Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kling!. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.

1909-04-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:44, Utlåtande, i anledning af Kling!. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6 mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 16 april 1909, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kling!. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13

§§ i lagen om handräckning åt utländsk domstol den 6

mars 1899 samt till lag angående ändrad lydelse af 2

och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst fall af utländsk

domstols beslut den 6 mars 1899.

Genom en den 26 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 129,

hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande

förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse af 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 och 13 §§ i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Samt. 43 Höft. (N:o 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o ii.

10 §.

Rätten pröfve, hvilken ersättning skall tillkomma kronans eller

rättens betjänte för delgifning af kallelse eller underrättelse, som i 4 §

afses; äge ock, där annan än part vid rätten tillstädeskommit eller

något fullgjort, tillägga honom ersättning för kostnad, som däraf föranledts.

Ersättning, hvarom nu är sagdt, skall af allmänna medel utgå.

11 §•

Sedan ärendet blifvit till slut fördt, läte rätten protokoll öfver

hvad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock

därvid uppgift å de kostnader, den äskade åtgärden enligt 10 § eller

eljest medfört.

Har Konungen efter aftal med främmande stat förordnat, att

visst slag af kostnader, som föranledts af framställning från domstol i

den stat, ej skall utkräfvas, varde sådan kostnad ej för den utländska

domstolen uppgifven.

12 §.

Hvad här ofvan är stadgadt för det fall, att framställning om

handräckning, som i 1 § sägs, blifvit genom utrikesdepartementet

öfversänd till svensk domstol, skall jämväl äga tillämpning där sådan

framställning blifvit till domstol här i riket öfversänd från utländsk

domstol, med hvilken enligt Konungens förordnande den svenska domstolen

äger omedelbart skriftväxla.

Konungen äger ock efter aftal med främmande stat förordna, att

de i förestående §§ för nämnda fall gifna bestämmelser skola gälla,

där framställning, hvarom nyss sagts, blifvit från konsul för den stat

öfversänd till svensk domstol.

13 §.

I de fall, då rätten enligt denna lag har att aflåta meddelande

till utländsk domstol, skall, där ej på grund af Konungens förordnande

omedelbar skriftväxling må äga rum, det meddelande öfversändas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

utrikesdepartementet för vidare åtgärd; dock att meddelande, som är

föranledt af framställning, öfverlämnad från konsul, skall till denne

afsändas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

2) Lag

angående ändrad lijdelse af 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i visst

fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ i lagen om verkställighet i

visst fall af utländsk domstols beslut den 6 mars 1899 skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

Framställning om erhållande af verkställighet å utländsk domstols

beslut, som i 1 § afses, göres hos öfverexekutor; och skall därvid företes

den handling, hvarå framställningen grundas. Tillika skall antingen

ingifvas bevis af myndighet i den främmande staten, att beslutet vunnit

laga kraft, jämte, där fråga är om beslut af annan domstol än norsk,

intyg att det bevis är af behörig myndighet utfardadt, eller ock annorledes

styrkas såväl att den handling, hvarå framställningen grundas, är

i behörig form utfärdad som att beslutet vunnit laga kraft.

Intyg, hvarom nyss är sagdt, skall vara utställdt af svensk beskickning

eller konsul eller af chefen för justitieförvaltningen i den

främmande staten.

År någon af de i ärendet åberopade handlingarna affattad å annat

främmande språk än det norska eller danska, varde öfversättning af den

handling jämväl ingifven, hvilken öfversättning skall vara genom intyg

af diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller på annat sätt till riktigheten

officiellt styrkt; dock att öfversättning ej erfordras af annan del

utaf den handling, hvarå framställningen grundas, än den som innefattar

själfva beslutet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 4i.

3 §■

Öfverexekutor företage utan parternas hörande ärendet till pröfning.

År hvad i 2 § stadgas fullgjordt, förordne öfverexekutor, att beslutet

niå verkställas; och gånge det sedan i verket liksom svensk domstols

laga kraft ägande dom, där ej af högre myndighet annorledes förordnas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Utskottets

yttrande.

Ifrågavarande proposition har föranledts af en propositionen i öfversättning

vidfoga^ den 17 juli 1905 mellan åtskilliga stater, däribland

Sverige, afslutad internationell konvention angående vissa till civilprocessen

hörande ämnen af internationell natur.

Beträffande de] skäl, som ligga till grund för de i propositionen

innefattade lagförslagen har statsrådet och chefen för justitiedepartementet

till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet den 5

mars 1909 anfört följande:

))I alla civiliserade stater erkännes numera skyldigheten att lämna

andra stater bistånd vid rättsskipningens utöfvande. De regler,

efter hvilka svenska myndigheter i detta afseende hafva att förfara,

innehållas, såvidt civilprocessen angår, i åtskilliga under år 1899 utkomna

lagar och författningar. Dessas tillkomst föranleddes hufvudsakligen

af Sveriges tillträde till en i Haag den 14 november 1896 afslutad

internationell konvention angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen af internationell natur, hvilken konvention biträdts förutom af

Sverige och Norge jämväl af Belgien, Danmark, Frankrike, Italien,

Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz,

Spanien, Tyskland och Österrike-Ungern.

