propositionen tillagts svårigheterna att tillämpa kommittémajoritetens

förslag, och det ringa afseende, som fästs vid svagheten i det

förslag, som satts i stället. Naturligtvis kan det möta svårigheter att tilllämpa

kommittéinajoritetens förslag; det kan hända, att accispliktigt virke

till följd af sammanblandning med annan afverkning går fritt från accis;

att den, som säljer en afverkningsrätt eller träd på rot, deklarerar en lägre

köpeskilling än den verkliga, etc. Men hvad betyder detta emot den utomordentliga

lätthet, som genom Kung!. Maj:ts förslag erbjudes afverkaren

att helt och hållet undandraga sig skatteplikten.

Efter kommittémajoritetens förslag vet man åtminstone, hvilken person

man skall hålla sig till, men ej så enligt Kungl. Maj:ts förslag. Jag för

min del förmår åtminstone ej inse, hur det skall vara möjligt för en

kommunalnämnds ordförande att, om deklaration för ett virkesparti underlåtes,

veta, hvem han har att hålla sig till för deklarations afgifvande eller

hvem han skall påföra accisen för virket. Hur skall man kunna veta,

genom hvilka händer äganderätten gått under tiden mellan den första försäljningen

och till den stund, då virket fälles? Man må ej föreställa sig,

att afverkaren alltid är identisk med den, som slutligen förädlar virket

eller exporterar det i oförädladt skick; tvärtom gäller om virke från såväl

kronans som böndernas skogar, att äganderätten ofta gått genom flera

händer både före och efter virkets fällande, innan virket kommit i händerna

på den egentlige förbrukaren. Och det synes mig, att den af Kungl.

Maj:t föreslagna ordningen skall formligen inbjuda mindre samvetsgranna

spekulanter från när och fjärran att söka komma ifrån accisen. Och oafsedt

svårigheten att konstatera, hvem som är accispliktig, torde det blifva en

lätt sak att ordna det så, att äganderätten vid tidpunkten för virkets fällande

befinner sig hos någon insolvent person, af hvilken ingen skatt kan

uttagas.

För min del kan jag ej finna annat, än att man, genom att lägga

accisplikten på afverkaren i stället för på ägaren, i hög grad ökar svårigheterna

att tillämpa ifrågavarande beskattning, och jag kan vid detta förhållande

icke vara med om ett dylikt afsteg från hvad som måste anses

vara det principiellt riktiga, nämligen accispliktens läggande på ägaren,

i synnerhet som äfven andra skäl kraftigt tala emot att lägga den på afverkaren.

Jag vill i detta hänseende först och främst framhålla att, om,

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet synes hafva ansett, ett

definitivt ordnande af förevarande beskattningsfråga lämpligast synes böra

äga rum i den af skogsbeskattningskommittén angifna riktning, det synes

vara skäl att gifva den provisoriska lagstiftningen en sådan affattning, att

öfvergången till hvad som skall träda i stället blir så mycket som möjligt

underlättad. Och vidare vill jag uttala den bestämda öfvertygelse, hvilken

för öfrigt delas af sågverksindustriens män i allmänhet, att den af Kung!.

Maj:t presumerade »återvältningen» från afverkaren på ägaren i verkligheten

ej kommer att inträffa, utan att effekten blifver, att ägaren går fri

från skatt för sin skogsvinst. Syftet att komplettera fastighetsbevillningen

blifver sålunda ej uppnådt, men i stället kommer förädlingsrörelsen att

vidkännas en extra beskattning.

På grund af hvad jag anfört tillåter jag mig hemställa om sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag till lag om skogsaccis, att accisplikten varder lagd

på ägaren i stället för afverkaren och att nedannämnda §§ i förslaget

måtte erhålla följande lydelse:

Förslag

till

Lag om skogsaccis.

1 kap.

Allmänna grunder för skogsaccis och om användning af skogsaccismedel.

1 §•

1 mom. En hvar, som från sin fasta egendom säljer eller annorledes

afhänder sig skog å rot eller upplåter skog till afverkning eller ock själf

å sin fasta egendom afverkar skog, skall med de inskränkningar och undantag,

som här nedan omförmälas, för det sålda eller afverkade virket erlägga

skogsaccis.

Hvad sålunda stadgats gäller i tillämpliga delar jämväl beträffande

innehafvare af fast egendom, hvilken enligt 2 § a) och c) bevillningsförordningen

är skyldig att för egendom erlägga fastighetsbevillning, äfvensom

boställshafvare, som äger fritt förfoga öfver afkastningen från boställets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Sevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 11

skog, samt innehafvare af afverkningsrätt, upplåten före den dag, då denna

lag träder i kraft.

2 mom. I fråga om nedannämnda skogar skall skogsaccis påföras för

sådana kronoparker och andra statens skogar, från hvilka afkastningen

tillföres statsverkets skogsmedel, äfvensom för boställsskogar, öfver hvilkas

afkastning boställshafvaren icke fritt förfogar: domänstyrelsen;

för häradsallmänningar och andra allmänningsskogar, därunder inbegripna

de så kallade besparingsskogarna i Kopparbergs och Gäfleborgs

län: vederbörande allmänning sstyrelse; samt

för skogar å stiftelsers eller allmänna inrättningars hemman, som icke

innehafvas med ständig åborätt eller mot lifstidsstädja, så ock eljest under

särskild förvaltning ställda skogar: vederbörande myndighet eller styrelse,

under hvars inseende eller förvaltning skogen är ställd.

2 §•

Skogsaccis skall erläggas till den kommun, där skogen är belägen, och

utgår, räknadt för ett hundra kronor af virkets taxerade värde, med hälften

af det belopp, hvilket under det år taxeringen sker, på grund af kommunaloch

kyrkostämmors beslut sammanlagdt utgöres inom kommunen för tio

fyrkar eller hel bevillningskrona, dock icke med mera än två för hundra

af det taxerade värdet.

3 §•

1 mom. Till kommunen inflytande skogsaccismedel skola, i den mån

desamma icke, enligt hvad i 2 mom. här nedan sägs, under nästföljande

år komma till användning, afsättas till en särskild fond, kallad slcogsaccisfonden,

hvilken förvaltas af kommunalnämnden.

Kantor, som upplöpa å fondens medel, tillgodoföras fonden.

2 mom. Kommunalnämnden åligger att hvarje år i sammanhang med

uppgörandet af inkomstförslaget för kommunen beräkna skogsaccisfondens

behållning vid nästföljande års början, där sådan fond finnes, och den på

grund af löpande årets taxering utgående skogsaccisen.

Af sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut

såsom tillskott till täckande af sådana utgifter för nästföljande år för

kommunala och kyrkliga ändamål, till hvilka enligt gällande kommunalförfattningar

medel eljest skulle beredas genom utdebitering på samtliga

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

skattskyldiga, användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för fyrk

eller bevillningskrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel

understiga utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona under löpande året.

Detta tillskott användes till bestridande af utgifter, som kommunalstämman

beslutat för det nästföljande året, i den mån tillskottet därtill

förslår. Skulle tillskottet vara större, än som erfordras för täckande af

nämnda utgifter, skall öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering under det nästföljande året.

2 kap.

Om taxering till skogsaccis.

4 §.

1 mom. Taxering till skogsaccis verkställes af kommunalnämnden

samt har till ändamål att fastställa värdet å rot (skogsvärdet) för virke,

för hvilket enligt denna lag skogsaccis skall erläggas.

Taxeringen kan dock efter beslut af kommunalnämnden verkställas af

ordföranden jämte utsedda delegerade af nämnden; och gäller hvad i denna

lag stadgas om kommunalnämnden i sådant fall om dylik delegation.

2 mom. Taxeringen har till föremål:

a) skog, som under nästföregående år från den fasta egendomen sålts

eller annorledes afhändts å rot eller ock upplåtits till afverkning;

b) virke, som under nästföregående år afverkats å egendomen, där ej

virket blifvit användt för sådant ändamål, hvarom i 5 § omförmäles eller

ock blifvit upplagdt till användning för sådant ändamål;

c) virke, som varit upplagdt till användning för i 5 § omförmäldt

ändamål och af sådan anledning icke förut taxerats, men under näst föregående

år vunnit användning för annat ändamål.

V irket skall, såframt det ej därförinnan säljes, anses afverkadt först,

då det blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas!.

Hvad särskildt beträffar kolvirke, skall det ej anses afverkadt, förrän det

blifvit rest eller lagdt till kolning eller förts från skogen för att annorstädes

kolas.

Till skog hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, stubbar, toppar

och annat affallsvirke, men ej löf, näfver eller bark.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

13

5 §•

Virke, som användes för egendomens eller därmed sambrukad fastighets

behof af byggnads-, slöjd- och stängselvirke samt bränsle, vare ej föremål

för taxering, ej heller sådant virke, som användes för fullgörande af i lag

eller eljest föreslcrifven byggnads- och underhållsskyldighet eller som från

allmän skog på grund af särskild föreskrift afgiftsfritt utlämnas.

6 §•

1 mom. Har skog sålts å rot eller upplåtits till af verkning, skall

försäljningssumman vid taxeringen upptagas såsom värdet å rot af den

sålda eller till afverkning upplåtna skogen.

Likaledes skall försäljningssumman, efter afdrag enligt 7 §, upptagas

såsom värdet å rot för virke, som i oförädladt skick sålts att levereras i

afverkningsorten.

1 alla andra fall skall virkets värde å rot uppskattas med ledning af

de vid tiden för afverkningen gällande pris för oförädladt virke å närmast

belägna vattendrag eller annan plats, där virkespris sättas eller eljest bestämda

pris å virke betalas.

2 mom. Har vid försäljning eller upplåtelse, som i 1 mom. sägs,

träffats särskildt förbehåll, eller föreligger annan omständighet, som kan

antagas hafva öfvat inflytande på försäljningssummans storlek, skall vid

taxeringen behörig hänsyn därtill tagas.

7 §■

Vid taxering till skogsaccis vare afdrag ej medgifvet för skogsvårdsoch

därmed jämförliga kostnader eller för köpeskilling, som ägare eller

innehafvare af fast egendom eller innehafvare af upplåten afverkningsrätt

erlagt vid förvärf af egendom eller afverkningsrätten.

I fall, som i 6 § 1 mom. andra stycket sägs, må afdrag ske för

kostnaden för virkets fällande ®ch tillredning, äfvensom för den kostnad,

säljaren må hafva fått vidkännas för virkets framforslande till den plats,

där detsamma af köparen mottagits.

8 § = 8 § i propositionen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta JBevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 4.

3 kap.

Om uppgifter till ledning vid taxering m. m.

9 §''

Skyldighet att på heder och samvete afgifva deklaration till ledning

vid taxering till skogsaccis åligger enhvar för skog, som han under nästföregående

år sålt eller annorledes afhändt sig å rot eller ock upplåtit till

af verkning, så ock för virke, som han under samma tid afverkat, där ej

virket blifvit användt för ändamål, som i 5 § omförmäles, eller blifvit för

användning till sådant ändamål upplagdt.

Virke, som i 4 § 2 mom. afses, skall ock i deklarationen upptagas

10 §.

Deklaration skall innehålla:

a) i fråga om skog, som sålts å rot eller upplåtits till utverkning •

uppgift om skogens beteckning och läge, hvad som försålts eller upplåtits,

köparens namn och försäljningssumman samt huruvida och i sådant

fall hvilka särskilda förbehåll eller andra omständigheter öfvat inflytande

på försäljningssummans storlek;

b) i fråga om virke, som i oförädladt skick sålts att levereras i afverkningsorten:
uppgift

om den plats, där virket af köparen mottagits, köparens namn,

mängden af det försålda virket samt om försäljningssumman jämte enahanda

upplysning om särskilda förbehåll och dylikt, som under a) sägs; samt

c) i öfriga fall:

uppgift om tiden för afverkningen, afverkningsplatsen samt, hvad angår

timmer, stycketal och kubikmassa i fast mått, och, beträffande öfriga

virkesslag, kubikmassa i fast eller löst mått; dock att hvad angår flottgods

stycketal tillika alltid skall uppgifvas.

Möter i särskildt fall svårighet att uppgifva kubikmassan, må deklarationen

i stället upptaga stycketal och dimensioner, dock vare sådant ej

medgifvet den, som yrkesmässigt drifver trävarurörelse.

11 §•

Den, som kolat virke, må, om han hellre vill, i sin deklaration angifva,

i stället för kubikmassa kolvirke, mängden af de kol, som vid kol
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 15

ningen erhållits. Hvad sålunda är sagdt, gäller dock ej beträffande kolvirke,

som å vattendrag eller eljest förts från skog, där afverkningen skeft,

för att annorstädes kolas.

12 §.

Utgift, för hvilken afdrag är enligt 7 § medgifven, bör till beloppet

i deklarationen uppgifvas.

Har accispliktig verkställt afverkning eller forsling med eget folk och

egna dragare, bör likaledes vid deklarationen fogas upplysning om sådana

förhållanden, som äro af betydelse för taxeringen, såsom beträffande antalet

dagsverken, hyggets beskaffenhet och längden af den väg, hvarå forsling

skett.

Vid deklarationen må för öfrigt fogas alla upplysningar, som anses

kunna tjäna till ledning vid taxeringen.»

I motionen n:o 53 har herr Östberg anfört: Herr Östbergs

»Vid 1908 års riksdag väckte jag motion om sådan ändring i Kungl. mohonMaj:ts

förslag till lag om skogsaccis, att beskattningsperioden skulle räknas

från och med den 1 juni till och med den 31 maj, på sätt som föreslagits

af skogsbeskattningskommittén och kammarrätten, under det att Kungl.

Maj:t ansett, att den borde sammanfalla med kalenderåret.

Detta mitt förslag tillstyrktes af lagutskottet, utan att någon reservation

afgafs beträffande denna punkt.

Då Kungl. Maj:t i propositionen n:o 25 vid denna riksdag ånyo framlagt

förslag till lag om skogsaccis och därvid liksom förra året föreslagit,

att beskattningsperioden räknas efter kalenderåret, anser jag mig böra förnya

min förra året gjorda hemställan.

Såsom motivering åberopar jag hvad som anfördes i min motion, n:o 56,

och lagutskottets utlåtande n:o 75 vid 1908 års riksdag.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 29 januari 1909 har statsrådet

och chefen för finansdepartementet såsom skäl för vidhållandet af

kalenderåret såsom beskattningsperiod framhållit, att det synes naturligast,

att skogsaccisen utgår för samma tid som själfva kommunalutskylderna och

att olika beskattningsperioder för skogsbeskattningen och för den öfriga

kommunalbeskattningen skulle kunna bereda svårigheter vid en blifvande

reform af hela den kommunala beskattningen. Å andra sidan har han

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

medgift it, att kontrollen af deklarationerna försvåras med kalenderåret såsom

beskattningsperiod, liksom han icke kunnat förneka, att det är en

olägenhet, om, såsom enligt hans förslag blir fallet, accisbetalningen i regel

uppskjutes ett år längre, än om perioden omfattade ett afverkningsår, som

ginge till ända den 31 maj.

Jag kan för min del icke inse, att likformighet beträffande beskattnmgsperioden

för skogsaccisen och öfriga kommunalskatter kan medföra

några praktiska fördelar. Att här låta ett rent teoretiskt kraf på likformighet

blifva afgörande, kan icke vara riktigt. Jag vill erinra om att

tillverkningsåret och försäljningsåret för brännvin räknas från 1 oktober till

1 oktober och att brännvinsförsäljningsafgifterna, likasom bolagens vinstmedel,

hvaraf kommunerna erhålla den största andelen, uträknas icke för

kalenderår, utan för försäljningsår. Tillverkningsåret för bryggerierna

räknas från den 1 oktober, tillverkningsåret för sockerfabrikerna från den

1 september. Detta står i öfverensstämmelse med näringarnas natur, och

däremot har icke gjorts någon anmärkning, oaktadt statens och kommunernas

räkenskaper äro ställda på kalenderår. Man anser högst angeläget,

att brännvinsbränningsaccis, maltskatt och sockeraccis liksom äfven tullmedel

uppbäras så snart som möjligt och innan varan får fritt disponeras.

Kan det då vara naturligt, att erläggandet af skogsaccis får fördröjas, på

sätt som af lvungl. Maj.t föreslagits, ända till två år efter af verkningen?

IIvilka svårigheter som skulle uppstå vid en blifvande reform af

kommunalbeskattningen därigenom, att afverkningsåret räknades från den

1 juni, det kan jag icke föreställa mig, och jag tror så mycket mindre

på de i sådant afseende uttalade farhågorna, som icke någon antydan

lämnats, hvaruti dessa svårigheter skulle bestå.

Då lagutskottet förra året föreslog, att Konungens befallningshafvande

skall utgöra andra instans i skogsbeskattningsfrågor, så kan jag ansluta

mig därtill, enär kostnaderna i sadant fall blifva mindre, än om, såsom jag

tänkte mig, pröfningsnämnden skulle hålla extra sammanträde för dessa

ärenden. Jag tror också, att Konungens befallningshafvande är lika väl

som pröfningsnämnden i tillfälle att förskaffa sig säkra upplysningar om

de faktiska förhållanden, som måste ligga till grund för frågornas afgörande.

På grund af hvad som här anförts, får jag hemställa,

att Riksdagen för sin del måtte, med ändring af Kungl. Maj:ts förslag,

antaga lag om skogsaccis af den lydelse, som lagutskottet föreslagit

i sitt utlåtande n:o 75 vid 1908 års riksdag.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Herr Barthelsons motion, n:o 55, är af följande lydelse:

»Genom antagandet af nu gällande lagar rörande skogsvården hafva

statsmakterna räddat landets enskilde tillhöriga skogar från tillintctgörelse,

men återstår ännu mycket att göra för höjandet af vår skogsskötsel från

dess mångenstädes ännu låga ståndpunkt till den utveckling, att våra skogar

kunna lämna högsta möjliga afkastning.

Intresset för ett arbete i sådan riktning — för ökande och bättre

tillgodogörande af landets skogskapital —- är utan tvifvel i stigande. Då

detta intresse är kufvudvillkoret för att arbetet för höjandet af skogsskötsel

skall gifva önskadt resultat, måste först och främst från lagstiftarnes sida

alla sådana åtgärder undvikas eller motarbetas, som kunna tänkas förtaga

detta intresse för en rationell hushållning.

