Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skydd för innehafvare af rätt till husbehofsvirke från skog, som äges eller disponeras af annan.

1909-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:53, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skydd för innehafvare af rätt till husbehofsvirke från skog, som äges eller disponeras af annan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

1

Nso 53.

Ank. till Kiksd. kansli den 26 April 1909 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående skydd för innehafvare af rätt till husbehofsvirke

från skog, som äges eller disponeras af annan.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 114, hafva herrar Carl Lindhagen och Rob. Karlsson anfört

följande:

»I annan motion af denna dag har berörts frågan att bereda bolagsarrendatorer,

torpare och andra dylika brukare af annan tillhörig jord en

tryggare besittningsrätt. Med denna sak sammanhänger på visst sätt

nedannämnda spörsmål.

Mångenstädes i vårt land och i all synnerhet i de nordligare landskapen

är jordbruket ofta enligt gällande aftal hänvisadt till att taga sitt

husbehof af virke från skog, som äges eller disponeras af annan. Sålunda

ha bönderna i Norrland och Dalarne med få undantag vid de femtioåriga

afverkningsupplåtelserna förbehållit sig dylik rätt. Och vidare ha vid de

talrika torpupplåtelserna, vare sig de ägt rum på evärdelig tid eller på

vissa år eller innehafvarens lifstid, enahanda förbehåll i en mängd fall

kommit till stånd. Aftalen innehålla i regeln, ja kanske undantagslöst,

endast ett fastslående af själfva rättigheten till husbehofsvirke och ibland

äfven sättet för dess uttagande, hvadan särskilda föreskrifter i ändamål

att trygga rättighetens bestånd gentemot en eventuell totalafverkning af

skogen saknas.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 52 Käft (N:o 53.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

Fordom förelåg här ej så stor fara. Men i den mån skogssköflingen

framskrider och särskildt pappersmassetillverkningen tager hela skogsbeståndet,

uppkomma konflikter. Lägenhetshafvare får ej ut sitt husbehofsvirke

på hufvudfastigketen, och den, som sålt skog till afvikning,

får ej ut sitt husbehof på egen mark. De afverkningsupplåtelser, som ej begränsats

till skog af viss storlek, leda naturligtvis också till att vid kontraktstidens

slut endast buskar kvarlämnas. Man hör också nu ofta från vissa

trakter i Norrland och särskildt där en myckenhet torp finnes, yrkanden

framkomma på en lagstiftning till skyddande af rätten till husbehofsvirke.

För en olärd rättsuppfattning synes det emellertid vara en själfklar

sak, att en förbehållen förmån af husbehofsvirke borde innefatta rättighet

för den, som åtnjuter densamma, att kunna förhindra en skogssköfling,

hvarigenom förmånen för en lång tid framåt åsidosättes, samt kräfva

skadestånd, när genom eu afverkning husbehofsvirket ej vidare kan uttagas.

Med den formella syn på saken, som vår rättspraxis gärna anlägger

i dylika frågor, är det dock så godt som uteslutet att tänka sig

möjlighet för jordbruket att vinna något skydd för sina ifrågavarande

rättigheter hos domstolarne. Detta bestyrkes ock af domstolsutslag.

Vid 1907 års riksdag väckte herr Hörnstén motion om skydd för

dessa rättigheter. Saken föll emellertid i Riksdagen, i Andra Kammaren

dock efter votering med 115 röster mot 75.

År 1908 kom saken ånyo före, i det att Andra Kammaren biföll och

Första Kammaren afslog en reservation i lagutskottet, att i motiveringen

till Riksdagens skrifvelse med anledning af justitieombudsmannens förslag

till omarbetning af 24 kap. strafflagen äfven skulle fästas uppmärksamheten

på denna sak.

Då detta för dem, saken rörer, är en fråga för dagen, som ej borde

få uppskjutas, måste den komma igen.

Det hemställes alltså, att Riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om framläggande af en lagstiftning, hvarigenom innehafvare af rätt till

husbehofsvirke från skog, som äges eller disponeras af annan, må kunna

erhålla skydd gentemot en afverkning, hvilken äfventyrar eller omintetgör

berörda förmåns uttagande ur skogen.»

Utskottets Den rätt till husbehofsvirke, som i förevarande motion afses, synes

yttrande, kunna förekomma i två väsentligen olika fall. I det ena har skogsägaren

upplåtit afverkningsrätt till sin skog till annan person och därvid förbehållit

sig husbehofsvirke. Upplåtarens rätt till detta virke är alltså full

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutslcottets Utlåtande N:o 53.

