Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 1

1909-02-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1909:1, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 9 februari 1909, kl. 3 e. m.

Forsta Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af motion angående skrifvelse till. Kung!.

Maj:t om undersökning i fråga om statsbelöninqar för

märkligare framsteg på produktionens område.

Första Kammaren har till utskottets behandling hänvisat en inom

nämnda kammare af herr Bergström väckt motion, n:o 42, angående

skrifvelse till Konungen med begäran om undersökning i fråga om lämpligheten

af statsbelöningar för märkligare framsteg på produktionens område.

Motionen har följande lydelse:

Motionen.

»Om det också, beträffande den enskilde, kan ligga en sanning i

ordspråket: ’nöden är uppfinniugarnes moder’ och sålunda medel till

utkomst och utveckling, så gäller likväl beträffande staten, att de

materiella tillgångarna bestämma dennes såväl anseende och handlingskraft

utåt som andliga och materiella utveckling inåt. Dess bättre

börjar den allmänna meningen äfven hos oss i vårt relativt undanskjutna

läge, liksom för länge sedan i de större centrala kulturstater, som gifvit

tidsutvecklingen dess riktning, att komma till insikt härom, om- också

här dessa vaknande insikter ej allsidigt hunnit arbeta sig fram i bestämda

former med afseende å vare sig väg eller mål. Så långt torde

man dock hafva kommit, att man ej känner sig tillfreds med en finansledning,

som aftvingar ett mindertal med särskilda tillgångar extra pålagor

för betäckande af statsutgifter, med hjälp af ett flertal, som ej

ha dylika tillgångar, eller att flertalet själft verkställer delning, hvilket

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 8 Samt. 2 Afl l Band. 1 Haft. (N:o 1.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

i realiteten medför samma resultat. Man skulle nog hellre se kraftansträngningar

för åstadkommande af en ändamålsenlig produktion,

hvilken är det enda medlet för skapande af materiella tillgångar, en

produktion tillräckligt omfattande för att utan extra pålagor täcka statsbehofveu.

Med en dylik produktion blefve statens ekonomiska ställning

starkare och den tillskyndade också de breda samhällslagren större

och varaktigare fördelar än hvilken förflyttning af tillgångar som helst.

Den kris vi nu haft, men hvilken för oss medfört jämförelsevis mindre

kännbara följder, tack vare såväl förutseende hos framskjutna ledare

af vår penningmarknad som en exempellöst god skörd, lämnar goda

lärdomar med afseende härå.

De vägar man har att gå, för att åstadkomma en sund och lifskraft^

produktion, äro många, och många af dem äro beträdda, men

om man vill nå bästa möjliga resultat, har man väl knappast rätt att

åsidosätta någon af dem. Det är med anledning häraf, som jag till

Riksdagens öfvervägande vågar framkomma med ett förslag, hvilket i

mer än ett afseende synts mig lämpligt för våra förhållanden och hvars

genomförande icke skulle behöfva medföra vare sig risk eller uppoffringar.

Produktionen är beroende af marknaden, och den marknad vi

behärska är relativt liten och verkar därigenom hämmande på all vår

produktion, äfven den, som i andra afseenden är likställd med de öfriga

konkurrerande ländernas. På grund häraf söker sig en stor del af våra

kanske mest handlingskraftiga, intelligenta och vidsynta medborgare

till de större och mera lönande arbetsfälten och gå förlorade för fosterlandet,

till en ekonomisk förlust, hvars omfång vi ha svårt att öfverblicka.

Det misslyckande i ekonomiskt afseende, som i allmänhet åtföljer

början af nya produktiva företag, manar här det knappa kapitalet till

särskild försiktighet och alstrar misstro till det nya, hvilket dock är

grunden för allt framåtskridande. Detta hämmar å sin sida lusten till

arbete på utvecklingen och beröfvar detta arbete dess främsta drifkraft.

