Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sofplatser för tredje klassens passagerare å statens järnvägar.

1909-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1909:20, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sofplatser för tredje klassens passagerare å statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N.o 20.

1

IT: o SO.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1909, kl. 3 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande

n:o 10, i anledning af Andra Kammarens beslut om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sofplatser för

tredje klassens passagerare å statens järnvägar.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 6, hvilken blifvit

hänvisad till Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, har herr E. Räf

hemställt, att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida det å statens järnvägar

lämpligen kan beredas resande i tredje klass tillfälle att emot skälig

afgift erhålla sofplatser för resor under nattetid, samt att Kungl.

Maj:t därefter vidtager de åtgärder, till hvilka denna utredning kan

gifva anledning.

Sedan Andra Kammaren på framställning af sitt tillfälliga utskott

för sin del heslutit att i anledning af förenämnda motion Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta genom

försöksdrift utröna, huruvida sofvagnar för tredje klassens resande å statens

järnvägar lämpligen bör anordnas samt vidtaga de åtgärder som på grund

däraf kunna föranledas, »har detta beslut delgifvits Första Kammaren, som

hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 8 Sami. 2 Afl. 1 Band. 20 Käft. (N: 20).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:r 2) Utlåtande N:o 20.

Till stöd för motionen anför motionären, som äfven vid föregående

års Riksdag framlade en motion i gamma sak:

I anledning af en min motion till förra årets riksdag beslöt Andra Kammaren

för sm del på framställning af sitt tredje tillfälliga utskott att hos

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,

huruvida det å statens järnvägar lämpligen kan beredas resande i tredje

klass tillfälle att emot skålig afgift erhålla sofplatser för resor under

nattetid, samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager de åtgärder, till hvilka

denna utredning kan gifva anledning. Då detta Andra Kammarens beslut

delgafs Första Kammaren, hänvisades det af denna till sitt andra tillfälliga

utskott, som i sin ordning och efter en i motionens syfte välvillig motivering

hemställde, att Första Kammaren icke måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut, hvilken hemställan också bifölls af Första Kammaren.

Att denna min motion vann så stora sympatier talar för, att den

afser att fylla ett allmänt kändt behof. Det talar också för, att motionen

innebär en från social synpunkt fullt berättigad fordran. Jag upprepar i

detta afseende, hvad jag sade i motionen: Hvad berättigar första och andra

klassens passagerare att köpa sofplatsbiljetter? Jo, det göra dessa klassers

respektive vanliga biljetter för resan. Men det verkar aldrig fördelaktigt

att vägra »tredje klassens folk», hvad man förut medgifvit åt både första

och andra. Och tredje klassens folk har sannerligen icke mindre behof

af hvila än första och andra. Jag tror, att det för Första Kammaren icke

varit olämpligt eller skadligt, om dess utskott och kanske därmed kammaren

själf fästat sig litet mera vid denna sida af saken.

Men min framställning i denna sak erhåller sin styrka ej blott från

dess sakliga och moraliska berättigande; Första Kammarens utskott medgifver,

att den också innebär en från »kommunikationssynpunkt beaktansvärd

fråga» och att t. o. m. kungl. järnvägsstyrelsen just ifrån den synpunkten

haft sin uppmärksamhet riktad på den.

Om nästan alla de anmärkningar, samma utskott därefter framställer

och grundar sin hemställan om afslag på, kan man, synes det mig, säga,

att de mera motivera Andra Kammarens beslut om bifall än Första Kammarens

om afslag på hemställan om »att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa

utredning» — — samt därefter vidtaga »de åtgärder, till hvilka

denna utredning kan gifva anledning» i saken i#fråga. Sannolikt skulle

t. o. m. kungl. järnvägsstyrelsen behöfva ej blott teoretiskt utan i mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

::

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 20.

skala äfven praktiskt låta utreda saken. Huru många tredje och andra

klass passagerare, som skulle använda sig af tredjeklass sofvagn, huru

många tredje klass passagerare, som af brist på tredje klass sofvagn nu

vägra att gorå nattresor m. m., är ju allt saker, hvarom man knappast

kan bilda sig en föreställning genom annat än direkta försök. Af tidningsnotiser

har jag dock sett, att man på en af Västergötlands privatbanor

har gjort några försök med sofplats åt tredje klassens passagerare,

och att försöket utfallit till synnerligt stor belåtenhet för alla parter.

