Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af vissa paragrafer i riksdagsordningen.

1909-04-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1909:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af vissa paragrafer i riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

J*:o 9.

Ank. till Biksd. kansli den 20 april 1909, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 220, hafva herrar Hjalmar Branting, Carl Lindhagen, Herm.

Lindqvist, Ernst Blomberg, Charles Bindley, Knut A. Tengdahl, J. J. Hasselquist,

Ernst Söderberg, J. Th. Johansson, Sven Persson, Hj. Bissén, Joh.

Åberg, J. A. Wallin, K. A. Borg, C. E. Svensson, E. C. Kropp, N. Edv.

Lindberg, Sven Linders, Nils Persson, Värner Rydén, Aug. Nilsson, A. J.

Christiernson, O. H. Waldén, F. TV. Thorsson, Emil Kristensson, A. C.

Lindblad, Gustaf Strömberg, N. A.son Berg, Johan Forssell, Viktor Larsson,

G. A. Rundgren, Bernh. Eriksson, E. A. Leksell och L. J. Carlsson

hemställt, att Riksdagen för sin del måtte antaga som hvilande till grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändrad lydelse af nedanstående

paragrafer i den nya riksdagsordningen:

§ 1.

Svenska folket representeras af Riksdagen, fördelad i två kamrar, den

Första och den Andra, hvilka hvar för sig pröfva och afgöra till Riksdagen

hänskjuten fråga.

Hvad kamrarna sammanstämmande besluta, det vare Riksdagens beslut;

så ock hvad Andra Kammaren beslutar i grundlagsfrågor tre gånger

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kormtitutionsutskottets Utlåtande N:o .9.

17

och i andra ärenden två gånger i följd, efter det för hvarje upprepad

gång ett nyval till hela kammaren mellankomma; dock att i de uti 65 §

omförmälda frågor olika beslut skola på sätt där stadgas afgöras medelst

gemensam omröstning samt att hvad därom äfvensom i denna paragraf

föreskrifves ej må ändras annorledes än genom beslut af båda kamrarna.

Riksdagsmännen kunna i utöfning af sin befattning icke bindas af

andra föreskrifter än rikets grundlagar.

§ 9.

Till ledamot i Första Kammaren kan endast väljas man eller kviuna,

som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30 års ålder.

§ 16.

Valrätt till Andra Kammaren tillkommer en hvar välfrejdad svensk

medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder

val äger rum, uppnått 21 års ålder; dock ej den, som står under förmyndarskap

eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.

Till efterrättelse — — — — — — — — — — — inträffar.

§ 19.

Till ledamot i Andra Kammaren kan endast utses man eller kvinna,

som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.

Därjämte hafva motionärerna hemställt, att utskottet måtte, i händelse

af bifall till den gjorda framställningen, vidtaga den jämkning i formuleringen

af andra paragrafer i grundlagarna, som kunde blifva en följd

af ofvanstående förslag.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande motion, hvilken i viss mån innebär ett återupptagande utskottets yttaf

det af herr Branting m. fl. uti motioner vid 1907 och 1908 års riks- rande''

dagar framlagda förslag till författningsrevision, afser beträffande Andra

Kammaren en utsträckning af valrätten till en hvar välfrejdad svensk

medborgare, såväl man som kvinna, hvilken fyllt 21 år och icke står under

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 3 Sami. 4 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

förmynderskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt, äfvensom upphäfvande

af det s. k. bostadsbandet samt införande af valbarhet jämväl för kvinnor.

I fråga om Första Kammaren åter påyrka motionärerna dels upphäfvande af

de för valbarhet stadgade censusbestämmelser, sänkning af valbarhetsåldern

till 30 år samt införande af valbarhet för kvinnor dels ock införande af

suspensivt veto för denna kammare.

I likhet med konstitutionsutskottet vid nästlidet års riksdag har

utskottet icke funnit skäl föreligga att tillstyrka bifall till motionärernas

förslag; och får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1909.

På utskottets vägnar:

KARL STAAFF.

