Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Magi angående utförande genom tullverkets egen personal af det arbete, som i en del hamnar åligger där befintliga packhuskarlslag, m. m.

1909-04-02 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1909:8, Skrifvelse till Kungl. Magi angående utförande genom tullverkets egen personal af det arbete, som i en del hamnar åligger där befintliga packhuskarlslag, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

1

M:o 8.

Ank. till Kiksd. kansli den 2 april 1909, kl. 6 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Magi

angående utförande genom tullverkets egen personal af

det arbete, som i en del hamnar åligger där befintliga

packhuskarlslag, m. m.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 39, liar herr Rökig Motionen.

hemställt, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

i ändamål, dels att tullverket må med egen personal öfvertaga och utföra

det arbete som nu i en del hamnar åligger där befintliga packhuskarlslag,

dels ock en för hela riket gällande taxa å afgifter för detta arbete

må utfärdas. Till stöd för denna hemställan anför motionären följande:

»De reglementen, som föreskrifva, att arbetet med uppackningen och

vägningen vid vissa varors förtullning i en del hamnar skall utföras på

varuemottagarnes bekostnad af ett packhuslag, hafva vid upprepade tillfällen

gifvit anledning till klagomål, hvilka i sin ordning föranledt förslag

till ändring i dessa bestämmelser.

Från näringslifvets sida hafva nämligen framställts kraf dels på ändring

och lindring i den gällande taxan, som är olika på olika orter, dels

på rätt för varuemottagare att med egna arbetare få åtminstone delvis utföra

packhuslagets åligganden, dels ock på förpliktelse för tullverket att

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Häft. (N:o 8). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 8.

med egen personal och på statens bekostnad öfvertaga dessa åligganden.

Detta framgår af följande på sin tid gjorda förslag och uttalanden».

Hvad först själfva taxan beträffar, så fortfor den i mars 1687 utfärdade

att gälla i cirka 200 år, alldenstund 1830 års taxa rörande dragarepenningarne

i stort sedt upptager samma afgifter, dock med den skillnad,

att enligt 1687 års taxa packhuskarlarne i Göteborg skulle erhålla samma

dragarepenningar som deras vederlikar i Stockholm, då däremot enligt 1830

års »Sporteltaxa för Tullverkets Tjänstemän och Betjente» dragarepenningarne

för packhuskarlarne i Göteborg skulle utgå med 2/3 af hvad deras

vederlikar i Stockholm skulle bekomma. Denna 1830 års taxa hade dock

icke varit i kraft i mer än ett tiotal år förrän handelssocieteten i Göteborg

anhöll, att densamma skulle nedsättas, hvilken anhållan dock afslogs.

Upprepade ansökningar under 1880- och 1890-talen från Göteborgsfirmors

sida om nedsättning i packhusafgifterna ledde lika litet till för sökandena

önskvärdt resultat.

Äfvenledes hade förut eu gång förslag framkommit, att taxan skulle

höjas — dock ej från packhuskar Islägets utan från packhusinspektionens

i Göteborg sida -— emedan bland annat en rätt betydlig utvidgning af packhusområdet

i Göteborgs hamn ägt rum, hvilken förhöjning dock afstyrktes

af såväl tullchefsdistriktsämbetet som handelsföreningens fullmäktige och

stadsfullmäktige i nämnda stad, alldenstund »en sådan tillökning säkerligen

skulle framkalla klagomål från de trafikerandes sida». Någon höjning kom

därför ej då till stånd. Först 1898 vidtogs en höjning af taxan för

Göteborg.

Köpmännens och industriidkarnes kraf på rätt att åtminstone delvis

med eget folk få utföra packhuskarlarnes arbete har aldrig rönt tillmötesgående

från vederbörande myndigheters sida. Så ingick handelsfirman

C. Barchman & C:o i Göteborg såsom ägare af åtskilliga vid Ryanäs på

Hisingen uppförda magasin till förvarande af importerade eldfarliga oljor

till Kungl. Maj:t med anhållan om tillåtelse att med eget folk få ombesörja

handtlangningen vid vägningen af oljefaten, men genom kungl. bref

af den 28 december 1872 afslogs denna hemställan. Genom nådigt bref af

den 12 oktober 1889 afslog Kungl. Maj:t eu från Sveriges allmänna handelsförenings

styrelse inkommen ansökan, att varuemottagare bland annat

skulle äga rätt att vid tullbehandlingen af varor å fartyg och kaj få begagna

eget arbetsmanskap.

Förslag, att tullverket med egen personal och på statens bekostnad

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

skulle öfvertaga packhuskarlarnes åligganden, hafva likaledes vid upprepade

tillfällen framställts från näringsidkarnes sida, och åtminstone vid ett

tillfälle ha vissa tullmyndigheter i princip förklarat detta kraf berättigadt.

