Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 43

1909-03-29 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:43, Lagutskottets Utlåtande N:o 43

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

k

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

1

N:o 43.

Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1909, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af dels väckta motioner med förslag till

lag angående förhud mot kvinnors användande till arbete

nattetid i vissa industriella företag, dels ock en med

föranledande däraf afgifven motion.

Lagutskottet har till gemensam behandling förehaft dels två i

sak likalydande motioner med förslag till lag angående förbud mot kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag, väckta den

ena, under n:o 34, i Första Kammaren af herr Sam. Clason med instämmande

af herr Carl Björk och den andra, under n:o 64, i Andra Kammaren

af herr Th. Först, dels ock en med föranledande af dessa motioner

i Andra Kammaren väckt motion, n:o 202, af herr Carl Lindhagen.

Uti herr Clasons motion anföres följande.

»Vid sistlidne riksdag framlades, som bekant, den 3 april en kungl.

proposition (n:o 156) med förslag till förordning angående förbud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag. Propositionen,

som här bifogas såsom bilaga, anslöt sig till den internationella

konvention i ämnet, som den 26 september 1906 undertecknats

på en diplomatisk konferens i Bern af ombud från samtliga europeiska

stater, med undantag af Ryssland, Norge och Balkanstaterna, och afsåg

att inhämta Riksdagens yttrande öfver den föreslagna förordningen, för

att regeringen därpå skulle ratificera nämnda internationella öfverenskommelse.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 42 Höft. (N:o 43.)

Herrar Clasons

och

Furste

motioner.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Propositionen blef af lagutskottet — mot åtskilliga reservanter —

afstyrkt och lyckades ej heller tillvinna sig någondera kammarens bifall.

Det synes mig emellertid förefinnas goda skäl att åter bringa denna

fråga under Riksdagens öfverläggning. Härför kan måhända redan den

omständigheten tala, att dess behandling sistlidne år måste företagas

under riksdagens allra senaste skede, då, som bekant, en mångfald

ärenden så starkt pläga trängas å kamrarnes bord, att uppmärksamheten

å hvarje enskild specialfråga svårligen kan vara lika spänd som eljest.

Särskildt inom denna kammare föredrogs ärendet också först närmare

midnatt efter ett ovanligt långt arbetsplenum — den 23 maj — under

hvilket omedelbart dessförinnan behandlats ett annat lagförslag af synnerlig

vikt, och diskussionen kunde under sådana förhållanden icke blifva

synnerligen omfattande. I medkainmaren hann frågan företagas först

den 27 maj, då sakens utgång genom denna kammares beslut redan

var afgjord. Äfven den tvekan, som på vissa håll faktiskt förefanns

och jämväl uttalades, synes mig under sådana förhållanden motivera

frågans framläggande till förnyad ompröfning.

De skäl, som tala för att äfven Sverige ansluter sig till denna

internationella öfverenskommelse, äro nämligen synnerligen starka. I

hufvudsak må därvid hänvisas till fjolårets kungl. proposition och till

den då förda diskussionen i kamrarne. I hvarje fall synas mig dessa

skäl vida öfverväga hvad som från olika håll anförts mot förslaget.

Då exempelvis framhållits, att äfven för män industriellt och annat

nattarbete är skadligt, och att eu lagstiftning på området därför borde

framgå parallellt för kvinnor och män, så har däremot med fullt foggenmälts,

att det ej lärer kunna bestridas, dels att man i allmänhet

dock måste räkna med kvinnan såsom en fysiskt mindre motståndskraftig

individ, om det gäller industriellt nattarbete, dels att i detta

fall alldeles särskild hänsyn måste tagas till hennes uppgift såsom det

nya släktets lärarinna och fostrarinna och såsom familjens vårdarinna i

öfrigt. Just åt sistnämnda hänsyn har j)å senare tid alltmer och med

rätta på olika områden tillerkänts en synnerligen framstående betydelse

och skyddslagstiftning för kvinnor sålunda i liera hänseenden framträdt

såsom ett särdeles behjärtansvärdt samhällsbehof, hvars vikt ingalunda

minskas därigenom, att äfven för andra individer liknande reformer i

vissa fall kunna vara önskliga. Det står ock i full öfverensstämmelse

med öfriga åtgärder i vår tid att främja samhällshygienen och såvidt

möjligt skaffa garantier för en sund utveckling från första stund af det

uppväxande släktet, åtgärder, som för hvarje år torde tillmätas ökad

vikt. Som bekant, har också erfarenheten visat, att, där förbud mot

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 43-

kvinnors nattarbete inom industriella yrken någon längre tid föreiunnits,

dödligheten bland kvinnor och barn minskats.

Afgörande mot förslaget kan ej heller den omständighet få gälla,

att för närvarande i Sverige det kvinnliga nattarbetet inom industriella

yrken ännu icke förekommer i så synnerlig omfattning. Förefunnes

det i stor utsträckning, skulle detta tvärtom af enhvar betraktas såsom

en betänklig fara för samhällets sunda utveckling, men just den omständigheten,

att vi i detta hänseende ännu icke hunnit så långt som

vissa andra länder, när den ifrågavarande skyddslagstiftningen där måste

genomföras, manar oss att snarast möjligt gripa oss an därmed, eftersom

därigenom tydligtvis den eventuella konflikten på detta område

mellan samhällshygienens kraf och vissa enskildes intresse kan väsentligt

lindras. Äfven på hithörande områden gäller regeln, att man skall

söka bota en brist, innan den alltför mycket hunnit utveckla sig. Just

de senare årens statistik visar för öfrigt för vårt land en relativt

starkare ökning af de kvinnliga fabriksarbeterskorna än af de manliga

arbetarne. Det kan anmärkas, att i Tyskland vid den där senast verkställda

och nyligen fullbordade yrkesräkningen eu dylik tendens framträdt

i långt större utsträckning, än man förut trott sig hafva skäl

förmoda.

Mot förslaget har slutligen anförts, att det för dem, som för närvarande

skulle direkt drabbas af det däri inneslutna förbudet, skulle

medföra alltför stora olägenheter, och alt på denna grund representanter

för dessa grupper ställt sig afvisande mot den ifrågavarande

lagstiftningen. I sistnämnda hänseende har särskildt hänvisats till den

af Fredrika-Bremer-förbundet 1907 mot förslaget igångsatta rörelsen

och däraf framkallade uttalanden af ett par arbeterskegrupper. Äfven

dessa argument äga dock enligt min uppfattning icke nog bärkraft att

jäfva önskvärdheten af lagens antagande. Det är först och främst

gifvet, att i den mån denna rörelse mot lagen utgått från den redan

ofvan berörda, men tillbakavisade teoretiska oppositionen mot hvarje

separat lagstiftning för kvinnor, så har den tydligen beviskraft endast

för dem, som utan vidare hylla en sådan teori, men däremot icke för

alla andra, som på grund af kvinnans särskilda samhällsuppgift också

anse särskild skyddslagstiftning för kvinnor befogad. Ser man åter

frågan praktiskt, så är det en känd sak, att alla dylika skyddslagstiftningar

till en början pläga mötas af liknande opposition från enskilda

grupper, som befara att af desamma röna något intrång i sin rörelsefrihet,

men detta kan tydligen icke vara något afgörande skäl mot en

sådan lagstiftning, om den eljest är påkallad af hänsyn till hela sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

hällets val. Det visade sig ock vid sistlidet års Andrakammardebatt,

att lagförslaget vann lifligt understöd af, bland andre, såväl kammarens

arbetarerepresentanter som dess yrkesinspektörer, d. v. s. af kretsar,

hvilkas sakkunskap på området och förmåga att praktiskt bedöma detsamma

måste tillmätas den största betydelse.

I själfva verket torde ock de farhågor, som hafva uttalats i fråga

om lagens menliga följder för vissa nuvarande kvinnliga arbeterskors

framtida verksamhet, varit mycket öfverdrifna. Lagen skulle, som bekant,

i intet fall träda i kraft före 1911 och i visst fall först tre år därefter,

och en ganska afsevärd öfvergångstid är sålunda stipulerad för

vederbörandes anpassning till de nya förhållandena. Och erfarenheten

från utlandet visar, att en dylik anpassning i liknande fall låter sig

verkställas, likasom ock att svårigheterna icke varit större, än att de

ansetts böra vika för det stora målets vinnande. Hvad som sedan

länge visat sig gagneligt för utlandets industrivärld, kan icke med fog

antagas vara öfvervägande skadligt för den svenska.

Just om hithörande utländska förhållanden synes emellertid vid

den svenska oppositionen mot lagen ganska mycken missuppfattning

gjort sig gällande. Så meddelades exempelvis under nämnda Andrakammardebatt

af en talare en uppgift om de menliga följder, som

genomförandet af en dylik skyddslag inom typografyrket i Frankrike

1892 skulle haft för de kvinnliga typograferna i Paris.

Den lyder som följer:

''Där (d. v. s. vid tryckerierna i Paris) förhöll sig så, att, när nattarbete^

kvinnor förbjöds, sätterierna afskedade omkring 5,000 kvinnliga typografer. Åtskilliga

af dessa kvinnliga typografer hemföllo då åt prostitutionen. Någon statistik

i detta afseende finnes naturligtvis icke. Andra måste taga sin tillflykt till andra

yrken, mindre väl aflönade än det, som de förut idkat’ o. s. v.

Det ligger för öppen dag, att denna uppgift — som lärer härstamma

från ett meddelande af en holländsk dam på en kvinnokongress

i Berlin 1904, och som för öfrigt äfven vid andra tillfällen under de

senare åren användts i vårt land såsom argument mot speciallagstiftning

för kvinnor — i Sverige upptagits under full tillförsikt till den

källa, hvarur den hämtats. Huru grumlig denna källa emellertid synes

ha varit, framgår af den kritik däröfver, som lämnades på den internationella

föreningens för lagstadgadt arbetarskydd sista kongress i Lucern

den 28—30 sistlulne september, för hvilken kongress fjolårets riksdagshandlingar

i ämnet voro bekantgjorda genom ett utförligt, i vissa fall

ordagrant franskt referat. Där lämnade nämligen en af deltagarne, herr

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 5

A. Keufer, vice ordförande i arbotsrådet i Paris, representant för typografföreningen

och själ!'' f. d. typograf, den märkliga upplysningen,

att då nattarbotsförbudet infördes genom lagen af 1892, sysselsatte blott eu

enda daglig tidning i Paris. »La Gazetto de Franco». Hägra kvinnliga typografer

nattetid. Dessutom arbetade äfven några kvinnor i en dol boktryckerier ibland om

nätterna. Å samtliga dessa arbetsplatser ordnades emellertid arbetet efter lagens

ikraftträdande så, att kvinnornas arbete förlädes till dagstimmarne. Ingen enda

kvinnlig typograf i Paris af skedades på grund af den nya lagen. — _— Dessutom meddelade

han den synnerligen intressanta uppgiften, att antalet kvinnliga typografer i

Frankrike icke, såsom man också i detta sammanhang varit färdig att försäkra,

vore i aftagande, utan att det i stället ökats högst betydligt såväl absolut som

relativt. År 1896 voro nämligen i de franska tryckerierna anställda 23.797 arbetare,

däraf 3,538 kvinnor, d. v. s. 15 procent, under det att år 1901 af 29,727 typografer

5,357 eller 18 procent voro kvinnor.’

