Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. May.t angående lättnader för delning af hemman.

1909-03-01 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. May.t angående lättnader för delning af hemman.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» Utlåtande N:o 14.

I

tf:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 1 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

May.t angående lättnader för delning af hemman.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad

motion, n:r 181, hafva herrar C■ J. Öberg och Z. Åslund anfört

följande:

»Enhvar, som något känner till de åtgärder, som erfordras för att tå

ett visst jordområde sönderdeladt medelst klyfning, styckning eller afsöndring,

så att däraf mindre områden erhållas, lämpliga till smärre jordbrukslägenheter

eller egnahemslotter, torde också nogsamt känna till de svårigheter,

som gällande bestämmelser och formaliteter ställa i vägen för en

sådan delning. Därför händer det ej sällan, att en person, som har lämplig

jord för dylika jordbruks- eller egnahemslägenheter, ryggar tillbaka

för svårigheten att få en delning af sitt hemman till stånd, liksom äfven

mången, som skulle önska komma i besittning af en sådan mindre jordlott,

på grund af samma svårigheter afstår från tanken därpå. Då emellertid

ett sådant sträfvande att skapa egna hem måste anses vara fullt öfverensstämmande

med statens sanna intresse och därför väl förtjänt af erkännande

och understöd, torde också genom ändrade bestämmelser på lagstiftningens

väg all möjlig lättnad böra beredas i fråga om hemmansklyf
Bih.

till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 13 Höft. (N:o 14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottets

yttrande.

ning och jordafsöndring. Redan föregående års Riksdag har visat sig

behjerta denna, sak beträffande jordafsöndring. Och det är att hoppas, att

innevarande Riksdag ej skall ställa sig afvisande gentemot den tanke på

aflägsnandet af de förnämsta hindren för hemmansklyfning, som vi härmed

velat framföra.

Enligt nu gällande skiftesstadga och förordning om hemmansklyfning

kan delning af ett hemman i tvenne eller flera delar endast i det fall erhållas,

då afhandling finnes upprättad, som visar, att detsamma äges af

flera personer. Men om blott en ägare finnes till ett sådant, och han

önskar,. medan det ännu befinner sig i hans ägo, få det lagligen sönderdeladt

i flera delar för att sedermera upplåta dessa till olika personer, så

är . detta icke möjligt. Man skulle kunna tänka sig, att en fader skulle

vilja, medan han ännu lefver samt har hälsa och krafter i behåll, låta

verkställa laga delning af sitt hemman och få för hvarje del fastställd

dess skatt, areal och belägenhet för att sedan lättare kunna föranstalta om

dess bebyggande, så att hans barn, då de kommit till den ålder, att de

ville bilda. ett eget hem, också med lätthet kunde finna ett sådant. Nog

skulle härigenom det uppväxande släktet lättare kvarhållas vid modernäringen,

jordbruket, i stället för att, såsom nu i alltför många fall sker,

öfvergå till det industriella arbetet.

Sedan Riksdagen i sin skrifvelse den 8 april 1908, n:o 108, i anledning

af motion inom Andra Kammaren hos Kungl. Maj:t anhållit, att

det snarast möjligt måtte utredas, i hvad mån större lättnad må kunna

beredas för utbrytning af jord från vederbörande stamfastighet, och därvid

skulle tillses, huruvida afsöndring för alltid kunde medgifvas, äfven om

afhandling därom ej förelåge, samt därmed erkänt denna nya princip, synes

det oss, som man utan olägenhet skulle kunna utsträcka den begärda

utredningen till att äfven få gälla klyfning eller delning af stamhemman.

Såsom stöd härför torde med fullt fog kunna åberopas de skäl, som ligga

till grund för Riksdagens förberörda skrifvelse.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåta vi oss vördsamt

föreslå, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, i hvad mån större lättnader

må kunna beredas för laga delning af stamhemman, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill en sådan utredning må föranleda.»

Såsom motionärerna framhållit medgifver icke gällande lagstiftning

klyfning af hemman eller lägenhet, så länge fastigheten befinner sig i en

och samma ägares hand. Heinmansklyfningen i likhet med laga skifte

förutsätter nämligen två eller flere ägare till den fastighet, som skall klyfvas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

För att bland annat befordra uppkomsten af smärre till egna hem

lämpade fastigheter infördes emellertid år 1896 det nya jorddelningsinstitutet

ägostyckning. Med användande häraf blef det möjligt, äfven där

fastigheten tillhör allenast en ägare, att erhålla styckning af densamma i

två eller flera lotter, sålunda att viss till gränserna bestämd ägovidd utlägges

till hvarje lott. Ägare har därjämte tillerkänts rätt att, med iakttagande

af lagens bestämmelser i öfrigt, afgöra, huru delningen skall verkställas.