En svensk-norsk kommitté hade nämligen på 1850-talet i sitt betänkande

rörande förslag till ny tulltaxa och vissa i samband därmed väckta frågor,

bland annat rörande »vedergällning till de vid tullpackhusen anställda dragare»,

framhållit, »att det väl torde förtjäna att undersökas, huruvida icke

äfven denna på trafiken lagda skatt må helt och hållet borttagas samt kronan

af tullmedlen bekosta den med dragarepenningarne afsedda aflöning».

Med anledning af detta betänkande yttrade dåvarande cheferna i västra,

södra och sydöstra tulldistrikten i sitt utlåtande den 25 augusti 1856 till

generaltullstyrelsen, att hvad hufvudsyftemålet i denna punkt beträffar,

eller att dragarepenningarne såsom en på trafiken lagd skatt må helt och

hållet borttagas och att kronan i stället af tullmedlen bör bekosta den

med nämnda umgäld afsedda aflöning, »så vilja vi ej bestrida den allmänna

regel, som i kommitterades betänkande är uttryckt, eller att en handlande,

utöfver den fastställda tullsatsen, för varuinförseln icke må betungas med

några afgifter af hvad namn och beskaffenhet som helst». Tulldistriktscheferna

ansågo dock, att kommitterades i detta ämne gjorda framställning icke

för närvarande borde föranleda till någon åtgärd, bland annat därför, »att

detta arbetsmanskap, om det aflönades af kronan, sannolikt icke i allmänhet

skulle så anstränga sig som nu är fallet, då aflöningen skall af enskilda

personer uttagas» och »att packhuskarlarnes inympande på tullverket på

mer eller mindre direkt sätt lätteligen kunde vid tillfällig stockning i handeln

och däraf föranledd minskning i dragarepenningarne framkalla anspråk

på särskilda aflöningstillskott».

Sveriges allmänna handelsförenings styrelse ingick äfven på sin tid

till Kungi. Maj:t med underdånig ansökan, att varuemottagare måtte befrias

från alla extra utgifter i och för varors tullbehandling å vanlig expeditionstid

och särskilt från så kallade dragarepenningar till de i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping anställda packhuskarlar, hvilken

ansökan dock genom ofvannämnda nådiga bref af den 12 oktober 1889

af Kungl. Maj:t afslogs. Tio år senare ingick börssällskapet i Göteborg

till Kungl. Maj:t med en liknande ansökan, men med samma resultat.

Från packhuskarlarnes egen sida har åtminstone ett alternativt uttalande

gjorts till förmån för eu sådan förändring, då styrelsen för de vid Stockholms

tullpackhus anställda ordinarie paekhuskarlarne för cirka 2 år sedan

inlämnade till generaltullstyrelsen en skrift, i hvilken de anhålla, att an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

tingen den då gällande taxan betydligt borde höjas — enligt Stockholms

handelskammares utlåtande till Kungl. Maj:t med cirka 50 °/o — eller, om

denna anhållan ej kunde bifallas, att staten måtte öfvertaga packhuskarlarnes

förpliktelser mot allmänheten och anställa packhuskarlarne såsom

statens löntagare.

Generaltullstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte, med bifall till

sökandenas därom gjorda anhållan och i enlighet med det af dem utarbetade

förslag, ändra den af Kungl. Maj:t den 18 januari 1895 fastställda

taxa å dragarepenningar i Stockholms tullpackhus.

Stockholms köpmannaförenings handelskammare anförde uti skrifvelse

till Kungl. Maj:t af den 27 februari 1907 — jämte det handelskammaren

yttrade sig om den ifrågasatta förhöjningen af packhuskarlarnes ersättning

— att enligt handelskammarens uppfattning, det arbete, för hvilket

dragarepenningarne utgjorde ersättning, borde utan särskild kostnad för

trafikanterna utföras af tullverket, för så vidt det för ett behörigt skötande

af tullbehandlingarna vore nödvändigt, att de ifrågavarande bestyren med

varors transport och varukollis öppnande m. m. ombesörjdes af en för ändamålet

särskilt anställd personal; att i hvarje fall en genomgripande förändring

af den förhandenvarande ordningen vore erforderlig, därvid torde

böra tillses, att det nuvarande skråväsendet lämnade rum för en mera

tidsenlig organisation, åt hvilken gåfves en fastare ställning än den, som

intoges af packhuskarlarne; samt att, därest vid en förnyad pröfning af

frågan om dragarepenningarnes afskaffande det emellertid befunnes, att

dessa umgälder fortfarande borde påläggas trafikanterna, det dock borde

medföra vissa angifna fördelar, om packhuskarlarne antoges af generaltullstyrelsen.

