Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående särskilda bevillning saf gifter för utländingar, som i Sverige åtaga sig eller utföra arbete utan att bär vara uppförda till beskattning.

1909-05-18 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:33, Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående särskilda bevillning saf gifter för utländingar, som i Sverige åtaga sig eller utföra arbete utan att bär vara uppförda till beskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutsliottets Betänkande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 18 maj 1909, kl. 1 e. m.

Betänkande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående särskilda bevillning saf gifter för utländingar,

som i Sverige åtaga sig eller utföra arbete utan att bär

vara uppförda till beskattning.

(2:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 106, hemställes af herr N. Edv. Lindberg, med instämmande

af tre andra af kammarens ledamöter, »det Riksdagen ville besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande af

förslag till särskilda bevillningsafgifter för utländingar, som i Sverige

åtaga sig eller utföra arbete utan att där vara uppförda till beskattning.»

Till stöd för motionen anföres följande:

»Vid 1908 års riksdag antogs på framställning af Kungl. Maj:t

en ''förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter’, i hvilken stadgas bevillningsafgifter för utländingar, som

gifva offentliga föreställningar i landet. Förordningen tillkom efter

upprepade framställningar från svenska musici, hvilka funno sin existens

hotad af de kringresande utländska musikantsällskapen, som voro i

stånd att utbjuda sina ofta underhaltiga prestationer till billigare pris,

än hvad svenska musici kunde göra. Riksdagen hade ock funnit, såsom

det heter i riksdagsskrifvelsen af den 22 april 1903, ''att den utländske

artisten vore för närvarande här i landet väsentligen gynnBih.

till Riksd. Prot. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 32 Höft. (N:o 33.) 1

Motionären.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Ko 33.

sammare ställd än den inliemske, hvadan det vore angeläget, att lagstiftningen

snarast möjligt måtte undanröja detta missförhållande.’

Fjorårets riksdagsbeslut, som ålade kringresande musikanter med

flere särskilda bevillningsafgifter, fattades ock af Riksdagens båda kamrar

utan att veterligt någon enda invändning gjordes mot bebofvet och

lämpligheten af ifrågavarande lagstiftning. Om dennas riktighet syntes

såväl Kungl. Maj:t som de olika partierna i Riksdagens båda kamrar

vara ense.

Denna lagstiftning kräfver emellertid sina konsekvenser. Detta

synes ock ha föresväfvat hei-r finansministern, då han i motiveringen

till fjorårets proposition yttrade: ’Den allmänna synpunkten, att utlän
dingar

må i beskattningshänseende åtminstone likställas med landets

egna invånare, synes mig emellertid konsekvent böra föranleda därtill, att

alla idländingar, som luir uppträda, underkastas beskattning: Visserligen

förelåg då ej frågan om att utvidga denna beskattning att gälla andra

än artister, musikanter, karusellägare m. fl. Men alla de skäl, som

anfördes till förmån för den i fjor beslutade beskattningen af utländingar,

som gifva offentliga föreställningar, gälla, såsom här skall visas, i samma

grad den utländska arbetskraften öfver hufvud, så snart den uppträder

konkurrerande å svenska arbetsmarknaden. Sammanfattar man de skäl,

som anförts för beskattningen af utlänningar, äro de hufvudsakligen

följande tvänne:

1. Utländingarna böra icke vara gynnsammare ställda i konkurrensen

än svenska näringsutöfvare. Det påvisades vid fjorårets riksdag, att utländingarna,

som vanligen uppehålla sig i landet en kortare tid, slippa

ifrån skatter till stat och kommun, medan svenska medborgare få vidkännas

sådana. Denna frihet från beskattning gåfve utländingen en

gynnsammare ställning i konkurrensen. Precis samma skäl gälla den

utländske arbetarens ställning i förhållande till den svenske.

2. Stat och kommun behöfva skatteinkomster äfven af utländingar. Det

framhölls såväl af Riksdagen i skrifvelse den 22 april 1903 som ock

af herr finansministern i motiveringen till fjorårets ofvan omförmälda

proposition och i bevillningsutskottets betänkande öfver densamma, att

det vore en ingalunda oviktig finansiell angelägenhet, att utländingar

beskattades. Detsamma gäller ock om beskattning af utländska Arbetare.

