Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af på allmän folkomröstning grundadt lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl.

1909-05-05 · 21 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1909:6, Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande af på allmän folkomröstning grundadt lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1909, kl. 3 e. m.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande, i anledning

af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående

införande af på allmän folkomröstning grundadt

lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin

och Öl.

Genom fyra särskilda, inom Andra Kammaren väckta motioner

har frågan om införande af på allmän folkomröstning grundadt s. k.

lokalt veto i fråga om försäljning af brännvin samt vin och Öl jämväl

innevarande år bragts under Riksdagens pröfning.

Sålunda har herr vice talmannen Staajf jämte 17 af kammarens

ledamöter i motion n:o 131 anfört:

»Gällande författningar innehålla som bekant stadganden om kommunal

vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som utskänkning

af vin och Öl. Med begagnande af denna rätt hafva också

en mängd landskommuner genomfört lokalt veto mot all rusdrycksförsäljning.

Det har emellertid visat sig, att dessa på den kommunala fyrkskalan

grundade stadganden icke äro tillräckliga för att trygga komBih.

till Biksd. Prot. 1909. 5 Sami. 2 AJd. 6 Hä/t. (N:o 6.) 1

Motion

II: 131.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

mimens själfbestämningsrätt, om man med kommunens vilja förstår den

uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess myndiga medborgare.

Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt, att ett

fåtal, som förfogar öfver många röster, bestämmer sakens utgång i strid

med ett stort flertal af smärre röstinnehafvare. Upprörande bevis för

stor fy; karnas öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens förmån

ha i stor mängd framdragits både i pressen och inom Riksdagen. Härtill

kommer, att den ena hälften af kommunens medborgare, kvinnorna,

i stort se dt, sakna rösträtt.

Visserligen föreligger till. Riksdagens slutliga pröfning ett af

Kungl. Magt framlagdt förslag till reform af den kommunala rösträtten,

genom hvars antagande rikedomens, på den nu gällande fyrkskalan

totade öfvermakt, skulle icke obetydligt inskränkas. Men äfven denna

nya ordning lär enligt vår öfvertygelse långt ifrån trygga de små röstinnehafvarnes

rätt vid den sträfvan för rusdrycksförsäljningens motarbetande,

för hvilken de vid striderna om det kommunala vetots tilllämpning

gjort sig till målsmän. Därjämte kvarstår äfven efter reformens

genomförande det missförhållandet, att, med få undantag, kvinnorna,

bland dem särskildt hustrur och mödrar, som framför andra lida

under männens dryckenskap, allt fortfarande äro beröfvade möjligheten

att göra sin stämma hörd vid rösturnan.

Tungt vägande skäl tala för att just i fråga om rusdrycksförsäljningens

inskränkande eller afskaffande icke längre fyrkskalan utan personlighetsprincipen

lägges till grund för den kommunala rösträtten.

Oberoende af en reform i den kommunala rösträtten i allmänhet bör vid

behandlingen af denna särskilda angelägenhet i vårt land, liksom det

skett flerstädes i utlandet, införas ett kommunalt veto, som grundar sig på

allmän folkomröstning. Och bör härvid en röst tillkomma hvarje till

myndig ålder kommen välfräjdad medlem af kommunen, man eller kvinna.

Det är nu mer än sexton år sedan förslag i sådant syfte första

gången väcktes inom Riksdagen. Frågan har sedermera upprepade

gånger förelegat till behandling, utan att dock hittills hafva vunnit sin

lösning. Emellertid har vid de senaste riksdagarna Audra Kammaren,

i trots af sammansatta bevillnings- och lagutskottets afstyrkande, bifallit

reservationer i de framlagda motionernas syfte, år 1907 med 113 röster

mot 69 och i fjol utan votering.

Denna utgång inom Andra Kammaren såväl som det ständigt

växande intresse, hvarmed det på folkomröstning grundade kommunala

vetot omfattas ute i landet synas utvisa, att frågan bör anses mogen,

och vi tillåta oss därför att ånyo draga don under Riksdagens pröfning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6. 3

Af formella skal måste de slutliga yrkandena rörande detaljhandeln

med brännvin och försäljningen af vin och öl frambäraB.i skilda motioner.

Här angifvas de liufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra gälla

för den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med brännvin:

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försäljningsrättigheter,

äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, Bom

är medlem af kommunen, att deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra.

För införande af detaljhandel med brännvin, där sådan handel förut icke

funnits, skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast

anföras, om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om

det af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande

förordna om anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med

brännvin måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och direkt

rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna grunder.»

Samma motionärer hafva under åberopande åt den motivering,

som ofvan intagits, i motion n:o 132 hemställt, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af

förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun ai väckt

fråga om tillstånd till försäljning af vin eller Öl måtte äga rum medelst

allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande

grunder: o

»När i stads- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till

försäljning af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som

äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal,

motsvarande minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd,

att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande den

sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

Motion

II: 132.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion

II: 149.

4 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning,

äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, som är medlem

af kommunen, att deltaga.

Om % af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.

För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits,

skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast

anföras, om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om

det af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande

förordna om anställande af ny omröstning.»

Vidare har herr E. Beckman jämte sju af kammarens ledamöter i

motion n:o 149 yttrat:

»Kommunal vetorätt i fråga om såväl detaljhandel med brännvin

som .utspökning af vin och Öl finnes, som bekant, redan införd i vår

lagstiftning. .En mängd landskommuner hafva med utöfvande af denna

rätt befriat sig från all rusdrycksförsäljning.

Men gällande bestämmelser, grundade på den kommunala fyrkskalan,

ha visat sig långt ifrån tillfyllestgörande. Ett ringa fåtal bestämmer

blott alltför ofta sakens utgång.

.Med allt större styrka framträder därför krafvet på ett verkligt

effektivt kommunalt veto, grundadt på allmän folkomröstning med lika

rösträtt för alla myndiga män och kvinnor, som äro medlemmar af

kommunen.