Den farhågan för svårigheten att finna fullt lämpliga konstruktioner

för inredningar af sofplatser i tredje klassens vagnar, hvilken tyckes föresväfvat

Första Kammarens utskott, synes mig också mera kunna framkalla

arbete och kanske någon allmän täflan uti att få detta problem löst snarast

möjligt och på det mest fördelaktiga sätt. Säkerligen skulle Riksdagens

beslut i öfverensstämmelse med dess Andra Kammare i hög grad befordra

problemets lösning.

Hvad den ekonomiska sidan beträffar, så kan den omöjligen bestämmas

utan försök. Till dess har man fullt ut lika stor anledning säga, att lämpliga

sofplatser på 3:dje klassens vagnar skulle så mycket utvidga trafiken,

att den medförde vinst som att säga motsatsen.

Och då Första Kammarens utskott stöder hemställan om afslag på

»ännu icke fullt utrönta reformer, såsom införande af zontariff för resande,

— — elektrifiering af statens järnvägar, godstaxornas omarbetande, byggande

af inlandsbanan m. m.>, så synes det mig, att man sökt skäl, där

inga skäl finnas emot det af mig framställda förslaget till försök med 3:dje

klassens sofvagnar. Det vore väl just synnerligen önskvärd!, om den frågan

vore åtminstone försöksvist löst, tills man skall beställa personvagnar till

inlandsbanan, som i likhet med banorna i Ryssland och Finland under

långa sträckor går igenom ganska obebyggda delar. Talet om zontariffen

och elektrifieringen anser jag mig ej behöfva bemöta.

Första Kammarens utskott säger slutligen, att »en utredning i föreliggande

fråga — — icke vinnes på mer än tvenne vägar, nämligen antingen

genom tillgodogörande af den utländska erfarenheten eller genom

experiment», men tillägger, att »tillämplig erfarenhet från andra länder ej

förefinnes», hvadan man är »uteslutande hänvisad till att förskaffa sig sådan

i eget land». Äfven efter dessa ord i motiveringen skulle man nästan

hafva väntat sig en tillstyrkande hemställan till min framställda, »från

kommunikationssynpunkt beaktansvärda fråga», men det har i alla fall

''blifvit afslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens

utskotts

yttrande.

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

Emellertid vågar jag fortfarande på grund af såväl moraliska som

andra skäl och nu förstärkt af Andra Kammarens beslut samt den enligt

min mening i många afseenden tillstyrkande motivering, som Första Kammarens

tillfälliga utskott gifvit min motion, ånyo framkomma med min

motion.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande angående den

förut omnämnda motionen i samma syfte förra året var af följande

lydelse:

»I likhet med motionären anser utskottet, att det uti vårt långsträckta

land skulle vara synnerligen önskligt, om å statens järnvägar sofvagnar

kunde beredas äfven åt resande uti tredje klass. Visserligen synes den

här ofvan omförmälda uppgift om antalet resande, hvilka under tiden

10—16 mars innevarande år på en sträcka af mera än 200 kilometer

medföljt nattsnälltågens tredje klass å vi3sa linjer af statens järnvägar,

utvisa, att endast ett fåtal resande begagnat sig af dessa tågförbindelser i

sagda klass. Detta beror dock sannolikt därpå, att de flesta resande, som

skulle önska resa uti tredje klass å nattågen, undvika i att denna klass

medfölja dessa tåg, då de icke vid en sådan resa äga tillgång till sofplats.