Någon exakt utredning öfver antalet i Sverige tillfälligtvis arbetande

utländingar föreligger icke. Men af uppgifter i pressen kan lätt inhämtas,

att de utgöra ett betydande antal. Under sommarmånaderna,

då den stora importen af polska och galiziska arbetare pågår, torde de

kunna anslås till flera tusen. Denna numera årligen återkommande in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.1.

vasion af utländska arbetare tillför hvarken stat eller kommun några

som helst skatteinkomster, men väl hör man ofta berattas, hurusom utländska

arbetare på det allmännas bekostnad hemforslas till sitt land

igen. För sopiliga kommuner är det ej småsummor det har ar truga

om. Det finns i Skåne kommuner, där samtidigt hundratals utländska

arbetare ha sysselsättning. Därest nu alla eller en stor del åt dessa

undandraga sig alla skatter till kommunen, lämnas en sådan kommun

i ett vida ogynnsammare läge, än om svenska arbetare, som bhfvit skattskyldiga

till densamma, där sysselsatts i arbete och bosatt sig.

Med detta tror jag mig ha visat, att äfven de finansiella skalen i

lika hög grad gälla de utländska arbetarne som de utländska musikanterna.

. . . „ „ j v

Det är icke min afsikt att här i någon man ingå pa de humana,

sociala och moraliska sidorna af den massimport af utländska arbetare,

som här de senare åren uppstått. De frågorna höra hemma i ett annat

sammanhang. Och kommitterade för dryftande af frågan om en invandringslag

ha här en lika svår som grannlaga uppgift att losa. Jag har

blott velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på några ofrånkomliga konsekvenser

af fjorårets ofvan omförmälda beslut. _ „

Ja** skall ej heller tillåta mig att ens antydmngsvis angifva nagra

vägar för lösandet af denna fråga, ehuru de synas ligga nära nog etter

fjorårets riksdagsbeslut. Den skattetekniska sidan af saken maste helt

naturligt bli föremål för Kungl. Maj:ts utredning och profning. Likaledes

måste afvägandet af lämpliga skattesatser bli föremål för en grundligare

utredning än den, en enskild motionär kan prestera . Man torde

dock böra fasthålla vid herr finansministerns uppfattning från i fjor att

utländingarna i beskattningsbördor böra ''åtminstone likställas med landets

egna invånare’.»

Den motivering, som för motionen sålunda anförts, synes gifva Utskottet.

vid handen, att motionären med sin framställning om särskild beskattning

af utländska arbetare närmast afsett att träffa de polska och ga i

siska arbetare, hvilka under de senaste åren i vissa delar af vårt land

tillfälligt anställts för utförande hufvudsakligast af jordbruksarbete. Beträffande

dessa utländska säsongarbetares antal samt. aflonmgs- och

andra förhållanden har utskottet från kommerskollegii afdelning för

arbetsstatistik fått emottaga en detta betänkande bilagd redogörelse (se

bil), till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa.

Såsom af denna redogörelse synes, uppgår hela antalet utländska

säsongarbetare här i landet till inemot 1,700 stycken, af lrvilket anta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

icke fullt 1,200 sysselsättas med egentligt jordbruksarbete. Den omfattning

som anställandet af dylika arbetare nått, synes emellertid icke

vara alltför betydande, då man tager i betraktande, att i Danmark år

1907 funnos anstalta icke mindre än 6,647 polska och galiziska säsongarbetare,

af bvilket antal 94 procent sysselsattes i jordbruksarbete, samt

att den regelbundna örliga strömningen af polska och galiziska arbetare

tyskland oc^ hålkaka för närvarande beräknas omfatta omkring

400,000 personer. ö

Vid anstånd xmdersökning, huruvida och i så fall efter hvilka

grunder ifrågavarande arbetare äro underkastade skattskyldighet till

stat och kommun, har utskottet på framställda förfrågningar erhållit

följande upplysningar.

... , .^ Preussen finnas icke några särskilda bestämmelser angående utländska

säsongarbetares skattskyldighet. Vederbörande skattemyndigheter

hafva där endast att hålla sig till gällande allmänna bestämmelser,

enligt hvilka utländingar aro skyldiga att erlägga inkomstskatt, därest

de aro bosatta i Preussen eller där uppehålla sig antingen för att skaffa

sig utkomst eller under längre tid än ett år. Vidkommande kommunalskatten

stadgas att inflyttande personer (oafsedt nationalitet) kunna,

äfven om de icke bosatta sig i kommunen, i likhet med kommunens

? nga medlemmar underkastas beskattning, därest de uppehålla sig

inom kommunen längre tid än tre månader.

