Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.

1909-03-26 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:37, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 26 mars 1909 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande

och förlust af medborgarerätt den 1 oktober 1894.

Genom en den 5 mars 1909 dagtecknad proposition, N:o 58, hvilken

blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under

åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgarerätt

den I oktober 1894.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen om förvärfvande och förlust

af medborgarerätt den 1 oktober 1894 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Den, som i följd af bestämmelserna i 7 § förlorat svensk medborgarerätt

och icke blifvit medborgare i annat land, återvinner medborgarerätten,

då han tager hemvist i riket, eller ock Konungen medgifver, att

medborgarerätten därförutan återvinnas må.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 36 Häft. (N:o 37.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

Har Konungen öfverenskommit med främmande stat, att den, som

varit svensk medborgare och vunnit medborgarerätt i det främmande landet,

skall anses hafva afstått från denna rätt, när han ånyo bosatt si0, här

i riket och härstädes vistats viss tid ^ förlorar någon på sådan grund sin

utländska medborgarerätt, återvinner han samtidigt svensk medborgar

erätj.

Atervinnes i enlighet med hvad ofvan i denna § sägs svensk medborgarerätt

af mannen, tillkommer sådan rätt också hans hustru och omyndiga

äkta barn, där ej i fall, hvarom i andra stycket förmäles, de hvarken

äro bosatta här i riket, när medborgarerätten af mannen återvinnes, eller

jämte honom förlora medborgarerätt i det främmande landet.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet. Förutvarande

svensk medborgare, som då är bosatt här i riket och på grund af öfverenskommelse,

som i 8 § andra stycket afses, förlorat sin utländska medborgarrätt,

återvinner vid lagens trädande i kraft svensk medborgarerätt.

Atervinnes sålunda svensk medborgarerätt af mannen, tillkommer sådan

rätt jämväl hans hustru och omyndiga äkta barn, såframt de äro bosatta

här i riket, då lagen träder i kraft, eller jämte mannen förlorat medborgarerätt

i det främmande landet. Oäkta barn följer i fråga om medborgarerätten

modern i fall, där enligt bestämmelsen i föregående punkt äkta

barn följer fadern.

Utskottets Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposi
y

mnde. tion, har statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det vid propositionen

i utdrag fogade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Genom den med Amerikas förenta stater den 26 maj 1869 afslutade

konventionen jämte därtill hörande protokoll har öfverenskommits, bland

annat, att om en svensk undersåte, som blifvit naturaliserad såsom medborgare

i Amerikas förenta stater, ånyo bosätter sig i Sverige utan afsikt

att återvända till Amerika, skall han af de förenta staternas regering anses

hafva afstått från sitt amerikanska medborgarskap, samt att afsikten

att icke återvända till Amerika anses förefinnas, när den sålunda naturaliserade

personen uppehållit sig mer än två år i Sverige.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

Bestämmelse,r af motsvarande innehåll hafva influtit i en tillägggartikel

till det vänskaps-, handels- och sjöfartsfördrag, som den 17 juli

1885 afslutats med Argentinska republiken.

Genom nu anförda bestämmelser har en återinvandrare från Amerikas

förenta stater eller Argentina så till vida fått sin medborgarrättsliga

ställning fullt klart ordnad, att han efter bosättning i Sverige och viss

tids vistelse härstädes blir fri från sina undersåtliga förpliktelser till den

främmande staten. Huruvida åter den, som sålunda förlorat sin utländska

medborgarrätt, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt eller kan förvärfva

densamme allenast genom naturalisation, därom hafva olika meningar

yppats. A ena sidan har framhållits, att då dels gällande lag. om

förvärfvande och förlust af medborgarerätt den''l oktober 1894 tydligen

hvilade på den grundtanken, att statsborgerlig hemlöshet borde, såvidt

möjligt, undvikas, dels ock själfva syftet med omförmälda internationella

överenskommelser uppenbarligen varit att underlätta återförväifvandet af

den svenska medborgarrätt, soin återinvandraren förut ägt, det syntes riktio-ast

att tillägga öfverenskommelserna den betydelse, att då medborgarskapet

i den främmande staten upphörde, svensk medborgarrätt omedelbart

återvunnes. Häremot har å andra sidan erinrats, att 1894 års lag, i hvars

syfte inginge att uttömmande angifva huru svensk medborgarrätt förvärfvades,

Tcke omnämnde bosättning i Sverige och viss tids vistelse härstädes

såsom ett särskildt sätt för medborgarrätts förvärfvande af svenskfödd

men i utlandet naturaliserad person, och att jämväl lagens förarbeten

oförtydbart utvisade, att man ansett naturalisation bär böra knifvas.

