Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande krännvinsförsäljningsförordning.

1909-03-05 · 26 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:10, Betänkande i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande krännvinsförsäljningsförordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1909 kl. 2,30 e. m.

Betänkande i anledning af väckta motioner angående

ändringar i gällande krännvinsförsäljningsförordning.

(2:a A.)

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats åtskilliga motioner, åsyftande

ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

Sålunda hafva till utskottet remitterats från Första Kammaren motion

n:o 5, af herr Boman, om nedsättning af minsta tillåtna försäljningskvantiteten

vid utminutering af brännvin, samt från Andra Kammaren

motionerna n:o 49, af herr Ekman i Göteborg, med hemställan att minsta

tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering af brännvin måtte bestämmas

till en half liter, n:o 170, af herr Jesperson, om ändrad lydelse af

3 och 15 §§ i förordningen, och n:o 48, af herrar Berggren och Erikson

i Öfra Odensvi, om ändrad lydelse af 15 § i förordningen.

I sin motion n:o 5 har herr Boman anfört:

»Trots allt arbete för främjande af nykterhet är rusdrycksmissbruket

i vårt land alltjämt ett fruktansvärdt ondt, hvars bekämpande måste vara

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.) 1

Motion I: 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

en viktig samhällsangelägenhet. Utan att vilja ingå på frågan, om hvilken

betydelse maltdryckerna äga som berusningsmedel, torde man kunna påstå,

att brännvin ensamt eller i förening med andra drycker är det vanligaste

berusningsmedlet.

Af allt det brännvin, som genom brännvinsbolagen i riket försäljes,

afyttras genom utskänkning mindre än en fjärdedel, under det att återstoden

eller mer än tre fjärdedelar utminuteras, hvarvid är att märka, att

å de mindre platserna i riket utskänkningen procentvis är vida mindre

och minuthandeln större, under det att i de större städerna utskänkningen

har något större betydelse och minuthandeln något mindre; minuthandeln

utgör dock öfverallt den större delen af totalförsäljningen. Oaktadt ingen

anledning kan finnas att antaga, att icke det genom minuthandeln sålda

brännvinet skulle äga minst lika stor betydelse som berusningsmedel som

det hvilket utskänkes, har vår brännvinslagstiftning i fråga om minuthandel

med brännvin sedan länge knappast undergått förändring, och sedan

mer än 20 år finnes samma föreskrift, att vid minuthandel med brännvin

är minsta tillåtna försäljningsbelopp en liter. Denna bestämmelses tillkomst

grundades på lagstiftningens sträfvan att motarbeta dryckenskap

genom att göra brännvinet mera svåråtkomligt. Men man torde knappast

kunna säga att vid nuvarande penningvärde priset på 1 liter brännvin

representerar ett så stort belopp, att sagda syftemål i nämnvärd grad kan

ernås genom denna bestämmelse. Att det däremot måste vara för känslan

i hög grad motbjudande att genom lagbestämmelse tvinga en person, som

skulle åtnöjts med en mindre myckenhet, att köpa en hel liter brännvin,

lär väl ej kunna bestridas. Jämnställdt med alla de restriktioner, med

hvilka utskänkningsbolagen å de flesta platser i riket omgärdat utskänkningen,

där det allmänt föreskrifves ett maximum af förtäring, i regel 8

ä 10 cl. (2 supar), ter sig lagens föreskrift om ett minimum af en hel

liter vid minuthandel föga konsekvent.

Det har redan uttalats, att det litervis inköpta brännvinet torde

ha minst samma betydelse som berusningsmedel som det utskänkta, och

sannolikhet talar för att det har än större sådan, fastän dess verkningar

ej äro så lätta att följa, som det hvilket förtäres å krogarne. Kändt

torde vara, att å veckans sista dagar, fredagar och särskildt lördagar,

minuthandeln är långt större än å öfriga dagar i veckan. Detta brännvin,

som på lördagen inköpes, kommer i regel till hemmet och är afsedt

att förtäras på söndagen och kanske följande dagar. De fall, då

innehafvaren af en hel liter, i känslan af att lian äger en större mycken
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 3

het än han för tillfället ,kan förbruka, föranledes att bjuda, ja kanske

truga, af varan på familjens öfriga medlemmar torde ingalunda vara

sällsynta. Att mången gång gräl och slagsmål uppstå vid delningen

eller förtäringen af eu genom salning inköpt liter, därom torde polisprotokollen

gifva ojäfviga bevis.

Funnes möjlighet att för hemföring köpa en mindre myckenhet,

t. ex. en half liter, torde i många fall ett nu säkert förekommande rus

utebli, liksom ock mycken s. k. salning förebyggas.

Ifall minimum för minuthandel med brännvin nedsattes till Vs liter,

är väl att antaga, att denna halfva liter komme att inköpas i eu del

fall, där med nuvarande lagstiftning något köp af brännvin ej kommer

till stånd, enär penningarne ej förslå, men troligt är, att en lagbestämmelse,

som medgåfve minuthandel med Vs liter, likväl skulle leda till

minskad konsumtion. För att det motsatta skulle inträffa erfordrades,

att mer än det dubbla antalet halfva litrar skulle inköpas mot det antal

hela litrar, som icke skulle köpas, då eu lägre myckenhet vore möjlig

att erhålla.

Villigt må erkännas, att alla sträfvanden att genom lagstiftning och

restriktioner inom ramen af lagstiftningen främja nykterhet icke äro

annat än försök, och försök, hvilkas resultat äro ytterst svåra att bedöma

genom den mängd olika faktorer, som inverka på rusdrycksförbrukningen,

men då sedan 1905 års bränn vinsförordning tillämpas den

privilegierade minuthandeln med brännvin försvunnit och minuthandeln

nu handhafves af bolag, bildade i syfte att handhafva rörelsen i nykterhetens

intresse, borde någon fara ej finnas uti att medgifva ett lägre minuthandelsminimum.

Skulle mot förmodan verkningarne på någon plats af

en dylik bestämmelse visa sig ogynnsamma, funnes intet hinder för därvarande

brännvinsbolag att återgå till det gamla; rättigheten i lag att

hålla ett lägre minimum innebär ingen skyldighet att tillämpa detsamma.

Då Kungl. Maj:t till 1905 års Riksdag framlade förslag om ny

brännvinslagstiftning, upptog detta förslag bestämmelse om Va liter som

minsta försäljningsmängd vid minuthandel. Det särskilda utskott, som

behandlade den kungliga propositionen, tillstyrkte enhälligt så när som

på en reservant denna ändring, hvilken i Första Kammaren bifölls utan

votering. I Andra Kammaren åter segrade reservationen med 94 röster

mot 91. Efter förnyad behandling i särskilda utskottet kom från utskottet

hemställan, att Första Kammaren skulle frånträda sitt beslut,

hvilket äfven af kammaren bifölls.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Motion

II: 49.

Motion

II: 170.

Det var alltså under ganska ovanliga omständigheter, som vid 1905

års riksdag den nuvarande bestämmelsen bibehölls, och torde anledning

finnas att nu ånyo taga frågan under pröfning. En särskild anledning

härtill torde finnas däri, att representanter för landets brännvinsbolag vid

möte i Stockholm under förra året uttalat sig för en sådan lagändring.

På grund af det anförda hemställes, att § 3 i gällande brännvinsförordning

måtte så ändras, att vid utminutering af brännvin minsta tillåtna

försäljningsbelopp bestämmes till en half liter.»

Inom Andra Kammaren har herr Ekman i motion n:o 49 med likalydande

motivering framställt enahanda yrkande.

I motionen n:o 170 har herr Jesper son hemställt, »det täcktes Riksdagen

för sin del besluta följande tillägg och förändringar af nedan

angifna paragrafer i kungl. förordningen angående försäljningen af brännvin

af den 9 juni 1905.