Äfven i Danmark lär utländska säsongarbetares skattskyldighet

regleras enligt gällande allmänna bestämmelser, hvilkas innehåll i hufvudsak

öfverensstämmer med motsvarande preussiska stadgande!!.

. Frankrike saknas likaledes särskild skattelagstiftning rörande

utiandingar. Emellertid lära utländska säsongarbetare blifva underkastade

skatt till staten endast under den förutsättning, att de den 1

januari äro bosatta i Frankrike eller åtminstone vid sagda tidpunkt för

sin räkning haft en bostadslägenhet förhyrd inom landet. Dånuifråo-avarande

arbetare sysselsättas hufvudsakligen under sommar och höst

bhfva de, praktiskt taget, fria från att erlägga statsskatt. Kommunalskatten

uttages i visst förhållande till statsskatten, så att den, som går

nalskatt fritaSen från erläggandet af kommu
t

x. ®veriges vidkommande är de utländska säsongarbetarnes

skattskyldighet jämväl att bedöma efter gällande allmänna bestämmelser.

Enligt bevillnmgsförordningen äro utländingar skyldiga att utgöra

inkomstbevillning i följande fall, nämligen: utlåning, som är i

riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens vistelse här utan andra

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslcottets Betänkande Ko 33. 5

än tillfälliga afbrott fortfarit under det nästföregående året eller under

större delen af de tre närmast före taxeringsåret förflutna åren: för den

inkomst, som af honom här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller ock,

utifrån införd, här användts; samt annan utländing.: för inkomst åt

näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller pension, som han härifrån

uppburit.

Val är det sant, att med dessa stadganden dylika arbetare i allmänhet

lätt undgå skattskyldighet till stat och kommun, men do. inkomster,

de åtnjuta, äro i det hela så låga, att de i hvarje fall icke

skulle blifva beskattade.

Motionären har ifrågasatt, att utländingar, som vistas här i riket

i förvärfssyfte, skulle underkastas en särskild beskattning med bevillningsafgifter

i ungefärlig analogi med dem, som åligga utländska

artister, musikanter m. fl. Att utan vidare jämställa säsongarbetarne,

hvilka dock utföra ett produktivt och för landets hushållning viktigt

arbete, med nämnda kategorier utländingar, torde likväl ej gå för sig.

Därtill kommer, att en dylik beskattning torde medföra en del

mindre önskvärda konsekvenser. Nödig effektivitet åt bestämmelser i

berörda syfte lär nämligen vinnas endast genom att ålägga arbetsgivare,

som införskrifver den utländska arbetskraften, ansvaret för

utskyldernas vederbörliga erläggande. Härifrån vore steget lätt taget

att låta arbetsgivare i allmänhet svara för sina arbetares utskylder,

ett förhållande, som, på samma gång det gifvetvis kommer att i många

fall för arbetsgifvaren medföra orättvisa utgifter, skulle ställa arbetaren

under ett visst förmynderskap.

Erinras bör för öfrigt, att ifrågavarande säsongarbetare icke inom

kommunen åtnjuta alla de förmåner, som beredas de där bosatta arbetarne.

Sålunda få deras barn icke här åtnjuta .skolundervisning och

någon rätt att vid behof erhålla fattigvård finnes ej för arbetarne i. fråga.

I hvarje fall torde införandet af en särskild skattelagstiftning

rörande utländingar, böra hafva att stödja sig på en långvarig erfarenhet

om densammas nödvändighet.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion, n:o 106, af herr Lindberg,

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 maj 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

Reservationer:

af herrar K. G. Karlsson i Göteborg, F. O. Berg i Göteborg, Schotte

och Reling, som yrkat, att utskottets yttrande skulle erhålla följande

lydelse:

»Hvad först beträffar här i landet använda utländska säsongarbetares

antal samt aflönings- och andra förhållanden har utskottet från

kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik fått emottaga en detta betänkande

bilagd redogörelse (se bil), till hvilken utskottet tillåter sig

hänvisa och af hvilken framgår, att utländska säsongarbetare redan nu

i rätt afse värd omfattning äro anstälda här i riket.