Man skulle kunna tro och hör den meningen uttalad, att patentlagen

skulle vara nog att uppmuntra utvecklingsarbetet, men de äro alltför

sanna följande ord, som häromdagen lästes i en större hufvudstadstidning

i sammanhang med ett särskildt omnämdt fall: ''Att vara uppfinnare

och född i ett litet land, framför allt om det landet heter

Sverige, bringar ofta nog hvarken lagrar eller guld, äfven om uppfinningarna

höra till de praktiskt användbara. År det så, blir det i do

flesta fall andra än uppfinnaren själf, som skörda den ekonomiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N:o 1. 3

vinsten af uppfinningen. Lagrarna bly de sig icke i regel om, eftersom

dessa ej låta sig omsättas i kontanter.’

Kommer så härtill den brist på förståelse mellan samhällsklasserna,

som hos oss synes särskild! utpräglad och som, genom en i

många fall missriktad agitation, bringar strid i stället för det nödvändiga

saftiarbetet och förståelsen samhällslagren emellan, så synes mig,

som om vi, om det ock blott vore af nu nämnda anledningar, jag upprepar

det, skulle ha skäl att använda hvarje medel, hvilket kan leda

till en bättre tingens ordning, och därvid ej ha alltför stora betänkligheter

emot äfven sådana, af livilka större industristater på grund af

sina förhållanden ej ha samma behof.

Det medel jag härmed vågar föreslå är, att staten med afsevärda

belopp, på sätt jag här nedan vill angifva eller möjligen annat lämpligare,

belönar sådana nya i praktisk verksamhet varande framsteg på

produktionens område, hvilka särskild! gagna Sveriges ekonomiska utveckling

och möjliggöra ett ekonomiskt tillgodogörande af landets egna

råmaterial och resurser, helst så att därigenom väsentligen antingen

importen minskas eller exporten ökas. Medlet är för öfrigt ej nytt.

Den nu så mångsidigt betydelsefulla hvitbetsockertillverkningen har

framsprungit ur en dylik statspremiering under Napoleon I.

Den för hvarje särskild! fall, efter till Kungl. Maj:t inlämnad

ansökan, nödiga utredningen om belöningarna har jag tänkt mig lämpligast

kunna verkställas af en delegation, hvars ledamöter, för opartiskt

och allsidigt bedömande, väljas af existerande frivilliga sammanslutningar

på produktionens område och stå till Kungl. Maj:ts disposition.

Sådana sammanslutningar äro t. ex. hushållningssällskapen, som gemensamt

borde ha att utse en representant för jordbruket, skogsvårdsföreningen,

teknologföreningen, järnvägsföreningen, sjöfartsföreningen, bankföreningen,

handelskamrarna och arbetsgifvareföreniugen, hvilka hvar

torde böra utse sin representant, samt slutligen arbetarefackföreningarna,

hvilka lämpligen torde utse hvar och eu sin, att tjänstgöra den af dessa,

hvars fack närmast af en föreliggande fråga beröres och hvilket torde

böra bestämmas af Kungl. Maj:t, som också utom eller bland dessa

utser ordförande.

Genom en på dylikt sätt sammansatt delegation skulle de olika

samhällsintressena komma i beröring med hvarandra på ett sådant område,

som väsentligt skulle öppna väg till ömsesidig förståelse och där

dessa intressen måste skärskådas från reella och allmänna synpunkter.

Hela den produktiva dolen af folket skulle få medansvar i och intresse!

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Vtsnotis (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

fäst vid den allmänna ekonomiska utvecklingen och lära sig att bedöma

de olika fasernas betydelse.

Men äfven andra krafter torde vara af ej mindre vikt att särskildt

och i högre grad, än måhända för närvarande är händelsen, få inriktade

på detta arbete.