Alla de slutsatser, som med stöd af ofvannämnda uppgift från

kvinnokongressen i Berlin dragits med hänsyn till föreliggande skyddslagstiftning,

äro således fullständigt vilseledande.

Det bör också tilläggas, att äfven i öfrig! de under f jolårets riksdagsdebatter

anförda skälen mot denna lagstiftning på kongressen i

Luzern väckte synnerlig förvåning och af olika talare med mycken

styrka upptogos till vederläggning. Kongressen beslöt också uppdraga

åt sin byrå att. till den svenska regeringen aflåta en adress, ''uttryckande

föreningens tacksamhet för de ansträngningar, regeringen gjort med

hänsyn till ratificerandet af konventionen i Bern rörande förbud mot

kvinnors nattarbete, dess beklagande, att dessa ansträngningar ej krönts

med framgång, och dess förhoppning, att nya åtgärder skola föra till

önskadt resultat’. Kongressens hållning är naturligtvis så mycket

betydelsefullare, som den bland sina deltagare räknade både män och

kvinnor, representerande bortåt tjugu länder och ofta det bästa dessa

äga i fråga om teoretiska och praktiska insikter på här föreliggande

område. Sakkunskapen på området, sådan den föreligger hos utvalde

representanter från de olika europeiska staterna, har alltså med sällsynt

enighet uttalat sig för den ifrågavarande lagstiftningen.

Vid bedömande af dess betydelse bör emellertid gifvetvis det allra

kraftigaste afseende fästas just vid denna dess internationella karaktär.

Det är uppenbart, att, om den moderna industrialismens afvigsidor skola

bekämpas, detta helst bör ske på fwfernationell väg, enär eljest skulle

kunna invändas, att somliga stater ställde sig förmånligare än andra i

den mellanfolkliga ekonomiska konkurrensen. Här föreligger nu ett

fall — enligt uppgift till och med det första — där man med mycken

framgång verkligen lyckats slå in på denna väg och åstadkomma en

internationell öfverenskommelse på arbetareskyddslagstiftningens svår
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

handterliga område. Det är då naturligt, att det både för sakens egen

skull och för eventuell fortgång i andra liknande hänseenden på samma

mellanfolkliga väg är af synnerligt intresse, att öfverenskommelsen

verkligen blir genomförd och icke någon länk brister i kedjan.

Såsom ofvan nämnts, undertecknades på sin tid konventionen i

Bern af ombud från samtliga Europas stater, med undantag af Ryssland,

Norge och Balkanstaterna. Ratifikationer ha sedan ingått från

Storbritannien ..........................

....................... den 24 sept.

1907

Luxemburg.................................

...................... ,, 12 nov.

1907

Schweiz........................................

....................... m 10 jan.

1908

ett antal brittiska kolonier och protektorat den 21 febr.

1908

Tyska riket................................

....................... » 12 juni

1908

Belgien ........................................

....................... „ 20 juni

1908

Nederländerna ............................

...................... ,, 8 sept.

1908

Frankrike.....................................

....................... ,, 1 okt.

1908

Österrike-Ungern ....................

....................... ,, SO dec.

1908

Portugal.........................................

...................... ,, 31 dec.

1908

Danmark hade redan vid konventionens undertecknande förbehållit

sig att få inkomma med sin ratifikation först år 1910; i Spanien hafva

vissa förberedande arbeten ej ännu afslutats; och från Italien, där detta

äfvenledes varit fallet, har på denna grund ingått en framställning, att

den i artikeln 8 af konventionen omförmälda frist för deponerande af

ratifikationsinstrumenten måtte förlängas. Konventionen lämnar också

öppet för icke-signatärmakter att sedermera biträda densamma. I en

enda stat af de 1906 i Bern deltagande har förslaget förkastats, och

detta är Sverige! Då, såsom ofvan i korthet framhållits, de skäl, som

därvid inverkat, icke synas mig äga nog betydelse att motivera en

sådan utgång, hvilken däremot ur både samhällshygienisk och mellanfolklig

synpunkt måste anses beklaglig, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte såsom lag för sin del antaga det i bilagda

Kungl. Maj:ts proposition n:o 156 vid 1908 års riksdag innefattade förslag

till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete

nattetid i vissa industriella företag.»

Herr

Lindhagens

motion.

Herr Lindhagens motion har följande lydelse.

»Vid 1908 års riksdag inhämtade Kungl. Maj:t genom en proposition

Riksdagens yttrande öfver ett förslag till förordning angående förbud

mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Till stöd för detta förslag åberopades, utom dess nytta i och för sig,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

tillika att därigenom skulle från Sveriges sida vinnas anslutning till

en i Bern den 26 september 1906 afslutad internationell konvention i

ämnet, på hvilken konvention det ifrågavarande förslaget byggde.

Lagutskottet afstyrkte förslaget. Såsom skäl anfördes den vidtgående

inskränkningen i kvinnans frihet att lämpa sin arbetstid i hvarje

fall efter förhållandena och behof vet samt det tvifvelaktiga, huruvida verkligen

ett bättre sakernas tillstånd vore att vänta af förbudet. En omständighet

att räkna med syntes utskottet äfven vara, att FredrikaBremerförbundet,

Typografiska kvinnoklubben och Socialdemokratiska

kvinnokonferensen ställt sig afvisande. Såsom åtgärder ägnade att

förbättra den inom industrien arbetande kvinnans ställning framhöll

utskottet i stället vidsträcktare forlön dranden af minderårigas och unga

kvinnors öfveransträngning, minskande af yrkesfarorna, införande af

kvinnlig yrkesinspektion samt moderskapsförsäkring under statens medverkan.

Af liknande skäl ansåg sig utskottet emellertid icke heller

kunna tillstyrka en väckt motion om utredning och därå grundadt förslag

om reglering af både män och kvinnors nattarbete inom industriella

och därmed närbesläktade arbetsområden.

Med denna motivering ställde sig lagutskottet tydligt afvisande

mot hvarje inskränkning geuom lagstiftningen af det skadliga industriella

nattarbetet för vuxna arbetare, män och kvinnor.

Mot denna utskottets uppfattning reserverade sig fyra ledamöter.

Tre af dessa hemställde, att Riksdagen måtte såsom lag för sin del

godkänna det framlagda författningsförslaget. Den fjärde sökte i en

utförlig reservation, på samma gång erkännande gafs åt de grundläggande

synpunkter, på livilka förslaget byggde, tillika utveckla de

betänkligheter, som bland annat från många politiskt och socialt vakna

kvinnors sida framhållits mot lagen såsom ensidigt riktad mot kvinnorna

samt ägnad att sannolikt mer eller mindre uttränga dem från deras

bästa arbete och sålunda i praktiken kunna verka motsatsen, af hvad

den afsåg. Därför hemställdes i reservationen, att i anledning af

förenämnda motion Riksdagen, med förklarande att propositionen icke

kunde i sin dåvarande affattning bifallas, måtte anhålla om utredning

i hvad mån, inom industriella och därmed besläktade arbetsområden

män och kvinnor sysselsättas med nattarbete på ett för hälsan skadligt

sätt samt därefter vidtaga de åtgärder, som kunde vara ägnade att

afhjälpa berörda missförhållande under behörigt skyddande tillika af de

ar betandes utkomstmöjligheter.

Lagutskottets hemställan bifölls af Riksdagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Nu har vid denna Riksdag frågan ånyo framförts i båda kamrarna

genom motioner, hvilka förorda till antagande fjolårets proposition i

ämnet.

I dessa motioner beröras endast ytligt den sak, om hvilken meningsskiljaktigheter

yppats bland anhängare till en verksam skyddslagstiftning

på det industriella området äfven i fråga om nattarbetet. Det frnmhålles

hufvudsakligen hvad alla äro eniga om, huru angeläget det är att kunna

skydda kvinnorna från de skadliga följderna af nattarbete och vikten

af internationella överenskommelser på skyddslagstiftningens område.

Men saken har en annan sida. Man må därvid gärna frånse, hvad

som invändes mot befogenheten under alla förhållanden att göra en

undantagslagstiftning ensamt blott för ena hälften af ett lands myndiga

medborgare eller att lagstifta på detta sätt för kvinnorna, innan de genom

politisk rösträtt få tillfälle att deltaga i beslutet och göra sina synpunkter

gällande. Det ligger dock kanske åtskilligt äfven under särskilt det

senare. Hufvudfrågan, som motionärerna tydligen ogärna inlåta sig på,

är emellertid denna: Hvad skola kvinnorna lefva af, medan de äro ogifta

eller änkor, och huru skola de existera äfven såsom gifta, i de fall, att

deras män hafva för litet betaldt eller äro sjuka eller arbetslösa eller

förstöra arbetsförtjänsten på dryckenskap och andra utsväfningar. Statistikens

siffror om den alljämt minskade äktenskapsfrekvensen äro ej ägnade

att sprida något förhoppningens ljus för de närmaste tiderna öfver dessa

spörsmål. Samhällsförbättraren är skyldig också fråga sig och söka utreda,

om under sådana förhållanden man verkligen förbättrar kvinnornas hälsa

och kroppskrafter genom att ensidigt blott för dem förbjuda allt nattarbete

och detta att börja med just i anställningar, där de ha bäst betaldt.

Att det ifrågavarande förbudet icke kommer att skaffa kvinnorna,

hvarken de nu redan anställda eller blifvande arbetssökande, bättre

bostäder, varmare kläder, mera mat och rikligare tillfällen till verklig

hvila och förströelse torde vara obestridligt, Men om det ej blir sämre

i dessa afseenden för dem än förut, då vore ju i alla fall åtskilligt vunnet.

Men nu befara kvinnorna, icke utan fog synes det, att de i stället kunna

få det i genomsnitt sämre med eu sådan lag, därför att denna måste

mer eller mindre uttränga dem från de bäst aflönade yrkena eller de

bästa platserna i dessa yrken eller kanske ibland från allt arbete.

Det är nog bra att undgå nattarbete. Men skall förmånen köpas mot

att bo ännu uslare, frysa ännu mera och svälta rikligare, då må man

betänka sig något. Detta intresserar emellertid tydligen icke alls

den manlige så kallade lagstiftaren. Lifvet, skall brusa lika entonigt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

som förut och ingen kommer att räkna eller mäta de lidanden, som

följa i spåren af eu byråkratisk författning.

Man säger nn möjligen, att det icke kan bevisas, att dessa farhågor

skola gå i uppfyllelse. Men meningen bör väl ej vara att med den

ifrågasatta lagstiftningen kasta sig ut i det okända, helst många sannolikheter

tala för, att en dylik fara måste vara för handen. Någon

betänksamhet borde ock kunna framgå ur det ostridiga förhållandet, att

man slår in på en väg, som ej försvaras från något håll annat än- ur

opportunitetssynpunkter.

Någon utredning om, hur de hitintills i vissa europeiska länder

antagna författningar mot vuxna själfför sörj ande kvinnors nattarbete

verkat uti förevarande hänseende, förefinnes icke. Eu fackman i ämnet,

hvars sympatier mest luta åt antagandet af det framlagda förslaget,

har uppgifvit sig trots allehanda försök icke lyckats uppspåra något

material för ett objektivt bedömande af denna försummade sida af saken.

Han håller före, att ett pålitligt material till en sådan utredning saknas.