Enligt gällande bevillningsförordning äro utländingar skyldiga att

utgöra inkomstbevillning allenast i följande fall, nämligen: utländing, som

är i riket bosatt, äfvensom sådan utländing, hvilkens vistelse här utan

andra än tillfälliga afbrott fortfarit under det nästföregående året eller

under större delen af de tre närmast före taxeringsåret förflutna åren,

är skyldig att utgöra inkomstbevillning för den inkomst, som af honom

här förvärfvats eller härifrån åtnjutits eller ock, utifrån införd, här anyändts;

hvarjämte dylik skyldighet jämväl åligger annan utländing för

inkomst af näring, som han här bedrifvit, samt för lön eller pension,

som han härifrån uppburit. De utländska säsongarbetarna lära härmed

i allmänhet undgå skattskyldighet till stat och kommun.

De sträfvanden, att denna utländska arbetskraft icke skall undgå

dylik skattskyldighet, som i motionen kommit till synes, äro, enligt utskottets

förmenande, värda statsmakternas beaktande.

Att, såsom motionären ifrågasatt, ålägga de utländingar, hvarom

här är fråga, bevillningsafgifter i ungefärlig analogi med dem, som

åligga utländska artister, musikanter m. fl., synes utskottet emellertid

icke höra ifrågakomma, utan torde beskattningen skäligen böra ansluta

sig till de allmänna reglerna för inländsk mans skattskyldighet till

stat och kommun. För att vinna nödig effektivitet åt bestämmelser i

sådant syfte torde böra komma under ompröfning, huruvida och i hvad

mån arbetsgivare, som införskrifver den utländska arbetskraften, bör

ansvara för utskyldernas vederbörliga erläggande.

Enligt hvad utskottet inhämtat äro i Preussen utländska säsongarbetare

underkastade skattskyldighet till stat och kommun. Vederbörande

skattemyndigheter hafva där endast att hålla sig till gällande allmänna

bestämmelser, hvilka beträffande statsskatten återfinnas i »Einkommensteuergesetz»

af den 19 juni 1906 § 1 mom. 3, som föreskrifver, att uti än
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7

dingar äro skyldiga erlägga inkomstskatt, därest de äro bosatta i Preussen

eller där uppehålla sig, antingen för att skaffa sig utkomst eller i fall uppehållet

sträcker sig öfver längre tid än ett år. Vidkommande kommunalskatten

stadgar »Kommunalabgabengesetz» af den 14 juli 1893, att

inflyttande personer (oafsedt nationalitet) kunna, äfven om de icke inom

kommunen taga sitt hemvist, i likhet med kommunens öfriga medlemmar

underkastas beskattning, därest de uppehålla sig inom kommunen

längre tid än tre månader.

Äfven i Danmark lär utländska säsongarbetares skattskyldighet

regleras enligt gällande allmänna bestämmelser, hvilkas innehåll i hufvudsak

öfverensstämmer med motsvarande preussiska stadgande.

På grund af hvad sålunda anförts tillåter sig utskottet, i anledning

af förevarande motion, hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att Kungl. Maj:t behagade utreda, huruvida

och efter hvilka grunder utländingar, som i Sverige

åtaga sig eller utföra arbete utan att enligt hittills

gällande föreskrifter vara här i landet underkastade

inkomstbevillning eller bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, böra åläggas skatteplikt till

stat och kommun, samt att härefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen må gifva

anledning1.»

samt af herr Branting, som instämt i förestående yrkande, dock

med förbehåll för viss del af motiveringen.

Herrar friherre TröUe och O. A. Ericsson i Ofvanmyra hafva begärt

få antecknad t, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet, den senare på grund af arbete inom annat utskott.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 33.

Bil

Utländska säsongarbetare började först år 1904 i någon afsevärd

omfattning anställas i Sverige. Under de följande åren ökades deras

antal, så att vid förevarande år 1907 företagna undersökning sammanlagdt

1,678 hithörande personer annoterades. Af dessa voro 386 anställda

vid några industriella företag (kaolin- och kalkbruk, torfströfabrik)

eller af särskild anledning inkallade vid säsongens slut. Bland de öfnga

voro 64 barn, 24 . kvinnor uteslutande sysselsatta med hushållsgöromål

samt 30 uppsyningsmän.

