Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 43 § i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

1909-04-19 · 6 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1909:9, Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 43 § i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

jlankoutskottets Utlåtande, N:o 9.

1

N:o 9.

Ant. till Ritad. kansli den 19 april 1909, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af motion om ändrad lydelse af 43 §

i reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till behandling af bankoutskottet

hänvisad motion, n:o 93, har herr Iiöing hemställt, att Riksdagen

må besluta, att § 43 mom. 1 af reglementet för riksbankens styrelse

och förvaltning erhåller följande lydelse:

§ 43.

Mom. 1. Fullmäktige berättigas att, efter noggrann pröfning af

omständigheterna i hvarje särskildt fall, såväl lämna riksbankens gäldenärer

förlängning i den föreskrifna tiden för betalande af deras skulder

till riksbanken som oek bevilja riksbankens gäldenärer ackord vid likviden

af deras skulder till riksbanken. I annat än sist omförmälda fall må

fullmäktige däremot icke efterskänka något af hvad enligt gifna föreskrifter

och gällande författningar bör erläggas, utan skola alla frågor om

eftergift underställas nästblifvande bankoutskott till afgörande i den ordning,

instruktionen för detta utskott stadgar.

Bih. till Rilcsd. Brok 1909. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 9).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>

Bankoutskottets Utlåtande, N:o 9.

Motivering.

I denna hemställan hafva herrar Rune, Tliylander, Sven.sscm i Skyllberg,

Neiglick, Lundgren, Vahlquist, Wilh. Andersson och Kronlund instämt.

Såsom motiv för denna framställning anföres följande:

»Enligt § 43 mom. 1 i gällande reglemente för riksbankens styrelse

och förvaltning äro fullmäktige i riksbanken berättigade att efter noggrann

pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall bevilja de riksbankens

gäldenärer, hvilka afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord

vid likviden af deras skulder till riksbanken. Däremot äga ej fullmäktige

att i andra fall efterskänka något af hvad enligt gifna föreskrifter och

gällande författningar bör erläggas, utan skola alla frågor om eftergift underställas

nästblifvande bankoutskott till afgörande i den ordning, instruktionen

för detta utskott stadgar.

Erfarenheten torde, ej minst under den kris, i hvilken vi ännu befinna

oss, ha visat, att befogad anledning mången gång förefunnits, att

personer och företag, som kommit i ekonomiskt trångmål och häftade i

skuld till riksbanken, bort erhålla ackord under hand och ej nödgats försätta

sig i konkurs, hvarigenom företagets fortfarande existens i månget

fall omöjliggjorts, om ej genom ofvan angifna bestämmelser i reglementet

det för fullmäktige i riksbanken vore förbjudet att under några som helst

förhållanden antaga ett ackord under hand. Är det för vederbörande

gäldenär ej möjligt att till riksbanken till fullo gälda sin skuld, står för

honom ingen annan utväg öppen än att antingen försätta sig i konkurs

eller ingå till bankoutskottet med anhållan om ackord, hvilken anhållan

sedermera underkastas Riksdagens slutliga pröfning och afgörande.

Det är af lätt begripliga skäl uppenbart, att detta senare tillvägagångssätt

så godt som aldrig användes, utan följden af nu gällande bestämmelser

blir den, att gäldenären, äfven om han af de mest oförutsedda

anledningar råkat i ekonomiska svårigheter, nödgas göra konkurs, hvarigenom

icke blott större direkt förlust kan uppstå för såväl riksbanken som

öfriga fordringsägare, utan äfven stora ekonomiska intressen för vårt lands

näringslif kunna sättas på spel.

Det gäller därför enligt mitt förmenande att ändra det nuvarande

riksbanksreglementet i den riktning, att Riksdagen förtroendefullt gifver

fullmäktige i riksbanken rätt att efter noggrann pröfning af omständigheterna

i hvarje särskildt fall äfven bevilja de riksbankens kreditorer, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande, N:o 9.

ej afträdt sin egendom till borgenärers förnöjande, ackord, om befogad

anledning därtill förefinnes. Och äfven ur ren banksynpunkt kan en dylik

ändring ej vara annat än riktig.»

Sedan utskottet anmodat fullmäktige i riksbanken att afgifva yttrande Fullmäktiges

öfver denna motion, hafva fullmäktige härom anfört följande: »Före år

1862 skulle alla frågor om antagande af ackord eller beviljande af eftergifter

underställas nästblifvande bankoutskott. Men med anledning af

den dä antagna konkurslagen ansågs nödigt inrymma åt riksbanken rätt

att efter noggrann pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall

bevilja de riksbankens gäldenärer ackord, hvilka afträdt sin egendom till

konkurs. Däremot skulle, såsom dittills, frågor om eftergift i öfrigt af

fordringar underställas bankoutskottet.

