Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25

1909-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1909:25, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1909, kl. 5 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande (n:o 13) med

anledning af Andra Kammarens fattade beslut om ändring

af lasarettsstadgans bestämmelser rörande tillsättandet af

underläkare vid lasarett.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 205, hafva herr

L. J• Jansson i Djursätra m. fl. hemställt, att Riksdagen måtte besluta

att i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring i nu gällande

lasarettsstadga, att lasarettsdirektion, som så önskar, måtte erhålla rätt

att med legitimerad läkare träffa aftal om underläkartjänstens bestridande

under en tid ej öfverstigande fem och ej understigande tre år, med uppsägningsrätt

å ömse sidor och med rätt för direktionen att för den

sålunda antagna läkaren utfärda förordnande. _

Till stöd för denna motion hafva motionärerna anfört följande:

»Enligt gällande förordning om landsting tillkommer det denna

myndighet, bland annat, att besluta om hälso- och sjukvården inom länet.

Denna uppgift ha ock som bekant landstingen i allmänhet under de

senaste årtiondena omfattat med stigande intresse, som tagit sig uttryck

i uppförande af storartade och tidsenliga lasarettsbyggnader i förening

med sträfvande att jämväl i öfrigt åstadkomma den bästa möjliga sjukvård

— allt bärande vittne om den uppfattningen, att endast det bästa

är godt nog åt de sjuke.

Som exempel på sådan offervillighet må äfven ifrån vårt håll anföras,

att inom det län, vi tillhöra, nämligen Skaraborgs, nybyggts icke

mindre än tre större lasarett med ett rätt betydligt antal sjuksängar i

hvartdera.

Bill. till Riksd, Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 25 Käft. (N:o 25).

Motio
närernas
motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25.

Då landstingen sålunda underkastat sig så betydliga kostnader

för dessa sina sjukvårdsanstalters såväl anläggning som årliga underhåll,

har detta gifvetvis skett under förhoppning, att de sjuke och lidande,

såvidt ske kunde, därstädes måtte finna bot eller lindring.

Om denna lasarettsväsendets betydelsefulla uppgift likväl skall

kunna förverkligas på ett tillfredsställande sätt, kräfves härför, såvidt

vi förstå, icke blott tidsenliga lokaler och erforderlig materiel samt en

insiktsfull och för sjukvården intresserad administration, utan ock framstående

och för behofvet tillräckliga läkarekrafter.

I allmänhet synas lasarettsläkarebefattningarna blifvit besatta med

framstående och i sitt kall skicklige män, och där denne ensam kunnat

utöfva hela läkarevården inom lasaretten, torde ock alla rimliga anspråk

på sådan vård blifvit uppfyllda.

Vid de större lasaretten, där anstaltens läkare är i behof af underläkare,

har det visat sig synnerligt svårt att kunna få denna angelägenhet

på ett någorlunda tillfredsställande sätt ordnad. Anledningen

härtill synes tidtals bero därpå, att tillgången på unga läkare torde

vara mindre, dels därpå att de skickligare söka andra, mera inkomstgifvande

befattningar och dels därpå, att ordningen för ansökan till befattningen

och tillvägagångsättet vid utnämningen torde befinnas olämpliga.

Hvad den senast anmärkta olägenheten vidkommer, tillåta vi oss

att till belysning däraf påminna om några bestämmelser i lasarettsstadgan

angående tillsättande af underläkare. Därom heter det bland

annat, att sedan ansökningar till lasax-ettsdirektionen inkommit och lasarettsläkaren

däi''Öfver afgifvit sitt yttrande, skall direktionen å förslag

uppföra tre bland de sökande, därest så många sig anmält, med förord

för någon af de sökande;

att, sedan samtliga handlingar insändts till medicinalstyrelsen,

styrelsen för någon af de sökande utfärdar förordnande för viss tid,

dock icke öfver tre år; och

att det åligger underläkaren att vid sjukvården tillhandagå vederböi’ande

lasarettsläkare samt att närmast under honom ombesörja och

hafva tillsyn öfver de sjukes behandling, så ock att vid tillfälligt förfall

för lasarettsläkaren uppehålla dennes tjänst.

