Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t, angående bildandet af en lånefond, afsedd att för mindre bemedlade personer bereda tillfälle att inom städernas områden förvärfva bostäder.

1909-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1909:12, Skrifvelse till Kungl. Maj:t, angående bildandet af en lånefond, afsedd att för mindre bemedlade personer bereda tillfälle att inom städernas områden förvärfva bostäder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

1

N:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7,

i anledning af en inom Andra Kammaren väckt och bifallen

motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t, angående bildandet

af en lånefond, afsedd att för mindre bemedlade

personer bereda tillfälle att inom städernas områden förvärfva

bostäder.

Sedan Andra Kammaren bifallit en af hr Carl Lindhagen m. fl.

väckt motion, n:o 118, har Första Kammaren genom protokollsutdrag delgifvits

nämnda beslut, och har Kammaren remitterat samma motion till

förberedande behandling af sitt andra tillfälliga utskott.

Motionärerna hemställa, »att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande för Riksdagen af förslag till bildande af en lånefond,

afsedd att genom utlemnande af lån bereda mindre bemedlade personer

tillfälle att inom städernas områden förvärfva sig bostäder».

Rörande motiveringen tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen

och Andra Kammarens utskottsbetänkande. I förenämnda motion fästes

intet afseende vid att Riksdagen förra året på framställning af Kungl. Maj:t

beslöt utsträcka rättigheten att bevilja egnahemslån ur nu befintliga egnaBih.

till Riksd. Frat. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. (N:o 12). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

hemslånefond äfven till hem på stads icke planlagda område, och Andra

Kammarens utskott finner icke anledning föreslå någon ändring i motionärens

hemställan under framhållande af att skäl icke torde saknas, att

den ifrågasatta nya lånefonden borde afse stads såväl planlagda som icke

planlagda område.

Motionens hufvudsyfte är utan tvifvel emellertid önskan att äfven på

stads planlagda område få bygga med hjälp af billiga statslån. Andra

Kammarens utskott skref förra året:

»Uppenbart torde emellertid vara, att rättvisan krafvel-, att åtgärder

nu vidtagas för att bereda städerna förmånen af denna medverkan från

statens sida och att denna gifver det stöd, den i förevarande fall kan

gifva för att åstadkomma eu förbättring i de ofta synnerligen ogynnsamma

bostadsförhållandena i städerna. Några principiella skål däremot hafva

icke heller anförts, utan har från flere håll tvärtom erkänts det berättigade

i detta kraf»... och vidare: »Då staten dessutom för landsbygdens

del redan lemnat sitt stöd och sin medverkan för att åt mindre bemedlade

lemna tillfälle att skapa sig egna hem, så är det väl också berättigad^

att staten lemnar ett motsvarande stöd äfven i fråga om städerna».

Utskottet hyser emellertid den uppfattningen, att det i allmänhet råder en

afsevärd åtskillnad mellan å ena sidan egnahemsidén, sådan den tillämpats

på landsbygden och städernas icke planlagda områden samt å andfa sidan

den nu föreslagna inom städernas planlagda områden. I förra fallet beredes

kroppsarbetaren tillfälle att bo mera för sig själf och att få lefva under

mera naturenliga och bättre hygieniska förhållanden, hvilka förmåner ej

kunna nog värderas, i all synnerhet då det gäller det uppväxande släktet.

Genom arbete å det egna hemmet får arbetaren alltmera intresse för detta

och sporras ofta nog att förbättra och försköna detsamma samt undviker

på så sätt en hel del med stadslifvet förenade olägenheter och frestelser.