§ 3.

Vid partihandel — — — — — — — — _ _ _ _ _ _

på försäljningsstället.

Vid partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet till

detaljhandel med brännvin, må egentligt brännvin icke utlämnas på kärl,

innehållande mindre än 250 liter.

15.

1. Bolag — — — — — — — — — _ _ _ _ _ ___

2. Bolag ma vid utminutering icke hålla mer än ett försäljningspris

å en och samma varusort af brännvin eller vin, om större ellcr

mindre myckenhet försäljes.

Bolag må ej heller blanda eller förskära brännvin eller vin. Inköpta

varor skola försäljas i samma skick, hvari de af bolaget inköpts.»

Till stöd för detta yrkande anför motionären:

»Vid 1907 års riksdag väcktes af undertecknad motion (n:o 97) i Andra

Kammaren bland annat därom, att i brännvinsförsäljningsförordningen

måtte införas förbud att vid partihandel med brännvin till annan än den,

som innehar rättighet till detaljhandel, utlämna egentligt brännvin på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. <>

kärl, innehållande mindre än 250 liter. Beträffande motiveringen hänvisas

till ifrågavarande motion.

Detta förslag vann emellertid icke Riksdagens bifall. Af bevillningsutskottet

anfördes mot detsamma, att bestämmelsen i förordningens 5 §,

att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af brännvin i

mindre belopp, än han själf äger försälja, jämte de för öfverträdelser af

densamma i förordningens 36 § stadgade straffpåföljder vid förordningens

stiftande syntes hafva ansetts betryggande mot sådant tillvägagångssätt,

som förslaget afsåg att förhindra, och utskottet var uppenbarligen också

af den meningen, att så i verkligheten vore förhållandet. Sedan dess

har emellertid ett allmänt bekant, uppseendeväckande mål vid Stockholms

rådhusrätt ådagalagt, att detta dock icke är fallet. Den åberopade § 5

visade sig därvid helt naturligt sakna tillämpning på partihandelns innehafvare,

då det icke kunde styrkas, att denne haft kännedom om det

olagliga ändamål, för hvilket det denna gång delvis på mjölkflaskor fördelade,

i parti inköpta brännvinet skulle användas. Uppenbart torde

vara, att, om mitt förslag vunnit Riksdagens bifall och egentligt brännvin

vid partihandel icke fått utlämnas på kärl, innehållande mindre än 250

liter, det skulle varit betydligt svårare att så länge kunna bedrifva denna

olagliga handel, som nu skedde. Det kunde nämligen icke undgått polisens

uppmärksamhet, om stora fat från reningsverk transporterats till

annan lokal, där det fördelades eller utsändts på mindre kärl. Under

sådana förhållanden torde mitt förslag, när jag nu återkommer med detsamma,

förtjäna bifall, helst då jag har förmånen att kunna för detsamma

åberopa jämväl den skrifvelse i ämnet, som utskänkningsbolagens ombud

vid sammanträde i Stockholm den 17 sistlidne november beslöto aflåta

till Kungl. Maj:t.

Vid 1907 års riksdag väckte jag likaledes förslag om sådan ändring

i paragraf 15 brännvinsförsäljningsförordningen, att det med klara ord

blefve utsagdt, att s. k. förskäring af inköpt spirituösa icke af utskänkningsbolag

må företagas. De skäl, jag anförde för detsamma, återfinnas

likaledes i förutnämnda motion vid 1907 års riksdag.

Ej heller detta förslag lyckades tillvinna sig kamrarnes bifall.

Bevillningsutskottet hade ock i sitt utlåtande afstyrkt detsamma, men

utan att inlåta sig på närmare kritik eller vederläggning af de skäl,

som anförts till förmån därför. Utskottet höll före, att någon tids erfarenhet

torde afvaktas rörande effektiviteten af den nya lagstiftning,

som införts genom förordningen af 1905, en förordning, som vid tid
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

punkten för motionens behandling i Riksdagen ännu icke trädt i kraft.

Att detta skäl var afgörande, syntes ock framgå af den öfverläggning,

som i ärendet ägde rum i Andra Kammaren, där likväl en af bevillningsutskottets

ordförande i utskottet afgifven reservation kring sig samlade

57 röster. Denna reservation gick ut på, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verställa utredning,

huruvida med hänsyn till brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet

strängare kontrollföreskrifter än de, som gifvits i kungl. förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin, kunde vara

erforderliga särskild! i afseende å förskäring af spirituösa och vin, samt

till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill utredningen kunde

föranleda.

Under den tid, den nya förordningen befunnit sig i kraft, har det

emellertid visat sig, att de missförhållanden, mot hvilka mitt anförda

förslag riktade sig, icke minskats, utan tvärtom vunnit ytterligare utbredning.

Såsom var att vänta, ha äfven flera af de nya bolagen å

landsbygden redan under sitt första verksamhetsår infört okontrollbara

arbetsmetoder. Jag finner därför fullt skäl att, sedan sålunda nödig

erfarenhet vunnits om den nya förordningens verkningar i förevarande

afseende, åter framlägga mitt förslag.

De nytillkomna Konungens befallningshafvandes ombud i vederbörande

bolagsstyrelser ha ej heller varit i stånd att med gällande

oklara bestämmelser verksamt ingripa till förebyggande af desamma.

Genom den ärade ledamot af bevillningsutskottet, som under debatten

i kammaren först hade ordet, blef emellertid upplyst, att äfven en

annan synpunkt spelat in och för utskottet varit medbestämmande. Det

sades nämligen, att motionen i denna del blott och bart vore att betrakta

som ett utslag af den intressestrid mellan vinförsäljare och brännvinsbolagen,

som af gammalt lär ha existerat. Saken uppfattades som ett

spörsmål om, huruvida ifrågavarande förskäringar innebure någon ekonomisk

fördel för bolagen eller icke. Det ansågs således icke det ringaste

beröra nykterhetens intresse, vare sig det blef si eller så, och då

kunde, hette det, brännvinsbolageu lika gärna förskära som enskilda

handelsfirmor. En sådan synpunkt bör enligt mitt förmenande vika för

den för styrelse, revisorer och det allmänna långt viktigare, nämligen att

få verklig kontroll i bolagen. Och jag tror näppeligen, att staten af

sådana skäl skulle vilja uppoffra ens någon del af den effektiva kontroll,

som utöfvas öfver tillverkningen af brännvin. Det behöfver väl emeller
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 7

tid knappast sägas, att, om sakläget vant det anförda, ifrågavarande

förslag icke af mig skulle kafva blifvit framburet. Detta torde framgå

redan af den motivering, jag år 1907 för detsamma förebragte, men till

ytterligare belysning anbåller jag få andraga följande.

För det första är det fullständigt omöjligt att utan den lagstiftning,

som af mig föreslagits, kontrollera, att all vinst på försäljning inom bolag

kommer detta till godo. Jag tillåter mig till sakens förtydligande

anföra ett exempel. Ett bolag inköper 1,000 liter konjak af 58-procentig

styrka. Sedan inköpet skett, nedsättes densamma till 46 procent alkoholbalt

eller den styrka, sådan vara i allmänhet försäljes vid detaljhandel.

Till en dylik nedsättning användes cirka 261 liter vatten. Härigenom

erbålles till försäljning 261 liter mera, än bolaget enligt faktura från

säljaren inköpt, hvilket litertal med ett försäljningspris af blott 2 kronor

pr liter representerar ett värde af 522 kronor mera, än hvad som kan

af bolagets böcker utrönas.

Det är gifvetvis omöjligt för bolagets styrelse eller för revisorerna

att öfvervaka anförda varunedsättning, med mindre de personligen skulle

närvara vid densamma, något, som naturligtvis icke kan ifrågasättas.