Reservationer:

af herr Staaif, som anfört:

»Utan tvifvel kunna vissa af de inskränkningar i den politiska rösträtten

och valbarheten, hvilka finnas inrymda i det af Riksdagen antagna

förslaget, göras till föremål för välgrundade invändningar. Men det synes

knappast finnas anledning att utöfver spörsmålet om den kvinnliga rösträtten,

som ju intar en särställning, nu upptaga frågan om aflyftande af

dessa inskränkningar till förnyad pröfning, utan torde det tillkomma den

representation, som kommer till stånd efter de nya grunderna, att skärskåda,

huruvida och i hvilka afseenden rösträtt och valbarhet böra frigöras från

sagda inskränkningar.

Beträffande åter frågan om en ändring i kamrarnas grundlagsenliga

rättigheter sinsemellan, är den förvisso i hög grad behjärtansvärd. Ty det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9. ’

19

kan med skal befaras, att om äfven den nya ordning, som det antagna

förslaget innebär, kommer att medföra en afsevärd förändring i Första

Kammarens sammansättning, någon säkerhet dock alldeles icke förefinnes,

att kamrarna kunna idka ett godt och lyckosamt samarbete med hvarandra.

Det kan tvärtom, såsom många gånger tillförene blifvit framhållet, lätteligen

inträffa, att olikheten mellan kamrarnas åskådningssätt fortfarande blifver

så stor, att samhällsarbetet och framåtskridandet löper allvarlig fara.

Alla försök att förekomma en sådan eventualitet böra således vinna

noggrann uppmärksamhet och omsorgsfullt öfvervägande. Alla uppslag i

den vägen böra med allvar undersökas och allsidigt skärskådas.

Emellertid måste granskningen af ett sådant uppslag blifva olika

alltefter det sätt, hvarpå det framträder. Begränsas det till angifvande

af en hufvudtanke, hvars närmare inarbetande i grundlagarna och hvars

vidare konsekvenser äro afsedda att göras till föremål för ett särskildt arbete,

kan ju ock granskningen förberedelsevis stanna vid ett öfvervägande af denna

hufvudtankes möjlighet och lämplighet. Men härtill hafva motionärerna

icke inskränkt sig. De hafva fastmera framställt sitt förslag i form af eu

utförd lagtext och synas sålunda mena, att förslaget skall uppfattas såsom

ett i stort sedt afslutadt helt, om de ock antydt, att någon jämkning i

formuleringen äfven af andra lagrum, än dem de beaktat, kan vara påkallad.

I detta försök hafva de efter min mening icke lyckats. Skulle förhållandet

mellan kamrarna ordnas genom ett suspensivt veto för Första

Kammaren, borde detta nämligen gifva anledning till öfvervägande af

andra förändringar, hvilka motionärerna icke uppmärksammat.

Sålunda borde regeln om den samtidiga behandlingen af ärendena i

de båda kamrarna upphäfvas och gifva rum för den regeln, att i alla sådana

frågor, där Första Kammaren endast har ett suspensivt veto, denna

kammare skulle öfverlägga och besluta först efter det att Andra Kammaren

öfverlagt och beslutit. Det vore nämligen föga rimligt, att Första

Kammaren, om den i allehanda ärenden finge en uteslutande suspensivveto-roll,

skulle besluta utan att äga kännedom om Andra Kammarens

uppfattning.

Vidare vill det synas som om åtminstone för vissa viktiga grundlagsändringar,

utöfver dem som motionen undantager från den allmänna regeln,

det borde erfordras mera än en enkel majoritet i Andra Kammaren —

låt vara att beslutet skall upprepas två gånger med mellanliggande allmänna

val. Särskildt är härvid att märka, att dessa val kunna äga rum

slag i slag genom tätt på hvarandra följande upplösningar af kammaren.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ytterligare torde nuvarande bestämmelser om gemensam omröstning

böra undergå revision i syfte att vinna en större precision än hvad nu är

fallet. Det har ju nämligen visat sig, att dessa bestämmelser gifvit anledning

till olika tolkningar. Men om detta varit fallet redan nu, huru

mycket mera skulle det icke blifva händelsen, därest Första Kammaren genom

att få en tvifvelaktig fråga under gemensam omröstning kunde undandraga

den från Andra Kammarens enväldiga afgörande eller Andra Kammaren

genom att undandraga en sådan fråga från gemensam omröstning

kunde tillvinna sig ett enväldigt afgörande däröfver?

