Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.

1909-02-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:4, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 12 februari 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Genom en den 11 december 1908 dagtecknad proposition, n:o 15,

hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag,

innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Med ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen förordnas som följer:

Församling äge å kyrkostämma besluta, om och i hvad mån sådan

klämtning, som i 12 kap. 3 § kyrkolagen föreskrifves, icke skall äga rum.

De skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, finnas

angifna i de vid propositionen fogade utdragen af statsrådsprotokoll för

justitiedepartementsärenden den 2 och 9 oktober samt den 11 december

1908 äfvensom i samma års allmänna kyrkomötes likaledes propositionen

bifogade skrifvelse till Konungen den 22 oktober 1908, utvisande att

kyrkomötet godkänt det föreliggande förslaget.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 4 Höft. N:o 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Till protokollet öfver justitiedepartementsärenden den 2 oktober

1908 anförde chefen för justitiedepartementet bland annat följande:

»I 12 kap. 3 § kyrkolagen stadgas, att i städerna skall på alla söckendagar

klämtas på morgonen klockan tio och om aftonen klockan fyra

samt att på landet klämtning likaledes skall verkställas hvar morgon och

afton, ’som härtill varit vanligt’.

Med anledning af eu i ämnet väckt motion antog 1893 års Riksdag

för sin del en lag af det innehåll, att hvad i 12 kap. 3 § kyrkolagen vore

stadgadt om klämtning morgon och afton hvarje söckendag hädanefter icke

skulle gälla, där vederbörande församling beslöte upphörande af klämtning.

Samma års kyrkomöte, hvars yttrande i ärendet inhämtades, godkände

förslaget, men med det tillägg, att helgsmålsringning aftonen före

söndag och helgdag fortfarande skulle äga rum. Förslaget, som ej oförändradt

bifallits, hade alltså förfallit.

Vid 1894 års riksdag framlades emellertid af flera motionärer ett

förslag öfverensstämmande med kyrkomötets beslut; och Riksdagen antog

ånyo för sin del en lag angående ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen, nu

med det af kyrkomötet beslutade tillägg:.

Öfver detta Riksdagens förslag infordrades utlåtande af högsta domstolen,

hvilken lämnade förslaget utan anmärkning. Vid ärendets anmälan

i statsrådet den 31 december 1894 hemställde dock föredraganden, att

Kungl. Maj:t måtte förklara sig ej vilja godkänna det föreliggande förslaget.

Till stöd för denna hemställan anfördes, att gällande kyrkolag,

hvilken föreskrefve ringningar till gudstjänster och vid begrafningar samt

klämtning morgon och afton alla söckendagar, icke innehölle något stadgande

om helgsmålsringning, hvilken därföre numera på flera ställen kommit

ur bruk samt, där den bibehållits, hade sin grund endast i en gammal

sedvana. Vid sådant förhållande syntes det föredraganden vara oformligt

och ledande till svårigheter och förvecklingar vid lagtillämpningen

att, på sätt genom slutorden i förslaget skett, från den lagstadgade regeln

göra undantag, berörande ett ämne, som icke folie inom det ifrågavarande

lagbudets område.

Kungl. Maj:t fattade sitt beslut i enlighet med föredragandens

hemställan.

Den dagliga klämtningen har på många orter inom vårt land fallit

ur bruok och blifvit en för det allmänna föreställningssättet främmande

sed. A andra sidan saknas ej exempel på att någon eller några medlemmar

i församling, där klämtning ej vidare äger rum, söka att, i strid

mot kyrkostämmans beslut, få klämtningen återinförd; och myndigheterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

3

torde härvid anse sig icke kunna undgå att strängt tillämpa det ifrågavarande

stadgandet, helst ju förslag om dess ändrande blifvit ej länge

sedan förkastadt. Det har ock händt, att församling hos Kungl. Maj:t

gjort ansökan om befrielse från skyldigheten att låta klämta. Då det nu

icke kan vara önskligt, att en församling nödgas upprätthålla ett bruk,

som ej längre är den kärt, men hvars iakttagande städse torde vara förenadt

med någon kostnad, anser jag mig höra hos Eders Kungl. Maj:t

göra framställning om åtgärd i syfte att kyrkolagens föreskrift om klämtnings

verkställande måtte betagas sin karaktär af tvingande lagbud. I

sådant afseende synes mig lämpligt att, i öfverensstämmelse med hvad

tidigare varit föreslaget, genom särskild lag om ändring i 12 kap. 3 §

kyrkolagen gifva församlingarna befogenhet att besluta, det klämtning ej

skall äga rum.»

Såsom framgår af förenämnda utdrag af statsrådsprotokoll den 11

december 1908 har lagförslaget sedermera erhållit sin nuvarande lydelse

på grund af beslut af kyrkomötet, som ansett, att frihet borde lämnas

församlingarna att besluta, att klämtning, hvarom vore fråga, kunde inställas

antingen, såsom förslaget ursprungligen allenast afsåg, helt och

hållet eller ock, om så önskades, under viss tid eller vid vissa tidpunkter.

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit

något mot detsamma att erinra. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 februari 1909.

På lagutskottets vägnar.

ERNST TRYGGER.

Herr grefve Hamilton har begärdt få här antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag, innefattande ändring i 12 kap. 3 § kyrkolagen. a1 i texten