Somliga af dessa resande välja därför helt visst dagsnälltågen och

andra söka i görligaste mån bereda sig tillfälle att vid nattresor använda

andra klass vagn, äfven om de helst önska resa uti tredje klass. Det

synes utskottet därför antagligt, att om tredje klass sofvagnar anskaffades,

antalet resande uti tredje klass å nattågen skulle betydligt ökas. Denna

fråga torde emellertid i främsta rummet vara en ekonomisk fråga. Statens

järnvägars utgifter hafva som bekant på sista tiden af olika anledningar

i högst betänklig grad ökats, utan att inkomsterna i motsvarande

mån stigit. Då fråga uppstår om sådana förändringar i trafikeringen, hvilka

medföra högst afsevärda kostnader, måste därför noga öfvervägas, huruvida

dessa ökade kostnader komma att täckas genom motsvarande inkomster.

Införandet af sofplatser för resande i tredje klass skulle nämligen

på sätt framgår af järnvägsstyrelsens utredning nödvändiggöra ej mindre

anskaffning af för sådant ändamål särskilt anordnade vagnar än äfven

höjning af vagn vikten per resande med ända till 30 procent. Dessa kostnader

måste naturligtvis täckas genom tilläggsafgiften för sofplatserna. Frågan

är då, huruvida så många resande komma att anlita dessa sofplatser,

att afgifterna åtminstone i det närmaste motsvara de ökade kostnaderna.

För att få denna fråga så tillförlitligt som möjligt besvarad kräfves emellertid

en mera grundlig och noggrann utredning, än hvad utskottet äfven

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliya Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 20. 5

med det välvilliga bistånd, som lämnats af järnvägsstyrelsen, varit i stånd

att åstadkomma. Äfven järnvägsstyrelsen hyser ju den uppfattning, att

saken måste ytterligare undersökas, särskildt med afseende å möjligheten

att åstadkomma en god teknisk-hygienisk lösning af frågan, huru en fullt

lämplig sofvagn för tredje klass skall konstrueras. Beträffande detta spörsmål

vill utskottet emellertid i likhet med järnvägsstyrelsen såsom sin uppfattning

uttala, att sofplatserna helst böra anordnas så, att de icke komma

att ligga omedelbart bredvid hvarandra. Vidare torde det både ur hygienisk

och kostnadssynpunkt vara lämpligast, att de resande själfva medföra

beliöfliga filtar och kuddar.

Det synes således utskottet, att sofplatser å statens järnvägars nattåg

anordnas äfven för resande i tredje klass, såvida detta kan genomföras

utan alltför stora ekonomiska uppoffringar från järnvägarnas sida, men

frågan härom kräfver nödvändigt en grundlig och allsidig utredning och

noggranna kostnadsberäkningar.»

Från järnvägsstyrelsen i Finland har erhållits utlåtande rörande de

erfarenheter, som vunnits vid därvarande statsjärnvägar om sofplatser åt

tredje klassens passagerare, hvilket visar, att försöket där slagit väl ut.

Utlåtandet från generalkonsul David Bergström i Helsingfors är af

följande lydelse: »Åberopande kungl. utrikesdepartementets skrifvelse af

22 februari 1909 har jag härmed äran meddela, det jag hos finska järnvägsstyrelsen

anhållit om upplysning om den erfarenhet, som i afseende

å ^användningen i Finland af sofplatser för tredje klassens passagerare

vunnits beträffande anordningens lämplighet och dess inflytande på de

finska statsjärnvägarnas ekonomi.

Från järnvägsstyrelsen, som lärer utställt ärendet till vederbörandes

yttrande, har numera ingått det svar, att inrättandet af sofvagnar för

tredje klassens passagerare anses vid de finska statsjärnvägarna motsvara

ett verkligt behof och att tredje klassens sofvagnar äfven måste anses i

ekonomiskt afseende fördelaktiga, då vagnarna äro så inrättade, att i vagnarna

finnas lika många liggplatser som sittplatser.