Yid föredragning af ärendet fann Kungl. Maj:t godt att fastställa den

af packhuskarlarne föreslagna taxan, men uppdrog samtidigt åt generaltullstyrelsen

att verkställa utredning, huruvida icke nu gällande föreskrifter

angående skyldighet för varuemottagare å vissa tullplatser att vid förtullning

af varor anlita biträde af så kallade packhuskarlar borde ersättas

af bestämmelser vare sig i syfte, att varuägarne medgåfves rätt att själfva,

i större eller mindre mån, ombesörja det arbete vid tullbehandlingen, som

för närvarande utföres af packhuskarlarne, eller därom, att samma arbete

öfvertages af tullverkets personal, och i sammanhang därmed föreskrift

meddelas, att de nu till packhuskarlarne utgående dragarepenningar skulle

ingå till statsverket, samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det

förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

Härigenom fick icke blott generaltullstyrelsen utan äfven packhusinspektionerna

och handelskamrarna i de större importhamnarna tillfälle

att yttra sig i frågan.

Packhusinspektionen i Göteborg anförde uti skrifvelse den 27 april

1907:

Hvad först beträffar det första alternativets antagande eller öfverlåtande

på varuägarne själfva att ombesörja handtlangningsarbetet med

varornas framförande till platsen för förtullningsförrättningen, kollynas öppnande,

uppvägning, bortförande från vågen etc., skulle, med den utsträckning

trafiken i allmänhet numera tagit och den snabbhet i expeditionen,

som numera fordras, ett sådant arbete icke med nöjaktig säkerhet för kronans

tullintäkt vara möjligt att utföra vid de olika godsägarnes ständigt

växlande, mer eller mindre vid dylikt sysslande ovana folk. Ej ens vid

de utom packhusen försiggående expeditionerna skulle det vara tillrådligt

att lägga i händerna på främmande oansvariga personer det vana och pålitlighet

kräfvande arbetet med vågattiraljens skötande, hvarigenom tidsödande

afbrott i tullbehandlingsarbetet måste tänkas inträffa, om de olika

varuägarnes manskap ej genast vore till hända att omedelbart aflösa hvarandra.

En gifven följd af ett dylikt medgifvande skulle äfven blifva packhuskarlsinstitutionens

afskaffande, och detta måste packhusinspektionen, så

länge ansvaret för de härstädes importerade varumängdernas behöriga tullbehandling

hvilar på inspektionen, för sin del på det lifligaste afstyrka.

Hvad åter angår det senare uppställda alternativet, eller att packhuskarlarnes

arbete skulle öfvertagas af tullverkets personal, är det packhusinspektionens

bestämda öfvertygelse, att ett sådant arrangemang icke skulle

lända importrörelsen till åsyftad nytta, då man svårligen af en fast aflönad

personal skulle kunna uttaga det intensiva arbete på hithörande område,

som den växande importen kräfver, för att icke stockning i trafiken

skulle uppstå, och hvaremot botemedlet enbart är att söka uti den ökade

arbetsintensitet betingsarbetet medför, med däraf betingade möjlighet till

högre inkomst för arbetsorganet. Indragning till statsverket af de enligt

fastställda taxor packhuskarlarne nu tillkommande dragarepenningar torde

säkerligen icke betäcka utgifterna för den betydande tillökning i tullpersonalen,

som härigenom blefve af nöden, för att icke nämna den ökade

tunga, som skulle för statsverket uppstå genom den på tullverkets stat

uppförda packhuskarlspersonalens i sinom tid inträdande pensionering.

Äfven packhusinspektionen i Malmö afgaf yttrande i frågan, däri på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

hufvudsakligen samma skäl, som här ofvan anförts af packhusinspektionen

i Göteborg, de ifrågasatta ändringarna afstyrktes.

Handelskammaren i Göteborg åter har uti afgifvet yttrande i hufvudsak

uttalat samma uppfattning som Stockholms köpmannaförenings handelskammare

samt anhöll,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att det arbete vid

tullbehandlingen, som för närvarande i Göteborg utföres af de så kallade

packhuskarlarne, komme att öfvertagas af tullverkets personal utan särskild

kostnad för varuemottagarne eller, därest för berörda arbete en särskild

afgift anses böra upptagas, densamma komme att uppbäras af statsverket.