Ännu mindre är detta fallet med Konungens befallningshafvandes ombud

för tillsynen af bolagets verksamhet. Följaktligen förefinnes här en stor

lucka i kontrollen öfver bolags verksamhet.

Helt annorlunda skulle förhållandena gestalta sig, därest, på sätt

af mig föreslagits, föreskrift lämnades, som tillförbunde bolag att försälja

alla varor i samma skick, de inköpts. För styrelse och revisorer vore

det då en lätt sak att kontrollera kvaliteten och konstatera, att samma

kvantitet redovisades såsom försåld som den, hvilken inköpts, till äfventyra

med en ringa skillnad vid särmätning på småkärl. Om det oaktadt

blandningar skulle företagas, vore dessa ägnade att bland bolagets personal

väcka uppmärksamhet, och det kunde ej länge undgås, att desamma

komme till styrelsens och revisorernas vetskap.

Uppenbart är, att kontrollen ännu mer omöjliggöres, då bolag begagnar

sig af mera invecklade behandlingsmetoder, som äro kända under

namnet förskäring i egentlig mening. Vid förskäring ingår nämligen

förutom vatten flere dyrare och billigare beståndsdelar, af bvilka, hvad

pris och kvantitet beträffar, blandningen inom vida gränser kan göras

fullkomligt godtyckligt. Här är omöjligheten för styrelsens ledamöter och

revisorer att utöfva kontroll i t. o. in. ännu högre grad utesluten än vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

enkel utspädning och fältet lämnadt öppet för enskilde bolagsfunktionärer

att handla okontrollbart.

För det andra torde det böra framhållas, att det ingalunda är gifvet,

att de af ett antal bolag med förkärlek tillämpade nedsättnings- och

förskäringsmetoderna tillföra bolagen ökad vinst.

Endast i undantagsfall finnes i bolag nödig sakkunskap för dessa

metoders riktiga användning. Exempel finnas, då icke ens den, som

verkställer förskäringarne, vet hvad de förskurna varorna kosta bolaget,

detta af den anledning, att förskäringen vanligen sker efter gammal

slentrian, utan hänsyn till, att priset å de för ändamålet erforderliga

ingredienserna under årens lopp ansenligt stigit. Att styrelse och revisorer,

som borde känna värdet af bolagets för försäljning tillblandade

varor, icke göra det, är allmänt bekant. Personligen känner jag exempel

på bolag, i hvilka styrelsen anställt jämförelser mellan från inhemska

handelsfirmor inköpta kvaliteter och bolagets egna förskäringar och

vid profning funnit de sistnämnda betydligt underlägsna, ehuru i pris

dyrare än de förstnämnda. Att icke dess mindre ingen ändring skett,

kan icke förklaras på annat sätt, än att enskilda bolagsfunktionärer hafva

sin uträkning med inköps- och förskäringssystemets fortgång.

Här återkommer jag till det beklagliga förhållandet, att köp af till

förskäring afsedda varor från utlandet mångenstädes äro förknippade med

enskildt intresse i form af provision. I flera bolag äro styrelseledamöter

närstående personer agenter för utländska firmor och erhålla provision

på de varor, särskildt konjak, bolaget af dessa firmor inköper. Att så

är förhållandet är ostridigt och så mycket skadligare, som genom anförda

förhållanden konkurrens i fråga om leveranser till bolag blir på förhand

utesluten. Ja, fall ha kommit till min kännedom, att anbud från inhemska

handelsfirmor på grund af anförda förhållanden helt enkelt undanhållits

bolagsstyrelsens och Konungens befallning skaf''vandes ombud i bolag

kännedom. Det torde vara gifvet, att den utländske säljaren icke försummar

tillfället att taga rundligt betaldt, då på grund af anförda förhållanden

bolagen komma i en beroende ställning till denne.

Eedan nu anförda förhållanden göra det i hög grad tvifvelaktigt,

om förskäringen verkligen innebär någon ekonomisk fördel för bolagen.

Då bolag fått betala 93 öre pr liter för egentligt brännvin af 46 %

alkoholhalt och samtidigt inom landet från enskilda spirituosafirmor kunnat

inköpa försäljningsfärdig konjak med enahanda styrka till så lågt pris

som kronor 1: 00 ä 1: 10 pr liter fritt levererad, torde det vara fullt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. 9

tydligt, att aå icke kan vara förhållandet. I själfva verket råder ju oek

mellan de inhemska firmorna stor konkurrens, då det gäller leveranser

till bolag. Betecknande är, att de stora bolagen i Stockholm, Göteborg

och Malmö, hvilka ingen lär vara benägen förebrå bristande ekonomisk

skötsel, funnit lämpligt att verkställa sina inköp af spirituösa och vin i

försäljningsfärdigt skick under fri täflan mellan inhemska firmor i branschen.

Enahanda är förhållandet med flera andra bolag, hvithet förhållande

skulle blifva allmänt, om bolag måste upphöra med förskäringar.

Kanske bör det särskildt anmärkas, att ringbildning på detta område

icke, såsom i fråga om egentligt brännvin, kan ifrågakomma, då det här

gäller en vara, som försäljes i parti äfven af andra än sådana firmor,

som utöfva detaljhandel med bättre spirituösa. Att enskilda firmor kunna

leverera ifrågavarande varor till lika billigt pris, som bolagen genom

köp från utlandet och bearbetning kunna förskaffa sig, beror på den

större merkantila utbildning inom branschen, hvaraf enskilda firmors

innehafvare och ledare i allmänhet äro i besittning. De äro på ett helt

annat sätt än bolagsstyrelserna i stånd och intresserade af att följa den

utländska marknaden och kunna genom afslutandet af större och direkta

köp samt sin förmåga af kvalitetsbedömning och kännedom om utländska

affärsförhållanden göra betydligt förmånligare inköp än dessa, hvilkas

företrädare på rent enstaka undantag när sakna fackkunskap och hvilkas

befattning med bolagen endast är en bisyssla. Det behöfver ju knappast

erinras, att konjak och vin höra till de mest svårbedömda importvaror,

som finnas, och att dessa varors pris och kvaliteter alltid äro beroende

på vinskördens utfall, hvarför vid deras inköp och behandling sakkunskapen

spelar en ännu större roll än i fråga om andra varor. I

hvilken grad bolagen i detta hänseende begå misstag, framgår icke minst

däraf, att, såsom jag redan 1907 framhöll, eu mängd fingerade konjakshus

bildats i Frankrike, hvilka, tack vare bristande sakkunskap i de

svenska, norska och finnländska brännvinsförsäljningsbolagen, erhålla

oskäliga priser vid försäljningar till bolag.

Det anförda torde ådagalägga, att någon ekonomisk skada icke

skulle tillskyndas bolagen, därest lagstiftningen genom uttryckligt stadgande

betoge dem deras nuvarande tvifvelaktiga rätt att företaga uppblandningar

och förskäringar af inköpta varor. Denna skada skulle i stället

drabba utländska handelsfirmor, som nu göra sig oskälig vinning af de

svenska bolagens inköp. Om den inhemska spirituosapartihandeln i stället

för utländska mer eller mindre renommerade handelsfirmor finge öfvertaga

Bill. till Riksä. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

deras afsättning till bolag, borde icke vara till skada. Att, såsom i flera

fall sker, bolag titan anmärkning af vare sig länsstyrelsens ombud eller

revisorer inköpa vin af köpenhamnsfirmor och t. o. m. hålla kommissionslager

för sådana, kan väl hvarken ligga i landets eller nykterhetens

intresse. Till sist må tilläggas, att den af mig föreslagna lagändringen

icke saknar intresse för nykterheten, äfven om jag medgifver, att för

mig kontrollsynpunkten varit den öfvervägande. Det lider nämligen

intet tvifvel, att lusten och ifvern att utveckla bolagsverksamheten skulle

ansenligt aftaga, därest utsikterna till en mängd till bolagens onödigt

invecklade arbetssätt hörande biförtjänster bortfölle.