Häraf torde sålunda framgå, att lasarettsläkaren och direktionen,

som i första hand äro intresserade af att få underläkaretjänsten väl besatt,

likväl därvid ha alltför obetydligt inflytande, men ha däremot

ovillkorlig skyldighet att mottaga den, som medicinalstyrelsen förordnar,

äfven om denne är ytterst olämplig för befattningen, och att sedan behålla

honom i tre år, därest han ej förr finner sig vilja afgå från tjänsten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Förslå Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25. 3

Vidare är utnämningen förenad med synnerligt långt dröjsmål,

enär sökande kan klaga såväl öfver förslaget som öfver utnämningen,

hvartill kommer att ingen tid är föreskrifven, inom hvilken efter förslagets

upprättande medicinalstyrelsen är skyldig att verkställa utnämningen.

Till och med om endast en sökande har anmält sig och denne

blott befinnes inneha godkänd examen, men för öfrigt är för tjänsten

nästan oandvändbar, har medicinalstyrelsen att förordna och lasarettsdirektionen

att mottaga honom.

Inträffar någon gång, att lasaretten lyckas erhålla någon synnerligt

skicklig och för tjänsten duktig läkare, stannar denne i regeln endast

en kortare tid eller intill dess han erbjudes en mera aflönad befattning,

måhända med utsikt att där få stanna för framtiden, eller bosätter han

sig som praktiserande läkare.

Mot nu anmärkta missförhållanden torde kunna göras den erinran,

att om lönen för befattningen liöjes, skulle mera kompetenta och antagligen

flera sökande anmäla sig. Men äfven om denna erinran har skäl

för sig, torde det framför allt böra beaktas, att så länge lasarettsdirektionen

som landstingets representant ej har någon annan medbestämmande

rätt vid underläkarens tillsättning än ett i flesta fall

betydelselöst förord, kan ej rimligtvis begäras, att landstingets utgifter

skola höjas endast för att i många fall förbättra löneförmånerna för

till och med sådana underläkare, som direktionen helst önskade slippa

mottaga.

Det bästa sättet för frågans lyckliga lösning föreställa vi oss

därför skulle vara, att lasarettsdirektion, som så önskade, erhåller rätt

att med eller utan ansökan träffa aftal med underläkaren, om såväl

löneförmånerna som tjänstetiden, hvilken sistnämnda såvidt möjligt borde

utsträckas till fem eller åtminstone till tre år, med tre månaders uppsägningsrätt

å ömse sidor. Vid behandling af fråga rörande tillsättande

af underläkare borde ock föreskrifvas, att lasarettsläkaren därvid må

hafva samma befogenhet vid fattande af beslut som annan ledamot i

direktionen.

Denna ändring skulle ju hvarken medföra någon rubbning i nu

gällande kompetensvillkor eller innebära fara för att underläkaretjänsten

kunde komma att anförtros åt olämpliga personer.

I Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 26 yttras:

Den föreliggande motionens syfte är att genom vissa ändringar

i den nu gällande lasarettsstadgan af den 18 oktober 1901 söka undanröja

ett af de hinder, som enligt motionärernas mening stå i vägen

Andra

Kammarens

utskotts

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25.

för erhållande af kvalificerade underläkare vid länslasaretten, nämligen

de föreskrifna formerna för tillsättningen af underläkartjänster, hvilka

dels föranleda synnerligen långt dröjsmål, dels lämna vederbörande

lasarettsdirektion alltför obetydligt inflytande genom ett »i flesta fall

betydelselöst förord».