Det är också klart, att det skall förhålla sig så. Den som varit

i tillfälle att på nära håll få någon kännedom om åskådningarna hos

särskildt Centraleuropas olika folkslag, finner snart, hur litet kvinnofrågans

speciella problem där ännu kommit till sin rätt. Männen äro

i det offentliga herrar såsom de alltid varit. Kvinnorna betraktas mera

som ett lösöre, med hvilket man lagstiftar och förfar efter omständigheterna.

Själfva äro kvinnorna i dylika ting sofvande och finna sig i

de ömma ehuru kanske ej alltid så osjälfviska omsorgerna, hvart det än

bär, ty så hafva de blifvit vanda. Sticker någon liten blyg opposition

upp, ett mänskligt kraf på myndighetsförklaring, så kväfves säkerligen

den lilla revolutionen gärna i sin linda med ett lagom mått af maktspråk

eller andra lämpliga medel. Eu ganska god mätare på tillståndet i

hvarje land är det beaktande, krafvet på politisk rösträtt för kvinnor

vunnit.

Emellertid kan man här och hvar uppspåra tecken, som tyda på

att det kanske icke öfverallt är såväl beställdt. Från Holland har erhållits

en del upplysningar rörande verkan af 1889 års lag om unga

personers och kvinnors arbete, hvilken lag innehåller bland annat visst

förbud för kvinnligt nattarbete. I meddelandet hänvisas till angifna

ställen uti yrkesinspektörernas officiella rapporter, enligt hvilka kvinnorna

skulle genom lagen blifvit mer eller mindre undanträngda af män

och af ynglingar på 16 eller 17 år i femton särskilda uppräknade yrken.

I ett af dessa yrken angifves dock afskedandet hafva berott på lagens

förbud för kvinnor att arbeta på söndagen. Dessutom meddelas ur inBih.

till Riksd. Prat. 1909. 7 Sami. 42 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 43-

spektörernas rapporter några allmänna iakttagelser, hvilka här nedan

återgifvas enligt meddelandet, dock med reservation för eventuella misstag

genom att yttrandena stå lösryckta ur sitt för mig obekanta sammanhang.

3:dje insp. 1890: ''Förbudet mot nattarbete har orsakat, att i alla yrken,

hvarest man arbetar nattetid, kvinnorna blifvit afskedade och ersatta med män

eller ynglingar.’

3:dje insp. 1893 sid. 280. ''De af lagen skyddade personer ha blifvit afskedade

och i de små industrierna ha de icke utsikt att erhålla någon annan plats; endast

i de stora industrierna kan man lämpa sig efter lagen. — Sid. 283. ''skyddslagstiftningen

är orsaken till, att flickor och kvinnor ersatts med män’.

3:dje insp. 1894: ''I verkligheten kan man konstatera, att under de sista åren

fabrikanterna vägra att anställa gifta kvinnor äfvensom att i många etablissement,

hvarest arbetet kan förrättas lika bra af män, alla kvinnor ha afskedats.’

3:dje insp. 1895—96 sid. 71. ''Alla kvinnorna blefvo afskedade.’ ’I allmänhet

anställas skyddade personer föga.’

6:te insp. 1895—96 sid. 9. ''Förbud mot nattarbete har orsakat, att antalet

skyddade personer minskats betydligt.’

3:dje insp. 1899—1900 sid. 369. ''Det arbete, som förr utförts af kvinnor, utföres

nu af män. Detta kostade mer i arbetslöner, men resultaten voro icke

dåliga.’

Det tillägges i meddelandet att sedermera ha då och då genom

kungl. beslut, som grunda sig på skyddslagen, nya arbetsområden sysselsättande

talrika kvinnor indragits under lagen utan garantier för kvinnorna.

I England finnes en kvinnoförening kallad Treedom of Labour

Defence’, som bildats i syfte att »skydda arbetare och speciellt kvinnliga

arbetare från sådan restriktiv lagstiftning, som beröfvar dem möjlighet

till arbetsförtjänst, inskränker deras personliga frihet och trakasserar dem

i deras privata lif». Detta är ju i hvarje fall åtminstone ett symtom.

Af en engelsman och en engelsk dam, båda tillhörande det socialdemokratiska

partiet, har jag vid personligt sammanträffande nyligen fått

den upplysningen, att skyddslagstiftningen i afsevärd mån uttränger

kvinnorna från arbetsmarknaden och de sade sig med bestämdhet veta,

att så var förhållandet också i tryckeriyrket. (Den engelska textilindustrien

lär härifrån göra ett undantag på grund af kvinnornas

större lämplighet för detta arbete.) För öfrigt påstodo de, att de socialt

intresserade engelska kvinnorna inom alla partier voro bestämda motståndare

till all vidare separat kvinnolagstiftning, så länge kvinnorna

sakna politisk rösträtt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 11

Motionerna förbigå förenämnda äfven vid förra riksdagen af mig

delvis lämnade upplysningar, men göra däremot ett afgörande nummer

af en uppgift om de kvinnliga typograferna i Paris, som meddelades af

eu annan ledamot i Andra Kammaren. De försök, som gjorts att från

Paris erhålla exakta upplysningar i detta ämne, ha ej lämnat något

resultat, livad man kunnat inhämta är till en början, att mellan de

manliga och kvinnliga typograferna i Paris lär nu råda ett så spändt

förhållande, att tillförlitliga meddelanden från någondera hållet ej stå

att vinna. Att uppgiften om det stora massafskedandet är oriktig liksom

att uppgiften i motionerna om antalet anställda kvinnliga typografer

sannolikt är riktig, synes också framgå. Däremot är den af motionärerna

kursiverade upplysningen, att ingen enda kvinnlig typograf i Paris afskedades

icke heller vederhäftig. Motionärernas sagesman har i meddelanden

till Stockholm ej heller vidhållit ett sådant uttalande. Huruvida eller

i hvad mån de kvinnliga typografernas ställning i och för sig försämrats

känner man icke. Men den förenämnda tvedräkten mellan

manliga och kvinnliga typografer har säkerligen sin rot delvis äfven i

det ensidigt anordnade förbudet mot kvinnligt nattarbete, hvilket de

kvinnliga typograferna ock lära försökt få upphäfdt.

Man kan sålunda som sagdt ej få några värdefulla upplysningar

om lagstiftningens verkan utomlands i ofvan framhallna afseenden utan

får nöja sig med att bedöma frågan efter dess egen natur. Det bör

då, utöfver hvad därom redan sagts, särskilt i fråga om bestämmelserna

i Bernerkonventionen, hvilka nu skulle antagas äfven hos oss, anmärkas,

att de säkerligen i allmänhet innefatta ytterligare skärpningar i den

redan antagna utländska lagstiftningen för kvinnor, under det att man

samtidigt fortfarande underlåter att göra någon som helst parallellagstiftning

för män.

Man må vidare icke förglömma, att förslaget icke afser förbud blott

för arbete mellan kl. 10 e. in. och 5 f. in. Dessutom stadgas en oafbruten

ledighet under minst 11 timmar. Förutnämnda 7 timmar måste

således ökas med ytterligare 4 därmed sammanhängande timmar. Förslaget

stadgar således icke blott förbud för arbete nattetid, såsom dess

rubrik angifver, utan äfven för antingen allt morgonarbete eller allt

aftonarbete eller ock en väsentlig del af bådadera. Hvad detta säkerligen

i och för sig principiellt riktiga stadgande dock skall utan

garantier kunna ytterligare verka för kvinnorna i konkurrensen om

arbete kan icke öfverskådas.

Konventionen stadgar emellertid äfven vissa undantag för särskilda

förhållande. Detta innefattar i själfva verket ett medgifvande,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

att den i tillämpningen kan verka orättvist och till öfvervägande skada

för kvinnorna. Men man vill icke förekomma dessa eventualiteter på

det enda verksamma sättet genom ett upptagande af frågan i hela dess

vidd för män och kvinnor. I stället anvisar man någon liten utväg

på måfå i förhoppning, att den till äfventyra skall hjälpa. Hvad konventionen

i detta afseende väsentligast innehåller är, att uti företag, däri

förekommer säsongarbete, äfvensom undantagsvis uti andra företag, då

arbetet måste forceras, den oafbrutna ledigheten kan under sammanlagdt

högst 60 dagar om året inskränkas från 11 till 10 timmar af

dygnet. Äfven mången anhängare af konventionen medgifver, att detta

särskilt i frågans nuvarande outredda läge är en alldeles för snäf begränsning

af möjligheterna att ordna arbetet annorledes efter förekommande

förhållanden. Man kan förstå att därmed mestadels ej vinnes

något väsentligt för de fall, då lagens konturer ej passa för verkligheten.

Fn dylik lagstiftning bjudes oss nu igen att antaga utan rätt till

eftertanke och än mindre möjlighet att modifiera densamma. Och detta

väl främst för att sålunda bidraga till det visserligen i och för sig betydelsefulla

önskemålet af internationell öfverenskommelse på skyddslagstiftningens

område. Därvid skall man tillika vara bunden i tolf år

utan att kunna vidtaga erforderliga jämkningar, eller öfvergå till

ett bättre system. Att obetingadt ingå på en dylik diktamen från främmande

håll är ganska mycket begärd t. Äfven internationella överenskommelser

måste byggas på ett allsidigt öfvervägande och en likvärdig

undersökning af frågan från de olika kontrahenternas synpunkt,

om sträfvandet kan göra anspråk på framgång. Motionärerna" upplysa

om, att Spanien och Italien begärt anstånd med anslutning till konventionen

för närmare utredning. Detsamma är förhållandet med Danmark,

där ett förslag om förbud för kvinnors nattarbete år 1901 föll på motstånd

från kvinnorna själfva. Säkerligen anser man sig i dessa länder

böra göra åtminstone någon undersökning om, hur det genom en sådan

lagstiftning skulle komma att gå för deras arbetande kvinnor, både

dessa, som redan arbeta i industrien och dem, som oundvikliga öden

ännu i långa tider skola drifva in i densamma eller eljest i ännu sämre

arbetsförhållanden.

Från Norge har ej heller något deltagande i konventionen ägt

rum. Man har där ej velat binda sig vid ett sådant ofullkomligt uppslag

utan sökt få en mera enhetlig lösning af frågan. Hos stortinget

föreligger en kungl. proposition till lag om tillsyn å arbetet i fabriker,

m. m. Här föreslås också förbud för nattarbete för vuxna kvinnor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Men detta förbud är begränsadt till tiden frun kl. 10 e. in. till G f. in.

samt ej såsom enligt Bernerkonventionen åtföljd t af förbud äfven för

morgon- eller aftonarbete. Det föreslås ock vida mera omfattande och

rationellare anordnade möjligheter till jämkning i förbudet, där sådan

jämkning är påkallad. Stortingets socialkommitté lägger härtill förslagom

en normalarbetsdag för både män och kvinnor pa högst 10 timmar

oberäknad! hvila och måltidsstunder samt beredelse och efterarbete såsom

uppeldning, putsning, rengöring och dylikt. Trots att de norska förslagen

äfven frånsedt bestämmelsen om normalarbetsdag synas ojämförligt

mer betryggande för kvinnorna än Bernerkonventionen star det

i alla fall där strid om befogenheten af särskildt förbud mot kvinnligt

nattarbete. Äfven inom social kommittén är en minoritet däremot, dock

såsom det synes af samma negativa skäl som 1908 års lagutskott.

