Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af vissa afgifter i sammanhang med anordnande af inrikes inkasseringsrörelse genom postverket m. rn.

1909-04-23 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:24, Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande af vissa afgifter i sammanhang med anordnande af inrikes inkasseringsrörelse genom postverket m. rn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 23 April 1909 kl. 5 e. m.

Betänkande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

bestämmande af vissa afgifter i sammanhang med

anordnande af inrikes inkasseringsrörelse genom postverket

m. rn. (l:a A.)

i eu den 26 nästlidne mars till Riksdagen aflåten, sedermera till bevillningsutskottet

remitterad proposition, n:o 163, bar Kungl. Maj:t, under

åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att dels besluta, att för inrikes

inkasseringsuppdrag, som afsåge belopp öfverstigande 5 kronor, skulle,

när fordringsbeloppet genom postverket inkasserats, upptagas en särskild

inkasseringsafgift, utgörande 10 öre, om det inkasserade beloppet

öfverstege 5 men icke 50 kronor; 20 öre, om beloppet öfverstege 50

men icke 100 kronor; 30 öre, om beloppet öfverstege ,100 men icke

500 kronor; samt 40 öre, om beloppet öfverstege 500 men icke 1,000

kronor;

dels ock medgifva, att, därest fordringshandling, som för inkassering

genom postverkets försorg aflämnats till postbehandling i rekommenderadt

eller assureradt bref, ginge förlorad, innan postverket

afgifvit redovisning för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik försändelse

måtte vara berättigad åtnjuta godtgörelse efter enahanda grunder,

som gälla beträffande afsändares rätt till ersättning för rekommenderadt

eller assureradt bref, som förkommit medan detsamma varit

i postverkets vård.

Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har chefen för civildepartementet

vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört följande:
Bill.

till BiJcsd. Prof: 1909. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Uti skrifvelse den 12 februari 1909 har generalpoststyrelsen gjort

underdånig framställning om anordnande af inrikes inkasseringsrörelse

genom postverket.

Innan jag närmare redogör för innehållet i generalpoststyrelsens

framställning, ber jag få nämna, att jämlikt beslut vid postkongressen

i Lissabon . år 1885 infördes i förbindelsen mellan en del länder den 1

april 1886 inkasseringsrörelse genom postverkens förmedling.

De viktigare bestämmelserna beträffande denna rörelse, sådan densamma

ordnats enligt nu gällande internationella inkasserinmsaftal af år

1906, äro följande:

Till inkassering mottagas kvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,

växlar, rånte- och utdelningskuponger äfvensom utlottade

eller eljest till inlösen förfallna värdepapper samt i allmänhet alla utan

omkostnader betalbara handels- eller andra valutor; dock med rätt för

vederbörande postförvaltningar att från inkassering undantaga ränteoch

utdelningskuponger äfvensom utlottade eller eljest till inlösen förfallna

värdepapper. I aftalet deltagande land kan jämväl åtaga sig protesterande

af växlar. Då fordringsägare i ett land önskar anlita annat lands

postverk för fordringars inkasserande, har han att afsända fordringshandlingarna

i rekommenderadt bref till den postanstalt, som skall verkställa

inkasseringen; brefvet skall innehålla förteckning å handlingarna.

I ett och samma bref kunna inneslutas handlingar, afscdda att inkasseras

hos flera, dock högst fem, gäldenärer, under förutsättning att

handlingarna ej hafva olika förfallodagar. Maximibeloppet för de handlingar,

som må inneslutas, i samma bref, är bestämdt till 1,000 francs,

dock kunna två länder, hvilka underhålla ifrågavarande utväxling, öfverenskomma

om högre, maximum. Sedan inkasseringsbref ankommit till

adresspostanstalten, vidtager denna åtgärder för uppdragets utförande.

Influtna belopp redovisas till fordringsägaren genom postanvisning.

Handlingar, som ej blifvit inlösta, återsändas portofritt till fordringsägaren.

Omkostnaderna utgöra, utöfver porto för det rekommenderade

brefvet, dels en inkasseringsafgift af 10 centimes eller motsvarande belopp

i adresslandets mynt för hvarje inkasserad handling (om sökt inkassering

ej kan verkställas, upptages ej inkasseringsafgift), dels ock i

förekommande fall vanlig afgift för en postanvisning till fordringsägaren.

Inkasserings- och postanvisningsafgifterna afdragas vid beloppets

redovisande.