Motionärerna hafva icke heller berört frågan om sammanjämkning.

Påtagligt är, att denna anordning egentligen har sitt berättigande i ett

system med två kamrar, som hafva lika myndighet. Dess betydelse skulle

ju blifva långt mindre i ett system med suspensivt veto. Emellertid kunde

det likväl tänkas bibehållet jämväl i ett sådant system. Men hvad som

ovillkorligen borde erfordras, vore bestämmelser, som reglerade, huruvida,

sedan t. ex. ett sammanjämkningsförslag vore framlagdt och af Andra

Kammaren antaget, men af Första Kammaren afslaget, Andra Kammarens

förut fattade beslut i saken likväl skulle anges giltigt och sålunda genom

en upprepning efter nya val kunna blifva gällande såsom Riksdagens beslut.

Dessa erinringar, till hvilka nog kunde läggas åtskilliga andra, må

tjäna till att stödja den bestämda uppfattning jag hyser därom, att en

sådan omgestaltning i förhållandet kamrarna emellan som motionärerna

förordat, ovillkorligen förutsätter en mycket djupgående undersökning om

hvilken inverkan grundlagens bestämmelser i flerehanda afseenden däraf

borde röna.

Hvad beträffar sjkifva grundtanken — införande af ett suspensivt

veto för Första Kammaren — ställer jag mig synnerligen tveksam därtill.

Så vidt jag kan finna, skulle eu sådan ordning öfverföra oss till ett system,

som med större rätt kunde benämnas ett enkammarsystem än ett

tvåkammarsystem och som i fortsättningen nästan med säkerhet skulle

leda till Första Kammarens afskaffande och införande af ett rent enkammarsystem.

Med denna åsikt finner jag mig helt naturligt genom motionärernas

förslag ställd inför frågan: hvad är bättre, enkammarsystem eller tvåkammarsystem?

På den frågan anser jag visserligen icke, att ett bestämdt

ja eller nej kan afgifvas. Ty i valet mellan ett visst i statslifvet

befintligt enkammarsystem och ett visst existerande tvåkammarsystem kan

det väl hända, att enkammarsystemet vore att föredraga. Men i valet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

mellan ett annat enkammarsystem och ett annat tvåkammarsystem vore

kanske tvåkammarsystemet att föredraga. Med andra ord: enkammarsystemet

kan antaga så olika former och likaså tvåkammarsystemet, att ett generellt

svar icke kan gifvas på den nyss uppställda frågan.

Frågar man däremot: är tvåkammarsystemet, där det är väl ordnadt,

bättre eller sämre än enkammarsystemet, där detta är väl ordnadt, så

synes det mig som om man kunde svara: bättre. Det är ej här tillfället

att gifva skäl för denna uppfattning, men det är klart, att för en

sådan uppfattning det måste synas mera tilltalande att söka utfinna en

sådan ordning mellan den svenska riksdagens kamrar, som bibehåller

tvåkammarsystemet, men aflägsnar de olägenheter, som hos oss tidt och

ofta framträdt och äfven efter rösträttsreformens genomförande kunna befaras,

än att slå öfver till ett system, som i princip är enkammarsystem

och i verkligheten snart skulle blifva det.

Ofvanstående må i all sin knapphändighet få anses tillräckligt till

angifvande af min ståndpunkt i frågan, som således är: att det visserligen

vore högeligen önskvärdt, om en utväg kunde finnas att förebygga kommande,

till ofruktbart stillastående ledande slitningar mellan kamrarna;

att emellertid denna fråga är af den omfattande och djupgående natur,

att den icke låter lösa sig utan en omsorgsfull och allsidig utredning;

att vid en sådan utredning gifvetvis äfven kunde upptagas det af motionärerna

gifna uppslag; men att jag däremot ingalunda kan ansluta mig

till motionärernas åsikt om att detta uppslag nu skulle anses färdigt att

såsom hvilande grundlagsförslag antagas.

På dessa hufvudskål hemställer jag i likhet med utskottet,

att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.»

af herr Larsson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till

förevarande motion;

af herr Brotnée.

Det skulle här antecknas, att herrar Nyström, Fahlbeck och Jansson

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 3 Sami. 4 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.