Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kangl. Maj.is proposition angående tullen å vin.

1909-02-08 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:1, Betänkande, i anledning af Kangl. Maj.is proposition angående tullen å vin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 8 februari 1909, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af Kangl. Maj.is proposition angående

tullen å vin.

Genom proposition n:o 20 af den 22 januari 1909, som hänvisats

till bevillningsutskottets behandling, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagdt utdrag af statrådsprotokollet öfver ett blandadt

utrikesdepartements- och finansärende för samma dag, föreslagit Riksdagen

att besluta,

dels ätt, så länge den med Frankrike afslutade handelstraktaten

af den 30 december 1881, sådan den blifvit förlängd genom konventionen,

undertecknad den 13 januari 1892, förblir i kraft, tullen å icke

musserande vin af 14 procents alkoholhalt och därunder skall utgöra,

då vinet införes på fat, 34 öre för kilogram och, då vinet införes på

andra kärl än fat, 69 öre för liter,

dels ock att i följd häraf rubrikerna nummer 695, 696 och 697 i

tulltaxan af den 8 juni 1906 skola erhålla följande förändrade lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft. (N:o 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Utriknminieterns

yttrande.

1

Kvantitet för

tullberäkningen

l tillsats

Kronor

öre

Vin:

icke lisserande:

på fat, större eller mindre:

695

af 14 procents alkoholhalt och där-

under...............................................

1 kilogram

—

34

695 V*

af mer än 14 men icke öfver 25

procents alkoholhalt .....................

1 kilogram

—

65

på andra kärl:

1

696

af 14 procents alkoholhalt och där-

under.................................................

1 liter

—

69

696 V.

af mer än 14 men icke öfver 25

procents alkoholhalt .....................

1 liter

1

697

musserande: af 25 procents alkoholhalt

och därunder.............................................

1 liter

2

—

Anm. Vin af mer än 25 procents alkoholhalt;

tullbehandla» såsom Likör.

Enligt bär ofvan åberopade statsrådsprotokoll bar vid ärendets

föredragning inför Kungl. Maj:t berr ministern för utrikes ärendena

anfört följande:

»I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 2 maj 1907 — hvilken skrifvelse

jämlikt nådigt beslut den 14 juni samma år blifvit öfverlämnad till

utrikesdepartementet för vidtagande af de åtgärder, som i anledning

af skrifvelsen kunde på nämnda departement ankomma — har Riksdagen

anfört i hufvudsak följande.

Enskild motionär hade fäst uppmärksamheten därå, att importen

till riket af brännvin och vin till mycket stor del föranleddes af kringresande

agenter för utländska vin- och spirituosafirmor, hvilka ginge

ur hus i hus samt utbjöde och upptoge beställningar på nämnda varor.

Hvad beträffade sagda import, syntes det Riksdagen få anses visst, att

en betydande del af densamma föranleddes af utländska agenters verksamhet

här i landet. Det vore onekligen ägnadt att tilldraga sig uppmärksamhet,

att, ehuru jämlikt förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin förbud stadgats för inhemska försäljare att vid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 8

personligt besök eller genom ombud lios annan än innehafvare af brännvinsförsäljningsrättighet

utbjuda brännvin eller upptaga beställningar

därå i mindre belopp än 250 liter, utländska handlandes ombud, som

färdades omkring i Sverige, likväl på grund af gällande handelstraktater

ansåges äga upptaga dylika beställningar. Det syntes därför böra tillses,

huruvida icke åtgärder skulle kunna vidtagas i syfte att vinna

ändring i sist omförmälda förhållande.

Riksdagen ansåge det vara af betydelse, att full klarhet erhölles

i förevarande spörsmål beträffande de rättigheter, som numera borde

anses verkligen tillkomma agenter eller ombud för utländska handelshus.

Genom 1905 års försäljningsförordnings nyssnämnda förbud torde

nämligen hela frågan kunna anses hafva kommit i ett annat läge.

För frågans bedömande ville Riksdagen till en början erinra om

bestämmelserna i artikel 17 af gällande handelstraktat med Frankrike.

Af innehållet i omförmälda artikel äfvensom därefter i ämnet förda

underhandlingar framginge, att från Frankrikes sida gjorts gällande,

att inskränkningar, sådana som den förenämnda, i 190 5; års brännvinsförsäljningsförordning

nu förekommande, icke skulle af Frankrike anses

äga tillämpning beträffande franska handelsresande.

Härvid borde tillika bemärkas, att på grund af gällande traktater

resande och agenter för handelshus inom flertalet af de länder, med

hvilka Sverige stode i förbindelse, syntes kunna göra anspråk på att

här i landet behandlas såsom handelsresande, tillhörande den mest

gynnade nation eller, med andra ord, att erhålla samma förmåner som

reseagenter för franska handelshus.

Med en dylik tillämpning af traktaterna, hvilken Riksdagen redan

tidigare sökt få undanröjd, skulle utländska handelsresande å vissa

områden och nu särskildt i fråga om försäljning af brännvin komma

att äga vidsträcktare rättigheter än svenska försäljare. Begreppet

>nationell behandling» skulle vid sådant förhållande innefatta mindre

förmåner än en klausul om »behandling såsom mest gynnad nation».

Å de områden af näringslifvet, där restriktiva bestämmelser i något

afseende utfärdats att gälla för svenska undersåtar, innebure detta

gentemot dem en orättvisa, hvilken det borde vara angeläget att få

aflägsnad.

Särskildt med hänsyn till den här i landet af kringresande utlänningar

eller ombud för utländska handelshus idkade försäljning af

spirituösa och vin syntes det Riksdagen vara af vikt, att nu berörda

förhållanden gjordes till föremål för lämpliga åtgärder från Kungl.