Den förra åsikten har i allmänhet vid afgörande af frågor rörande

återinvandrares skyldighet att fullgöra värnplikten gjort sig gällande hos

vederbörande myndigheter. Den senare åsikten har alltid tillämpats af

justitiedepartementet vid behandling af ansökningar från återinvandrare

att blifva upptagna till svenska medborgare och nyligen (den 30 november

1908) enhälligt omfattats af högsta domstolen vid afgörande åt besvär

öfver ett riksdagsmannaval.

Den af justitiedepartementet och högsta domstolen sålunda omfattade

mening leder emellertid till det ofvan antydda, synnerligen otillfredsställande

resultatet, att om en förutvarande svensk medborgare, som äger medborgarrätt

i Amerikas förenta stater eller Argentina, återvänder till Sverige och här

vistas mer än två år, blir han, såframt han ej låter naturalisera sig härstädes,

utan medborgarrätt; och det torde vara att befara, att ett dylikt resultat

ingalunda blefve ovanligt, helst åsikten, att naturalisation icke erfordras

för medborgarrättens återvinnande, vunnit stor utbredning genom dess

tillämpande vid värnpliktiges inskrifning. Härtill kommer, att ett ur sta- ^

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande N:o 37.

tens synpunkt sedt tillfredsställande ordnande af återinvandrares värnpliktsförhållanden

i kög grad försvåras, därest medborgarrättens återvinnande

göres beroende af en frivillig åtgärd från återinvandrarens sida.

Då det icke lärer kunna ifrågakomma att genom några tvångsåtgärder

söka förmå återin vand rare, som förlorat sin utländska medborgarrätt,

att söka naturalisation här i landet, torde någon annan utväo- att förhindra

ofvan angifna resultat icke återstå än att genom ett tillägor

till lagen den 1 oktober 1894 förklara, att den, som i enlighet med omförmälda

internationella öfverenskommelser genom bosättning här i riket

och viss tids vistelse härstädes förlorar sin medborgarrätt i det främmande

landet, omedelbart återvinner svensk medborgarrätt.

Hvad^ angår frågan, om och i hvad mån den omständigheten, att en

gift man sålunda återvinner svensk medborgarrätt, bör öfva inflytande på

hustruns och. omyndiga äkta barns medborgarrättsliga ställning, så synas

nagra betänkligheter icke möta att lata mannens återförvärfvade medborgarrätt

.omfatta jämväl dem, därest de äro bosatta här i landet, då mannen

återvinner svensk medborgarrätt. Annorlunda är förhållandet, om de

kvarstannat i det främmande landet. I sådan händelse torde jämväl de

böra blifva svenska medborgax-e, endast om de eljest skulle komma att alldeles

sakna medborgarrätt, m. a. o. om de jämte mannen förlora sin utländska

medborgarrätt. Stadganden i nu angifna riktning torde stå i god öfverensstämmelse

med den ståndpunkt 1894 års lag i förevarande afseende

intager. Lagens hufvudregel är, att hustrun och omyndiga äkta barn

i fråga om medborgarrätten följa mannen, men härifrån medgifver lao-en

undantag sa till vida, att det i allmänhet må bero på hustruns och barnens

egen ställning eller förhållande, om en förändring i mannens medborgarrätt

skall omfatta jämväl dem.

De af mig sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, hvilka synas

lämpligen kunna införas i 8 §0 af 1894 års lag, torde böra träda i kraft

genast efter promulgerandet. Aterinvandrare, som då på grund af omförmälda

internationella öfverenskommelser redan förlorat sin utländska medborgarrätt,

torde, såframt de ännu vistas här i riket, böra omedelbart återvinna

svensk medborgarrätt, och, därest i enlighet härmed sådan rätt återvinnes

af mannen,, bör densamma i öfverensstämmelse med förut angifna

grunder omfatta jämväl hustrun och omyndiga äkta barn, som då äro

bosatta härstädes eller jämte mannen förlorat medborgarrätt i det främmande

landet.»

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit

något mot detsamma att erinra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande N:o 37. 5

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

/

»

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 36 Håft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:100 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen om förvärfvande och förlust af medborgar s. 1 i texten