För åstadkommande af en effektiv kontroll torde emellertid utom

nu anförda blandnings- och förskäringsförbud erfordras ännu eu annan

lagändring, nämligen en föreskrift, att bolag vid försäljningar alltid bör

hålla samma pris på samma varusorter, oberoende af det försålda partiets

storlek. Betydelsen af en dylik bestämmelse ur kontrollsynpunkt ligger

i öppen dag. Härtill kommer, att prisförändringar vid köp af smärre

partier ur nvkterhetssynpunkt måste anses oriktiga, då de uppmuntra

till större köp. De äro dessutom till ej ringa obehag för bolag, hvilka

hålla ett bestämdt pris, oafsedt kvantitet, i det dessa utsättas för en

obehaglig konkurrens från bolag, som sälja till sänkta priser vid köp af

smärre partier. Ett af skälen, hvarför på sin tid gästgifvarnes rätt till

minuthandel med brännvin borttogs, var just den omständigheten, att

dessa genom lägre pris vid försäljning af smärre partier utöfvade eu betydande

konkurrens med bolagen. Sedan denna konkurrens upphört, fortsätter

i stället ett antal bolag därmed.

Det finnes bolag, som från södra Sverige genom dylika reducerade

priser utöfva en betydande konkurrens mot långt norrut belägna bolag.

Ett för hela landet enhetligt och lika försäljningspris för egentligt

brännvin vore otvifvelaktigt mest önskvärdt, men förutsätter bestämmandet

af detta såväl som brännvinets styrka i lagstiftningsväg något, hvarför

tiden väl knappast kan anses mogen. Däremot finnes intet, som

hindrar åläggande för bolag att blott hålla ett försäljningspris, vare sig

den försålda kvantiteten är större eller mindre.

Såväl genom en dylik bestämmelse som ock genom ett Riksdagens

bifall till mitt ofvan väckta förslag, skulle dessutom ett ytterligare steg

tagas till den likhet i arbetssätt, som måste anses högst önskvärd uti

en institution af den omfattning, som brännvinsförsäljningsbolagen för

närvarande utgöra.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10. '' 1

Slutligen tillåter jag mig anföra, att enligt bestämmelserna i 12

och 14 §§ i förordningen angående försäljningen af brännvin få försäljningsrättigheter

upplåtas endast åt uteslutande för detaljhandel bildadt

bolag, och enligt samma förordnings 15 § 1 mom. Skall sådant bolag

hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva

detaljhandel med brännvin. Till uteslutande detaljhandeln och sedlighetens

intresse torde svårligen kunna räknas att bedrifva tillverkning åt varor

i form af förskäringar, nedsättning af inköpt konjak m. m. Men då

bolagen flerstädes likväl inlåtit sig på sådant arbetssätt och metoden

med nuvarande lagbestämmelser är svåråtkomlig för dem, som hafva att

öfva kontroll öfver bolagen, är det af vikt, att dylikt genom ändrade

tydliga lagbestämmelser förebygges. Det torde väl också vara tämligen

meningslöst att gång efter annan belasta det allmänna med dryga, utgifter

för kontroll och samtidigt låta arbetsmetoder fortgå, som icke

kunna af vare sig Konungens befallningshafvandes ombud eller revisorer

kontrolleras.

Då omkostnaderna i en del småbolag sprungit upp till 33, 38, ja,

ända till 45 öre pr försåld liter, torde en fordran på verklig, offentlig

kontroll både i afseende a inköp och försäljning af varor vara både behöflig

och billig.»

Slutligen hafva herrar Berggren och Erikson i motion n:o 48 hemställt,

»det täcktes Riksdagen för sin del besluta följande tillägg och

förändringar af § 15 i kungl. förordningen angående försäljning af brännvin

af den 9 juni 1905:

1. Bolag — — — — — — — — — ~ "

2. Bolag må icke tillverka, uppspäda, blanda eller förskära brännvin

eller vin. Inköpta varor skola af bolag försäljas sådana som de vid

inköp befunnit sig.

3. Bolag må icke inköpa — — — — — — —

— — — — — — vinsten.

4. Bolag må ej vara aktiebolag. Delägarne skola vara minst nio,

af hvilka åtminstone sex böra vara boende å den ort, där bolagets

styrelse har sitt säte. Å bolagsstämma skola alla delägarne hafva lika

rösträtt. Bolags styrelse — — — — — — — —

5. Bolags räkenskaper — — — — — — kontroll
och

justeringsstyrelsen.

6. Granskning-----------ansvarsfrihet.

Motion

IT. 48.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Härvid åligger det särskilt revisorerna att jämföra de af bolag inköpta

och försålda litertalen brännvin och vin med det, som vid inventering

befinnes inneliggande; att taga under bedömande, om den vinst, som

bolaget vid försäljning tillgodogjort sig, varit skälig; samt att förvissa

sig om, att vinsten på af bolaget försålda varor kommit bolaget till godo.

Af revisionsberättelsen, vid kvilkens affattande i öfrigt de föreskrifter

— — — — — förordnar.

7. Revisorerna samt deras — — — — — _ _ _ _ _ _

8. Om ansvarsfrihet — — — — — — — _ _ _ _ _ _

9. Bolag vare pliktigt — — — —- — — _ _ _ _ _ _»

Till stöd för detta yrkande hafva dessa motionärer anfört:

När på sin tid bolagssystemet i vårt land började tillämpas vid

spirituosaförsäljningen, skedde det i rent filantropiskt syfte. Det gällde

att råda bot på de sedlighet och välstånd bland den arbetande klassen

undergräfvande missförhållanden, som blifvit en följd däraf, att krogrörelsen

omhänderhades af personer, som bedrefvo den uteslutande frän

synpunkten af enskild vinning. De första bolagen, t. ex. det i Falun

1850 bildade, inskränkte sig därför att tillhandahålla egentligt brännvin.

Andra spirituösa drycker, af hvad namn de vara månde, fingo icke finnas

på krogarna. Själfva affärsverksamheten blef härigenom den enklaste;

det var lätt att kontrollera, hvilken kvantitet som inköptes och att inköpen

skedde till normalt pris, liksom det icke var förenadt med några

svårigheter att, då försäljningspriset blifvit bestämdt, uträkna den vinst

på rörelsen, de olika fast aflönade krogföreståndarne hade att redovisa.

Hela saken betraktades dessutom som eu allmän samhällsangelägenhet.

Med synnerlig klarhet framträder detta likaledes just i fråga om det

nämnda Falubolaget, angående hvilket på sammanträde inför magistraten

beslöts, att det borde utgöras af tjugu medlemmar: »5 ståndspersoner,

5 bergsmän, 5 handlande och 5 handtverkare». Vinsten skulle anslås

till någon för staden nyttig eller välgörande inrättning.

Som bekant har bolagssystemet sedermera utvecklat sig i en delvis

helt annan riktning. Småningom utsträckte sig bolagens verksamhet att

omfatta icke blott utskänkning, utan ock utminutering. Den begränsade

sig icke till detaljhandel med egentligt brännvin, utan började jämväl

handel med öfriga slag af spirituösa. Vinsten utöfver skälig ränta å det

i rörelsen använda kapitalet tillförsäkrades väl fortfarande det allmänna,

men kom att inflyta som en normal intäkt i de kommunala kassorna

och att användas för ändamål, för hvilka kostnaderna i annat fall skolat

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o It). 13

bestridas med skattemedel. Härigenom blef det ett Jiskalt intresse att

uppdrifva vinsten på spirituosaomsättningen till största möjliga belopp.