Man får ej glömma, att vid denna hushållning den som sår ofta ej

får skörda, att den som genom sina åtgärder höjer sin skogsmarks produktionsförmåga

ofta eller kanske till och med oftast själf ej får njuta

frukten af sitt arbete, och att sålunda skogshushållningen i detta afseende

intager en undantagsställning gentemot hvarje annan hushållning eller

rörelse.

Man måste vidare ihågkomma, att de svenska skogarne, synnerligast

de privata skogarne, ännu med få berömliga undantag äro sådana, att den,

som vill för sin del införa en intensiv hushållning, måste underkasta sig

betydande utgifter för ett sådant mål, utgifter, som i regel först komma

de efterkommande till godo genom ökad skogsafkastning.

På grund af denna skogshushållningens särställning, att nämligen dess

utöfvare ofta ej hinna få njuta åtminstone full ersättning för sitt arbete,

och att de måste räkna med ett stort virkesförråd, har det nuvarande beskattningssättet

för skog visat sig äga sådana olägenheter, att de kunna

sägas på vissa trakter om ej hindra så åtminstone försvåra införandet af

en intensiv skogsvård.

Enligt § 3 af bevillningsförordningen och § 1 i för taxeringsmyndigheterna

gällande instruktion skall fast egendoms taxeringsvärde bestämmas

med ledning af inhämtade upplysningar om egendomens storlek, beskattning

och afkastning in. m. och skall dessutom behörigt afseende fästas

vid bland annat skogens beskaffenhet.

Att taxeringsmyndigheterna omöjligen i stort sedt kunna hafva den

kännedom om skogens beskaffenhet, som fordras för åsättandet af ett rätt

värde å densamma, ligger i sakens natur på grund af de ojämna skogsförhållanden,

som nästan öfverallt äro rådande i vårt land. Också visar

Bih. till Bifcsd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3

Ilerr Barthelsons

motion.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Bevtllnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

erfarenheten att ojämnhet råder vid åsättandet af taxeringsvärde å skogsegendom,

en ojämnhet, som på det ena hållet till resultat lämnat för låga,

på det andra för höga värden.

Genom uppskattning af skogskapitalet, såväl den afverkningsbara delen

af detsamma som plant- och ungskogen, tvingas ofta rent af ägaren att

afyttra största möjliga del af detta kapital för att på så sätt åstadkomma

en nedsättning af egendomens taxeringsvärde och därigenom minskning af

egendomen åliggande skatter, hvadan vid sådana fall man kan påstå, att

beskattningssättet åtminstone ej bidrager till införande af en rationell

skogsvård.

En omläggning af det nuvarande beskattningssättet, så att endast

markens värde ingår jämte tillgången af hushehofsvirke i fastighetsbeskattningen

och så att ej skogskapitalet utan dess afkastning beskattas, torde

därför vara, om hänsyn skall tagas till en rationell skogshushållning, af

behof vet påkallad.

För eu dylik omläggning talar ju ock det kända förhållandet, att

personer, som hafva till yrke att köpa egendomar för realisering af dessas

skog, nu kunna totalt nedhugga en skog, utan att de härför eller för den

inkomst de härigenom förskapa sig behöfva erlägga någon skatt, vare sig

till kronan eller kommunen. Enda följden blir i stället en minskning af

den sköflade egendomens skatteförmåga, i det att efter skogskapitalets realisering

egendomens taxeringsvärde måste nedsättas.

För att bereda kommunerna en ny skattekälla har Kungl. Maj:t för

innevarande, liksom för nästföregående [Riksdag, framlagt nådig proposition

med förslag till lag om skogsaccis. Den föreslagna skatten är afsedd att

med bibehållande af hittills varande fastighetsbeskattning enligt gällande

bevillningsförordning utkräfvas till ett belopp af högst 2 °/o af det afverkade

virkets skogsvärde på rot vid afverkningstillfället. Då skogsvärdet

på rot skulle erhållas därigenom, att från försäljningsvärdet endast får

dragas afverknings- och transportkostnaden till saluplatsen, framgår häraf,

att skatten skulle bestämmas efter den bruttoinkomst skogsrörelsen lämnar,

i det att enligt Kungl. Maj.ts proposition afdrag ej får ske för de kostnader,

som till äfventyrs nedlagts för skogsodling, dikning, väganläggning,

för förvaltning och bevakning, m. il. kostnader, som äro mer eller mindre

oskiljaktiga från en intensiv skogshushållning.

Från skogsvårdssynpunkt sedt synes mig dock en beskattning vara

att föredraga, som, i likhet med hvad för all annan rörelse sker, tager hänsyn

till ej blott inkomsten utan ock till utgifterna, ty eljest måste skatten drabba

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 19

bruttoinkomsten. Det kan ej vara för införandet och bevarandet af en

rationell skogsvård gynnsamt, om t. ex. en skogsägare, som säljer för 10,000

kronor skog, men som på för skogsvården nödiga åtgärder nedlagt 5,000

kronor, måste beskattas för en inkomst af 10,000 kronor, då den verkliga

inkomsten ju endast utgjort 5,000 kronor.

Jag fruktar, att mången under sådana förhållanden komme att mista

intresset för att nedlägga arbete och kostnad för någon skogsvård.

Förutom nu nämnda olägenheter med den föreslagna slcogsaccisen

skulle den medföra den svåra olägenheten, att skogsegendom, där skogskapitalet

inräknats i fastighetsvärdet, blefve dubbelbcskattad i fråga om

skatt till kommunen, en omständighet, som kräfver det största beaktande.

Skogsskattekommittén har i sitt betänkande af den 15 juli 1907, i

hvilket skogsaccis föreslås, framhållit, att, därest denna nya skatteform

skulle tillämpas, gällande bevillningsförordning borde i afseende på beskattning

af fastighet ändras därhän, att i fastighetsskatten endast borde ingå

markvärdet men ej den växande skogen.

Visserligen har förfäktats, att dubbelbeskattning i förevarande fall ej

skulle förekomma, emedan i regel den växande skogens värde ej inginge

åtminstone till någon afsevärd del i fastighetsvärdet, men motsäges ett

dylikt påstående af det verkliga förhållandet åtminstone inom landets sydliga

del. Man torde nämligen utan öfverdrift kunna påstå, att där numera

vid bestämmandet af skogsfastighets taxeringsvärde tillräcklig hänsyn tages

till förekomsten af skog.

Såsom för ifrågavarande skattefråga särdeles belysande vill jag här

anföra de taxeringsvärden, som af taxeringsmyndigheterna innevarande år

åsatts en del kronoparker inom Skaraborgs, Älfsborgs samt Göteborgs och

Bohus län.

Om för bättre öfverskådlighet dessa taxeringsvärden angifvas per

hektar produktiv skogsmark, så utgöra desamma i runda tal för

Kronoparken Tiveden ........................ 101 kronor

» Sundsmarken .................. 225 »

» Bromö........................... 90 »

Denna kronopark, som nästan uteslutande består af ung, till stor del

under senaste 20 år medelst kultur uppdragen skog, inköptes af kronan

för cirka 20 år sedan för en summa af 90,000 kronor, inberäknadt en

jordbruksegendom, som nu åsatts'' särskild! taxeringsvärde.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta BcviUnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Kronoparken Marieholm ..................... 260 kronor

» Eådaås ........................ 489 »

» Edsmären ..................... 154 »

» Furubacken..................... 250 »

Kronoparkerna Östra och Yästra Ivinne
skogen

samt Klyftamon... 170 »

Kronoparken Hunneberg ..................... 116 »

» Fager lid ........................ 530 »

» Ollestad ........................ 152 »

» Getlycke........................ 116 »

2/s af arealen af sistnämnda skog äro beväxta af ungskog.

Kronoparken Ödsmål ........................ 130 kronor.

Ödsmål, som är beväxt af hufvudsakligen ung, ännu ej huggbar kulturskog,

inköptes af kronan år 1903 för cirka 20,000 kronor, men är nu

bevillningstaxerad till 25,000 kronor.

Förestående i runda tal anförda siffror synas mig tydligt nog vederlägga

påståendet, att ej ståndsskogen medräknas vid fastställandet af skogsegendoms

taxeringsvärde, åtminstone inom de län, hvarest de uppgifna

skogarne äro belägna. Jag vågar till och med påstå, att af de anförda

värdena en del äro för höga, såsom t. ex. för kronoparken Fagerlid, för

hvilken bestämts ett taxeringsvärde af 530 kronor per hektar.

Erkänner man nämligen, att skogskapitalet genom fastighetstaxeringen

beskattas, såsom vid de nu uppräknade fallen inom trenne län ägt rum,

måste man väl ock erkänna, att påläggandet af ytterligare ny skatt till

kommunen i form af skogsaccis skall komma att medföra en dubbelbeskattning

af skogsrörelsen.

Jag vågar påstå, att, om denna nya nu föreslagna skatt pålägges

skogshushållningen, så länge skogskapitalet kan genom fastighetsbeskattning

åsättas så höga värden, som de af mig angifna exemplen visa, denna skatt

kommer att blifva ödesdiger för den rationella skogsvården. I)å redan nu,

såsom förut framhållits, den enskilde frestas att realisera sitt skogskapital

för ernående af lägre fastighetsvärde, i hvilken omfattning skulle ej efter

införandet af ytterligare beskattning af skogskapitalet denna utväg komma

att tillämpas?

Då en rationell skogsvård fordrar ett stort skogskapital, bör skatte
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Bevillnings och Lagutskottets Utlutande N:o 4. 21

lagstiftningen ställas så, att skogsägaren ej genom denna lagstiftning frestas

att realisera detsamma.

Den väg, man härvid har att gå, synes mig vara den, som af skogsskattekommittén

föreslagits, nämligen att skogskapitalet bör beskattas endast

då det lämnar verklig inkomst, så att den växande skogen icke medtages

vid fastighetens taxering.

* Kommitterade hafva i afgifvet betänkande rörande ändrade bestämmelser

angående beskattning af skog såsom skäl mot en skogsbeskattning

i fastighetsbevillningens form och som skäl för en beskattning åt inkomst

af skog anfört följande:

Kommitterades främsta och viktigaste uppgift har varit att träffa ett

val mellan de båda i det föregående angifna hufvudmetoderna för eu rationell

skogsbeskattning. Hvad då först beträflar den metod, som bygger på

den nuvarande fastighetsbevillningen, kan det icke förnekas, att densamma

väsentligen förbättras genom förslaget att åsätta upplåten skogsafverkningsrätt

särskildt taxeringsvärde, för hvilket afverkningsrättens innehafvare skulle

utgöra fastigketsbevillning. Därmed skulle ett viktigt hinder undanröjas,

som nu står i vägen för en taxering af skogsfastighet till dess fulla värde.

Ville man dessutom införa den bestämmelsen, att särskildt taxeringsvärde

alltid skall åsättas skogsområde, så snart skog därå tinnes utöfver husbehof,

så skulle uppenbarligen ytterligare en garanti vinnas mot att vid taxeringen

för liten eller alldeles ingen hänsyn toges till värdet af växande skog.

Trots dessa obestridliga förbättringar skulle emellertid enligt kommitterades

mening det fundamentala felet i denna beskattningsmetod kvarstå.

Detta fel består däri, att skatt uttages af en beräknad genomsnittlig årsinkomst,

som i verkligheten merendels icke tinnes till såsom disponibel

tillgång. Därmed följer fara för att skatten skall komma att öfverstiga

ägarens skattekraft.

Verkningarna af detta grundfel i beskattningsmetoden kunna allt efter

förhållandena blifva af olika slag. Antingen söker man förebygga för

hård beskattning genom att åsätta skog, som icke ger årlig inkomst, ett

lågt taxeringsvärde. Denna utväg har anlitats vid tillämpning af gällande

bevillningsförordning i den omfattning, att mångenstädes mycket ringa

hänsyn tagits till värdet af växande skog. Därmed ar tydligen hela metoden

för skogsbeskattningen förfelad. Eller ock söker man genom sträng

lagstiftning och förvaltning framtvinga en riktig taxering af skogsfastighet.

Men då riskerar man just att öfverbelasta fastighetsägarnes skattekraft.

Följderna häraf äro mycket betänkliga. Skulle de på jorden hyllande år
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

liga skattebördorna ökas i den väsentliga grad, som blefve följden af ett

dylikt tillvägagående, är fara värdt, att kemmansägarne i stor utsträckning

skulle tvingas att gå från sin jord. En annan olägenhet, som kan väntas

följa med en skattemetod, som utkräfver skatt, där motsvarande kontanta

inkomster saknas, är växande benägenhet att afverka skog i förtid eller i

större omfattning än som med klok skogshushållning är förenligt. Då

statsmakterna i öfrigt sökt befrämja en skogshushållning, som tar hänsyn

till framtiden, vore det uppenbarligen olämpligt, om skattelagstiftningen

komme att verka i motsatt riktning. Lyckligast vore naturligtvis, om

skattelagstiftningen kunde ordnas så att den, jämte det den blefve rättvis,

tillika befrämjade eu rationell skogsvård.

Det är alltså mycket vägande skäl, som tala mot en skogsbeskattning

i fastighetsbevillningens form. hastigt]etsbevillningen såsom beskattningsform

har hufvudsakligen tillkommit och bibehållits för jordbrukets skull,

emedan det varit- förenadt med särskilda svårigheter att uppskatta inkomst

af jordbruk i penningar, under det att en taxering af själfva jordbruksfastighetens

kapitalvärde är jämförelsevis lätt. I detta afseende är förhållandet

alldeles omvändt, då det gäller skog. En taxering af inkomst

af skog vid de tillfällen, då skogen försäljes eller afverkas, är lätt och

kan i allmänhet baseras på tillförlitliga uppgifter om faktiska förhållanden.

Men att riktigt taxera skogsfastighet är en synnerligen svår uppgift. Hur

svår den är framgår bäst däraf, att man aldrig lyckats ena sig ens om

de principer, som böra ligga till grund för dylik taxering. Medan några

fordra, att skogens hela förhanden varande saluvärde skall läggas till grund

för taxeringen, anse andra, att taxeringsvärdet bör motsvara kapitel värd et

af den afkastning skogen ger vid rationell drift. Då nu meningarna äfven

i fråga om hvad som är rationell drift äro tämligen delade, inser man,

att det skulle vara utomordentligt svårt att gifva tillfredsställande bestämmelser

för taxering af skogsfastighet och kanske ännu svårare att erhålla

en riktig och likformig tillämpning af dessa bestämmelser.

I fråga om inkomst af jordbruk har vår lagstiftning nöjt sig med

att träffa en viss genomsnittsinkomst, beräknad efter fastighetens taxeringsvärde.

I verkligheten afviker den med skörden och konjunkturerna fluktuerande

inkomsten ofta rätt betydligt från denna beräknade inkomst. I

detta förhållande ligger onekligen en brist hos den nuvarande metoden för

beskattning af jordbruk. Man har emellertid här endast att räkna med fluktuationer

i en inkomst, som dock i regeln hvarje år finnes. I fråga om

skogsbeskattningen åter är det verkliga skatteobjektet en inkomst, som

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Iievillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

vanligen endast återkommer efter många år, men som under mellantiden

alldeles saknas. Olägenheterna af en beskattning efter genomsnittsinkomst

äro uppenbarligen under sådana förhållanden väsentligen starkare.

Det föreligger alltså fullgoda skäl för en i skattetekniskt hänseende

olika behandling af skog och af jordbruksfastighet. Äfven synes det vara

till förmån för taxeringsvärdets stabilitet, att den växande skogens värde

däri icke inbegripes. Visserligen är skog juridiskt sedt fast egendom, men

från ekonomisk synpunkt har den likväl väsentligen karaktär af lös egendom,

som när som helst kan frånhändas fastigheten. Taxeringsvärdet skulle

alltså få större betydelse som måttstock på fastighetens varaktiga värde,

om växande skog i beskattningshänseende afskildes från fast egendom.

Kommitterade hafva funnit nu angifna olägenheter hos ett på fastighetsbevillning

grundadt skogsbeskattningssystem vara af den väsentliga

natur, att de näppeligen torde genom någon vidare utbildning af detta

system kunna aflägsnas. Dessa olägenheter hafva också enligt kommitterades

mening måst tillmätas så afgörande betydelse, att det för kommitterade

ställt sig som en bjudande nödvändighet att om möjligt söka lösningen

af den förelagda uppgiften på en annan grund än fastighetsbevillningens.

Kommitterade hafva alltså vändt sig till den andra hufvudmetoden

för skogs beskattning. Det väsentliga hos denna metod är, att den utkräfver

skatt endast då skog lämnar verklig inkomst. Den skattskjddige

skall enligt denna metod betala skatt endast vid de tillfällen, då han genom

kontant inkomst kommit i den ställning, att han mindre tryckes af

skatten. Detta är naturligtvis ett mycket betydande företräde hos denna

metod.

De åsikter, som af skogsskattekommittén enligt det anförda framlagts,

torde af skogsägarne i allmänhet gillas, likasom ock af landets skogsvårdsstyrelser,

hvilka hos Kungl. Maj:t hemställt om sådan ändring i bevillningsförordningen,

att däraf tydligen må framgå, att i fastighetsvärde endast

skall inberäknas värdet af själfva skogsmarken äfvensom af förmånen

för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke, samt att beskattningen

af ståndskogen skall äga rum vid af verkningen.

Då jag sålunda är öfvertygad om att vården om landets skogar och

deras förkofran, som för landets industri och ekonomiska lif äro af så stor

betydelse, kräfva en ändring i nu gällande bevillningsförordning, äfvensom

att'' Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skogsaccis icke är

för en rationell skogsvård lämplig, får jag vördsamt hemställa,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

att Riksdagen måtte, med afslag å Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen med förslag till lag om skogsaccis af den 29 januari 1909,

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t att i

samband med den omarbetning af skattelagstiftningen, som nu förehafves,

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande

bevillningsförordning, att vid beskattning af skogsegendom må i

fastighets\ ärdet inberäknas endast värdet af själfva skogs- och hagmarken

jämte förmånen för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke, samt

att beskattning af ståndskogen skall äga rum först vid afverkningen, äfvensom

att vid denna beskattning af ståndskogen endast den verkliga eller

nettobehållningen af skogsbruket skall beskattas, så att nödiga afdrag göras

för nedlagda kostnader för skogsodling, dikning, väganläggning eller andra

på skogsvården nedlagda kostnader.»

Herr Bolinstedts

motion.