De åsyftade ändringarna, hvilka afse stadgans § 32 (se bilagan), borde

enligt motionärernas mening gå i den riktningen, att lasarettsdirektionerna

själfva skulle kunna träffa aftal med legitimerad läkare om

underläkartjänsts bestridande under högst fem lägst tre år med ömsesidig

uppsägningsrätt, hvarvid förordnandet för den antagne läkaren

skulle utfärdas af direktionen, med andra ord dessa tjänsters tillsättande

skulle helt och hållet undandragas medicinalstyrelsens inflytande.

Hvad detta innebär är lätt att inse. Underläkartjänsterna vid

länslasaretten äro att anse såsom utbildningsplatser för blifvande lasarettsläkare,

och om äfven de större länslasaretten ställa helt andra kraf på

sina chefläkares utbildning, än som kan tillgodoses genom tjänstgöring

såsom underläkare vid icke-kliniska sjukhus, så rekryteras dock de

mindre länslasarettens och sjukstugornas läkare hufvudsakligen ur denna

grupp af underordnade tjänsteläkare, och redan ett års tjänstgöring

såsom underläkare ger åtminstone formell kompetens till lasarettsläkartjänst

(stadgan § 21 mom. 1.) Häraf lärer väl framgå betydelsen af

att rikets högsta myndighet för den offentliga sjukvården har medbestämmanderätt

vid underläkarnas anställande. Att vederbörande lasarettsdirektions

förord skulle vara »i flesta fall betydelselöst» motsäges af

det faktum, att medicinalstyrelsen endast i ytterst sällsynta undantagsfall

frångått dylikt förord.

Bland tjänsteläkarna i riket gå sträfvandena alltmer ut därpå,

att medicinalstyrelsen skall vara den Händighet, från hvilken de erhålla

sina fullmakter och utan hvilkens hörande de icke kunna skiljas

från sina befattningar i kommuns eller institutions tjänst, ett önskemål,

som angående extra provinsialläkarne framhållits af kungliga kommitténs

för provinsialläkardistriktens omreglering m. m. i dess betänkande af

den 17 juli 1907.

»Till och med om endast en sökande har anmält sig och denne

blott befinnes ha godkänd examen, men för öfrigt är för tjänsten nästan

oanvändbar, har medicinalstyrelsen att förordna och lasarettsdirektionen

att mottaga honom», säga motionärerna. Så är emellertid icke förhållandet.

Väl är hvarje legitimerad läkare formellt kompetent att erhålla

underläkartjänst vid länslasarett, och på grund af det obetydliga

antal sökande till vissa af ifrågavarande befattningar torde väl styrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25. 5

stundom nödgas förordna föga kvalificerade sökande, men dock icke

under alla förhållanden. Helt nyligen inträffade följande: till underläkartjänsten

vid ett länslasarett både anmält sig en enda sökande,

legitimerad läkare; med öfverlämnande af ansökningshandlingarna hemställde

direktionen hos medicinalstyrelsen om förordnande för denne,

men styrelsen, som kände mer om den sökande, än hvad några som

helst ansökningshandlingar kunna visa, vägrade på anförda skäl att

utfärda det begärda förordnandet (medicinalstyrelsens protokoll 22 mars

1909 § 39). Å andra sidan kunna fall tänkas förekomma, där lasarettsdirektion

har noggrannare kännedom om den sökande än medicinalstyrelsen.

Då motionärerna påstå, att direktion har »ovillkorlig skyldighet»

att behålla underläkare under den tid, för hvilken han af medicinalstyrelsen

förordnats, »äfven om denne är ytterst olämplig för befattningen»,

så hafva de förbisett lasarettsstadgans § 26 (se bilagan),_ som

enligt § 32 mom. 4 äfven gäller underläkares försättande ur tjänstgöring.