Maj:ts sida.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

På grund af hvad sålunda anförts, anhöll Riksdagen, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder därhän, att utländska handelsresande,

med eller utan näringslegitimationsbevis, icke under några

förhållanden måtte tillgodonjuta gynnsammare behandling än landets

egna undersåtar, som utöfva enahanda yrke.

Den af Riksdagen i dess förevarande skrifvelse åberopade artikel

17 i handelstraktaten mellan Sverige (och Norge) samt Frankrike den

30 december 1881 är af följande lydelse:

''Franska handelsresande, som färdas inom de förenade rikena

för franska handelshus, skola där äga att göra uppköp för sin industris

behof och upptaga beställningar, med eller utan prof, men icke till

försäljning kringföra varor.

Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å handelsresande från

de förenade rikena.

Franska handelsresande skola icke inom de förenade rikena vara

underkastade högre särskild yrkesafgift än den lägsta dylika afgift,

som därstädes erlägges af inhemska handelsresande af samma kategori.

En afgift till lika belopp med den bevillning, som vare sig i Sverige

eller Norge drabbar franska handelsresande, må i Frankrike påläggas

svenska eller norska handelsresande.’

Genom konvention den 13 januari 1892 förlängdes handelstraktaten

att i vissa afseenden fortfarande gälla från och med den 1 februari

1892. Artikel 17 kvarstår i anledning däraf oförändrad.

1892 års konvention skall äga tillämpning intill utgången af eu

tidrymd af 12 månader, efter det uppsägning af konventionen skett

från någondera sidan.

Den i Riksdagens förevarande skrifvelse åsyftade bestämmelsen i

artikel 17 erbjuder i sin nuvarande affattning möjlighet till den tolkning,

att reseombud för franska handelshus, hvilken nationalitet ombudet

än må tillhöra, äger att utan hinder af förefintliga inskränkande bestämmelser

här i landet göra uppköp och upptaga beställningar. I

enlighet härmed har artikeln äfven blifvit tillämpad.

Därutöfver medför ifrågavarande artikel den konsekvensen, att

reseagenter för handelshus, tillhörande nation, som äger att i Sverige

behandlas såsom »mest gynnad», kunna göra anspråk på att erhålla

samma förmåner som handelsresande för franska handelshus.

Såsom Riksdagen erinrat, är det särskild!, med hänsyn till försäljningen

af spirituösa och vin, som bestämmelsen i artikel 17 vållat

olägenhet. Och företrädesvis ur denna synpunkt har sedan länge det

önskemålet från svensk sida uppställts att få artikel 17 i handelstraktaten

med Frankrike ändrad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande AT:o 1. 5

För att visa af hvilken betydelse med hänsyn till det obehindrade

ordnandet af bränn vinslagstiftningen inom riket såväl Kungl. Maj:t

som Riksdagen ansett det vara, att artikel 17 blefve ändrad, tillåter

jag mig att bär erinra om följande data ur frågans förhistoria.

Redan vid de underhandlingar, som föregingo afslutandet af den

ännu gällande konventionen den 13 januari 1892 om delvis förlängning

af 1881 års handelstraktat med Frankrike, hade man sålunda uppmärksamheten

riktad på denna fråga. Till en början ifrågasattes från

svensk sida ett tillägg till artikel 17 af innehåll, att de franska handelsresandena

skulle beträffande rätten att upptaga beställningar vara

underkastade samma inskränkningar, som för landets egna invånare

vore eller blefve stadgade. Det visade sig emellertid fåfängt att söka

få denna ändring af artikeln godtagen. Man sökte då att åtminstone

få i protokollet öfver underhandlingarna införd en förklaring, åsyftande

att framhålla, att bestämmelserna i artikel 17 icke skulle utgöra

hinder för svenska regeringens rätt att inom landet ordna försäljningen

af vissa varor på ett med det allmännas intresse öfverensstämmande

sätt och särskild! icke för ordnandet af bränn vinsförsäljningen i syfte

att motverka dryckenskapen. Den franska regeringen motsatte sig

emellertid bestämdt införandet i protokollet af en dylik förklaring,

med motivering, bland annat, att densamma skulle komma att minska

värdet af de i artikel 17 intagna bestämmelser, hvilka vore af särskild

vikt för Frankrikes förnämsta exportartikel till Sverige. Tillika betonades

därvid från fransk sida, att ifrågavarande artikel i traktaten

vore afsedd att gälla såväl franska som svenska och norska handelsresande

för franska handelshus.

Xågon förändring med hänsyn till artikel 17 eller dess tolkning

blef icke heller genomförd genom 1892 års konvention.

Sedermera blef frågan upptagen till behandling vid 1894 års

riksdag.

Vid nämnda riksdag väcktes motion i syfte att få det i då gällande

brännvinsförsäljningsförordning af den 31 december 1891 stadgade

förbudet för innehafvare af försälj ningsrättighet att låta genom

ombud å annat ställe än det, där han utöfvade sin försäljningsrätt,

till köpare utlämna brännvin i mindre belopp än 250 liter utsträckt

sålunda, att det skulle vara förbjudet innehafvare af försälj ningsrättighet

att vare sig själf eller genom ombud låta å annat ställe än det, där

han utöfvade sin försäljningsrätt, till salu utbjuda, till köpare utlämna

eller med köpare aftala om leverans af brännvin i mindre belopp än

250 liter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

a

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

I enlighet med bevillningsutskottets hemställan afslog Riksdagen

ifrågavarande ändringsförslag men anhöll i skrifvelse den 9 maj 1894.

att Kungl. Maj:t måtte med Frankrike inleda underhandlingar, i syfte

att den enligt artikel 17 i handelstraktaten franska handelsresande

medgifna rättighet att upptaga beställningar måtte, hvad Sverige anginge

beträffande brännvin och andra brända eller destillerade drycker,

inskränkas därhän, att sådana beställningar icke finge upptagas hos

andra än innehafvare af brännvinsförsäljningsrättigheter, såvida icke

kvantiteten uppginge till minst 250 liter.

