Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om förtydligande i angifvet afseende af förordningen om utvidgad näringsfrihet.

1909-03-19 · 3 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:30, Utlåtande i anledning af väckt motion om förtydligande i angifvet afseende af förordningen om utvidgad näringsfrihet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO.

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om förtydligande

i angifvet afseende af förordningen om utvidgad

näringsfrihet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 152, hafva herrar Herman Andersson i Grimbo, Carl L. Olausson,

Cornelius Olsson och Herman Carlson anfört följande:

»Förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni 1864

bestämmer i elfte paragrafen tredje stycket, att ''för öfrigt vare det ock

en hvar, vare sig i stad eller på landet, medgifvet att utan anmälan eller

tillstånd som ofvan sägs till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruksoch

ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd’.

Nämnda stadgande innehåller således icke någon begränsning i landtmannens

rätt att till salu kringföra lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter.

Det har emellertid inträffat, att Göteborgs stad fått fastställdt

tillägg till gällande föreskrifter i afseende å den allmänna hälsovården

i Göteborg, hvarigenom bestämts, att å stadens torg och öppna

platser må ej saluhållas kött och fläsk i mindre partier än fjärdedels

kroppar af storboskap och häst samt half kropp af kalf, får, get och

svin, och må ej heller styckning af sådana varor därstädes äga rum. Härigenom

har en inskränkning i den näringsfrihet som ofvananförda förordning

afser att gifva gjorts, till skada för omkringboende jordbrukarebefolkning,

hvilken beröfvats sin forna rätt att till salu kringföra sina produkter

i huru små partier som helst. Jordbrukaren, som har endast något mindre

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 29 Höft. (N:o 30). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

Utskottets yttrande.

parti att afyttra, får icke längre sälja detsamma direkt, utan måste afstå

det åt någon mellanhand. Härigenom gynnas mellanhandsväsendet och

varorna fördyras. Hvarken stads- eller landtbon har någon fördel af en

sådan ordning, som onödigt fördyrar varorna och direkt motarbetar de nu

mera än någonsin väl behöfliga kraftiga ansträngningarna för beredande af

billiga lifsmedel. Det är därför synnerligen af behofvet påkalladt, att

näringsfrihetsförordningen så förtydligas, att landtbo förblifver i den rätt

som honom förut tillkommit och han bevarar friheten att till salu kringföra

sina produkter i huru små partier som helst.

Med stöd af det anförda, ber jag få hemställa, att på lämpligt ställe

i gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni 1864

införes bestämmelse, att vare det en hvar, vare sig i stad eller på landet,

medgifvet att utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra lifsförnödenheter,

jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk husslöjd

i huru små partier som helst.»

Kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864

afser visserligen att bereda och närmare reglera en allmän frihet att här

i landet idka näring. Denna näringsfrihet är emellertid inskränkt bland

annat af en del föreskrifter i den allmänna ordningens, säkerhetens och

hälsovårdens intresse. I sistnämnda syfte hafva ett flertal bestämmelser

meddelats, som förbjuda eller hindra sådan näring eller sådant utöfvande

af näring, som kan skada människors hälsa. Sålunda stadgas bland annat

i 15 § af hälsovårdsstadgan för riket, att kött af djur eller annat födoämne,

som i angifvet afseende är skadligt eller otjänligt till människoföda,

icke i stad får hållas till salu eller för försäljning dit införas. Genom lagen

angående köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897 har möjlighet

för stad beredts till så kalladt köttbesiktningstvång, innefattande förbud

att inom visst område till salu hålla eller utbjuda till människoföda afsedt

färskt rått kött af nötkreatur, får, get, svin eller häst, därest köttet icke

är efter undersökning af besiktningsman försedt med stämpel eller bevis,

hvarom i lagen stadgas. I 5 § 2 mom. af samma lag har föreskrifvits, att

vid köttbesiktning, som enligt lagen anställes utan samband med slakt,

undersökning skall af besiktningsman anställas, när fråga är om häst eller

större nötkreatur än kalf å minst fjärdedels kropp, men eljest å minst half

kropp. Och i 3 § af kungl. kungörelsen den 31 december 1897 med

särskilda föreskrifter om besiktning och stämpling af kött enligt sistnämnda

lag har stadgats, att, när uppslaktadt kött företes till undersökning, må

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO. ■>

icke synbart sjukligt förändrade delar vara bortskurna eller pa annat sätt

aflägsnade, samt att å hvar fjärdedel af den slaktade kroppen skall tillhörande

ben vara kvarsittande och å hvar sida af kroppens bakdel därjämte

tillhörande njurar. Enligt 24 § af hälsovårdsstadgan kunna utöfver hvad

samma stadga i allmänhet innehåller ytterligare föreskrifter i afseende

å allmänna hälsovården i stad under vissa förutsättningar meddelas af

Konungens befallningshafvande.

Af dessa bestämmelser framgår, hvad som redan dem förutan borde

vara tydligt, att den allmänna hälsovården understundom måste fordra,

att i fråga om handeln med lifsmedel ganska vidtgående inskränkningar

göras i den allmänna handelsfriheten. Särskilt är tydligt, att i fråga om

detaljhandel med den vara, nämligen kött, som motionärerna närmast synas

åsyfta, sådana inskränkningar kunna vara nödiga. Vid detta förhållande

kan det enligt utskottets uppfattning icke låta sig göra att, såsom motionärerna

påyrka, i näringsfrihetsförordningen införa ett uttryckligt stadgande

af innehåll, att den i 11 § af denna förordning en hvar medgifna rätt att

utan anmälan eller tillstånd till salu kringföra lifsförnödenheter samt jordbruks-

och ladugårdsprodukter skulle kunna afse huru små partier som

helst af dessa varor, och därmed fastslå, att just i detta hänseende tilläfventyrs

nödiga anspråk i den allmänna hälsovårdens intresse ej få göras

gällande.

Utskottet kan visserligen förstå, att de af motionärerna öfverklagade

anordningar kunna föranleda olägenheter för landtmännen, och utskottet

finner, lika med motionärerna, det vara af synnerlig vikt, att det för såväl

producenter som konsumenter understundom skadliga mellanhandssystemet i

handeln särskildt med lifsmedel inskränkes. Men detta önskemål bör säkerligen

vinnas på andra vägar än motionärerna förslagit.

Af anförda skäl har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas

förslag. Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.