Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för hank att, då lån utlämnas, därom underrätta dem, som äro betalnings skyldig a för lånet.

1909-05-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1909:5, Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för hank att, då lån utlämnas, därom underrätta dem, som äro betalnings skyldig a för lånet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- (och Lag-)ut$kottets Utlutande N:o 5.

3

N:o 5.

Ant. til! Riksd. kansli deri G maj 1909, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående skyldighet för hank att, då lån utlämnas,

därom underrätta dem, som äro betalnings skyldig a för

lånet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 62, liar herr Lundgren

förslagit, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj it anhålla

om utredning och framläggande för Riksdagen af förslag därom, att i

gällande banklagstiftning måtte med afseende å banks utlåningsrörelse

införas en bestämmelse angående skyldighet för banken att, dä lån utlämnas,

därom underrätta dem, som äro betalningsskyldiga för lånet.

Efter öfverenskommelse mellan bankoutskottet och lagutskottet bär

denna motion öfverlämnats till behandling af sammansatt banko- och

lagutskott.

I fråga om motiveringen till motionärens förevarande hemställan får

utskottet hänvisa till motionens innehåll.

Motionären finner i de växelförfalskningar, som gång efter annan

förekommit inom landet, en anledning för Riksdagen att vidtaga åtgärder,

som kunna i möjligaste mån förebygga dylika brottsliga handlingar, samt

ifrågasätter såsom enklaste sättet härför, att bank eller penninginrättning,

som drifver utlåning af penningar, för hvarje belånad växel eller annan

lånebandling underrättar alla de personer, hvilkas namn förekomma å

handlingen.

Redan nu torde bankerna i stor omfattning iakttaga att vid belåning

af växlar och andra lånehandlingar underrätta vederbörande, som äro

ansvariga för förbindelserna, om belåningen. Enligt de upplysningar, ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o o.

skottet sökt anskaffa beträffande praxis i detta afseende, lärer emellertid

någon fullt bestämd sådan ej utvecklat sig. Dankerna verkställa i allmänhet

avisering, eu del dock med uteslutande af lån å mindre belopp

eller med andra modifikationer, till förekommande däraf att aviseringen

skulle i förhållande till gagnet däraf medföra för stora kostnader. Såsom

det visat sig, medför nämligen eu fullt genomförd avisering, utom ej

ringa besvär, äfven en mycket afsevärd kostnad.

Otvifvelaktigt synes det emellertid utskottet, att avisering i de fall,

där ej ändock full säkerhet förefinnes för förbindelsernas riktighet,

skulle i de af motionären afsedda hänseenden vara till gagn. Och utskottet

finner därför önskvärd!, att den antydda praxis alltmera genomföres.

Att genom lagstiftningen göra aviseringen till ett bestämdt åliggande

för bankerna svnes likväl möta vissa betänkligheter. Först och

främst synes nämligen eu dylik föreskrift vara eu förvaltningsdetalj,

som icke har sin plats i banklagen. Vidare skulle eu oeftergiflig skyldighet

för bankerna att för hvarje belånad handling underrätta alla de

personer, hvilka å densamma finnas tecknade såsom ansvariga i en eller

annan form, i många fall, där något tvifvel om riktigheten ej kan förefinnas,

blifva onödigt betungande och kostsam. Och därest en sådan

skyldighet i lag fastsloges, skulle utan tvifvel kostnaden härför i form

åt ökade låneomkostnader påläggas den allmänhet, som nödgas anlita

Inne vägen. Slutligen torde i allt fall full säkerhet icke vara vunnen,

att icke förfalskade lånehandlingar kunde förekomma och äfven varda

belånade; erfarenheten har nämligen visat, att, äfven där avisering ägt

rum, dylik belåning icke kunnat helt förebyggas.

På grund af dessa betänkligheter, hvilkas praktiska betydelse utskottet

icke kan underkänna, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka

införande i banklagstifningen af bestämmelser med den innebörd, motionären

föreslagit, samt hemställer därför,

att herr Lundgrens ifrågavarande motion icke

må af Eiksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

JOHAN AVIDÉN.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.