Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af § 16 i värnpliktslagen den 14 juni 190f dels och med föranledande däraf väckta motioner.

1909-05-07 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:62, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af § 16 i värnpliktslagen den 14 juni 190f dels och med föranledande däraf väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

1

N:o 62.

Ank. till Riksd. kansli den 7 maj 1909, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. May.ts proposition

med förslag till lag om ändrad lydelse af § 16 i

värnpliktslagen den 14 juni 190f dels och med föranledande

däraf väckta motioner.

Uti en den 2 april 1909 dagtecknad proposition, n:o 183, hvilken af

båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden, föreslagit Riksdagen att antaga en så lydande

Lag

om ändrad lydelse af § 16 i värnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 16 i värnpliktslagen den 14 juni 1901

skall hafva följande ändrade lydelse:

»§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen öfvergående

anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen belinnes till tjänstgöring oförmögen

eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, mor
Bih.

till B:ksd. Prof. 1909. 7 Sami. 60 Häft. (N-.o 62). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

fader eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen-

beroende.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige fyller

tjugufyra år, frikallas lian från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpliktig, till följd af sådan orsak, som

omförmäles i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att,

på framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från

värnpliktens vidare fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,

blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet;

fyller han det år, inskrifningen sker, minst tjugusex år eller kan han

med intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre

tid, än hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens

fullgörande i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket afflyttat

till land inom främmande världsdel och därefter åter liit inflyttat;

dock under villkor:

att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter om

utvandring,

att han under det år, lian återinflyttat, fyllt minst trettio år, samt

att minst tio år förflutit från afflyttningen till återinflyttningen,

häri således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan

förlorad svensk medborgarrätt återförvärfvats.

livad i mom. 5 och 6 stadgas skall träda i kraft den 1 januari

1910. Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet

endast till och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914;

dock att stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd

person, som varit pliktig undergå inskrifning år 1914 eller tidigare,

men på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller

senare.»

I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling

förehaft tre i anledning af densamma afgifna, till utskottet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 3

hänvisade motioner, nämligen dels eu inom Första Kammaren af herr

H. Wranqel väckt motion n:o 7(5 samt en med densamma lika lydande

inom Andra Kammaren af herr John Jeansson väckt motion n:o 266,

dels ock en af herr Carl Jansson i Edsbäcken inom Andra Kammaren

väckt motion n:o 271.

Uti de af herrar Wrangel och Jeansson afgifna motionerna hemställes,

att Riksdagen, i händelse af bifall i öfrigt till den af Kungl. Maj:t

föreslagna förändrade lydelsen af § 16 i värnpliktslagen, ville antaga

följande tillägg till det nya momentet 6 af samma §:

Från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid frikallas

likaledes den, som före inträdet i värnpliktsåldern lämnat riket i följd

af seglation med fartyg och därefter hit återkommit; dock under villkor:

att han under det år, han återkommit, fyllt minst trettio år, samt

att bortovaron från riket fortvarit i minst tio år och att han därunder

antingen gjort tjänst å utländska fartyg eller ock varit bosatt i

land inom främmande världsdel.

Till stöd för det i sistnämnda motioner framställda yrkande har

anförts följande.

»Af det propositionen vidfogade utdraget ur statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden framgår, att den nya lagbestämmelsen anses

öppna en utväg, genom hvilken de skadliga följderna af den från vårt

land utgående starka emigrationen skulle i någon mån kunna minskas

på det sätt, att till mogen åldar komna, i främmande världsdel bosatta,

svenskfödde män, hvilka önskade åter bosätta sig i fäderneslandet, icke

längre behöfde afhålla sig därifrån i följd af obenägenhet att underkasta

sig nu gällande värnpliktslags fordringar på tjänstgöring i fredstid.

Oafsedt huruvida den utväg, som i propositionen blifvit föreslagen

för att motverka olägenheterna af den starka åderlåtning, som vårt land

genom emigrationen får lida, i verkligheten skulle komma att visa sig

effektiv, synes det mig i hvarje fall högeligen önskvärdt, att genom

det nu framförda lagförslaget äfven öppnades möjligheter för återvinnande

åt den svenska sjöfarten af en del i utländsk fart användt svenskt

sjöfolk. Sådan lagbestämmelsen nu blifvit i propositionen formulerad,

torde den helt och hållet utskära alla dylika möjligheter.

Af redogörelsen å sid. 37 och 38 i propositionen framgår, att chefen

för marinstaben äfven hyser en med det anförda öfverensstämmande uppfattning,

till stöd för hvilken följande blifvit af honom anfördt:

''Med afflyttning torde här afses uttagande af flyttningsbetyg och

därpå följande afresa från riket, hvilket nog vore den vanligast före
-

Herrar

Wrängels och

Jeanssons

motioner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

kommande form, under hvilken personer, som hade sin verksamhet i

land, utvandrade, hvaremot så icke torde vara fallet med sjöfarande.

