Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om revision af gällande bestämmelser angående försäljning af vin och starkare maltdrycker i stad.

1909-03-05 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om revision af gällande bestämmelser angående försäljning af vin och starkare maltdrycker i stad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N.''o 11.

1

N:o II,

Ank. till Eiksd. kansli den 5 mars 1909 kl. 2,30 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om revision af gällande

bestämmelser angående försäljning af vin och starkare

maltdrycker i stad.

I en inom Första Kammaren af herr Hildebrand väckt motion, n:o 33,

It vilken hänvisats till bevillningsutskottet, anföres följande:

»Allt arbete till nykterhetens främjande bör vara fullt genomtänkt och

fullt planmässigt, så att den ena åtgärden ansluter sig till den andra, alla

tillhopa bildande ett systematiskt helt. I en annan motion söker jag klargöra

den punkt, till hvilken nykterhetsrörelsen i stort sedt kommit här i

landet och tillika angifva den närmaste tidens antagligaste utveckling.

Af där angifna skäl ser jag icke den rena förbudspolitikens välsignelser,

men håller dock före, att man noga bör studera liknande rörelser och

företeelser i andra länder (se motion n:o 28) och i tid bereda sig på

konsekvenserna af en fortsatt vetorörelse inom kommunerna (se ofvan

nämnda motion n:o 28), samt också söka stärka och utveckla det inhemska

system, som vi redan äga i göteborgssystemet.

Allt arbete i nykterhetens tjänst går ytterst ut på att förhindra omättligt

förtärande af spritdrycker. Den ene ser den enda vägen därtill i allmänt

förbud för hela landet eller för kommunen. Den andre anser bättre att

Bill. till Eiksd, Prof. 1909. 5 Samt. 1 Åfd. 11 Höft, (N:o 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

reglera spritdrycksförsäljningen. På den senare vägen kar man slagit in

i fråga om bränn vinsförsäljningen: antalet utskänkningsställen har minskats,

särskildt i storstäderna, brännvinets alkoholhalt har nedsatts och flere andra

restriktoner fastställts. Men bränvinet är ej den enda rusgifvande drycken.

Vinkonsumtionen är jämförelsevis liten, hvarför man ej synes behöfva taga

annan hänsyn till vinet än såsom i försäljningshänseende likställdt med ölet.

Större betydelse bär detta och öfver hufvud taget de starkare maltdryckerna.

Följande tabell synes belysande nog:

Konsumtionen af alkoholhaltiga drycker inom landet åren 1861—1905.

Medeltal pr år (respektive redovisningsår).

År

Brännvin och

sprit å 50 %

alkohol.

Liter pr inv.

Vin.

Liter pr inv.

Maltdrycker

(utom svag- dricka).

Liter pr inv.

Ren alkohol i liter

pr inv.

i brännvin

och sprit.

i vin.

i maltdrycker

(utom svag- dricka).

1861—65

10,7

0,4

11,2

5,34

0,04

0,45

1866—70

8,7

0,4

10,7

4,35

0,04

0,43

1871—75

11,8

0,8

15,1

5,92

0,08

0,60

1 1876—80

10,1

0,7

17,3

5,05

0,07

0,69

| 1881—85

8,o

0,7

18,9

4,02

0,07

0,75

1886-90

7,1

0,5

23,2

3,57

0,05

0,93

1891-95

6,9

0,6

26,0

3,34

0,06

1,04

1896—1900

8,1

4,05

1901—05

7,6

3,8

1903—04

26,7

1,07

1904—05

28,9

1,16

Anm.: Först från 1903—04 finnas officiella siffror för starkare maltdrycker. Siffrorna till

1895 äro hämtade nr bilaga 1 till »Underdånigt betänkande af kommittén för revision af gäUande

stadganden angående försäljning af vin och maltdrycker m. m.» (1900). Tilläggssiffrorna för brännvin

etc. äro officiella. Siffrorna för ren alkohol efter 1895 äro uträknade efter samma grunder som

i nämnda tabell.

Penna tabell är ganska märklig. Brännvinet (reduceradt till viss

alkoholhalt) visar ganska lika, tidtals sjunkande siffror, under det att ölets

konsumtion hastigt sväller ut.

