Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående afgift för inrikes postanvisning och postförskott ä högre belopp än 500 kronor.

1909-03-09 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:13, Betänkande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående afgift för inrikes postanvisning och postförskott ä högre belopp än 500 kronor.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande N:o 18.

N:0 13.

Ank. till Riksd. kansli den 9 mars 1909, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående

afgift för inrikes postanvisning och postförskott ä högre

belopp än 500 kronor.

(l:a A.)

1 en den 26 nästlidne februari till Riksdagen aflåten, sedermera

till bevillningsutskottet remitterad proposition, n:o 56, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att besluta, att för inrikes

postanvisning och postförskott å högre belopp än 500 kronor afgiften

skulle utgöra 50 öre, om postanvisnings- eller postförskottsbeloppet öfverstege

500 men ej 750 kronor, samt 60 öre, om beloppet öfverstege

750 men ej 1,000 kronor.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för civildepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:
■

»På 1860-talet infördes inom svenska postverket utväxling mellan

inrikes orter af postanvisningar och postförskott, och förklarade Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 11 juni 1869, att afgiften för penningförsändning

medelst postanvisning eller postförskott skulle utgöra 25

öre för belopp af högst 50 riksdaler och 33 öre för belopp af mer än

50 men icke öfver 100 riksdaler, hvartill för postförskottsförsändelser

komme det enligt taxa belöpande porto, äfvensom att det belopp, hvarå

postanvisning utfärdades eller postförskott meddelades, icke finge öfverstiga

100 riksdaler. Jämlikt nådigt bref den 4 november 1876 blef,

hvad den inrikes utväxlingen beträffar, afgiften för belopp å 50 100

riksdaler nedsatt till 30 öre. En ytterligare sänkning i tariffen för

inrikes postanvisning och postförskott genomfördes på grund af nådigt

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 13 Höft. (N:o 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande N:o 13.

bref den 22 juni 1892, hvarigenom afgiften för belopp å högst 25 kronor

bestämdes till 15 öre. Genom nådigt bref den 30 juni 1899 blef maximibeloppet

för inrikes postanvisning och postförskott höjdt till 500

kronor, i sammanhang hvarmed Kungl. Maj:t förordnade, att afgiften

skulle utgå med 35 öre, då postanvisnings- eller postförskottsbeloppet

öfverstege 100 men icke 250 kronor, samt med 40 öre, då beloppet

uppginge till mer än 250 och högst 500 kronor. Efter denna tid har

någon annan ändring i tariffen för inrikes postanvisningar och postförskott

icke skett än att, på grund af nådigt bref den 17 juni 1904,

afgiften för belopp, icke öfverstigande 5 kronor, nedsatts till 10 öre.

Oafsedt de postafgifter, afsändaren af en postförskottsförsändelse

har att erlägga för själfva befordringen samt, i förekommande fall, för

rekommendation eller assurans, utgår således den särskilda afgiften för

inrikes postförskott med enahanda belopp som den inrikes postanvisningsafgiften.

För närvarande utgöra dessa afgifter, om postanvisnings- eller postförskottsbeloppet

uppgår till högst 5 kronor .................................... 10 öre

om beloppet öfverstiger 5 men ej 25 kronor

» » )) 25 » » 50 »

» » » 50 » » 100 »

» » » 100 3) 3) 250 »

3* » 33 250 33 JO 500 33

15

25

30

35

40

33

33

33

»

33

Uti underdånig skrifvelse den 26 januari 1909 har nu generalpoststyrelsen

gjort framställning om åtgärders vidtagande för att höja maximibeloppet

för inrikes postanvisningar och postförskott.

Innan jag närmare redogör för generalpoststyrelsens ifrågavarande

framställning, tillåter jag mig nämna, att, på sätt styrelsen också erinrat,

högsta beloppet för postanvisning i den allmänt internationella

utväxlingen utgör 1,000 francs eller 720 kronor, och att i den inrikes

posttjänsten inom sådana europeiska länder, hvarest postanvisningsrörelse

öfver hufvud taget förekommer, i allmänhet är medgifvet att försända

postanvisning till högre belopp än inom Sverige. Så är i Frankrike,

Belgien och Nederländerna någon begränsning icke fastställd beträffande

beloppet för inrikes vanlig postanvisning samt högsta beloppet

för inrikes telegrampostanvisning bestämdt till, hvad Frankrike och

Belgien angår, 5,000 francs och, hvad Nederländerna angår, 500 floriner.