De flesta. länder, som tillträdt det internationella inkasseringsaftalet,

hafva infört inkasseringsrörelse jämväl i sin inrikes posttjänst, hvarvid

den inrikes rörelsen i stort sedt ordnats efter samma grunder som den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 3

internationella; dock förekomma nästan öfverallt afvikelsei caval i fråga

om afgifter som beträffande villkoren i öfrigt.

På grund af nådigt bref den 7 oktober 1892 har svenska postverket

deltagit i den internationella inkasseringsrörelsen sedan ingången af

år 1893. Från de värdehandligar, som mottagas för inkassering, har

emellertid svenska postverket med stöd åt den rätt, som, enligt livad

förut blifvit nämndt, medgifvits hvarje land, undantagit rånte- och utdelningskuponger

äfvensom utlottade eller eljest till inlösen förfallna

värdepapper; likaledes bär svenska postverket hittills ej ombesörjt protesterande

af växlar.

I sin omförmälda skrifvelse anför nu generalpoststyrelsen, att det

otvifvelaktigt skulle för allmänheten, särskildt affärsvärlden, blifva till

stort gagn, om postverket åtoge sig inkasserande af fordringar äfven

i den inrikes posttjänsten. För att en sådan rörelse skall komma

att medföra afsedd nytta, anser styrelsen, att bestämmelserna för

densamma böra redan från början göras sa omfattande som möjligt,

och att sålunda till inkassering böra mottagas icke allenast kvittenser,

fakturor, löpande skuldförbindelser och växlar, utan äfven rånte- och

utdelningskuponger samt utlottade eller eljest tdl inlösen föifallna värdepapper.

^ För närvarande torde det nämligen för en del innehafvare af

obligationer och aktier vara förenadt med icke obetydlig omgång att få

kupongerna inlösta. Vidare anser styrelsen, att allmänheten bör beredas

tillfälle att få inkassering verkställd icke blott med anlitande af postkontoren,

utan äfven genom förmedling af poststationerna och landtbrefbärarna.

Redan nu deltaga poststationer af Pa och 2:a klass i den

internationella inkasseringsrörelsen så till vida, att utlänning kan genom

sådan poststation få fordran här i riket inkasserad, hvaremot inkasseringsbref

till utlandet ej må vid poststation inlämnas. Någon befogenhet^

för poststationerna i sistnämnda hänseende har enligt styrelsens

förmenande ej visat sig behöflig, och dessutom hafva poststationernas

föreståndare i allmänhet ej ansetts kunna lämna korrespondenter erforderliga

upplysningar angående villkoren för inkassering i uilandet. I den

inrikes rörelsen böra däremot, anser styrelsen, ej mindre poststationer

af Pa och 2:a klass än äfven poststationer af 3:dje klass (postanstalter,

som i några större städer inrättats för att till befordran mottaga, men

ej utdela försändelser) likasom ock landtbrefbärare kunna mottaga inkasseringsbref

inom gränserna för deras befogenhet i allmänhet att mottaga

värdeförsändelser. Vidkommande åter fordringsbelopps inkasserande

hos vederbörande gäldenärer lära, säger styrelsen, poststationei

af Pa och 2:a klass, hvilka redan nu inkassera fordringar från utlandet,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 ''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 34.

kunna fullgöra samma åliggande äfven beträffande fordran från inrikes

ort; hvaremot, hvad landtbrefbärare vidkommer, uppdrag att verkställa

inkassering icke lämpligen torde böra anförtros andra sådana funktionärer

än dem, som på grund af nådigt bref den 24 april 1908 af

generalpoststyrelsen erhålla utvidgad befogenhet i fråga om värdeförsändelsers

befordran.

Generalpoststyrelsen anför vidare.

Den, som bär fordran på grund af växel, lärer i allmänhet icke vara

benägen att lämna fordringen till inkassering, såvida ej inkasseraren

tillika atager sig att vid uteblifven betalning lämna växeln till protest.