Att underläkartjänsterna vid våra länslasarett, trots de i förhållande

till kompetensfordringarna ofta ganska goda löneförmånerna icke äro

eftersökta, beror på flera omständigheter. De bäst aflönade af dessa

platser äro icke de mest eftersökta, helt enkelt därför att de sökande

själfva betrakta dem såsom utbildningsplatser, i hvilket afseende de

olika lasaretten erbjuda högst varierande förmåner, beroende på den

öfverordnade läkarens uppfattning härvidlag. Vidare sammanhänger

detta också med frågan om rätten till tjänstårsberäkniug, som i fråga

om underläkare är begränsad till trenne år (kungl. instruktionen för

läkare den 31 oktober 1890 § 57 mom. 4 enligt kungl. kungörelsen

13 mars 1903), en föreskrift, som just afser att genom tätare ombyte

af dessa tjänsters innehafvare bereda yngre läkare rikare tillfällen att

förvärfva sjukhusutbildning. Endast i undantagsfall kommer alltså den,

som fullgjort trenne års tjänstgöring såsom underläkare, att fortsätta

i dylik egenskap, en omständighet, som särskilt bör tagas i betraktande

vid sträfvan att erhålla högre kvalificerade underläkare vid länslasaretten.

Att ombyten ske betydligt oftare, än som afses med ifrågavarande

föreskrift, är naturligtvis sammanhängande såväl med utbildningsmöjligheterna

vid det ena eller andra lasarettet som ock med förhållandet

mellan antalet tjänster och antalet läkare i vårt land öfver hufvud taget.

Motionärerna framhålla underläkarlönernas höjande såsom en utväg,

men tillägga, att därigenom ställningen skulle förbättras »till och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25.

med för sådana underläkare, som direktionen helst önskade slippa mottaga».

Naturligtvis kan en direktion ej föreskrifva andra än lasarettsstadgans

kompetensvillkor, men intet hindrar, att — såsom äfven skett

— högre lön utlofvas för högre kvalificerad innehafvare.

För närvarande är ett af särskilda sakkunnige utarbetadt förslag

om obligatorisk assistenttjänstgöring å sjukhus såsom villkor för behörighet

till ett flertal läkarbefattningar beroende på Kungl. Maj:ts

pröfning. Denna frågas lösning kommer med all sannolikhet att i hög

grad inverka på länslasarettens underläkarfråga.

Hvad tidsutdräkten vid tillsättandet beträffar, gälla ju samma bestämmelser

som i fråga om andra med tjänstårsrätt förenade läkarbefattningar.

En ansökningstid af trettio dagar motsvai-ar ett vedertaget

bruk, att den i fråga åtminstone om vissa läkartjänster lämpligen skulle

kunna något förkortas, vill utskottet icke bestrida. Hvad direktionernas

handläggning af dylika ärenden beträffar, så ligger det ju helt och

hållet i deras hand att snabbt expediera sådana, och i afseende på den

tid medicinalstyrelsen brukar använda för ifrågavarande ärenden torde

icke någon berättigad anmärkning kunna göras. Hvad beträffar den tid,

som åtgår, för att förordnandet skall vinna laga kraft, så återfinnes föreskriften

därom i en kungl. förordning af den 16 december 1866 och icke i

lasarettsstadgan, hvaremot denna föreskrifver, att »underläkare är skyldig

tillträda sin tjänst senast en månad efter det förordnandet vunnit laga

kraft», en föreskrift, som sällan torde spela någon roll i praktiken, då

lasarettsläkarna i regeln tillträda sina befattningar snarast möjligt och

oftast innan förordnandet, som i regeln omfattar tiden från och med

beslutsdagen, vunnit laga kraft.

Af anförda skäl finner utskottet det nuvarande tillsättningssättet

lämpligare än det af motionärerna föreslagna. Till dess frågan om

obligatorisk sjukhustjänstgöring för flertalet tjänsteläkare blir afgjord,

bör enligt utskottets mening ingen annan ändring i nu gällande föreskrifter

ske, än att medicinalstyrelsen måtte erhålla rätt att på framställning

af lasarettsdirektion, som icke finner någon sökande lämplig,

medgifva förnyadt ledigförklarande af underläkartjänst.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer Andra Kammarens

utskott, att Andra Kammaren för sin del i anledning af förevarande

motion n:o 205 ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om sådan ändring i nu gällande lasarettsstadga, att medicinalstyrelsen

erhåller rätt att på framställning af lasarettsdirektion, oaktadt formellt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25. 7

kompetent sökande anmält sig, medgifva förnyadt ledigförklavande

af underläkartjänst.