Hela antalet under säsongen sysselsatta egentliga jordbruksarbetare (sockerbetsodling)

utgjorde sålunda 1,174. Af dessa sistberörda, hvilka i redogörelsen

företrädesvis behandlas, voro 414 män, hvaraf 93 under 18 år

samt <60 kvinnor, hvaraf 75 under 18 år. Dessa arbetare voro anställda

vid tillsammans 56 gårdar, nästan alla belägna i sydligaste delen af

landet. Antalet arbetare vid de olika gärdande varierande från 3 till

66; medeltalet var 21. Ungefär 2/3 af arbetarne1 voro från Galizien

ungefär /4 från ryska Polen, de öfriga från olika orter i Tyskland o. a.’

A) beta) nes anställning regleras genom arbetskontrakt, nämligen antingen

skriftligt kontrakt endast mellan arbetsgifvaren och uppsyningsmannen

eller skriftligt kontrakt mellan arbetsgifvaren och såväl uppsyningsmannen

som hvarje arbetare eller ock skriftligt kontrakt mellan arbetsgifvaren

och hvar och eu af arbetarne. Kontrakten liknade i hufvudsak

de i Tyskland och Danmark använda, men voro i allmänhet något

mera humana mot arbetarne.

. . Säsongtid. I allmänhet ankommo de utländska säsongarbetarne

böljan af april samt stannade kvar tills i slutet af november eller

början af december; säsongtiden torde därför kunna beräknas till ungefär

8 månader eller c:a 200 arbetsdagar.

. Arbetstid. Bruttoarbetstiden växlade i regel mellan 12—13''/2

timmar samt utgjorde i genomsnitt för samtliga arbetare 12 timmar 45

minuter.

Nettoarbetstiden var bestämd till 107s timmar för mer än halfva

antalet gårdar och arbetare; för V3 af arbetarne utgjorde den 11 timmar

samt för återstoden endast 10 timmar. I genomsnitt för samtliga arbetare

uppgick den effektiva arbetstiden per dag till 10 timmar 41 minuter.

De dagliga rasterna voro i regel 3 med en sammanlagd län o-d

af 2 timmar. ö °

„ Aflöningen utgick dels in natura, dels i kontanter. Naturaförmånerna

bestodo af 12 Vs kg. potatis i veckan, 1 liter skummad mjölk

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

dagligen, bränsle, lyse, fri bostad, nödigt nattläger, tvättapparat samt

kista till förvarande af matvaror samt uppskattades till ett genomsnittsvärde

af 23 öre per dag och arbetare.

Den kontanta aflöningen utgick dels som dagaflöning, dels

som ackordsersättning. Dagaflöningen var under skördetid något högre

än under den öfriga tiden. Den genomsnittliga kontanta dagaflöningen

utgjorde:

Under Under

skördetid. annan tid.

För män ........

» kvinnor....,

)> ynglingar

kr. 1,80 kr. 1,57

» 1,43 » 1,14

» 1,46 » 1,18

Sammanlagda dagsinkomsten vid dagaflöning (kontant och in natura)

utgjorde i genomsnitt:

Under Under

skördetid. annan tid.

För män............................................................... kr. 2,03 kr. 1,80

» kvinnor......................................................... » 1,66 » 1,37

» ynglingar .................................................. » 1,69 » 1,41

Den normala ersättningen vid ackordsarbete för sommarskötsel

och upptagning af betor utgick med 100—120 kronor per hektar. Kontanta

dagsinkomsten vid ackordsarbete har med ledning af erhållna

aflöningsuppgifter beräknats till i medeltal 2,68 kronor för alla

slags arbetare (man, kvinna, yngling). Med inberäknande af .naturaförmånerna

var sålunda hela dagsinkomsten vid ackordsarbete i medeltal

2,91 kronor.

Inkomst per säsong: De utländska arbetarne torde i allmänhet arbeta

efter ackord under 3 månader samt efter dagaflöning under de

återstående 5 månaderna, däraf den högre dagaflöningen under 5 å 6

veckor (skördetiden).