Enligt hvad jag vid personlig hänvändelse till chefen för de finska

statsbanorna inhämtat, är det egentligen å sträckan Helsingfors—S:t Petersburg

sofvagnar för tredje klassens passagerare kommit till användning.

Afgift för tredje klass sofplats är 2 fink. och erhåller den resande

då förutom den träbrits med upphöjning för hufvudet, som står till hans

förfogande, jämväl filt och hufvudkudde. Arrangemanget i och för vagnens

förvandling från dagvagn till sofvagn och tvärtom, hvilket jag haft

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20.

tillfälle att taga i närmare skärskådande, är obestridligen praktiskt, och

måste — såsom järnvägsstyrelsen framhåller — ställa sig i ekonomiskt

afseende fördelaktigt, då i ifrågavarande vagnsklass sofplatser beredas till

lika antal som sittplatserna. På sådana sträckor, där tidtabellen formligen

nödvändiggör, att natten tages i anspråk vid långfärder, torde en dylik

anordning ur alla synpunkter vara att förorda.»

I likhet med och i anslutning till de skäl, som uttalades af fjolårets

utskott angående berörda sak, finner utskottet, att det vore önskvärdt och

lämpligt, att sofvagnar för tredje klassens passagerare inrättades å statens

järnvägar.

Utskottet anser sig hafva ett ytterligare godt stöd för detta sitt uttalande

i den omständigheten, att erfarenheterna från Finland, där sofvagnar

för tredje klassens resande någon tid varit i bruk, synas, af hvad som

framgår af ofvan anförda uttalande från generalkonsuln i Helsingfors härom,

voro synnerligen goda.

Då emellertid något tillförlitligt omdöme i berörda afseende icke torde

kunna vinnas af enbart utredning och beräkningar, anser utskottet försiktigheten

bjuda, att, innan sofvagnslägenheter för tredje klassens passagerare

inrättas i alla sofvagnsförande nattåg å statsbanorna, försök i mindre

skala anställas för att utröna lämpligheten af anordningen såväl i praktiskt

som ekonomiskt afseende. Utskottet anser sålunda rätta vägen vara, att

kungl. järnvägsstyrelsen å någon nattågslinje under minst ett års tid beredde

tillgång till sofplatser åt tredje klassens resande emot skälig afgift.

Någon större ekonomisk risk torde icke genom en sådan försöksdrift

komma att åsamkas staten, och en i görligaste grad säker erfarenhet vunnes,

huruvida en utvidgning af anordningen vore lämplig.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har kungl. järnvägsstyrelsen icke något

att tillägga till det utlåtande, som förlidet år till Andra Kammarens

utskott afgafs, och som är af följande lydelse:

»För att skaffa någon ledning för omdömet om huru stort behofvet

af liggplatser i III klass å nattågen kan vara,, hafva anteckningar blifvit

gjorda under tiden 10—16 mars 1008 öfver antalet III klass resande, som

medföljt nattsnälltågen mellan Stockholm och Göteborg, Stockholm och

Malmö samt i motsatta riktningar, på en sträcka af mer än 200 km.

Resultaten äro sammanställda i bifogade grafiska tablåer (bilaga 1) och

framgår af dem, att antalet varit:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlätandt N:o 20.

7

Stockholm—Malmö .

Malmö—Stockholm .

Stockholm—Göteborg

Göteborg—Stockholm

38 personer

23

30

29 »

Under sommarmånaderna och julmånaden ökas ofvannämnda medeltal väsentligt.

Bestämda siffror kunna dock för närvarande icke uppgifvas.

Svårigheten att anordna tillfredsställande sofkupéer — detta såväl i

ekonomiskt, bekvämlighets- som i hygieniskt hänseende — äro betydande.