Vi äro nämligen med hänsyn till vår ekonomi, lika litet som i

öfriga afseenden, icke blott beroende af förhållandena i eget land. Vi

måste, för att kunna bedöma verkan af våra åtgärder här, också känna

ställningen i den öfriga delen af världen och på denna kännedom

grunda vårt arbete för och lära oss förstå betydelsen af den nationella

ekonomiska utvecklingen. Lämpliga organ härför ha vi redan i våra

beskickningar, hvilkas intresse dock genom en organisation i här föreslagen

riktning utan tvifvel skulle komma att stärkas, på samma gång

som uppmärksamheten skärptes, till gagn för hemlandet. Deras rapporter

borde genom kommerskollegium öfverlämnas till respektive

vetenskapliga institutioner på det produktiva området, såsom t. ex.

landtbruksakademien, skogsinstitutet, de tekniska högskolorna m. fl.,

med skyldighet för dessa att, i samband med den af dem bäst kända

ställningen inom landet och där anledningar förefunnes, angifva de

riktningar, i hvilka det i första hand vore önskvärd!, att vårt utvecklingsarbete

koncentrerades. Härigenom skulle ju alla krafter komma

att sträfva mot samma mål och mycket gagnlöst arbete kunna undvikas.

Man . kan nämligen ej förutsätta, att en person, som gjort erforderliga

detaljstudier för kompetens till ett följdrikt utvecklingsarbete, också

skall ha insikt och förmåga att öfverblicka det hela.

Men om man också skulle kunna antaga, att alla krafter och all

sakkunskap, organiserad på något liknande sätt, som här föreslagits,

skulle komma att frammana mycket fosterländskt gagnande arbete och

öppna nya vägar för ekonomisk utveckling, så har man dock äfven att

befara, att försök skola göras för att få belöningar för mindre värdefulla,

ja kanske värdelösa företag, och att den mångtaliga delegationen,

hvars sammansättning ofvan antydts, sålunda skulle komma att onödigt

ofta behöfva sammanträda och belastas med en hel del tidsödande och

resultatlöst arbete. Medel att i någon män undvika detta synes kunna

vara: dels att icke någon ansökan mottoges till pröfning utan att, mot

fastställd afgift, därtill vara förordad af professor eller med honom

jämnställd officiell person på det produktionsområde, som frågan hufvudsakligast

berör, och hvilken person af delegationen skulle, i händelse

anledning därtill gåfves, kunna för framtiden förklaras inkompetent för

lämnande åt dylikt förord; dels att belöningarna sattes så höga, för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 2) VMtande N:o 1.

slagsvis minst 50,000 kronor, att mindervärdiga ansökningar därigenom

förebyggdes. Likaledes bör vara föreskrifvet, att hvarje ansökan skall

röra i praktisk verksamhet varande företag och sålunda kunna granskas

och kontrolleras af delegationen; samt att ingen belöning får öfverstiga

viss del af det ifrågavarande framstegets nationalekonomiska värde.

Att bestämma detta borde ej vara mycket svårare än för en enskild

att bestämma likartade frågor eller för bolag, kommuner och län, som

af staten äro ålagda dylika redogörelser.

Den ofvannämnde delegationen skulle hafva att afgifva motiveradt

yttrande om hvarje särskild ansökan, som kommer under dess pröfning,

och föreslå belöningarues belopp, Konungen dock obetaget att besluta

såväl om dessa, som om belöning bör lämnas eller ej.

Som exempel på förhållanden, vid hvilka en organisation af

sådan beskaffenhet, jag här ofvan Bökt antyda, skulle kunna verka till

gagn för den nationella ekonomiska utvecklingen och som äfven i viss

mån visa, att enskild företagsamhet ej är till fyllest härför, vågar

jag anföra följande:

På jordbrukets område måste vi i vårt land konstatera och erkänna

en betänklig, om ock blott relativ, tillbakagång under senare

decennier. Från ett betydligt exportöfverskott ha vi nu i regel ett

stort importöfverskott. Felet är ej våra jordbrukares och ej heller

brist på jord. Orsaken ligger däri, att de varma ländernas ännu jungfruliga

jord i stora komplexer numera billigt kan arbetas med maskiner

och att dess produkter till alltmer sjunkande pris kunna transporteras

långa vägar. Vore ej detta händelsen, skulle vi ju fortfarande

utan tullar t. o. m. kunna producera spannmål, ej blott för eget behof

utan också för export. Redan härigenom är vårt jordbruk, om man

undantager det, som bedrifver den skyddade sydsveuska betodlingen,

bragt, i ett betänkligt läge, som, såvidt man af lämnade meddelanden

kan döma, i en snar framtid ytterligare kan komma att försämras.