Uti sin motion, n:o 62, har herr Bohnstedt anfört följande:

»Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 25 medförslag

till lag om skogsaccis har herr Barthelson i motion n:o 55 yrkat:

att Riksdagen måtte, med afslag å Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen med förslag till lag om skogsaccis af den 29 januari 1909,

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t att i

samband med den omarbetning af skattelagstiftningen, som nu förehafves,

lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande

bevillningsförordning, att vid beskattning af skogsegendom må i

fastighetsvärdet inberäknas endast värdet af själfva skogs- och hagmarken

jämte förmånen för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke, samt att

beskattning af ståndskogen skall äga rum först vid afverkningen, äfvensom

att vid denna beskattning af ståndskogen endast den verkliga eller nettobehållningen

af skogsbruket skall beskattas, så att nödiga afdrag göras för

nedlagda kostnader för skogsodling, dikning, väganläggning eller andra på

skogsvården nedlagda kostnader.

Då jag till fullo instämmer med herr Barthelson, att — för att få

rättvisa i beskattningen — det är nödvändigt, att ändrade bestämmelser i

bevillningsförordningen göras, så att — vid beskattning af skogsegendom

i fastighetsvärdet inberäknas endast värdet af själfva skogsmarken, men

däremot beskattningen af ståndskogen först skall ske vid afverkningen, så

synes mig detta hans förslag vara den rätta vägen för att vinna reda och

rättvisa i skogsbeskattningsförhållandena.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta, Bevillnings• och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 25

Skogstaxcringarna äro nu uppgjorda efter taxeringsnämndernas mera

godtyckliga uppfattningar ock tillföra säkerligen de stora skogskommunerna

i norra delen af Sverige — där industri saknas ock jordbruket icke kan

bära någon dryg beskattning — alltför obetydliga inkomster, hvarföre en

kommunal skogsaccis där kan vara nödvändig.

I södra delen af Sverige, där jordbruket kan på ett helt annat sätt

beskattas ock där skogen väl allmänt är taxerad långt öfver jordvärdet,

äro förhållandena helt olika ock skogsaccisen således icke allenast mindre

behöflig utan rent af obehöflig.

Genom förändrade bestämmelser i bevillningsförordningen i den riktning,

jag antydt, skulle rättvisa vid skogsvärdering uppstå och såväl staten

som kommunen blifva berättigade uppbära accis för till försäljning afverkad

skog.

Skulle nu Riksdagen anse det för norra Sveriges skogskommuner vara

ytterst viktigt att redan nu få skogsaccisen där genomförd, synes mig

enda vägen vara, att lagen antages för norra delen af Sverige med de

förändringar, utskottet kan finna nödvändiga — hvarvid särskild uppmärksamhet

bör fästas vid att lagen icke blott drabbar de stora afverkarna

utan äfven de många mindre — till dess nya bestämmelser i bevillningsförordningen

blifvit antagna att tillämpas vid nästa fastighetstaxering.

På grund af hvad, jag sålunda anfört, får jag vördsammast hemställa,

att Riksdagen må i så måtto bifalla Kungl. Maj:ts proposition om

kommunal skogsaccis, att den med de förändringar, utskottet kan komma

att föreslå, må provisoriskt gälla för Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län, till dess nya bestämmelser i bevillningsförordningen

vid beskattning af skogsegendom blifvit antagna att tillämpas vid nästa

fastighetstaxering.»

Herr Lundells motion, n:o 177, lyder:

»De olägenheter, som vidlåda nuvarande skogsbeskattning, ha från många

sidor behjärtats och föranledde särskildt vid skogsvårdsstyrelsernas möte

i Stockholm förliden höst både motioner och uttalanden, som torde vara

förtjänta att bringas till Riksdagens kännedom.

Af undertecknad Lundell väcktes en så lydande motion:

»En för skogsvården af stor betydelse varande fråga är enligt mitt

förmenande beskattning till stat och kommuner af den inkomst skogen

kan lämna.

Bill. till Likså. Prof. 190Q. 5 Sami. 2 Afd. 4 Höft.

Herr Lundells

motion.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Det sätt, hvarpå denna beskattning nu sker, föranleder i inånga fall

en långt gående skogssköfling äfven af sådana personer, som nog gärna

skulle vilja spara sin skog, men till följd af den tunga, ofta alldeles

oskäliga beskattning, hvilken de åläggas, såvida de icke fortast möjligt

nedhugga sin skog, icke anse sig hafva råd att låta den växa utöfver den

allra första ålder, vid hvilken den vid afverkning kan lämna någon afsevärd

behållning.

Enär bibehållande af ett så stort skogskapital, som är förenligt med

en god skogshushållning, är för vårt land af största betydelse, borde från

statsmakternas sida snarare ställas så, att någon lindring i beskattning

bereddes personer, som sparade sin skog, tills den uppnått en något högre

huggbarhetsålder, än att gå i en motsatt riktning och ålägga skogsägaren

en beskattning, som tager långt större procent af den afkastning skogen

kan lämna, utan att afverkning sker utöfver skogens årliga tillväxt, än

då det gäller beskattning af löst kapital, inkomst af industri, jordbruk

eller annat.

Att en för befintligt skogskapital oskälig beskattning ofta ålägges,

beror på bestämmelserna i gällande bevillningsförordnings § 3, där det

heter: »Fast egendom uppskattas till det värde egendomen haft näst föregående

år». Au vet hvarje skogsägare, att med de i vårt land gällande

höga låneräntor det ofta icke låter sig göra att med årligt uttagande och

afverkning af så stor del af en skog, som motsvarar skogens årliga tillväxt,

förränta ett så stort kapital, som kan erhållas, om hela skogen för

kalhuggning upplåtes till en skogsåverkare, som genast borthugger alla

träd, som kunna äga något försäljningsvärde, och i skogfattiga orter eller där

synnerligen goda kommunikationer finnas nedgå dessa dimensioner till kvastkäppar.

Detta förhållande förvärras ännu mera därigenom, att skogsjobbare,

i hvilkas intresse det ligger att få så mycken skog som möjligt salubjuden,

afgifva yttrande om den och den skogens försäljningsvärde, h vil ka. uppgå

till än högre belopp än vid försäljning är möjligt att uppnå.

Dylika yttranden, som ställas så att de komma till taxeringsnämndsledamöternas

kännedom, föranleda hos dem öfverdrifna uppfattningar om

de skogars eller skogshemmans värde, hvilka de till bevillningsvärde uppskatta.

En del taxeringsnämnder iakttaga visserligen en försiktig beräkning

vid uppskattning af skogsvärden, men ofta nog gör sig ock motsatsen gällande,

och mången skog har blifvit totalt sköflad till följd däraf, att äga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 27

ren icke kunnat utstå med utgörande af de höga skatter lian måst betala,

så länge han underlåtit att borthugga sin skog.

Har skogsägaren därtill skulder, så ställer sig skogssköfiingen ännu

fördelaktigare i beskattningshänseende, då i fråga om bevillning och kommunalskatt

icke afdrag för skuld får ske, och sålunda en skogsägare under

sådana omständigheter blir alldeles skattefri såväl för den skog han låter

nedhugga, som för det kapital skogsför sälj ningen inbringar honom.

l)å man nu vet, att i ett mycket stort antal landskommuner de kommunala

skatterna, då däri inberäknas landstingsskatter, väghållnings- och

afgifter till prästerskapet, allmänna byggnader in. m., ofta uppgå till 15

ä 20 gånger statsbevillningens belopp, så kan man lätt tänka sig, hvilken

frestelse till och kanske ofta nog nödvändighet för skogsägaren uppstår

att rent af till följd af beskattningsförhållande låta sin skog bortsköflas.

Statens och menigheternas skogar äro ock ofta af de kommunala beskattningsmyndigketerna

utsatta för beskattningar, som icke stå i förhållande

till den inkomst, skogarna med ett uthålligt skogsbruk kunna lämna.

Hvad nu skogsägaren i beskattningshänseende bör ha rätt att fordra

är, att skatterna för en skog icke ställas högre än de beräknas kunna

utgå efter den afkastning, skogen efter uthållighetsbruk kan lämna. Ett

dylikt skattesystem torde ock ur allmän synpunkt vara både det riktiga

och för samhället mest gagnande.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vill jag härmed föreslå,

att skogsvårdsstyrelserna ville besluta, att i skrifvelse till Kungl.

Maj:t framhålla nödvändigheten för motverkande af skogssköfling, att bevillningsförordningen

omarbetas så, att af densamma tydligen framgår, att

värdebeskattning endast beräknas för skogsmarken och att bevillning för

å marken befintlig skog utgår efter beräkning af värdet å den årliga tillväxt,

samma skogsmark kan lämna, med afdrag för skälig ränta å det

belopp, hvartill skogsmarkens värde beräknats och taxerats.»

Af herr II. Carbonnier, länsjägmästare i Jönköpings län, väcktes eu

så lydande motion:

»Frågan rörande skogsbeskattningen har under de senaste årtiondena

varit mycket aktuell, och den ena kommittén efter den andra har haft

till uppgift att söka lösa densamma. Det har emellertid hittills visat sig

omöjligt att göra detta på ett tillfredsställande sätt, och allt tyder på att

här föreligger en uppgift af den mest svårlösta art.

En granskning af fastighetsskattens inverkan på bedrifvandet af en

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Bevillning- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 4.

rationell skogsskötsel ådagalägger, att denna form af skogsbeskattning i

detta hänseende är mycket ogynnsam. Hufvudskälen härför äro dels rådande

ojämna skogsförhållanden, dels det sätt, på hvithet taxeringen utföres.

I ett land med sådana skogsförhållanden, som här äro rådande,

där man af lätt förstådda skäl knappast under eu mansålder har att påräkna

_ ett gynnsammare tillstånd, är fastighetsskatten långt ifrån ägnad

att bidraga till att påskynda förverkligandet häraf. Tvärtom verkar den

ofta i motsatt riktning, i det att den rent af premierar skogssköliing, ty

den, som vill spara sina medelålders i sin bästa tillväxt varande bestånd,

får rent af betala skatt för grannen, som endast tänker på att realisera

sitt skogskapital utan tanke pa om detta sker till fromma för egendomen

och landet eller ej. hörhållandet torde nog hittills i allmänhet ha varit

det, att vid taxeringen skogens värde beräknats mycket lågt, hvilket tydligen

framgick af senaste fastighetstaxeringen, då taxeringsvärdena allmänt

höjdes med stöd af instruktion för taxeringsmyndigheterna, ofta med flera

hundra procent. Hvad blir följden häraf? Jo, att skatterna för egendomar

med sparad skog bli så dryga, att de rent af framtvinga en° utverkning,

som under andra förhållanden ej kommit till stånd. Än värre

är den ojämnhet, som gör sig gällande vid åsättande af taxeringsvärdet

därigenom, att det är hart när omöjligt att erhålla tillförlitliga uppgifter

om skogsvärdet, med mindre antingen att egendomen nyligen bytt om

ägare eller att skogen af en eller annan anledning värderats. Här ordnad

skogshushållning är införd, brukar man också ganska bra ha reda på

skogsförhållandena. Sådana egendomar åsättas oftast för höga värden i

jämförelse med andra egendomar, hvarifrån dylika uppgifter saknas.

Endast i ett land, där skogsförhållandena närma sig de normala, där

skogen lämnar en jämn, vare sig årligen eller periodvis återkommande afkastning,

kan skogsbeskattningens utgörande i form af fastighetsskatt verka

någorlunda rättvist.

Sättet för skogsbeskattningen utöfvar emellertid ett så stort inflytande

på skogsskötsel, att det är af största vikt att snarast möjligt få den

ändrad därhän, att de olägenheter, som den under sin nuvarande form

medför, i möjligaste mån undanröjas.

Först och främst bör bevillningsförordningen ändras, så att i fastigheterna

endast må inberäknas värdet af själfva skogsmarken äfvensom af

förmånen för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke.

Den i motion n:o 3 framhallna åsikten, att bevillning för å marken

befintlig skog skulle utgå efter beräkning af värdet af den årliga tillväxt,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

samma skogsmark kan lämna, med vissa afdrag för skogsmarkens värde,

skulle, om den realiserades, snarare utgöra en försämring än en förbättring

af nuvarande beskattningssätt, ty, såvidt jag förstått saken rätt, skulle

bevillning utgå, vare sig någon skog tinnes eller ej. Vidare hör det mera

till undantagen att å våra i enskild besittning varande skogar sådan beståndsslutenhet

är för handen, att den verkliga årliga tillväxten når upp

till hvad marken under normala förhållanden skulle kunna afkasta.

Endast under förutsättning, att på alla egendomar förhållandet mellan

den verkliga skogstillgången och den produktiva markens areal vore lika,

kunde en sådan beskattning vara rättvis. Då så emellertid långt ifrån är

fallet, synes mig detta sätt att finna en lösning vara mindre äguadt att

tillfredsställa det däraf kända behofvet.

En skogsbeskattning i den form, att skogsavverkning däraf under

inga förhållanden må framkallas, kan endast åstadkommas därigenom, att

bevillning ej må utgå för ståndskog, utan att denna beskattas först vid

utverkning till afsalu. Härigenom kommer sköfling af i sin bästa tillväxt

varande skog att motarbetas i stället för som nu är fallet gynnas, om ej

rent af framtvingas. Från ren skogsvårdssynpunkt synes ett dylikt beskattningssätt

framför andra fylla de fordringar, som man ställer på en

skogsbeskattning, ägnad att befrämja rationell skogsskötsel och hvilken dock

på samma gång ej hämmar sund skogsspekulation.

I det betänkande af den 15 juli 1907, som af särskild! utsedde kommitterade

afgifvits rörande förändrade bestämmelser angående beskattning

af skog, har framlagts lagförslag, hvilka i stora drag skulle vara af den

allra största betydelse för skogarnas framtid och rätta skötsel.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1908 års Riksdag med förslag

till lag om skogsaccis, hvilket grundar sig på ofvannämnda betänkande, är

däremot ej ägnadt att tillgodose allmänt kända kraf på en förbättrad skogsbeskattning,

hvaraf rationell skogsskötsel skulle befrämjas. Skälet härför

är, att en ny beskattning föreslås, under det fastighetstaxeringen bibehålies

oförändrad. Härigenom skulle sålunda för skog utgå ej blott bevillning,

utan densamma skulle äfven vid afverkningen därutöfver beskattas.

Öfvertygad om, att rationell skogsskötsel långt mera befrämjas däraf,

att de hinder, som kunna ligga i vägen därför, undanröjas, än genom ett

enbart direkt ingripande från den lagstiftande makten, tillåter jag mig,

då liknande motion redan därom inlämnats, vördsamt hemställa,

att mötet måtte besluta ingå till Kungl. Maj:t med underdånig skrifvelse,

hvari framhålles önskvärdheten af, för befrämjande af god och sund

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Bevillnings- och Lagutshottets Utlåtande N:o 4.

skogsskötsel, att bevillningsförordningen omarbetas så, att af densamma

tydligen framgår, att i fastighetsvärdet endast inberäknas värdet af själfva

skogsmarken äfvensom af förmånen för egendomen att äga tillgång på

husbehofsvirke, hvaremot beskattningen af ståndskogen bör äga rum först

vid afverkningen.»

Mötesutskottet n:r 5 gjorde med anledning af dessa motioner följande

uttalande och hemställan:

»Utskottet, som fått dessa båda motioner till sig öfverlämnade, instämmer

i det gemensamma önskemål, som i dem uttalas, nämligen att ändring

sker i det nuvarande sättet för beskattning af växande skog. De

skäl, som herr Lundell anfört till stöd för sådan ändring, synas utskottet

vara värda allt beaktande och väl motivera densamma. I afseende å formen

för den ändrade beskattningen torde emellertid herr Carbonniers förslag

bättre motsvara ändamålet, då det i sina detaljer synes vara praktiskt

mera utförbart.

I anledning af förevarande motioner får utskottet därför hemställa:

att mötet måtte besluta att till Ivungl. Maj:t aflåta en underdånig

skrifvelse af följande lydelse:

»Till Konungen.

I särskilda till skogsvårdsstyrelsernas möte i Stockholm år 1908 afgifna

motioner hafva herrar P. O. Lundell och H. Carbonnier framställt

till sitt syfte öfverensstämmande förslag till ändring af sättet för beskattningen

af växande skog.

I anslutning till hvad motionärerna framhållit, tillåter sig mötet anföra

följande:

På grund af bestämmelsen i § 3 af gällande bevillningsförordning,

att fast egendom skall uppskattas till det värde, egendomen haft under

näst föregående år, inräknas i fastighetsvärdet äfven värdet af den växande

skogen. Häraf har blifvit eu följd, att befintligt skogskapital ofta

ålägges eu oskälig beskattning, i det att till grund för taxeringen lägges

skogens försäljningsvärde. Med de i vårt land gällande höga låneräntor

låter det sig dock oftast icke göra att med årligt uttagande och utverkning

af så stor del af en skog, som motsvarar dess årliga tillväxt, förränta

ett så stort kapital, som kan erhållas, om hela skogen för kalhuggning

upplåtes till en skogsåverkare. För öfrigt är det med de ojämna

skogsförhållanden, som äro rådande i vårt land, endast undantagsvis, som

skogen kan lämna en jämn, vare sig årligen eller periodvis återkommande

afkastning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Bevillnings- och. Lagutskottets Ut!ätande N:o 4.

Nämnda sätt att beskatta skogen föranleder därför i många fall en

långt gående skogssköfling äfven från sådana personers sida, som gärna

skulle vilja spara sin skog, men till följd af den tunga beskattningen å

densamma icke anse sig hafva råd att låta den växa utöfver den allra

första ålder, vid hvilken den vid afverkning kan lämna någon afsevärd

behållning. Frestelsen härtill blir så mycket större, då i många landskommuner

de kommunala skatterna jämte landstingsskatterna och afgifter

för väghållning, till prästerskapet m. in. uppgå till 15 ä 20 gånger bevillningens

belopp.

Enär bibehållande af ett så stort skogskapital, som är förenligt med

god skogshushållning, är för vårt land af största betydelse, bör skogsbeskattningen

ändras så, att skogssköfling i möjligaste mån motverkas i

stället för att, som nu är fallet, gynnas, om ej rent af framtvingas. De

skogsägare, som spara sin skog tills den uppnått mera mogen ålder, böra

beredas lindring i eller befrielse från beskattningen under den tid skogen

ej af ver kas.

Bevillningsförordningen synes därför böra ändras därhän, att i fastighetsvärdet

endast må inräknas värdet af själfva skogsmarken äfvensom af

förmånen för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke, under det

att ståndskogen ej må beskattas förr än vid dess afverkning till afsalu.

Från ren skogsvårdssynpunkt synes ett dylikt beskattningssätt framför

andra fylla de fordringar, som man ställer på en skogsbeskattning, ägnad

att befrämja rationell skogsskötsel.