Förslag i sådant syfte ha alltsedan 1893 upprepade gånger underkastats

Riksdagens pröfning, men blifvit afslagna. Emellertid har vid

de två senaste riksdagarna Andra Kammaren förklarat sin anslutning

till de då framburna motionerna, år 1907 efter en votering med 113

röster mot 69 och förra året utan votering. Men frågan föll på Första

Kammarens motstånd.

Under det förflutna året synes inom vida kretsar af vårt land den

uppfattningen vuxit i styrka, att tiden nn är mogen för denna reform

och att den ånyo bör föreläggas Riksdagen. Vi erinra särskildt om de

uttalanden från omkring ett tusen kommunalstämmor och de 864 mötesresolutioner,

som ingått till Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.

Samma uppfattning har äfven enhälligt uttalats af RiksMu.

enS nykterhetsgrupp, hvilken nu räknar ett större antal medlemmar,

tillhörande olika riktningar, än någonsin förut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6. 5

Vi tillåta oss därför att ånyo frambära samma förslag, som redan

tvenne gånger vunnit Andra Kammarens bifall.

Det synes oss dock icke af behofvet påkalladt att här återgifva

i dess helhet den utförliga motivering och redogörelse för förhållandena

i vissa främmande länder, som förebringats i föregående

motioner, ej heller den historik, som förekommit dels i dessa motioner,

dels i flera'' utskottsbetänkanden. Vi inskränka oss bär till en sammanfattning

af de viktigaste principiella skäl, som blifvit anförda till

stöd för de af oss framställda yrkanden.

Ett par erinringar torde dock här böra förutskickas:

Med »rusdryck» afses här naturligtvis likaväl Öl och andra starkare

maltdrycker som brännvin och därmed jämförliga drycker. Särskildt

för landsbygden är nämligen ölet lika mycket som brännvinet

en källa till dryckenskap och oordningar. Rusdryck som rusdryck

lagstiftningen bör opartiskt rikta sina restriktiva bestämmelser mot

dem båda.

Af formella skäl måste yrkanden rörande ändringar i gällande

förordning angående försäljning af brännvin och i förordningen angående

försäljning af Öl och vin frambäras i skilda motioner. Men den

allmänna motiveringen kan i allt väsentligt göras gemensam för de

ändringar, vi föreslå i lagstiftningen rörande båda de till sina verkningar

så nära besläktade slagen af rusdrycker.

För vinnande af målet »effektivt kommunalt veto» fordras närmast,

att icke mot kommunalrepresentationens uttalande genom högre

myndighets ingripande försäljning af starka drycker, tillätes i större

utsträckning, än kommunen anser önskvärdt. Åtskilliga förändringar

i syfte att ur nu bestående lag aflägsna vissa af de bestämmelser,

som i detta afseende åt Konungens befallningshafvande tillerkänna

förmynderskap öfver kommunerna, äro härför behöfliga.

Det kräfves emellertid långt mera ingripande åtgärder för att

kommunens själfbestämningsrätt skall kunna ställa ett effektivt veto

mot rusdrycksförsäljningen, framför allt om man med kommunens vilja

förstår den uppfattning, som gör sig gällande hos flertalet af dess

myndiga medborgare. Med nu rådande fyrkskala är det mycket vanligt,

att ett fåtal bestämmer sakens utgång i strid med ett långt öfvervägande

flertal. Såväl inom som utom Riksdagen ha år efter år framdragits

talrika exempel på »storfyrkarnes» segrar till förmån för rusdrycksiutresset.

Och det förefaller helt naturligt, att krafvet på eu ny

tingens ordning med hänsyn till nu gällande fyrkskalas orättvisa tidigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillvings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

framträdt just i fråga om behandlingen af spörsmål, som gälla försäljning

af rusdrycker. J

n ?broen,de f°rdran Pa reform af den kommunala rösträtten

i allmänhet, bär därför från nykterhetsvännernas sida redan länge

yrkats, att i hithörande frågor måtte, utan afvaktan af den kommunala

rösträttsfrågans slutliga lösniDg, införas ograderad rösträtt med en röst

lör hvarje röstande, och att rösträtten skulle utsträckas till alla myndiga

män och kvinnor.

Sa mycket mera nar man ansett sig äga skäl för en sådan fordran

som ju försäljningen af rusdrycker — det må nu vara brännvm

eller Öl — ej blott är en närings- eller skattefråga, utan en sedhghetsfråga,

som på det ^närmaste berör den enskildes lif och familjelitvet

och just därför påkallar en röstgrund, genom hvilken »personlighetsprincipenJ)

kommer mera till sin rätt. Försäljningen af rusgifvande

drycker får således icke af lagstiftaren behandlas som ett

medel att taga ut skattebidrag ur de breda lagren, ej heller från synpunkten

af enskilda tillverkares och försäljares vinst, utan »fastmer

som ett on.dt, som bör begränsas och mot ''hvilket samhället bör taga

i anspråk sina medlemmars moraliska kraft. Och denna kraft väckes

och sättes i verksamhet i samma män som arbetet icke längre synes

hopplöst, utan utsikt öppnas att kunna göra något till att slutligen

bekämpa det onda.»

Ofvan gifna uppfattning bär vid upprepade tillfällen med styrka

fiäfdats äfven inom Riksdagen i dess Andra Kammare. I en mycket

beaktad motion har därjämte framhållits, att om man åtminstone i

denna sak afstode från det kommunala förmögenhetsväldet och i stället

införde en på allmän rösträtt, grundad kommunal vetorätt, så skulle

nykterhetsintresset få göra. sig gällande mera omedelbart utan att

behöfva bemäktiga sig ledningen vid vissa kommunala val, där man

borde mera taga. hänsyn till en persons allmänna lämplighet än till

hans ståndpunkt i eu speciell, om än så viktig fråga.

e Ja, själfva bevillningsutskottet bär i princip gifvit. sin sanktion

åt krafvel på eu reform i angifna syfte, då det 1893 vid behandlingen

af ett då framställdt förslag om s. k. lokalt veto enhälligt yttrade, att

»det kan med skäl sättas i fråga, om ej i nu berörda angelägenhet

större inflytande inom kommunen borde tillerkännas flertalets åsikt».