Med denna fördelning af säsongtiden kan den kontanta aflöningen

beräknas utgöra, för en man 405,30 kronor, en kvinna 353,65 kronor

och en yngling 358,30 kronor. Lägger man härtill värdet af naturaförmånerna,

uppskattade till sammanlagdt 46,42 kronor per säsong, blir

hela inkomsten resp. 451,72, 400,07 och 404,72 kronor.

Arbetsgifvarens omkostnader: Förutom aflöningen till arbetarna

(kontant och in natura) fingo arbetsgifvarne vidkännas andra väsentliga

kostnader för användandet af den utländska arbetskraften. Dessa kostBih.

till Riksd. Prot. 1909. 5 Samt. 1 Afd. 33 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

nader voro: utgifter för arbetarnes anskaffande (resa från Galiziens resp.

Rysslands gräns till arbetsstället och åter 40 kronor samt värfningskostnader

10 kronor) 50 kronor, för arbetets ledning (uppsyningsmannens

löneförmåner) 59 3,94 — 9 85,94 kronor samt aflöningen till husföreståndarinnan

334,73 kronor. Dessa utgifter höjde i medeltal arbetsgifvarens

kostnad per dag och arbetare med 48 öre. Utgiften för arbetets ledning

reducerades emellertid väsentligt vid de gårdar, där man i stället för

uppsyningsman använde s. k. förarbetare (som själf deltager i arbetet),

i hvithet fall ökningen i arbetsgifvarens kostnad uppgick till 36 öre

per dag och arbetare. Arbetsgifvarens sammanlagda kostnader

vid dagaflöning utgjorde i medeltal per dag och arbetare

Vid användande af uppsyningsman. Vid användande af förarbetare.

Skördetid. Annan tid. Skördetid. Annan tid.

för män ............... 2,51 2,28 2,39 2,16

» kvinnor......... 2,14 1,85 2,02 1,73

* ynglingar ... 2,17 1,89 2,05 1,77

Vid ackordsarbete blef arbetsgifvarens sammanlagda kostnader

per dag och arbetare (man, kvinna eller yngling) 3,39 eller 3,27 kronor

beroende på, om uppsyningsman eller förarbetare användes.

Arbetsgifvarens sammanlagda kostnader per säsong och

arbetare utgjorde:

Vid användandet af Vid användandet af

uppsyningsman. förarbetare.

för män .................. kronor 547,72 kronor 523,72

» kvinnor............ » 496,07 » 472,07

» ynglingar......... » 500,72 » 476,72

De utländska arbetarnes bostadsförhållanden voro i allmänhet jämförelsevis

goda. I regel bodde högst 10 personer i samma rum. Skilda

rum funnos för män, kvinnor och familjer, likaledes särskilt rum för

matlagning.

De utländska säsongarbetarne utmärkte sig för stor sparsamhet.

De lefde i hufvudsak på de dem af arbetsgifvarne lämnade lifsmedlen.

Ej heller slösade de bort sina penningar på nöjen eller njutningsmedel

(dock cigarettrökning). Deras besparingar för säsongen torde i allmänhet

hafva uppgått till minst 150—200 kronor per arbetare.

Några arbetsinställelser ägde, så vidt bekant, icke rum under år

1907. Aret därförut nedlades dock arbetet vid några få gårdar. Orsaken

till arbetsinställelserna var i allmänhet den, att arbetarne vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o Sd. 11

värfningen erhållit oriktiga uppgifter angående löneförmånerna, ochblef

resultatet vanligen, att arbetarne reste hem till sitt land igen.

Kontraktsbrott af enskilda arbetare (rymning) förekom blott undantagsvis,

hvilket väsentligen torde bero på, att en förrymd arbetare alltid

riskerar att ej få någon ny anställning. Därjämte vilja arbetarne

ej riskera det hos arbetsgifvaren deponerade penningebelopp, som enligt

kontrakten afdrages å lönen. Slutligen äro resekostnaderna så dyra,

att arbetarne ej gärna vilja själfva bekosta sin återresa till hemtrakten.

Enligt hvad särskilt inhämtade uppgifter gifva vid handen, är

antalet utländska jordbruksarbetare i Sverige fortfarande detsamma som

under år 1907 samt deras aflönings- och öfriga arbetsvillkor i hufvudsak

oförändrade.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.