Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring af inteckningsförordningen, att aftal om rätt till elektrisk ström från fastighet med vattenfall må kunna i fastigheten intecknas.

1909-03-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:18, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående sådan ändring af inteckningsförordningen, att aftal om rätt till elektrisk ström från fastighet med vattenfall må kunna i fastigheten intecknas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

1

JT:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse

till Kungl. Maj:t angående sådan ändring af inteckningsförordningen,

att aftal om rätt till elektrisk

ström från fastighet med vattenfall må kunna i

fastigheten intecknas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 68, hafva herrar Johan Ericsson och Gast. Sandström anfört följande:
»Kungl.

förordningen angående inteckning i fast egendom af den

16 juni 1875 medger, som bekant, inteckning allenast för vissa i förordningen

angifna rättigheter, nämligen fordran, nyttjanderätt, rätt till afkomst

eller annan förmån af fast egendom samt servitutsrätt.

I gamma män våra vattenfall under senare tid börjat tagas i anspråk

för anläggande af kraftstationer, har det blifvit allt vanligare, att

ägaren af vattenfallsfastigheten med industriidkare och ägare af andra

fastigheter träffar aftal om leverans af elektrisk ström för belysning eller

drifkraft. Särskildt förekommer det ofta, att vid själfva afsöndringen

från ett hemman af ett vattenfall eller del däraf eller utmål för vattenfallet

ägaren till stamhemmanet förbehåller hemmanet rätt för framtiden

.Bih till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 17 Höft. (N:o 18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

Utskottets

rande.

till elektrisk ström för ofvanberörda ändamål, och att den sålunda förbehållna

rättigheten utgör en del af den betingade valutan för vattenfallets

afhändande. Då en dylik rätt till elektrisk ström eller kraftleverans icke

lärer kunna hänföras till någon af de rättigheter, för hvilkas säkerhet

inteckningsförordningen medger fastställande af inteckning, blir följden,

att, om vattenfallsfastigheten öfvergår till annan ägare, denne icke är

bunden af det träffade aftalet, hvilket därigenom i många fall kommer

att för medkontrahenten blifva värdelöst.

Som emellertid en rättighet af ifrågavarande art i likhet''med de

flesta af ofvannämnda rättigheter, för hvilka inteckning är medgifven,

innebär ett utnyttjande på visst sätt af fast egendom, synes jämväl innehafvaren

af dylik rättighet böra beredas enahanda tillfälle att genom

inteckning trygga rättighetens bestånd för framtiden. Särskildt synes det

ur synpunkten af industriens intresse otillfredsställande, om en industriidkare,

som grundat hela sin anläggning på ett ingånget aftal om leverans

af elektrisk ström, skulle kunna i följd af vattenfallsfastighetens och

kraftanläggningens öfvergång till ny ägare gå förlustig de fördelar, han

genom aftalet betingat sig. Detta är så mycket betänkligare, som stora

kapital ofta äro nedlagda i dylik industri och möjlighet att från annat

håll erhålla den erforderliga elektriska kraften i regel torde saknas, så

att industriidkare!! finner sig ställd i valet mellan att öfvergå till ångkraft

eller betala det godtyckligt stegrade pris, som af nye ägaren till

vattenfallsfastigheten kan fordras.

Slutligen må anmärkas-, att det äfven ligger i vattenfallsägarens intresse,

att aftal af ifrågavarande slag blifva inteekningsbara, enär lättheten

att afsätta den elektriska kraften gifvetvis måste blifva större, i

samma mån de härom träffade leveransaftal äro för abonnenterna i möjligaste

mån tryggande för framtiden.

På grund af hvad här ofvan anförts, hemställa vi vördsamt, att

Eiksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och förelägga Riksdagen förslag till sådan ändring

af inteckningsförordningen, att aftal om rätt till elektrisk ström från fastighet

med vattenfall må kunna i fastigheten intecknas.»

ytt- I anledning af en under 1 907 ars riksdag väckt motion angående åtgärder

till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi afgaf lagutskottet

ett så lydande utlåtande:

»Att det ämne, som genom förevarande motion underställts Riksdagens

pröfning, är af stor vikt och betydelse, torde vara visst. I den mån sär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottett? Utlåtande N:o IR.