Men ^ flertalet är ju just de små fyrktalens innehafvare eller de

helt och hållet rösträttslöse, bland dem i Irämsta rummet kvinnorna.

Visserligen har man såsom ett skäl mot den af oss påyrkade

leformen liamhållit sannolikheten af antagande af det förslag till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 0.

ändrade bestämmelser i den kommunala rösträtten, som under viss

förutsättning antagits af 1907 års Riksdag. Men äfven om detsamma

innebär en icke oväsentlig inskränkning i de stora fyrktalens

öfvermakt, äro vi dock öfvertygade, att denna inskränkning icke är

tillfylletsgörande för att i förevarande fall trygga de små rösträtfsinnehafvarnes

berättigade inflytande. Därjämte kvarstår oförändradt

det missförhållandet, att kvinnorna i stort sedt alltfort sakna möjlighet

att vid en omröstning i dessa frågor deltaga i afgörandet. Och

detta är med hänsyn till frågans ofvan angifva sedliga och för familjelifvet

betydelsefulla innebörd alldeles särskild! att beklaga.

I den mån nyktorhetsintresset genom den af oss föreslagna folkomröstningen

kan mera än vid eu omröstning enligt fyrkskalan göra

sig gällande inom eu kommun, måste detta anses som ett framsteg i

utvecklingen. Man har ju i en mängd af våra landskommuner lyckats

att redan under nuvarande förhållanden genomföra s. k. lokalt veto mot

försäljning af såväl brännvin som öl. Det har icke sports, att detta

ledt till olägenheter som göra beslutets upphäfvande önskligt, utan

tvärtom säges åtgärden i de allra flesta fall haft uteslutande goda verkningar.

Visserligen måste man erkänna, att i stadskommuner, från

hvilka vi med ett par obetydliga undantag sakna erfarenhet, försök att

kringgå förbudet lättare skola uppstå. Men mycket beror på det allvar,

hvarmed lagen tillämpas. Äfven om särskild! under öfvergångstiden

öfverträdelser skulle förekomma, så ger dock erfarenheten vid handen,

att minskade tillfällen att komma åt spritdrycker, »blott restriktionen

gifves tid att verka, minskar superiet». Och knappast lär väl särskild!

i större stadssamhällen inträffa, att förbud införes, om icke en så stark

opinion fordrar det, att redan häri ligger eu viss trygghet för lagens

efterlefnad.

Emellertid har man för att ytterligare försäkra sig om att icke

tillfälligheter skola spela in vid frågans afgörande eller beslut fattas,

som kanske snart nog eu ny omröstning skulle kullkasta, ansett, att

en viss kvalificerad majoritet bör föreskrifvas. Och om denna majoritet

bestämmes till 2/3, vill det synas oss, som om ett sådant stadgande

skulle kunna i hög grad bidraga att aflägsna de betänkligheter, som

stundom yppats äfven bland principiella anhängare till den kommunala

folkomröstningen. Ej heller får det förglömmas, att den kvalificerade

majoriteten innebär ökad trygghet mot införande (eventuellt återinförande)

af rusdrycksförsäljning.

Alt äfven med sådan personlig omröstning ingen absolut visshet

finnes för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som nykter
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N.o 6.

hetsvännerna önska, är en erinran, som man med visst fog framställt.

Men det är ju just afsikten med det kommunala vetot, att det skall ge

ett säkert uttryck åt folkmeningen. De, som väl få anses på detta

område mest sakkunniga, de, som under lång tid ägnat sitt arbete åt

lösningen af alkoholfrågan, äro dock för sin del öfvertygade, att frigörelse

på denna punkt från fyrkskalan och införande af allmän omröstning

skulle lända nykterketssaken till stor båtnad.

Tanken på den allmänna rösträttens tillämpning på ett särskild^

noga begränsadt område af det kommunala lifvet lär numera knappast

förefalla lika främmande för våra förhållanden som för blott några år

sedan. Vidare har ju samtidigt med krafven på såväl politisk som

kommunal rösträttsfcrm det berättigade i kvinnans inflytande på det

offentliga lifvet vunnit allt större erkännande. En af vetenskapen bestyrkt

öfvertygelse om de starka dryckernas fullständiga umbärlighet och

deras riksfördärfliga inflytande samt om striden mot deras herravälde

som ett samhällets nödvärn har spridt sig till allt vidare kretsar. Man

har också inom alla samhällsklasser vaknat till insikt om den oafvisliga

nödvändigheten att bryta rusdryckssedens tyranni — framför allt då

det gäller eu liten nation som vår, hvilken behöfver spänna alla sina

krafter för att häfda sin plats bland kulturens bärare och för att vinna

ökad styrka inåt och utåt. Slutligen bestrider knappast någon, att det

här ligger fara i dröjsmålet: med hvarje år, som går, skjuter rusdryckshandteringen

och dess intressen allt djupare ekonomiska rötter, på

samma gång som »alkoholismen» — rusdryckernas fördärfliga följder

på olika områden — hotar att i stor utsträckning undergräfva äfven

kommande släktens fysiska, ekonomiska och sedliga utveckling.

Vi angifva här de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra

gälla för den föreslagna folkomröstningen rörande detaljhandeln med

brännvin, och skola, såsom nämndt, i särskild motion framlägga motsvarande

förslag rörande försäljningen af vin och Öl.

När i stads- eller landtkommun fråga uppstått, att rättighet till

detaljhandel med brännvin må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,

därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad

af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som

äro medlemmar af kommunen och svenska medborgare, till ett antal,

motsvarande minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd,

att förordna om anställande i kommunen af omröstning rörande

den sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller

endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande upplåtelse af försälj
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta TievWnings- (och 1 jag-) utskottets Utfå åkande N:o 6.

uingsrättighotor, äger enhvar välfräjdad myndig man eller kvinna, Horn

är medlem af kommunen, att deltaga.

Om ®/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder

detta i kraft på den tidpunkt, då förut beviljade rättigheter upphöra.

För införande af detaljhandel med brännvin, jdär sådan handel förut

icke funnits, skall likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast

anföras, om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om

det af denna anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande

förordna om anställande af ny omröstning.