Såsom ett ytterligare skäl för den nu antydda ändringen i skogsbeskattningen

må anföras svårigheten att rättvist verkställa skogsbeskattningen

enligt nu gällande grunder. Uppgifter om skogsarealens storlek

samt om skogsvärdet saknas i många fall, där ej ordnad skogshushållning

är införd.

På grund af hvad sålunda anförts får mötet i underdånighet hemställa,

att Eders Ivungl. Maj:t täcktes föranstalta *>m ändring i bevillningsförordningen

i syfte att af förordningen tydligen må framgå, att i fastighetsvärde

endast skall inberäknas värdet af själfva skogsmarken äfvensom

af förmånen för egendomen att äga tillgång på husbehofsvirke, samt att

beskattningen af ståndskogen skall äga1 rum först vid afverkningen.»

Under utskottsutlåtandets behandling vid mötet rådde allmän enighet

om nödvändigheten af ändrade eller åtminstone tydligare bestämmelser om

beskattningen af växande skog, på det att ej denna beskattning måtte

fresta till eller rent af framtvinga en öfverdrifven afverkning. Af en

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

jämförelse emellan de olika förslagen torde framgå, att de af mig ifrågasatta

bestämmelserna, hvilka minst afvika från gällande lagstiftning, skulle

leda till större jämnhet i inkomster för kommunerna och alltså ur samhällsekonomisk

synpunkt vara att föredraga, men att de å andra sidan

torde kräfva en något omsorgsfullare och måhända besvärligare upptaxering

af skogens tillväxtvärde. Att en sådan uppskattning är lika utförbar

som hvarje annan värdesättning af liknande egendom torde dock ej behöfva

bevisas, och herr Carbonniers invändning mot mitt förslag, att skatt

enligt detta kunde utkräfvas äfven där ingen skog funnes, kan helt enkelt

bemötas därmed, att där ingen skog finnes, där finnes icke heller någon

sko g stillväxt att beskatta. Å andra sidan må dock medgifvas att, om hvarken

skogstillväxten eller skogsvärdet beskattas före afverkningen, detta är

en stark sporre att låta skogen stå på tillväxt och mogna samt att den

vid afverkningen utfallande skatten måhända är något lättare att kontrollera

och, äfven om den kommer stötvis eller klumpvis, dock bör bli äfven

kommunerna till afsevärd nytta.

Att intet beslut i frågan fattades af skogsvårdsmötet berodde af att

dels den meningen uttalades, att det ej kunde anses ligga inom mötets

befogenhet att aflåta en skrifvelse till Konungen i en beskattningsfråga,

dels den åsikten gjorde sig gällande, att frågan helst borde komma inför

Riksdagens forum.

I följd häraf har jag ock ansett mig böra efterkomma till mig ställda

uppmaningar från flera håll att väcka motion i den viktiga frågan. Jag

har därvid, då mötesutskottet ansåg den af herr Carbonnier föreslagna

vägen lättast leda till målet, trott mig böra, för det fall att enahanda uppfattning

skulle råda inom Riksdagen, sluta mig till denna mening, och får

därför hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att, i samband

med nu pågående omarbetning af skattelagstiftningen, särskild uppmärksamhet

måtte ägnas, åt införande i bevillningsförordningen af tydliga

bestämmelser därom, att vid skogsbeskattning må i fastighetsvärdet inberäknas

endast värdet af själfva skogsmarken jämte förmånen för egendomen

att äga tillgång på kusbehofsvirke, samt att beskattning af ståndskogen skall

äga rum först vid afverkningen.

För det fall att utskottet, i hvilket denna fråga behandlas, skulle anse

de af mig vid skogsvårdsmötet ifrågasatta, enligt min mening principiellt

riktigare, beskattningsåtgärderna vara att föredraga, vill jag dock alternativt

hemställa,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillninge- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 33

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhålla nödvändigheten

af att för motverkande aj skog sköfling bevillningsförordningen

omarbetas så, att af densamma tydligen framgår, att värdebeskattning

beräknas endast för skogsmarken och att bevillning för å marken befintlig

skog utgår efter beräkning af värdet å den årliga tillväxt samma skogsmark

kan lämna med afdrag för skälig ränta å det belopp, hvartill skogsmarkens

värde beräknats och taxerats.»

Herr Åkerlund har i motionen n:o 213 anfört följande:

»Ehuru jag är lifligt öfvertygad därom, att frågan om införande af

kommunal skogsaccis hade vida lättare gått att genomföra i samband med

de skatteförslag, som äro utlofvade af regeringen till nästkommande års

riksdag, och man då kunnat öfverblicka frågan i hela dess vidd, så vill

jag dock, inför ovissheten om sådana skattelagars genomförande, göra det

möjligt att tillgodose det mest trängande behofvet af en något bättre och

för vissa fall försvarbar skogsbeskattning i våra norrländska skogssocknar,

än den man nu har. Då taxeringen af skogsmark i regel torde bättre

blifvit genomförd i landets öfriga delar — man talar till och med om för höga

skogstaxeringar därstädes — så synes man kunna göra sådan åtskillnad

härvidlag, att man antager en dylik särskild skog sbeskattning slag för Norr:

landy eftersom man redan förut har andra Norrlandslagar och det är erkändt,

att skogsheskattningen därstädes är alldeles otillfredsställande.

Jag vill dock hemställa, om ej klokheten bjuder, att man antager en

sådan skattelag blott på vissa år — jag föreslår 3 år — eftersom beskattningens

natur af lag eljest kan göra hvarje ändring däri mycket problematisk!

Och man kan ej frångå, att icke både i fjor och i motioner vid

innevarande riksdag sådana tungt vägande anmärkningar framförts, att

man rent af nödgas tillse, att man får frågan i sin hand att ånyo behandlas

och beslutas af Riksdagen, sedan man skaffat sig någon erfarenhet

om tillämpningen och sett, huru Riksdagens beslut i fråga om andra skattelagar

komma att utfalla.

: ''.u Därjämte nödgas jag föreslå, att de beskattningsorgan, som skola hafva

denna taxering om hand, bli våra Vänliga beskattningsnämnder, och att

kommunalnämnderna, som fungera för helt andra syften, därifrån befrias.

Valet af ordförande är åtminstone då lagdt i myndighets hand och sakkmiskap

om taxeringsärenden kan förutsättas*

U i» Med anledning af det anförda får jag föreslå,

att Riksdagen behagade besluta: . ■ ’. ■ i ‘

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 4 Höft.

Herr Åkerlunds

motion.

■ "•••''t.At

-''•>». *.v«

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

att lagen om skogsaccis endast skall gälla för samma delar af landet,

där lagen af den 4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag

och förening att förvärfva fast egendom är gällande, samt sålunda endast

under denna förutsättning; och för tiden 1 januari 1910 till och med den

31 december 1912 må för sin del antaga lagen om skogsaccis enligt

Kungl. Maj:ts förslag till innevarande Riksdag med följande ändringar:

4 §. Taxering till skogsaccis verkställes af taxeringsnämnden inom

distriktet samt har till ändamål — — — afverkades.

I 14, 16, 17, 18, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 34,35,

37, 40, 44 §§ ändras ordet kommunalnämnd till taxeringsnämnd.

41 §. Sedan skogsaccislängden, enligt---återställts till taxerings
nämndens

ordförande och af denne öfverlämnats till kommunalnämndens ordförande,

åligger det — ■— — i debetsedeln upptagas.»

H*rr Widétis I m°ti°nen n:0 259 har herr Widén anfört:

motion. »Uti Kungl. Maj:ts proposition n:o 25 med förslag till lag om skogs
accis

stadgas, i afseende å tiden för lagens tillämpning, att den träder i

kraft den 1 januari 1910. Det har yppats tvekan, huruvida detta skall

anses innebära, att taxering till skogsaccis skall äga rum år 1910 och således

omfatta det accispliktiga virke, som af verkats år 1909. En sådan

tolkning synes emellertid möta praktiska svårigheter. För att härutinnan

åstadkomma full klarhet och tillika förekomma att, såsom eljest möjligen

kunde antagas blifva fallet, genom forcerad afverkning under tiden närmast

före lagens trädande i kraft virke undandroges skogsaccis, synes lämpligt,

att tidpunkten för lagens trädande i kraft sättes till den 1 oktober

1909, men att första taxeringen äger rum år 1911 och omfattar allt det

virke, som afverkats under tiden från och med den 1 oktober 1909 intill

1910 års utgång.

Jag får på grund häraf föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta att i förevarande lagförslag

bestämmelse om tiden för lagens trädande i kraft och om första taxering

till skogsaccis måtte införas i öfverensstämmelse med hvad här ofvan anförts;

och torde vederbörande utskott formulera stadgandet i fråga.»

XfttkotMaytt Det förslag till lag om skogsaccis, som genom propositionen n:o 25

framlagts till Riksdagens pröfning, har utskottet, utom i hvad angår tiden

för lagens trädande i kraft, funnit sig böra hos Riksdagen förorda till

godkännande i oförändradt skick.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 35

Lagutskottet vid 1908 års Riksdag yttrade rörande det af Kungl.

Maj:t dä framlagda förslag till skogsaceis bland annat: »Det kan visser
ligen

icke bestridas, att lagförslaget genom att vid sidan åt de kommunala

utskylder, som utgöras på grundvalen af den nuvarande fastighetstaxeringen,

sätta en efter andra grunder utgående accis, afsedd att afkjälpa bristen

på effektiv beskattning af skogsbruk, kommer att medföra dubbelbeskattning

i de fall, då taxeringsvärdena äro så höga, att ståndskogen kan anses

tillbörligen beskattad redan genom nuvarande fastighetsskatt. Detta

torde dock vara omöjligt att alldeles undvika, förrän den kommunala beskattningen

i sin helhet gjorts till föremål för omgestaltning. Med afseende

å de uttalade farhågorna för en allmänt förekommande dubbelbeskatttning,

måste det väl erkännas vara sant, att vid den senaste fastighetstaxeringen

flerstädes en tendens visade sig att icke obetydligt höja taxeringsvärdena,

och denna tendens lärer komma att fortfara äfven vid innevarande års

taxeringar. I icke ringa utsträckning torde höjningen vara föranledd däraf,

att skogen uppskattats till större värde än förut. Såsom allmän regel

synes dock kunna antagas, att äfven efter 1908 års fastighetstaxering

skogsbruk kommer att undgå en del af den skatt, som skäligen borde påhvila

detsamma. Blifver lagförslaget i väsentliga delar godkändt, och en

lag i ämnet i öfverensstämmelse därmed utfärdad, lärer i hvarje fall vid

taxering af skogsfastighet tagas hänsyn till den beskattning, som genom

densamma pålagts.

Den synpunkt, som för utskottet varit bestämmande vid dess beslut

att i hufvudsak ansluta sig till det föreliggande lagförslaget, är att därigenom

skulle i väsentlig mån afhjälpas de nuvarande missförhållandena,

af Riksdagen med styrka framhållna i den skrifvelse, som närmast föranledt

den kungl. propositionen, att inkomst genom beskattning af skogsafverkning

endast i ringa mån kommer den kommun till godo, inom hvilken

skogen är belägen. De betänkligheter, som kunna göras gällande

mot den föreslagna skogsaccisen, måste enligt utskottets uppfattning vika

för det trängande behofvet af en dylik lagstiftning.»

Den af 1908 års lagutskott sålunda uttalade mening om önskvärdheten

af en lagstiftning i ämnet omfattar utskottet lör sin del, likasom

ock utskottet anser, att de invändningar, som gjorts mot det förra året

framlagda förslaget och kunna göras jämväl mot det nu framlagda, icke äro

af den betydelse i jämförelse med fördelarna, att en lag om skogsaceis nu

bör undanskjutas. Yäl hafva, såsom lagutskottet 1908 framhöll såsom

antagligt, taxeringsvärdena å fastigheter med större skogstillgångar vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

fastighetstaxeringen sistlidet år flerstädes afsevärdt höjts, men, utan att

förbise detta förhållande och den därpå grundade farhågan för dubbelbeskattning,

anser utskottet likväl behofvet af en lagstiftning sådan som

den föreliggande vara så stort, att det nödvändiggör en snar lösning af

frågan.

Då nu utskottet alltså i hufvudsak förordar ifrågavarande lagförslag,

vill utskottet emellertid betona, ej mindre att enligt dess uppfattning lagen

har endast provisorisk karaktär och åsyftar ett omedelbart afhjälpande af

betydande missförhållanden, som synas ej böra få bestå ända till dess en

definitiv lösning af frågorna om skogsbeskattningens och den kommunala

beskattningens ordnande kommit till stånd, än äfven att Iliksdagen ej må

anses, genom ett antagande af lagförslaget, hafva i något som helst afseende

fattat ställning beträffande grunderna för denna definitiva lösning.

Genom sitt tillstyrkande af den kungl. propositionen om skogsaccis

har utskottet ock besvarat herrar Jonssons och Barthelsons motioner i hvad

de innefatta yrkande om afslag å denna proposition; och då de af den

förstnämnde motionären påyrkade ändringarna i bevillningsförordningen

hafva till syfte att ersätta skogsaccisen, följer af utskottets förenämnda

ståndpunkt, att nämnda motion ej heller i denna del kan af utskottet tillstyrkas.

I fråga om herr Aströms motion anser utskottet, lika med Kungl.

Maj:t, det vara lämpligast att den skatt, som här är i fråga, lägges på

afverkaren; och vill utskottet härutinnan hänvisa till de skäl, som i propositionen

anföras. Likaså har utskottet, beträffande det i herr Östbergs

motion framställda förslaget att taxering till skogsaccis borde afse ej kalenderåret,

utan ett s. k. afverkningsår, omfattande enligt hans förslag

tiden från och med den 1 juni till och med den 31 maj, anslutit sig till

propositionen. Visserligen tillstyrkte förra årets lagutskott, att taxeringen

skulle omfatta afverkningsår, så bestämdt som ofvan säges, men den kammare,

som för sin del'' godkände lagen om skogsaccis, nämligen Andra

Kammaren, anslöt sig i denna del icke till lagutskottets, utan till Kungl.

Maj:ts förslag. Otvifvelaktigt har ock kalenderåret flera fördelar, särskildt

i afseende på anordningen af själfva taxeringsförfarandet, hvartill kommer

att, enligt hvad från sakkunnigt håll uppgifvits, å skogsafverkarens sida

några afsevärda svårigheter ej lära möta för deklarations afgifvande efter

kalenderår. Någon anledning har utskottet ej heller funnit föreligga att,

i fråga om den första taxeringsmyndigheten, frångå Kungl. Maj:ts i den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutslcoltets Utlåtande N:o 4. 37

delen af 1908 års lagutskott tillstyrkta förslag, enligt livilket denna myndighet

skulle utgöras af kommunalnämnden.

Hvad angår de i herrar Bohnstedts och Åkerlunds motioner uppställda

spörsmålen angående lagens giltighetstid och det område, hvarför

den bör gälla, har utskottet icke funnit skäl att bifalla de framställda

motionerna om en viss begränsning i dessa afseenden. Utskottet har redan

förut uttalat, att lagen måste anses såsom provisorisk, men att angifva

någon bestämd giltiglietsgräns i detta afseende, exempelvis, såsom föreslagits,

1912 års utgång, finner utskottet ej tillrådligt. Det riktiga är väl

att provisoriet får gälla, till dess en ny lagstiftning kan träda i stället;

och särskildt med hänsyn till den återverkan, skogsaccisens införande enligt

utskottets mening kommer att få på fastighetstaxeringen i detta afseende,

synes det olämpligt att begränsa lagens giltighet till nämnda tidpunkt.

Hvad åter angår lagens giltighetsområde, är det visserligen sant, att det

förnämligast är Norrland, som skulle få gagn af denna lagstiftning, men

äfven för åtskilliga delar af landet i öfrigt lärer den hafva ej så ringa

betydelse. Det synes ock principiellt förkastligt att fastställa en skattelag,

låt vara af kommunal karaktär, för allenast en viss del af riket.

Beträffande tidpunkten för lagens trädande i kraft har utskottet, i

enlighet med hvad herr Widén i sin motion föreslagit, funnit denna tidpunkt

böra bestämmas till den 1 oktober 1909, dock att taxering enligt

lagen skall ske första gången år 1911 och då omfatta allt det virke, som

af verkats under tiden från och med den 1 oktober 1909 intill 1910 års

utgång. Utskottet har nämligen ansett, å ena sidan, olämpligt att —

hvilket med den lydelse Kungl. Maj:ts förslag har skulle ske — skyldighet

skulle föreligga att erlägga accis för virke, som afverkats innan lagen

blifvit genom statsmakternas sammanstämmande beslut antagen, men, å andra

sidan, angeläget att förhindra, det virkesägare skulle kunna genom forcerad

afverkning under tiden närmast före lagens trädande i kraft undandraga

sig sådan skyldighet med afseende på virke, som lagen afsetts att omfatta.

Af praktiska skäl torde emellertid särskild deklaration och taxering ej

böra ifrågakomma med afseende å virke, som afverkats under den jämförelsevis

korta tid af innevarande år, hvarunder lagen gäller.

Med den uppfattning utskottet ofvan uttalat om lagens provisoriska

karaktär och då utskottet är förvissadt om att, vid blifvande omarbetning

af nu gällande bestämmelser på skattelagstiftningens område, uppmärksamhet

kommer att ägnas åt det af herrar Barthelson och Lundell i deras

väckta motioner framhållna, äfven eljes ofta uttalade önskemål, att vid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

taxering af jordbruksfastighet värdet af befintlig ståndskog utöfver fastighetens

husbehof ej skall tagas i betraktande, har utskottet ej funnit skäl

att, på sätt dessa motionärer begärt, föreslå Riksdagen att i särskild

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande af

förslag till ändring i bevillningsförordningen rörande beskattning af skogsegendom.