I berörda skrifvelse anförde Riksdagen i öfrigt, bland annat,

följande:

:I en inom Riksdagen väckt motion har framhållits, hurusom

lagstiftningen till förmån för inskränkning i handeln med spirituösa

drycker på ett fördärfligt sätt kringginges därigenom, att brännvinsförsäljarne

genom resande agenter droge omkring i landet från by till by

och frestade folket att låta anteckna sig för större eller mindre kvantiteter

spirituösa samt såmedelst ersatte de indragna försäljningsställena.

Då — så länge den i artikel 17 i den mellan de förenade rikena

Sverige—Norge samt Frankrike gällande handelstraktat intagna bestämmelse

därom, att franska handelsresande, som för franska handelshus

färdas inom de förenade rikena, skola äga upptaga beställningar

med eller utan prof, är gällande — de franska handelsresandena ej

kunna betagas rätten att i Sverige genom reseombud upptaga beställningar

på brännvin, torde, för att de anmärkta missförhållandena —

hvilka visserligen äro af den beskaffenhet, att åtgärder till deras undanröjande

äro af behofvet påkallade — skola kunna på ett fullt effektivt

sätt och på samma gång utan åsidosättande af de svenska försäljarnes

rätt afhjälpas, blifva erforderligt, att viss ändring i artikel 17 i franska

handelstraktaten först vidtages; och anser Riksdagen, att lämpligaste

åtgärden för ernående af det åsyftade målet vore, om den enligt nämnda

artikel franska handelsresande medgifna rättighet att upptaga beställningar

blefve, hvad Sverige angår beträffande brännvin och andra

brända eller destillerade spirituösa drycker, inskränkt därhän, att sådana

beställningar icke finge upptagas hos andra än innehafvare af brännvinsförsäljningsrättigheter,

såvida icke kvantiteten uppginge minst till

det enligt gällande brännvinsförsäljningsförordning vid partihandel tilllåtna

minsta försäljningsbelopp eller 250 liter. Riksdagen håller ock

före, att underhandlingar i sådant syfte med Frankrike skulle så mycket

lättare leda till afsedt resultat, som spritvaruhandeln på Sverige torde

för Frankrike hafva sin hufvudsakliga betydelse genom de affärer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

franska handelshus ingå med svenska brännvinsförsäljare, men de affärer

af ifrågavarande slag däremot, hvilka de franska spritvaruhandlarne

afsluta direkt med den konsumerande allmänheten, torde vara af jämförelsevis

ringa omfattning.’

Vid underdånig anmälan den 1 juni 1894 af Riksdagens förevarande

skrifvelse fann Kungl. Maj:t de af Riksdagen begärda underhandlingarna

med Frankrike böra föregås af utredning därom, huruvida

den af Riksdagen ifrågasatta inskränkningen i handelsresandenas

rätt borde anses stridande mot innehållet i artikel 17. Med framhållande,

att inskränkningen skulle komma att i formellt hänseende

gälla lika för svenskar och utlänningar, ehuru den sannolikt i verkligheten

skulle nästan uteslutande drabba svenska brännvinsförsäljare,

samt att frågan, huruvida inskränkningen kunde anses stridande mot

traktaten, berodde däraf, om den föreslagna åtgärden borde anses falla

inom gränsen för en polisåtgärd, anbefalldes Kungl. Maj:ts minister i

Paris att afgifva yttrande, dels huruvida han ansåge, att den af Riksdagen

önskade förändring i lagstiftningen i Sverige skulle komma att

af franska regeringen uppfattas såsom stridande mot traktaten, dels

ock i sådant fall, huruvida ministern ansåge, att någon utsikt funnes,

att franska regeringen kunde komma att bifalla en eventuell framställning

om ändring af artikel 17.

I sin svarsskrifvelse härå förklarade ministern i Paris sig anse,

dels att franska regeringen skulle betrakta den ifrågasatta modifikationen

i brännvinslagstiftningen ingalunda såsom en enkel polisåtgärd,

utan som en högst väsentlig ändring af den gällande ordningen angående

spirituösa dryckesvarors försäljning, dels ock att en eventuell

framställning om ändring af handelstraktatens artikel 17 absolut saknade

utsikt till framgång.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1895 af det förslag

till vissa förändringar i 1891 års brännvinsförsäljningsförordning, hvilket

förslag genom nådig proposition förelädes 1895 års Riksdag, hemställde

föredragande departementschefen, efter att hafva redogjort för hvad

som blifvit åtgjordt med anledning af Riksdagens förberörda skrifvelse

den 9 maj 1894, att den af Riksdagen gjorda framställningen icke

måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Denna departementschefens

hemställan blef af Kungl. Maj:t godkänd, i följd hvaraf

underhandlingar med franska regeringen icke af Kungl. Maj:t inleddes.

Förslag om ändring af den svenska brännvinslagstiftningen i den

riktning, som i 1894 års riksdagsskrifvelse afsågs, väcktes därefter vid

flera riksdagar af enskilda motionärer, men motionerna afslogos af Riks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

dagen med hänsyn till innehållet i artikel 17 i 1881 års traktat med

Frankrike.

