Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 69

1909-05-11 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:69, Lagutskottets Utlåtande N:o 69

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

1

N:o 69.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1909, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående husbehof sskog ar inom vissa

områden samt lag om ändrad lydelse af 2 § i lagen

den 24 juli 1903 angående skyddsskogar, dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om uteslutande

tills vidare af rätten att erhålla laga skifte inom vissa

områden och lag angående marks afstående för nomadlapparnas

behof vid afvittring ofvan odling sgränsen, dels

ock en med föranledande af nämnda propositioner väckt

motion.

Genom två den 17 mars 1909 dagtecknade propositioner, n:is

108 och 109, hvilka båda hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande af propositionerna bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående liusbehofsskogar inom vissa områden.

Med ändring af hvad lag eller författning innehåller häremot

stridande varder angående den skog, som vid afvittring inom de områden

af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande

hvilka Konungens befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag,

tilldelas hemman, nybyggen eller lägenheter, härigenom förordnadt

som följer:

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 67 Raft. (N:o 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Hvad i denna lag förstås med särskild och samfälld husbehof sskog.

1 §•

I denna lag förstås med

särskild husbehofsskog dels den del af skogsanslaget till hemman

eller nybygge, hvilken vid afvittringen utlägges särskild! åt viss brukningsdel

för tillgodoseende af nödigt husbehof, dels ock det skogsanslag, som

för enahanda ändamål utlägges åt viss lägenhet; samt med

samfälld husbehofsskog den del af skogsanslagen till hemman eller

nybyggen, hvilken för tillgodoseende af nödigt husbehof utlägges gemensamt

åt två eller flera brukningsdelar, då dessa icke fä den för

nämnda ändamål afsedda delen af skogsanslaget till fullo utlagd i särskild

husbehofsskog.

Om särskilda husbehofsskog ar.

o &

" S
Å

särskild husbehofsskog må med de i 5 och 6 §§ omförmälda

undantag afverkning af ägaren eller åbon bedrifvas allenast till gårdens

behof.

3 §•

Finnes, då efter fullbordad afvittring de nya ägolotterna skola

tillträdas, å särskild husbehofsskog tillgång af barrskog utöfver hvad

med tillämpande af en uthållig skogshushållning för gårdens behof

erfordras, skall sådant öfverskott sist inom ett år efter tillträdet af

vederbörande skogstjänsteman på en gång utsynas för att efter verkställd

stämpling för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas och bortföras

inom tid, som af skogstjänstemannen bestämmes till högst tre

eller, där i visst fall i skogsvårdens intresse längre afverkningstid erfordras,

högst tio år efter utsyningen.

Angående förfogandet öfver virke, som erhålles vid afverkning,

hvarom nu är sagdt, skall gälla hvad angående förfogandet öfver virke,

som afverkas å afvittringslagets allmänningsskogar, varder stadgadt.

Saknas vid tillfälle, hvarom i första stycket sägs, å särskild husbehofsskog

för gårdens behof erforderlig skogstillgång, vare ägaren

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N;o 69.

eller åbon berättigad att, där anmälan göres hos vederbörande skogstjänsteman

sist inom ett år efter tillträdet, till fyllande af bristen å

närmaste, afvittringslaget tillhöriga allmänningsskog erhålla utsyning

af för gårdens behof erforderligt virke att efter verkställd stämpling

under viss af utsyningsförrättaren bestämd tid uttagas.

Hvad förut "i denna § är sagdt äge ej tillämpning å särskild husbehofsskog,

som tilldelats lägenhet.

4 §•

Varder ståndskog å särskild husbehofsskog vindfälld eller skadad

af eld i större utsträckning, än att den vindfällda eller brandskadade

skogen kan för gårdens behof tillgodogöras, innan den tager ytterligare

skada, skall sådant öfverskott, så fort lämpligen ske kan, af vederbörande

skogstjänsteman utsynas och stämplas och inom tid, som af

honom bestämmes, för afvittringslagets gemensamma räkning afverkas

och bortföras samt öfver det afverkade virket förfogas, efter ty i 3 §

stadgas för där afsedt fall. Ågaren eller åbon vare dock berättigad

att, där senast vid utsyningstillfället anmälan göres hos vederbörande

skogstjänsteman, å närmaste, afvittringslaget tillhöriga allmänningsskog

i man af gårdens behof erhålla utsyning af högst motsvarande virkesmassa

att efter verkställd stämpling under viss af utsyningsförrättaren

bestämd tid uttagas.

Å särskild husbehofsskog, som tilldelats lägenhet, äge hvad i första

stycket sägs icke tillämpning.

5 §.

Skulle i andra fall än i 3 och 4 §§ sägs skogstillgången å särskild

husbehofsskog komma att öfverstiga hvad med tillämpande af en uthållig

skogshushållning för gårdens behof erfordras, må sådant öfverskott efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman af ägaren eller

åbon afverkas med rätt till fritt förfogande öfver virket annorledes än

till gårdens behof. Utsyning, hvarom nu är sagdt, må ej påkallas

oftare än hvart femte år.

6 §.