Också torde den omständigheten, att svenska postverket hittills i den

internationella inkasseringsrörelsen ej tagit befattning med växlars protesterande,

vara orsaken till att för inkassering genom postverkets försorg

icke från utlandet ankommit växlar till något afsevärdt antal. Det

svnes därför, anför generalpoststyrelsen, vara önskvärd!, att postverket

i den mån sådant kan låta sig göra, åtager sig jämväl att ombesörja

vaxlars protesterande. Dylikt åtagande måste emellertid gifvetvis inskränkas

till platser, hvarest personer, berättigade att verkställa protest,

hnnas att tillgå, och likaledes äro ej andra postanstalter ‘än postkontor

i stånd att åtaga sig sådant uppdrag, hvarom nu är fråga. För poststationerna

skulle det vara förenad! med svårigheter af flera sia o- att

ombesörja växlars lämnande till protest. Med nu angifna inskränkningar

torde det, säger generalpoststyrelsen, för postverket icke blifva

loren ad t med några egentliga svårigheter att föranstalta om växlars

protesterande Vederbörande postkontors åtgärder härutinnan skulle

nämligen endast bestå däri, att en postfunktionär muntligen anhölle om

protestens verkställande och därvid uppgåfve namnet å fordringsägaren,

vi ken sedan hade att till den, som verkställt protesten, direkt gälda

kostnaderna; fordringsägaren skulle af postkontoret underrättas om

vaxelns lämnande till protest.

Därest den inrikes inkasseringsrörelsen får den omfattning, som nu

angifvits, anser styrelsen, att för likformighetens skull äfven Sveriges

deltagande i den internationella inkasseringsrörelsen bör utvidgas, så att

densamma kommer att omfatta jämväl kuponger m. m. och protesterande

I de främmande länder, där inkasseringsrörelse införts i den inrikes

posttjänsten, är i allmänhet, likasom i den internationella rörelsen, stadgadt,

att mkasseringsförsändelse skall rekommenderas. Enahanda bestämmelse

bör, enligt generalpoststyrelsens förmenande, gälla äfven i den

inrikes svenska posttjänsten, afsändare dock obetaget att i stället få

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 5

dylik försändelse befordrad under assurans, om lian så skulle önska. I

liv ar j e fall borde tillämpas de för försändelser af ena eller andra slaget

i allmänhet gällande bestämmelser.

I den internationella inkasseringsrörelsen är det, såsom förut sagts,

fordringsägare medgifvet att i samma bref innesluta handlingar, afsedda

att inkasseras hos flora, dock högst fem, gäldenärer. Detta medgifvande

innebär en ej obetydlig olägenhet för posttjänsten. Ty vanligen inflyta

belopp, som tillhöra samma uppdrag, på olika tider, och i sådant fall

måste, vid det förhållande att redovisning till fordringsägaren skall afgifvas

på en gång för samtliga handlingar, den inkasserande postanstalten

förvara och bokföra de först influtna beloppen till dess den

sista handlingen inlösts eller fristen för inlösen utgått. För undgående

af dessa olägenheter föreslår generalpoststyrelsen, i enlighet med hvad

gäller exempelvis i Schweiz och Tyskland, stadgande därom, att i samma

bref icke må inneslutas värdehandlingar, afsedda att inkasseras hos flera

än en gäldenär. Däremot anser styrelsen det kunna stå vederbörande

öppet att i samma bref innesluta flera handlingar rörande samma gäldenär,

blott alla handlingarna äro samtidigt till inlösen förfallna.

Hvad beträffar det högsta belopp, som ett inrikes inkasseringsuppdrag

må afse, anser styrelsen detta böra, i öfverensstämmelse med förhållandet

i den internationella utväxlingen, följa postanvisnings- och

postförskottsmaximum och sålunda, under förutsättning af bifall till hvad

generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 26 januari 1909 föreslagit

om förhöjning af maximibeloppet för inrikes postanvisning och

postförskott, bestämmas till 1,000 kronor. Någon inskränkning i detta

belopp för det fall att inkasseringen skall verkställas af poststation, anser

styrelsen — vid det förhållande att dylikt uppdrag alltid skulle förmedlas

af det öfverordnade postkontoret — icke höra stadgas, lika litet

som styrelsen tänkt sig någon inskränkning beträffande poststations befogenhet

att utbetala inrikes postanvisning intill sådan anvisnings maximibelopp.