Genom 5 § i den af 1905 års lagtima Riksdag, i anledning af en

af Kungl. Maj:t aflåten proposition, beslutade, nu gällande förordning

angående försäljning af brännvin har emellertid förbud stadgats för

innehafvare af rättighet till försäljning af brännvin att å annan ort

än den, där lian utöfvar sin försäljningsrättighet, mot efterkraf för

köpeskillingen eller genom ombud, till köpare utlämna brännvin i mindre

belopp än 250 liter eller vid personligt besök eller genom ombud hos

annan än innehafvare af dylik försäljningsrättighet till salu utbjuda

brännvin eller upptaga beställningar därå i mindre belopp än 250 liter.

Som nämnda bestämmelse endast afser innehafvare af brännvinsförsäljningsrättighet

och ombud för sådan, riktar den sig ej emot

franska handelsresandes rätt enligt artikel 17 att upptaga beställningar.

På sätt Riksdagen ock framhållit i sin skrifvelse den 2 maj 1907, äro

därför handelsresande för franska handelshus, äfvensom resande för

handelshus af sådan nationalitet, som traktatsenligt skall här i landet

behandlas såsom mest gynnad nation, för närvarande icke underkastade

sådana restriktiva bestämmelser som exempelvis den nyss anmärkta i

bränn vinsförsäljningsförordningen.

Jämväl i ett annat hänseende synes mig artikel 17 i 1881 års

handelstraktat tarfva komplettering i den riktning, Riksdagen i skrifvelsen

den 2 maj 1907 uttalat. Enligt § 26 mom. 2 i nådiga förordningen

angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, sådant detta författningsrum

lyder enligt nådig förordning den 4 december 1908, må

icke utlänning, äfven om han undfått tillstånd till utöfvande här i riket

af handel eller annan näring, idka gårdfarihandel, d. v. s. utom den ort,

där han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad,

ej heller användas såsom biträde vid dylik handel, vare sig den sker

för svensk eller utländsk mans räkning. Detta stadgande står emellertid

ej i full öfverensstämmelse med den ännu gällande artikel 1 af 1881

års handelstraktat med Frankrike, hvilken artikel tillerkänner franska

undersåtar rätt att komma i åtnjutande af samma privilegier, friheter

och andra förmåner i afseende å handel och industri, som tillkomma

landets egna undersåtar. Denna bristande öfverensstämmelse mellan

näringsfrihetsför ordningen och handelstraktaten är desto mera påtaglig,

som förbudet mot gårdfarihandel af utlänning införts i näringsfrihetsförordningen

genom en nådig förordning den 23 september 1887 och

sålunda tillkommit, efter det 1881 års traktat afslöts. Andra länder,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. it

som i sina traktater med Sverige hafva bestämmelse om behandling

såsom mest gynnad nation, skulle gifvetvis kunna åberopa ifrågavarande

bestämmelse i den franska traktaten till sin fördel. För Sverige är

det alltså af intresse att äfven i denna punkt få den franska handelstraktaten

bringad till öfverensstämmelse med den i riket gällande lagstiftningen.

Detta kan ernås genom öfverenskommelse, att franska

gårdfarihandlare ej skola åtnjuta annan eller bättre behandling än

gårdfarihandlare, tillhörande mest gynnad nation.

Utom de af mig nu berörda önskemål från Sveriges sida i afseende

å ändring af den gällande liandelstraktaten med Frankrike, hvilka båda

ligga inom omfånget af Riksdagens i skrifvelsen den 2 maj 1907 gjorda

framställning, föreligger ytterligare en fråga, hvilken det synes mig

angeläget att få på betryggande sätt ordnad på grund af densammas

betydande ekonomiska innebörd. Jag afser härmed det behof, som för

Sveriges vidkommande gjort sig gällande att erhålla medgifvande från

fransk sida beträffande upptagande af vissa svenska värdepapper i de

franska officiella noteringarna.

Genom ett af franska regeringen fattadt beslut få för närvarande

inga utländska lån noteras å börsen i Paris, förrän vederbörande minister

därtill gifvit bemyndigande. Anledningen till detta beslut torde hafva

varit, att man ville begagna den rikliga penningtillgången inom Frankrike

till att skaffa landet kommersiella fördelar af utlandet, i gengäld

för att den franska penningmarknaden öppnades för vederbörande

främmande land. På grund af den i Frankrike rådande allvarliga krisen

inom vinindustrien var det lättnader till förmån för den franska vinexporten,

som därvid närmast åsyftades.

Äfven för Sverige blef den franska penningmarknaden stängd

genom franska regeringens förenämnda beslut. En framställning om

förklarande från franska regeringen, att hinder från dess sida icke

skulle möta mot officiell notering på franska börsen af 1907 års svenska

statslån å 65 miljoner francs, blef till följd däraf icke afgjord, hvadan

någon notering ej heller kunde äga rum.

Att genom berörda förhållande afsevärd olägenhet uppstått för

det svenska lånebehofvet är tydligt. Svenska staten och flera af

Sveriges kommuner äfvensom åtskilliga penninginstitut, afsedda att

befrämja och underlätta fastighetslcrediten, hafva samtliga behof af, att

den rika franska penningmarknaden är för dem öppen. Likaså kommer

detta att blifva fallet med den kreditinstitution för Sveriges stadsBilt.

till Rik sd. Prof. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

fastighetsägare, angående hvars inrättande, i anledning af därom utaf

nästlidet års Riksdag gjord framställning, förslag för närvarande är

under utarbetande. Härtill kommer, att det otvifvelaktigt bör underlätta

erhållandet af förmånligare villkor för lån, hvarom underhandlas

i andra länder än Frankrike, därest äfven den franska lånemarknaden

är för den lånesökande öppen.