Efter det utskottet fattat sina beslut i dessa ärenden har till utskottet

för dess behandling öfverlämnats en af herrar Knut Åkerberg och grefve

Alexander Hamilton inom Första Kammaren väckt motion, n:o 75, så

lydande:

Herrar »I proposition till Riksdagen af den 29 januari 1909, har Kungl. Maj:t

grtfveHamil-tiH åtagande föreslagit en lag om skogsaccis.

tons motion. Då detta lagförslag innehåller en del bestämmelser, som skulle, om de

af Riksdagen godkändes, dels onödigt betunga dem, som komme att drabbas

af lagen, och dels göra densamma i vissa fall illusorisk, få vi hemställa:

att Riksdagen vid behandlingen af Kungl. Maj.ts proposition n:o 25

med förslag till lag om skogsaccis ville för sin del besluta följande ändringar

i åberopade kungl. proposition, nämligen:

att i § 5 mom. a tillägges efter orden »— -—- —, som under nästföregående

år —--»: räknadt från 1 juni till och med 31 maj,

att i § 5 mom. b efter orden: »så tillredt och upplagd!» tillägges:

vid flottled, last-, upplags- eller försäljningsplats ;

att i § 8 första stycket må erhålla följande lydelse:

Befinnes vid den uppskattning, som för taxering äger rum, att skogsvärdet

sammanlagdt icke uppgår till 25 kronor, skall det ej till taxering

upptagas;

att vid samma paragraf tillägges följande moment:

Då skog eller virke säljes på auktion eller under hand i större eller

mindre poster, skall skyldigheten att erlägga skogsaccis tillkomma ägarne

af skogen, och skall i detta fall accis erläggas äfven för för säljningsposter

af mindre värde än 25 kronor;

att i § 12 å första raden stående orden: »under nästföregående år»

uteslutas;

att § 14 måtte helt och hållet utgå; samt slutligen

att Riksdagen ville med antagandet af ifrågavarande Kungl. Maj:te

förslag till lag med ofvan föreslagna ändringar tillika besluta om aflåtande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 39

till Kungl. Maj:t af skrifvelse i enlighet med af herr G. Barthelson i

motion n:o 55 gjordt yrkande.

Vid öfvervägande af denna motion har utskottet funnit densamma, i

hvad däri gjorda yrkanden ej redan äro här ofvan besvarade, icke kunna

föranleda ändring uti Kungl. Maj:ts förslag.

Mot det i Kungl. Maj:ts proposition n:o 26 innefattade förslag till

lag angående ändrad lydelse af § 38 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 har utskottet icke funnit skäl

till anmärkning.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, under förklarande att det i

Kungl. Maj:ts förevarande proposition n:o 25 innefattade

förslag till lag om skogsaccis icke kunnat i

oförändradt skick bifallas, måtte — med afslag å herr

Jonssons motion n:o 51, herr Åströms motion n:o 52,

herr Östbergs motion n:o 53, herr Bohnstedts motion

n:o 62, herrar Åkerbergs ock grefve Hamiltons motion

n:o 75 och herr Åkerlunds motion n:o 213 — i anledning

af nämnda proposition samt herr Widéns motion

n:o 259 för sin de! antaga följande

Utskottet*

yttrande.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

(Kungl. May.ts förslag). (Utskottets förslag).

Lag om skogsaccis.

1 kap.

Allmänna grunder för skogsaccis och om användning

af skogsaccismedel.

1 §•

För afverkadt virke skall till den kommun, där skogen är belägen, i

den ordning, bär nedan sägs, i allmänhet erläggas en afgift, benämnd

skogsaccis.

Skogsaccis utgår, räknadt för etthundra kronor af virkets taxerade

värde, med hälften af det belopp, hvilket under det år, taxeringen sker,

på grund af kommunal- och kyrkostämmors beslut sammanlagdt utgöres

inom kommunen för tio fyrkar eller hel bevillningskrona, dock icke med

mera än två för hundra af det taxerade värdet.

■2 §•

Till kommunen inflytande skogsaccismedel skola, i den mån desamma

icke, enligt hvad i B § sägs, under nästföljande år komma till användning,

afsättas till en särskild fond, kallad skogsaccisfonden, hvilken förvaltas

af kommunalnämnden.

Eäntor, som upplöpa å fondens medel, tillgodoföras fonden.

i
3

§.

Kommunalnämnden åligger att hvarje år i sammanhang med uppgörandet

af inkomstförslaget för kommunen beräkna skogsaccisfondens behållning

vid nästföljande års början, där sådan fond finnes, och den på

grund af löpande årets taxering utgående skogsaccisen.

Af sålunda tillgängliga medel må enligt kommunalstämmans beslut

såsom tillskott till täckande af sådana utgifter för nästföljande år för kom
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 41

munala och kyrkliga ändamål, till hvilka enligt gällande kommunalförfattningar

medel eljes skulle beredas genom utdebitering på samtliga skattskyldiga,

användas högst så stort belopp, att utdebiteringen för fyrk eller

bevillningskrona under nästföljande år kommer att med en fjärdedel understiga

utdebiteringen för fyrk eller bevillningskrona under löpande året.

Detta tillskott användes till bestridande af utgifter, som kommunalstämman

beslutat för det nästföljande året, i den mån tillskottet därtill

förslår. Skulle tillskottet vara större än som erfordras för täckande af

nämnda utgifter, skall öfverskottet afräknas på hvad kyrkostämman beslutat

till uttaxering under det nästföljande året.

2 kap.

Om taxering till skogsaccis.

4 §.

Taxering till skogsaccis verkställes af kommunalnämnden samt har till

ändamål att genom uppskattning fastställa virkets skogsvärde eller det värde

å rot, virket efter ortens pris ägt, då det afverkades.

Taxeringen kan dock efter beslut af kommunalnämnden verkställas af

ordföranden jämte utsedda delegerade af nämnden; och gäller hvad i denna

lag stadgas om kommunalnämnden i sådant fall om dylik delegation.

5 §•

Taxeringen har till föremål: _ _

a) virke, som under nästföregående år afverkats, där ej virket blifvit

användt för sådant ändamål, hvarom i 7 J förmäles, eller ock blifvit upplagdt

till användning för dylikt ändamål;

b) virke, som varit upplagdt till användning för i 7 § omförmäldt

ändamål och af sådan anledning icke förut taxerats, men under nästföregående

år afyttrats annorledes än i samband med fastigheten eller eljes

af ägaren användts för annat ändamål än i 7 § sägs.

Virket skall med afseende på taxering anses afverkadt först då det

blifvit så tillredt och upplagdt, att dess mängd kan bestämmas, samt, hvad

beträffar kolvirke, först då det blifvit rest eller lagdt till kolning eller

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 4 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

förts från skogen för att annorstädes kolas. Har virket, sedan det fällts

men innan med detsamma vidtagits sådan åtgärd som nu är sagd, sålts

eller eljes af annan förvärfvats, skall det dock anses hafva blifvit afverkadt,

när det såldes eller eljes af annan förvärfvades.

6 §•

Till virke hänföras i denna lag jämväl vindfälld skog, toppar och

annat affallsvirke, men ej stubbar, löf, näfver eller bark.

7 §•

Virke, som användes för egendomens eller därmed sambrukad fastighets

behof af byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle, är ej föremål

för taxering, ej heller sådant virke, som användes för fullgörande af

egendomen enligt lag eller eljes åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet

eller som från allmän skog på grund af särskild föreskrift afgiftsfritt

utlämnas.

Har egendomens ägare för sådant behof, som här är sagdt, under nästföregående

år inköpt virke, är han berättigad att vid taxering till skogsaccis

njuta afdrag med belopp, som efter ortens förhållanden motsvarar det

inköpta virkets skogsvärde.

Virke, som från allmänningsskog kostnadsfritt till delägare i allmänningen

upplåtits för afverkning, skall i här ofvan nämnda fall så anses,

som om det afverkats å den egendom, för hvilken upplåtelsen skett.

8 §•

Befinnes vid den uppskattning, som för taxeringen äger rum, att

skogsvärdet sammanlagdt icke uppgår till 200 kronor, skall det ej till

taxering upptagas.

I öfrigt iakttages vid taxeringen, att det för en hvar accisskyldig

sammanräknade skogsvärdet utföres i fulla tiotal kronor, så att Överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt tiotal, bortfaller.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Betalnings• och Ijagutskottets Utlåtande ds.o 4.

43

3 kap.

Om hvem skyldighet åligger att erlägga skogsaccis.

9 §•

Skogsaccis erlägges

a) för virke, som taxerats enligt 5 § a), af afverkaren, och

b) för virke, som afses i 5 § b), af den, som med virket så förfarit,

att enligt samma lagrum accisplikt för virket inträdt.

Med afverkare förstås i denna lag den som, då virket fälles, äger förfoga

öfver virket; dock att, där annan äger rätt till alfallsvirket, denne

skall anses såsom afverkare i fråga om sådant virke.

4 kap.

Om uppgifter till ledning vid taxering m. m.

10 §.

Skyldighet att på heder och samvete afgifva deklaration till ledning

vid taxeringen åligger en hvar accispliktig för virke, som han under

nästföregående år inom kommunen afverkat, i den mån virket ej använda

för ändamål, som i 7 § omförmäles, eller ock blifvit upplagdt till användning

för sådant ändamål; så ock för förut ej taxeradt virke, hvarmed han

under nästföregående år så förfarit, att accisplikt enligt 5 § b) för virket

inträdt.

11 §•

Deklaration skall i enlighet med fastställdt formulär skriftligen afgifvas

och innehålla uppgift om skogens beteckning och läge samt, hvad

angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubikmassa i fast mått och,

beträffande öfriga virkesslag, om kubikmassa i fast eller löst mått, dock

att hvad angår flottgods stycketal tillika alltid skall uppgifvas.

Möter i särskildt fall svårighet att uppgifva kubikmassa, må deklarationen

upptaga endast stycketal och dimensioner; dock vare sådant ej

inedgifvet för den, som yrkesmässigt drifver trävarurörelse.

Uppgiftspliktig är skyldig att föreslå det skogsvärde, hvartill han anser

uppgifven virkesmängd böra uppskattas. Äskas afdrag enligt 7 §, bör där
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

jämte i deklarationen lämnas sådan uppgift rörande det inköpta virket,

som ofvan i denna paragraf sägs, äfvensom upplysning om virkets inköpspris.

Uppgiftspliktig är i öfrigt obetaget att lämna alla sådana upplysningar,

som han anser tjäna till ledning vid hans taxering.

12 §.

Den, som kolat under nästföregående år afverkadt virke, må, om han

hellre vill, i sin deklaration angifva, i stället för kubikmassan kolvirke,

mängden af de kol, som vid kolningen erhållits. Hvad sålunda är sagdt''

gäller dock ej beträffande kolvirke, som förts från skogen för att annorstädes

kolas.

13 §.

Uträkningen af kubikmassa, där sådan i deklarationen uppgifves, bör ske:

för timmer: efter toppmått eller mått på midten i enlighet med den

metod, som användts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på midten; samt

för grufstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast

eller löst, som blifvit användt vid mätningen;

börande i deklarationen tillika angifvas det mått, som sålunda i

hvarje särskild! fall användts.

14 §.

Till ytterligare ledning vid taxeringen vare vederbörande skyldig att

på anmaning af ordföranden i kommunalnämnden aflämna afverkningsjournaler,

tumlistor eller andra handlingar, som anses vara af betydelse

för taxeringen.

Dessa handlingar böra, om vederbörande därom gjort framställning, af

ordföranden i rekommenderadt bref med allmänna posten återsändas senast

fjorton dagar efter det de till honom inkommit.

15 §.

Skyldighet att afgifva deklaration åligger för omyndig förmyndaren, för

sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats, gode mannen

för hvad han har under sin förvaltning, samt för oskiftad! stärbhus den

som i boet sitter, ehvad han är delägare eller syssloman.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Sammansatta lievillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 45

För annan än enskild person och oskiftadt stärbhus åligger uppgiftsskyldigheten

vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman eller ombud; dock

att beträffande statens skogar och sådana boställsskogar, öfver hvilkas afkastning

boställsbafvaren icke äger att fritt förfoga, deklaration afgifves af

vederbörande jägmästare.

IG §.

En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af sin uppgiftsskyldighet

eller sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål

hänvända sig till ordföranden i vederbörande kommunalnämnd, hos hvilken

jämväl deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas.

17 §.

Deklaration skall före den 1 april aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

18 §.

1 mom. Dar deklaration icke inom föreskrifven tid afgifvits eller

befinnes afgifven deklaration ofullständig, bör kommunalnämndens ordförande,

i händelse sådant pröfvas för taxeringen erforderligt, föranstalta därom, att

deklaration infordras samt att ofullständig deklaration fullständigas.

För sådant ändamål äger han anlita, därest den uppgiftsskyldige är

bosatt å landet, länsmannen i orten samt i Stockholm öfverståthållarämbetet

och i annan stad magistraten; och åligger det dessa myndigheter

att ofördröjligen mot bevis tillställa den uppgiftsskyldige anmaning att vid

äfventyr, som i 19 § sägs, inom åtta dagar efter anmaningens mottagande

fullgöra sin deklarationsplikt. Sådan anmaning skall, där infordrandet

föranledts af ofullständighet i aflämnad deklaration, jämväl innehålla underrättelse,

i hvilket afseende deklarationen befunnits ofullständig.

I fall, då det åligger offentlig tjänsteman att afgifva deklaration, må

kommunalnämndens ordförande för anmaningens verkställande anlita biträde

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

I enahanda ordning, som här ofvan nämnts, äger kommunalnämndens

ordförande förfara, då fråga är om infordrande af handling, hvarom i 14 §

förmäles.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

2 mom. Lämnar afgifven deklaration icke tillräcklig ledning för taxeringen,

må ytterligare upplysning infordras från den uppgiftspliktige. Sådan

upplysning kan muntligen afgifvas hos kommunalnämnden.

3 mom. Samtliga i detta kapitel omförmälda uppgifter äfvensom enligt

14 § infordrad handling må jämväl kunna på den uppgiftspliktiges

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas.

19 §.

Underlåter deklarationspliktig att inom föreskrifven tid afgifva deklaration,

må klagan öfver taxeringen af honom ej föras. Är deklaration

därutinnan ofullständig, att virke, som bort upptagas, utelämnats, äge enahanda

påföljd rum i fråga om taxeringen för sådant virke.

Hörsammar ej deklarationspliktig, som underlåtit afgifva deklaration,

anmaning enligt 18 § att fullgöra sin deklarationsplikt, böte tio procent

af den skogsaccis, som varder honom påförd, dock minst fem kronor.

Åtlyder icke den, som afgifvit en på sätt i första stycket sägs ofullständig

deklaration, anmaning att fullständiga densamma, vare förfallen till

böter, svarande mot tio procent af den skogsaccis, som belöper å värdet

af det icke uppgifna virket, dock minst fem kronor, och hafve därjämte

förlorat rätten att klaga öfver taxeringen jämväl i fråga om det uppgifna

virket.

Underlåter någon i annat fall att efter anmaning fullständiga sin deklaration

eller hörsammar han ej anmaning att förete handling, som i 14 §

sägs, vare han förlustig rätten att fullfölja talan i målet.

Gitter den uppgiftsskyldige visa giltig ursäkt för underlåtenheten eller

är fråga om virke, för hvilket staten är aceispliktig, äge här stadgad påföljd

icke rum.

20 §.

Har någon, som ej är att hänföra till offentlig tjänsteman, i afgifven

deklaration mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande och därigenom

föranledt, att skogsvärde icke eller endast till någon del blifvit taxeradt,

böte från och med fyra till och med tio gånger det accisbelopp, som genom

det svikliga förfarandet undandragits kommunen, dock minst tjugufem kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

21 §.

Gör offentlig tjänsteman sig skyldig till underlåtenhet enligt 19 § eller

förbryter han sig på sätt i 20 § sägs, vare underkastad ansvar såsom för

annan förseelse i tjänsten.

22 §.

1 mom. Utan hinder af att deklaration uteblifvit och med rätt att

pröfva, i hvad mån deklaration är af beskaffenhet att böra läggas till grund

för taxeringen, äger kommunalnämnden att bestämma accispliktigs taxering.

2 mom. Följes icke af accispliktig lämnad uppgift vid hans taxering,

skola skälen därför tydligen angifvas genom anteckning i nämndens protokoll;

och skall tillika underrättelse, i hvad män afvikelse i fråga om annat

än det af den accispliktige föreslagna skogsvärdet skett, och om skälen

därför i rekommenderadt bref med allmänna posten honom under i deklarationen

angifven adress kostnadsfritt, så fort ske kan, tillsändas.

5 kap.

Om eftertaxering.

23 §.

TTa.r uppgiftsskyldig brustit i fullgörandet af sin deklarationsplikt eller

gjort sig skyldig till sådant svikligt förfarande, som i 20 § sägs, och har

däraf föranledts, att taxering af virke, för hvilket han är accispliktig, icke

kommit till stånd, skall det år, då sådant varder för kommunalnämnden

kändt, den accispliktige eftertaxeras för det virke, som genom berörda förfarande

undandraga taxering.

Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxering

rätteligen bort ske. Har, då fråga uppstår om eftertaxering af enskild

accispliktig, denne aflidit, taxeras hans dödsbo; dock att sådan taxering

icke må ske senare än ett år efter utgången af det kalenderår, under hvilket

bouppteckning blifvit för registrering ingifven eller af vederbörande

domstol förrättad. Stärbhuset svare icke för accisbeloppet med mera än tillgångarna

i boet. Är boet skiftadt, taxeras delägare en hvar efter sin lott

i boet, men svare icke för accis till högre belopp, än hans lott i boet utgör.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

6 kap.

Om taxeringens förrättande samt om besvär.

24 §.

I början af hvarje år utfärdar kommunalnämnden i kommun, inom

hvilken taxering till skogsaccis kan antagas ifrågakomma, kungörelse angående

den förestående taxeringen. Uti denna kungörelse, hvilken skall

uppläsas från predikstolen och, där så lämpligen kan ske, införas i tidning

i orten, erinras vederbörande om skyldigheten att aflämna deklaration samt

om påföljden för uraktlåtenhet därutinnan, hvarjämte underrättelse meddelas

om tid och ställe för deklarationernas aflämnande äfvensom därom

att accispliktig, som önskar upplysning om beskaffenheten af honom åliggande

uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, äger att för sådant

ändamål hänvända sig till kommunalnämndens ordförande.

Om något år utskylder, som i 1 § andra stycket omförmälas, icke

utgöras inom kommunen och af den anledningen skogsaccis ej heller skall

utgå, åligger det kommunalnämnden att i samma ordning som ofvan nämnts

kungöra, att uppgiftsskyldighet och taxering under året icke äga rum.

25 §.