Så uppstod en sträfvan att under bolagen lägga all spirituosabandel i

riket. Praktiskt sedt bar denna sträfvan förverkligats genom 1905 års

lagstiftning, som utsträckte bolagssystemets tillämpningsområde äfven till

landsbygden. Enskild konkurrens på detta område är numera i stort

sedt uppbäfd med undantag blott för finare spirituösa. Utan att det

rätt uppmärksammats, har sålunda bär i landet uppvuxit ett brännvinsmonopol,

men icke ett statens såsom i Ryssland, utan förvaltadt af ett

antal enskilda bolag, låt vara under viss af lagstiftningen anordnad

offentlig kontroll. Genom en af de flesta utskänkningsbolag biträdd

sammanslutning och en af denna utsedd »förtroendenämnd» bar detta

brännvinsmonopol äfven förskaffat sig ett centralorgan i stånd att bestämma

spirituosapriserna för hela riket, oberoende af vanliga prisbildande

faktorer. Medan priset på egentligt brännvin och öfrig spirituösa

tidigare under inflytande af konkurrens från enskilda innehafvare

af försäljningsrättigbeter hufvudsakligen reglerats af allmänna marknadsförhållanden

i förbindelse med statens skatte- och tullagstiftning, visar

det sig nu, att enskilda bolagsstyrelser varit i stånd att genomföra en

prissättning, som försäljningsåret 1906—-1907 kunnat medföra en nettovinst

per försåld liter spirituösa, som betydligt öfverstiger, hvad staten

i skatteväg ansett sig böra uttaga af dessa drycker vid tillverkning af

brännvin.

Det lär med skäl kunna ifrågasättas, om det med det allmännas intresse

är förenligt, att en beskattningsrätt — ty såsom något annat lär

denna monopolprissättning icke kunna karakteriseras — af detta omfång

allt framgent kvarstannar i händerna på de dock till sin natur fullkomligt

enskilda sammanslutningar, utskänkningsbolagen utgöra, utan i

stort sedt någon som helst kontroll från det offentligas sida, med sättet

hvarpå den utöfvas. Såsom någon sådan kontroll lär väl nämligen knappast

kunna anses de revisioner, i hvilka representanter för Konungens

befallningshafvande, landstingen och hushållningssällskapen deltaga. Det

torde nämligen vara utan exempel, att vid desamma någon pröfning förekommer

angående det sätt, hvarpå prissättningen sker. Medan det svenska

folkets beskattningsrätt i öfrigt är omgärdad med de starkaste garantier,

finnes sålunda på denna punkt en lucka, värd så mycket större

uppmärksamhet från statsmakternas sida, som det numera bland nykterhetsintresserade

icke torde råda mer än en mening därom, att blotta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

prisstegringar på spirituösa ingalunda alltid såsom sådana äro ägnade

att tjäna nykterhetssträfvandena, medan å andra sidan eu betänklig fara

för dessa sträfvandens framgång är förbunden med att det allmänna finansiella

intresset i ännu högre grad än hittills sammankedjas med rusdryckshandteringens

fortvaro och vidare utveckling.

Att gripa sig an med ett försök till lösning af det problem i hela

dess vidd, som sålunda uppställer sig lär emellertid öfverstiga krafterna

för det enskilda initiativet. Men äfven andra följder af bolagssystemets

utveckling till brännvinsmonopol hafva gifvit sig till känna af den art,

att redan i motionsväg något synes böra åtgöras för att råda bot å af

dem följande missförhållanden.

I samma mån nämligen som brännvinsbolagen under sig lagt allt

flera och flera rörelsegrenar, ha de allt mer och mer urartat, och svårigheterna

att med deras förvaltning föra en verksam kontroll ha blifvit

större och större. Inköpen af egentligt brännvin vore sålunda lätta att

kontrollera. Det gäller i fråga om dem samma kvalitet, anbud kunna

inhämtas under allmän och offentlig täflan, och det är lätt att beräkna den

under försäljningsåret försålda kvantiteten med å densamma erhållna vinsten

genom att från det inköpta litertalet med tillägg af det vid årets

början befintliga lager draga den lagerkvantitet, som finnes kvar vid

inventering vid försäljningsårets utgång. Annorlunda blir förhållandet i

fråga om inköp särskilt från utlandet af annan spirituösa och vin. Här

är att räkna med eu mängd olika kvalitéer, hvilkas värde endast i undantagsfall

torde kunna bedömas af styrelseledamöter och revisorer i bolag,

öfver dessa inköp förlorar styrelsen och länsstyrelsens ombud i bolag all

kontroll, då de i allmänhet ske under hand och afslutas mellan någon i bolag

anställd person och ombudet för den utländska säljaren. Detta senare

förhållande är synnerligen olämpligt och öppnar vägen för hemliga aftal om

enskilda fördelar till betydande skada för bolaget. Att sådana aftal existera

är numera en offentlig hemlighet. Att det hufvudsakligen är genom

utländska ombuds förespeglingar om fördelar, som kommit bolag att öfvergå

till utländska handelsfirmor med en stor del inköp och inslå på ett okontrollbart

arbetssätt, kae med visshet antagas. Att sådana inköp eller förskäringar

skulle vara till någon fördel för bolag, torde vara högst tvifvelaktigt.

För det allmänna kan det med säkerhet icke vara det, då inköpen

ske okontrollbart och ofta från firmor, hvilkas varor äro af mycket underhaltig

beskaffenhet. På grund af de priser, till hvilka s. k. bättre spirituösa

försäljes inom landet, kunna i allmänhet från utlandet inköpta va
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande Ako 10.

vor icke försäljas i det tillstånd, de från utlandet inköpts, utan måsto i

regeln först undergå behandling. Häraf blir en följd, att hvarje jämförelse

mellan de inköpta och till försäljning erhållna kvantiteterna omöjliggöres.

Som lätt inses, är nämligen revisorerna fullkomligt ur stånd att

utröna de kvantitativa och kvalitativa förändringar, den inköpta varan genom

den ifrågavarande behandlingen undergått, och när så är förhållandet

och bolag endast i undantagsfall inneha den nödiga sakkunskapen att

handhafva denna behandling, torde anförda förhållanden i bolag icke böra

ifrågakomma. Till regeln kan det ju icke ens sättas i fråga, att vederbörande

bolagsstyrelser personligen skulle öfvervaka, på hvad sätt varuförändringar

verkställas, och möjligen ligger då fullkomligt öppen för en

eller annan bolagets enskilde funktionär att på dera sätt missbruka densamma.

Efter hvad jag inhämtat, finnes heller ingen anledning för bolag

att vända sig till utlandet för inköp af spirituösa eller vin, då dessa varor

kunna inköpas lika billigt inom landet.

Möjligheten för enskilda i bolag att skaffa sig oegentlig vinning är

så mycket större, som genom anlitande af aktiebolagsformen lagstiftningens

föreskrift, att utskänkningsbolag skall bestå af minst nio ledamöter, lätt

göres illusorisk. I Hessleholm t. ex. inträffade sålunda för ett par år sedan,

att bolagets föreståndare, som sedermera gjort sig skyldig till oegentligheter,

under hand inköpte aktiemajoriteten, själf valde styrelse och på

den grund var fullkomligt enrådande i bolaget. På en annan plats i Skåne

har, enligt uppgifter i pressen, spritbolaget, som där likaledes är ställdt på

aktier, gjort en del aftal, som inbragte ägaren af de af bolaget förhyrda

lokalerna eu oskälig hyra. Det har oemotsagdt påståtts, att anledningen

härtill varit den, att två af styrelsens ledamöter stodo som borgensmän för

lån, som ägaren hade på fastigheten. På eu del andra ställen har aktiemajoriteten

mot en betalning, vida öfverstigande parikurs, öfvergått i nya

händer i afsikt, som ej gärna kunnat vara mer än en, då enligt lag icke

mer än 5 procents utdelning å det inbetalda aktiekapitalet står att erhålla.