Det uppgifves nämligen, att den kände amerikanaren Burbank lyckats

domestisera en förut oanvändbar kaktus till en foderväxt, som på åkerjord

lämnar från 100 till öfver 300 !on per acre (0,405 har) och som i

obevattnade öknar lämnar från 50 till 75 torn*) Burbank lär ha uttalat

*) God skogsmark beräknas hos oss kunna producera 10 ton torrsubstans per har och

åkerjord af hö 5 ton. Kaktusens sammansättning ej bekantgjord.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 2) Utlåtande Ko 1.

den meningen, att tio billioner acre af jordens nu genom brist på

vatten ofruktbara land kan göras fruktbärande genom odling af denna

kaktus, och det bolag, som tagit saken om hand, uppgifver sig redan

i år kunna utlämna plantor och att om tio år tillräckligt däraf finnes

för världsbehof af utsäde. Då växten, om den också här skulle kunna

odlas, likväl ej antages vara lämplig för vårt klimat, så har man, äfven

om de lämnade uppgifterna skulle vara mycket öfverdrifna, att befara,

det kaktusens införande bland kulturväxterna skall åstadkomma väsentliga

rubbningar, åtminstone i kött- och smörmarknaden, till skada för vårt

jordbruk. Skulle så vara, hvilken vår beskickning i Amerika lätt torde

kunna öfvertyga sig om, då är detta för oss ett statsintresse af största

betydelse, väl värdt. att i tid beakta ej minst af de sakkunnige, som

ha att anvisa de vägar vi böra beträda för att med största ekonomiska

fördel äfven framdeles kunna bedrifva vårt jordbruk, åtminstone för

den hufvudsakliga inhemska konsumtionen.

Se vi på vår näst betydande hufvudnäring, skogshandteringen,

skola vi där, oberoende af förhållandena utomlands, finna stora behof

af utveckling. Järn vägsfrakten för 100 kilogram ved (0,1333 k. m.) 30

kilometer är nu enligt statens normaltaxa 0,14 kronor, och vid körning

med hästar kan denna kostnad, åtminstone vid större drifningar och

där långväga körkrafter måste anlitas, uppgå till 1,64 kronor, ett belopp,

som i de flesta fall några gånger torde öfverstiga vedens saluvärde.

Häraf följer, att skogsmarker, som blott ligga på detta afstånd från afsättningsplats

eller billig fraktled, ligga utom kulturen och blott kunna

till ringa del tillgodogöras. En blick på Sveriges karta visar hvad

detta vill säga för vårt land. Det gäller därför här att åstadkomma

transportmedel, hvilkas ränta och amortering väsentligt understiga årstillväxtens

stegring i värde, på det område som transportleden betjänar,

genom förbilligad fraktkostnad, i förhållande till körning med hästar.

Lyckas det att riktigt lösa denna fråga, då bli alla våra skogar åtkomliga,

kunna bringas i kultur och därmed också i full produktion. Resultatet

blir minskad import och ökade arbetstillfällen och export, och

att få frågan löst är åtminstone i hufvudsak ett statsintresse, äfven på

grund af att staten är landets utan jämförelse största skogsägare, med

de i hufvudsak minst välbelägna skogsmarkerna.

Om också industrien måste betraktas som ett öfvervägande privatintressenas

område, finnes dock äfven där intressen, som måste anses

nära beröra staten. Så t. ex. vattenkrafternas ekonomiska utnyttjande

för järnvägsdrift och metallers framställning. Såväl jordbruk som skogshandteriug

hos oss kräfva, på grund af naturförhållandena bär, nya och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlutande N:o 1. 7

förbättrade arbetsmaskiner och för dessa lättare transportabel kraft, i

livilket syfte radiumforskningarna gifvit nya och oväntade uppslag.