Nu synes det vara tämligen klart, att, liksom allt för starka restriktioner

vid utskänkningen af bränvin öka literförsäljningen, så kan en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. ''■’>

starkt tillbakahållande brännvinsförsäljningspolitik drifva upp ölkonsumtionen.

Om göteborgssystemet i en stad inskränker krogarnas antal, blir dock

siffran för ölkaféer och ölförsäljningsställen lika eller ökas. A ill man inskränka

alkoholkonsumtionen i dess lielhet, så måste man vidtaga någon

kompletterande åtgärd rörande ölet, ty det nuvarande försäljningssystemet

är hälft.

En åtgärd, som, teoretiskt sedt, ligger nära till hands, är eliminerandet

i största möjliga utsträckning af det egna intresset vid ölförsäljningen,

det vill säga ölets indragning under ett system, som liknar göteborgssy

st emot. Frågan är endast om och i hvilken utsträckning en sådan anordning

är praktiskt möjlig.

Frågan har tidigare varit före vid Riksdagen. Så framlade hr Wieselgron

eu motion vid 1896 års riksdag, däri han föreslog eu skrifvelse till

Ivmagi. Maj:t med hemställan om utredning, huruvida icke gällande bestämmelser

angående försäljning af vin och maltdrycker i stad må kunna

så förändras, att sagda försäljning i den omfattning, som på grund af

förhållandena pröfvas nödig, må kunna öfverlåtas a bolag, som bildats för

att i sedlighetens intresse ombesörja bränvinsför sälj ningen inom staden och

fått rätten härtill åt sig öfverlåten.

Motionären tänkte sig således, att samma bolag skulle handhafva

brännvins- och ölförsäljningen. »Såsom ledande grundsatser vid utföiandet

af en så beskaffad åtgärd bör dock, efter min asikt, bestämmas, att bolag,

som fått sig detta uppdrag lämnadt, icke må i samma lokaler genom

samma föreståndare eller ens i samma hus utöfva försäljning af båda

dryckerna, utan tvärtom tillförbindas att fullständigt särskilja brännvinsförsäljningen

från ölförsäljningen, så att brännvin icke tillhandahålles på

ölkrogen och heller icke Öl å brännvinskrogen; att räkenskaperna för de

båda försäljningsslagen hållas sins emellan fullkomligt åtskilda; samt att

särskilda bestämmelser meddelas rörande användningen af den på ölförsäljningen

uppstående handelsvinst, hvilken jag anser icke borde få användas

för andra syften än sådana, som direkt tjäna de obemedlade klassernas

intressen. Jag tänker härvid främst på åtgärder, som gagna deras

barn, såsom t. ex. anordnandet af arbetarbostäder, hvilkas betydelse för ett

verkligt hemlif bland dessa klasser lätt torde kunna förstås, uppfostringsanstalter

för vanvårdade barn, likasom ock andra förfoganden, genom hvilka

en klartänkt människokärlek vet att tjäna både samtidens och framtidens

välförstådda bästa.»

Första Kammarens tillfälliga utskott (n:o 1) hemställde om bifall till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

motionen. Kammaren afslog den dock, hvarmed frågan för den gången

var fallen.

I januari 1902 hölls på inbjudan af Svenska nykterhetssällskapet eu

konferens, vid hvilken närvoro representanter för detta sällskap (bland andra

generaldirektören och ledamoten af Eiksdagens Första Kammare S. Wieselgren

och nuvarande ledamöterna af Eiksdagens Andra Kammare direktör

F. Beckman och biskop K. II. Gez. von Schéele) samt Världsgoodtemplarorden

(ordenschefen, ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare W. Styrland

er och redaktören och ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare O.

Eklund), Nationalgoodtemplarorden, Templarorden (ordenschefen E. Ekman

och ledamoten af Eiksdagens Andra Kammare J. Ericsson i Yallsta) och

Sveriges blåbandsförening (redaktören och ledamoten af Eiksdagens Andra

Kammare J. Byström) och där enhälligt uttalades såsom önskemål:

»att försäljningen af de starkare maltdryckerna ordnas i enlighet med

det så kallade göteborgssystemet och att genom lag stadgas, att därvid

uppkommande penningevinst i sin helhet brukas för dryckenskapens bekämpande,

exempelvis, bland annat, genom beredande af egna hem för våra

arbetare».