Generaltullstyrelsen afgaf den 24 februari 1908 sitt yttrande till

Kungl. Maj:t och ansåg sig sakna skäl att föreslå några dylika bestämmelser,

som ifrågasatts, och af enahanda grunder afstyrkte styrelsen hos

Kungl. Maj:t bifall till den af handelskammaren i Göteborg gjorda framställningen

om öfverflyttning på tullverkets personal af packbuskarlarnes

nuvarande arbete. Som skäl för denna sin ståndpunkt framhåller generaltullstyrelsen,

att det för importörer och speditörer endast vid import af

varor i större kvantiteter vore fördelaktigare använda eget arbetsfolk, men

att däremot vid import af mindre sändningar och enstaka kolly detta endast

undantagsvis skulle vara fallet. För tullverket däremot lämnade en

dylik anordning ej betryggande garantier för tullbehandlingsmålens snabba

och säkra handhafvande, liksom tullförvaltningen i så fall ej kunde ansvara

för ordningen och godsets säkerhet inom själfva packhuslokalerna,

och torde bibehållandet af packbuskarlarnes uteslutande rätt i fråga om

verkställande af handräckningsbestyren vid förtullningarne få anses som

en nödvändig ekonomisk förutsättning för packhusinspektionens fortvaro.

Körande frågan att tullpersonalen skulle öfvertaga packhuslagens åligganden,

och att de nu till packhuskarlarne utgående dragarepenningarne

skulle ingå till statsverket, så afstyrker generaltullstyrelsen detta, dels

emedan en dylik anordning skulle föranleda icke obetydliga kostnader för

statsverket, om afgifterna skulle utgå efter samma grunder, som de nu

gällande, dels ock emedan en sådan anordning ej skulle medföra något

gagn för varuemottagaren eller tullverket.

Kungl. Maj.t har den 24 april 1908 till följd af detta generaltullstyrelsens

yttrande och handelskammarens i Göteborg ansökan beslutat att

icke någon ändring i nu gällande bestämmelser i förevarande ämne för

närvarande bör vidtagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Motionären anför vidare, under förmenande att frågan kommit i ett

nytt läge genom arbetsinställelserna och konflikterna under förra året:

Under pågående arbetskonflikt i Malmö i somras uppmanades, enligt

motionären från Malmö köpmannaförening inkommet meddelande, packhuskarlarne

vid tullpackhuset i Malmö af arbetareorganisationerna därstädes

att icke taga någon som helst befattning med blockeradt gods. Denna

hemställan efterkoms ock af de extra packhuskarlarne, men de ordinarie

fullgjorde sina åligganden, intill de extra förklarade sig genom nedläggandet

af allt arbete skola påbörja strejk, om de ordinarie packhuskarlarne

lastade blockeradt gods på varuägarnes arbetsåkdon, hvilket arbete ingår

i därvarande tullpackhuskarlars åligganden. Alldenstund de ordinarie packhuskarlarnes

antal då endast uppgick till 21, ansågo dessa sig icke ensamma

kunna utföra arbetet, utan förklarade sig villiga rätta sig efter

de e. o. packhuskarlarnes påbud. Detta inverkade själfklart i hög grad

störande på arbetet vid tullpackhuset i Malmö, och då vederbörande tullmyndighet

själf tycktes stå fullständigt maktlös, och tillståndet inom packhuset

blef allt värre och värre, beslöto Malmö köpmän taga saken i egen

hand och erinra packhusinspektionen om den egendomliga ställning, den

intog gentemot sina arbetare, liksom Malmö köpmannaförening i skrifvelse

vände sig till packhuskarlarne i Malmö och i telegram till generaltullstyrelsen

i frågan.

Följden blef, att de ordinarie men jämförelsevis få packhuskarlarne

inställde sin partiella strejk och utförde allt arbete, som ålåg dem, men

att däremot de e. o. packhuskarlarne, således det stora flertalet, nedlade

allt arbete i packhuset. De i striden invecklade arbetareorganisationerna

förmådde äfvenledes varuutkörarne i staden att ej forsla blockeradt gods,

hvarigenom striden ändå skarpare tillspetsades och tillståndet för näringsidkare

blef ännu olidligare. Arbetsfred afslöts till sist på de villkor, att

de 21 ordinarie packhuskarlarne upptogo 19 af de strejkande e. o. packhuskarlarne

som ordinarie i laget, och förklarade dessa då vilja åtaga sig

all dem åliggande befattning med godset.

I Stockholm förekom visserligen icke någon strejk, men de e. o. packhuskarlarne

vägrade dock att taga befattning med blockeradt gods.