Då franska regeringens förenämnda beslut i fråga om officiell

notering af utländska lån blef bekant, togs omedelbart i öfvervägande,

huruvida icke åtgärder kunde vidtagas för att afvärja de skadliga

följder, som eu vägran af notering för svenska värdepapper otvifvelaktigt

skulle framkalla. På grund af nyss anförda omständigheter leddes

då ovillkorligen tanken på möjligheten att genom en nedsättning af

tullen å vin — särskild! tullen å alkoholsvaga viner — undanröja

hindret för noteringen.

Vid den undersökning, som i anledning häraf verkställdes, framträdde

än ytterligare önskvärdheten af att från Sveriges sida åtgärder

vidtoges för att ej mindre få genomförda de af mig förut omförmälda

ändringar i den franska handelstraktaten, hvilka föranleddes af Riksdagens

skrifvelse den 2 maj 1907, än äfven erhålla medgifvande till

officiell notering af svenska värdepapper. Under undersökningens fortgång

framgick emellertid tillika, att enligt inhämtade upplysningar

ifrågavarande eftergifter icke komme att af Frankrike beviljas utan

vederlag från svensk sida och att Frankrike därvid såsom kompensation

komme att fordra åtminstone nedsättning af tullen å vin.

I anledning af hvad sålunda förekommit bemyndigade Eders Kungl.

Maj:t den 31 oktober 1908 mig att vid mitt då förestående besök i

Paris träda i underhandling med franska regeringen för genomförande

af förberörda svenska önskemål, mot vederlag af nedsättning af den

svenska tullen å icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt eller

därunder, äfvensom därom afsluta och underteckna öfverenskommelse.

De därefter förda underhandlingarna resulterade däri, att de

svenska yrkandena godkändes, mot det att Sverige förbunde sig att

nedsätta tullen å icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt eller

därunder, hvithet infördes å fat, till 34,0 5 öre per kilogram, samt att

tullsatsen per liter icke musserande vin, importeradt å buteljer, icke

skulle öfverstiga den för vin på fat fastställda tullsatsen per kilogram

med mera än 35 öre.

Under förbehåll af Riksdagens godkännande af berörda tullnedsättningar

afslutades och undertecknades den 2 nästlidne december en konvention

i enlighet med nyss angifna, vid underhandlingarna öfverens
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

komna grunder. Konventionen är en tilläggsöfverenskominelse till redan

gällande handelstraktat med Frankrike och afser sålunda icke att i andra

delar, än som i konventionen omförmälas, göra ändring i de bestämmelser

i öfrigt, som innehållas i konventionen af den 13 januari 1892

angående delvis förlängning af handels- och sjöfartstraktaterna af den

30 december 1881. Den nu afslutade konventionen är afsedd att tillämpas

under den tid, konventionen af den 13 januari 1892 förblir i kraft,

hvadan jämväl i afseende å förevarande konvention gäller den i 1892

års konvention förekommande bestämmelse, att den tillämpas intill

utgången af eu tidrymd af 12 månader, efter det endera af de fördragsslutande

parterna tillkännagifvit sin afsikt att låta 1892 års konvention

till kraft och verkan upphöra.

Den nu afslutade konventionen jämte en samtidigt afgifven ömsesidig

förklaring, att den mellan Sverige och Frankrike bestående

sjöfartstraktaten icke beröres af bestämmelserna i artikel 3 af konventionen

den 2 december 1908, torde såsom bilagor få åtfölja detta

protokoll.

Det af franska regeringen gjorda medgifvandet i fråga om officiell

notering af svenska värdepapper liar af formella skäl icke införts i

konventionens text. Samtidigt med konventionens afsilande har

emellertid franska regeringen i fullt bindande form lämnat garantier

för, att lån, som utfärdats eller garanterats af svenska staten, icke

förvägras notering å den officiella franska marknaden.

Såsom framgår af det jag nu anfört, finner jag den med Frankrike

träffade öfverenskommelsen vara af stor betydelse för vårt land. hvadan

jag tillstyrker, att Eders Kung! Maj:t måtte till Riksdagens godkännande

framlägga den i konventionen aftalade nedsättningen af tullen å vin.»

Vid föredragningen af detta ärende har härefter statsrådet och

chefen för finansdepartementet yttrat följande:

»Beträffande de fördelar, som genom den ifrågavarande öfverenskommelsen

skulle beredas vårt land, är jag i allo af samma uppfattning

som herr ministern för utrikes ärendena.

Genom den af herr ministern i ämnet lämnade redogörelsen synas

mig ock vikten och betydelsen för vårt land af denna öfverenskommelse

vara på ett så öfvertygande sätt ådagalagda, att jag, under hänvisning

i öfrigt till nämnda redogörelse, finner mig endast böra framhålla

följande förhållanden.

Såsom förut omförmälts, har Riksdagen i sin skrifvelse den 2 maj

1907 påpekat, hurusom genom bestämmelsen i 5 § af 1905 års för
-

1''inant
miniaterm
anförcmdt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

ordning angående försäljning af brännvin frågan om rätten för utländska

handelshus och deras ombud att här i riket obehindradt upptaga beställningar

å vin och spirituösa kommit i ett annat läge. Då ärenden

rörande lagstiftningen angående normerandet af handeln med brännvin

och därmed jämförliga drycker tillhöra det departement, jag förestår,

vill jag ytterligare betona, att genom upphörandet af berörda rätt

ännu ett ingalunda obetydligt steg skulle tagas fram till behörig

effektivitet i nämnda lagstiftning. Enligt inhämtade upplysningar

drifves nämligen en afsevärd rörelse i ifrågavarande hänseende icke

blott af kringresande handelsagenter, utan äfven af åtskilliga inom

riket fast etablerade firmor, som äro ombud för utländska vin- och

spirituosahus.