Kommunalnämndens ordförande, hvilken tillika är föredragande, åligger

särskildt:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt på begäran meddela

uppgiftspliktig erforderliga upplysningar rörande beskaffenheten af den

honom åliggande uppgiftsskyldigheten och sättet för dess fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflämnade

deklarationerna, vidtaga åtgärder för uteblifna uppgifters eller eljes erforderliga

handlingars införskaffande samt i öfrigt söka att inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

c) att vid nämndens sammanträden tillhandahålla och meddela ledamöterna

alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och handlingar samt

efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, hvartill

han för en behörig taxering finner sig äga anledning;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets l/ilåtande N:o 4. 49

d) att noga tillse, att till ledning för taxeringen aflämnade uppgifter

och handlingar, ehvad de afse pågående eller redan verkställd taxering,

icke varda för obehöriga tillgängliga, för hvilket ändamål sådana uppgifter

och handlingar, när de icke för taxering erfordras, böra under säkert lås

förvaras;

é) att i rekornmenderadt bref med allmänna posten, så fort ske kan,

tillsända uppgiftsskyldig, hvilkens deklaration icke blifvit vid taxeringen

följd, underrättelse att och i hvad mån afvikelse i fråga om annat än

det af honom föreslagna skogsvärdet skett och om skälen därför;

/) att på begäran af uppgiftspliktig utan lösen meddela bevis om mottagande

af deklaration eller annan handling; samt

g) att afgifva förklaring öfver besvär angående taxering.

26 §.

Taxeringen skall, så fort ske kan, påbörjas och vara afslutad före

den 1 juni.

I fråga om tid för kommunalnämndens sammanträden samt om beslutmässighet,

tillkallande af suppleant, påföljd för uteblifvande från utsatt

sammanträde och omröstning, skall i tillämpliga delar gälla hvad i förordningen

om kommunalstyrelse på landet är eller varder stadgadt; dock att,

om vid skiljaktiga meningar rösterna utfalla lika, den mening skall blifva

gällande, som länder till den accispliktiges förmån, och endast om denna

grund ej kan tillämpas, den som ordföranden biträder.

Ordförande och ledamot skall afträda, såväl då fråga förekommer om

hans egen, hans föräldrars, hustrus, barns eller syskons taxering, som ock

då fråga är om taxering af bolag eller förening, hvars styrelse han tillhör,

eller af accispliktig, af hvilken han uppbär aflöning.

Om i följd af jäf emot ledamot af kommunalnämnden denna i något

ärende ej är beslutför, må de öfriga ledamöterna inkalla annan till ledamot

valbar person att deltaga i ärendets afgörande.

27 §.

Öfver kommunalnämndens beslut i taxeringsfrågor skall af ordföranden

föras särskildt protokoll. Sådant protokoll skall upptaga de närvarandes

namn äfvensom skälen till beslut, i händelse detta afviker från afgifven

deklaration.

Bih. till Likså. Prof. 1909. 5 Samt. 2 Afd. 4 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Protokollet, som föres i fortlöpande följd, justeras efter fullbordadt

taxeringsarbete. Justeringen sker inför nämnden och bestyrkes genom å

protokollet tecknadt intyg af två ledamöter.

28 §.

Kommunalnämndens sammanträden i taxeringsfrågor hållas inom slutna

dörrar; dock är accispliktig berättigad att inför nämnden företräda för att

meddela upplysningar rörande taxeringen, i hvad den honom angår.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter,

bör begärd upplysning om påförd taxering på stället meddelas.

29 §.

Öfver taxeringen upprättas af kommunalnämndens ordförande särskild

längd, kallad skogsaccislängd, däri för en hvar upptagas det skogsvärde,

hvarför han inom kommunen taxerats, den skogsaccis, som därå enligt 1 §

belöper, samt i förekommande fall anmärkning om underlåtenhet att fullgöra

deklarationsplikt och de anteckningar, som eljes anses böra göras.

Skogsaccislängden underskrifves af ordföranden och två ledamöter.

30 §.

Sedan taxeringsarbetet afslutats, åligger det kommunalnämndens ordförande

att ofördröjligen kungöra, att skogsaccislängden blifvit upprättad

samt att kännedom om dess innehåll kan på angifvet ställe inhämtas under

en tid af minst fjorton dagar, räknadt från det kungörelsen blifvit från

predikstolen uppläst. Kungörelsen bör jämväl innehålla underrättelse om

hvad den, som med kommunalnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga

för sökande af ändring däri.

31 §.

Före den 15 juli skola skogsaccislängden, behörigen summerad, taxeringsprotokollet

samt deklarationerna med tillhörande handlingar af kommunalnämndens

ordförande insändas till Kung! Maj.ts befallningshafvande

i länet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bcvillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

51

32 §.

Atnöjes ej den, som taxerats till skogsaccis, med taxeringen, må han,

om han icke enligt stadgandet i 19 § förlorat rätt till talan, i taxeringen

söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade,

skola senast före klockan tolf på dagen den 15 juli eller, om då

är helgdag, nästföljande dag till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas.

33 §.

Pröfningsnämnden, som endast efter anförda besvär har att taga befattning

med taxering till skogsaccis, äger att meddela sådan rättelse i

öfver klagad taxering, som finnes af omständigheterna påkallad.

34 §.

1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut i fråga om taxeringen till

skogsaccis skola upptagas i nämndens protokoll. Taxering, som af pröfningsnämnden

blifvit fastställd annorlunda än kommunalnämnden bestämt,

skall införas i skogsaccislängden, däruti den protokollsparagraf, som innehåller

dylikt beslut, bör angifvas. Det åligger kronoombudet hos nämnden

att med sin underskrift å längden vitsorda däri enligt pröfningsnämndens

beslut införda förändringar.

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde

skola skogsaccislängden, kommunalnämndens protokoll och utdrag af pröfningsnämndens

protokoll, i hvad taxeringen till skogsaccis inom kommunen

angår, genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfversändas till

kommunalnämndens ordförande.

För utdraget af pröfningsnämndens protokoll äger protokollsföranden

uppbära ersättning af vederbörande kommuns skogsaccismedel med två kronor

arket.

35 §.

1 mom. Har den, som taxerats till skogsaccis, ej hos pröfningsnämnden

öfverklagat taxeringen, i hvad honom rörer, må han icke, utom i fall

som nedan sägs, emot taxeringen föra talan.

Eljes må besvär öfver pröfningsnämndens beslut anföras af den, som

taxerats till skogsaccis, i hvad pröfningsnämndens beslut gått honom emot,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

äfvensom af vederbörande kommun, så vidt taxering till skogsaccis blifvit

af pröfningsnämnden nedsatt eller uppbäfd; och skola besvären, ställda till

kammarrätten, ingifvas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande före klockan

tolf å sista helgfria dagen i december månad det år, taxeringen ägt rum,

vid påföljd att besvären eljes icke varda till pröfning upptagna. Sedan

öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande infordrats och tillsedt

blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade såväl utdrag af skogsaccislängd

samt kommunal- och pröfmngsnämndernas protokoll, i hvad de

den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till nämnderna i frågan

ingifna handlingarna, insänder Kungl. Maj:ts befallningshafvande till

kammarrätten samtliga handlingarna med de upplysningar och erinringar,

som besvären anses påkalla.

Den, hvilkens deklaration icke blifvit af kommunalnämnden följd och

till hvilken ej heller underrättelse, som i 22 § 2 mom. föreskrifves, blifvit

afsänd före den 15 juni, äge ock, därest han ej enligt 19 § förlorat sin talan,

att, utan hinder däraf att han icke hos pröfningsnämnden öfverklagat taxeringen,

i här ofvan stadgad tid och ordning anföra besvär hos kammarrätten

angående sin taxering, i hvad densamma bestämts annorlunda än han uppgifvit.

2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, införe

Kungl. Maj:ts befallningshafvande uppgift å anförda besvär i den förteckning

öfver besvär i taxeringsmål, som jämlikt 53 § 2 mom. bevillningsförordningen

skall till kammarrätten öfversändas.

36 §.

Har någon blifvit taxerad till skogsaccis å ort, där han icke varit

deklarationsskyldig, äge han att häröfver hos kammarrätten anföra besvär,

hvilka, vid påföljd att besvären eljes icke varda till pröfning upptagna,

skola inom natt och år, efter det att skogsaccis honom affordrats, ingifvas

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, inom hvilket taxeringen

skett, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 35 § 1

mom. stadgas.

37 §.

1 mom. Förbrytelse, hvarom i 20 § sägs, är föremål för allmänt åtal

och åtalas vid allmän domstol.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 4. 53

Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna lag meddelade

föreskrifterna fråga eljes uppstår om tillämpning af däri stadgadt bötesansvar,

skall af kommunalnämndens ordförande anmälan därom göras hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande

förhållanden, förordnar om uttagande af de böter, hvartill någon finnes

hafva gjort sig förfallen.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

beslut, hvarigenom han enligt denna lag fällts till böter, äger att, med

iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående dylika besluts Överklagande,

öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten,

Indika besvär böra vara dit inkomna före klockan tolf å trettionde dagen

efter erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla vederbörande

kommuns skogsaccisfond. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola

de förvandlas efter allmän strafflag.

38 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag, äger att däri hos

Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan tolf å sextionde

dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet ingifvas

tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll del; skolande

borgen för kostnad och skada icke erfordras.

39 §.

Om vederbörande myndighet vid pröfning af anförda besvär befriar

någon från skogsaccis på den grund, att annan person bort uppföras till

utgörande af densamma, må myndigheten öfverflytta taxeringen å denne.

40 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i denna lag förmäles, må jämte tillhörande

handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas till den

myndighet, till hvilken besvären skola enligt lagen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver kommunalnämnds eller pröfningsnämnds

beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

sig hos kommunalnämndens ordförande, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts

Överklagande erforderligt utdrag af skogsaccislängd och protokoll.

7 kap.

Om debitering och uppbörd.

41 §.

Sedan skogsaccislängden, enligt hvad i 34 § 2 mom. sägs, från

Kungl. Maj:ts befallningshafvande återställts till kommunalnämndens ordförande,

åligger det kommunalnämnden att uträkna och i skogsaccislängden

införa skogsaccis på grund af taxering, som af pröfningsnämnden bestämts,

samt utfärda debetsedlar å skogsaccis och låta tillställa de accispliktiga

desamma minst fjorton dagar före uppbördsstämman. <

Debetsedel skall upptaga den summa skogsvärde, hvarför den accispliktige

inom kommunen taxerats, och den skogsaccis, som därå belöper.

Uppbördsstämma hålles efter den 15 oktober.

Därest uppbörd af skogsaccis äger rum i sammanhang med uppbörden

af de allmänna kommunalutskylderna, skall skogsaccis påföras i den debetsedel

å kommunalutskylder, som enligt 66 § förordningen om kommunalstyrelse

på landet kan varda för den accispliktige utfärdad; skolande jämväl

i detta fall den summa skogsvärde, för hvilken skogsaccis påförts, i debetsedeln

upptagas.

42 §.

Hvad i öfrigt är eller varder i förordningen om kommunalstyrelse på

landet stadgadt angående uppbörd, indrifning och redovisning af kommunalutskylder,

galle i tillämpliga delar jämväl angående skogsaccis.

43 §.

Har vid skogsaccisens uträknande eller debetsedels utskrifvande fel

förelupit, göres anmälan därom till kommunalnämnden, som utfärdar behörigen

rättad debetsedel, hvarjämte i skogsaccislängden införes erforderlig

rättelse.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings■ och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 55

44 §.

Af skogsaccismedlen skall efter kommunalstämmans pröfning utgå skälig

ersättning till kommunalnämndens ordförande för hans besvär med taxeringsarbetet.

Kostnad för blankettryck, postafgifter och andra nödiga utgifter

skola ock af dessa medel gäldas.

8 kap.

Öfriga föreskrifter.

45 §.

I granskningen af deklarationen och andra enligt denna lag aflämnade

handlingar äga vederbörande nämnders samtliga ledamöter eller delegerade

deltaga. Utan därtill af deklarationsskyldig lämnadt medgifvande må de

i öfrigt ej vara tillgängliga för andra än de ämbets- och tjänstemän, hvilka

för sin befattning äga att däraf erhålla del. Ej heller må i berörda handlingar

lämnade uppgifter i nämndernas protokoll intagas i vidare mån än

som anses oundgängligen erfordras; och skola utom i fall, där besvär fullföljas,

deklarationerna efter taxeringsårets utgång hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förvaras, intill dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

46 §.

De bestyr, som enligt här ofvan meddelade föreskrifter åligga kommunalnämnd,

skola i stad fullgöras af drätselkammaren, likasom hvad i

lagen är sagdt om tillämpning af förordningen om kommunalstyrelse på

landet skall med afseende på skogsaccis i stad gälla om förordningen om.

kommunalstyrelse i stad.

Denna lag gäller dock icke beträffande Stockholm.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den

1 januari 1910. 1 oktober 1909, dock att taxering

enligt lagen skall ske första gången

år 1911 och omfatta allt det virke,

som afverkats under tiden från och

med den 1 oktober 1909 intill 1910

års utgång.

2:o) att Riksdagen måtte, med bifall till Kungl.

Maj:ts proposition n:o 26, antaga följande

Lag angående ändrad lydelse af 38 § i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att 38 § i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd skall erhålla följande ändrade lydelse:

Hvad kyrkostämman till uttaxering beslutat skall, allt efter ändamålets

beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet eller, där särskild

styrelse för församlingsbibliotek finnes, genom denna styrelse delgifvas, i

kyrkoförsamling på landet, vederbörande kommunalnämnd, och, i stad,

drätselkammaren, hvilka det, hvar i sin ort, åligger att debitering och

uppbörd af dessa afgifter verkställa, samt medlen till kyrko- eller skolrådet

eller församlingsbiblioteksstyrelsen, ‘där särskild sådan finnes, aflämna.

Skulle, till följd af särskilda förhållanden, annan ordning för uppbördens

verkställande finnas vara lämplig eller nödig, må kyrkostämma

kunna därom besluta.

Att i visst fall afräkning för tillskott af skogsaccismedel skall ske å

hvad kyrkostämma till uttaxering beslutat, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

57

samt

3:o) att herr Barthelsons motion n:o 55 och herr

Lundells motion n:o 177 ej måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

I sammanhang med förestående ämne har utskottet till behandling

förehaft de till utskottet jämväl hänvisade motionerna inom Andra Kammaren

n:o 240 af herrar Carl Lindhagen och E. F. Hellberg samt

n:o 258 af herr Carl Lindhagen.

Motionen n:o 240 är af följande lydelse:

»Den största olycka, som drabbat landtbefolkningen inom Norrland och Herrar LindDalarne,

är som bekant det sätt, hvarpå afvittringar och storskiften där- ^ubergs

städes skedde. Historien härom skall för de efterkommande äfven framstå motion.

som kanske den största statsekonomiska skandal, som vårt land har att

uppvisa.

Bland de ödesdigra följderna äro att anteckna de långvariga afverkningsupplåtelserna

till sågverksintressenterna af den skog, som kronan sålunda

tillförsäkrade hemman och nybyggen. Manligen skedde upplåtelserna

på högsta medgifna. tiden, 50 får. Genom 1889 års lag bestämdes högsta

tiden till 20 år, men omedelbart före dess ikraftträdande förnyades en

mängd kontrakt på ytterligare 50 år. Först genom 1903 års skogsvårdslagar

förbjöds upplåtelse af skogsafverkning på längre tid än 5 år.

De småbönder, som på detta sätt förlorade allt stöd af skogen, hafva

i följd däraf fått föra en förtviflad kamp för tillvaron. Svårighel erna ökas

år från år, och när de sedan återfå skogen, är denna sköflad för ytterligare

en mansålder, i den mån detta ej genom lag eller bestämmelse i kontraktet

kunnat för vissa fall förhindras.

Ropen på hjälp hafva förklingat obeaktade i brist på gehör och

utvägar för att göra något. Det nu framlagda förslaget om en skogsaecis

gifver likväl ett uppslag, som icke får försummas. Detta är så mycket

mer på sin plats, som lagförslaget säkerligen i icke oväsentlig mån framtvingats

genom årtiondens klagomål öfver just nu anmärkta missförhållanden,

ehuru sedan vid framkomsten icke tagits den särskilda hänsyn till just

denna fråga, som vederbör.

JBih. till Riksd. Prot. 1909. 5. Sami. 2. Afd. 4 Häft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Sammansatta JBevillnings- hell Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Särdeles orättvist är, att i angifna fall jordens brukare skall ensam

betala alla hemmanets dryga skatter, under det att bolaget uppbär hemmanets

väsentliga kontanta tillgång, inkomsten af skog till afsalu. Det

är än mer af billighet påkalladt, att afverkningsrättsinnehafvarne för de

återstående kontraktstiderna få betala detta, då skogen fåtts så godt som

till skänks samt vid afvittringarne tilldelats hemmanen just för att vara

ett stöd för jordbrukarne.

Isynnerhet behjärtansvärdt är ett ingripande på nu föreslaget sätt i

fråga om upplåtelserna af utstämplingsrättigheter i lappmarkerna. Missförhållandets

uppkomst är här af så färsk datum som tiderna efter 1873,

före hvilken tid kronan ägde alla lappmarksskogarna. Skogsrättigheterna

tilldelades vidare jordägare uttryckligen för att de skulle hafva ett

stöd af dem särskildt i tider af felslagna skördar och gåfvos dem med

begränsad rätt uttryckligen för att skydda dem mot skogsköpare. Det

kalla klimatet och den aflägsna belägenheten utan kommunikationer gör

slutligen behofvet af gåfvans hållande vid makt särdeles stort.

Exempelvis må nämnas, att i största delen af Västerbottens lappmark

tiden för utstämplingsrättigheternas öfverlåtelser utlöper efter 1920. I

Sorsele socken utgå de flesta kontrakten först 1939 och liknande är förhållandet

på andra ställen. Den befolkning, som skall vänta så länge,

kommer under tiden att kämpa sig till döds. Vid förra [Riksdagen föreslogs

(motionerna 212 och 260 i Andra Kammaren) att vinna en del af

målet äfven på andra vägar, hvilka icke böra uppgifvas. Må vi nu

skynda oss att begagna det som i detta fall står till buds.

Frågan om en skogsaccis kommer naturligtvis för sent, i den mån man

afser att hjälpa befolkningen i de norrländska skogskommunerna. Bolagen

hafva redan skummat gräddan och det är väl därför, som en sådan lag

numera har någon utsikt att gå igenom. Ännu återstår dock något. Men

man kan vara förvissad om, att alla krafter komma att sättas i rörelse

för att i möjligaste mån göra rent hus, innan afverkningskontrakten gått

till ända.