Motionärerna ha särskild! lagt stor vikt vid ett uttalande å den

internationella föreningens för lagstadgadt arbetareskydd kongress sistliden

höst i Luzern. För denna kongress skulle fjolårets riksdagshandlingar

blifvit bekantgjorda »genom ett utförligt i vissa fall ordagrant

franskt referat». De anförda skälen mot denna lagstiftning skulle väckt

synnerlig förvåning och kongressen hade beslutat afbita en adress till

svenska regeringen.

Jag har varit i tillfälle att en gång få se förenämnda franska

referat. Lagutskottets yttrande fanns tror jag ordagrant återgifvet och

detta yttrandes afståndstagande i princip från förbud mot industriellt

nattarbete, vare sig det gäller män eller kvinnor, är ju onekligen ägnadt

att väcka uppseende. Den utförliga reservation åter, som rörde sig om

den nu föreliggande frågan eller tvistepunkten mellan skyddslagstiftningens

vänner, af den fanns ingenting alls återgifvet mer än själfva

slutyrkandet. Af de muntliga yttrandena i kamrarna voro finansministerns

och herr Fursts anföranden i sin helhet eller till väsentligaste

delar återgifna, hvilket ju var en glädjande läsning för alla rättänkande.

De talare åter, som sökt försvara kvinnornas synpunkter voro refererade

på några rader. Såsom representanter för Sverige hade också af regeringen

sändts endast persouer, som vore icke blott anhängare af Bernerkonventionens

förslag utan äfven, med ett undantag kanske, ogärna vilja

resonera om, att det också kan ha brister. Det var således väl sörjdt

för att kongressen skulle gripas af ''synnerlig förvåning. De ofvannämnda

uppgifterna från Holland och England synes man också tegat

om vid kongressen, hvilket styrker, att de kanske äro belysande, under

det att den delvis oriktiga uppgiften från Paris beriktigades af en fransk

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande iV.-o 43.

kongressdeltagare, hvilket sedan gått genom svenska pressen såsom

kongressförhandlingarnes tungt vägande inlägg i ämnet.

För öfrigt skulle det nog gjort detsamma, hvad som sagts på

denna kongress. Dylika församlingar måste följa sin ledning och kunna

gifvetvis ej i hast smälta synpunkter, som man ej förr hört talas om. Men

förr än en diskussion bygges på ömsesidigt erkännande af att en sak

kan ha mer än en sida, när den verkligen har två, förr är det inte

värdt att tala om hvad sakkunskap och objektiv forskning ha att förtälja.

Äfven den schweiziska lagstiftningen innehåller ända sedan 1877

åtminstone principiellt förbud för nattarbete för både män och kvinnor.

Mången säger nu: Låt vara att Bern erkonventionen möjligen går

hårdare ut öfver kvinnorna än den hjälper dem. Det är åtminstone icke

uteslutet, att så kan ske. Alla framsteg kräfva dock offer. Löpgrafven

måste fyllas af nedtrampade kroppar för att de efterföljande skola

komma öfver. Detta kan visserligen vara sant ibland. Men en dylik

stridsordning bör dock helst undvikas. Och dylika offer synas ej gifvetvis

behöfvas i förevarande frammarsch, för hvilken bör kunna beredas

normal väg, blott män och kvinnor ville hjälpas åt. För öfrigt,

hvarför skall löpgrafven i detta fall fyllas endast af kvinnor? Männen

få allt vara så goda och lämna äfven sitt bidrag. Det är en punkt i

detta ärendes afgörande, som icke får alldeles förbises och det är angelägenheten,

att de olika synpunkterna hänsynsfullt beaktas, så att ej

onödig split uppstår bland dem, som dock måste hålla ihop.

Det har i motionerna ock åberopats, att förslaget i sitt nuvarande

skick förra året vann lifligt understöd af såväl Andra Kammarens

arbetarerepresentanter som dess yrkesinspektörer. Detta är visserligen

ett förhållande, som bör beaktas, men vid bedömandet, i hvad mån en

dylik opinion . skall väga något i vågskålen, är det af vikt att också

beakta den opinionerandes kön.

Enligt hvad jag har mig bekant har sålunda den finska kvinnliga

yrkesinspektören en alldeles motsatt uppfattning mot sina manliga

yrkeskamrater inom svenska Riksdagen.

Hvad åter allmänhetens och särskildt arbetarnes opinion angår, så

torde man för närvarande ej komma längre än att åberopa de fakta,

som föreligga till den kraft det hafva kan. I eu sådan fråga kunna

vi litet hvar ej göra anspråk på att äga någon ofelbar mening ännu.

Man tar ställning mera instinktivt och därnäst efter auktoriteter. Det

blir då lättare för männen att ta parti för en skyddslagstiftning af

ifrågavarande slag blott för kvinnor. Kvinnorna åter ställa sig instinktivt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande. N:o 43. 15

mera misstänksamma, och slå de till reträtt härifrån, sa sker det merendels,

tror jag, mot en bakgrund af manliga förmaningar.

'' Faktum är att 1907 års socialdemokratiska kvinnokonferens, där

68 ombud från olika delar af landet voro tillstädes, enhälligt uttalade sig

mot förevarande undantagslagstiftning för kvinnor. Vid 1908 års Riksdag

lära samtliga socialdemokratiska riksdagsmännen med undantag af tre

vid omröstningen ställt sig på motsatta sidan. Vid socialdemokratiska

partikongressen (den politiska organisationens kongress) i maj 1908

begärdes från riksdagsgruppens sida ett godkännande af dess uppfattning,

hvarvid omröstningen först gaf 90 röster mot 90 och sedan ny omröstning

112 röster för nämnda uppfattning mot 93. I kongressen

deltogo endast 13 kvinnor, af hvilka 12 lära röstat för kvinnokonferensens

mening och 1 för riksdagsgruppens. I augusti 1908 hölls en socialdemokratisk

kvinnokongress, men denna gjorde ej något uttalande i

ämnet. Vid ett diskussionstillfälle lära dock fyra kvinnliga ombud uttalat

sig för obetingad anslutning till Bern erkonventionen, hvilket åter bemöttes

från annat håll.

Den riktiga och önskligaste vägen är ej svår att finna. Jämsides

med andra skyddsåtgärder, hvarpå 1908 års lagutskott anförde exempel,

måste också nattarbetet förhindras, där sådant utan olägenhet kan ske,

och detta oafsedt de arbetandes kön. Möjligen kan i sådant sammanhang

vissa särbestämmelser för kvinnor visas vara obestridligen befogade.

Landsorganisationens fjärde ordinarie kongress år 1906 (den fackliga

organisationens kongress) beslöt också i anledning af en utaf Kem.- tekn., Kvarn- och Läderarbetareförbundet väckt motion om nattarbetets

afskaffande dels uttala, att vid löneaftal bestämmelser om en fast, sitt

ändamål motsvarande öfvertidsprocent för nattarbete borde införas och

att i industrier med fortgående nattarbete arbetsskiften höra förändras

från nuvarande i allmänhet gällande tvåskiftessystem å 12 timmar till

treskiftessystem å 8 tim. per dygn, och dels uppmana socialdemokratiska

riksdagsgruppen att inför Riksdagen framlägga motion om förbud föi

nattarbete för de arbetaregrupper och industrigrenar, där detsamma ej

af tvingande omständigheter nödvändiggöres.

Gifvetvis får ej i detta landsorganisationens kongressbeslut inläggas

den betydelsen, att kongressen tagit ställning till den förevarande frågan.

Men det undras, om ej ett enigt och kraftigt fullföljande af den väg,

nämnda kongress sålunda utstakat, skulle i anknytning till de aktualiteter,

som Bernerkonferensens inbjudan och tillvaron för närvarande af

en särskildt yrkesfarekommitté erbjuda, gifvit en snabbare och lyckligare

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Utskottets

yttrande.

lösning af de föreliggande viktiga spörsmålen. Det är icke för sent

ännu att inslå på den vägen.

Det må här anmärkas, hurusom ett ingripande mot skadligt nattarbete

för både män och kvinnor säkerligen skulle bäst ske i samband

med en praktisk lösning af spörsmålet om en normalarbetsdag i industriella

yrken.

På grund af hvad sålunda anförts och då denna fråga i hvarje

fall verkligen behöfver eu annan och bättre utredning, än som hitintills

kommit den till del, får jag, under hufvudsakligt åberopande i öfrigt af

den utveckling af ämnet, som återfinnes i min reservation till 1908 års

lagutskotts betänkande, hemställa:

l:o) att Riksdagen med anledning af förevarande motioner ville

bos Kungl. Maj:t anhålla om ett öfvervägande, i hvad mån och på

hvad sätt förbud för nattarbete af såväl kvinnor som män må kunna

åvägabringas inom industrigrenar, där detsamma ej af tvingande omständigheter

nödvändiggöres, samt framläggande för Riksdagen skyndsammast

möjligt af det lagförslag i ämnet, hvartill utredningen kan

gifva anledning;

2:o) att Riksdagen däremot måtte förklara det af motionärerna

framlagda lagförslag icke kunna i sitt nuvarande skick bifallas.»

i anledning af den af motionärerna omnämnda kungl. proposition,

som i det förevarande ämnet afläts till 1908 års Riksdag, hade herr

Lindhagen uti afgifven motion yrkat, att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville skyndsammast möjligt

låta utreda, i hvad mån inom industriella och därmed närbesläktade

arbetsområden män och kvinnor sysselsattes med nattarbete på ett för

hälsan skadligt sätt, samt därefter vidtaga de åtgärder, som kunde vara

ägnade att alhjälpa berörda missförhållande, under behörigt skyddande

tillika af de arbetandes utkomstmöjligheter.

Nästlidet års lagutskott hemställde i afgifvet utlåtande i ämnet,

att såväl den kungl. propositionen som nyssnämnda motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Till stöd härför anförde utskottet följande:

»Den stora utveckling industrien i senare tid undergått och den

utsträckta arbetsfördelning, som däraf följt, har gjort det för staterna

nödvändigt att genom lagstiftning ingripa till skydd för den i de

industriella yrkena arbetande personalen, för dess värjande mot de med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

17

arbetet förenade faror och mot öfveransträngning. Så har varit förhållandet

äfven i vårt land, där hvad speciellt kvinnoarbetet beträffar

genom lag af den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors

användande till arbete i industriellt yrke förbud meddelats att till arbete

under jord, grufva eller stenbrott använda kvinna äfvensom att sysselsätta

kvinna, som födt barn, med arbete i industriellt yrke under de

fyra första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarbetyg

styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet. T hvad mån

samhället bör reglerande ingripa till skydd för arbetaren inom do industriella

yrkena, måste emellertid bero af de faktiska förhållandena.

Dessa gestalta sig naturligtvis olika i olika länder, och hvad som är

erforderligt eller lämpligt i ett land, är gifvetvis därmed icke passande

i ett annat.

Såsom framgår af statsrådet och chefens för finansdepartementet

här ofvan intagna yttrande till statsrådsprotokollet, är det förslag till

förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid

i vissa industriella företag, hvaröfver Kungl. Maj:t genom ifrågavarande

proposition inhämtat Riksdagens yttrande, byggdt på en i Bern den

26 september 1906 afslutad internationell konvention i ämnet. Den

ifrågasatta förordningens ändamål och omfattning angifves i dess 1 §

— jämförd med 11 § —, som motsvarar konventionens 1 och 2 artiklar.