Stockholms handelskammare ingick härpå till generaltullstyrelsen med

skrifvelse af den 18 juli 1908, däri handelskammaren på grund af hvad

sålunda förekommit framhöll att tiden nu vore inne att mot fast aflöning

anställa packhuskarlarne i tullverkets tjänst; och hemställde handelskammaren

om ökning i de ordinarie packhuskarlarnes i Stockholm antal.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Till följd af denna skrifvelse inkom packhusinspektionen i Stockholm

den 24 aug. i fjol till generaltullstyrelsen med ett yttrande, i hvilket bland

annat framhålles, »att inspektionen ej ser sig hafva någon rättighet att

bestämma de ordinarie packhuskarlarnes antal, utan torde dessa fortfarande,

liksom hittills, och enär de ej aflönas af statsverket, böra själfva få därom

besluta». Häraf framgår, att äfven packhusinspektionen i Stockholm anser

sig stå så godt som maktlös mot packhuskarlsskrået att åtminstone i af

Stockholms handelskammare önskad riktning afhjälpa de beklagliga missförhållandena.

Äfven i Göteborg vägrade de e. o. packhuskarlarne att taga befattning

med lastning och lossning af det blockerade godset under pågående

hamnarbetarestrejk i fjol.

Men, säger motionären, det är icke blott af dylika anledningar som

strider, hvilka menligt kunna verka hindrande på handelns och sjöfartens

lugna utveckling, uppstått till följd af packhuskarlsskrået. Af helt naturliga

skäl hafva de ordinarie packhuskarlarne funnit med sina ekonomiska

intressen förenligt, att de vore så få som möjligt, på det att de, sedan de

med en mången gång jämförelsevis låg betalning aflönat sina arbetare,

sinsemellan skulle kunna fördela i största möjliga lotter den återstående

rätt betydande inkomsten af packhusafgifterna. Ja, icke nog härmed, utan

de nyantagna ordinarie packhuskarlarne hafva åtminstone i Göteborg först

fått arbeta som »halfkarlar» och »trekvartskarlar», innan de erhölle full

delaktighet i lagets vinst. Packhuskarlarnes arbetare i Göteborg funno för

ett par år sedan sina inkomster till följd af de dyrare lefnadsomkostnaderna

alltför otillfredsställande och vände sig därför till packhuskarlslaget

med anhållan om löneförbättring, hvilken begäran dock ej beviljades. Detta

hade till följd, att dessa packhuslagets arbetare för att genomdrifva den

önskade och, som de ansågo, nödvändiga löneförbättringen, bildade en fackförening

med anslutning till transportarbetareförbundet. Tvist uppstod

emellertid, och fordrade packhuskarlslaget enligt uppgift bland annat, att

deras arbetare skulle utgå ur fackföreningen, hvarigenom striden från arbetarepartiets

sida förklarades som en strid om föreningsrätten. Densamma

drog ut på tiden, så fråga uppstod om ej transportarbetareförbundet skulle

ställa sig solidarisk med packhusarbetarefackföreningen, hvarigenom Göteborgs

hamn kunde och antagligen skulle ha förklarats i blockad till stor

skada för vårt näringslif. Tack vare i första rummet utomståendes ingripande

af värj des den gången faran för en dylik strid.

Dessa framdragna exempel borde enligt motionären fullt tydligt ådaga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. i)

lugga, huru otillfredsställande och föga betryggande de nu gällande bestämmelserna

äro rörande vissa varors vägning och uppackning vid förtullningen

medelst det åldriga packhuskarlsskrået. Man kan med skäl fordra, och

det torde för öfrigt vara en bjudande plikt, att statsmakterna införa andra

bestämmelser, hvarigenom såväl statens som varuemottagarnes intressen vid

varors förtullning på det mest tillfredsställande och betryggande sätt tillvaratagas.

Och såvidt motionären kan finna, är det enda tillvägagångssättet

att tillmötesgå det så många gånger från näringslifvets män framställda

förslaget, att tullverket med egen personal utför de åligganden, som

tillkomma packhuslaget.

Motionären upptager dock ej i denna sin motion det gamla krafvet,

att arbetet skall äga rum på statens bekostnad, trots det motionären anser

denna fordran fullt berättigad, då tullverket för att möjliggöra en förtullning

måste genom en uppackning undersöka och väga varan, för hvilket

arbete varuemottagaren ej bör hafva någon som helst kostnad, lika litet

som t. ex. en varuafsändare betalar statens järnvägar en särskild afgift för

vågning af det gods, han inlämnar till befordran. Men då ej minst af

senaste sommarens händelser framgått, att långt viktigare än frågan om

en afgift skall betalas för uppackningen och vägningen af det importerade

godset, är krafvet på att få sådana anordningar genomförda, hvilka lämna

största möjliga garanti för packhusarbetets lugna utförande till statens och

näringslifvets fromma, anser motionären, att Riksdagen bör anmoda Kungl.