Med stöd af hvad ofvan anförts, föreslå vi,

att Riksdagen villo i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet

inom kommun af väekt fråga om tillstånd till detaljhandel

med brännvin måtte äga rum genom allmän omröstning med lika och

direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af oss angifna

grunder.»

Slutligen hafva samma ledamöter af kammaren, hvilka afgifvit

motionen n:o 149, med hänvisning till den motivering, som anförts för

denna motion, i motion nio 150 hemställt, att Riksdagen ville i skrjf

velse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag

till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af väckt

fråga om tillstånd till försäljning af vin eller Öl måtte äga rum medelst

allmän och lika rösträtt i* hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i

motionen n:o 149 angifna grunder.

Såsom motionärerna framhållit, har förevarande fråga redan ett

flertal gånger förelegat till Riksdagens pröfning; och vill utskottet till

fullständigande af hvad motionärerna anfört härom ytterligare meddela

följande. . .

Vid 1893 års riksdag hade väckts motion därom, att ingå da befintliga

eller ifrågasatta nya spirituosaförsäljningsställen inom en kommun

finge efter viss tid utöfva sin verksamhet förr, än genoni omröstning

per capita blifvit bestämdt, huruvida inom kommunen spirituosaförsäljning

skulle fa äga rum eller icke; och skulle, enligt det framställda

förslaget, rättighet att i dylik omröstning deltaga tillkomma samtliga

till 21 års ålder komna, välfrejdade män och kvinnor ej mindre inom

de kommuner, hvarest fråga uppstått om inrättande af nya eller bibehållande

af redan befintliga försäljningsställen, utan äfven inom anBili.

till Riksd. Prat. 1909. 5 Sami. 2 A/d. 6 Haft.

Motion

II: 151.

Historik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottels Betänkande N:o fi.

gränsande kommuner och de kommuner, som voro belägna nå visst

afstånd, af t. ex. mindre än en mil. °

Med anledning af sistberörda motion åberopade bevillningsutskottet

(betänkandet n:o 9) §§ 6, 7, 8, 10 och 13 i då gällande brännvinsförsäljmngsförordning;

och yttrade utskottet vidare:

»Bestämmandet af huruvida brännvinsförsäljningsrättighet må i en

kommun utöfvas är sålunda enligt nu gällande stadganden i allmänhet

Ölveilämnadt till kommunens representation jämte vederbörande myn*

dighet. ''

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl sättas ifråga, om

ej i nu berörda angelägenhet större inflytande borde inom kommunen

tillerkännas flertalets åsikt. Den af motionären i detta syfte föreslagna

anordningen synes emellertid utskottet icke kunna förordas, enär densamma

uppenbarligen skulle innebära en alltför stor afvikelse från nu

gällande grundsatser för kommunala ärendens afgörande.»

.grund af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att motionen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och blef denna

utskottets hemställan af båda kamrarna utan omröstning bifallen.

I en vid 1894 års riksdag i frågan väckt motion föreslogs aflåtande

till Kungl. Maj:t af eu skrifvelse med begäran om förslag till ändring i

då gällande förordning om försäljning af brännvin m. m., enligt följande

grunder:

»l:o. När i stads- eller landtkommun fråga uppstår, att rättighet

till annan minuthandel med eller utskänkning af brännvin än sådan,

som i stad äger rum på grund af burskap eller särskildt privilegium

och på landet kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, skall inom

kommunen meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande, därest

inom viss tid skriftlig ansökan därom inkommer, undertecknad af välfiejdade,

till myndig ålder komna medborgare af kommunen, som äro

svenska medborgare, till ett antal motsvarande minst en tjugondedel af

kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna om anställande i

kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta frågan.

2:o. 1 denna omröstning äga alla do kommunalmedlemmar att

deltaga, som uppnått myndig ålder, äga god frejd och äro svenska

medborgare.

3:o; Omröstningen, som sker med slutna sedlar, gäller endast

förbud eller icke förbud mot ifrågasatt upplåtande af försäljningsrättigii

e ter.

4:o. Om förbudsförslaget af mer än hälften af de i omröstningen

deltagande antuges, träder det i kraft från den tidpunkt, då förut bevil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bcvillninijs- (och Larj-)utskottets Betänkande N;<> k, 11

jado rättigheter upphöra, och må ny fråga om upplåtande af rättigheter

ej väckas förrän efter tro år. Om förslaget af flertalet röstande ogillas,

har det förfallit, och kan ny fråga om förbudsomröstning likaledes oj

väckas förrän efter tre år.

5:o. Besvär öfver det genom omröstningen fattade beslutet må

ej anföras på annan grund, än att det förmenas icke hafva tillkommit i

laglig ordning; och skall Konungens befallningshafvande, därest beslutet

af sådan anledning undanröjes, förordna om anställande af ny omröstning.

»

Denna motion behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

hvilket, efter en utredning om verkningarna inom olika länder

af lagstiftningsåtgärder i den föreslagna riktningen, i sitt betänkande

(n:o 6) yttrade:

»Af den ofvan lämnade kortfattade redogörelsen för hithörande

förhållanden i några länder, särskildt i de af motionären åberopade

Nordamerikas förenta stater och England med dess kolonier samt vårt

eget land, framgår enligt utskottets åsikt, att det lokala optionssystemet

icke är mindre fullständigt tillämpadt i vårt land än uti öfriga anförda

länder. De kommunala myndigheterna hafva i Sverige med större

framgång än uti de flesta länder inskränkt brännvinsförsäljningen och

uti de flesta kommuner för landsbygden till och med infört absolut

förbud. Att stadskommunerna hos oss icke ansett sig med framgång

kunna genomföra ett dylikt förbud, torde ej väcka förvåning, hos den,

som sett, att så godt som öfverallt i andra länder, där försök i städerna

i den riktningen gjorts, dessa utfallit mindre gynnsamt och måst.öfvergifvas.

Fördelen att måhända något kunna inskränka förbrukningens

totala belopp har uppvägts af den demoralisation och de andra olägenheter,

som förbudets kringgående så godt som allestädes medfört.