Häraf framgår, att förordningen afser att tillförsäkra kvinna, som användes

i där omförmäld industriell verksamhet, oafbruten ledighet från

arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn, samt att i denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan fem på

morgonen. Häruti äro sedermera vissa inskränkningar gjorda, dels

med hänsyntagande till tillfälliga inträffande omständigheter, nämligen,

enligt 2 §, dels af mera generell natur, såsom i 3 och 4 §§. I fråga

om inskränkningarna är äfven att anteckna, att, i enlighet med konventionens

artikel 8, tiden för den ifrågasatta lagstiftningens ikraftträdande

föreslagits till den 1 januari 1911, dock att den i förslagets

1 § föreskrifna ledighet från arbetet må under en öfvergångsperiod af

tre år från nyssnämnda dag uppgå till allenast tio timmar hvarje dygn.

Att beakta är, att konventionen enligt sin artikel 11 icke kan af stat,

som biträdt densamma, uppsägas före utgången af en tidrymd af tolf år

från tiden för afslutandet af protokollet öfver ratifikationskandlingarnas

deposition, som skall hafva skett före den 31 december 1908.

Då utskottet för sin del icke kunnat förorda en sådan lagstiftning

för vårt land, som den sålunda ifrågasatta, vill utskottet här nedan

angifva de hufvudskäl, som härutinnan varit för utskottet bestämmande.

Bih. till RiJcsd. Prof. 1909. 7 Samt. 42 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Af den officiella fabriksstatistiken framgår, att år 1896, som är

det första år, under hvilket det nu gällande systemet med afseende på

fabriks statistikens omfattning tillämpades, användes vid fabriksarbetet i

vårt land 163,511 manliga och 38,782 kvinnliga arbetare, eller tillsammans

202,293. För år 1905, det sista, för hvilket uppgifter föreligga,

var de manliga fabriksarbetarnes antal 227,176 och de kvinnligas 53,819,

eller tillsammans 280,995. Ökningen under dessa nio år var för båda

kategorierna öfver hufvud taget relativt lika eller omkring 39 procent,

och utgjorde, hvad arbeterskorna beträffar, icke mindre än 15,037.

Under de senare åren har däremot ökningen per år varit relativt störst

för de kvinnliga arbetarna; år 1903 visar nämligen en ökning mot

nästföregående år af 2,8 0 procent för de manliga arbetarne och 3,9 1

procent för de kvinnliga, under det att motsvarande siffror för 1904

voro 2,15 procent och 3,8 8 procent samt för 1905 respektive 0,8 0 procent

och 2,5 6 procent.

Enligt de på delvis annat material än fabriksstatistiken grundade

uppgifter, afseende år 1905, som lämnats af den kommitté, den s. k.

yrkesfarekommittén, som den 4 november 1907 afgifvit betänkande

och förslag i det föreliggande ämnet, belöpte sig de arbetsställen, där

kvinnliga arbetare voro anställda, till 3,937 och arbeterskornas antal

till 52,098, af hvilka dock endast 47,576 kommo på de 1,622 arbetsställen,

där arbetarnes antal uppgick till öfver tio och som följaktligen

berördes af här ifrågavarande lagstiftning. Af uppgifterna framgår

vidare, att nattarbete af ett eller annat slag för de kvinnliga arbetarna

förekom vid 205 arbetsställen samt att 2,904 arbeterskor däri deltogo.

Af dessa hade 749 nattarbete på skift, 97 annat ordinarie nattarbete

samt 2,058 mera tillfälligt nattarbete på öfvertid. Med iakttagande af

de i förslagets 3 och 4 §§ medgifna inskränkningar skulle antalet

kvinnliga nattarbetare dock reduceras till 2,407.

Äfven om det antal kvinnor, som sålunda skulle falla under lagstiftningen

ifråga, ännu så länge för vårt lands vidkommande är jämförelsevis

litet, ådagalägga dock redan de anförda siffrorna sannolikheten

af samma lagstiftnings för framtiden alltmer omfattande betydelse.

Det är tydligt, att ensamt det husliga arbetet icke räcker till för kvinnans

förvärfsbehof, samt att af denna och andra anledningar många och allt

fler bland dem med eller mot sin vilja sökt och komma att söka, sin

utkomst inom den alltjämt tillväxande industrien. Det är äfven klart,

att, i den män antalet af de inom industrien arbetande kvinnorna ökas,

de faror, som för dem äro förenade med sådant arbete, jämväl blifva

mera omfattande. En af dessa faror är naturligen äfven det öfver
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

drifna nattarbetet, som för individens hälsa otta måste vara menligt.

Å andra sidan är och förblir nattarbete inom vissa industrier nödvändigt.

Frågan blir då, huruvida de skäl, som anförts till stöd för lagstiftningen

i fråga, nämligen omsorgen om det uppväxande och kommande

släktet och hänsynen till kvinnans i jämförelse med mannen svagare

kroppskonstitution, kräfva en så vidgående inskränkning i kvinnans

frihet att lämpa arbetstiden efter i hvarje fall föreliggande förhållanden

och behof, som här påyrkas och som skidle förblilva gällande under

den i konventionen bestämda tiden af tolf ar, samt huruvida verkligen

ett bättre sakernas tillstånd är att vänta af det ifrågasatta förbudet,

hvilket afser såväl mera regelmässigt nattarbete på skilt som tillfälligt

öfvertidsarbete under den för natthvilan afsedda tiden.

Det är väl sant, att kvinnan är mannen underlägsen i kroppsstyrka,

men hennes arbete tages i allmänhet icke i anspråk i de fall,

där sådan större styrka behöfves. I många andra afseenden är hon

otvifvelaktigt mannen jämbördig och i en del hänseenden honom måhända

öfverlägsen. Hvad angår den kvinna, som vid sidan af uppfyllandet

af sina plikter såsom hustru och moder, äfven måste med särskilt

arbete därutöfver bidraga till familjens uppehälle, följer det ingalunda

af, att hon förbjudes arbeta i fabriken eller å sin arbetsplats utom

hemmet under natten,'' att hon kan eller får använda denna tid af dygnet

till hvila eller vederkvickelse. Hennes bestyr med hemmet och barnen

måste måhända i anledning af förbudet blott mera helt förläggas till

samma tid. Men när denna tid kommer, är hon kanske efter ett till

följd af förbudet mera oafbrutet arbete under dagen mindre förmögen

att ägna hemmet den vård, som då kan hafva’ varit i samma grad behöflig.

Eu annan ej mindre beaktansvärd följd af det ifrågasatta förbudet

synes blifva en större svårighet för den inom industrien arbetssökande

kvinnan, att, sedan hennes handlingsfrihet pa arbetsmarknaden

så inskränkts, som genom förbudet skulle ske, konkurrera med mannen

inom de yrken, som skulle drabbas af detsamma. Då inom dessa yrken

kvinnan ej längre kan utföra det fortfarande lika behöfliga nattarbetet,

synes nämligen hennes arbetskraft där komma att blifva mindre begärlig.

En fabrik, där regelbundet nattarbete måste förekomma, lärer

väl ofta ej vara villig att hålla sig med en _ kvinnlig daguppsättning

och en manlig nattuppsättning. Och äfven i fråga om de industrier,

där endast tillfälligt öfvertidsarbete på natten behöfver förekomma,

synes det vara ganska möjligt, att kvinnorna uteslutas, emedan de ej

få användas i händelse af'' behof. Om också detta ej inträffar, synes

dock med sannolikhet kunna af förbudet förväntas eu reduktion af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

ii t lön i ngen föi kvinnans arbetsprestation inom många industrier, där

kanske utan detsamma skulle hafva gällt orubbad principen: lika lön för

lika arbete. Af nu anförda förhållanden synes kunna följa, att kvinnan

mer _ och mer dragés bort från fabriksarbetet och i stället söker sig

den inkomst, hon eller hennes hem behöfver, genom hemarbete, som ej

inbegripits under skyddslagstiftningen. I hemmen, i små osunda lokaler

utföres da arbetet från fabrikerna mot endast underbetalning. I

stället för att arbeterskan förut var i stånd att med det högre betalda

arbetet i fabriken, som ibland måste utföras under natten, väl sörja för

både sig och hemmet, äger hon kanske just till följd af skyddslagstiftningen

ej längre förmåga därtill.

En omständighet att vid bedömande af den ifrågasatta lagstiftningens

lämplighet äfven räkna med, synes utskottet vara deras uttalade mening

i ämnet, hvilka närmast beröras åt densamma. I detta afseende må

framhållas, att, enligt hvad som framgår af det förutnämnda kommittébetänkandet,

såväl Fredrika-Bremer-förbundet som Typografiska kvinnoklubben

och Socialdemokratiska kvinnokonferensen ställt sig afvisande

mot den ifrågasatta lagstiftningen.

Med hvad utskottet nu yttrat vill utskottet långt ifrån hafva förnekat,

att den inom industrien arbetande kvinnans ställning inom vårt

land kan genom lämpliga åtgärder förbättras. Såsom lämpliga sådana

från statens sida må särskildt framhållas förhindrandet i vidsträcktare

man, än enligt gällande lag är stadgadt, af minderårigas och unga

kvinnors öfveransträngning, minskande af yrkesfarorna och införande

ad kvinnlig yrkesinspektion. Frågan om nya och förbättrade lagstiftningsåtgärder

i dessa hänseenden är föremål för behandling af den af

Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 för sådant ändamål tillsatta, ofvan

omförmälda s. k. yrkesfarekommitten. En åtgärd att i detta sammanhang

omnämna är äfven innevarande riksdags i anledning af enskild

motion fattade beslut att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning* rörande

frågan om moderskapsförsäkring under statens medverkan.

Liksom utskottet af anförda skäl icke kunnat tillstyrka den nu

ifrågasätta lagstiftningen angående förbud mot kvinnors nattarbete, har

utskottet icke heller ansett sig kunna förorda den i herr Lindhagens

här ofvan omförmälda motion gjorda framställning, att Riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t begära en sådan både män och kvinnor omfattande

utredning, som däruti påyrkats. I nämnda hänseende vill utskottet

fästa uppmärksamheten på det nyss omförmälda redan pågående kommittéarbetet.

»

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Utskottet finner anledning icke hafva förekommit att frångå hvad

utskottet år 1908 sålunda anfört.

Beträffande det under 1) i herr Lindhagens förevarande motion

gjorda yrkande vill utskottet framhålla, att frågan om för vårt land

lämpliga förändringar i den industriella skyddslagstiftningen fortfarande

är föremål för kommittéutredning, hvars resultat, enligt hvad utskottet

inhämtat, kan förväntas under innevarande år. Att, såsom i sistnämnda

motion begäres, härutöfver träffa anstalter för förbud af industriellt

nattarbete för såväl kvinnor som män, anser utskottet vara en med

hänsyn till rådande förhållanden alltför ingripande åtgärd, som utskottet

därför icke kan tillstyrka.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att förevarande motioner af herrar Sam. Clason

och Th. Först icke måtte till någon Biksdagens åtgärd

föranleda,

2) att det i punkt 2 af herr Lindhagens ifrågavarande

motion gjorda yrkande måtte anses besvaradt

af utskottets hemställan under 1), samt

3) att det i punkt 1 af herr Lindhagens omförmälda

motion gjorda yrkande icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Reservationer:

I fråga om utskottets hemställan under 1).

