Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 33 § i förordningen angående försäljning af vin och Öl.

1909-03-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:31, Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse af 33 § i förordningen angående försäljning af vin och Öl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909 kl 2 e . m.

Utlåtande i anledning af vackt motion om ändrad lydelse

af 33 § i förordningen angående försäljning af

vin och Öl.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 85, har herr M. E. Svallingson anfört följande:

»Såsom påföljd för öfverträdelse af § 38 i kungl. förordningen den 9

juni 1905 angående försäljning af vin och Öl är enligt 4 mom. af sagda

paragraf stadgadt, att i försäljningslokal eller å fordon, som för forsling

användes, befintligt förråd af vin eller Öl skall vara förbrutet. Då det

emellertid i praktiken visat sig förenadt med icke ringa svårigheter att

vinna det med ifrågavarande stadgande afsedda ändamål, torde det vara

nödigt att stadgandet — äfven om detsamma med dess nuvarande affattning

skulle kunna lämna rum för en friare tolkning än den, ordalydelsen

gifver vid handen — utsträckes att omfatta, utom själfva varan, de kärl

eller öfriga förvarings- eller transportmedel, som erfordras för det beslagtagnas

tillvaratagande, förvarande och forsling.

Hvad särskildt landsbygden angår, måste det för enhvar vara uppenbart,

att i de flesta fall nära nog oöfverstigliga hinder möta för lagens

effektiva tillämpning, därest icke beslagtagaren erhåller rätt att jämväl

taga i beslag de kärl eller andra förvarings- eller transportmedel, som användts

för varans forsling eller förvaring.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 33 mom. 4 i kungl. förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning af vin och Öl skall erhålla

följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 30 Haft. (N:o 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

§ 33.

ytt
-

4:0. Sker förbrytelse, hvarom sägs i denna paragraf, vare tillika det

i försäljningslokalen eller å det fordon, som för forsling användes, befintliga

förråd af vin och öl tillika med kärl eller öfriga förvarings* eller trangportmedel

underkastade beslag och förbrutna.»

I 33 § af kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

af vin och öl är straff stadgadt för den, som utan rätt utskänker vin och

Öl eller till afhämtning eller försändning försäljer sådana drycker, eller

som olofligen till försäljnin gkringför vin eller öl. Tillika har i paragrafens

4:e mom. föreskrifvits, att det i försäljningslokalen eller å det fordon, som

för forslingen användes, befintliga förråd af vin och Öl skall vara förbrutet.

Uti det kommitéförslag, som ligger till grund för ifrågavarande förordning,

hade intagits bestämmelse därom, att vid olaglig försäljning af

förenämndt slag allmän åklagare skulle äga att, till säkerhet för blifvande

böter och kostnader samt för att förhindra försäljningens fortsättande vid

tillfället, taga i beslag det förråd af drycker af ifrågavarande art, som

hos den brottslige funnes, tillika med kärl, hvari de förvarades. Denna

bestämmelse om beslagsrätt kom emellertid icke att inflyta i Knngl. Maj:ts

proposition till 1905 års Riksdag med förslag till nu gällande förordning,

hufvudsakligen på den grund, att det antogs skola yppa sig svårigheter

att på lämpligt sätt afyttra det beslagtagna. Inom Andra Kammaren

väcktes emellertid motion om tillägg till 33 § af ofvan omförmälda moment

4. Det Riksdagens särskilda utskott, som behandlade frågan, fann

sig icke kunna tillstyrka tillägget. Detta blef i allt fall af Riksdagen

antaget.

I § 36 mom. 3 af kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin föreskrifves visserligen, att vid oloflig detaljhandel

med brännvin det i försäljningsrummet befintliga eller eljest uppenbarligen

för försäljning afsedda brännvin, intill viss myckenhet, tillika med kärl,

som äro tjänliga för varans afhämtning, skola vara underkastade beslag

och förbrutna. Men i 42 § af samma förordning stadgas, att om brännvin,

som icke är renadt, eller hvars styrka ej uppgår till viss procent,

eller som är försatt med något för hälsan skadligt ämne, hålles till salu,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 31. 3

detsamma skall vara underkastadt beslag och förbrutet., utan att särskild

föreskrift lämnas i fråga om förvaringsmedlen. Enahanda är förhållandet

i 41 § af nu ifrågavarande förordning om försäljning af vin och Öl, däri

stadgas, att vid saluhållande af dylik dryck, som är försatt med hälsovådligt

ämne eller med sackarin, drycken skall vara underkastad beslag

och förbruten. Jämväl i andra författningar, där uti föreskrift meddelats

om, att varor i vissa fall skola anses förbrutna, har ej heller uttalats,

huru med varornas förvaringsmedel borde förhållas. Så t. ex. i § 29

mom. 1 af kungl. förordningen den 26 november 1875 angående eldfarliga

oljor m. m., i § 80 mom. 3 m. fl. ställen i kungl. förordningen

den 19 november 1897 angående explosiva varor samt i § 34 och flere

paragrafer i giftstadgan den 7 december 1906.

Det synes utskottet tydligt, att, då i lagstiftningen uttalas, att visst

gods skall vara förbrutet och alltså beslag af detsamma, äfven där sådant

icke uttryckligen stadgas, bör få äga rum, däruti också maste anses ligga,

att sådana åtgärder få af beslagtagaren vidtagas, som äro oundgängligen

nödvändiga förutsättningar för beslagets verkställande. En sådan förutsättning

kan tydligen vara, att i fråga om flytande varor eller annat gods,

som fordrar särskild förvaring, beslaget omfattar äfven förvaringsmedlet.

Beträffande motionärens yrkande, att äfven transportmedlen för varan skola

vara underkastade beslag och förbrutna, kan, hvad angar beslagsrätt med

afseende å dem, sådan rätt väl ej anses nödig för verkställande af beslag å

den forslade varan. Och förverkande af transportmedlen skulle tydligen

blifva en i förhållande till ifrågavarande förseelsers beskaffenhet alltför

sträng påföljd.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, och då, såvidt utskottet

kunnat utröna, något behof af föreskrifter i det af motionären angifna

syfte icke yppats, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.