Denna hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, hvarför beslutet

delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra

tillfälliga utskott.

Utskottet hemställer under åberopande af de af Andra Kammarens

utskott anförda skälen,

att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 13 maj 1909.

På utskottets vägnar:

A. WACHTMEISTER.

Bilaga.

Ur Kungl. Maj:ts nådiga lasarettsstadga den 18 oktober 1901.

§ 26.

Mom. 1. Förekommer anledning till anmärkning om lasarettsläkare för felaktighet

eller försummelse i tjänsten, må direktionen, om så pröfvas nödigt, därom

göra anmälan hos medicinalstyrelsen.

Mom. 2. Är läkarens felaktighet eller försummelse af den beskaffenhet, att det

för sjukvårdens behöriga uppehållande varder nödigt, att läkaren försättes ur tjänstgöring,

äger medicinalstyrelsen därom besluta samt föranstalta, att tjänsten mot skälig

aflöning, som det åligger läkaren bestrida, varder gSnom vikarie uppehållen. I sammanhang

därmed skall medicinalstyrelsen föranstalta jämväl om läkarens ställande under

åtal eller ock, därest sådant anses lämpligare, hos Kungl. Maj:t göra anmälan om förhållandet.

§ 32.

Ålom. 1. Anses underläkaretjänst böra vid lasarett inrättas, äger direktionen

att, med uppgift å de för tjänsten anslagna löneförmåner, därom hos Kungl. Maj:t

göra framställning, som skall till medicinalstyrelsen insändas och af styrelsen med eget

utlåtande till Kungl. Maj:t öfverlämnas.

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 25.

Mom. 2. För behörighet till underläkaretjänst fordras att vara legitimerad läkare.

Mom. 3. Skall underläkaretjänst tillsättas, har direktionen att genom kungörelse,

som bör i allmänna tidningarna tre gånger införas, tillkännagifva, att till medicinalstyrelsen

ställd ansökning till befattningen skall före klockan tolf å trettionde dagen

efter den, då kungörelsen första gången varit offentliggjord, till direktionen ingifvas;

börande i kungörelsen särskildt angifvas löneförmånerna.

Öfver inkomna ansökningar skall vederbörande lasarettsläkare afgifva sitt yttrande,

hvarefter direktionen å förslag uppför tre bland de sökande, därest så många sig anmält,

med förord för någon af de sökande.

Samtliga handlingar insändas därefter till medicinalstyrelsen, som för någon af

de sökande utfärdar förordnande för viss tid, dock icke öfver tre år.

Underläkare är skyldig tillträda sin tjänst senast en månad, efter det förordnandet

vunnit laga kraft.

Mom. 4. Beträffande felaktighet och försummelse i tjänsten af underläkare

gäller i tillämpliga delar hvad i § 26 stadgas om lasarettsläkare.

Mom. 5. Underläkare bör vara boende inom lasarettet; honom åligger att vid

sjukvården tillhandagå vederbörande lasarettsläkare samt att närmast under honom ombesörja

och hafva, tillsyn öfver de sjukes behandling, och äger han därför att åtnjuta

lydnad och hörsamhet af lasarettets betjäning i allt hvad tjänsten rörer.

Vid tillfälligt förfall för lasarettsläkaren har underläkaren att uppehålla dennes tjänst.

Anses utöfver dessa bestämmelser särskild instruktion för underläkare behöflig,

äger direktionen att efter lasarettsläkarens hörande uppgöra förslag till sådan instruktion

och underställa densamma medicinalstyrelsens pröfning och fastställelse.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1S09.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.