Herrar Budebeck, Gezelius, Magnuson, Widén, grefve Hamilton,

Jansson och Ersson hafva ansett, att utskottet bort hemställa om bifall

till herrar Clasons och Fursts ifrågavarande motioner.

Herr IAndhagen, med hvilken herr Pettersson från Södertälje instämt,

har anfört följande:

»Utskottet har i år ännu tydligare än förra året tagit afstånd

från reglering genom lagstiftningen af industriellt nattarbete, det må

gälla kvinnor eller män. Gentemot en dylik uppfattning måste häfdas

nödvändigheten att inlåta sig på denna ATiktiga länk i arbetet för värnandet

af släktets hälsa.

Motionärerna uppdela emellertid här det myndiga arbetande folket

i två hälfter efter kön såsom indelningsgrund och de föreslå förbud för

nattarbete att gälla endast för kvinnorna. Ån värre är, att i deras

framställningar ej kan spåras någon hänsyn för frågan i dess organiska

enhet, än mindre någon ansats till ett besjäladt intresse för densamma.

Demokratien erkänner ej någon dylik indelningsgrund såsom rättesnöre

i sina sträfvanden för allas rätt och bästa och således icke

heller i detta fall. Normalarbetsdag, som utgör slutmålet för reglering

af arbetstiden inom industrien, är också i programmen beskärd man och

kvinna lika. Så förhåller det sig ock med dess underafdelning, inskränkning

af nattarbetet. När hos oss arbetarepartiets fackliga organisation

på sin kongress år 1906 begärde detta senare krafs förflyttning

från programmet ut i verkligheten, gjorde därför kongressen ingen

skillnad mellan man och kvinna. Det är otänkbart, att från detta håll

skulle kunnat ens ifrågasättas en petition om förbud endast för kvinnors

nattarbete.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Den af motionärerna förordade utsöndringen af kvinnosläktet i förevarande

fall är en uppfinning af ämbetsverkens, katedrarnes och filantropiens

socialpolitik. Den goda afsikten är omisskänlig och värd det

största erkännande. Men den har ledts vilse af fördomen. Vid skapandet

af botemedel mot det onda har det manliga nedblickaudets ande sväfvat

öfver vattnet.

Man började i skyddslagstiftningen med »barn» utan att göra

skillnad på gossar och flickar. Därnäst vändes uppmärksamhet till »unga

personer» af båda könen. När det sedan gälde att utsträcka omsorgerna

till myndiga personer kuude man väntat, att äfven detta skett utan

hänsyn till kön. Men samhället har sedan urminnes tider anvisat kvinnan

en plats på de omyndigas, de svagas och rättslösas bänk. Barn och

kvinnor ha i föreställningssättet hört oskiljaktigt ihop. Utan ingående

undersökuingar eller något försjunkande i tankar framstod det för alla

vederbörande såsom själfskrifvet, att efter barnen var det kvinnornas tur.

Denna traditionella åskådning vann ytterligare stöd däraf, att

jämväl männen i de djupa leden ingalunda voro frigjorda från densamma

och dessutom mångenstädes gärna lämnade den oanmärkt äfven

därför, att den i mycket framstod såsom fördelaktig för dem. De politiska

maktområdena har mannen alltid vetat förbehålla sig. Endast sent,

helst aldrig, vill man släppa kvinnorna dit. Att väsentligen behärska det

ekonomiska maktområdet, arbetsmarknaden, har också alltid varit något

eftersträfvansvärdt.

Detta är upprinnelsen och förklaringen till det ensidiga sträfvandet

att i nattarbetsfrågan syssla endast med kvinnorna. När åter de faktiska

forhållandena omöjliggöra en åtskillnad mellan könen eller männens

intresse att få vara med öfverväger både deras fördomar och deras

intresse att bli af med kvinnornas konkurrens, ske regleringarne af

arbetstiden i enhetens tecken. Så är exempelvis fallet med det för

Riksdagen i år framlagda förslaget om butikers stängningstid. Detta

förslag afser i själfva verket ett förbud för butikbiträdens kvällsarbete

och där göres såsom sig bör ingen skillnad mellan manliga och kvinnliga

biträden.

Det internationella arbetareskyddets korta historia är äfven belysande

i detta afseende. Man framkastade, att det internationella samarbetet borde

inrikta sig på att »reglera i synnerhet söndagsarbetet samt barns och

kvinnors arbete i industrien». Detta program sönderdelades sedan i

vissa hvad man kallade postulat, det vill säga satser, som ej behöfva bevisas.

Bland dessa postulat upptogs förbud för barns arbete samt för unga

personers och kvinnors nattarbete. Bernerkonferenserna, den grund
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

läggande åt'' år 1905 och den diplomatiska af år 1906, togo sedan sikte

på kvinnornas nattarbete. De till innehållet magra förhandlingarna äro

såvidt jag kunnat finna, befriade från hvarje aning om, att det kan vara

eu fråga värd att diskutera, huruvida ej de myndiga kvinnorna mera

höra ihop med de myndiga männen än med barnen.

Hade någon tänkt sig före, skulle man kanske upptäckt, att

lifvet sådant det är utan förbarmande sammanför på arbetsmarknaden

kvinnor och män mera än kvinnor och barn. Man förkastade tanken

på att förbjuda nattarbete för ensamt gifta kvinnor, bland annat därför

att de såsom det sades skulle försättas i ogynnsam konkurrens i förhållande

till de ogifta kvinnorna. Men den förutnämnda fördomen skymde bort

konsekvenserna, när det ifrågasattes att stadga förbud för kvinnor i

allmänhet.

Hvarje framstegssträfvande måste, på samma gång det tillgodoser

sitt ändamål, bygga äfven på rättens grund. Går man fram brutalt

och orättvist, skjuter sträfvandet förbi målet och splittrar i stället för

att samla. Endast en skyddslagstiftning, som tar hänsyn till de verkliga

litsförhållandena, kan bereda verkligt skydd. Den nu föreslagna lagstiftningen

lämnar männen å sido samt blir för kvinnorna mindre en

skyddslagstiftning än en restriktiv lagstiftning.

För öfrigt, vill man begränsa sig till en början att skydda

endast de svagaste arbetarne, så är gränslinjen äfven ur denna synpunkt

uppdragen alldeles oriktigt, Ingen undersökning har ådagalagt,

i hvad mån män eller kvinnor i olika yrken skadas mera eller mindre

af nattarbete. Men hvad man vet är, att de flesta starka kvinnor säkerligen

i allmänhet uthärda det bättre än de flesta svaga män.

Vill man skydda afkomman, talar också detta för att utsträcka

omsorgerna samtidigt till både män och kvinnor. På den nu föreslagna

vägen bli kanske några kvinnor friskare, de flesta komma att få fortlefva

i enahanda förhållanden, för många skall det ställa sig ännu sämre än

förut. Ingen vetenskap har dessutom ådagalagt, i hvad mån sjukdomsanlag

fortplantas mer från fäder eller mödrar. Hvad man vet är, att

barnet ärfver sjuklighet från båda föräldrarne och icke minst från fadren.

Vill man skydda hemmen, så lyckas ej heller detta genom att

stänga en del af arbetsmarknaden för kvinnorna. Hägra hem gagnas

kanske däraf, de flesta måste blifva lika lidande som förut, många gå

ännu mer under. Det vill andra vägar till för att nå detta viktiga

mål. I den mån reglering af nattarbetet kan inverka därpå, vinnes

mera och förloras mindre genom att skyddet utsträckes samtidigt till

män och kvinnor. Fruktansvärdt orättfärdigt är att på denna grund för
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

bjuda arbetot för alla dessa ogifta kvinnor, som måste försörja sig själfva

och icke hafva något eget hem.

Ett särskildt undantag måste ske för kvinnans hafvandeskap. Både

för fostret och modren kräfves, att modren skyddas viss tid före och efter

födseln för ansträngande arbete. Detta har dock ej speciellt med nattarbetet

att skaffa. Särskilda föreskrifter fordras för detta fall, och

skyddet kräfves lika, oafsedt yrken eller arbetstider.

I en mängd sysselsättningar förbjuder sig kvinnoarbete af sig

själft utan lagstiftning och förekommer således icke heller om natten.

En undersökning skall kanske gifva vid handen, att i något eller några

yrken, där kvinnor äro sysselsatta, kvinnoarbete under alla förhållanden

är förkastligt. I andra fall skall man måhända finna, att kvinnoarbetet

är oumbärligt. Ett förbud för kvinnligt nattarbete blir då visserligen

obetingadt gagneligt, enär det drar med sig upphörandet af männens

nattarbete såsom skedde exempelvis i den engelska textilindustrien. Men

lagstiftningen kan då likaväl omfatta både män och kvinnor.

Man må nu hafva hvilka meningar som helst. Ett är visst, och

det är, att i detta ärende till skillnad från andra någon verklig utredning

ej ansetts nödig. Detta leder till, att man bygger på förmodanden

bara. Det har till och med förmenats, att frågan gäller endast en hand

full typografer, och att motviljan mot lagstiftningen från kvinnornas sida

har sitt säte blott i liufvudstaden. Bifogade två skrivelser tala ett

annat språk (bil. A); de visa åtminstone vid sidan af inläggen från

typograferna och åtskilliga kvinnoorganisationer, detta och de två nästföregående

åren hur behöflig en utredning är.

När det kommer till stycket, betonas också såsom det liufvudsakliga

motivet för att vi nu skola kasta oss i armarne på ifrågavarande

lagstiftning, att den är internationell. Det är skada och skam för oss

att ej vara med i den europeiska konserten på detta område, säger man.

Eu motsatt uppfattning påstås vara uttryck allenast för en ensidig

feminism.

På detta behöfver med hänvisning till det ofvan sagda endast

svaras, att det verkligen ej kan anses vare sig gagnande eller smickrande

att få eftersägningsvis vara med i fmalen af denna manskör ur

en bortdöende maskulin kulturvärld. Vi hade kunnat blifva det första

europeiska folk, som genomfört allmän rösträtt både för män och kvinnor,

men vi valde att i stället blifva det sista, som slöt sig till de gamla

vägarne. Ännu kunna vi vara de första att i skyddslagstiftningen med

rättvisa ställa det arbetande folkets myndiga män och kvinnor vid hvarandras

sida som kamrater. Men det ser ut, som om vi äfven här skulle

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 42 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

försmå denna ära för vanäran att vara bland de sista i efterliknandet

af metoder, som dock en gång måste öfvergifvas.

Med stöd af hvad sålunda anförts och under hänvisning till min

förenämnda motion äfvensom till min reservation till utskottets betänkande

år 1908 i ämnet (bil. B.) hemställes:

att det af herrar Sam. Clason och Th. Furst

Iramlagda lagförslag icke måtte i sitt nuvarande skick

af Riksdagen antagas.»

I fråga om utskottets hemställan under 3).

Herr Lindhagen, med hvilken herr Pettersson från Södertälje instämt,

har anfört:

»På de skäl, som anförts i min ofvanstående under punkt 1) upptagna

reservation, får jag hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herrar Clasons

Fursts och Lindhagens ifrågavarande motioner, ville

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i hvad

mån och på hvad sätt förbud för nattarbete af såväl

kvinnor som män erfordras och må kunna åvägabringas

inom industrigrenar, där det ej af tvingande

omständigheter nödvändiggöres, samt för Riksdagen

skyndsammast möjligt framlägga det lagförslag, hvartill

denna utredning kan gifva anledning.»