Enligt bestämmelse i denna konvention skulle den gälla i fem år,

räknadt från den dag, då ratifikationerna deponerades, hvilken dag inföll

den 27 april 1899, och skulle den anses förnyad för fem år i sänder,

därest den icke inom sex månader före utgången af denna tid uppsades

af någon af de fördragslutande parterna. Uppsägning skulle endast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet8 Utlåtande N:o 44. 5

gälla med afseende å det eller de land, som notificera! densamma, hvaremot

konventionen för öfriga stater bibehöllo giltighet.

Det visade sig tämligen snart efter afslutandet af nämnda konvention,

att användningen af rättshjälpen emellan fördragsstaterna tog en

utsträckning, som gjorde vissa förändringar i konventionen nödvändiga,

åtminstone för flera af de större staternas del. Frågan om en revision

af konventionen upptogs därför till behandling vid en i Haag under år

1904 hållen diplomatisk konferens, å hvilken äfven Sverige var företrädt;

och utarbetades då bland annat förslag till eu ny konvention i samma

ämnen som den förra omfattade.

Denna nva konvention, som afslutades den 17 juli 1905, blef då

för Sveriges del undertecknad, och har den jämväl undertecknats af

samtliga öfriga förenämnda makter. Den är afsedd att ersätta den äldre

konventionen och skall träda i kraft senast den 27 april 1909.» — —

»Något behof af ändring i den äldre konventionens bestämmelser

på sätt 1905 års konvention innebär kan näppeligen anses hafva för

Sveriges vidkommande gjort sig i högre grad kännbart. Då emellertid,

enligt hvad tillkännagifvits, nästan alla de makter, som biträdt den

äldre konventionen, lära komma att ratificera 1905 års konvention, synes

icke heller Sverige böra undandraga sig att definitivt ansluta sig till

denna senare, och detta så mycket mindre som bestämmelserna i den

äldre konventionen, hvilken före den 27 oktober 1908 uppsagts af

Frankrike och Nederländerna, i följd häraf icke vidare efter den 27

april 1909 komma att gent emot dessa båda länder blifva gällande.

Det bör erinras, att enär Sverige ej uppsagt den äldre konventionen,

denna, äfven sedan 1905 års konvention af Sverige ratificerats, fortfarande

kommer att gälla emot dem bland förenämnda makter, som ej

ratificera sistberörda konvention.

Ratifikation för Sveriges del af 1905 års konvention synes emellertid

icke kunna ske, innan några smärre ändringar i lagen om handräckning

åt utländsk domstol den 6 mars 1899 och lagen om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut af samma dag blifvit

genomförda; och anhåller jag att nu få underställa Eders Kungl. Maj:ts

pröfning förslag till sådana ändringar. Vissa bestämmelser i konventionen

torde därjämte påkalla särskilda stadganden af administrativ natur

eller ändringar i redan förefintliga sådana, men med denna fråga synes

böra anstå, till dess de regler af allmän lags natur, som för konventionens

ratifikation förutsättas, kommit till stånd.

I lagen om handräckning åt utländsk domstol torde ändringar blifva

nödiga dels på grund af de nya bestämmelser, som enligt 1905 års

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

konvention skola gälla i fråga om öfverlämnandet mellan fördragsmakterna

af framställningar i dessa afseenden, och dels af de i samma konvention

upptagna stadganden angående godtgörelse, som för verkställd handräckning

skall utgå.

I fråga om öfverlämnandet af såväl framställning, hvarom nu

sagts, som ock annan framställning, exempelvis angående delgifning af

handlingar, har införts den nyhet, att öfverlämnandet skall ske ej på

diplomatisk väg utan från ena statens konsul direkt till den myndighet

i den andra staten, hvilken har att upptaga den gjorda framställningen.

Äfven för Sverige torde detta förfaringssätt, så vidt angår framställningar

hit, innebära en fördel, då utrikesdepartementet härigenom

skulle blifva befriadt från en del löpande ärenden utan att några

nämnvärda olägenheter af den förändrade anordningen synas vara att

befara; och finner jag följaktligen Sverige ej böra begagna sig af den

enligt konventionen en hvar stat lämnade rätt att påfordra iakttagandet

al den förut använda ordning i fråga om framställningar till densamma.

Beträffande sådana framställningar om handräckning åt utländsk

domstol, som från andra än de fördragslutande staterna inkomma, torde

fortfarande såsom förut böra gälla, att någon ovillkorlig skyldighet att

tillmötesgå dylika framställningar icke skall åligga de svenska domstolarna.