Maj:t utarbeta en för alla tullstationer gällande taxa för det nuvarande

packhuskarlsarbetet, och böra afgifterna fastställas till ett sådant belopp,

att staten därigenom erhåller full ersättning för alla de kostnader, som

uppstå genom en sådan anordning.

Härmed bortfaller det ena anförda skälet mot reformen. Det andra

skälet, som först 1856 och sedermera vid upprepade tillfällen af tullmyndigheterna

framhållits, att man ej af tullpersonalen kunde vänta samma

arbetsintensitet som af arbetare tillhörande det fria packhuskarlsskrået,

torde ej ha någon som helst betydelse, då erfarenheten visat, att statens

öfriga verk, såsom järnvägen, posten, telegrafen etc., på ett fullt tillfredsställande

sätt genom sin vid verket anställda personal utföra det arbete,

som för verkets tillfredsställande funktion kräfves.

Men trots sommarens händelser stå vissa tullmyndigheter ännu fullständigt

oförstående till behofvet af en förändring i de nuvarande anordningarne

med packhuskarlsskrået. Så förordade packhusinspektionerna

såväl i Malmö som i Göteborg uti inlagor till generaltullstyrelsen under

Bill. till Biksd. Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Andra

Kammarens

utskotts

yttrande.

10 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

december 1908 på i hufvudsak af dem förut angifna skäl packhusinstitutionens

bibehållande.

Öfver motionen har Andra Kammarens tillfälliga utskott afgifvit följande

yttrande:

Enligt hvad utskottet kunnat inhämta, gör sig en enstämmig opinion

gällande bland köpmännen i de större städerna, att den nuvarande packhuskarlsinstitutionen

bör afskaffas och att dess arbete bör öfvertagas af tullverkets

egen personal. Som stöd för sin mening har motionären äfven

kunnat åberopa Stockholms köpmannaförenings handelskammare, Göteborgs

handelskammare och Malmö köpmannaförening. Dessa framställningar från

handelsvärlden har utskottet för sin del ansett vara af mycket stor betydelse

för frågans afgörande.

Det viktigaste skälet för institutionens afskaffande anges vara de

möjligheter för afbrott i arbetet, som vidlåder densamma, på grund af dess

gammaldags skråmässiga beskaffenhet* och egenskap af att vara en arbetsgivare,

bestående af ett arbetslag, som tagit aflönade arbetare, »extrakarlar»,

i sin tjänst. Om tullverket med egen personal helt öfvertoge

packhuskarlsinstitutionens arbete, skulle »man vinna en viss trygghet för

att icke några afbrott i arbetet förekomme» och »tillräcklig garanti för

en under alla omständigheter ostörd fortgång af arbetet». I synnerhet

under sommarens hamnarbetarekonflikt, då de e. o. packhuskarlarne indrogos

i striden såväl i Malmö som i Stockholm och i Göteborg, visade det

sig, att packhuskarlsinstitutionen, enligt köpmännens uppfattning, ej kunde

ombesörja en obehindrad tullbehandling af varorna. Malmö köpmannaförening

skrifver äfven till utskottet, att densamma, med åberopande af

det som i ärendet förut andragits, »vill särskild! framhålla, att det sätt,

på hvithet ifrågavarande angelägenhet för närvarande är ordnad, icke erbjuder,

enligt hvad arbetskonflikten i Malmö i somras utvisade, tillräcklig

garanti för en ostörd fortgång af arbetet. En sådan skulle obestridligen

säkrast uppnås därigenom, att allt det arbete, som tullbehandlingen medför,

förrättas af en hos tullverket anställd och där aflönad personal.» »På

grund häraf får köpmannaföreningen uttala önskvärdheten däraf, att utskottet

måtte benäget till förekommande, om möjligt, af ett återupprepande

* Den 22 november 1502 eller 1503 utfärdades af stadens trenne borgmästare Niels Scriffuer,

Oleff Mickelson och Rawald Jonsson »in nomine sancte et individne trinitatis» den första skråstadgan

för dragarelaget i Stockholm. Nya bestämmelser ntfärdades af borgmästare och råd den

27 februari 1639. Ur denna skråinstitution torde såväl det nuvarande packhuskarlslaget som vindragarlaget

i Stockholm ha utvecklat sig med den ökade handelsomsättningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 11

af sådan handel och industri hämmande olägenhet, som hittills ägt rum,

hos Eiksdagen tillstyrka bifall till motionen.»

I likhet med handelsidkarna anser utskottet det vara uppenbart, att

anledning till störingar i tullbehandlingen lätt skall yppa sig, då forslingen

af varorna från kaj till packhus, deras öppnande, vågning och återförande

skall ske genom en så säregen entreprenörorganisation som packhuskarlsinstitutionen.