För att ej järnvägen skall lida förlust genom dåligt utnyttjande af vagnsutrymmet,

måste det utrymme, som tilldelas hvarje sofplats, blifva ganska

begränsadt. Det är fara värdt, att denna begränsning måste blifva så

stark, att rimliga anspråk på bekvämlighet måste åsidosättas, hvarigenom

anordningen skulle blifva föga omtyckt och i följd däraf också i ringa

grad använd. Det är att befara, att en stark platsbesättning skall medföra

hygieniska olägenheter, hvilkas af hjälpande fordra kraftiga luftväxlingsanordningar,

om hvilka man ännu icke har någon praktisk erfarenhet.

Såvidt här är bekant, finnas III klassens sofvagnar endast införda i

Finland och Ryssland. Den resande III klass publiken i sistnämnda land

torde icke hafva några nämnvärda fordringar på bekvämlighet och torde

därför också känna sig tillfredsställd med de använda anordningarna. Den

finska resepubliken är däremot anspråksfullare och har enligt finska järnvägsmäns

utsago varit så missnöjd med III klass sofvagnskonstruktionen,

att någon tid sofvagnarna indrogos. För närvarande äro desamma emellertid

ånyo insatta i tågen, utan att ändring i konstruktionen vidtagits.

Hufvudanmärkningen, som i Finland framställdes mot III klassens sofvagnar,

är den, att två personer skola ligga bredvid hvarandra i desamma.

Den svenska publiken torde icke komma att underkasta sig en dylik anordning.

I järnvägsstyrelsen har ett utkast gjorts till III klassens sofvagn, för

hvilken redogöres i bilaga II till denna P. M. Denna lösning är dock

icke tillfredsställande, utan måste saken ytterligare undersökas. Det är således

ännu för tidigt att yttra sig om, huruvida en god teknisk-hygienisk

lösning kan vinnas.

Stockholm den 22 mars 1908.

F. W. II. Pegelow.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kamm.arens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 20.

Den här ofvan omförmälda bilagan II var af följande lydelse:

»Bilaga II till T. M. angående sofvagnar af III klass.

Vid inredning af sofvagnar af III klass kan man förlägga liggplatserna

antingen vinkelrätt mot vagnens längdriktning, eller ock kunna sofforna

anbringas i vagnens längdriktning. De sedan flere år i Finland och

Ryssland använda III klass sofvagnarna äro inrättade enligt detta senare

system. ^ Dessa vagnar hafva en längs vagnen och i dess midt löpande

gång. Å ömse sidor om denna gång finnes ett antal kupéer, som innehålla

två bänkar, hvardera för två personer. Kupéerna äro öppna åt

gången till. Under natten slås bänkarnas ryggstöd upp i horisontalt läge

mot hvarandra och soffsitsarna förenas med mellanstycken, hvarigenom liggplatser

anordnas för 4 personer. Sofplatserna komma således att befinna

sig bredvid hvarandra två och två och i vagnens längdriktning. Enligt

vunna upplysningar har emellertid i Finland den resande publiken icke

visat sig mycket tilltalad af dessa sofvagnar, enär den funnit anordningen

med bredvid hvarandra liggande bäddar motbjudande. Därjämte tillkommer

vid detta system, att de resande störa hvarandra, beroende på att

sofkupéerna måste vara öppna inåt vagnen, enär i annat fall det icke är

möjligt att komma upp till öfverbäddarna. De finska sofvagnarna hafva

icke några dynor på sofforna, utan få de resande, som önska ligga mjukt,

själfva medföra behöfliga dynor och filtar.

Det andra systemet är det, som tillämpas i statens järnvägars sofvagnar

af I och II klass. Liggplatserna äro anordnade å sofforna vinkelrätt

mot vagnens längdriktning.