Fullt ut lika stor vikt syntes böra tillmätas återbördandet åt fäderneslandet

af dess sjöfarande som af dess öfriga söner. Att ett oerhördt

stort antal svenska sjömän vid unga år öfvergåfve den svenska sjöfarten

för den utländska och att sedermera många af dem, då de önskade

återvända hem, afskräcktes därifrån på grund af väntande böter eller

straff och därpå följande tjänstgöring, vore ett allmänt kändt faktum.

Flertalet af från värnpliktens fullgörande uteblifna sjömän torde icke

uttaga flyttningsbetyg utan börja med att mönstra på'' utländskt fartyg

— i svensk eller utrikes hamn — och sedan fortsätta i utländsk fart,

hvarefter de ej vidare reflekterade öfver eller iakttoge sina medborgerliga

skyldigheter. Hade sådana värnpliktiga oafbrutet i flera år varit från

fäderneslandet frånvarande, funnes all anledning att likställa dem med

till främmande världsdel af flyttade!

Chefen för marinstaben har emellertid i sitt ofvan åberopade utlåtande

äfven angifvit några från den officiella värnpliktsstatistiken hämtade

siffror, hvilka synas mig synnerligen ägnade att belysa förhållandet

och därför här återgifvas:

Antalet vid inskrifningsförrättningarna för sjömanshusen förfallolöst

uteblifna inskrifningsskyldiga värnpliktiga utgjorde för åren 1902

—1904 i medeltal per år 40,7 % af hela antalet inskrifningsskyldiga.

Motsvarande siffra för rullföringsområdena var 30 %, hvarvid är att

märka, det i sistnämnda siffra äfven ingå sjömän, som på grund af

långvarig bortovaro affärts från sjömanshusens register och sedermera

uppförts i rullföringsområdenas inskrifningslängder. Skillnaden blifver

också mera märkbar, om jämförelsen grundas på antalet från tjänstgöring

uteblifna. I procent af inställelseskyldiga utgjorde detta antal i medeltal

per år under ofvan uppgifven tid 63,2 % (5,271 man) vid flottan

och 8,9 % (2,683 man) vid hären.

4 ästes återigen afseende allenast vid de ä sjömanshus inskrifna

(flottan i allmän tjänst tilldelade) värnpliktigas inställelse till tjänstgöring,

stiger enligt statistiken för åren 1903—1908 antalet från tjänstgöring

uteblifna till i medeltal per år 76,6 % (4,144 man) af antalet inställelseskyldiga,

i sanning talande siffror. Med dem för ögonen torde väl icke

någon vilja bestrida, att det för sjöfartsnäringen skulle kunna vara af

stor betydelse, att svenska sjömän, som i många år varit borta från

fäderneslandet, i lagförslaget blefve likställda med våra emigranter.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, som förklarat sig icke kunna

instämma uti hvad chefen för marinstaben i saken anfört, har dock

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62. 5

enligt mitt förmenande häremot anfört mycket svaga skäl. I all synnerhet

kan jag icke biträda påståendet om att sjömannens återvändande

icke skulle hafva samma nationalekonomiska betydelse som Amerikafararens.

Att denna min uppfattning äfven delas af sjöfartsnäringens

målsmän i allmänhet, torde framgå af följande år 1908 gjorda uttalande

af Sveriges redareförening: »För att till hemlandet återförvärfva en del

af det stora antalet svenska sjömän ombord å utländska fartyg vore

synnerligen önskvärd!, att ådömda bestraffningar för försummad inskrifning

eller beväringstjänst om möjligt lindrades eller helt upphäfdes

för de sjömän, som inom viss tid önskade återvända till tjänstgöring å

svenska fartyg.» Departementschefens afvisande hållning i frågan gentemot

chefen för marinstaben synes uteslutande vara grundad därpå, att

han vid frågans lösning endast låtit sig bestämmas af att vissa juridiskt

antagliga förmildrande omständigheter borde föreligga, för att den åsyftade

befrielsen från värnpliktstjänstgöring alls skulle kunna tillstyrkas, medan

däremot hufvudsyftet, att jämka något på försvarsintresset till förmån

för landets allmänna intressen, fått träda i bakgrunden.

Därest undantagsbestämmelser för reimmigranter skola, på sätt i

den nådiga propositionen föreslås, i värnpliktslagen införas, böra enligt

min åsikt på ofvan angifna skäl dessa undantagsbestämmelser omfatta

äfven med emigranter jämförliga sjömän.»

Herr Carl Janssons i Edsbäcken motion är af följande lydelse:

»Uti en till innevarande Riksdag afbiten kungl. proposition n:o 183

rörande ändrad lydelse af § 16 i värnpliktslagen, anhåller undertecknad

få föreslå

den ändring i mom. 6 att orden »trettio år» utbytas mot tjugusex

år, samt därefter förekommande orden »tio år» utbytas till åtta år.»