Afverkningskontraktens och bolagsväldets välsignelser för land och folk

i nämnda afseende ställdes i blixtbelysning uti en i Dagens Nyheter för den

31 sistlidne mars intagen, med signaturen »B» undertecknad uppsats med

rubrik »Inför frågan om skogsaccisen». Detta dokument, författadt af en

framstående man, som vet hvad han talar om, är ett bidrag till vår

kulturhistoria och bör bevaras från glömskan. Det lyder sålunda:

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Sammansatta JBcvillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ti dessa dagar, då skogsbeskattningsfrågan tycks ha blifvit aktuell, torde det

ha ett visst intresse att meddela något om förhållandena från den provins i

vårt land Härjedalen, som torde ha lidit nästan mest af den nuvarande ordningen.

Detta missförhållande har länge tryckt som en olidlig börda på Härjedalens

folk. Bekymren gåfvo sig uttryck i en motion i Andra Kammaren 1884 af dåvarande

representanten för Härjedalen, hr Farup, hvilken motionerade om en

ändring, så att bevillningsförordningens par. 12 skulle få följande tillägg: »Innehafvare

af genom köp förvärfvad rätt till afverkning af skog å annans mark;

för inkomst däraf erlägges skatt där skogen är belägen.» Motionären återkom

år efter år med sitt yrkande, hvilket dock ej vann Riksdagens bifall. Det var ej

heller att undra på vid denna tid, då trävaruintresset hade så stora försänkningar i

Riksdagen. Vare detta sagd! utan den ringaste afsikt att smäda Riksdagen!

Under det kvartsekel, som denna skattefråga i olika former varit föremål för

Riksdagens pröfning, ha de stora trävarubolagen, hvilka äro de som särskild! bort

drabbas af denna beskattning, hunnit slutafverka det mesta från sina väldiga

skogsvidder. De ha sålunda undkommit sin skatteplikt. Ehuru provinsen Härjedalen

är synnerligen litet känd i Sveriges öfriga bygder, är den dock af herrar

skogsspekulanter för lång tid sedan upptäckt och »kartlagd» och dess oerhörda

skogsrikedomar exploaterade. Sättet och formerna för skogsförvärf i Härjedalen

för 50 å 60 år sedan skulle i detta sammanhang kunna utgöra ett intressant

blad i »Norrlandsfrågans» historia. Men denna börjar nu bli känd. Resultatet

har i Härjedalen varit detsamma som i det öfriga Norrland. Många miljoner

träd af grof dimension ha afverkats, hvilka i inköp kostat köparen endast några

få öre pr styck, eller under sådana förhållanden, att man kan säga att skogen

erhållits till skänks.

Då nu trävarubolagen erhållit sådana oerhörda värden för en spottstyfver,

borde det väl anses rätt och billigt att de erlägga en del kommunalskatt för sin

afverkning, äfven där skogen afverkats. Det är ju därifrån miljonerna förtjänats

och inte från sågverken. Nu må det erkännas, att en del trävarubolag lämnat

ibland rätt väsentliga bidrag till skolbyggnader och dylikt i skogssocknarna, men

detta får i de flesta fall lända till heder för vissa af bolagens tjänstemän, som

lyckats utverka nämnda bidrag. I allmänhet ha dock dessa bidrag icke närmelsevis

uppvägt det obehag och de kostnader, som trävarubolagen vid sina afverkningar

förorsakat skogskommunerna. Väldiga äro nämligen de summor, som

Härjedalskommunerna fått släppa till för uppsamlandet af de mänskliga vrak af

de stackars misslyckade existenser, som trävarurörelsen lämnat i sina spår. Med

misslyckade existenser menas här icke allenast de utslitna och urspårade »bolagskarlarna»,

utan jämväl, och kanske i ännu beklagligare grad, alla dessa stackars

olyckliga flickor, som genom sin godtrogenhet fått sin framtids ljusa förhoppningar

fullkomligt grusade. Det är, som riksdagsman Enander mycket träffande

sade under en debatt i Riksdagens Andra Kammare 1907: »De människorna

(bolagskarlarna) äro liksom* flyttfåglarna, men i ett afseende äro de olika dessa,

»ty de invänta icke ungarnas flygfärdighet». Fågelungarna i herr Enanders

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

liknelse och deras mödrar ha förorsakat kommunernas fattigvårdsstyrelser stora

kostnader och mycket bekymmer.

Hvad som här i korthet anförts är blott en af de många olägenheterna

och oförrätterna, som Härjedalens bofasta befolkning fått vidkännas som en direkt

följd af trävarurörelsen. Det är bara ett af skälen för det berättigade uti krafvel

på trävarubolagens skatteplikt till den kommun där skogen tas. Vissa trävarubolag

i Härjedalen äro framför andra illa tålda af ortsbefolkningen. Deras

tillvägagångssätt är nämligen minst sagdt oförsvarligt.

Såsom ett exempel därpå torde vara lämpligt anföra några händelser från

jämförelsevis nytt dato, händelser som framkallat en berättigad indignation både

bland forstmän och andra. År 1871 förvärfvades afverkningsrätten för 40 år till

viss dimension inom ett område i västra Härjedalen af ett mycket mäktigt bolag,

som ägts och ännu äges af så godt som eu enskild person *. Bolaget (det kallas

ju bolag) bedref afverkuingen under loppet af flera år öfver hela det köpta området

i senare delen af 1880-talet, och skogen blef mycket hårdt ansatt. Allmänna

omdömet bland folket var att någon mer utverkning ej skulle förekomma

öfver den trakt som gränsade mot fjällen, och då 1903 års skogslag kom, blef

man naturligtvis stärkt i denna sin föreställning. Denna lag var dock behäftad

med den stora bristen att den ej genast trädde i kraft, och som det förmodligen

bland bolagets öfverstyrelse torde ha funnits män, som närmare satt sig in i

situationen hvad skyddsskogslagen beträffar, ansåg sig bolaget böra vidta eu

förskräcklig ödeläggelse just inom det område, som låg mest exponeradt för de

förhärjande fjällstormarna. Sommaren 1904 bevaras i sorglig åminnelse i Härjedalens

historia, ty då lät nämnda bolag kalhugga cirka en kvadratmil, visserligen

redan förut dålig skogsmark, som nu fick fullständig fjällnatur öfver sig, trots

att det fanns eu lag (på papperet) som var afsedd att skydda fjällskogen och

hindra fjällgränsens nedgående. Man skulle i det här fallet kunnat fordra att

vederbörande myndigheter hade ingripit genom att vidta några restriktiva åtgärder

för att förhindra förödelsen, men däraf blef intet. Sköflingen fick ostörd

fortgå, tills den hunnit sin fulländning.

Denna tafla är sorglig, men det finns andra lika tragiska och lika karaktäristiska

för trävarubolagens ohejdade vinningslystnad. Låtom oss i tankarna

återgå till de sista dagarna af år 1904 och ut till de stora skogsvidderna i västra

Härjedalen. Vi få där bevittna tilldragelser af synnerligen ödesdiger natur och

ägnade att inge fosterlandsvännen den största förbittring.

Skyddsskogslagen närmar sig nu sin tillämpning. Den för fjällskogen förlösande

1 januari 1905 står för dörren. Skyddsskog i gränsen kan nu när som

helst bli fastställd, och därför gäller det för bolaget att bryta ned allt som kan

hinnas med, innan den förhatliga lagen kommer. Den syn, som nu upprullas

för våra häpna blickar, kan knappast i ord återges. Det är som om allt folket

blifvit besatt. Förmän och arbetare springa om hvarandra som galningar med

yxor och sågar, och svetten strömmar, och rop, svordomar och skrål ge eko

mot fjällen. Här kunna skaldens ord tillämpas: »Och satan skrattade så gällt

* Ljusne-Woxna aktiebolag (anm. af motionärerna).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. Öl

bland borgen, så att det kylde genom märgen». Skogen darrar inför sina bödlar,

den vacklar, den sista lifstråden afskäres med de hvässa vapnen, och hans ärorika

lif såsom skyddsvakt mot de kalla, förhärjande fjällstormarna är lyktadt.

De ärevördiga gamla träden med sina ståtliga kronor, som trotsat seklernas

hårda stormar, ligga där nu kalla och döda i sin mjuka, hvita bädd vid sidan

af hundratusende bland sina yngre bröder.

Under all denna förskräckliga förödelse skrika förmännen, dessa hejdukar

till skogens verkliga vampyrer, ut sina pris allt högre och högre. Folk samlas

från när och fjärran. Till och med landsvägarnas föraktade stackare inbjudas

att delta i förödelsen. Sön- och söckendagar äro hvarandra lika, ty den goda

förtjänsten lockar och eggar, och som eu lavin går skogsfällningen fram. Det

finns ej tid för annat arbete nu. Det gäller endast såga ned allt som står.

Först från nyåret 1905 blef det tid att ta vara på den skog, som fälldes

under gamla årets sista dagar. Lagen hade nu trädt i kraft och förbjöd fällning

utan jägmästares utsyning. På våren framflottades virkesmassorna till sågverken.

Bolagen och deras män drogo sig så småningom till andra orter, men

Härjedalens folk stod undrande och förtvifladt inför det skedda, som fått passera

onäpst.

Sedan nu Härjedalens väldiga skogsvidder plundrats och sågverksägarenmångmiljonärens

kassahvalf fullproppats, kommer kanske denne att befästa sitt

minne och sitt »fosterländska» namn, helst i form af någon donation som väcker

uppseende och beundran. Men det faller honom icke in att återskänka några

styfrar till de fattiga skogskommuner, som genom sina skogar bidragit till den

samlade, oerhörda förmögenheten. A nej, de få nöja sig med att ta vara på

de många fattiga, som afverkningarna lämnat kvar. Donationerna få lof att ske

så braskande som möjligt och till de rikaste och mäktigaste samhällena, ty sålunda

kan man ju lättast bli »odödlig» *.

Då man från någon af sydvästra Härjedalens höjdplatåer får tillfälle att

blicka ut öfver det sköflade område, som är beläget mellan Tännäs sockens hemskog

och gamla lappskattetrakten, kan eu bedröfvelsens suck knappast återhållas.

Den blir djupare då man vet att all denna förödelse har skett sedan en skyddsskogslag

var af Sveriges Riksdag antagen, en lag som var af sedd för just sådana

trakter som denna. Nu är emellertid den tusenåriga skogen sköflad, och någon

återväxt är nära nog omöjlig. Trävaruintressets mission är fullbordad. Fjällvindens

suckan, då den drar fram bland dvärgbjörkens snår öfver de härjade

kullarna, är ett anatema öfver förhärjaren sekler igenom äfven sedan donators

minne förbleknat på historiens blad.»

Herr Åström har i motion (n:o 52 i Första Kammaren) påyrkat, att

bolagens återstående af verkningar på grund af ifrågavarande upplåtelser

skola blifva fria från den föreslagna accisen, ty därtill leder i själfva verket

hans motion. I förevarande motion påyrkas i stället, att dylika afverkningar

skola rättvisligen beläggas med ett ytterligare accisbelopp för angifvet

ändamål.

* Hallwylska donationen till Stockholms stad (anm. af motionärerna).

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes,

att Eiksdagen ville i det genom propositionen n:o 25 framlagda förslag

till lag om skogsaccis besluta erforderliga tillägg, i syfte att skogs-,

afverkning inom de sex nordligaste länen på grund af afverkningsupplåtel- *

ser för en fortlöpande tid af 20 år och därutöfver må beläggas med en

ytterligare skogsaccis att användas till betäckande af utskylderna för de

hemman och lägenheter, från hvilka afverkningsrätten upplåtits,

eller, om detta ej kan bifallas, att bestämmelse om sådan accis måtte

meddelas åtminstone i fråga om lappmarkerna.»

Herr Lind- I motionen n:o 258 har herr Lindhagen anfört:

M9T:o lss™ _ »Det genom propositionen n:o 25 framlagda förslag till lag om skogsaccis

har närmast till syfte att provisoriskt bereda fattiga skogskommuner,

i all synnerhet i norra delarna af riket, någon skatteinkomst af skogsafverkning,

intill dess frågan om en rationell skogsbeskattning blifvit definitivt

ordnad. Speciellt behjärtansvärdt är dock i detta afseende krafvet från

norrländska småbönder, hvilkas skog genom afverkningsupplåtelser för lång

tid ännu disponeras af bolagen, att erhålla något bidrag från skogen för

skatternas betalande.

Af sistnämnda anledning väcktes nyss motion (n:o 240 i Andra Kammaren)

att upptaga en ytterligare skogsaccis för ändamålet. Emellertid

har från andra håll intresse yppats att möjligen kunna vinna detta mål

äfven på andra beskattnings vägar. Saken kan ju också kräfva en allsidigare

utredning och torde jämväl vara skäl, att denna motion för att inrymma

rätt till pröfning af tänkbara olika meningar får omfatta alla delar

af riket, för hvilka ju lagen om skogsaccis afses att gälla.

I sammanhang härmed får erkännas, att uppgiften i förstnämnda motion,

att herr Åströms motion i skogsaccisfrågan skulle leda till befrielse

från accis för afverkningar på grund af förutnämnda afverkningsupplåtelser,

beror på ett misstag. Herr Åström har nämligen i sin lagtext infört ett

undantag just för sistnämnda upplåtelse. Jag får härmed beklaga detta

mitt misstag, hvilket knappast låter sig försvaras däraf, att det tilkommit

under inflytelsen af brådskan med motionens uppsättande.

Det hemställes alltså,

att Eiksdagen ville anhålla om utredning och förslag, huruvida och på

hvad sätt sådana missförhållanden, på hvilka förenämnda motion n:o 240,

såvidt angår de sex nordligaste länen, syftar, må kunna på det i sagda

motion angifna sätt eller ock annorledes i beskattningsväg afhjälpas.»

s. 63 Kontrollera mot PDF

Sammensatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 63

Vid behandlingen af nu ifrågavarande motioner har utskottet funnit

önskvärdt att bestämmelser infördes, hvarigenom innehafvare af sådan afverkningsrätt,

som i motionerna afses, blefve tillförbunden att ansvara för

någon del af de på den fastighet, som afverkningsrätten omfattar, belöpande

utskylderna. Det är nämligen obilligt och har äfven visat sig medföra

svårigheter för en fastighetsägare att, samtidigt som förfoganderätten till

skogen, fastighetens måhända värdefullaste tillgång, är honom betagen,

ansvara för samtliga å fastigheten belöpande utskylder. Dessa olägenheter

blifva naturligen alltmera kännbara i mån den skog, afverkningsrätten omfattar,

vid fastighetens taxering afsetts till sitt fulla värde. I många fall

torde dock obilligheten af ett sådant förhållande föranledt att, utan stöd i

bevillningsförordningen, sådan skog, hvarå afverkningsrätten för längre tid

frångått ägaren, sättes till lägre värde än eljest skulle ägt rum — ett

förfarande, som åter länder till minskning af den stat och kommun rätteligen

tillkommande skatt af fastigheten och således ej heller kan anses

riktigt. I hvilket fall som helst synes eu ändring härutinnan påkallad.

Det af herrar Lindhagen och Hellberg framlagda förslag till förverkligande

af berörda önskemål genom påläggande af en extra skogsaccis är

emellertid enligt utskottets mening icke af beskaffenhet att kunna förordas.

Snarare synes det öfver klagade missförhållandet böra afhjälpas genom bestämmelser

i bevillningsförordningen, åsyftande att i förevarande fall någon

del af den taxering, som nu åsättes eller lagligen bör åsättas fastigheten,

pålägges innehafvaren af afverkningsrätten. Utskottet tilltror sig emellertid

icke att nu intaga någon afgjord ståndpunkt eller att framkomma med

bestämdt förslag till lösning af denna invecklade och grannlaga fråga. Då

likväl, såsom förut är sagdt, de antydda missförhållandena äro, särskildt

hvad de nordliga länen angår, af den allvarliga och trängande art, att de

böra snarbgen afhjälpas, synes skäl föreligga för Riksdagen att fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på desamma samt anhålla om Kungl. Maj:ts medverkan

till deras afhjälpande.

Utskottet får fördenskull hemställa,

4:o) att Riksdagen, med afslag å herrar Lindhagens

och Hellbergs motion n:o 240, i anledning af

herr Lindhagens motion n:o 258 måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande,

huru de i motionen antydda missförhållandena

Utskottets

yttrande.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Sammansatta Bevillnings- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 4.

må kunna genom ändring i beskattningslagstiftningen

afhjälpas, samt för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill detta öfvervägande kan gifva anledning.

Stockholm den 4 maj 1909.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

G. RUDEBECK.

Reservationer:

af herr Underbjelke;

vid ''punkten 1: af herr Fahlén, som, med instämmande af herrar

Jansson i Krakerud och Kvarnzelius, ansett, att utskottet bort föreslå följande

ändringar i Kung].. Majits förslag:

5 §•

Taxeringen sker för ett från och med den 1 juni det nästföregående

året till och med den 31 maj det år, taxeringen förrättas, räknadt

af verkningsår samt har till föremål:

a) virke, som under afverkningsåret afverkats — (= Kungl. Mai:ts

förslag) — ändamål;

b) _ virke, som — (= Kungl. Maj:ts förslag) — —

afverkningsåret afyttrats — — (= Kungl. Maj:ts förslag).

men under

s. 65 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

7 §•

65

Virke, som användes — — (= Kung!. Maj:ts förslag) — — fritt

utlämnas. Ilar egendomens ägare för sådant behof, som här är sagdt, under

afverkningsåret inköpt virke, är han berättigad att vid taxering till accis

njuta afdrag med belopp, som motsvarar clet inköpta virkets skogsvärde.

Virke, som från — (— Kungl. Maj:ts förslag) — upplåtelsen skett.

10 §.

Skyldighet — — (= Kungl. Maj:ts förslag) — som han under afverkningsåret

inom kommunen — (= Kungl. Maj:ts förslag) — — hvarmed

han under afverkningsåret så förfarit, att accisplikt enligt 5 § b) för

virket inträdt.

12 §.

Den, som kolat under afverkningsåret afverkadt virke, må — —

(= Kungl. Maj:ts förslag).

17 §.

Deklaration skall före den 1 juli aflämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande.

Möter för skattskyldig, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker,

hinder att före den 1 juli aflämna uppgift, och göres före samma dag

skriftlig anmälan därom hos kommunalnämndens ordförande, må anstånd

med uppgiftens afgifvande åtnjutas; dock att i sådan händelse uppgiften

skall så fort ske kan och i hvarje fall före den 15 juli aflämnas till ordföranden.

24 §.