I februari 1908 bestod densamma t. ex. i Göteborg enligt

packhusinspektionens uppgift af följande personal:

19 så kallade »helkarlar» med en inkomst af 2,400 kronor.

II så kallade »trekvartskarlar» med eu inkomst af 1,800 kronor.

1 pensionär med ett understöd af 1,200 kronor.

31 extra packhuskarlar med en aflöning af 1,092 kronor samt 19

andra arbetare.

Packhuskar Isinstitutionens stadgar skola godkännas af packhusinspektionen

i resp. städer. De senast fastställda torde vara Göteborgs (7 dec.

1908). Första paragrafen i packhuskarlslagets stadgar i denna stad lyder:

»Medlem af packhuslaget, . s. k. packhuskarl, som antages och afskedas

af packhusinspektionen i Göteborg, skall vid antagandet vara känd att

föra ett redbart, nyktert och ordentligt lefnadssätt, vid antagandet förete

präst- och läkareintyg samt intyg om god frejd som ock att han ej understödjer

eller tillhör någon socialistisk förening eller annat förbund af hvad

slag det vara må, som står under främmande, af packhusinspektionen ej

godkänd ledning.» Sedan af denna bestämmelse i stadgarna framgår det,

att meningsskiljaktigheter angående stadgarnas innehåll, lätt nog kunna

uppstå. Det bör äfven anmärkas, att det ligger uti packhuskarlslagets

intresse att få de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställda afgifterna

för dess arbete tidvis förhöjda. Uti importhandelns intresse ligger det

däremot att dessa bli så konstanta, som möjligt. Det motsatsförhållande,

som härigenom inträder, kan ej undgå att vålla olägenheter. Men ännu

större konfliktanledningar ligga däri, att det godkända packhuskarlslaget,

som har ekonomiskt intresse af att vara så litet som möjligt, i sin ordning

anställer och aflönar arbetare för att utföra den hufvudsakliga delen

af packhusarbetet. Packhuskarlslaget kommer därigenom i en privat

arbetsgifvares ställning och blir intimt beroende af rörelserna på arbetsmarknaden.

Dels kommer laget, som erfarenheten visat, tidvis i lönestrid

med sina egna arbetare, dels kan det invecklas i konflikter, som utkämpas

af det förbund lagets arbetare tillhör och kan som i Göteborg för några

månader sedan (23 november 1908) själft bli blockeradt,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

Alla sådana konfliktorsaker, som må finnas uti organisationen af varutransporten

vid tullbehandlingen, anser utskottet det vara af stor vikt att

undanröja för att näringslifvet må kunna utveckla sig så ostördt som

möjligt. I öfverensstämmelse med motionären anser utskottet, att förhållandena

skulle väsentligt förenklas, om tullverkets egen personal skötte det

arbete, som nu utföres af det åldriga packhuskarlsskrået. På arbetare i

allmän tjänst kunna andra anspråk för arbetets obehindrade fortgång ställas

än på dem, som stå i tjänst hos en privat arbetsgivare, äfven om denne

är ett privilegieradt packhuskarlslag. Det synes utskottet därför som om

största möjliga säkerhet för tullbehandlingens behöriga gång genom denna

förändring skulle ernås.

Äfven andra fördelar skulle vinnas genom denna reform. En jämförelse

mellan packhuskarlstaxorna, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande

fastställt, visar, att de äro mycket olika för skilda orter. Detta gäller såväl

afgiftsbeloppens storlek för varor af samma slag och vikt som för likartadt

arbete och ersättnings bestämmande vid skada eller förlust, som vållas af

packhuskarlarna. Som exempel må nämnas, att medan taxan för Göteborg

bestämmer att »för sådana kolli hvilka i och för tullbehandling måste upppackas

skall betalas dubbelt, ersättning för återinpackning däri inberäknad»,

så finnes ej något motsvarande stadgande i Malmö.

Om packhuskarlsinstitutionen blefve ersatt med tullpersonal, skulle i

och med detsamma möjlighet beredas för en utjämning af de rådande

olikheterna. De afgifter, som komma att behöfva upptagas för det arbete

packhuskarlarna förut plägat utföra, skulle då bestämmas af staten, hvarigenom

möjliggöres att åstadkomma den likformighet mellan taxorna, som

handelsvärlden önskar.

Sannolikt skulle reformen också medföra bättre kontroll vid räkningarnas

utskrifvande än nu, och troligen behöfde taxorna ej ställas högre

än för närvarande, emedan den packhuskarlslaget nu tillkommande vinstandelen

af arbetet skulle bortfalla.