Emellertid äro äfven stadskommunerna i vårt land i sin fulla rätt att,

genom lokal option införa förbud för minuthandel med eller iskänkning

af brännvin, om blott stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten

äro ense om fördelen däraf.

Utskottet har icke uti de af motionärerna anförda utländska förhållandena

kunnat finna något exempel på, att den lokala optionen varit

uppdragen åt en vidsträcktare krets röstberättigade än den, som utgjorts

af de i allmänhet i kommunala angelägenheter röstberättigade, men väl

har det visat sig på flera ställen fördelaktigt att lägga afgörandet i händerna

på ett mindre antal personer, som representera ett större område,

i ändamål att minska deras inflytande, hvilkas intressen mer eller mindre

vore förbundna med spirituosaförsäljningen. 1 likhet med förliden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 ^Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o 6.

Riksdags bevillningsutskott medgifver utskottet visserligen, att öuskvärdt

vore, det ett större inflytande än nu är fallet tillerkändes flertalets åsikt,

men anser, att den af motionärerna föreslagna anordningen skulle alltför

mycket afvika från de nu i kommunala angelägenheter rådande rösträttsförhållandena.

Med brännvinsforsäljningen äro förbundna så stora

intressen, och sättet för dess tillämning är af så ingripande betydelse

för kommunernas lugna och lifskraftiga utveckling, att något talande

skäl näppeligen torde kunna anföras, hvarför icke hithörande frågor

borde afgöras på enahanda sätt och af samma korporationer som kommunens

öfriga angelägenheter. Nykterhetsfrågorna hafva såväl i vårt

land som i andra länder visat sig äga förmågan att sätta sinnena i

sådan rörelse, att snarare mer än mindre betänksamhet och mogenhet

i uppfattningen erfordras för deras lugna profvande än vid andra af

de oftare förekommande kommunala frågorna.

Såväl licenssystemet som än mer en på den lokala optionen grundad

ren förbudslagstiftning innebär enligt utskottets uppfattning ett

sådant ingripande i den enskilde individens handlingsfrihet och lefnadsförhållanden,

att hvarje fortskridande på dessa vägar bör ske endast i

mån som det allmänna rättsmedvetandet uppbär och gillar de föreslagna

åtgärderna. Ett förhastadt steg i nämnda riktning — låt vara framkalladt

af aldrig så välmenande och entusiastiska sträfvanden — framkallar

lätt motsatsen af den verkan, som åsyftas.»

Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, och denna hemställan bifölls af Riksdagen, af Första

Kammaren utan föregående diskussion och utan votering, samt af Andra

Kammaren, efter diskussion, med 141 röster mot 74, hvilka afgåfvos

för bifall till motionen.

En motion med samma förslag som det i sist omförmälda motion

framställda förekom jämväl vid 1896 års riksdag.

I sitt i anledning af motionen afgifna betänkande (n:o 1) förklarade

sig bevillningsutskottet icke anse förslaget innefatta bättre bestämmelser

än dem, som redan vore gällande i fråga om sättet för bestämmande

af rättigheter till minuthandel med och utskänkning af brännvin;

och yttrade utskottet vidare:

»Redan enligt nu gällande förordning har i de flesta landtkommuner

fullständigt förbud blifvit infördt, och möjlighet att få sådant förbud till

stånd finnes äfven för städerna. Det torde nämligen icke lida något

tvifvel, att stadsfullmäktige eller allmän rådstuga och magistraten skulle

afstyrka, beviljandet af försäljningsrätt inom staden, om en mera allmän

önskan i sådan riktning skulle göra sig gällande inom samhället. Att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

/Sammansatta Bevillnimjs- (och Lag-)utskotteta Betänkande N:o 6.

i denna fråga gifva do röstberättigade lika rösträtt, eller, såsom i motionen

föreslagits, utsträcka rösträtten än ytterligare genom, att lägga

afgörandet i händerna på en så vidsträckt krets röstberättigade som

kommunens alla till myndig ålder komna medlemmar, män och kvinnor,

Indika äga god frejd och äro svenska medborgare, finner utskottet innebära

eu alltför stor afvikelse från nu gällande grundsatser för kommunala

ärendens afgörande; hvarförutom, såsom 1894 års sammansattabevillnings-

och lagutskott i sitt ofvan omförmälda betänkande jämväl

framhållit, med brännvinsförsäljningen äro förbundna så stora intressen

och sättet för dess tillämpning är af så ingripande betydelse för kommunernas

lugna och lifskraftiga utveckling, att skäl icke förefinnes

att afgöra hithörande frågor på annat sätt än öfriga kommunala angelägenheter.

_ _

Utskottet hemställde förty, att motionen icke måtte af Riksdagen

bifallas, och Riksdagen fattade sitt beslut i enlighet med denna utskottets

hemställan. Sagda beslut fattades af borsta Kammaren utan

föregången diskussion och utan votering samt af Andra Kammaren, efter

diskussion, med 121 röster mot 58, livilka afgåfvos för bifall till motionen.

I en vid 1902 års riksdag väckt motion framställdes samma

yrkande som i den ofvan omförmälda motionen af år 1894.

I sitt öfver motionen afgifna betänkande (n:o 18) framhöll bevillningsutskottet,

bland annat, att enligt då gällande brännvinsförsäljningsförordning

den kommunala representationen i landskommun och i stadskommun,

om den vore enig med magistraten, kunde förhindra minuthandel

med och utskänkning af brännvin.

Bevillningsutskottet hemställde om afslag å motionen, emot hvilken

hemställan någon reservation icke afgafs inom utskottet. Utskottets

hemställan blef utan votering bifallen af såväl Första som Andra

Kammaren.

Vid 1907 års riksdag framställdes i fyra inom Andra Kammaren

väckta jnotioner yrkande om införande af kommunalt veto med allmän

folkomröstning i hufvudsaklig öfverensstämmelse .med de grunder, som

i den vid 1894 års riksdag afgifna motionen angifvits, beträffande försäljningen

såväl af brännvin som af vin och Öl. Eu motionär hade

dock föreslagit, att för att beslut i dylik fråga skulle hafva bindande

kraft, en majoritet af minst 2/3 af de afgifna rösterna skulle erfordras,

äfvensom att ett sådant beslut ej skulle kunna ändras förrän efter 5

års förlopp.