3

skildt kraften i våra vattenfall alltmera tages i anspråk för alstrande af

elektrisk energi i större omfattning, blir det såväl ur nationalekonomisk

som privatekonomisk synpunkt en angelägenhet af stor vikt för statsmakterna

att tillse ej blott att det alstrade energiförrådet från producentens

sida under så billiga former som statens berättigade intressen det medgifva

kan utnyttjas, utan äfven att det alstrade energiförrådet på ett fullt

betryggande sätt tillhandahålles alla dem, som på beräknad tillgång ur

detsamma grundat nyttiga företag för olika ändamål. Genom den 1902

tillkomna lagstiftningen har staten redan gått producentens intressen till

mötes, hvaremot konsumenten, den som genom aftal betingat sig leverans

af visst energiförråd från kraftföretaget, enligt gällande lagstiftning intager

en synnerligen osäker ställning. Att han icke vid aftal sbrott från leverantörens

sida genom eventuellt skadestånd, äfven om detta beräknas till

mycket högt belopp, kan under alla förhållanden blifva tillfredsställd, är

uppenbart. För konsumenten kommer det ju i främsta rummet an på att

ständigt kunna åtnjuta tillgång på aftalad kraft. Eu stad exempelvis

med elektrisk belysning, som plötsligt genom aftalsbrott från kraftleverantörens

sida befinner sig i mörker, lärer vara föga tillfredsställd med

ett skadestånd.

Då utskottet vid behandlingen af detta ämne sökt för sig klargöra,

huru detsamma skulle på ett tillfyllestgörande sätt kunna ordnas, har

utskottet till en början undersökt, huruvida icke i redan gällande lagstiftning

bestämmelser finnas, som skulle kunna i någon mån användas i konsumentens

ifrågavarande intresse eller i annat fall, huruvida icke befintliga

bestämmelser skulle i sådant syfte kunna utvidgas. Det har därvid till en

början gällt att bestämma arten af konsumentens ifrågavarande rätt. I sådant

afseende torde det vara af intresse att inhämta, hurusom enligt den nya

tyska civillagen, som i modern rätt lärer få anses representera den mest

genomarbetade systematiken, denna rätt troligen icke kan betraktas såsom

en sakrätt. Visserligen har en framstående skriftställare inom den tyska

rättsvetenskapen velat med stöd af bestämmelsen i§ 1105 af den tyska

civillagen göra gällande, att under vissa förutsättningar afnämarens rätt

vore att betrakta som en reallast och såsom sådan borde åtnjuta fullt sakrättsligt

skydd, men af en annan i Tyskland högt uppburen juridisk författare

har detta utan vidare såsom felaktigt afvisats. Hur rättigheten

genom aftal än konstrueras, torde det emellertid enligt gällande svensk

rätt vara. visst, att det väsentliga i densamma icke är af den art, att inteckning

därför eventuellt i leverantörens fastighet kan fastställas. Genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 18

ett af högsta domstolen nyligen afgjordt mål har denna fråga ock blifvit

klart afgjord. Sökt inteckning till säkerhet för aftalad rätt till elektrisk

kraft från ett kraftbolag i detsamma tillhöriga fastigheter och kraftledningar

har i alla instanserna afvisats, i hofrätten och högsta domstolen

enhälligt. Af rättsfallet framgår bland annat, att enligt domhafvandens

i underrätten mening ifrågavarande rätt icke läte hänföra sig till vare sig

nyttjanderätt till fast egendom, afkomsträtt af sådan egendom eller servitut.

Äfven om, såsom utskottet inhämtat, i ett annat tidigare fall underrätt

fastställt inteckning i ett kraftbolags fastigheter till säkerhet för ett kontrakt

om leverans af elektrisk energi — hvilken inteckning emellertid torde

afsett hufvudsakligen upplåten nyttjanderätt till vissa turbinkammare

in. m. — och äfven under förutsättning att sådan inteckning mera allmänt

skulle medgifvas, något som man likväl efter ofvannämnda prejudikat

knappast torde vara berättigad antaga, finner utskottet, att föga därmed

vore för konsumenten vunnet. Genom den medgifna inteckningen

skulle han visserligen i många fall vara skyddad mot tredje man, men

någon trygghet att åtnjuta den aftalade energimängden skulle han icke

därför äga. Mot ett aftalsbrott från leverantörens sida och de stundom

oberäkneliga följderna däraf vore han ej säkerställd.