I Danmark kan inrikes postanvisning utställas å högst 720 kronor,

i Norge å högst 1,000 kronor mellan postkontor i allmänhet och

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande N:o 13.

högst 10,000 kronor mellan vissa postkontor, i Tyskland å högst 800

mark samt i Österrike å högst 1,000 österrikiska kronor.

I sin omförmälda skrifvelse meddelar nu gcneralpoststyrelsen, att

på senaste tiden — särskildt med hänsyn till den i § 10 af nådiga

kungörelsen den 4 december 1908, med föreskrifter i anledning af

landtränteriernas indragning, intagna bestämmelsen att likvider från

landskontoren i vissa fall skola verkställas medelst postanvisning —

för generalpoststyrelsen framställts såsom ett önskemål, att högsta beloppet

för inrikes postan visning måtto förhöjas.

Generalpoststyrelsen anför, att en sådan åtgärd utan tvifvel skulle

blifva till gagn icke blott för landskontoren utan äfven för handelns

och industriens representanter, hvarför en förändring i den angifna riktningen

synes styrelsen böra genomföras. Men då en höjning af postanvisningsmaximum

gifvetvis medför ökad skyldighet för postverket att

vid postkontoren hålla kassaförlag, måste, säger styrelsen, vid sådan

åtgärd, hvarom här är fråga, en viss försiktighet iakttagas, och anser

generalpoststyrelsen höjningen icke utan olägenhet kunna sträckas längre

än till ett maximibelopp af 1,000 kronor.

Hvad angår inrikes postförskott, har visserligen icke till generalpoststyrelsen

framförts någon särskild önskan om maximibeloppets förhöjning,

men med afseende å det nära samband, hvari postanvisningsoch

postförskottsrörelserna stå till hvarandra, i det att inlöst postförskott

omsättes i och likvideras genom postanvisning;, anser generalpoststyrelsen

skäl icke förefinnas att frångå den hittills inom svenska postverket

följda praxis i fråga om postanvisnings- och postförskottsrörelsernas

öfverensstämmelse såväl hvad angår maximibelopp som beträffande

afgifter.

Innan generalpoststyrelsen yttrat sig om, hvilka afgifter böra

upptagas för inrikes postanvisning eller postförskott å mer än 500 och

högst 1,000 kronor, har styrelsen erinrat om ett mindre egentligt förhållande,

som för närvarande råder beträffande afgiften för en viss

grupp af inrikes postanvisningar.

Före den 1 oktober 1907, då den senaste världspostkongressens

beslut trädde i kraft, utgjorde den allmänt internationella, postanvisningsafgiften,

hvad angick de törsta 100 francs af en anvisnings belopp,

25 centimes för 25 francs eller del af 25 francs samt, hvad beträffade

en postanvisnings belopp utöfver de första 100 francs, 25

centimes för 50 francs eller del af 50 francs. Från nyssnämnda tidpunkt

har emellertid genomförts sådan nedsättning i den allmänt internationella

postanvisniugsafgiften, att denna numera likformigt utgår

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande N:o 13.

med 25 centimes för 50 francs eller del af 50 francs utaf anvisningsbeloppet,

d. v. s., med de inom svenska postverket antagna myntekvivalenter,

18 öre för hvart belopp af 36 kronor eller del däraf. För

en postanvisning å högst 36 kronor från Sverige till utlandet upptagas

sålunda, i allmänhet 18 öre, medan, enligt hvad ofvan sagts, afgiften

för inrikes svensk postanvisning å mer än 25 och högst 36 kronor

utgör 25 öre, d. v. s. 7 öre mer än den internationella afgiften. Beträffande

postförskott å internationell brefpostförsändelse upptages visserligen

icke sådan afgift som den inrikes svenska postförskottsafgiften,

men från inkasseradt internationellt postförskott afdrages i stället vanlig

postanvisningsafgift,. (Rörande internationella postförskottspaket gälla särskilda