Dessa motioner behandlades af sammansatt bevillnings- och lagutskott,

som i sitt öfver motionerna afgifna betänkande (n:o 1) erinrade,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansätta Bevillnings- (och Lag-)ulskottets Betänkande N:o 6,

bland annat, att enligt hvad för utskottet tillgängliga upplysningar

gafve vid handen, ingenstädes, där förbud mot försäljning af rusdrycker

införts, förbudet medfört åsyftad verkan, äfvensom att det icke syntes

lämplig!, att pa i motionerna föreslaget sätt införa speciella rösträttsgrunder

för afgörandet af särskilda kommunala angelägenheter, samt

vidare anförde:

*Då förslag till vidtgående reformer med afseende å den kommunala

rösträtten i dess helhet nu föreligga till Riksdagens pröfning, synes

ock den af motionärerna ifrågasatta anordning desto mindre af behofvet

påkallad, som, därest en reform af hela den kommunala rösträtten i

sålunda föreslagen omfattning varder genomförd, flertalets åsikt skulle

på behörigt sätt kunna gorå sig gällande i den förevarande frågan. —-

Med erinran, att gällande författningar redan innehålla stadganden

om kommunal vetorätt beträffande såväl detaljhandel med brännvin som

iskänkning af vin och Öl, vill utskottet slutligen fästa uppmärksamhet

därå, att den nu ifrågasatta folkomröstningen ingalunda innebär absolut

visshet för ernående i alla fall af beslut i sådan riktning, som motionerna

uppenbarligen åsyfta. Det kan nämligen ganska väl tänkas, att

till följd af verksam agitation bland de många röstberättigade flertalet

uttalar sig för en försäljningsrätt, som icke skulle blifvit beviljad, därest

frågan fått behandlas i nu lagstadgad ordning.»

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda, emot hvilken hemställan fem ledamöter från

Andra Kammaren reserverade sig under yrkande om bifall till motionerna.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan föregående

diskussion och utan votering, hvaremot Andra Kammaren, efter diskussion,

med 113 röster mot 69 biföll deri vid betänkandet fogade reservationen.

Slutligen bragtes frågan jämväl under 1908 års riksdags pröfning

likaledes genom fyra motioner i Andra Kammaren, i hvilka yrkades

aflåtande af skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande

för Riksdagen af förslag till bestämmelser om införande af kommunalt

veto med allmän omröstning med lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de vid 1894 års riksdag angifna grunder,

med den förändring likväl, att % majoritet skulle erfordras såväl för

förbudets införande som för dess upphäfvande.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet anförde i sitt öfver

motionerna afgifna betänkande (n;o 1), sedan utskottet med officiella

siffror påvisat såväl nedgången i förbrukningen af spirituösa drycker

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillninys- (och Lag-)ntskottots Betänkande N;o 0. 15

inom landet som ock den starka minskningen af antalet begagnade

ständiga försälj ningsrättigeter, bland annat, följande:

»Det lär ock svårligen kunna bestridas och har äfven af nykterhetsifrare

medgifvits, att redan nu gällande lagstadganden äro till fyllest för

åvägabringandet af kommunalt rusdrycksförbud, därest ett sådant förbud

uppbäres al'' eu mera allmän folkmening. Härom vittnar därjämte den

omständigheten, att försäljningsrättigheter, tillkomna under medverkan

af de kommunala myndigheterna, i stora delar af landet ej förekomma

å landsbygden. Enligt officiella uppgifter för försäljningsåret 1905—

1906 finnes ingen enda ständig försäljningsrättighet å landsbygden i fyra

län, nämligen i Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands

län. I hvart dera af sju län finnes blott eu dylik rättighet å landsbygden

och äro fem af dessa rättigheter privilegierade, nämligen de i Blekinge,

Värmlands, Örebro, Västerbottens och Norrbottens län. I ytterligare tre

län bestå på landsbygden endast privilegierade rättigheter (fyra i hvarje

län). — Dessa privilegierade rättigheter komma i den mån de icke

redan upphört, att inom icke aflägsen tid upphöra. — I tolf län finnes

sålunda å landsbygden icke någon enda ständig försälj ningsrättighet, till

hvars upprättande vederbörande kommunala myndigheter medverkat. Det

är under sådana förhållanden icke befogadt att, såsom i motionerna

skett, tala om »storfyrkarnes öfvermäktiga inflytande till rusdryckshandteringens

förmån». Fastmer anser utskottet det vara ådagalagdt, att,

därest inom en kommun ett allmänt kraf på lokalt rusdrycksförbud förefinnes,

detta redan med nuvarande kommunala rösträttsbestämmelser kan

förverkligas.

Utskottet vill för öfrigt i detta sammanhang erinra om den vidtgående

kommunala rösträttsreform, som under viss förutsättning antagits

af 1907 års Riksdag och som med all säkerhet torde komma att i afsevärd

mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunala angelägenheter på

de mindre fyrktalens innehafvare. Den af motionärerna ifrågasatta anordning

torde därför så mycket mindre vara påkallad af något verkligt

behof, som efter allt att döma berörda reform inom jämförelsevis kort

tid kan antagas vinna tillämpning.

Utskottet har redan framhållit, att konsumtionen af alkoholhaltiga

drycker i vårt land betydligt aftagit. Att nykterhetsrörelsen därtill medverkat,

är obestridligt, liksom ock att lämpliga lagbestämmelser främjat

detta goda förhållande, men hufvudsakligen är det nog allmänbildningens

väsentliga höjande och det alltjämt fortskridande folkupplysningsarbetet,

som mest verkat härtill. Utskottet håller ock bestämdt före, att ett

försök att genom skärpta lagbestämmelser, livilka icke uppbäras af en

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Bevillnings- (och Lag^utslcottets Betänkande N:o S.

mera allmän folkmening, söka åstadkomma afhållsamliet lätt kan medföra,

att de resultat, som i berörda afseende nu vunnits, äfventyras. Så

länge den ojämförligt större delen af vårt folk icke ser något brottsligt

i ett måttligt njutande af alkoholhaltiga drycker, skola alltför stränga

restriktiva lagbestämmelser uppfattas såsom ett otillbörligt intrång i den

personliga friheten. Dylika restriktioner medföra då ej åsyftadt gagn,

men väl allvarliga olägenheter. Enligt utskottets mening kan det med

allt skäl ifrågasättas, om genom de af motionärerna föreslagna åtgärder

åstundadt resultat skulle stå att vinna. Utskottet delar för öfrigt den

af 1907 års utskott uttalade mening, att det icke är lämpligt, att, som

motionärerna föreslå, införa speciella rösträttsgrunder för åtgörande! af

särskilda kommunala angelägenheter.»