Herrar Gustaf Andersson och Zetterstrand hafva anhållit få här

antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom

utskottet.

Herr af Ekenstam har begärdt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af ärendet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

27

Bil. A.

Arlöf den ,6/s 09.

Herr riksdagsman C. Lindhagen.

Med anledning af, att lierr Th. Först i Andra Kammaren vackt motion om nattarbetets

afskaffande i industriella yrken för kvinnor samt Eder motion om afslag af denna motion och i

stället skrifvelse till Kungl. Maj:t om utredning, om och på hvad satt nattarbete kan förbjudas

för såval män som kvinnor, får styrelsen för sockerindustriarbetarnes samorganisation, och hvilken

organisation inom sig inrymmer cirka 800 kvinnor fördelade pa olika sockerfabriker inom landet, be

Eder, herr riksdagsman, att, om så vid motionernas behandling kan vara lämpligt, framföra, att

sockerindustriens arbetare bestämdt protestera mot ett lagförslags antagande sådant, som det

hvarom herr Först motionerat, enär det skulle på grund af det arbetssätt och de tekniska detaljerna

i öfrigt, som äro rådande inom sockerindustrien, absolut göra mellan 5 å 600 kvinnor, enbart inom denna

industri, arbetslösa. Däremot instämma vi fullt och helt i den af Eder väckta motionen om

ytterligare utredning af frågan och i öfrigt att ett direkt ingripande i hågan bäst kan ske eller

nära nog enbart sker genom en lösning af spörsmålet: fastställandet af en bestämd normalarbetsdag

på 8 timmar, inom industrierna i sin helhet. Vi anmoda äfven Eder att bringa detta till

socialdemokratiska riksdagsgruppens kännedom.

Högaktningsfullt

För sockerindustriarb. samorganisation.

Nils Andersson.

Herr riksdagsman C. Lindhagen.

Sv. grof- och fabriksarbetareförbundets afd. n o 27 i Arlöf, som inom sig inrymmer cirka

175 kvinnliga arbeterskor, beslöt på möte den 30 mars att fullt och helt instämma i den skrifvelse,

som af sockerfabriksarbetarnas samorganisation afskickats till Eder, herr riksdagsman, och som

afser protest mot de motioner, som öro framkomna i Riksdagen om förbud för kvinnors nattarbete

inom industriella yrken.

För sv. grofarbetarnes förbundsafdelmng, Armt,

Emil Persson.

Afd. ordförande.

Bil. B.

Herr Lindhagens reservation till lagutskottets utlåtande n:o 76 i ämnet vid 1908 års

riksdag:

»Det gifves oåterkalleligen en kvinnofråga, som väntar på sin lösning. Den leder i högre

mening sitt ursprung från det obestridliga förhållandet, att kvinnan är på en gång människa och

en personlighet för sig med sina särskilda andliga bestämningar. Från denna sida sedt är kvinnorörelsen

utbrottet af kvinnonaturens ouppfyllda trängtan efter utveckling och efter utvecklingens

medel: kunskaper, arbete och själfbestämning. ... , .

All utveckling förmedlas emellertid af samhället. Det är således där, som äfven kvinnans

utveckling måste äga rum. Kvinnorörelsen betyder därför praktiskt sedt kvinnans utträde i det

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

sociala lifvet. Hon har förut med mannen delat familjelifvet eller hemmet. Hon skall med tiden

ätven taga sin halfva anpart åt samhället.

, .. ^Jär nu kvinnan träder in i det sociala lifvet, möter hon främmande förhållanden, då samhället

under långliga tidsskeden tillhört mannen och danats närmast efter hans behof och skaplynne

hånligt utvecklingens lag skall det blott efter långvariga evolutioner lyckas kvinnan bryta samhällets

motstånd och finna sig till råtta därstädes. Kvinnorörelsen blir således också liktydig med

kvinnans kamp mot samhället, hvilken väl att märka icke är att likställa med en strid mot marinen.

Ur !?.es^a synP>jnkter måste följaktligen såvidt jag förstår äfven bedömas det nu föreliggande

omstridda lörslaget till förbud för kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella

företag.

Första frågan är då, huruvida ett dylikt allmänt förbud för kvinnor till skillnad från män

år ett medel eller ett hinder för kvinnorna i deras ofvannämnda väg till utveckling. Mycken hänsyn

därvid ägnas kvinnornas egen opinion, den opinion bland dem, som sökt lösgöra sig

tran. hätdvunna föreställningars tryck och tänka själfständigt öfver kvinnornas frågor. Må man

dariör ej för hastigt expediera saken efter gamla formulär utan stanna något i eftertanke, huruvida

ej vid sidan af de djupa ledens gemensamma frammarsch mot bättre tider kvinnorörelsen är en

stark strömning för sig, som måste med egna vågor gå genom hafvet.

De fyra nordiska folken hafva ännu icke genomfört ensidigt förbud för kvinnors nattarbete

nT* .‘II,1™'' Mången anser, att detta är en eiterblifvenhet. Men är detta så alldeles säkert?

Het fälldes en gång ett ord söder ifrån, att ljuset kommer från norden. Det ordet gällde särskildt

kvinnofrågan. År 1901 åstadkommo danska kvinnor från skilda läger, att den då i Danmark

väckta fragan bordlädes. Samma strid föres nu i Sverige, då saken genom den förevarande kungl.

propositionen kommit på dagordningen. I Norge och Finland är diskussionen i full gång bland

kvinnorna för att man må vara beredd, när tilläfventyrs afgörandet äfven där en gång kommer.

Ue nordiska kvinnorna äro säkerligen pioniärer i förhållande till sina medsystrar i det öfriga

Europa. Den kvinnliga politiska rösträtten har också i Norden haft sina första genombrott.

( OI i Mt nu öfvergå till själfva saken, är det obestridligt, att regelbundet nattarbete är

skadligt och särskildt när det äger rum under de ohälsosamma inflytelser, hvarmed industriellt

arbete ofta bedrifves. Det kan då vid första påseendet förefalla som om ett förbud för kvinnors

nattarbete i industriella yrken vore en själfklar och riktig sak. Visserligen invändes, att förbudet

äfven bör omfatta män. Härtill svarar man till synes också med fullt fog, att allt ej kan vinnas

på en gång. Förslaget är i alla fall ett steg i rätt riktning, och därför bör man taga det som

erbjudes. °

Så enkel är dock saken säkerligen icke. Vid närmare eftersinnande upptorna sig en mängd

andra synpunkter, som icke kunna förbises.

. , Man för sålunda till en början val akta sig för att i sin välmening på något omfattande

och obehörigt sätt kränka de myndiga kvinnornas oförgripliga rätt till arbete. Detta är icke att

proklamera någoii förkastlig konkurrens med männen. Det är en elementär rätt, som tillkommer

individen såsom sådan. Här får ej finnas någon skillnad mellan man och kvinna, lika litet som

en dylik skillnad såsom princip någonsin skulle tillåtas mellan olika kategorier af män. Redan

härutinnan verkar förslaget i sitt framträdande brutalt genom att det utan vidare skör hela kvinnosläktet

såsom sådant öfver en kam. Man får en viss förnimmelse af, att det sticker fram något

så att säga af bockfoten i det gamla omhuldade programmet om allmän och lika politisk rösträtt.

När det gällde medborgarrätt voro enligt detta program själffallet ur räkningen: kvinnor, barn,

darar och brottslingar. Detta program vidhålles som bekant ännu i Sverige.

Vid närmare granskning finner man också, att själfva utgångspunkten eller att kvinnor i

gemen mer skadas af nattarbete än männen grundar sig mera på ett antagande än verklig kännedom,

huru därmed förhåller sig. Det är ju antagligt att i vissa fall så kan vara förhållandet,

i andra åter^ är det säkerligen icke så. Ja, kanske det äfven gilves fall, där männen mindre än

kvinnorna stå ut med nattarbetet. Skall här börjas med ett reformarbete måste det börjas

yrkesvis och helst först med de yrken, där missförhållandena äro störst Visar det sig därvid,

att inom något visst yrke nattarbete är alldeles ruinerande för kvinnorna till skillnad från

männen, må man då stänga detta yrke för kvinnorna Men kan nattarbete undvaras eller är

nattarbetet i stort sedt skadligt för både män och kvinnor, må man då lösa missförhållan(leria

lika för kvinnor och män. Ett belysande exempel, hur en reform rätteligen bör gå, lämnar

textilindustrien i England. Det var särskildt med hänsyn till denna, som i England infördes förbud

mot kvinnors nattarbete. Men då i textilindustrien kvinnans arbete ej kan undvaras, ledde

detta i tillämpningen ej till att kvinnorna beröfvades sitt arbetsområde utan föranledde i stället

att de i industrien anställda männen erhöllo samma förmåner, som man tillämnat kvinnorna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottet* Utlåtande N:o

lo.

Emellertid slå vi snart till återtåg ifrån donna ståndpunkt samt fnltu vår slulliga position

i det påståendet, att lagens framstå ändamål är att skydda de blifvande mOdrurnus hälsa och

krafter och därmed äfven det kommande och uppväxande släktets hälsa och utveckling. Därför

bör lagen till eu början omfatta de gifta kvinnorna. Men äfven de ogifta måste vara med, ty

äfven de, säga vi, plåga understundom föda barn. Att äldre kvinnor, som ej längre hafva utsikt

utt blifva mödrar, också införlifvus i våra omsorger, kan för konsekvensens skull ej hjälpas.

Ett sådant sätt att tänka kun åtminstone ej sägas vara påfallande riktigt. Man förbiser

till eu början det inflytande på släktets hälsa, som i så hög grad utöfvas jämväl af barnafadrens

fysiologi. Det är vidare här något, som man tycker sig känna igen. En insats i den gamla rösträttslösen

val-, att kvinnornas hufvudsakliga uppgift bestod i att blifva mödrar och därför behöfde

de ej politisk rösträtt. Det faller sig lätt att af samma skäl förklara kvinnosläktet i sin helhet

höra besparas arbete utan att man behöfver gifva någon anvisning på hvad det skall försörja sig

med. 1 hvarje fall är detta föga hugnesam! för kvinnorna, innan de blifva mödrar, och ännu

mindre för den mängd arbeterskor, som icke blifva det. Kvinnorna eller åtminstone de af dem,

som på något sätt drabbas af förbudet, kunna omöjligt vara med på detta under annan förutsättning

un att de verkligen erhålla lika god utkomst och bättre vård i stället eller i nödfall försörjas af

männen såsom i gamla lider. Därpå inlåter sig emellertid ej undersökningen. Klart är däremot,

att mödrarna måste i främsta rummet och under alla förhållanden skyddas. Vår lag har redan

en svag ansats därtill, om den ens kan benämnas såsom sådan. Moderskapsförsäkringen, hvarom

denna Riksdag afla tit en skrifvelse, utgör en riktigare och verkningsfullare form för moderskapsskyddet.