I följd häraf synes den i omförmälda lags 1 § angifna hufvudregel,

att framställning skall efterkommas, där den öfverlämnats genom

utrikesdepartementet, höra bibehållas. För att i förhållande till fördragsmakterna

framställning, som öfverlämnats på det i den nya konventionen

afsedda sätt, skall kunna medföra samma verkan som framställning-,

öfverlämnad i enlighet med stadgandet i 1 §, torde alltså vara nödigt

att i 12 § införa en bestämmelse i sådan riktning. I samband härmed

bör äfven en motsvarande ändring vidtagas i samma lags 13 §.

Enligt vanliga internationella regler åligger det den stat, på hvars

framställning annan stat meddelat handräckning, hvarom nu sagts, att

återgälda samtliga de kostnader, som af framställningen föranledts. Det

har visat sig, att uppgörelserna härom ofta förorsakat besvär, som ej

stått i rimligt förhållande till de ifrågavarande beloppens storlek. För

att därför, så vidt möjligt, undslippa uppgörelser mellan staterna

rörande obetydligare kostnader har i 1905 års konvention stadgats,

att allenast kostnader af vissa slag skola de fördragslutande staterna

emellan återkräfvas. Då dylik eftergift näppeligen torde böra ifrågakomma

gent emot andra stater än sådana, som å sin sida gjort motsvarande

medgifvande, synes för Sverige något allmänt stadgande

om att fordringar, som nu sagts, ej skola hos främmande stat utkräfvas,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 44. 7

icke böra gifvas, utan torde lämpligen öfverlåtas åt Eders Kungl. Magt

att efter aftal med andra stater därom förordna. De utgifter, som statsverket

sålunda skulle få vidkännas och hvilka säkerligen ej komme att

uppgå till högre belopp än några hundratal kronor årligen, torde kunna

utgå ur befintligt anslag å justitiedepartementets stat.

Har aftal, hvarom nu sagts, blifvit träffadt, böra tydligen kostnader,

som däri afses, ej upptagas i den uppgift, som enligt 11 § i

lagen skall tillställas den utländska domstolen. Då 10 § är affattad

från den utgångspunkt, att samtliga där angifna kostnader skola till

statsverket återgäldas, synes en jämkning af dess ordalag vara behöflig.

Jag öfvergår nu till frågan om ändringar i lagen om verkställighet

i visst fall af utländsk domstols beslut.

Enligt 1905 års konvention skall begäran om erhållande af beslut

angående verkställighet af domar, hvarom fråga är, framställas pa

diplomatisk väg. Gifvetvis innebär denna bestämmelse intet hinder att

tillåta, det sådan begäran må, såsom hittills i Sverige skett, göras direkt

hos svenska myndigheter, och då någon olägenhet af detta tillvägagångssätt

icke visat sig, synes lagen böra tillåta framställandet af dylik

begäran i såväl ena som andra formen. Ordalagen i 2 § af omförmälda

lag torde emellertid ej kunna lämpas å framställning, som öfversändts

på diplomatisk väg, och bör alltså från denna synpunkt en jämkning

af uttrycken i samma § ske.

Stadgandena i sistnämnda § i fråga om hvad vid sökandet af verkställighet

skall styrkas torde böra erhålla förändrad lydelse i öfverensstämmelse

med de nya regler, som enligt konventionens artikel 19 skola

i sådant hänseende gälla. Härvid anser jag mig böra anmärka att,

enligt hvad af handlingarna vid 1904 års konferens framgår, i vissa

stater icke gifves någon myndighet, behörig att utfärda bevis om laga

kraft, hvadan den ovillkorliga skyldigheten att genom intyg af myndighet

styrka detta förhållande ej torde böra bibehållas.

I berörda artikel 19 stadgas tillika, att beslut i ärende, hvarom

nu är fråga, skall meddelas utan parternas hörande. Att i den svenska

lagen för ifrågavarande fall införa stadgande i sådant afseende synes

ej möta betänklighet. Bestämmelsen torde böra inflyta i 3 §, men synes

i stället böra där uttryckligen angifvas att, på sätt konventionen innehåller,

rätt till talan mot dylikt beslut tillkommer part.

I 1905 års konvention är uttryckligen nämndt, att hvad där är

stadgadt angående verkställighet af domstols beslut skall gälla äfven

om beslut, hvarigenom part ålagts ersätta icke vederpartens utan

domstolens kostnader. Då äfven dylik kostnad lärer enligt svenskt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

lagspråk inbegripas under uttrycket rättegångskostnad, hvilket användes

uti ifrågavarande lag, torde nyssnämnda bestämmelse i konventionen

icke påkalla någon lagändring.»

Vid granskning af förevarande lagförslag bär utskottet icke funnit

anledning att emot dem framställa någon erinran. Utskottet får alltså

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 april 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:93 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af H> 12 och 13 §§ i lagen om handräckning åt u a1 i texten