Utskottet hemställde förty om afslag å motionerna. Häremot

reserverade sig samtliga ledamöter från Andra Kammaren under yrkande

om bifall till motionärernas framställning.

Utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren utan votering,

hvaremot Andra Kammaren, likaledes utan votering, biföll den vid betänkandet

fogade reservationen.

Utskottets

yttrande.

Utskottet, som tillåter sig hänvisa till hvad 1908 års utskott sålunda

yttrat i ämnet, vill ytterligare framhålla, att, enligt hvad den senast

publicerade officiella statistiken (afseende tillverkningsåret 1906—

1607) gifver vid handen, antalet ständiga försäljningsrättigheter fortfar

att nedgå. I synnerhet har minskningen varit stor å landsbygden,

hvarest numera kvarstå endast 105 dylika rättigheter, däraf 65 privilegierade,

hvilka senare, som bekant, komma att inom kort tid upphöra.

Således har med tillämpning af nu gällande lagbestämmelser en afsevärd

begränsning af försäljningsrättigheternas antal ernåtts.

Utskottet vill därjämte erinra om, att innevarande Riksdag i samband

med antagandet af förändrade bestämmelser för utöfvandet af den

politiska rösträtten definitivt godkänt den redan år 1907 framlagda

vidtgående kommunala rösträttsreformen. Efter dennas genomförande

komma de små röstetalens innehafvare att vinna ett betydligt ökadt

inflytande inom kommunen, och det torde vara allt skäl att afvakta,

hvilken verkan detta kan medföra på afgörandet af de kommunala ärenden,

som i motionerna afses, innan man med hänsyn till dessa inför

den allmänna folkomröstningens grundsats, mot hvilken stora principiella

betänkligheter måste resa sig.

Skulle emellertid äfven efter den kommunala rösträttsreformens

genomförande krafvet på en förändrad ordning för afgörandet af före
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6. 17

varande frågor kvarstå, lär, enligt utskottets mening, ett afgörande

böra träffas först, sedan en allsidig och verkligt vägledande utredning

förebragts såväl om verkningarna i nykterhetens intresse af de bestämmelser,

hvilka i förevarande syfte må varda föreslagna, som ock rörande

de följder i ekonomiskt afseende, som ett mycket hastigt utsträckande

af det lokala rusdrycksförbudet till ett större antal kommuner, komme

att medföra.

Att fråntaga de kommunala myndigheter, hvilka bära ansvaret för

den ekonomiska förvaltningen, beslutanderätten i ofvan berörda frågor

samt hänskjuta desammas afgörande till allmän folkomröstning, måste

under nuvarande förhållanden vara i ekonomiskt afseende mycket betänkligt.

Och det synes utskottet tvifvelaktigt, huruvida en sådan

ordning skulle vara af beståndande gagn i nykterhetsafseende. Den

allmänna folkomröstningen är ett mycket oberäkneligt maktmedel och

torde ofta utfalla till förmån för den mening, från hvars sida den häftigaste

agitationen förts. Den sakliga och insiktsfulla pröfning, som

alltid borde föregå en frågas afgörande, komme sålunda i regel att

saknas, i synnerhet som den känsla af ansvar, hvarunder de kommunala

myndigheterna handla, ej torde så starkt förnimmas hos de i en dylik

folkomröstning deltagande.

Därtill kommer, att något medel att vinna ändring i ett beslut,

framgånget ur en sådan allmän omröstning, icke skulle stå till buds,

hvilka dess konsekvenser än månde blifva.

Erfarenheten såväl från vårt eget som från andra länder gifver

vid handen, att restriktiva lagbestämmelser, som icke uppbäras af en

mera allmän folkmening, lätt uppfattas som ett otillbörligt intrång i den

personliga friheten och då ej medföra åsyftadt gagn. En viss varsamhet

bör därför vid lagstiftning å hithörande område göra sig gällande

för att icke redan vunna resultat skola äfventyras.. _En så genomgripande

förändring i bestämmelserna angående försäljning af brännvin,

vin och Öl, som i motionerna föreslagits, synes därför, såsom

ofvan sagts, redan ur nykterhetssynpunkt näppeligen vara att förorda.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

l:o) att förevarande motioner, n:is 131 och 149,

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande

af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto

i fråga om försäljning af brännvin icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

Bih, till Eiksd. Prat. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 6 Raft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansätta Bevillnings- (och Lag-)utskottets Betänkande N;o 6.

2\o) att förevarande motioner, n:is 132 och 150,

om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående införande

af på allmän folkomröstning grundadt kommunalt veto

i fråga om försäljning af vin och Öl icke heller måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 maj 1909.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillningt- (och Lag-)utskottets Betänkande N:o tJ.

19

Reservation:

af herrar Schotte, Ericsson i Ofvanmyra, Berg i Göteborg, grefve

R. G. Hamilton, Pettersson i Södertelje och Jansson i Edsbäcken, hvilka

anfört följande:

»De af utskottet åberopade skälen för dess afstyrkande utlåtande

Unna vi icke öfvertygande. Hvad sålunda till eu början angår utskottets

uppgift, att antalet »ständiga försäljningsrättigbeter» redan nu

är stadt i nedgående samt att således redan med nu gällande bestämmelser

en afsevärd begränsning af dessa rättigheter kan åstadkommas,

så må erinras, dels, att denna begränsning till hufvudsaklig del tillkommit

genom Riksdagens beslut rörande upphörande af gästgifveriers

försäljningsrätt, dels ock att de af utskottet till stöd härför anförda

siffror afse endast antalet årännuinsförsäljningsrättigheter, icke rättigheter

till försäljning af vin och Öl. Huruvida äfven antalet af sistnämnda

rättigheter för närvarande är stadt i nedgående, hafva vi oss

icke bekant. I alla händelser lär den omständigheten, att vissa slag

af utskänkningsrättigheter undergått minskning, icke förringa önskvärdheten

af, att hvarje kommun får tillfälle att genom allmän omröstning

ytterligare påskynda ifrågavarande minskning.