bestämmelser.) I utväxlingen med Danmark och Norge har på

grund af särskilda aftal postanvisningsafgiften varit bestämd till 15 öre

för belopp af högst 25 kronor, 30 öre för belopp öfver 25 men ej

öfver 100 kronor o. s. v. Då emellertid, enligt det allmänt internationella

postanvisningsaftalet, vederbörande postförvaltningar väl äro

berättigade att angående postanvisningsrörelsen bibehålla och utsluta

särskilda aftal, men endast i ändamål att nedsätta afgifterna eller

på annat sätt förbättra utväxlingen, har man numera ansett sig från

och med den 1 oktober 1907 icke kunna för postanvisning till Danmark

eller Norge å belopp, öfverstigande 25 men ej 36 kronor,

upptaga högre afgift än den allmänt internationella, eller 18 öre. Jämväl

i utväxlingen med Danmark och Norge är således afgiften för

postanvisning, tillhörande den nu ifrågavarande gruppen, lägre än den

inrikes afgiften.

För den händelse afgiften för inrikes postanvisning å belopp öfver

25 men icke öfver 36 kronor skulle sänkas, så att densamma ej öfverstege

motsvarande internationella afgift, torde, anför generalpoststyrelsen

för vinnande af afrundade tal såväl för afgiftsbeloppet som för

postanvisningsmaximum inom gruppen — sänkningen böra genomföras

på det sätt, att det nuvarande afgiftsbeloppet 15 öre utsträckes att

omfatta postanvisningar å belopp till och med 50 kronor och att således

det nuvarande afgiftsbeloppet 25 öre bortfölle. För att utröna,

hvilken minskning i postverkets inkomster en dylik sänkning jämte

motsvarande sänkning beträffande postförskottsafgiften skulle medföra,

har undersökning anställts med stöd af det statistiska material, som

finnes hos generalpoststyrelsen tillgängligt, och har denna undersökning

gifvit vid handen, att, om sänkningen i fråga varit genomförd

före 1907 års ingång, postverkets inkomster för nämnda år därigenom

skulle minskats med, i rundt tal, 70,000 kronor. Då denna summa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande N:o 18. 5

särskilt med hänsyn till nuvarande ekonomiska förhållanden, synts

generalpoststyrelsen alltför afsevärd, för att styrelsen nu skulle vilja

ifrågasätta nedsättning i det afgiftsbelopp, som här afses, har styrelsen

tänkt sig, att frågan, huruvida ocli i hvilken mån nedsättning i förevarande

hänseende må beviljas, bör tillsvidare hvila i afbidan på gynnsammare

förhållanden.

Äfven i fråga om afgifterna för belopp, öfverstigande 50 kronor,

kunde möjligen, anför generalpoststyrelsen, en revision anses lämplig.

Generalpoststyrelsen har nämligen anledning antaga — ehuru en fullt

pålitlig utredning i sådant hänseende icke är lätt att åstadkomma —

att de afgifter, som inflyta till postverket för postanvisnings- eller postförskottsrörelsernas

bedrifvande, icke till fullo ersätta postverket för

allt dess arbete härutinnan. Men då generalpoststyrelsen nu icke ifrågasätter

ändring beträffande afgifterna för belopp, icke öfverstigande 50

kronor, synes äfven med revision af gällande afgifter för högre belopp

böra anstå till dess afgifternas öfverseende må kunna i ett sammanhang

verkställas. Skulle emellertid, i motsats till hvad generalpoststyrelsen

här föreslagit, de inrikes afgifterna för belopp å 25—36 kronor anses

böra redan nu sänkas, så att de icke öfverstiga motsvarande internationella

afgifter, anser generalpoststyrelsen godtgörelse för den minskning

i postverkets inkomster, som häraf skulle uppstå, böra i möjligaste

mån beredas postverket genom höjning af afgifterna för högre

belopp.

För sin del har generalpoststyrelsen tänkt sig, att för närvarande

annat beslut rörande de inrikes postanvisnings- och postförskottsafgifterna

icke skulle erfordras än hvad angår postanvisnings- eller postförskottsbelopp

öfver 500 men icke öfver 1,000 kronor. Generalpoststyrelsen

erinrar, att, då styrelsen genom underdånig skrifvelse den 29

maj 1899 afgaf förslag till afgifter för belopp, öfverstigande 100 men

ej 500 kronor, styrelsen uttalade såsom allmän princip, att afgiften för

postanvisning å visst belopp icke borde öfverstiga postafgiften för inrikes

bref med angifvet värde till motsvarande belopp, och att styrelsen

i enlighet härmed föreslog den sedermera fastställda och ännu gällande

afgiften, 40 öre, för inrikes postanvisning inom den grupp, hvars

maximibelopp utgör 500 kronor, eller således samma afgift som postafgiften

för ett inrikes, för 500 kronor assureradt bref af en portosats.