Samtidigt med att en faktiskt förefintlig inkonsekvens i fråga om

svenska undersåtars och utlänningars befogenheter här i riket skulle

genom den nu afslutade konventionen försvinna, komme ock det i förevarande

hänseende upprepade gånger inom riksdagen i nykterhetens

intresse framställda krafvet sålunda att nu blifva tillgodosedt.

Hvad vidare angår behofvet och önskvärdheten af att vid eventuell

placering af svenska lån äfven kunna räkna med den franska penningmarknaden,

så torde något tvifvel icke kunna hysas, att icke ett

sådant medgifvande som det af franska regeringen nu lämnade är

för vårt land en betydande fördel, värd den uppoffring, konventionen

innebär. Med den bestämda hållning, franska regeringen alltjämt

intagit i denna fråga, har det också varit omöjligt att vinna berörda

medgifvande utan att tillmötesgå Frankrikes redan tidigt preciserade

fordran på nedsättning af tullen för de alkoholsvaga viner, hvilkas

export det ligger i Frankrikes intresse att främja.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att två framställningar

om medgifvande af officiell notering å franska börsen af

vissa svenska värdepapper — den ena afseende det förut omförmälda

svenska statslånet af år 1907 å 65 miljoner francs och den andra två

Stockholms inteckningsgarantiaktiebolags lån af åren 1906 och 1907,

hvardera å 20 miljoner francs — under förutvarande förhållanden blefvo

af franska regeringen lämnade utan bifall. Enligt numera ingången

underrättelse hafva emellertid, sedan den ifrågavarande konventionen

blifvit å svenska och franska regeringarnas vägnar undertecknad berörda

lån den 11 december 1908 blifvit officiellt noterade å börsen

i Paris.

Jag instämmer i den af herr ministern för utrikes ärendena gjorda

tillstyrkan, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att besluta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 13

en nedsättning af tullen å vin i den omfattning, som konventionens

artikel I afser.

Såsom af konventionens text framgår, skulle enligt öfverenskommelsen

tullen å icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt

eller därunder, infördt på fat af alla storlekar, blifva 34,0 5 öre per

kilogram. Vidare innefattar konventionen det medgifvande från Sveriges

sida, att tullsatsen per liter för icke musserande viner på butelj icke

må öfverstiga tullsatsen per kilogram för vin på fat med mer än

35 öre.

Enligt gällande tulltaxa af den 8 juni 1906 äro tullsatserna för

vin följande:

t g-SZi

— E

-

Kvantitet

i

för tull-

Tullsats.

gi

ber&k-

3 ''

Vin:

ningen.

Kr. öre.

695.

af till och med 25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre ..............................

1 kg.

— ! 65

på andra kärl:

696.

musserande.........................................................

1 lit.

2 1 — j

697.

icke musserande ........................................

1 lit.

1 —

af högre alkoholhalt; tullbehandlas såsom Likör.

1

Då alkoholhalten i de franska, icke musserande vinerna i allmänhet

icke öfverstiger 14 procent, har den nu ifrågasatta tullnedsättningen

begränsats att omfatta icke musserande viner af 14 procents alkoholhalt

och därunder. Oberörda af konventionen äro sålunda de icke

musserande vinerna af mer än 14 procents alkoholhalt samt alla musserande

viner. Denna begränsning är af väsentlig betydelse med hänsyn

till den finansiella innebörden för Sverige af tullnedsättningen, på

sätt framgår af följande tabell öfver Sveriges införsel af vin år 1907.

Till grund för denna tabell hafva kunnat läggas uppgifter endast

för ett år, enär först från och med år 1907 en specificerad statistisk

varuförteckning tillämpats och det icke är möjligt att för den tid

alltsedan år 1892, hvarunder tullsatserna för vin afsett allt vin af till

och med 25 procents alkoholhalt, erhålla uppgift å de särskilda slag

af vin, som importerats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Sveriges införsel af vin år 1907:

icke musserande:

af t. o. m. 14 % alkoholhalt:

på fat ..................................

på andra kärl.....................

802.596 kilogram

178.282 liter

af mer än 14 % alkoholhalt:

på fat ...................................

på andra kärl....................

1,570,942 kilogram

73,965 liter

392.200 liter

musserande

Denna tabell gifver vid handen, att de icke musserande vinenia

af 14 procents alkoholhalt och därunder icke uppgå till en tredjedel

af Sveriges hela import af vin.

Tullsatsen för icke musserande vin å fat skulle, då alkoholhalten

icke öfverstiger 14 procent, enligt konventionen utgöra 34.05 öre för

kilogram. Bråkdelarna af ett öre hafva uppkommit genom det franska

beräkningssättet, men vid bestämmandet af tullsatsen i svenska tulltaxan

synas dessa bråkdelar böra utelämnas och tullsatsen fastställas

till jämnt 34 öre för kilogram. Utelämnandet af bråkdelarna är utan

nämnvärd finansiell betydelse, hvaremot det torde vara af afsevärd

olägenhet i praktiken att vid tullbehandling nödgas räkna med delar

af ett öre.

Förut har erinrats, att enligt gällande handelsfördrag undersåtar,

tillhörande ett stort antal främmande nationer, äga anspråk på att här

i landet behandlas såsom »mest gynnad nation», medan samma rätt är

tillförsäkrad svenska undersåtar i vederbörande främmande länder.