I ett stort antal bolag äro aktierna i själfva verket så placerade, att en

eller ett par personer äro i stånd att efter behof ordna med bolagets

angelägenheter. Att förvaltningen under sådana förhållanden löper fara

att ledas i ensidig, för rena privatintressen icke främmande riktning, ligger

i öppen dag. Mot missförhållanden af dylik art synes det böra vara lagstiftningens

uppgift att utan dröjsmål inskrida.

Härvid lär i första rummet böra ifrågakomma ett uttryckligt förbud

för bolag att med inköpta varor vidtaga annan åtgärd än deras fördelning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 10.

pa nya kärl. Redan med nu gällande lagstiftning lär det vara tvifvelaktigt,

om bolags befattning med inköpta varors förskärning, blandning

eller utspädning är laglig. Det heter nämligen i gällande förordnings

15 § mom. 1: »Bolag . . . skall hafva till ändamål endast att i sedlighetens

intresse ordna och handhafva detaljhandel med brännvin», och i detaljhandelns

natur ligger icke, att med de i parti inköpta varorna vidtagas de

nämnda manipulationerna. Det lär ock bland vederbörande, som ha att

besluta om ansvarsfrihet för bolag, varit ifrågasatt att vägra sådan på grund

af att de ansett en verklig revision icke kunna ske i bolag, som begagna

förskäringar. Då det emellertid gäller missförhållanden, som förefinnas

bland ett stort antal bolag och då närmare eftertanke gifver vid handen, att

genom desamma stor oredlighet kan främjas, har det önskemålet flerstädes

uttalats att söka vinna statsmakternas bifall till en lagändring, som gjorde

ett slut på arbetsmetoder från bolagens sida, som lägga hinder i vägen

för tillfredsställande revisionskontroll. Till eu sådan lagändring framlägges

här nedan förslag.

I sammanhang härmed torde en mera detaljerad instruktion för revisorerna

med afseende på deras granskningsuppgift böra införas i förordningens

§ 15 mom. 5.

Slutligen synes förbud böra stadgas för anlitande af aktiebolagsformen

vid bildande af bolag för detaljhandel med brännvin. Något behof däraf

föreligger icke, då bolag lätt dessförutom kan komma till stånd och möjligheten

af missbruk af aktiemajoritetens innehafvare därigenom förebygges.»

Ut8rand*1Jtt'' Sållande stadgande, att vid utminutering af brännvin minsta

Föreslagna tillåtna försäljningsbelopp utgör en liter, infördes i vår lagstiftning genom

ändringar kungl. förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin och

andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 maj 1885 och

har alltsedan dess kvarstått oförändradt. Afsikten med bestämmandet

af nämnda relativt stora minimikvantitet torde, såsom ock i de af

herrar Boman och Ekman väckta motionerna anförts, hafva varit att

därigenom i nykterhetens intresse göra brännvinet mera svåråtkomligt.

Huruvida stadgandet numera har någon betydelse i nämnda afseende,

synes dock vara föremål för rätt skilda meningar. Det lär emellertid

enligt utskottets förmenande ur nykterhetssynpunkt vara mindre lämpligt

att, såsom nu ofta är fallet, tvinga eu person att inköpa en större

kvantitet brännvin, än han själf för tillfället anser sig behöfva. Detta

tvång torde ofta medföra ökad förbrukning af nämnda vara samt synes

äfven bidraga till, att s. k. salning förekommer i sådan utsträckning,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

17

som nu lär vara fallet. I skrifvelse till Ivuugl. Maj:t af den 1 februari

1909 har göteborgssystembolagens förtroendenämnd under uttalande af

liknande betänkligheter mot nu i ämnet gällande stadgande jämväl förordat,

att en sänkning af den lagstadgade minimikvantiteten vid utminutering

af brännvin måtte vidtagas. De skäl, som tala för åsikten,

att en dylik sänkning vore ägnad att främja nykterheten, synas utskottet

vara öfvervägande. Ehuru utskottet således funnit sig böra förorda

motionärernas förslag, har dock utskottet ansett förhållandena påkalla,

att förslaget allenast antages på viss kortare tid. Visserligen står det

vederbörande utskänkningsbolag fritt att, därest det mot förmodan skulle

visa sig, att nedsättning till en half liter af minsta tillåtna försäljningsbeloppet

brännvin vid minuthandel å någon ort medför ökad spritkonsumtion

eller andra olägenheter, åter höja sagda minimikvantitet, men

någon garanti för att så kommer att ske finnes ej. Utskottet vill

därför förorda bifall till motionerna i sådan form att efter utgången af

den tid, under hvilken nedsättningen af minuthandelsminimum skulle

tillämpas, nu gällande bestämmelse åter komme att träda i kraft, därest

icke dessförinnan i vederbörlig ordning annorlunda beslutits. På det

att erfarenheten om, hur en sådan sänkning af minuthandelsminimum kan

komma att verka, måtte blifva af någon tillförlitlighet, har utskottet ansett,

att den tid, under hvilken ifrågavarande af utskottet föreslagna

bestämmelse skulle gälla, borde omfatta åtminstone försäljningsåren 1910

och 1911 samt så lång tid af år 1912, att den då sammanträdande

Eiksdagen, därest så finnes önskvärdt, kan blifva i tillfälle att taga frågan

under förnyad ompröfning.

Herr Jesperson bär, såsom ofvan synes, ånyo föreslagit ett tillägg

till § 3 i gällande brännvinsförsäljningsförordning af innehåll, att vid

partiförsäljning till annan än den, som innehar rättighet till detaljhandel

med brännvin, egentligt brännvin ej må utlämnas på kärl, rymmande

mindre än 250 liter. Då utskottet vid 1907 års riksdag förehade

denna fråga till behandling, gaf utskottet uttryck åt den uppfattningen,

att som de lagstridiga förfaranden vid partihandel med brännvin,

hvilka motionären afsåg att med sitt förslag till förändrad lydelse af

§ 3 förhindra, tydligen folie under det i förordningens § 5 stadgade

förbudet, att ingen må tillhandagå allmänheten med anskaffande af

brännvin i mindre belopp, än han själf äger försälja, detta förbud

jämte de för öfverträdelse af detsamma i förordningens § 36 stadgade

straffpåföljder voro betryggande mot ett dylikt lagstridigt förBih.

till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

farande. Utskottet fann sig därför föranlåtet att hemställa om utslag ä

motionärens då föreliggande framställning. Sedan dess har det emellertid,

såsom af det utaf motionären åberopade uppseendeväckande

fallet framgår, visat sig, att hithörande bestämmelser torde kräfva

ett fullständigande i af motionären angifven riktning för att ytterligare

försvåra stadgandets kringgående. Samma uppfattning framlägges äfven

i göteborgssystembolagens förtroendenämnds förutnämnda skrifvelse den

1 februari 1909. Utskottet, som ej funnit skäl till anmärkning mot

den af motionären föreslagna lydelsen af ifrågavarande tillägg till § 3, har

af nyss anförda skäl ansett sig böra förorda detsammas antagande.

ändringar Beträffande § 15 i gällande brännvinsförsäljningsförordning har vii

§ in. dåre yrkats af herr Jesperson, att i lagrummet måtte inryckas en bestämmelse

om, att bolag vid utminutering skall, oafsedt huruvida större

eller mindre myckenhet försäljes, tillämpa endast ett försäljningspris.

En sådan bestämmelse finner utskottet vara lämplig. Därigenom synas

nämligen såväl lockelsen för den enskilde att på en gång inköpa en

mera afsevärd myckenhet brännvin bortfalla som ock den konkurrens

med den enskilda partihandeln eller med andra bolag, hvilken enstaka

utskänkningsbolag lära hafva tillåtit sig, hart när omöjliggöras.