Berörda princip är emellertid, enligt hvad generalpoststyrelson meddelar,

icke genomförd vare sig i den internationella utväxlingen eller i

en del länders inrikes posttjänst, i det att i många fall för postanvisningar

upptagas väsentligen högre afgifter än för assurerade bref till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande N:o 13.

motsvarande värde. Med fog torde äfven, säger styrelsen, kunna påstås,

att af postverket kräfves mer arbete och kostnader för behandlingen

af en postanvisning än för behandlingen af ett assureradt bref, enär

postanvisningen bokföres å såväl inbetalnings- som adresspostanstalten

samt påkallar särskildt revisionsarbete, hvartill kommer, att speciella

kontrollåtgärder erfordras, när postfunktionärerna hafva att från allmänheten

mottaga reda penningar. Om emellertid, såsom generalpoststyrelsen

nu ifrågasatt, ingen ändring för närvarande vidtages beträffande

redan gällande afgifter för inrikes postanvisningar och postförskott,

anser generalpoststyrelsen afgifterna för dylik postanvisning eller postförskott

till föreslaget förhöjdt belopp böra så nära som möjligt ansluta

sig till de nuvarande afgifterna. Enär postafgiften för ett till

1,000 kronor assureradt, inrikes bref af en portosats utgör 60 öre,

anser styrelsen därför afgiften för inrikes postanvisning eller postförskott

å 1,000 kronor likaledes böra sättas till 60 öre. Då vidare den

nuvarande högsta postanvisnings- och postförskottsgruppen omfattar

belopp öfver 250 men icke öfver 500 kronor, hemställer styrelsen, att

äfven postanvisningar och postförskott öfver 500 kronor indelas i grupper

å 250 kronor, samt att afgifterna därför bestämmas till 50 öre för

belopp, öfverstigande 500 men ej 750 kronor, och 60 öre för belopp

öfver 750 men ej öfver 1,000 kronor.

I likhet med generalpoststyrelsen finner jag önskvärd!, att maximibeloppet

för inrikes postanvisning och postförskott blifver förhöjdt;

och finner jag det af styrelsen i sådant hänseende framställda förslag

vara med hänsyn till såväl allmänhetens som postverkets intressen tillfredsställande.

Generalpoststyrelsen har i sin skrifvelse berört frågan om de nu

gällande afgifterna i den inrikes postanvisnings- och postförskottsrörelsen.

Af styrelsens uttalanden framgår, att en oegentlighet föreligger

i detta hänseende, såvidt angår postanvisningar å belopp, öfverstigande

25 men icke 36 kronor. Den nu fastställda afgiften är emellertid

lämpad efter de i öfrigt bestämda afgifterna och synes icke böra

rubbas annat'' än'';''i sammanhang med eu fullständig revision af dessa

afgifter. Med hänsyn till hvad generalpoststyrelseu anfört lärer dock

den lämpliga tidpunkten härför icke nu vara inne. Jag anser därför

lika med generalpoststyrelsen bäst, att man för närvarande inskränker

sig till att bestämma afgiften för postan visningar och postförskott å

belopp, öfverstigande 500 kronor. De afgifter, generalpoststyrelsen i

sådant afseende föreslagit, synas mig också lämpligen afvägda.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande N:o 13.

Då det emellertid tillkomme Riksdagen att ensam besluta rörande

dessa afgifter, hemställde departementschefen om aflåtande till Riksdagen

af framställning af den lydelse, ofvan intagna proposition angifver.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition, hemställer fördenskull,

att Riksdagen ville besluta, att för inrikes postanvisning

och postförskott å högre belopp än 500

kronor afgiften skall utgöra 50 öre, om postanvisningseller

postförskottsbeloppet öfverstiger 500 men ej 750

kronor, samt 60 öre, om beloppet öfverstiger 750 men

ej 1,000 kronor.

Stockholm den 9 mars 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:51 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maf.ts proposition angående afgift för inrikes postanvisning ock postföi''skott å högre belopp än 500 kronor. s. 1 i texten