Däremot anser styrelsen det icke vara lämpligt att ålägga

landtbrefbärare alltför stor ansvarighet i fråga om kontanta medels medförande

under brefbäringen. De landtbrefbärare, hvilka generalpoststyrelsen

på grund af nådigt bemyndigande redan medgifvit utvidgad

befogenhet beträffande behandlingen af postanvisningar m. m., verkställa

utbetalning af inrikes postanvisning intill nuvarande maximibelopp, 500

kronor, och äfven om högsta beloppet af inrikes postanvisning blefve

förhöj dt till 1,000 kronor, har generalpoststyrelsen dock tänkt sig, att

landtbrefbärare fortfarande icke skulle få utbetala inrikes postanvisning

å högre belopp än 500 kronor. Med hänsyn härtill finner styrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

landtbrefbärares befogenhet att inkassera medel böra inskränkas till uppdrag,

som afse högst 500 kronor.

Hvad beträffar postverkets ersättning för inkasseringsuppdrag föreslår

generalpoststyrelsen — för att icke inkassering af småbelopp skall

för allmänheten ställa sig alltför dyr — att postverket i fråga om belopp

å högst 5 kronor åtnöjer sig med afgiften för det rekommenderade eller

assurerade bref, hvari inkasseringshandling öfversändes till adresspostanstalten,

äfvensom postanvisningsafgift för inkasseradt belopp. Däremot

anser styrelsen, att när högre belopp än 5 kronor inkasseras en särskild

inkasseringsafgift bör upptagas. Vid pröfning af frågan om denna afgift^

storlek synes, säger styrelsen, hänsyn böra tagas till den ersättning,

som banker m. fl. betinga sig för liknande uppdrag. Denna ersättning

utgör i en del fall, om hvilka generalpoststyrelsen fått kännedom, en

krona äfven vid större fordringars inkasserande. Berörda ersättningsbelopp

torde fördenskull kunna läggas till grund vid bestämmandet af

postverkets godtgörelse för inkassering af det högsta fordringsbelopp,

som kan ifrågakomma, eller 1,000 kronor. Vid bifall till generalpoststyrelsens

förutnämnda förslag om förhöjning af maximibeloppet för inrikes

postanvisning och postförskott skulle afgiften för en inrikes postanvisning.

å 1,000 kronor utgå med 60 öre. För att postverkets ersättning

för inkassering af 1,000 kronor må uppgå till en krona, skulle således

den särskilda inkasseringsafgiften — afgiften för det rekommenderade

resp. assurerade inkasseringsbrefvet lärer här ej böra tagas i

betraktande — sättas till 40 öre. Beträffande lägre fordringar borde

gifvetvis inkasseringsafgiften lämpligen modifieras; och har generalpoststyrelsen

fördenskull tänkt sig, att den särskilda inkasseringsafgiften bör

utgå efter följande skala: om det inkasserade beloppet öfverstiger 5 men

icke 50 kronor, 10 öre; om beloppet öfverstiger 50 men icke 100 kronor,

20 öre; om beloppet öfverstiger 100 men icke 500 kronor, 30 öre; och

om beloppet öfverstiger 500 kronor, 40 öre.

I nedannämnda länders inrikes posttjänst är, enligt hvad generalpoststyrelsen

meddelar, inkasseringsafgiften bestämd till följande belopp, nämligen

i Belgien lägst 10 centimes och högst 1 franc 20 centimes för hvarje handling

allt efter dennas olika värde intill 1,000 francs; i Frankrike 10 centimes per

20 francs af hvarje handlings värde, dock högst 50 centimes; i Schweiz 15

centimes för hvarje uppdrag å högst 20 francs och 30 centimes för hvarje

uppdrag å högre belopp intill 1,000 francs,^oafsedt handlingarnas antal;

samt i Italien, Nederländerna, Ungern och Österrike ett belopp motsvarande

10 centimes för hvarje handling. I Norge, där högsta inkasseringsbeloppet

är bestämdt till 100 kronor, utgör ifrågavarande afgift

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 7

20 öre för hvarje handling. Tyska postverket upptager icke någon

särskild inkasseringsafgift. Generalpoststyrelscn anmärker emellertid,

att, äfven om själfva inkasseringsafgiften i en del länder är lägre än

den tilltänkta afgiften i Sverige, totalkostnaden likväl till följd af högre

postanvisningsafgifter i allmänhet öfverstiger hvad som skulle utgå här

i riket, i det att totalkostnaden lägst utgör: i Frankrike 1 franc 75 centimes

för 1,000 francs, i Italien 2 lire 70 centesimi för 1,000 lire, i

Nederländerna 1 gulden 65 cents för 1,000 gulden, i Schweiz 1 franc

40 centimes för 1,000 francs samt i Ungern och Österrike 1 krono 10

heller för 1,000 krönen.