Ifrågavarande proposition är föranledd af Riksdagens skrifvelse

den 3 mars 1908, däruti Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

snarast möjligt låta verkställa utredning, huruvida ej befrielse eller

lindring i fråga om värnpliktens fullgörande i fredstid måtte kunna

beredas från främmande land till Sverige återinflyttade svenskfödda män,

samt för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill en dylik utredning

kunde föranleda.

Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid propositionens

utarbetande, får utskottet hänvisa till det vid densamma fogade

utdrag af statsrådsprotokollet.

Herr Janssons

i Edsbäcken

motion.

Utskottets

yttrande
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

Emot det i propositionen innefattade lagförslaget har utskottet icke

funnit anledning till erinran. Hvad särskildt angår frågan om den tid,

hvarunder bortovaro från fäderneslandet skall enligt förslaget hafva ägt

rum för åtnjutande af den ifrågasatta befrielsen från värnplikts fullgörande

i beväringen under fredstid, finner utskottet sig böra godkänna

de skäl, som anförts för en så beräknad tid, som i propositionen föreslagits.

Vid fråga om en sådan lagstiftning som den förevarande måste

ju ihågkommas, att samtidigt som man för befrämjande af en återinvandring

hit till landet gör densamma mera effektiv, man äfven, särskildt

där värnplikten visat sig utöfva så stort inflytande på utvandringen

som i vårt land varit fallet, befordrar denna, och det genom öppnande

af möjlighet för den enskilde att allt lättare undandraga sig viktiga

medborgerliga plikter. Såsom af statsrådsprotokollet framgår, hafva flere

militära myndigheter efter förebilden af i utlandet gällande, på ett undantag

när strängare bestämmelser i ämnet än de, propositionen innehåller,

såsom villkor för den tillämnade befrielsen ifrågasatt vida längre tids

bortovaro än den nu föreslagna.

Beträffande den i herrar Wrangels och Jeanssons motioner gjorda framställning

har i dessa motioner erinrats, att chefen för marinstaben i afgifvet

utlåtande öfver de sakkunnigas förslag i ämnet på i motionerna anförda skäl

för sin del funnit riktigt, att, såsom motionärerna påyrkat, svenska värnpliktige

sjömän, som tjänstgjort i utländsk fart, måtte komma i åtnjutande

af enahanda förmån som de, hvilka vistats i främmande världsdel.

I anledning häraf har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»I hvad chefen för marinstaben sålunda anfört kan jag emellertid

ingalunda instämma. Utvandraren, som lämnar sitt fädernesland, gör

i allmänhet detta för att söka ett nytt hem i annat land, det är en fullständig''

omkastning i hans lif och det är psykologiskt förklarligt, om

han allt svagare och svagare känner skyldigheterna till sina fäders land.

Småningom utträngas de kanske af skyldigheterna till hans nya hemland.

Helt annat är förhållandet med sjömannen, som mönstrar på ett utländskt

fartyg. Detta bildar i allmänhet icke för honom någon epok i hans lif,

han förvärfvar icke något nytt fädernesland, som lägger beslag på

honom för egen del. Hans hem är alltjämt i Sverige. Om han undandrager

sig sina skyldigheter till detta sitt hemland, synes han således

icke kunna härför tillgodoräkna sig samma förmildrande omständigheter

som t. ex. en Amerikafarare. Å andra sidan synes icke heller hans återvändande

i allmänhet hafva samma nationalekonomiska betydelse som

Amerikafararens.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

7

På grund af hvad sålunda förekommit vill utskottet till eu början

framhålla, att det redan med den lydelse förevarande lagändring skulle

erhålla enligt den kung], propositionen möjligen skulle kunna ifrågasättas,

om ej en person, som, efter att hafva lämnat Sverige, under

den i förslaget upptagna tid innehaft anställning å utländskt fartyg, tillhörande

land inom främmande världsdel, får komma i åtnjutande af

den föreslagna befrielsen. Att emellertid erhållande af anställning å

fartyg, tillhörande land inom främmande världsdel, likställes med afflyttning

till sådant land, synes utskottet fullt riktigt.