Med detta är man inne på den föreslagna lagstiftningens verkningar i stort sedt för kvinnorna

och detta är naturligtvis hufvudsaken. Enligt förslaget skulle af detsamma för närvarande

beröras omkring 2,400 kvinnor, af hvilka de flesta ej användas i fullt nattarbete utan endast i

arbete på Övertid. Det synes vara ett ostridigt förhållande, att dessa kvinnor just genom sitt

öfvertidsarbete höra till de bäst aflönade industriarbeterskorna. Hvad vinnes då genom lagen?

Säkerligen ingenting annat än att de, man velat gagna, äfventyra i lyckligaste fall att få bibehålla

anställningar i yrket med sämre aflöningar. I många fall få de söka sin utkomst bäst de kunna

på annat “håll, merendels kanske inom den usla hemindustrien, därför att arbetsgivare nödgas i

stället anställa manliga arbetare för att kunna hafva till hands arbetskraft, som får användas, när

öfvertidsarbete erfordras. För de kvinnliga arbetarna i allmänhet stängas för framtiden de mest

lönande arbetsområdena. Detta är för kvinnorna en stor förlust äfven därutinnan, att det endast är de

bäst situerade arbeterskorna, som få tid och någon penning öfver till att ägna omtanke åt höjandet

af tillvaron för sina sämst lottade medsystrar. Männen skola aldrig lägga in sin själ på detta,

därom kan man vara öfvertygad. Det är kvinnorna själfva, som skola göra det. Den kungl.

propositionen hoppas att de platser, som de till ersättning antagna manliga arbetarna lämnat, i

någon mån skola komma de bortstötta arbeterskorna till godo. Då nu manliga arbetare gifvetvis

ej antaga anställning med utsikt till nattarbete, om de ej därigenom få det bättre, innebär redan

detta ett direkt erkännande från Kungl. Maj:ts sida, att lagen verkar till en försämring af det

arbetande kvinnosläktets lefnadsvillkor. Det kungliga förslaget åberopar ock, att nattarbete inom

vår industri hitintills förekommit endast för ett jämförelsevis ringa antal kvinnor. Ett dröjsmål

ången till de nya förhållandena. Detta är riktigt, då

förbättras, uppstå inga dylika

skulle därför sannolikt endast försvåra öfvergång

man ämnar gå till väga så, att de anställda komma i sämre ställning än förut. Söker man åter

reglera saken på det sättet, att de anställdas ställning i allmänhet förbät

svårigheter genom en ökad tillströmning af kvinnliga arbeterskor.

Man får nu emellertid icke förbise, att hvad som drifver fram den ifrågavarande lagstiftningen,

trots de förenämnda många betänkligheterna, är icke blott dess erkännande i princip åt

behofvet af en skyddslagstiftning, utan också åtskilliga högviktiga lifsfrågor, som med makt göra

sig gällande.

En sådan realitet är det kvinnliga industriarbetets påtagliga skadliga inverkan på hemmen.

Arbetet i fabrikerna utbildar inga insikter i sådana göromål, af hvilka familjens trefnad och

ekonomi äro beroende. Skall därtill arbeterskan såsom hustru fortsätta med fabriksarbetet, kan

det ej bli någon ordning med bemlitvet. Det ligger da nära till hands att vilja se kvinnorna

borta från industriellt arbete i allmänhet. Till detta mål blir då förbud för kvinnligt nattarbete

ett steg och därför är man med om detsamma. Men man vinner säkerligen ej detta i och Rusig

eftersträfvansvärda syfte på dylika vägar. Man kan icke hejda utvecklingens ström och de

nya hemmen skapas ej genom förbud för arbete. Enda utvägen torde nog vara att leda tidsströmningarna

icke tillbaka utan in i nya fåror, Såvidt jag förstår, kan detta sko, bland annat, genom

att bereda någorlunda lika lön för ogifta män och kvinnor för samma arbete, och sedan öka lönen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

vid ingånget giftermål samt låta hustrun uppbära denna högre lön såsom ersättning för sitt arbete

1 hemmet. Då skulle man också finna eu giltig utgångspunkt för att kunna till eu början såsom

regel förbjuda allt industriellt arbete af gifta kvinnor såväl dag som nattetid.

En annan sak, som bär nog mycket spelar in, är fruktan från männens sida för kvinnornas

konkurrens på arbetsmarknaden. Man säger visserligen ibland åt kvinnorna, att det ej anstår

dem att anlägga en så underordnad synpunkt, som att det här skulle för dem gälla att upptaga

en konkurrens med männen. Men nnmärkarna besjälas härvid själfva i icke ringa mån af just

konkurrensinstinkter. Det manliga släktet vill icke ogärna förbehålla arbetsfältet för sig

ål. , ..sJam^ Söra skillnad på kön med förglömmande, att män och kvinnor måste vara kamrater,

oärskildt framträder detta sätt att se i en ofta uttalad ovilja öfver, att kvinnorna vilja intränga

pa arbetsområden, i hviska männen genom sina ansträngningar skapat goda aflöningsförmåner.

Man kan förstå dessa känslor. Men de kunna icke godtagas såsom uttryck för någon bärande

tranitidstfinke. Männen se gärna att bland deras led rycka in oorganiserade manliga kamrater.

e höra aa förstå, att det är en vinst för hela släktet, att allt större skaror af de kvinnliga

medborgarna komma upp i bättre villkor. Det går icke an, att man i samhällsarbetet släpper

den grundsatsen, att vi genom arbetet för oss själfva äfven skola arbeta för alla.

i • fai''h%a, som äfven framhålles, är'' att man äfventyrar ett bakslag i arbetareskydds
lagstinningen

genom att ej nu antaga det kung], förslaget. ‘Är en sak i och för sig betänklig

kan man dock med den icke heller gagna det hela. Skyddslagstiftningen går fram på många

vrkesinspc»—.. . ™i=»,iua onjuusuiioiaiuugar ar iomaranoe unner utredning åt yrkesfare
kommittén.

Denna kommitté skall såsom i Kung], propositionen omnämnes äfven sysselsätta sig

med missförhållandena i det s. k. hemarbetet och hemindustrien för annans räkning/Denna Riksdag

har vidare beslutat eu särskild skrifvelse om moderskapsförsäkring. Förbättrad försäkring

yrkes fara är också under utredning Den stora frågan om normalarbetsdag i vissa yrken står

på dagordningen och är föremål för en riksdagsmotion. Genom flera af dessa åtgärder får man

säkerligen ett riktigare och mera praktiskt grepp äfven på frågan om kvinnornas nattarbete än

genom det nu framlagda hufvudsakligen teoretiska förslaget. Återstår då frågan om en direkt

regleung i erforderliga fall af nattarbetet för både män och kvinnor, livilket skulle ställa nattarbets

ragan på sin råtta plats. Man behöfver verkligen icke frukta, att ens frågan om mäns

nattarbete skall förhalas genom att förevarande förslag får i sin nuvarande affattning förfalla.

Snarare torde den blifva mera aktuell genom att såsom vederbör sammanföras med den kvinnliga

nattarbetsfrågan. Det kan ifrågasättas, om de nattarbetande männen själfva komma att ådaga"ågot

öfverdrifvet intresse för sin nattarbetsfråga, sedan konkurrensen för kvinnorna väl

hh ty it nedslagen. Betalningen för arbetet kommer alltid att blifva eu hufvudsak och de hygieniska

lordnngarne bevakas nog ganska verkningsfullt af fackföreningarne.

, tid säges slutligen, att Sverige ej bör undandraga sig att deltaga i dylika internationella

^överenskommelser. Vi skulle annars ådraga oss en föga smickrande uppmärksamhet i utlandet.

Häremot vill jag åberopa hvad ofvan anmärkts därom, att kvinnofrågans mångahanda spörsmål

uppenbarligen icke ännu framförts med samma målmedvetenhet inom Europas öfriga stater som i

de nordiska länderna. Det är bättre att vi bemöda oss att komma -ifrån vår efterblifvenhet på

alla de Övriga obestridligen riktiga vägarne till en effektiv arbetareskyddslagstiftning än att skynda

oss att, .‘‘.''“"''•‘h vara meh på den enda, om hvilken man kan säga, att den åtminstone är minst

sagdt tvitvelsam. bör öfngt äro de förhandlingar, som ledde till den ifrågavarande Bernkonventionen,

icke så synnerligen imponerande. En samling män ha sammankommit för att obesedt

underskriiva ett gammalt socialpolitiskt axiom utan alt ägna någon uppmärksamhet äfven åt en

nyare tids tankar i det viktiga ämnet. Ingen enda kvinna har fått deltaga iförhandlingarna och

ingå kvinnor rådfrågades. De synpunkter, som från kvinnohåll i denna sak framhållas kommo

ö ver hufvud taget icke alls på tal under förhandlingarna. De danska delegerade sägas väl under

hand omnämnt lör sin svenska kollega det motstånd mot saken, som enligt 1901 års erfarenhet i

Danmark vore att vänta från danska kvinnors sida: men i de offentliga förhandlingarna röjde de

danska delegerade icke något härom. Icke heller frågans allt intimare samband med hemarbetet

och hemindustrien synes kommit till något öfvervägande inom kongressen. Såsom i den Kungl.

propositionen upplyses hafva från vederbörande i Schweiz, där initiativet till konventionen tagits,

tC vt lic ens gifvas besked, huruvida konventionen äfven inbegriper nyssnämnda arbetsområden,

f åtskilliga länder har man sedermera besluta sig för att anse, att så icke varit förhållandet.

Den svenska yrkesfarekommittén stannade i en motsatt mening, livilket åter föranledt Kungl. Maj:t

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43. 31

utt i sitt förslag uttryckligen uttala, att det icke ufser de arbetsområden, där ett ingripande mest

behöfves.

Från kvinnligt håll har ifrågasatts, att frågan såsom omtvistad och närmast berörande

kvinnorna borde anstå, till dess att de genom politisk rösträtt själfva blifva i tillfälle att bevaka

sin talan. Man kan hafva olika meningar om befogenheten af detta kraf. Det förhållandet, att

kvinnorna af statsmakterna nyligen åter förvägrats medborgarrätt utgör i hvarje fall en särskild

uppfordran att fördomsfritt beakta de synpunkter, som framförts från deras sida. Då jag således

försökt göra detta och därvid vägt det ena mot det andra, har jag kommit till den öfvertygelsen,

att Kungl. Maj:ts proposition icke bör i sin nuvarande alfattning bifallas. Visserligen är det

onekligt, att det principiella syftet i förslaget är riktigt och måste fasthållas. Men man bör säkerligen

gå fram andra vägar. På åtskilliga af dessa äro vi såsom ofvan framhållits redan inne.

Återstår således den väg, som närmast anknyter sig till förslaget och som återfinnes i min motion,

hvilken afser utredning om nattarbete för både män och kvinnor samt omfattar icke blott industriella

utan äfven därmed besläktade arbetsområden, däribland särskild! det af den större

industrien beroende hemarbetet och hemindustrien.

Det hemställes följaktligen, att Riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition icke kan i sin nuvarande affattning bifallas — måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

ville låta utreda, i hvad mån inom industriella och därmed besläktade arbetsområden män och

kvinnor sysselsättas med nattarbete på ett för hälsan skadligt sätt samt därefter vidtaga de

åtgärder, som kunna vara ägnade att afbjälpa berörda missförhållande under behörigt skyddande

tillika af de arbetandes utkomstmöjligheter.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:103 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner med förslag till lag angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella f s. 9 i texten