I nådiga förordningen den 12 november 1872 angående postverkets

ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats, finnes

stadgadt, att, om assureradt bref går förloradt medan ännu postverkets

ansvarighet därför fortfar, utbetalas af postmedlen till afsändare!!, mot

assuransbevisets återställande, ett det angifna värdet motsvarande ersättningsbelopp,

såframt ej utrönas kan, att detta värde öfverstiger det

verkliga värdet af de i brefvet inneslutna penningar eller andra värdesaker,

i hvilket fall ersättningen utgår efter sistnämnda värde; och jämlikt

samma förordning, jämförd med nådiga kungörelsen den 10 mars

1905 angående afgiften för inrikes postförsändelses rekommendation

m. m., utbetalas, om rekommenderadt bref går förloradt medan ännu

postverkets ansvarighet därför fortfar, af postverket till afsändaren, mot

rekommendations bevisets återställande, 36 kronor. Enligt hvad förut

sagts, skulle inkasseringshandlingar af vederbörande fordringsägare afsändas

i rekommenderadt eller assureradt bref; och om den ifrågaställda

inkasseringsrörelsen kommer till stånd, ämnar generalpoststyrelsen, enligt

hvad i dess skrifvelse anföres, föreskrifva, att inkasseringshandlingar

skola jämväl vid förekommande försändning mellan olika postanstalter

likasom ock vid eventuell återsändning till afsändaren befordras under

rekommendation eller assurans allt efter det ursprungliga inkasseringsbrefvets

beskaffenhet. Om således inkasseringshandlingar gå förlorade,

medan de ligga i tillslutet bref, kommer vederbörlig ersättning att utbetalas

till afsändaren, och i det fall att en postanstalt är afsändare, kommer

gifvetvis rätten till ersättning att öfverlåtas på ägaren till brefvets

innehåll. Men möjlighet föreligger ju äfven, säger styrelsen, att handlingar,

som postverket mottagit för inkassering, skulle kunna förkomma,

medan de för åtgörande finnas i postfunktionärs vård; och enligt generalpoststyrelsens

åsikt bör postverket för sådant fall ikläda sig enahanda

ersättningsskyldighet som i händelse den ursprungliga inkasseringsförsändelsen

går förlorad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Såsom af förestående utredning framgår, har det svenska postverket

från och med år 1893 verkställt inkasseringsuppdrag i utväxlmgen med

utlandet. Rörelsen har afsett kvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,

växlar och andra utan omkostnader betalbara handels- eller andra

valutor, dock med undatag för ränte- och utdelningskuponger äfvensom

utlottade eller eljest till inlösen förfallna värdepapper.

Denna inkasseringsrörelse har dock ej haft någon större omfattning.

Enligt hvad framgår af generalpoststyrelsens berättelser öfver postverkets

förvaltning, uppgick antalet värdehandlingar, som till Sverige

ankommo för inkassering, år IDOG till 6,224 med ett sammanlagdt värdebelopp

af 331,926 kronor och år 1907 till 6,442 å tillhopa 386,841

kronor.

Af hela antalet blefvo år 1906 2,784 eller 44,7 procent, representerande

ett belopp af sammanlagdt 120,492 kronor eller 36,3 procent af

samtliga ankomna inkasseringshandlingars värdebelopp, såsom oinlösta

återsända till utlandet. Motsvarande procenttal år 1907 voro resp. 46 4

och 35,1 procent.

För inkassering i utlandet hafva från Sverige försändts år 1906

endast 96 värdehandlingar, representerande ett belopp af tillhopa 1,116

kionor, och ar 1907 ett antal af 70 inkasseringshandlingar till sammanlagdt

belopp af 4,514 kronor. Al dessa hafva såsom oinlösta återsändts

från utlandet ar 1906 ett antal af 36 till värde af 720 kronor men år

1907 endast 7 med ett. sammanlagdt värde af 897 kronor. Att inkasseringsrörelsen

i denna riktning tagit mycket ringa fart, beror utan tvifvel

därpå att, då någon inkassering ej förekommer i den inrikes poströrelsen,

den svenska allmänheten saknar vana att på detta sätt indrifva tillgodohafvanden.