Hvad därefter angår de fall, där anställning innehafts å främmande

fartyg, tillhörande europeiskt land, finner utskottet desto mera anledning

att för dylika fall förorda den ifrågaställda förmånen, som Riksdagen i

sin ofvan omförmälda nästlidet år aflåtna skrifvelse till Konungen i det

förevarande ämnet uttalat, att densamma borde komma den återvändande

till godo, alldeles oberoende af i livilket främmande land han vistats. Så

långt har visserligen af skäl, som i propositionen närmare angifvits och

hvilka i allmänhet synts utskottet öfvertygande, den ifrågavarande lagstiftningen

icke ansetts böra gå. Beträffande särskildt sjöfolket synes dock

tyngre än de nyss afsedda skälen, hvilka onekligen äfven i fråga om

dem äga sin betydelse, böra, utom en befogad hänsyn för sjömännen

själfva, väga det af motionärerna framhållna synnerligen starka allmänna

intresset att återförvärfva dem åt den svenska sjöfarten, där de så väl

behöfvas. Sjömännens förmåga efter återkomsten att i händelse af

krig fullgöra värnplikt till sjös måste äfven anses vara vida större än

den eljest återvändandes förmåga i fråga om fullgörande af värnplikt

till lands.;

I betraktande häraf och på de skäl, som i nu ifrågavarande motioner

framhållits, har utskottet ansett sig böra förorda bifall till motionärernas

förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till ifrågavarande proposition

och de af herrar Wrangel och Jeansson

afgifna motionerna, samt med afslag å herr Janssons

i Edsbäcken motion, måtte för sin del antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

Lag

om Undrad lydelse af § 16 i Yärnpliktslagen den 14 juni 1901.

Härigenom förordnas, att § 10 i värnpliktslagen den 14 juni 1901

skall hafva följande ändrade lydelse:

§ 16.

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning

kan meddelas värnpliktig, som af en eller annan möjligen öfvergående

anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling

eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjänstgöring oförmögen

eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock medgifvas ende arbetsföre sonen, sonsonen

eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader

eller till änka eller ogift kvinna, ende arbetsföre fostersonen till

orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende

arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa

syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle väsentligen

beroende.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna paragraf ännu

vid inskrifningsförrättningen det år, under hvilket den värnpliktige fyller

tjugu fyra år, frikallas han från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid.

4. Blifver inskrifven värnpliktig, till följd af sådan orsak, som omförmäles

i § 4, oförmögen till tjänst vid rikets försvar, äger han att, på

framställning hos behörig inskrifningsnämnd, varda frikallad från värnpliktens

fullgörande.

5. Nu har utländsk man, som icke förut varit svensk medborgare,

blifvit genom naturalisation upptagen till medborgare här i landet; fyller

han det år, inskrifningen sker, minst tjugosex år eller kan han med

intyg styrka, att han i utlandet gjort militärtjänst under längre tid, än

hvad i § 27 mom. 1 sägs, då skall han frikallas från värnpliktens fullgörande

i beväringen under fredstid.

6. Sådan frikallelse äge ock den tillgodonjuta, som från riket afflyttat

till land inom främmande världsdel och därefter åter hit inflyttat;

dock under villkor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

ii

att afflyttningen icke skett i strid med då gällande föreskrifter om

utvandring,

att han under det år, lian återinflyttat, fyllt minst trettio år, samt

att minst tio år förflutit från afflyttningen till återinlivttningen, häri

således icke inberäknad den tid, som vistelsen i riket varat, innan förlorad

svensk medborgarrätt återförvärfvats.

Från värnpliktens fullgörande i beväringen under fredstid frikallas

likaledes den, som före inträdet i värnpliktsåldern lämnat riket i följd

af seglation med fartyg och därefter bit återkommit; dock under villkor:

att han under det år, han återkommit, fyllt minst trettio år, samt

att bortovaron från riket fortvara i minst tio år och att han därunder

antingen gjort tjänst å utländska fartyg eller ock varit bosatt i

land inom främmande världsdel.

Hvad i mom. 5 och 6 stadgas skall träda i kraft den 1 januari

1910. Bestämmelserna i mom. 6 skola emellertid äga tillämplighet

endast till och med de inskrifningsförrättningar, som äga rum år 1914;

dock att stadgade eftergiften skall tillkomma äfven sådan i mom. 6 afsedd

person, som varit pliktig undergå inskrifning'' år 1914 eller tidigare,

men på grund af laga förfall varder inskrifven först år 1915 eller

senare.

Stockholm den 7 maj 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

Herrar Trygger, liudebeck, Skytte, Häkanson och Widén hafva ansett,

att utskottet bort afstyrka bifall till herrar Wrangels och Jeanssons

motioner.

Herr Jansson i Edsbäcken, med hvilken herrar Pettersson från Södertälje,

Lindhagen, grefve Hamilton och Ersson instämt, har ansett, att

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Samt. 60 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 62.

utskottet bort i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1908 års Riksdags

uttalande i ämnet, med bifall till herr Janssons i Edsbäcken i ämnet

väckta motion, hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att i

det föreslagna 6 mom. af 6 § värnpliktslagen orden

»trettio år» måtte utbytas mot »tjugusex år» samt

orden »tio år» mot »åtta år.»

Herrar Fahlén och Gustaf Andersson hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.