Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser om val af hufvudmän i sparbanker.

1909-03-26 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1909:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser om val af hufvudmän i sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N;o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1909 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser om val

af hufvudmän i sparbanker.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 63, har herr

Lundgren föreslagit, att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning och framläggande för Riksdagen af förslag

att i lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 måtte införas sådana

bestämmelser, som på ett för insättarne så tillfredsställande sätt som möjligt

ordnar valet af hufvudmän och framför allt förebygger det kotteriväsen,

som så lätt uppstår genom det nu flerestädes förekommande förfarandet

att hufvudmännen tillåtas komplettera sig själfva.

Efter öfverenskommelse mellan bankoutskottet och lagutskottet har

denna motion öfverlämnats till behandling af sammansatt banko- och lagutskott.

I fråga om motiveringen till förevarande förslag får utskottet

hänvisa till motionens innehåll.

Då bestämmelserna om val af hufvudmän för de olika sparbankerna

finnas intagna i de för dem fastställda reglementen, kan man endast geBih.

till Biksd. Prot. 1909. 6 Samt. 2 Afd. 2 Häft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

nom en granskning af dessa reglementen och sammanställning af dessas föreskrifter

uti ifrågavarande hänseende få en fullständig öfverblick öfver dem.

Utskottet har emellertid låtit genomgå de uppgifter, som ifråga om 295 sparbanker

med delägarefond öfver 200,000 kronor finnas intagna uti »Sveriges

bankmatrikel», år 1906. Häraf framgår, att för de flesta af dessa sparbanker

— 157 st. — hufvudmännen komplettera sig själfva, hvarjämte i 8 sparbanker

en del af hufvudmännen utses af dem själfva och återstoden väljas

af stadsfullmäktige, kommunalstämma, hushållningsgille eller domstol.

För 36 sparbanker utses hufvudmännen af kommunalstämma samt för 15

af stadsfullmäktige antingen ensamma eller tillsammans med andra korporationer.

Vidare väljas hufvudmännen i enstaka fall af Konungens befallningshafvande

jämte vissa korporationer, af insättarne (2 sparbanker),

af landsting, af hushållningssällskap eller hushållningsgille samt af stiftare.

Angående 68 af ifrågavarande sparbanker saknas i förevarande afseende

uppgifter. På grund häraf och då i nämnda publikation inga uppgifter

innehållas beträffande de 110 sparbanker, som hafva delägarefond under

200,000 kronor, är emellertid denna redogörelse icke fullständig; den torde

dock lämna en tämligen god bild af förhållandena i detta afseende.

Af denna redogörelse framgår, att i de flesta sparbanker hufvudmännen

komplettera sig själfva, i hvilket afseende de dock torde i många fall vara

i viss mån bundna genom särskilda bestämmelser. Det är isynnerhet detta

förhållande, som motionären riktat sig emot, i det han anser att detta

nödvändigt måste leda till kotteriväsen, som icke bör få finnas i fråga

om vården och ledningen af en sparbank. Utskottet har emellertid icke

funnit det vara ådagalagdt, att skötseln af de sparbanker, där ett sådant

sätt för utseende af hufvudmännen användes — och de utgöra ju det

ojämförligt största antalet — skulle vara sämre än inom andra, eller att

man i dessa sparbanker, mindre än i andra, behörigen tillgodosett insättarnes

intressen, hvilket måste anses vara sparbankernas egentliga uppgift.

Tvärtom torde förhållandet vara det, att i dessa sparbanker skötseln och

förvaltningen i stort sedt äro lika goda, som inom dem, där hufvudmännen

utses på annat sätt. Icke heller synes erfarenheten gifva vid handen

att det ur nämnda synpunkt skulle vara bättre att, såsom motionären

föreslår, öfverlämna utseendet af hufvudmännen åt stadsfullmäktige eller

kommunalstämma, hvilka väl snarare kunde förmodas tänka på den egna

kommunens bästa.

Visserligen synes utskottet beaktansvärdt hvad motionären anfört

om önskvärdheten att bereda insättarne i sparbank inflytande på valet af

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta lianko- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 2. 3

hufvudman. Då det är insättande medel, som hufvudsakligen förvaltas,

vore det ju ej mer än billigt, synes det, att dessa finge hafva sitt ord

med i fråga om utseende af den korporation, som har att representera

insättarne och såsom öfverstyrelse öfvervaka förvaltningen. Det synes

emellertid utskottet uppenbart, att det, särskildt beträffande de större sparbankerna,

skulle möta synnerligen stora svårigheter att på ett rättvist

och tillfredsställande sätt ordna detta insättarnes deltagande i hufvudmännens

tillsättning. Det skulle där tilläfventyrs blifva lätt just för ett kotteri

att genom åstadkommande af en för tillfället hopsamlad majoritet leda

valet i en för detsamma önskvärd riktning. Motionären har ej heller

gifvit någon tillfredsställande anvisning för lösningen af detta spörsmål.

Det torde för öfrigt vara så, att de olägenheter motionären velat

förekomma snarast hänföra sig till en oriktig eller olämplig användning

af 15 § i sparbankslagen. I den mån sådana visa sig, torde emellertid

böra genom Konungens Befallningshafvandes ingripande kunna vinnas rättelse.

Och i alla händelser synes botemedlet häremot icke kunna vinnas

genom en lagändring i den af motionären föreslagna riktningen.

På grund häraf hemställer utskottet,

att herr Lundgrens ifrågavarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.