Generalpoststyrelsen har emellertid nu föreslagit införande af denna

rörelsegren jämväl i den inrikes posttjänsten, och jag delar styrelsens

uppfattning, att förslagets genomförande skulle visa sig till stor nytta

för allmänheten, då den väl hunnit göra sig förtrogen därmed. Jag anser

därför åtgärder i sådant syfte böra vidtagas.

De af generalpoststyrelsen angifna grunder för ordnandet af denna

inrikes inkasseringsrörelse synas mig tillfredsställande.

Sålunda torde rörelsen böra omfatta samtliga de i det internationella

inkasseringsaftalet afsedda handlingar, följaktligen äfven kuponger och

till betalning förfallna värdepapper, och detta så mycket hellre som sannolikhet

föreligger, att just i fråga om dylika handlingar inkasseringen

lättast verkställes. Likaledes synes mig vara att förorda, att, då växlar

gifvetvis böra inbegripas i rörelsen, postverket, i öfverensstämmelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o £4. 9

med nu gällande internationella inkasseringsaftal, i sammanhang med

inkasseriugsuppdraget åtager sig, i den utsträckning så lämpligen kan

ske, att ombesörja växlars öfverlämnande till behörig tjänsteman för

protesterande. Härför skulle ej beräknas särskild ersättning, och skulle

postverket hafva skyldighet att omedelbart underrätta alsändaren, att

och till hvem växeln aflämnats för protesterande. Därmed skulle dock

postverkets uppdrag vara afslutadt.

Jag finner mig äfven böra biträda generalpoststyrelsens förslag, att

högsta beloppet för inrikes inkasseringsuppdrag bör motsvara maximibeloppet

för inrikes postanvisningar och postförskott. Jag tillåter mig

härvid erinra, att, sedan Riksdagen på framställning af Eders Kungl.

Maj:t numera beslutat i fråga om afgift för postanvisnmg och postförskott

å belopp af intill 1,000 kronor, bestämmelser väl inom kort torde

komma att utfärdas rörande höjande af maximibeloppet lör inrikes postanvisning

och postförskott till nämnda summa.

På sätt generalpoststyrelsen föreslagit, torde inkasseringshandlingarna

böra postbefordras under rekommendation eller assurans, såväl då de al

vederbörande fordringsägare afsändas som vid förekommande försändning

mellan olika postanstalter eller vid eventuell återsändning till afsändaren.

Inkasseradt belopp skulle medelst postanvisning tillställas fordringsägaren.

Därest inkasseringshandling förkommer, innan postverket slutfört

sitt uppdrag, bör gifvetvis ersättning af postmedlen beredas inkasseringshandlingens

ägare; och torde härvid böra tillämpas grunderna i de förut

omnämnda nådiga författningarna af den 12 november 1872 och den

10 mars 1905.

I fråga om den särskilda ersättning, som i form af inkasseringsalgift

skäligen bör tillkomma postverket för nu ifrågakomna inkasseringsuppdrag

utöfver belöpande rekommendations- eller assurans- samt postanvisningsafgifter,

har jag intet att erinra mot de af generalpoststyrelsen

i sådant afseende föreslagna belopp. Dessa synas nämligen, äfven vid

jämförelse med de i åtskilliga främmande länder gällande afgifter åt enahanda

beskaffenhet, vara väl afvägda. Någon särskild inkasseringsafgift

skulle emellertid icke ifrågakomma för inkasseringsbelopp å högst 5

kronor, och synes mig förslaget äfven härutinnan lämpligt.

En fordringsägares sannolika högsta utgifter för eu inkassering

genom postverket, under förutsättning att försändelsen vid inkasseringsbelopp

öfver 36 kronor assureras, framgår af följande sammanställning

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 5 Sami. 1 Afl. 24 Raft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Vtskotttt.

I n k

a s s e r

ingsbelopp

Postafgifter

af högst 5 kr.

öfver 5 t. o. in. 25 kr.

öfver 25 t. o. m. 36 kr.

öfver 36 t. o. m. 50 kr.

öfver 50 t. o. m. 100 kr.

öfver 100 t. o. m. 250 kr.

öfver 250 t. o. m. 500 kr.

öfver 500 t. o. m. 750 kr.

öfver 750 t. o. in. 1,000 kr.

Brefporto för vikt af högst 20 gram....

10

10

10

10

10

10

10

10

10

Rekommendations- eller assuransafgift

15

15

15

30

30

30

30

50

50

Postanvisningsafgift ......

10

15

25

25

30

35

40

50

60

Inkasseringsafgift ..........