Måhända är det ock med hänsyn härtill, som man i främmande länder

uti ifrågavarande afseende beträdt en annan väg och i allmänhet genom

villkor och bestämmelser vid meddelandet af koncession å elektriska kraftanläggningar

sökt trygga afnämare af energi från företaget mot risken att

på ett eller annat sätt gå miste om aftalad energileverans.

I England gälla härom bestämmelser, tillkomna 1882, med vissa senare

förändringar. En koncession för leverans och distribuering af elektrisk

energi meddelas alltid för ett alldeles bestämdt angifvet område (area of

supply). I koncessionsurkunden uppräknas de gator och platser, hvarest

inom två år efter koncessionens meddelande elektriska ledningar till allmänt

aflämnande af elektrisk energi måste vara anlagda. Efter loppet af

ett och ett hälft år efter koncessionens meddelande kan under vissa förutsättningar

på företagets ägare ställas den fordringen att äfven på öfriga

gator inom området anlägga elektriska ledningar, och när dessa förutsättningar

äro uppfyllda, har ägaren skyldighet att inom sex månader efter

fordringens uppställande skrida till ledningarnas anläggande. I hvarje

koncessionsurkund angifves vidare det maximipris, som entreprenören är

berättigad betinga sig af de enskilda energiafnämarne. Om han icke enas

med vederbörande kommunalmyndighet om det pris, som skall förekomma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-''o 18. ”

vid leverans till offentlig belysning, slites tvisten härom af skiljedomstol. —

Genom rätt att under vissa villkor öfvertaga en elektrisk kraftanläggning

är en offentlig korporation, som däraf har intresse, högst betydligt säkerställd

mot risken att förlora påräknad energi. — Afnämare eljest hafva

viss trygghet däri, att om handelsdepartementet (Board of trade) öfvertygas

om att företaget på grund af insolvens är urståndsatt att fullgöra de

förpliktelser, som i kraft af koncessionen åligga detsamma (ordentliga anläggningar,

leverans af energi m. in.), koncessionen är förverkad, i hvilket

fall de” däraf intresserade under vissa villkor kunna öfvertaga företaget

eller del däraf Stundom kan handelsdepartementet, om ett företag uraktlåter

de detsamma genom koncessionen eller af departementet särskildt

ålagda förpliktelser — bland annat beträffande leverans af energi —,

därest ej de till en början i sådant fall meddelade anvisningar efterföljas,

fälla företaget till betydliga böter och slutligen återtaga koncessionen, om

sådant ur allmänt intresse syne3 lämpligt, — Till sist må nämnas, att

företagets egendom är skyddad från utmätning och konkursatgärder.

I Frankrike skiljer man enligt en år 1906 utkommen lag, vid meddelande

af koncession å elektrisk kraftanläggning, mellan ''concessions

simples sans déclaration d’utilité publique (koncessioner, vid hvilka företaget

ej anses böra betraktas vara af mera allmän nytta) och ''concessions

déclarées d’utilité puhlipue’ (koncessioner, där företaget anses vara af

allmän nytta). Koncessionen, hvilken enligt denna lag, i öfverensstämmelse

med hvad förut gällde, betraktas såsom ett slags aftal, meddelas i

båda fallen af kommun, där företaget finnes, eller där detsamma berör

flera kommuner, som slutit sig tillsammans, af ett gemensamt utskott från

dessa, och i andra fall af staten. Hvarje koncession är underkastad de

närmare villkor, som upptagas i en vid dess meddelande utfärdad urkund,

''cahier des charges’, hvilken öfverensstämmer med någon af de typer,

som fastställts i statsrådet. Genom bestämmelser, intagna i denna urkund,

tillförsäkras afnämare af elektrisk energi betryggande villkor för det fortsatta

och regelbundna åtnjutandet af kraften. Då koncessionen, enligt

hvad ofvan antydts, betraktas såsom ett aftal — närmare bestämdt såsom

ett aftal om begagnande från entreprenörens sida af de det allmänna tillkommande

rättigheter uti förevarande afseende mot skyldighet att fullgöra

de i det allmännas intresse liggande prestationer beträffande leverans af

elektrisk energi — innebär ett åsidosättande från leverantörens sida af

fullgörande af honom åliggande leveranser såsom ett kontraktsbrott, på

hvilket bestämmelserna i art. 1184 Code civil bli tillämpliga. Enligt dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

liar, för den händelse den ene kontrahenten icke uppfyller sina förpliktelser

enligt aftal, den andre kontrahenten rätt att fordra aftalets upphörande

och skadestånd, med andra ord i här förevarande fall hafva de

administrativa myndigheterna rätt att återkalla koncessionen och erhålla

skadestånd för vederbörandes räkning. — Äfven fransk lag känner en rätt

för kommunalförvaltningen att inlösa kraftföretaget, när villkor därom äro

intagna i koncessionsurkunden, något som vanligtvis lärer vara fallet.