Föremål för ägostyckning åro dels alla under enskild äganderätt

varande hemman eller hemmansdelar, som få klyfvas, med viss angifven

begränsning, dels ock hvarje under särskildt nummer i jordeboken upptagen

lägenhet, som ej tillkommit genom afsöndring. Dylik förrättning

skall verkställas af landtmätare med tillämpning, där ej annorlunda finnes

i lagen bestämdt, af skiftesstadgans föreskrifter. Vid sådan styckning af

i mantal satt jord skall mantalet fördelas mellan de olika lotterna, och

skall, om styckningen afsett lägenhet, bestämmas det inbördes förhållande,

efter hvilket lotterna skola deltaga i utgörandet af lägenhetens allmänna

utskylder och besvär. Sedan ägostyckningen blifvit fastställd, kan icke

någon rubbning i uppdelningen ske utan vederbörande fastighetsägares

samtycke. I och med denna form för ägodelning lärer enligt utskottets förmenande

ett medel vara gifvet, hvilket i afseende å förfarandets enkelhet

erbjuder väsentliga företräden framför hemmansklyfningen och därför ock

i allmänhet i sådana fåll, som af motionärerna åsyftas, vida mer än en

hemmansklyfning synes ägnadt att underlätta och befordra delningen af

hemman.

Om således redan enligt gällande lagstiftning ägostyckningsförfarandet

erbjuder en i förevarande afseende enligt utskottets tanke i allmänhet

tillfredsställande form för delning, vill utskottet därjämte framhålla, hurusom

Riksdagen nästlidet år i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttalat sig för

ytterligare en lättnad i afseende å jorddelningen, som i hög grad synes

ägnad att gå motionärernas önskan till mötes. Enligt gällande rätt kan afsöndring

ej ske, med mindre än att en upplåtelse af den blifvande lägenheten

föreligger. Ej heller kan, såsom nämndt, en genom afsöndringen

tillkommen lägenhet blifva föremål för ägostyckning. I anledning af väckt

motion om ändring af 20, 21 och 22 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning,

ägostyckning och jordafsöndring anhöll emellertid, på lagutskottets

hemställan, 1908 års riksdag i skrifvelse till Kungl. Maj:t, att Kungl.

Maj:t ville snarast möjligt låta utreda, i hvad mån större lättnader kunde beredas

för utbrytning af jord från vederbörande stamfastighet, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. I denna

skrifvelse anförde Riksdagen bland annat, att det syntes Riksdagen, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

om föreskriften, att afhandling rörande afsöndring skulle föreligga —

d. v. s. föreskriften att jorddelning genom afsöndring förutsätter skilda

jordägare — för att fastställelse å afsöndringen skulle kunna meddelas,

kunde utan olägenhet borttagas, äfvensom att det enligt Riksdagens

uppfattning borde tagas under allvarligt öfvervägande, huruvida icke

ägostycknings- och afsöndringsförfarandet lämpligen kunde samarbetas

till ett institut, därvid det icke borde ifrågasättas annat, än att denna

nya form för uppdelning af jord skulle medföra samma trygghet med

hänsyn till blifvande skifte som en ägostyckningsförrättning. Blir detta

af Riksdagen uttalade önskemål i lagstiftningen tillgodosedt, har ännu en

utväg i den af motionärerna åsyftade riktning blifvit beredd.

Skulle emellertid härutöfver ett verkligt behof kunna i vissa fall

föreligga att enligt de för laga skifte gällande bestämmelser klyfva jord,

som befinner sig i en ägares hand, lärer ett dylikt behof, i den mån detsamma

kan vara däraf förtjänt, vinna vederbörligt beaktande af den utaf

Kungl. Maj:t den 5 oktober 1906 tillsatta kommittén för revision af

skiftesstadgan och därmed sammanhängande författningar, hvilken kommitté

ännu icke afslutat sitt arbete.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Herrar Fnhlén och Widén hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

292V07.

Stockhlom 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.