3

äganderätt, begränsad genom af ver kningsr ätten. I det andra fallet åter

afser rätten till husbekofsvirke befogenhet att från annans mark taga viss

mängd virke. Denna rätt kan förekomma dels som en servitutsrätt, då

dess tillgodonjutande förbundits med innehafvet af en fastighet, och

dels, där så ej är fallet, som nyttjanderätt, samt kan grunda sig antingen

på förbehåll vid öfverlåtelse af äganderätten till den mark, hvarifrån virket

skall tagas, eller ock på annat aftal. För hvarje fall är den till husbehofsskog

berättigade genom aftalet skyddad i förhållande till medkontrahenten

eller den, som med honom är lika förbunden. I förhållande

åter till öfriga rättsägande kan den till husbehofsskog berättigade, så vidt

aftalet är skriftligen uppsatt, erhålla skydd genom inteckning jämlikt bestämmelserna

i 39 och 55 §§ inteckningsförordningen. I fråga om vid

försäljning förbehållna rättigheter gälla de särskilda stadganden till säljarens

förmån, som omförmälas ill kap. 2 § jordabalken samt 48, 49 och

56 §§ inteckningsförordningen.

För den ifrågavarande husbehofsrättens formella bestånd synes alltså

vara väl sörj dt i vår lagstiftning. Återstår då frågan om utvägen för

husbehofsrättsägaren att med tillhjälp af bestående lag göra sin rätt i

materiellt afseende gällande.

Härutinnan framhålla motionärerna, att det skulle vara så godt som

uteslutet för en rättsägare såväl att förhindra en skogssköfling, hvarigenom

förmånen af husbehofsskog en lång tid framåt åsidosattes, som att

kräfva skadestånd, när genom en afverkning husbehofsvirket ej vidare

kunde uttagas. Utskottet kan dock icke dela denna uppfattning. Med afseende

å möjligheten att förhindra en husbehofsrättens bestånd verkligen

äfventyrande afverkning står det rättsinnehafvaren alltid öppet att efter

stämning till domstol få afverkningsförbud i erforderlig omfattning meddeladt.

Där så anses påkalladt, bör interimistiskt afverkningsförbud

kunna hos öfverexekutor utverkas enligt 147 § utsökningslagen. Har i

strid mot aftalet afverkning ägt rum i den omfattning eller eljest på sådant

sätt, att den förbehållna eller medgifna husbehofsrätten blifvit trädd

för nära, kan någon tvekan ej råda därom, att innehafvaren af denna

rätt enligt allmänna skadeståndsregler är berättigad till skadeersättning.

Då under den förevarande frågans tidigare behandling inom Riksdagen

till stöd för den af motionärerna förfäktade mening, att i praxis

rätten till husbehofsskog svårligen skulle kunna göras gällande, åberopats

en af högsta domstolen den 21 mars 1905 meddelad dom (nytt juridiskt

arkiv, afd. 1, sid. 114), synes utskottet detta berott på en missuppfattning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer

af herrar Lindhagen och Karlsson i Fjät, hvilka yttrat:

»Utskottet har till en början lämnat en framställning af, hur aftal om nyttjanderätt

och således äfven om husbehofsvirke kan enligt gällande lag

formellt skyddas. Däremot har utskottet föga sysselsatt sig med den i motionen

väckta sakfrågan, huruvida aftalad rätt till husbehofsvirke från en

skog också innefattar rätt att förhindra en totalafverkning af skogen eller

att erhålla skadestånd, när genom dylik afverkning förmånens uttagande

ur skogen omintetgjorts.

Ett missförhållande är obestridligen, att det ej finnes någon lag härom.

Afgörandet beror af de olika domarnes subjektiva uppfattning, om hvad

härutinnan bör anses vara det juridiskt rätta. Det i en reservation till

lagutskottets år 1907 afgifna betänkande i ämnet omnämnda hofrättsutslaget

frånkänner uttryckligen innehafvaren af husbehofsfång en dylik rätt.

Den af utskottet åberopade domen af högsta domstolen pekar i viss mån

indirekt i samma riktning. Därtill kommer, att enligt hvad från olika

håll uppgifvits den allmänna meningen i skogstrakterna synes i allmänhet

vara på det klara med, att en sådan rätt icke finnes.

Då denna sak i vissa trakter af vårt land har stor betydelse för en

mängd små jordbrukare och torpare, synes det vara önskligt att till skyddande

af deras verkliga rätt tydlig lagstiftning därom kommer till stånd.

En ytterligare anledning därtill ligger i svårigheten för att ej säga omöjligheten

för alla dessa småbrukare att kunna bekosta och i öfrigt komma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53, 5

i land med de invecklade och kostsamma rättsåtgärder, som med oviss utgång

måste tillitas i hvarje föreliggande fall. En utredning af frågan är

i alla händelser önsklig.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställes,

att Eiksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte

taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån innehafvare

af rätt till husbehofsvirke från skog, som äges

eller disponeras af annan, må kunna genom lagstiftning

erhålla skydd gentemot en utverkning, som äfventyrar

eller omintetgör berörda förmåns uttagande ur skogen.»

af herrar Zetterstrand, Widén, Pettersson från Södertälje, Jansson i

Edsbäcken, Ersson och Åkerlund, hvilka instämt i herrar Lindhagens och

Karlssons ofvanstående yrkande.

Herr grefve Hamilton har anhållit få här antecknadt, att han icke

deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Biksd. Prof. 1909.

7 Sami.

52 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.