I Italien äro bestämmelserna om koncession synnerligen lindriga för

entreprenören. Den rätt, han genom koncessionen erhåller, betraktas, i

förhållande till de fastigheter, hvaröfver ledningarna framdragas, såsofn ett

servitut. Trygghet att erhålla aftalad leverans af energi har afnämare

bland annat därigenom, att servitutet, anses förverkadt, till exempel om

ägaren till den tjänande fastigheten (den hvaröfver ledningen framgår)

visar, att entreprenören icke vidare är i stånd att lämna energi till industriella

ändamål. Rätt att inlösa ett elektriskt kraftföretag tillkommer

ock enligt italiensk rätt kommun under vissa villkor och viss tid efter

koncessionens meddelande, ehuru bestämmelserna härom genom åtskilliga

omständigheter sällan kunna tillämpas och kommunens ifrågavarande rätt

begagnas.

I Schweiz synas föga tillfredsställande stadganden förefinnas till tryggande

af afnämarnes rätt. Därom vittnar följande uttalande i en uppsats

om bland annat elektricitetsrätten i Schweiz: ''Inom elektricitetsrätten fattas,

med undantag af vissa säkerhetsföreskrifter, allt, som skulle tjäna till

skydd för allmänna intressen. Förbundet har förlänat elektricitetsbolagen

med ringa inskränkning expropriationens offentliga maktmedel och därmed

erkänt dem som allmänna anstalter. Men ända hittills har förbundet,

obegripligt nog, underlåtit att vid denna gåfva knyta, om ock den allra

minsta motförpliktelse. Elektricitetsföretagen kunna med statens hjälp skaffa

sig faktiskt monopol, sinsemellan ordna afsättningsområdena och inom afsättningsområdet

uppställa autonoma ström pristariffer. De kunna äfven midt i

sitt afsättningsområde, af chikan eller emedan alltför liten vinst erbjuder

sig, vägra enskilda afnämare eller mindre kommuner leverans af energi

o. s. v., kort sagdt, de äro en stat i staten i detta ords sämsta betydelse,

i det de utöfva statens rättigheter, men sakna alla förpliktelser.’ Behofvet

af skyddande bestämmelser har därför kraftigt i Schweiz gjort sig gällande,

och man har uppställt följande reformprogram: Alla företag, som befatta

sig med produktion, ledning och leverans af elektrisk energi, ställas under

statskontroll. Denna statskontroll skulle särskild! beträffande leverans af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N-o 18.

elektrisk energi på det sättet anordnas, att ett bolag, som till tredje man

ville leverera elektrisk energi, på samma sätt som järnvägsbolagen, skulle

behöfva koncession. Koncessionen skulle meddelas blott för ett noggrannt

begränsadt område. Bolaget skulle vara förpliktadt att inom detta område

under vissa villkor tillfredsställa hvarje efterfrågan efter energi (kontraktstvång),

vidare skulle inaximipristaritfer uppställas, som vid viss räntabilitet

hos företaget skulle reduceras, slutligen skulle särskildt till förmån

för kommuner, kantoner och förbundet förbehållas inlösningsrätt till företaget.

Såsom mönster för lagstiftningen har man tänkt sig den engelska

lagen af 1882.

Såsom af denna kortfattade redogörelse för viss utländsk lagstiftning

synes, har man genom med koncession förbundna bestämmelser sökt

trygga bland annat afnämare af elektrisk energi mot att blifva beröfvad

påräknad kraft. Att man icke heller i vårt land är alldeles främmande

för en sådan tanke, framgår af ett den 18 februari 1906 afgifvet yttrande

till kommerskollegium, i hvilket en af inspektörerna öfver elektriska anläggningar

för belysning och kraftöfverföring berört det i motionen omförmälda

ämne och därutinnan anfört: ’I den mån omfattande anläggningar

komma till utförande för tillhandahållande af elektrisk kraft åt

befolkningen inom större områden och dessa företag sålunda blifva af

afsevärd betydelse för den allmänna hushållningen, synas de böra blifva

underkastade äfven andra bestämmelser än sådana, som meddelas till förekommande

af skada å person eller egendom. Bland synpunkter, som därvid

kunna göra sig gällande, torde vara, att kraften må levereras på tillfredsställande

sätt och till lämpliga (maximi-) priser samt att den inom

visst område må blifva tillgänglig intill visst belopp för alla, som så

önska, och på enhetliga villkor under i öfrigt lika förhållanden; dessutom

torde väl ock stundom anläggningens förhållande till statens eller annan

enskild anläggning inom samma område behöfva på något sätt fastställas.