Motionärens förslag, att i den ifrågasatta ändringen af förevarande

§ jämväl inbegripa vin, lär icke hafva sin plats i bränn vinsförsäljningsförordningen.

Någon omredigering af motionärens förslag i öfrigt har

också synts påkallad.

Såväl herr Jesperson som herrar Berggren och Erikson påyrka, att

bolag skall förbjudas att blanda eller förskära brännvin eller vin, hvarjämte

sistnämnda motionärer jämväl hemställa om förbud för bolag att

tillverka nämnda varor.

Enligt hvad motionärerna uppgifvit, hafva beklagliga missbruk af

rätten till förskäring förekommit och ett förkastligt provisionssystem på

förevarande område å en del håll innästlat sig. Utskottet håller emellertid

före, att dessa förhållanden icke böra föranleda förbud för bolagen

att förskära. De antydda missbruken lära kunna i allt väsentligt förekommas

genom utnyttjande af de lagbestämmelser, som redan finnas,

och genom noggrann eftersyn och vaksamhet från styrelse och revisorer.

Bolags räkenskaper skola, som bekant, föras enligt föreskrifter och formulär,

som utfärdas af kontroll- och justeringsstyrelsen, revisionsberättelserna

skola affattas enligt föreskrifter, som meddelas af samma styrelse, och,

förutom den vanliga revisionen, i hvilken deltaga revisorer, utsedda af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning saf skottets Betänkande N:o 10. I**

stadsfullmäktige eller kommunalstämma, landsting, hushållningssällskaps

förvaltningsutskott och Kungl. Maj:ts befallningshafvande, äger chefen

för kontroll- och justeringsstyrelsen eller person, som af denna styrelse

förordnas, att när som helst granska bolags räkenskaper och förvaltning.

Enligt hvad utskottet erfarit, tinnes också redan hos flera bolag infördt

ett bokförings- och kontrollsystem, hvarigenom förskäringarna af inköpta

varor kunna öfverskådas och redovisas.

Såväl i bokföringen som i den tablå öfver varuomsättningen, som

årligen af utskänkningsbolag skall till kontroll- och justeringsstyrelsen

aflämnas, redovisas både den inköpta och den försålda mängden sprit

och brännvin såsom eu vara af 50 % alkoholstyrka. Kontrollen öfver

dessa varor torde därför, såvidt utskottet kunnat finna, vara fullt effektiv.

Därest ytterligare kontroll särskild! öfver förskäringen af konjak anses

nödig, torde vederbörande myndighet ej underlåta att utfärda enahanda

bestämmelse angående redovisningen af nämnda varuslag.

Hvad det öfverklagade provisionssystemet beträffar, torde den närmaste

garantien häremot vara att söka däri, att bolagen verkställa sina

inköp först efter infordrande af anbud, ett sätt, hvaraf bolagen alltmera

begagna sig och som bör vinna efterföljd i vidsträcktast möjliga omfattning.

Den lagstiftning mot mutor, som Riksdagen redan begärt, bör

också blifva ett kraftigt vapen mot obehöriga provisioner på detta område.

Ett förbud för bolagen att förskära brännvin synes utskottet också

i sig mindre lämpligt. Bolagen komme därmed i sådant beroende af

de till ring sammanslutna reningsverken i landet och af vinhandelsfirmorna,

att afsevärdt minskade inkomster för bolagen vore att emotse.

Det allmänna skulle härmed undandragas inkomster och utan gagn för

nykterheten i stället enskilda blifva gynnade.

Utskottet kan ej heller finna, att det af herrar Berggren och Erikson

påyrkade inryckandet i brännvinsförsäljningsförordningen af detaljerade

bestämmelser angående bolags revision, hvilka bestämmelser för

öfrigt direkt hänföra sig till det af motionärerna påyrkade förbudet för

bolag att befatta sig "med annat än försäljning, är nödigt. Med

de föreskrifter angående dessa bolags revisionsberättelser, som återfinnas

i kontroll- och justeringsbyråns kungörelse den 27 augusti 1902,

och då kontroll- och justeringsstyrelsen icke lär underlåta att vid behof

utfärda ytterligare föreskrifter härom, synes utskottet, att bestämmelser

utöfver de nu befintliga i förevarande afseende icke äro erforderliga.

Sistnämnda motionärer hafva slutligen föreslagit, att brännvinsförsälj
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

ningsbolag ej skulle få vara aktiebolag. Af nu befintliga 132 försäljningsbolag

äro 75 handelsbolag, under det att öfriga 57 bolag äro aktiebolag.

Aktiebolagsformen synes emellertid vinna alltmera terräng, i det att det öfvervägande

flertalet under senare år tillkomna bolag bildats under denna form

samt äfven en del äldre bolag ombildats till aktiebolag. På grund af den

begränsning af ansvaret för bolagets förbindelser, som följer af aktiebolagsformen,

torde det ock med detta slag af bolag vara lättare att få lämpliga

och ansedda personer till delägare. Då några verkliga olägenheter, utskottet

veterligen, ej förekommit däraf, att detaljhandeln utöfvats af aktiebolag,

samt de af motionärerna anförda förhållanden genom noggrann tillämpning

af gällande kontrollföreskrifter torde kunna rättas, har utskottet

saknat anledning att förorda motionärernas ifrågavarande framställning.

På grund af hvad sålunda anförts, får bevillningsutskottet hemställa:

l:o) att Riksdagen, i anledning af motionerna I: 5, af herr

Boman och II: 49, af herr Ekman i Göteborg, ville för sin del

antaga följande förslag till

Förordning

angående ändring under viss tid af bestämmelsen i 3 §

i förordningen angående försäljning af brännvin den 9

juni 1905 rörande minsta tillåtna försäljningsbeloppet

vid utminutering.

Härigenom förordnas, att utan Under af stadgandet

i 3 § i förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juni 1905 minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid

utminutering skall under tiden från ock med den 1 januari

1910 till och med den 30 juni 1912 vara en half liter.

2:o) att Riksdagen ville för sin del besluta,

a. att till nuvarande § 3 i förordningen angående

försäljning af brännvin den 9 juni 1905 måtte i anledning

af motion II: 170, af herr Jesperson, i hvad nämnda motion

afser ifrågavarande §, fogas ett ytterligare moment, så

lydande:

Vid partiförsäljning till annan än den, som innehar

rättighet till detaljhandel med brännvin, må egentligt

brännvin icke utlämnas på kärl, innehållande mindre

än 250 liter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

b. att § 15 af ifrågavarande förordning, i anledning

af motion II: 170, af herr Jesperson, i den del denna

motion afser bränn vinsförsäljningspriset, måtte erhålla följande

ändrade lydelse:

15 §.

1. Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles,

skall hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse

ordna och handhafva detaljhandel med brännvin

och må icke afse att bereda vare sig delägarne

vinning utöfver årlig ränta med högst fem procent å

de af delägarne tillskjutna kontanta medel eller

kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst,

som enligt denna förordning kan tillkomma densamma.

2. Vid utminutering må bolag icke hålla mer än

ett försäljningspris å en och samma varusort af brännvin,

oafsedt om större eller mindre myckenhet försäljes.

3. Bolag må icke inköpa fastighet eller inom

redan förvärfvad fastighet vidtaga annan mera omfattande

förändring än den, som påkallas af fastighetens

underhåll eller rörelsens behöriga utöfvande, utan samtycke,

i Stockholm af stadsfullmäktige, i annan stad,

som icke deltager i landsting, af stadsfullmäktige och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och i öfriga

städer af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmän rådstuga, hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och landstinget samt å landet af kommunalstämman,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott

och landstinget.