Vid 1889 års riksdag ifrågasattes afen ledamot utaf bankoutskottet

i reservation till utskottets memorial n:o 2 angående verkställd granskning

af riksbankens tillstånd och förvaltning, huruvida icke möjligheten

att erhålla ackord innebär eu viss frestelse för personer att i sina affärer

med riksbanken gå till väga mindre varsamt och försiktigt, än de

skulle hafva gjort, om en dylik möjlighet icke förefunnits. Och det ifrågasattes

äfven, huruvida det icke vore mera öfverensstämmande med riksbankens

värdighet och fördel att icke bevilja ackord annat än hufvudsakligen

på moraliska skäl, såsom om någon gäldenär kommit på obestånd

genom olyckor, som icke kunnat på förhand förutses.

Den nu väckta frågan har däremot icke, såvidt fullmäktige kunnat

finna, förut varit föremål för beslut af bankoutskottet.

Detta förhållande, att fråga om borttagande af nu gällande förbud

för fullmäktige att bevilja ackord utom konkurs icke tidigare varit väckt

inom Riksdagen, synes fullmäktige tyda på, att någon olägenhet icke varit

förenad med den nuvarande ordningen. Fullmäktige hafva sig ej heller

bekant något fall, då ett större ekonomiskt intresse varit satt på spel därigenom

att fullmäktige ej äga att bevilja sådant ackord. Anmärkas bör i

detta sammanhang, att genom den fullmäktige tillagda och ganska ofta

utöfvade befogenheten att bevilja riksbankens gäldenärer anstånd med betalningen

af deras skuld möjlighet beredts att uppehålla ett ekonomiskt

företag, som för tillfället blifvit insolvent men anses nog starkt att kunna

uppnå tryggad ställning.

För den nuvarande bestämmelsen i afseende å rätten att efterskänka

riksbankens fordringar torde icke saknas skäl. Då en privat banks sty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bank outskottets Utlåtande, N:o 9.

relse ju äger att antaga ackord utom konkurs, borde, kunde man säga,

samma rätt tilläggas äfven riksbankens styrelse. Men förhållandena äro

dock icke likartade. Ty i ena fallet finnes alltid ett privat intresse, som

utgör en betydelsefull faktor vid pröfningen af ärenden af detta slag. I

fråga åter om efterskänkande af statens på riksbankens rörelse grundade

fordringar kan det tänkas, att en för långt gående medgörlighet härutinnan

vunne insteg, om Riksdagen afhände sig rätten att själf pröfva hithörande

frågor. En viss fara härför kan äfven uppstå, om starka inflytelser

utifrån söka inverka på fullmäktiges beslut.

Medvetandet om att riksbanken i allmänhet icke i annan ordning än

som är stadgad i konkurslagen medgifver eftergift af sin fordran torde

ock i hög grad påverka allmänheten i en för fullgörandet af ingångna

affärsförbindelser nyttig riktning.

På dessa grunder hafva fullmäktige funnit sig icke äga anledning

att tillstyrka bifall till motionen.»

Utskottet finner motionärens förevarande förslag böra förordas. 0- nekligt är, att i många fall, där en betalningsinställelse till följd af omständigheter,

som skäligen ej kunnat förutses, blifvit nödvändig för en

person eller ett affärsföretag, räddning kan erhållas genom en frivillig

uppgörelse under hand mellan gäldenären och hans fordringsägare till fördel

ej blott för båda parterna utan äfven för de större eller mindre ekonomiska

intressen, som kunna vara beroende på företagets fortfarande bestånd.

Att det icke under några förhållanden skall vara möjligt för riksbankens

styrelse att omedelbart biträda en sådan uppgörelse, synes ej

vara lämpligt, och från skilda delar af landet torde kunna framdragas

fall, då den gällande ordningen i detta afseende medfört väsentliga olägenheter

och förluster, som genom ett ackord med all sannolikhet kunnat

undvikas.

De skäl, som fullmäktige i riksbanken anfört mot den föreslagna reglementsändringen,

anser utskottet ej vara öfvertygande. Att stora ekonomiska

intressen varit satta på spel genom nu bestående hinder för riksbanken

att äfven under hand antaga ett ackord, torde ej kunna bestridas.

Att för fullmäktige något sådant fall ej blifvit bekant, torde möjligen

kunna förklaras däraf att just till följd af nämnda hinder några

framställningar i ämnet till fullmäktige ej kunnat göras. Ty den nu tillgängliga

utvägen att underkasta ett ackordsförslag utom konkurs Riksdagens

pröfning och godkännande torde väl, såsom motionären framhållit,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande, N:o 9.