Gentemot den uppfattning, som hyllas af näringslifvets män, företräda

kungl. generaltullstyrelsen och resp. packhuskarlsinspektioner alldeles

motsatt mening. Generaltullstyrelsen anser, att den nya anordningen ej

skulle medföra något gagn för varuemottagaren eller tullverket. Som köpmännen

själfva förklarat sig önska reformen, har utskottet endast ansett

sig böra granska de skäl, som från tillverkets sida framförts för att visa,

att densamma ej för verket skulle vara gagnande.

Det förnämsta skälet emot den åsyftade anordningen torde vara den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utsliotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 13

ökade kostnad för statsverket, som föranledes af en utvidgning af dess

personal. Enär motionären i sin hemställan förutsätter, att dessa kostnader

skola betäckas af importhandeln enligt en för hela riket gällande taxa å

utgifter för packhuskarlsarbetet, så bortfaller detta skäl emot reformen.

Ett annat är det, som tulldirektören i Göteborg framhåller genom

sitt uttalande, »att det snabba och energiska betingsarbete, som af det

nuvarande lagets styrka utföres, alldeles säkert icke skulle af eu på tullverkets

stat organiserad fast aflönad lika stor arbetspersonal kunna uträttas».

Häremot har motionären med all rätt anmärkt, att arbetsintensiteten

vid statsjärnvägarna, posten och telegrafen ej kan anses vara lägre

än uti de privata yrkena, och att samma erfarenhet torde vinnas inom

tullverket som hos statens öfriga verk, om packhuskarlslagets medlemmar

blefve statstjänare.

En praktisk svårighet vid reformens genomförande ligger onekligen

däri, att packhusarbetet i viss mån har karaktär af säsongarbete i några

af de större städerna och därför kräfver en med årstiderna något växlande

arbetsstyrka. Det synes utskottet emellertid som om staten ej borde ha

sämre möjlighet att lösa denna svårighet än en privat arbetsgivare. Genom

sådana bestämmelser i anställningskontrakten, hvarigenom arbetet på Övertid

under vissa omständigheter kan tillgripas i större utsträckning, torde

man kunna undgå alltför stora förändringar af den invanda arbetarkåren,

och det bör ej möta något större hinder för staten att kunna erhålla det

fåtal arbetare, som tidvis kunna behöfvas utöfver densamma. Samma erinring

om behofvet af en växlande arbetsstyrka på grund af arbetets natur

torde för öfrigt kunna anföras mot den personal, som redan nu är i tullverkets

tjänst. Utskottet har sålunda ansett den reform, som motionären

föreslagit, äga så obestridliga fördelar, att det vill tillstyrka hans hemställan.

Motionären synes emellertid ta för gifvet att en för hela riket

gällande, taxa måste utfärdas, om reformen skall genomföras utan särskild

kostnad för staten. Utskottet har ej velat ingå på detta särskilda spörsmål

utan vill endast i likhet med motionären uttala, att reformen ej bör

åsamka statsverket någon förlust.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att Andra

Kammaren för sin del ville besluta, att Eiksdagen i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, dels angående

på hvad sätt tullverket må med i dess tjänst anställd personal

öfvertaga och utföra det arbete, som nu i eu del hamnar åligger där beBih.

till Biksd. Prot. 1909. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. 3

Andra

Kammarens

utskotts

hemställan.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

fintliga packliuskarlslag, dels äfven huru detta arbete må kunna utföras

utan särskild kostnad för staten, samt att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen

framlägga förslag till de åtgärder, som af utredningen må föranledas.

Utskottets förslag har af Andra Kammaren godkänts, hvarefter ärendet

öfverlämnats till Första Kammaren, som hänvisat detsamma till förberedande

behandling af sitt andra tillfälliga utskott.

I likhet med hvad Andra Kammarens utskott anfört, finner utskottet

tillräcklig trygghet för varors obehindrade tullbehandling ej kunna ernås

med bibehållande af packhuskarlsinstitutionen, samt att vid sådant förhållande

annan lämplig utväg ej torde finnas än att tullverket med egen

personal utför arbetet. Likaledes ansluter sig utskottet till den af Andra

Kammarens utskott uttalade åsikten, att kostnaderna för ifrågavarande

arbete, äfven om de genom den ifrågasatta ändringen komme att ökas,

skola betäckas af importhandeln.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Första Kammaren ville biträda Andra Kammarens

beslut i denna fråga.

Stockholm den 2 april 1909.

På utskottets vägnar:

A. WACHTMEISTEK,

Herrar Benedicks och Lindblad ha begärt få antecknadt, att de ej

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.