Bolag må icke förhyra andra lägenheter än dem,

hvilka äro behöfliga för den rörelse, som bolaget själft

utöfvar; icke ingå hyres- eller andra affärsaftal med

enskilda styrelseledamöter i bolaget, ej heller låta

aflöningen vare sig till styrelsen eller till de hos

bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen

af brännvin, vin eller maltdrycker eller utgå

med viss del af vinsten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

4. Bolags delägare skola vara minst nio, af

kvilka åtminstone sex böra vara boende å den ort,

där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags styrelse

skall bestå af fem ledamöter, af bvilka tre utses af

delägarne i bolaget, en af landstinget samt en af hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, dock att i stad,

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse

den ledamot, som eljest skulle af landstinget väljas.

I Stockholm utses två styrelseledamöter af stadsfullmäktige.

Därest å landet eller i stad, som deltager

i landsting, nytt bolag bildas å tid, då landstinget

icke är samladt, må ordföranden i landstinget äga att

utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot

blifvit af näst sammanträdande landsting utsedd, vara

ledamot i styrelsen.

För utöfvande af tillsyn öfver bolagets verksamhet

skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande utse ett ombud,

hvilket å bolagsstämmor och vid styrelsens sammanträden

äger att deltaga i öfverläggningar men icke

i beslut. Ombudet skall af bolaget erhålla arfvode

till belopp, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

bestämmes.

Af landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott

eller stadsfullmäktige utsedd styrelseledamot

samt af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedt ombud

må icke vara delägare i bolaget.

5. Bolags räkenskaper skola föras enligt föreskrifter

och formulär, som utfärdas af kontroll- och

justeringsstyrelsen.

6. Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper

skall hvarje år i mars eller april månad å dag,

som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämmes,

ske för näst föregående försäljningsår af fem revisorer,

af bvilka två utses, i stad af stadsfullmäktige eller,

där sådana ej finnas, allmän rådstuga och å landsbygden

af kommunalstämman, en af landstinget, en

af hushållningssällskapets förvaltningsutskott samt en

af Kungl. Majts befallningshafvande. I stad, som icke

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

deltager i landsting, utse stadsfullmäktige jämväl den

revisor, som eljest skulle af landstinget väljas. I

Stockholm utses tre revisorer af stadsfullmäktige och

två af öfverståthållareämhetet. Revisorerna skola

antingen ibland eller utom sig utse två personer att

å deras vägnar deltaga i inventering af bolagets tillgångar

vid löpande försäljningsårets slut. Öfver revisionen

afgifva revisorerna berättelse, hvilken, utom

redogörelse för bolagets ekonomiska ställning och förvaltning

samt hvad öfrigt revisorerna kunna finna

skäl omnämna, skall innehålla dels yttrande, huruvida

bolaget förvaltats i öfverensstämmelse med det i 1

mom. här ofvan angifna syfte, dels till- eller afstyrkande

af ansvarsfrihet. Af revisionsberättelsen, vid

hvilkens affattande de föreskrifter skola iakttagas, som

meddelas af kontroll- och justeringsstyrelsen, skola,

sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att förklara

sig öfver i berättelsen möjligen gjorda anmärkningar,

före maj månads utgång revisorerna öfversända

exemplar till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, landstinget,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan eller kommunalstämman

samt kontroll- och justeringsstyrelsen;

och skall inom samma tid revisionsberättelsen jämte af

bolagets styrelse möjligen afgifven förklaring på bolagets

bekostnad offentliggöras i någon af ortens tidningar.

Bolagets styrelse må äfven till nämnda myndigheter

insända sin förklaring.

Granskning af bolags förvaltning och räkenskaper

må äfven när som helst företagas af chefen för kontroll-

och justeringsstyrelsen eller af person, som nyssnämnda

styrelse förordnat.

7. Revisorerna samt deras här ofvan nämnda

ombud äga att af bolaget åtnjuta ersättning efter

tredje klassen i gällande resereglemente. Enahanda

ersättning utgår för resor till styrelsens sammanträden

till styrelseledamot, som icke bär sitt hemvist å den

ort, där bolagets styrelse har sitt säte.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

Motionerna

II: 125,

131, 149,

178.

8. Om ansvarsfrihet för bolag besluta: i Stockholm

stadsfullmäktige; i annan stad, som icke deltager

i landsting, stadsfullmäktige och hushållningssällskapets

förvaltningsutskott; i stad, som deltager i

landsting, stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan,

hushållningssällskapets förvaltningsutskott och landstinget;

samt i landskommun kommunalstämman, hushållningssällskapets

förvaltningsutskott och landstinget.

Vägrar någon af dessa ansvarsfrihet, skola skälen därför

uppgifvas och ärendet hänskjutas till Kung!. Maj:ts

befallningshafvande, hvilken däri fatte beslut.

9. Bolag vare pliktigt ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, Kung!. Maj:ts befallningshafvande kan

meddela, vare sig med anledning af vägrad ansvarsfrihet,

gjord revisionsanmärkning eller framställning

från kontroll- och justeringsstyrelsen, det af Kung!

Majits befallningshafvande förordnade ombudet eller

någon af de i nästföregående mom. nämnda myndigheter.

Tredskas bolaget fullgöra sålunda gifna

föreskrifter, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förelägga lämpligt vite eller återkalla bolagets rättighet

till detaljhandel med brännvin att upphöra med

löpande försäljningsårs utgång.

3: o) att motion II: 170, af herr Jesper son, i öfriga

delar, äfvensom motion II: 48, af herrar Berggren och Erikson

i Öfra Odensvi, icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Förutom här ofvan behandlade motioner, åsyftande ändringar i gällande

lagstiftning angående försäljning af brännvin, hafva jämväl till

utskottet hänvisats följande inom Andra Kammaren väckta motioner i

samma ämne, nämligen: n:o 125, af herr Beckman m. fl., om ändringar

i gällande förordning angående försäljning af brännvin, n:o 131, af herr

vice talmannen Staaff m. fl., och n:o 149, af herr Beckman m. fl., båda

motionerna om skrifvelse till Ivungl. Maj:t angående lokalt veto med lika

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N.o 10.

2b

och direkt rösträtt beträffande detaljhandel med brännvin, samt n:o 178,

af herr Byström m. fl., om ändrad lydelse af IG § 3 mom. förordningen

angående försäljning af brännvin.

För behandling af dessa motioner kommer utskottet att sammanträda

med lagutskottet; och kommer det sammansatta utskottet att framdeles

öfver samma motioner afgifva utlåtande, hvilket utskottet skolat härmed

för Eiks dagen

anmäla.

Stockholm den 5 mars 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Reservationer:

vid punkten l:o:

af herr Cavalli, med yrkande om afslag å utskottets hemställan,

samt af herrar A. E. Håkanson, G. Jansson i Krakerud, O. A.

Ericsson i Ofvanmyra, F. O. Berg från Göteborg och S. FL. Kvarnzelius.

vid punkten 3:o:

af herrar Cavalli, A. E. Håkanson, S- H. Kvarnzelius och E. P.

W. Böing, hvilka ansett, att utskottet bort hemställa, att Kiksdagen i

anledning af herr Jespersons samt herrar Berggrens och Eriksons i Öfre.

Odensvi förevarande motioner måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida med hänsyn

till brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet strängare kontrollföreskrifter

än de, som gifvits i kungl. förordningen den 9 juni 1905 ang. försäljning

Bill. till Bik8d. Brol. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 10 Eäft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

af brännvin, kunna vara erforderliga särskilt i afseende å förskäring af

spirituösa och vin, samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill

utredningen kan föranleda.

Herrar A. Hammarström och P. A. V. Schotte hafva begärt få anteeknadt,

att de icke deltagit, den förre i behandlingen och den senare i den

slutliga behandlingen af i detta betänkande omförmälda ärenden.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:97 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande brännvinsförsäljningsför ordning. s. 1 i texten