Fid 1904 års riksdag var frågan åter före. Andra Kammaren beslöt

enhälligt ingå till Kung! Maj.t med begäran om utarbetande och framläggande

för Eiksdagen af en lag med, bland annat, bestämmelsen, att äfven

handeln med vin och starkare maltdrycker kunde få öfverlåtas åt bolag,

stiftadt endast i sedlighetens intresse. Första Kammaren giEade val syftet’

men ville likväl ej biträda beslutet, enär kammaren antog, att Ivungl.

Maj:t äfven utan påminnelse af Eiksdagen skulle låta verkställa en omarbetning

af hela maltdrycksförfattningen i anslutning till brännvinsförsäljningslagen.

Genom 1905 års lagstiftning blef frågan icke löst.

Sedan i februari samma år upptogs den vid tredje allmänna mötet

mellan ombud för utskänkningsbolagens styrelser. Visserligen framhöllos

åtskilliga svårigheter för tankens realiserande, beroende bland annat därpå,

att ölet ej allenast vore en rusdryck utan äfven i stor utsträckning en

med måtta njuten dryck i hemmen; den konsumerande allmänheten vore van

'' id flere olika sorter och tillverkningar, hvartill kommer att ett stort antal

personer genom ölhandelns monopoliserande skulle beröfvas sin viktigaste

inkomst.

Mötet beslöt öfverlämna frågan till utredning af förtroendenämnden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11. 5

Vid nästa allmänna möte, i november 1908, förevar frågan till ny

behandling, nu på grundvalen af ett positivt förslag af förtroendenämnden.»

Härefter anför motionären utdrag ur den föreslagna formuleringen af 14

och 15 §§ i kung!, förordningen angående försäljningen af vin och Öl,

hvarefter han i dess helhet meddelar förtroendenämndens motivering. Härefter

fortsätter motionären:

»Såsom framgår af ofvanstående framställning har tanken på ölförsäljningens

koncentrering i stad omfattats med sympatier såväl inom nykterhetssällskap

som bland utskänkningsbolagens ledande män. Den förefaller äfven

vara af den betydenhet, att den å nyo, enligt min mening, bort dragas

inför Riksdagens pröfning.

Jag inser förvisso, att svårigheterna äro stora, ej minst därför att ölet

är eu helt annan vara än brännvinet, föga hållbar och därför lämpad för

hastig afsättning. Ett par af de bestämmelser, som föreslagits af utskänkningsbolagens

förtroendenämnd, må särskildt understrykas, såsom att

tillverkare af Öl må kunna själf försälja sin vara till fast boende personer i

deras hem samt att innehafvaren af försäljningsrättighet må kunna i hemmen

distribuera varan -— bådadera till hemkonsumenternas bekvämlighet och

den förra till bryggerinäringens ekonomiska tryggande. Skulle sådana

stadganden leda till missbruk, finge de naturligtvis ändras; i alla händelser

skulle deras tillämpning högst väsentligt underlätta öfvergången från nuvarande

försäljnings- och distribueringsförhållanden till ett bolagssystem.

Af särskild vikt är, att nettobehållningen skulle gå — icke till staden,

utan till staten. Därmed vinner man den påtagliga fördelen, att stadskommunernas

finanser ej ytterligare förbindas med spritdryckskonsumtionen

och att de absolutistiska nykterhetsvännerna således ej behöfva motsätta

sig denna bolagstanke såsom stridande mot deras arbete för det lokala

vetots användning. Utan att ytterligare krångla till situationen i städerna,

skulle tankens realiserande helt visst skapa en bättre och enhetligare situation

i fråga om spirituosaförsäljningen öfverallt, där det lokala vetot icke komme

till användning, främst i storstäderna.

