Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl Magi angående frihet för prästerskapet att, äfven då sjukdom eller sådan särskild anledning ej föreligger, utdela nattvarden i andra lokaler än kyrkan.

1909-03-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:32, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl Magi angående frihet för prästerskapet att, äfven då sjukdom eller sådan särskild anledning ej föreligger, utdela nattvarden i andra lokaler än kyrkan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet8 Utlåtande N:o 32.

1

Sf:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl Magi angående frihet för prästerskapet att, äfven

då sjukdom eller sådan särskild anledning ej föreligger,

utdela nattvarden i andra lokaler än kyrkan.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 8, har herr E. Räf anfört följande:

»Ursprungligen skulle Me1 heliga dopet alltid värdeligen och gudelig''n

förrätta»* i kyrkan och ''utaf de ordinarie predikanterna i församlingen,

där barnen födde öro''. Hade dessa kyrkolagens bestämmelser ej blifva

upplinda, så skulle nog det antal barn, som icke blifvit döpta af

svenska kyrkans prästmän, vant bra många gånger större än hvad händelsen

nu är. Men tack vare kungl. förordningarna den 20 september

1859 och den 13 september 1864, som tillåta, att dopet sker å annat

lämpligt ställe och af präst i annan församling, då han därom anlitas, så

hafva till och med de frikyrkliga i allmänhet anlitat statskyrkans prästmän

att förrätta detsamma. Och därigenom hafva vi undgått större söndringar

och praktiska svårigheter på detta område.

Annorlunda gestaltar det sig i afseende på nattvarden. Angående

denna bestämmer kyrkolagen fortfarande, att den utom i vissa nödfall ''skall

begås i kyrkan och icke hemma i husen.'' (Kap. 11: 12). Utan att inlåta mig på

några undersökningar om, huruvida detta lagrum står i öfverensstämmelse

med den första kristna kyrkans praxis, måste man dock utan vidare kunna

inse, att det har verkat och fortfarande verkar i rak strid med kyrkans

eget intresse samt skapat mera separatim än något annat.

Bih. till Likså. Prot. 1909. 7 Sami. 31 Haft. (N:o 32.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N-o 82.

Med anledning däraf vågar jag alltså föreslå, att prästen må erhålla

samma frihet att utdela nattvarden uti äfven andra lokaler än kyrkor

som han nu äger frihet att predika Guds ord, förrätta dopet och kyrkotagningar

i hvilka lokaler han finner därtill lämpliga, och hemställer därför,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl" Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t matte lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring uti nu gällande kyrkolag, att den må gifva svenska kyrkans

prästerskap frihet att äfven uti icke sjukdoms- eller andra nödfall utdela

nattvarden uti andra lokaler än kyrkans

Uti ifrågakomna 12 § af 11 kapitlet kyrkolagen stadgas, att »nattvarden

skall begås i kyrkan och icke hemma i husen, utan för sjukdoms

skull eller särdeles viktig orsak och i nödfall». Anledningen till berörda

stadgande har tydligen varit, att man velat värna om och bevara den

särskilda helgd, som omger detta sakrament, och hvilken skulle bli utsatt

för att förringas, därest nattvardens begående allmänt tillätes ske å annan

plats än den till gudstjänsten invigda. Detta torde ock vara en af orsakerna

till att i fråga om nattvarden sådana ändringar i eller tillägg till

kyrkolagens ursprungliga bestämmelser icke vidtagits, som de beträffande

dopet af motionären omförmälda. Eldigt utskottets förmenande kan en

verkligen pa djupet gående tolkning af ifrågavarande stadgande icke lägpra

hinder i vägen för tillgodoseende af de skäliga anspråk på rätt till nattvardens

undfående å annan plats än i kyrkan, som kunna framställas.

Något verkligt behof af den föreslagna lagändringen synes därför utskottet

icke föreligga.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Fahlén, Åkerlund och grefve Hamilton hafva anhållit få här

antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Centraltryckeriet, Stockholm, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.