Före den 1 maj hvarje år--(— Kungl. Maj:ts förslag).

26 §.

Taxeringen skall, så fort ske kan, påbörjas och vare afslutad före den

15 augusti.

I fråga om — — (= Kungl. Maj:ts förslag).

Bih. till Likså. Prot. 1909. 5 Samt. 2 Afd. 4 Häft.

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

31 §.

Före den 1 oktober skola — (— Kungl. Maj:ts förslag).

* 32 §.

Atnöjes ej den, som — — (= Kungl. Maj:ts förslag) — — ändring

hos Konungens befallningshafvande genom besvär, Indika, skriftligen

alfattade, skola senast före klockan tolf på dagen den 1 oktober eller, om

då är helgdag, nästföljande dag dit ingifvas.

33 §.

Konungens befallningshafvande äger att i anledning af anförda besvär

meddela sådan rättelse i öfverklagad taxering, som finnes af omständigheterna

påkallad.

34 §.

1 mom. Konungens befallningshafvandes beslut i fråga om taxeringen

till skogsaccis skola upptagas i särskildt protokoll. Taxering, som af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande blifvit fastställd — (= Kungl. Maj:ts förslag)

— angifvas.

2 mom. Före den 15 november skola skogsaccislängden, kommunalnämndens

protokoll och utdrag af det hos Konungens befallningshafvande

förda särskilda protokoll, i hvad taxeringen — -— (= Kungl. Maj:ts förslag)

kommunalnämndens ordförande.

35 §.

1 mom. Har den, som taxerats till skogsaccis, ej hos Konungens befallningshafvande

öfverklagat taxeringen, i hvad honom rörer, må han icke,

utom i fall som nedan sägs, emot taxeringen föra klagan.

Eljes må besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut anföras

af den, som taxerats till skogsaccis, i hvad Konungens befallningshafvandes

beslut gått honom emot, äfvensom af vederbörande kommun, såvidt taxering

till skogsaccis blifvit af Konungens befallningshafvande nedsatt eller

upphäfd; och skola — — (= Kungl. Maj:ts förslag) — fogade såväl

utdrag af skogsaccislängd samt kommunalnämndens och det hos Konungens

s. 67 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 67

befallningshafvande förda särskilda protokoll i hvad de den öfverklagade

taxeringsfrågan angår, som ock de till kommunalnämnden och Konungens

befallningshafvande i frågan ingifna handlingar--(= Kungl. Maj:ts

förslag) — påkalla.

Den, hvilken — (—Kungl. Maj:ts förslag) ---afsänd före den

1 september, äge ock, därest han ej enligt 19 § förlorat sin talan, att,

utan hinder däraf att han icke hos Konungens befallningshafvande öfverklagat

taxeringen, före den 1 april det nästföljande året i här stadgad

(= Kungl. Maj:ts förslag) — uppgifvit,

2 mom. I den förteckning — (= Kungl. Maj:ts förslag) öfversändas,

införe Konungens befallningshafvande uppgift å de besvär, som inom

den i 1 mom. andra stycket stadgade tid till Konungens befallningshafvande

inkommit.

40 §.

1 mom. Besvär — (= Kungl. Maj:ts förslag) — ingifvas.

2 mom. Den som vill öfver kommunalnämnds eller Konungens befallningshafvandes

beslut — — (=Kungl. Maj:ts förslag) protokoll.

41 §.

Sedan skogsaccislängden — (= Kungl. Maj:ts förslag) taxering,

som af Konungens befallningshafvande bestämts.

Uppbörd af skogsaccis äger rum i sammanhang med uppbörden af de

allmänna kommunalutskylderna, och skall skogsaccis påföras i den debetsedel

å kommunalutskylder, som enligt 66 § förordningen om kommunalstyrelse

på landet kan varda för den accispliktige utfärdad; skolande jämväl

den summa skogsvärde, för hvilken skogsaccis påförts, i debetsedeln

upptagas.

45

I granskningen af deklaration och andra enligt denna lag aflämnade

handlingar äga kommunalnämndens samtliga ledamöter eller delegerade deltaga

utan — (= Kungl. Maj:ts förslag) — lämnade uppgifter i kommunalnämndens

eller det hos Konungens befallningshafvande förda särskilda protokoll

intagas i vidare mån — (= Kungl. Maj:ts förslag) — förstöras.

'' Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1909, men skall ej tillämpas

med afseende å virke, som fällts före nämnda dag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Sammansatta Betalnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

af friherre Beck-Friis, som i öfrigt instämt med herr Fahlén, men

med afseende å lagens tillämplighet, ansett, att herr Åkerlunds motion i

denna del bort i så mån bifallas och lagens karaktär af provisorisk därigenom

fastställas, att sista punkten skolat lyda :

»Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1909, men skall ej tilllämpas

med afseende å virke, som fällts före nämnda dag, samt gäller till

och med den 30 september 1912.»

af herrar Wester och friherre Fleming, som ansett utskottet hafva

bort, i anledning af herr Åkerlunds motion n:o 213, företaga de af denne

föreslagna ändringar i lagens fjärde och följande paragrafer;

af herrar Wester och friherre Beck-Friis, som ansett 8 8 i lagen

böra erhålla följande lydelse: 6

»Befinnes--(= Kungl. Majits förslag)--uppgår till 100

kronor--(== Kungl. Maj:ts förslag)---bortfaller».

af herr Ericsson i Ofvanmyra, som instämt med herr Fahlén utom i

fråga om föreslagna bestämmelsen angående tiden för lagens trädande

i kraft;

af herr Widén, som ansett, att rätt till besvär icke bör medgifvas

öfver kammarrättens beslut rörande taxering till skogsaccis, i följd hvaraf

38 § uti förevarande lag bort ur densamma utgå samt efterföljande paragrafer

erhålla ändrad nummerbeteckning;

af herr Lindhagen, hvilken beträffande viss del af motiveringen i

propositionen anfört följande:

»I propositionen har (sid. 76; jämfördt exempel sid. 39—40) anförts,

att det för den tillämnade accisbeskattningen beräknade värdet å virke,''

hämtadt från egen mark, sannolikt komme att läggas till grund för det

afdrag, som idkare af trävarurörelse äger åtnjuta vid rörelsens inkomsttaxering.

Det synes dock icke böra få ifrågakomma att en praxis, hvarigenom

stat och kommun i en mängd fall oskäligen beröfvats stora skatteinkomster,

skulle få genom den nu ifrågasatta lagstiftningen ytterligare

vinna häfd. Hätta förhållandet synes framgå af följande utredning i ämnet

af hvilken jag varit i tillfälle att taga del:

* Stubböresafdrag och skogsaccis.

t i Stubböresafdrag kallas det vid taxering af sågverksrörelse, till undvikande

åt dubbelbeskattning, medgifna afdrag för värdet å rot af det i rörelsen förädlade

virket. (Detta värde här nedan och i propositionen benämndt skogsvärde).

s. 69 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 69

För beräkning af stubböresafdraget, såvidt angår virke, hämtadt från sågverksidkarnes

egna skogar, hafva hittills — såsom framhålles i propositionen

sid. 76 — icke funnits stadgade grunder. Bestämmelsen om stubböresafdrag

återfinnes i Inkomstskatteförordningens »anvisningar» l§4 st. (jfr. 3 st.). Praxis

vacklande! I sågverksidkarens intresse ligger naturligtvis att få så höga afdrag

som möjligt. Särskildt under senare tid har framställts krafvet, att stubböresafdraget

skall bestämmas lika med virkets fulla marknadsvärde. Beskattningsmyndigheterna

ha spjärnat emot. Se prejud. särskildt Svartviksmålet 8/6 1892

(Rettig. III n:r 75) och Mo och Domsjömålet V12 1900 (Rettig. VII u:r 77).

Huru bör stubböresafdraget beräknas?

Nedan förutsättes, att sågverksidkaren i rörelsen använder endast virke från

egna skogar och att skogarna skötas rationellt — med årlig utverkning motsvarande

ungefär årliga tillväxten.

Enda skälet för stubböresafdrags medgifvande är, att man vill undvika

dubbelbeskattning. Sågverksidkaren skall för den beräknade afkastningen af

skogen — utgörande exempelvis 24,000 kr. = 6 % af skogens taxeringsvärde,

400.000 kr. — erlägga fastighetsbevillning (240 kr.), inkomstskatt (465 kr.) samt

kommunalskatt (t. ex. 7 gånger bev.-kronan = 1,680 kr.) i den kommun, där

fastigheten är belägen. Men därjämte har sågverksidkaren att för den uppskattade

inkomsten af sågverksrörelsen — utgörande exempelvis 250,000 kr. —

erlägga inkomstbevillning, inkomstskatt och kommunalskatt i den kommun, där

förädlingen och skeppningen sker. Då nu i den uppskattade inkomsten af sågverksrörelsen

(250,000 kr.) ingår jämväl skogsvärdet (= virkets värde å rot), bör

sågverksidkaren, till undvikande af dubbelbeskattning, från förenämnda inkomstbelopp,

250,000 kr., åtnjuta afdrag med den för fastighetsbevillningens utgörande

beräknade afkastningen, det vill säga med 24,000 kr. Äfven om virkets å rot

marknadsvärde är vida högre — låt oss antaga (liksom i det i propositionen,

sid. 40, refererade sista målet) 100,000 kr. — bör afdraget ej få öfverstiga

24.000 kr. För att kompensera fastighetsbevillningen — och detta är, som

nämnts, enda anledningen till afdragets medgifvande — äro de 24,000 kr. fullt

tillräckliga. Medgifves högre afdrag, blir taxeringen orättvis till fördel för sågverksidkaren

och nackdel för det allmänna.

I förevarande fall borde sålunda sågverksidkaren taxeras för inkomst af

sågverksrörelse till belopp af 250,000 —24,000 = 226,000 kr., motsvarande en

skatt — i bevillning (2,260), inkomstskatt (9,040) och kommunalskatt (t. ex.

5 gånger bev.-kronan = 11,300) i den kommun, där förädling och skeppning

sker — af tillhopa cirka 10 % af 226,000 = 22,600 kr.

Den föreslagna lagen om skogsaccis utgår från, att stubböresafdraget skall,

oberoende af skogens taxeringsvärde, beräknas efter virkets fulla marknadsvärde.

Enligt lagen skulle sålunda sågverksidkaren, i stället för nyssnämnda taxering

för inkomst af sågverksrörelsen till belopp af 226,000 med skatt af cirka 22,600,

beskattas:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

dels till skogsaccis i den socken där afverkning skett, med högst 2 % af

skogsvärdet, 100,000 kr., det vill säga till.................................... 2,000: —

dels för inkomst af sågverksrörelsen till 250,000—100,000 =

150,000, motsvarande en skatt (i bevillning, inkomstskatt och kommunalskatt

i den kommun, där förädling och skeppning sker) till belopp af

cirka 10 % af 150,000 ............................................................ 15,000: —

Således tillhopa kr. 17,000: —

Visserligen vinnes enligt skogsaccislagen den fördelen, att skogskommunen

får 2,000 kr. i skogsaccis, men denna fördel synes allt för dyrköpt, då sågverksidkaren

samtidigt, till nackdel för det allmänna, erhåller lindring i skatt på det

hela med 22,600—17,000 = 5,600 kr. I verkligheten blir nog lindringen än

större, ty lagen kommer väl att medföra

(Se prop. s. 42). att taxeringsvärdet sänlces — exempelvis till 350,000

(från 400,000).

(Se prop. s. 76). att skogsvärdet höjes — exempelvis till 150,000 (från 100,000).

Den taxerade inkomsten af sågverksrörelsen skulle då blifva, om stubböresafdraget

beräknades rätt, 250,000—21,000 (= 6 % af 350,000) = 229,000, motsvarar

skatt af cirka ................................................ 22,900: —

Enligt skogsanslagen åter skulle beskattningen blifva:

Skogsaccis 2 % af 150,000.................................... 3,000: —

Inkomst af sågverksrörelse 250,000—150,000 = 100,000,

motsvarar en skatt af cirka ....................................... 10,000 13,000: —

Sålunda en skillnad af ....................................... 9,900: —

sågverksidkaren till fördel och det allmänna till nackdel.

Ofvanangifna siffror (nära lika med de i propositionen refererade fallen) äro

jämförelsevis låga. I många fall uppgå stubböresafdragen till flera hundra tusen

kronor.

Äldre och nu gällande lagstiftning.

I äldre bevillningsförordningar fanns (i instruktionen) intagen en så lydande

bestämmelse:

»Då bruks-, fabriks- eller näringsidkare måste såsom ägare utgöra fastighetsbevillning

för egendom, lägenhet eller byggnad, som i dess helhet eller till

en del begagnas till rörelsens bedrifvande, må skäligen beräknad arrende- eller

hyresafgift afdraga^ från den inkomst, rörelsen lämnar.»

Syftet med denna bestämmelse var undvikande af dubbelbeskattning. Se

1862 års riksdagsbevillningsutskotts utlåtande n:r 9 sid. 42, 43 och 78. I 1883

års bevillningsförordning utbyttes nyssnämnda bestämmelse mot den ännu

gällande föreskriften — 10 § 2 mom. 2:o a) bevillningsförordningen och 7 § a)

inkomstskatteförordningen — att den som i sin fabriksrörelse använder egen

fabriksfastighet äger vid beräkning af inkomsten af rörelsen afdraga 50 % af

fastighetens taxeringsvärde. Denna föreskrift innebär, att fastighetsafkastningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

skall inräknas i hela inkomsten och från donna totalinkomst afdrages 5 %

af fastighetens taxeringsvärde. Dubbelbeskattning undvikes härigenom på ett

fullt effektivt sätt och taxeringen blir rättvis äfven om taxeringsvärdet är

OTlkt Nyssnämnda föreskrift — som endast talar om ett värde motsvarande 5 %

af taxeringsvärdet och sålunda pekar hän endast på »annan» fastighet före

slogs af 1882 års skattekommitté. Men kommittén föreslog i sammanhang

härmed , _ . . . . nn ,

att för all fastighet skulle bevillning utgå med 5 öre pa hvarje 100 kr.

af taxeringsvärdet, „ . ,, , . , .

att inkomsttaxering skulle åsättas för inkomst åt jordbruksnäring och skogsförsälining

till så stor del, som öfverstiger ett belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet,

hvilket belopp ansågs vara genom fastighetsbevillning beskattadt, samt

att vid fastighets uppskattning växande skog skulle tagas i betraktande endast

i den mån, den ansåges erforderlig till husbehof.

Kommitténs förslag ändrades i vissa delar af Kungl. Maj:t och än ytterligare,

väsentligt, af Riksdagen. Att — det oaktadt ifrågavarande föreskrift

i den nya bevillningsförordningen — 1883 års — fick den af kommittén föreslagna

lydelsen, synes här berott på något förbiseende.

Gällande bestämmelse — i inkomstskatteförordningens särskilda anvisningar

1 § 4 st. (jfr. 3 st.) — torde emellertid icke utgöra hinder för en sådan lagtillämpning,

att enahanda grundsats, som kommit till uttryck i ofvanberöida

föreskrift — 10 § 2 mom. 2:o a) i bevillningsförordningen och 7 § a) i inkomstskatteförordningen

— må i tillämpliga delar gälla äfven vid taxering af sågverksrörelse,

när i rörelsen användes virke från egna skogar. Med tillämpning af

nvssnämnda grundsats blir i fall, som ofvan förutsatts, beskattningen af sågverksrörelsen

till siffran rättvis äfven om taxeringsvärdet å fastigheten är för lågt.

Om däremot — hvilket, som nämnts, synes afsedt att blifva eu följd af

lagen om skogsaccis — stubböresafdraget skall oberoende af taxeringsvärdet - utgå med belopp motsvarande fulla marknadsvärdet, blir beskattningen i regel

orättvis och betydande skattebelopp undandragna det allmänna».

beträffande punkten 3 af herrar Ericsson i Ofvanmyra och Magnusson

i Tumhuf, som ansett, att utskottet med anledning af herrar Barthelsons

och Lundells motioner bort hemställa att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj :t anhålla att, i samband med nu pågående omarbetning af

skattelagstiftningen, särskild uppmärksamhet måtte ägnas åt införande i

bevillningsförordningen af tydliga bestämmelser därom, att vid skogsbeskattning

må i fastighetsvärdet inberäknas endast värdet af själfva skogs
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Sammansatta Bevillning*- och LagutsTcottets Utlåtande N:o 4.

marken jämte förmånen för egendomen att äga tillgång på kusbekofsvirke,

samt att beskattning af ståndskogen skall äga rum först vid afverkningen.

vid punkten 4: af herrar Rudebeck, ljuster, Falxlén och friherre Fleming,

som ansett, att utskottets yttrande vid samma punkt bort kafva följande

lydelse:

»Fall torde förvisso kafva inträffat, då svårigheter uppkommit för en

fastighetsägare att, samtidigt som förfoganderätten till skogen, fastighetens

måhända värdefullaste tillgång, varit till annan upplåten, ansvara för samtliga

å fastigheten belöpande utskylder. Dessa olägenheter blifva naturligen

mera kännbara i mån den skog, afverkningsrätten omfattar, vid fastighetens

taxering beräknats till sitt fulla värde. I många fall torde dock detta

förhållande föranledt att, utan stöd i bevillningsförordningen, sådan skog,

hvarå afverkningsrätten för längre tid blifvit till annan upplåten, sättes

till lägre värde än eljest skulle ägt rum — ett förfarande, som åter länder

till minskning af den stat och kommun rätteligen tillkommande skatt

af fastigheten och således ej heller kan anses riktigt.

Det af herrar Lindhagen och Hellberg framlagda förslag om en extra

skogsaccis är emellertid icke af beskaffenhet att kunna förordas. Snarare

synes det öfverklagade missförhållandet kunna afhjälpas genom lämpligt

afpassade bestämmelser i bevillningsförordningen. Utskottet tilltror sig

emellertid icke att nu intaga någon afgjord ståndpunkt och ännu mindre

att framkomma med förslag till lösning af denna invecklade och grannlaga

fråga.

Då emellertid, utskottet är förvissadt om, att vid blifvande omarbetning

af skattelagstiftningens bestämmelser äfven dessa önskemål skola ägnas

behörig uppmärksamhet, får utskottet hemställa,

att herrar Lindhagens och Hellbergs motion n:o

240 och herr Lindhagens motion n:o 258 icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

samt

af herr Lindhagen i fråga om motiverna till utskottets yttrande i

denna punkt.

Tryckt hos P. Palmqnists Aktiebolag, Stockholm 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.