Slutligen vill jag framhålla önskvärdheten däraf, att i händelse bolagssystemet

utsträckes till ölförsäljningen, den staten tillkommande nettobehållningen

måtte användas till sådana mer tillfälliga utgifter, som uppförande

af tuber kolossanatorier, sjukhus, arbetarebostäder och dylikt, men icke till

bestridande af årligen återkommande förvaltningsutgifter etc., i det man

lätt kan tänka sig, att med fortsatt användande af det lokala vetot nettobeloppet

kan afsevärdt fluktuera från tid till tid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

Under hänvisning till ofvanstående tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Kungl.

Maj:t måtte taga under öfvervägande, huruvida och i hvilken utsträckning

nu gällande bestämmelser angående försäljning af vin och starkare maltdrycker

i stad lämpligen må kunna förändras därhän, att i sedlighetens

intresse bildadt bolag må kunna öfvertaga sagda försäljning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad som i brännvinsförsäljningsförordningen är

stadgadt om brännvinsförsäljningens öfverlämnande åt sådant bolag, dock

att uppkommen nettobehållning må öfverlämnas till statskontoret att enligt

statsmakternas bestämmande användas till nykterhet, sedlighet och god

folkkänsla gagnande ändamål.»

Tvifvelsutan vore det af betydelse, om handeln med vin och starkare

maltdrycker kunde liksom brännvinshandeln inordnas under regler, liknande

dem, som äro kännetecknande för det så kallade göteborgssystemet. Beträffande

möjligheten häraf torde det kunna förutsättas, att ett öfverlåtande af

handeln med sådana varor åt bolag, bildade i det af motionären angifna syfte,

skulle verka tryggande med afseende å efterlefnaden af lagens restriktiva

bestämmelser i fråga om dylik handel. Hufvudsyftet med göteborgssystemet

är emellertid, såsom också motionären framhåller, att från den handel,

hvarpå det tillämpas, utestänga det enskilda intresset. Och i fråga om

möjligheten af effektiva anordningar i sådant syfte finner sig utskottet icke

öfvertygadt af den motivering, motionen innehåller. Motionären medgifver

själf, att störa svårigheter äro förenade med göteborgssystenaets tillämpning

på ölhandeln. Och han påpekar i detta sammanhang, att ölet är en

helt annan vara än brännvinet. I sådant afseende vill utskottet framhålla,

att, under det att brännvinets kvalitet kan genom allmänna föreskrifter

bestämmas, ölet är en vara, hvars kvalitet växlar alltefter svårbestämbara

och till dels af yrkeshemligheten skyddade skiljaktigheter i tillverkningssättet.

Under det att brännvinet kan inköpas och dess värde bestämmas

efter exakt bestämbara grunder — sprithalten och spritens renhet — måste

ölet vara underkastadt bedömande ur smakens synpunkt. Detta skulle

medföra, att bryggerierna komme i ett fullständigt beroende af ett monopoliseradt

ölhandelsbolag. Och däraf blefve åter en följd, att det för hvarje

bryggeri, som tillhörde ett sådant bolags verksamhetsområde, blefve ett

lifsvillkor att skaffa sig inflytande inom bolaget. Då det icke gärna vore

möjligt att hindra bryggerierna från att ernå ett sådant inflytande, skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 11.

sålunda ett för nykterhetssaken farligt enskildt intresse komma att göra

sig grillande inom bolagen.

Till äfventyrs kan det på brännvin shandeln tillämpade göteborgssystemet

komma att utveckla sig på ett sådant sätt, att därigenom ledning kan

blifva gifven för en tillfredsställande lösning af frågan om maltdryckernas

underordnande under ett liknande system; men under nuvarande förhållanden

anser sig utskottet icke äga tillräckligt vägande skid att tillstyrka

Kiksdagen att till Kungl. Maj:t aflåta en skrifvelse i det af motionären

angifna syfte.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t i fråga om revision af gällande bestämmelser

angående försäljning af vin och starkare maltdrycker

i stad icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Reservation:

af herrar A. E. Håkansson, G. Jansson i Krakerud, O. A. Ericsson

i Ofvanmyra, F. O. Berg i Göteborg, Kvarnzélius, Böing och L. J. Carlsson

i Malmberget mot vissa delar af motiveringen.

Herrar friherre Beck-Friis, friherre Trolla, Hammarström, Branting

och Schotte hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit, de tre förstnämnde

i behandlingen och de bägge sistnämnde i den slutliga behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.