10

10

10

20

30

30

40

40

Summa

35

50

60

75

90

105

no

150,

160

Väger försändelsen öfver 20 gram men ej öfver 125 gram, tillkomma

10 öre, och är vikten 125—250 gram, tillkomma 20 öre.»

Då . det tillkomme Riksdagen att ensam besluta rörande inkasseringsafgifterna

och Riksdagens medgifvande erfordrades för bestämmande

af grunderna för ersättning af postmedlen för förkomna postförsändelser

af nu ifrågavarande beskaffenhet, hemstälde departementschefen

om aflåtande till Riksdagen af framställning af den hädelse, ofvan intao-na

proposition angifver.

Utskottet, som anser, att införande af inkasseringsrörelse jämväl i

den inrikes posttjänsten skulle blifva till nytta för allmänheten, tillstyrker

i hufvudsak bifall till förevarande kungl. proposition.

Endast i ett hänseende vill utskottet föreslå en afvikelse från Kungl.

Maj:ts förslag. Såsom af det ofvan anförda framgår, innebär detsamma,

att särskild inkasseringsafgift icke skulle uppbäras för inkassering af belopp

å högst 5 kronor. I betraktande af det ökade arbete med däraf

följande ökad kostnad för statsverket, som inkasseringsrörelsen, sannolikt

icke minst beträffande låga belopp, kommer att medföra, anser utskottet,

att särskild ersättning bör tillgodokomma postverket för hvarje

inkasseringsuppdrag. Det föreligger så mycket mera anledning att tillvarataga

förefintliga möjligheter till ökade inkomster för postverket,

som, enligt hvad utskottet inhämtat, postverkets årliga behållningar på

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 24.

senare tid utvisat eu betydande minskning. Behållningen utgjorde för

år 1906 2,307,254 kronor, för år 1907 2,108,863 kronor 85 öre samt

för år 1908 946,282 kronor 51 öre. Ytterligare stöd för utskottets uppfattning

om befogenheten af särskild inkasseringsafgift för hvarje uppdrag

af ifrågavarande slag erbjuder exemplet från de flesta länder, där

inkassering genom postverket förekommer. I samtliga de af departementschefen

i hans ofvan intagna anförande i sådant afseende omförmälda

länder, utom ett enda, uppbäres nämligen en särskild inkasseringsafgift

för inkassering af äfven de minsta belopp och, på sätt i berörda

anförande omförmäles, stiger totalkostnaden för inkassering i de flesta

länder till följd af större postanvisningsafgifter till högre belopp än hvad

som nu föreslås för Sverige.

Utskottet anser sig därför böra föreslå sådan ändring i det af

Kungl. Magt framlagda förslaget, att en inkasseringsafgift af 10 öre

skall upptagas för hvarje inkasseringsuppdrag, som icke öfverstiger 50

kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande förslag angående bestämmande af vissa

afgifter i sammanhang med anordnande af inrikes

inkasseringsrörelse genom postverket in. m. icke kunnat

oförändradt bifallas, måtte

dels besluta, att för inrikes inkasseringsuppdrag

skall, när fordringsbeloppet genom postverket inkasserats,

upptagas en särskild inkasseringsafgift, utgörande

10 öre, om det inkasserade beloppet icke öfverstiger

50 kronor; 20 öre, om beloppet öfverstiger 50

men icke 100 kronor; 30 öre, om beloppet öfverstiger

100 men icke 500 kronor; samt 40 öre, om beloppet

öfverstiger 500 men icke 1,000 kronor;

dels ock medgifva, att, därest fordringshandling,

som för inkassering genom postverkets försorg aflämnats

till postbehandling i rekommenderadt eller assureradt

bref, går förlorad, innan postverket afgifvit redovisning

för inkasseringsuppdraget, afsändaren af dylik

försändelse må vara berättigad åtnjuta godtgörelse efter

enahanda grunder, som gälla beträffande afsändares

rätt till ersättning för rekommenderadt eller assureradt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

bref, som förkommit, medan detsamma vant i postverkets

vård.

Stockholm den 23 april 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. G A VALL!.

Herrar Hammarström och O. A. Ericsson i Ofvanmyra hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 19C9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:107 Skrifvelse till Konungen, angående bestämmande af vissa afgifter i sammanhang med anordnande af inrikes inkassering srörelse genom postverket m. m. s. 1 i texten