Genom den ställning i handelspolitiskt afseende, Sverige sålunda intager

till andra länder, följer, att den ifrågavarande nedsättningen af vintullen

kommer ej blott Frankrike, utan till jämförelsevis icke ringa del

jämväl de länder till godo, livilka skola behandlas såsom mest gynnad

nation.

I den med Tyska riket den 8 maj 1906 afslutade handels- och

sjöfartstraktaten finnes såsom anmärkning till rubriken nummer 695 af

den svenska tulltaxan införd särskild bestämmelse därom, att lättnader,

som medgifvas eu tredje makt i fråga om tullbehandling af viner,

af något som helst slag, i synnerhet rödviner, skola, så länge de äga

bestånd gentemot den tredje makten, äfven tillämpas på de tyska hvita

vinerna. I detta sammanhang bör vidare erinras, att i samma traktat,

såsom anmärkning till rubriken nummer 697 af svenska tulltaxan, är

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 15

stadgadt, att tullen per liter för icke inusserande hvita viner på

buteljer icke skall öfverstiga tullen per kilogram för hvita viner på

fat med mer än 35 öre.

Motsvarande bestämmelse i artikel 1 af den nu afslutade konventionen

med Frankrike, nämligen att tullsatsen per liter för icke

musserande viner på butelj icke får öfverstiga den för vin på fat fastställda

tullsatsen per kilogram med mer än 35 öre, föranleder till en

omreglering af tullsatsen för icke musserande vin af intill 14 procents

alkohollialt, hvilket införes på andra kärl än fat. Jag förordar, att

sistnämnda tullsats bestämmes till hvad vid en tull af 34 öre per kilogram

för vin på fat sålunda högst kan ifrågakomma, eller 69 öre per liter.

För att kunna bedöma den ekonomiska verkan af de nu ifrågasatta

tullnedsättningarna har med ledning af de förut meddelade uppgifterna

angående vinimporten till Sverige under år 1907 en beräkning

blifvit verkställd. Denna har gifvit till resultat, att den genom fastställande

af ifrågavarande tullsatser, resp. 34 och 69 öre, inträdande

minskningen i tullinkomster torde böra uppskattas till i rundt tal

300,000 kronor om året.

Den i fråga om konventionen stipulerade bestämmelsen, att densamma

skall fortfara att tillämpas under hela den tid, handelstraktaten

af den 30 december 1881, sådan den blifvit förlängd genom

konventionen, undertecknad den 13 januari 1892, förblir i kraft, bereder,

såsom förut nämnts, möjlighet att, genom uppsägning af 1892

års konvention till upphörande efter tolf månader, inom en jämförelsevis

kort tid vinna ändring i de nu ifrågasatta tullsatserna, därest

sådant skulle finnas nödigt. Med hänsyn härtill böra de af konventionen

föranledda sänkta tullsatserna icke fastställas att gälla för längre

tid; än konventionen är i tillämpning.»

De

lydelse:

vid statsrådsprotokollet fogade bilagorna äro af följande

»Öfverenskommelse.

Hans Maj:t Konungen af Sverige och franska republikens president,

lifvade af ömsesidig önskan att underlätta och utvidga handelsförbindelserna

mellan Sverige och Frankrike, hafva beslutit att för

sådant ändamål afsluta en öfverenskommelse samt till fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige sin minister för utrikes ärendena

herr Trolle samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 1.

Franska republikens president senatorn, ministern för utrikes

Ärendena herr Stephen Pichon och

deputeraden, ministern för handel och industri herr Jean Cruppi,

hvilka, efter att hafva meddelat hvarandra sina respektive fullmakter,

som befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om

följande artiklar, utan att därigenom de bestämmelser i öfrigt rubbas,

som innehållas såväl till Sveriges som Frankrikes fördel i konventionen,

undertecknad den 13 januari 1892, emellan Frankrike och de förenade

rikena Sverige och Norge angående delvis förlängning af handels- och

sjöfartstraktatema, afskräde den 30 december 1881.

Artikel 1.

De här nedan uppräknade alster af franskt ursprung må införas

till Sverige på följande villkor:

Nummer

i tulltaxan
695

Icke musserande vin af 14 procents alkoholhalt eller

därunder på fat af alla storlekar, 1 kg................

Anmärkning till n:o 697 i allmänna tulltaxan. Tullsatsen

per liter för icke musserande viner på butelj får icke

öfverstiga den för vin på fat fastställda tullsatsen per kilogram

med mer än kronor 0.3 5.

öre.

34.05

Artikel 2.

De höga fördragsslutande parterna hafva öfverenskommit, att

artikel 17 i handelstraktaten af den 30 december 1881 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Franska handelsresande, som färdas inom Sverige för franska

handelshus, skola med de inskränkningar, som äro ålagda landets egna

undersåtar, där äga att göra uppköp för sin industris behof och upptaga

beställningar med eller utan prof, men icke till försäljning kringföra

varor.

Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å svenska handelsresande.

Franska handelsresande skola icke inom Sverige vara underkastade

högre yrkesafgift än den lägsta dylika afgift, som därstädes

erlägges af inländska handelsresande under i öfrigt motsvarande förhållanden.

En afgift till lika belopp med den, som i Sverige drabbar

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 17

franska handelsresande, kan i Frankrike påläggas svenska handelsresande.

Franska handelsresande skola i alla hänseenden erhålla samma

mest gynnade behandling, som tillkommer handelsresande, tillhörande

någon annan utländsk nation. Hvarje rätt, lättnad eller fördel, undantag

eller minskning i afgift, hvaraf någon sådan kommer i åtnjutande,

skola omedelbart tillämpas på franska handelsresande.

Franska undersåtar, som önska kringföra varor till försäljning i

Sverige (gårdfarihandel), skola icke behandlas annorlunda eller bättre

än undersåtar, tillhörande hvilken som helst annan utländsk nation.