Utskottet hänvisar vidare på den demokratisering af den kommunala

rösträtten, som genom innevarande års lagstiftning införts, och

förmenar, att man bör afvakta resultaten häraf, innan man vågar sig

på sådana experiment, som i förevarande motioner ifrågasatts. Härvid

må erinras, att enligt årets rösträttsreform den kommunala rösträtten

skall utöfvas enligt en graderad skala, som endast i mycket inskränkt

mån låter personligheten komma till sin rätt; och hvilka åsikter man

än må hysa om fastställandet af personlighetsprincipen såsom grund

för den kommunala rösträtten i allmänhet, synes det oss, att man

måste obetingadt erkänna dess berättigande när det gäller afgörandet

af frågor om rusdrycksförsäljningens inskränkande eller afskaffande.

Sådana frågor äro nämligen icke att betrakta såsom endast ordnings-,

hushållnings- eller skattefrågor, utan tillika såsom sedlighetsfrågor af

djupt ingripande betydelse i de enskildes och familjernas lif.

Ett ytterligare skäl för afslag har utskottet funnit i saknaden af

en allsidig och verkligt vägledande utredning om de sannolika verk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Bevillnings- (och Lag-)atskoltets Betänkande N:o 6.

ningarna af lokala rusdryeksförbud. I anledning häraf anmärkes till en

början, att förslag om anställande af en dylik omfattande utredning

under de senaste åren upprepade gånger föreslagits Riksdagen, men

hittills alltid fallit på Första Kammarens motstånd. Men för öfrigt är

det väl uppenbart, att hvarje kommun, som skulle få att behandla förslag

om förbud mot all försäljning af starka drycker inom dess område,

skulle finna sig föranlåten att underkasta förslaget en grundlig

och omfattande utredning, innan den fattar sitt beslut i ämnet.

Vidare förmenar utskottet, att den allmänna omröstningen i dessa

frågor skulle komma att visa sig vara ett mycket opålitligt maktmedel,

som skulle komma att verka till förmån för den mening, för hvilken

drifvits den häftigaste agitationen. Äfven om denna farhåga emellanåt

skulle komma att besannas, så vore emellertid detta ej annat än

hvad som kan inträffa redan med nu gällande rösträttsbestämmelser,

och några vägande skäl, hvarför ett sådant resultat skulle oftare inträffa

vid bifall till ifrågavarande motioner, har utskottet icke anfört.

Utskottets farhåga, att något medel icke finnes att vinna ändring

i ett beslut, framgånget ur en allmän omröstning i enlighet med förevarande

förslag, synes bero på ett missförstånd. I händelse omröstningen

icke försiggått i laga ordning, skulle densamma naturligtvis

kunna på anförda besvär upphäfvas, med rätt för vederbörande kommun

att anställa ny omröstning. Om åter icke någon formell oriktighet

förelupit vid omröstningen, skulle visserligen beslutet icke kunna ändras

af högre administrativ myndighet, men detta är ju ej annat än hvad

som för närvarande gäller beträffande kommunala myndigheters beslut

i dylika frågor. Däremot skulle enligt förslagen beslut i dylika ärenden

efter tre års förlopp kunna upphäfvas af de röstberättigade själfva,

lör den händelse de funne sig otillfredsställda med förbudets konsekvenser.

Att förslagen upptagit bestämmelsen om en giltighetstid af

minst 3 år för hvarje i laga ordning fattadt beslut om kommunalt rusdrycksförbud,

motiveras med en af flere skäl lätt förklarlig önskan att

ej allt för ofta möjliggöra omkastningar i den kommunala politiken.

Utskottet hänvisar slutligen på det sakförhållandet att restriktiva

lagbestämmelser, som icke uppbäras af en mera allmän folkmening, ej

medföra åsyftadt gagn för nykterheten. Utan att förneka riktigheten

af denna allmänna sats, våga vi emellertid påstå, att krafvet på sådan

lagstiftning, som i förevarande motioner föreslagits, verkligen uppbäres

af en synnerligen stark och utbredd folkmening. Till stöd härför åberopas

dels den i utskottets betänkande intagna historiken öfver frågans

föregående riksdagsbehandling och dels den stora tillslutning, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillninys- (och Lay-)utskottets Betänkande N:o 6. 21

Sverige» nykterhetssällskaps representantförsamling erhållit på sin till

Sveriges kommuner riktade framställning om instämmande i Andra

Kammarens fjolårsbeslut i ämnet. 1,044 af 1,342 kommunalstämmor

uttalade nämligen sådant instämmande, 28 dock med reservation. Endast

55 uttalade sig mot reformen och 243 vägrade att uttala sig. Af 44

tillfrågade städer af böjde 39 att yttra sig, 4 uttalade sig till förmån

för lokalt veto och 1 för rusdrycksförbud.

På grund af hvad vi nu anfört, hemställa vi,

l:o) att Riksdagen, med anledning af förevarande

motioner n:is 131 och 149, ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag till

bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun af

väckt fråga om tillstånd till detaljhandel med brännvin

måtte äga rum genom allmän omröstning med

lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i motionerna angifna grunder; och

2:o) att Riksdagen, med anledning af förevarande

motioner n:is 132 och 150, ville hos Kungl. Maj:t

anhålla om framläggande för Riksdagen af förslag

till bestämmelser i syfte att afgörandet inom kommun

af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin

eller Öl måtte äga rum genom allmän omröstning med

lika och direkt rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i motionerna angifna grunder.»

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 2 Afd. 6 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.