:>

så godt som aldrig anlitas. Eu dylik ackordsuiidcrliandling förutsätter

ej sällan så grannlaga och svåra underhandlingar, att saken knappast

lämpar sig att dryftas inom eu riksförsamling, och dessutom måste afgörandet

af eu ackordsfråga ofta ske inom så kort tid, att frågan svårligen

hinner underställas Riksdagen, i synnerhet om denna ej sammanträder

förr än efter flera månader.

Fullmäktige hafva framdragit den skillnad, som i fråga om beviljande

af ackord skulle finnas mellan riksbankens styrelse och styrelsen för eu

enskild bankinrättning. Utskottet håller dock före, att, då riksbanken icke

är endast en »bankernas bank» utan träder i direkt affärsförbindelse med

enskilda personer och firmor, ärenden af nu ifrågavarande art böra behandlas

och bedömas efter hufvudsakligen samma grunder i riksbanken

som hos en enskild bankinrättning. Med afseende på den uttalade

farhågan, att, om Riksdagen afhänder sig och tillägger fullmäktige

rätten att pröfva frågor om eftergift af fordran utom konkurs, en för

långt gående medgörlighet härutinnan möjligen skulle vinna insteg och att

inflytelser utifrån skulle kunna inverka på fullmäktiges beslut, kan utskottet

ej dela fullmäktiges uppfattning i denna del, då utskottet förutsätter,

att pröfningen af sådana frågor kommer att blifva både saklig och

noggrann.

Hvad slutligen angår fullmäktiges anförande, att medvetandet om

riksbankens nuvarande ställning till ackordsfrågor synes i hög grad kunna

påverka allmänheten i en för fullgörande af ingångna affärsförbindelser

nyttig riktning, vill utskottet ej förneka att så möjligen kan vara förhållandet,

men anser sig utskottet med afseende härå böra framhålla, att

riksbanken genom denna särställning i många fall tillföres förmånsrätt

framför andra fordringsägare på sådant sätt att, då fråga uppstår om en

ackordsuppgörelse, saken ej kan ordnas eller genomföras på annat sätt,

än att riksbanken tillförsäkras full likvid för sin fordran på samtliga eller

några öfriga fordringsägares bekostnad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, i anslutning

till motionärens förslag, hemställa,

att Riksdagen må besluta, att § 43 mom. 1 af

reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning

skall erhålla följande lydelse:

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. (N:o 9).

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BankoutsTcottets Utlåtande, N:o 9.

(nuvarande lydelse).

Mom 1. Fullmäktige berättigas

att, efter noggrann pröfning

af omständigheterna i hvarje särskilt

fall, såväl lämna riksbankens

gäldenärer förlängning i den föreskrifna

tiden för betalande af deras

skulder till riksbanken som ock

bevilja de riksbankens gäldenärer,

hvilka till borgenärers förnöjande

sin egendom afträdt, ackord vid

likviden af deras skulder till riksbanken.

I annat än sist omförmälda

fall må fullmäktige däremot

icke efterskänka något af hvad enligt

gifna föreskrifter och gällande

författningar bör erläggas, utan

skola alla frågor om eftergift underställas

nästblifvande bankoutskott

till afgörande i den ordning,

instruktionen för detta utskott

stadgar.

Stockholm den 19 april 1909.

(föreslagen lydelse).

Mom. 1. Fullmäktige berättigas

att, efter noggrann pröfning

af omständigheterna i hvarje särskildt

fall, lämna riksbankens gäldenärer

förlängning i den föreskrifna

tiden för betalande af skuld

till riksbanken äfvensom bevilja de

riksbankens gäldenärer, hvilka afträdt

sin egendom till borgenärers

förnöjande, ackord eller eftergift å

deras skuld så ock utom konkurs

biträda öfverenskommelse mellan

gäldenär och hans fordringsägare

om betalning af gäld. I öfrigt

äga fullmäktige icke efterskänka

något af hvad enligt gifna föreskrifter

och gällande författningar

bör erläggas, utan skola alla frågor

därom underställas nästblifvande

bankoutskott till afgörande i

den ordning, instruktionen för detta

utskott stadgar.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Reservation

af herr Bceclcström, som förklarat sig dela bankofullmäktiges uppfattning

i frågan samt vilja afvakta väntade nya bestämmelser i konkurslagen

och om administration, hvarför reservanten ej velat förorda motionen.

Stockholm 1909. Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.