— Vid mindre anläggningar af ifrågavarande slag, hvartill med få undantag

de i vårt land hittills utförda kunna räknas, torde dessa förhållanden

af sig själf regleras på tillfredsställande sätt, men då företag komma till

stånd, genom sammanslutning eller annorledes, som ensamma behärska

vidsträckta områden, torde förhållandena kunna gestalta sig annorlunda.

Dylika anläggningar kunna dä såväl i ekonomisk betydelse som i andra

stycken jämföras med järnvägsanläggningar, och sådana äro ju i afseenden,

analoga med de ofvannämnda, underkastade kontroll från det allmännas

sida. Då dessa frågor i vårt land sannolikt snart nog blifva aktuella, sy
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 18.

nes lämpligt att redan nu i koncessionsbestämmelser för ifrågavarande

slag af anläggningar afseende fästes därå. Sålunda torde det blifva till

gagn för bedömande af hithörande förhållanden och af vattenkraftens tillgodogörande

öfverhufvudtaget, om koncessionsinnehafvare af dylika företag

—• såsom fallet är på vissa ställen i utlandet och hos oss vid enskilda

järnvägar — förelädes, bland annat, att ingifva en detaljerad tablå öfver

den i bruk satta anläggningens utrustning och kostnad och att årligen

efter ett fastställdt schema afgifva berättelse om verksamheten och företagets

ställning.’ — Inspektören har vidare framhållit det stora behofvet

att genom lagstiftning afnämarnes rätt tryggas, och då enligt hans mening

sådant borde ske genom bestämmelser, meddelade i samband med

koncessionen, vore en sådan lagstiftning med det snaraste påkallad, innan

redan alltför många koncessioner hunnit meddelas. — Till sist har han

fäst uppmärksamheten därpå, att enligt gällande lag, 2 § 2 mom. lagen

den 27 juni 1902, Konungen vid meddelande af koncession har att, under

förbehåll af enskild rätt, föreskrifva på hvilket sätt och under hvilka

villkor anläggningen må utföras och nyttjas, men att då fråga uppstått

om dessa bestämmelser vore af den omfattning, att Konungen vid koncessionens

meddelande skulle äga uppställa villkor af den ingripande art,

hvarom ofvan talats och hvilka i utlandet, exempelvis England, förekomme,

tvekan härutinnan så starkt gjort sig gällande, att man helt afstått

att i koncessionsbestämmelserna föreslå ens något i sådan riktning

gående villkor.

Att tillfredsställande utvägar till frågans lösning sålunda icke saknas,

har utskottet med det ofvan anförda velat visa, äfven om utskottet gif
vetvis

icke varit i tillfälle att närmare angifva, huru denna lösning bör

försiggå. Detta torde Kungl. Maj:t vid en eventuell utredning bäst blifva

i stånd att afgöra. Därvid lärer då ock visa sig, huruvida saken kan

ordnas genom blott administrativa föreskrifter, hvilka Kungl. Maj:t i sådant

fall icke lärer underlåta att meddela, eller huruvida lagstiftning med

Riksdagens medverkan erfordras.»

I enlighet med utskottets med stöd af detta yttrande gjorda hemställan,

aflät Riksdagen den 28 mars 1907 skrifvelse till Kungl. Maj:t

med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om utredning, på

hvilket sätt betryggande garantier för kontraktsenligt åtnjutande af elektrisk

energi skulle kunna genom lagstiftning eller eljest beredas afnämare

af sådan energi, samt i den man Riksdagens medverkan till lagstiftning i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlutande N:o 18. 9

ämnet erfordrades, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kunde gifva anledning.

Då sålunda den fråga, som i nu föreliggande motion beröres, redan

är pa Kungl. Maj:t pröfning beroende, lar utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 mars 1909.

Å lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

2

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami.

17 Haft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.