Artikel 3.

Denna konvention skall ratificeras, och ratifikationerna skola så

snart som möjligt utväxlas under förbehåll af svenska Riksdagens

godkännande. Den skall träda i kraft från och med åttonde dagen

efter utväxlingen af ratifikationerna och skall fortfara att tillämpas

under hela den tid, handelstraktaten af den 30 december 1881, sådan

den blifvit förlängd genom konventionen, undertecknad den 13 januari

1892, förblir i kraft.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmäktige undertecknat

denna konvention och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris uti två exemplar den 2 december 1908.

(L. S.) Eric Trötte. (L. S.) S. Pichon. (L. S.) Jean Cruppi.»

» Tillkännagifvande.

Vid undertecknandet af den denna dag afslutade öfverenskommelse

mellan Sverige och Frankrike förklara de höga fördragsslutande parternas

fullmäktige samstämmigt, att den i Paris den 30 december

1881 mellan Frankrike och de förenade rikena Sverige och Norge afslutade

sjöfartstraktat, som blifvit förlängd g«nom artikel 2 i konventionen,

undertecknad den 13 januari 1892, icke beröres af bestämmelserna

i artikel 3 i förenämnda öfverenskommelse.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmäktige undertecknat

detta tillkännagifvande och försett detsamma med sina sigill.

Som skedde i Paris uti två exemplar den 2 december 1908.

(L. S.) Eric Trolle. (L. S.) S. Pichon. (L. S.) Jean Cruppi.»

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 1 Höft
-

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Utskottet finner den föreslagna nedsättningen af tullarna å vin i

och för sig föga önskvärd. Dels är ifrågavarande artikel obestridligen

en öfverflödsvara och kan såsom sådan godt tåla nu bestämda tullar,

och dels måste det onekligen vara mindre tilltalande särskildt för dem,

som mera verksamt deltaga uti nykterhetsarbetet, att vara med om en

åtgärd, som åtminstone i någon mån underlättar åtkomsten af vissa

alkoholhaltiga drycker. Utskottet har gifvetvis också haft fullt klart

för sig, att den öfverenskommelse, som här preliminärt ingåtts, pekar

på nödvändigheten af en finanspolitik, som i görligaste mån söker

bevara vårt lands ekonomiska själfständighet, så att icke allt för stora

svårigheter uppstå, därest de svenska statsmakterna skulle vilja anordna

sin inre lagstiftning på ett sätt, som kunde kännbart beröra mäktiga

intressen i det ena eller andra främmande landet.

Såsom af ofvan intagna statsrådsprotokoll framgår, hafva emellertid

genom denna konvention franska handelsresande, som inom Sverige

utbjuda varor, blifvit underkastade de inskränkningar, som äro ålagda

vårt lands egna undersåtar med afseende a rätten att upptaga beställningar.

Härigenom uppfylles ett af Riksdagen länge med styrka omfattadt

önskemål, att de restriktiva bestämmelser i fråga om rätten

att upptaga beställning å brännvin och därmed i försäljningsafseende

likställda varor, som gälla för ombud för svenska firmor, blifva tilllämpliga

äfven hvad beträffar alla reseagenter för utländska handelshus.

Jämväl andra fördelar komma på grund af berörda öfverenskommelse

vårt land till del. Betydelsen af dessa förmåner lärer med önskvärd

tydlighet framgå af innehållet i en detta betänkande åtföljande, från

riksgäldskontoret till utskottets förfogande ställd promemoria angående

af svenska staten under de senaste tio åren upptagna lån, till hvilken

promemoria utskottet tillåter sig hänvisa. I betraktande af dessa omständigheter

har utskottet, trots förut omförmälda betänkligheter, funnit

sig böra tillstyrka Riksdagen att godkänna det af Ivungl. Maj:t framlagda

förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen ville bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 8 februari 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

19

Reservationer:

af herr 0. A. Ericsson i Ofvanmyra, som yrkat afslag å förevarande

proposition; samt

af herr F. O. Berg i Göteborg.

Herrar friherre Trolle, Hammarström, Åkerberg och Kvarnzelius

hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta

ärende inom utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Bilaga.

Under de senaste tio åren hafva svenska statslån upptagits å följande

nominella belopp i kronor:

Lån upptagna i

Frankrike.

Lån upptagna i

England.

1

1899 års lån med 31/* % ränta ...............

1900 » » » A % ränta under de

36,000,000

första 10 åren, därefter 37a % ränta

°) 36,320,000

1 1904 års emission af 1887 års 3,6 % lån

oc) 5,722,000

1904 års lån med 3V* % ränta..................

36,000,000

1 1906 » » » » » » .................

1907 » » » 4 % ränta under de

43,200,000

första 8 åren, därefter 3 Va % ränta

1908 års lån med 4 % ränta under de

46,800,000

första 10 åren, därefter 3Va % ränta

54,480,000

Summa kronor

167,722,000

90,800,000

*) Obligationerna af 1900 års lån försåldes hufvudsakligen i England men äro

för närvarande, enligt hvad af kuponginlösen framgår, till större delen placerade i

Frankrike.

**) De år 1904 utfärdade 3,6 procent obligationerna å 5,722,000 kronor lämnades

af riksgäldskontoret till Nya Trollhätte kanalbolag såsom likvid för Trollhätte kanalverk

m. m.; af bolaget blefvo emellertid dessa obligationer placerade i Frankrike.

Stockholm den 4 februari 1909.

H. Sederholm.

Sekreterare i riksgäldskontoret.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:12 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds proposition angående tullen å vin. s. 2 i texten