Detta som exempel ur högen på stora fält, som vänta på bearbetning

i närmaste tid, fält, som åt oss måste bearbetas i nationell riktning,

på det att arbetets resultat må bli det möjligast basta och ett varaktigt

förvärf.

Delegationens uppdrag måste jag . tänka mig såsom ett af staten

oaflöriadt hedersuppdrag, föga betungande för de frivilliga pimduktiva

sammanslutningarna, emedan enligt sakens natur det no g kommer att

dröja år mellan hvarje sammanträde för prisbedömanden. Under sådana

förhållanden skulle en åtgärd i den riktning jag föreslagit ej föranleda

till några utgifter för staten under andra omständigheter, än att staten

på förhand vore tillförsäkrad mångdubbel valuta. Staten tillkommer

blott att organisera och leda.

På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen anhåller, det Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

om det för landets ekonomiska utveckling skulle vara gagneligt, att

staten, på i motiveringen anfördt eller annat möjligen lämpligare sätt,

lämnar belöningar för sådana framsteg på produktionens område, som

åstadkomma ett förmånligt, förut ej användt tillgodogörande af landets

naturtillgångar och resurser, särskildt då ett dylikt tillgodogörande i

afsevärd mån bidrager att minska importen eller öka exporten.»

Uppenbart är, att motionären är besjälad af en den lifligaste fosterlandskärlek.

Denna hans varma kärlek till värt land kommer honom

att lida af att hos oss i Sverige — de många möjligheternas land med

sina på vissa områden snart sagdt obegränsade tillgångar af råmateriel

och kraftkällor — se dessa möjligheter icke behörigen utnyttjade.

Utskottet förstår också motionärens vackra tanke, att staten bör

söka egga och hjälpa den svenska uppfinnaren. Men utskottet kan alls

icke vara ense med motionären däri, att det af honom föreslagna eller

något annat detta liknande sätt skulle leda till det åsyftade målet, utan

förmenar, att det i motionen förordade premieringssystemet skulle för

eu sund utveckling af vår industri kunna få mycket betänkliga följder.

Utskottet vill väl icke bestrida, att under en äflan om de ifrågasatta

statsbelöningarna en och annan produktion af verkligt värde för

vårt land skulle kunna komma att frammanas, men anser bestämdt, att

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Forsta Kammarens Tillfälliga TJlskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 1.

dessa möjliga enstaka fall ingalunda skulle uppväga de mycket betänkliga

verkningar, systemet i stort sedt skulle kunna medföra.

Utskottet vill ingalunda jämföra de af motionären föreslagna statsbelöningarna

med de försök, som under frihetstidens merkantilsystem

gjordes att sätta fart på och till ett högre plan rycka upp vår industri,

försök, som ju fingo en olycklig utgång. —

Men utskottet kan icke värja sig för den farhågan, att ett premieringssystem

af den art motionären förordat skulle komma att medföra

liknande verkan — uppammande af en konstlad industri, framlockad af

hoppet om den hägrande statsbelöningen.

Utskottet förmenar, att ett fullföljande och en ytterligare utveckling

af det af staten nu tillämpade systemet att uppmuntra och stödja vår

industri och samtidigt äfven våra uppfinnare genom lån mot billig ränta

ur olika statsverkets fonder — hvilket ju redan detta är ett kraftigt

handtag — är den rätta vägen till vinnande af det af motionären

åsyftade målet.

Utskottet är öfvertygadt, att om de nya produktionsföretag, hvilkas

stödjande motionären åsyftar, äro af sund art och af verkligt värde,

så blifva de omhändertagna af den enskilda företagsamheten och skola

nog med stöd af nyssnämnda lånehjälpkällor lyckas slå sig igenom.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att herr Bergströms förevarande motion icke må

till någon kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 februari 1909.

Å utskottets vägnar:

AXEL WACHTMEISTER.

Stockholm, p. A. Jiymans Eftr. 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.