Hvarje kupé i nuvarande III klass boggievagn rymmer 8 personer

sittande, 4 å hvardera soffan. För detta antal kan dock icke sofplatser

anordnas, enär konstruktionsprofilen för den rullande materielen icke tilllåter

den höjd af vagnarna, som skulle erfordras för anbringande af 4

sofbritsar öfver hvarandra. Man måste därför nöja sig med endast 6 sofplatser,

tre och tre öfver hvarandra. Sofplatserna anordnas sålunda: soffsitsen

bildar en, ryggstödet en och en uppfällbar läm ofvanför soffans

ryggstöd den tredje sofplatsen. För att bereda plats för de tre sofbritsarna

måste soffsitsen anbringas möjligast lågt. För att dock kunna använda

soffan någorlunda bekvämt är lämpligt att å densamma lägga 3 st.

tunna, cirka 50 mm. tjocka madrasser, hvilka, då vagnen användes som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 20,

sofvagn, fördelas på de tre sofplatserna. En vagn med denna anordning

kan användas äfven för dagtjänst, men måste, om någorlunda bekväma

liggplatser skola erhållas, detta ske på bekostnad af bekvämligheten för

sittande. Ryggstöden måste nämligen göras raka, och torde det vara svårt

att med sådana ryggstöd åstadkomma bekväma sittplatser. Utrymmet af

kupéerna i vagnens längdriktning måste göras större än i de för enbart

dagtjänst afsedda vagnarna. Å en III klass sofvagn med plats för 54 resande

skulle vagnskorgen erhålla en längd af minst 17,5 m., under det

att motsvarande mått för en III klass vagn för enbart dagtjänst och som

rymmer 72 resande är 16,6 m., d. v. s. i förra fallet 0,3 24 och i det

andra 0,2 30 m. vagnslängd per resande. Vikten af III klass boggievagn

för 72 resande är 29 ton, och kan vikten af en III klass sofvagn för 54

resande uppskattas till cirka 32 ton. D. v. s. vikt per resande för sofvagnen

— 592 kg. och för dagvagnen cirka 403 kg.

I III klass sofvagn, i hvilken således 6 personer skulle sammanföras

i hvarje kupé, äro de vanliga ventilationsanordningarna gifvetvis otillräckliga,

hvarför kraftigare anordningar måste tillgripas. Något bestämdt förslag

kan ej utan ingående studier afgifvas.

Som en sammanfattning kan sägas:

1) Af å statens järnvägar nu befintliga vagnmodeller af III klass

kan ingen lämpligen användas som sofvagn, utan måste, om III klass sofvagnar

skola komma till användning, särskilda vagnar härför byggas.

2) Sofvagnarna kunna anordnas antingen enligt det finska systemet

med öppna kupéer och med liggplatserna i vagnens längdriktning, eller

ock enligt det system, som användes för I och II klass sofvagnar å statens

järnvägar, med liggplatserna vinkelrätt mot vagnens längdriktning.

Det senare systemet torde vara att föredraga.

3) Användandet af sofvagnen äfven för dagtjänst låter sig göra, men

kan sofvagnen icke göras lika bekväm för sittande, som de III klass vagnar,

hvilka äro afsedda enbart för dagtjänst.

4) Vagn vikten per liggplats blir cirka 30 procent större än vagnvikten

per sittplats. (Detta förhållande, som medför ökad trafikkostnad,

skall utjämnas af tilläggsafgiften för sofplats).

5) Synnerligen kraftig ventilation enligt nytt system måste anordnas.

Stockholm den 17 mars 1908.

Ivar Virgin.»

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2Ö Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 20.

Utskottet har sig bekant, att kungl. järnvägsstyrelsen, därest Riksdagen

icke anser den med reformen nödvändigtvis följande ökade utgiften

vara ett hinder, alls icke ställer sig i princip afvisande.