Att nu härifrån taga steget till att staten blir förläggare vid uppförandet

af arbetarebostäder å städernas planlagda områden är uppenbarligen

en fråga af helt annan ipnebörd. Såväl 1899 som 1904 har Riksdagen

tydligt uttalat detta. Redan markens dyrhet lägger hinder i vägen för ett

allmännare anordnande af enfamiljshus, hvilket byggnadssätt här i regeln

torde få anses såsom ett visst öfverflöd. Tillika förefinnes härstädes ett

naturligt kraf på gator, afloppsledningar, vatten och belysning, som högst

väsentligt ökar kostnaderna. Ett helt annat byggnadssätt kommer därför

att användas. Andra kammarutskottets motivering ger stöd härför, då

däri anföres:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

»Skall ett verksamt understöd kunna gifvas till lösningen af bostadsfrågan

för de mindre bemedlade i städerna, synes statslån i detta syfte

ej böra begränsas till egna hem, i den mening därmed afses med den nu

befintliga, för landsbygden gällande lånefonden, enligt hvilken lån endast

medgifvas till enskilda och afseende förnämligast enfamiljshus, utan borde

en blifvande utredning äfven böra omfatta frågan om att medgifva lån

till bostadsföreningar, kooperativa företag eller bolag, som hafva till syfte

att bygga bostäder för arbetare och mindre bemedlade. Här kan ju nämligen

icke blifva fråga om enbart enfamiljshus utan äfven bostadshus med

flera lägenheter. Det fiunes t. ex. bostadsföreningar, som till sina medlemmar

med en viss äganderätt upplåta lägenheterna i det af föreningen

uppförda huset. Lägenheten inlöses af medlemmen och blir på det sättet

hans »egna hem». Huset äges i öfrigt och förvaltas gemensamt af lägenhetsinnehafvarne

eller föreningen. Men äfven andra former för associationer

på detta område torde förefinnas. En kooperativ förening, som uppför

bostadsbyggnader och till själfkostnadspris uthyr lägenheter till sina

medlemmar, är en form, som i vissa fall torde hafva företrädet framför

den förut omnämnda bostadsföreningen, hvari medlemmarne inlösa hvar

sin lägenhet, och äfven ofta framför den anordning, där den enskilde besitter

ett litet enfamiljshus, som han ensam skall vårda och underhålla.

Slutligen hafva äfven aktiebolag bildats i syfte att bygga arbetarebostäder

och genom att själfva ålägga sig eu begränsad låg ränta på det nedlagda kapitalet

angifvit och garanterat syftet med sin verksamhet vara att åstadkomma

goda arbetarebostäder till rimligt pris. Ett understödjande genom

statslån af associationer utaf olika slag på detta område skulle nog uppmuntra

denna verksamhet och kunna i sin mån bidraga till lösandet af de

svårigheter, städernas bostadsfråga nu vållar.»

Utskottet instämmer till fullo i hvad här yttrats om lämpligheten af

sammanslutningar till beredande af goda arbetarebostäder till rimligt pris.

Men städerna torde icke sakna möjlighet att utan hjälp af statsmedel

underlätta det ur så många synpunkter önskvärda ordnandet af arbetarebostadsfrågan.

Och vill utskottet här anmärka att, där i enstaka fall någon

af våra större städer fått stadsplan fastställd å någon mera aflägsen

del af stadens område med billigare tomtpris för uppförande af enfamiljshus,

kommunen själf utan någon större svårighet bör kunna förhjälpa arbetare

till billiga byggnadslån, där så pröfvas behöflig! och lämpligt. För

öfrigt kunna sammanslutningar och kassor på enskild väg lättare komma

till stånd i städerna än på landet. Man har äfven grundade förhoppningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.

på förverkligandet af en stadshypotekskassa, som tillhandagår med så

billiga lån som möjligt äfven till arbetarebostadshusen.

För landsbygden och städernas icke planlagda områden äro lånen med

beräkning lågt satta, och deras användning kommer snart att finna en

naturlig begränsning. Helt annat är förhållandet med städernas planlagda

områden. Bidragen måste här tillmätas vida större, för att det afsedda

ändamålet skall vinnas; och torde det blifva svårt att hålla anspråken och

beloppen inom begränsad! omfång. Det är emellertid påtagligt, att ett

sådant långifvande ej blott är betänkligt ur synpunkten af alltför stora kraf

på det allmänna, utan äfven kan medföra ett af förhållandena eljest ej påkalladt

byggande i städerna. Detta är alltid betänkligt, men skulle en

stads ekonomi hufvudsakligen vara grundad på en eller flera storindustrier

och dessa utflytta, hvarpå man redan sett fyrfaldiga exempel, kunde följderna

blifva högst allvarsamma ej minst för låntagare.

Äfven bör i detta sammanhang beaktas den omkastning, som på senare

år egt rum i många städers bostadsfråga, i det till följd af nya och

förbättrade lokala kommunikationer arbetarehem i mängd kunnat förläggas

till städernas omgifningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa:

att förevarande motion ej måtte af Första Kammaren

bifallas.

Stockholm den 30 april 1909.

På utskottets vägnar:

A. WACHTMEISTER.

Herr Eogberg har bedt få antecknadt, att han icke inom utskottet

deltagit i detta ärendes behandling.

Stockholm 1909. Kangl. Hofboktr. Idans Tryckeri-A.-B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.