Men att — såsom motionären sätter i fråga — eventuellt vidtagna

försök möjligen skulle kunna ådagalägga, »att lämpliga sofplatser på III

klassens vagnar skulle så mycket utvidga trafiken, att den medförde vinst»,

är uppenbarligen att se saken alltför ljust. Då på grund af konstruktionsprofilen

för de svenska statsjärnvägarnas rullande materiel, endast 6 sofplatser

mot 8 sittplatser i hvarje kupé kunna beredas och dessutom vagnskorgens

längd måste ökas från 16,6 till 17,5 m., hvarigenom allt vagnsvikten

på liggplats blir cirka 30 % större än vagnsvikten på sittplats,

ligger det i öppen dag, att en tilläggsafgift för III klass sofplats ej kan

sättas så hög, att skillnaden utjämnas.

Om också antalet resande i III klass å nattågen genom införande af

III klass sofvagnar betydligt skulle ökas, så lär väl denna ökning endast

komma att bero dels på att en del af de nu å dagtågen resande III-klass

passagerarna på grund af möjligheten att erhålla III klass sofplats skulle

föredraga nattågen, dels därest dessa sofplatser skulle kunna göras något

så när bekväma, på att åtskilliga af de passagerare, som nu använda

11 klass sofvagn, i följd af det billiga priset skulle komma att taga

III klass sofplats. I intetdera fallet skulle någon verklig ökning af passagerareantalet

tillföras järnvägarna, utan det hela skulle endast blifva en

omflyttning från för järnvägen mera vinstbringande platser.

Utskottet anser alltså, att den föreslagna reformen måste blifva för

statens järnvägar ekonomiskt ofördelaktig. Men utskottet håller före, att

Riksdagen, såsom äfven motionären påpekat, har att i denna fråga också

taga hänsyn till åtskilliga »moraliska» skäl.

Till jämförelse mellan den bruttoinkomst, som tillföres järnvägarna

genom de olika klasserna af fullsatt kupé, när det gäller sittplats, och

af fullt belagd sofkupé, anföres här nedan följande exempel från linjen

Stockholm—Göteborg, där biljettprisen äro, för I klass = 24: 50, för

II klass = 14: 70 och III klass = 9: 80 samt afgiften för sofplats I klass 10: 70,

för sofplats II klass 5: 35 och har afgift för sofplats III klass förslagsvis

beräknats till 2: 50.

Resultatet blir:

I klass fullsatt kupé = 147:— kr. belagd med 2 sofplatser 70:40 kr.

II > » » = 88: 20 » » »4 » 80:20 »

III » » » = 78:40 » » »6 » 73:80 »

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillf Ulliga utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 201 11

Af förestående exempel framgår, att bruttovinsten af en fullt belagd

sofkupé i ingendera klassen uppgår till bruttovinsten af en kupé anordnad

för sittande, där hvarje sittplats är besatt, men utjämnas naturligtvis

skillnaden därigenom, att det utrymme, på hvilket sofplatserna inkräkta,

i regel icke blifvit fullt användt.

Att med ledning af ofvanstående och likartade exempel bilda något

fullt tillförlitligt omdöme torde emellertid för icke fackmannen vara omöjligt,

då så många olika faktorer inverka på det pris, som lämpligen bör

åsättas plats och klass.

Förhållandet mellan de förenämnda siffrorna synes emellertid utskottet

vara sådant, att det motiverar den af motionären begärda utredningen.

I likhet med Andra Kammarens utskott anser utskottet, att i en

blifvande utredning försöksdrift äfven bör inga, men anser utskottet lämpligast

att åt kungl. järnvägsstyrelsen öfverlämnas att bestämma, pa hvad sätt

och under huru lång tid försök skola anordnas.

På grund af ofvan anförda skäl hemställer utskottet,

att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 7 maj 1909.

På utskottets vägnar:

A. WACHTMEISTER.

Herrar Benedicks, Lindblad och Högberg hafva bedt få antecknadt att

de icke inom utskottet deltagit i denna frågas behandling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.