Ägare eller åbo må ock kunna erhålla tillstånd att för skogsmarks

uppodling till åker eller äng fälla skog å särskildt husbehofsskogsområde

med enahanda rätt att förfoga öfver virket, som i 5 § sägs för där afsedt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

fall. Vill lian det, göre därom anmälan hos vederbörande skogstjänsteman,

hvilken det åligger att, så snart sådant i samband med utsyningsförrättningarna

i trakten lämpligen kan ske, å den uppgifna odlingsmarken

anställa besiktning till utrönande af dess läge, storlek, beskaffenhet och

tjänlighet till odling samt därefter till Konungens befallningshafvande i

länet insända besiktningsinstrumentet med uppgift å den tid, som anses

för odlingens fullbordande erforderlig, jämte det yttrande i öfrig!, hvartill

besiktningen kan föranleda. Önskar ägare eller åbo att, utan afbidande af

dylik utsyningsförrättning, vinna handläggning af ärendet, äge han på

egen bekostnad antingen för besiktning af marken påkalla skyndsam

åtgärd af vederbörande skogstjänsteman eller kronobetjent, hvarefter

denne med ärendet vidare förfar i den ordning ofvan stadgas, eller ock låta

odlingsmarken besiktigas af två trovärdiga män samt insända deras öfver

besiktningen afgifna intyg jämte ansökning i ärendet till endera af nämnda

tjänstemän, som bar att med eget yttrande befordra ansökningen till

Konungens befallningshafvandes pröfning. Finner Konungens befallningshafvande

det tillämnade odlingsföretaget vara af beskaffenhet, att afverkning

af virke till fritt förfogande bör medgifvas, meddele befallningsbafvanden

därtill tillstånd med utsättande af viss tid, inom hvilken vid

vite, som befallningsbafvanden äger bestämma, odlingen skall vara fullbordad

; skolande underrättelse om befallningshafvandens beslut i ärendet

meddelas skogstjänstemannen för ägarens eller åbons förständigande.

Virke, till hvars afverkning tillstånd sålunda erhållits, skall före afverkningen

stämplas.

Om samfällda husbehofssho g ar.

7 §•

Område, som vid afvittring blifvit till samfälld husbehofsskog

utlagdt, skall bibehållas oförminskadt och förvaltas enligt reglemente,

som efter delägarnas hörande fastställes af Konungens befallningshafvande.

Andel i samfälld husbehofsskog tillkommer de brukningsdelar,

för hvilkas räkning skogen blifvit afsatt, hvar efter dess mantal.

8 §•

Afverkning i samfälld husbehofsskog må äga rum allenast efter

utsyning och stämpling af vederbörande skogstjänsteman. Vid utsyningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69. 5

må utom för det fall, hvarom i 9 § sägs, skogen ej hårdare anlitas, än

tillämpandet af en uthållig skogshushållning föranleder, hvarvid likväl

iakttages, att träd aldrig så länge sparas, att de däraf taga skada eller

skogsvården eljest tillbakasättes.

Å samfälld husbehofsskog sålunda utsynadt virke skall för gemensam

räkning afverkas och föryttras. Vill någon uttaga, hvad af virket

på hans andel i samfälligheten belöper, vare dock därtill berättigad.

9 §•

Uppstår till följd af vådeld, utflyttning vid skifte eller annan sådan

anledning bland deiägarna behof af större tillgång på byggnadsvirke,

än som vid utsyning enligt 8 § kan beredas, må vederbörande öfverjägmästare

kunna medgifva vidsträcktare utsyning, där detta med god

skogsvård är förenligt och utan någon delägares förfång kan ske, samt,

ifall af utsyningen likvid mellan delägarna föranledes, under förutsättning

tillika, att det i 7 § omförmälda reglemente bestämmer, huru

likviden skall ske.

Allmänna bestämmelser.

10 §.

Huru genom viss husbehofsskogs förklarande för skyddsskog rätten

att däröfver förfoga kan varda inskränkt utöfver hvad som i denna lag

sägs, därom stadgas i lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar.

11 §•

Närmare bestämmelser angående utsyning och stämpling, hvarom

i denna lag förmäles, meddelas af Konungen.

12 §.

Sker afverkning å särskild eller samfälld husbehofsskog i strid

mot de i denna lag meddelade föreskrifter, vare straffet böter, från och

med tjugufem till och med femhundra kronor, och skall det afverkade

virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfördt, fortfarande

är i afverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet.

Undgår dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa afverkningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

skyldig att utgifva ersättning med belopp, motsvarande värdet af samma

virke.

Innefattar afverkning, hvarom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall hvad förut i denna § är stadgadt ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som vid afverkning i

strid mot denna lags föreskrifter tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten,

hafva förverkat hvad a honom belöper af det afverkade virket,

samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgifva ersättning

efter ty här förut är sagdt.

13 §.

Kronobetjänte samt tjänstemän och betjänte vid skogsstaten äga

o hörighet att åtala förseelser, hvarom i 12 § sägs, samt att med

beslag belägga virke, som skall anses förbrutet.

_ Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställdt, vare beslaget förfallet.

14 §.

Virke, som. enligt denna lag dömes förbrutet, skall af åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgadt. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

pröfvats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan af åklagare, öfverexekutor, att fara är för virkets förstörelse

eller att kostnaden för dess förvarande skulle blifva större än skäligt

är, förordne öfverexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har kändt ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och afgifva svaromål,

ombudet genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan af åklagare, hvarom här

ofvan sägs, skall vara åtföljd af fullständig, af två trovärdiga män styrkt

förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, äfvensom genom försäljning

af förbrutet virke uppkommen behållning eller enligt 12 § utdömd

ersättning för virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel

tillfaller åklagaren samt tre fjärdedelar kronan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall

försäljningssumman nedsättas bos Konungens befallningshafvande, till

dess frågan om beslagets giltighet blifvit slutligen afgjord, och vare

om insättning af sådana medel i bankinrättning lag, som i 138 § utsökningslagen

sägs.

16 §.

Saknas medel till fulla gäldandet af böter eller vite, hvartill någon

på grund af denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

2) Lag

om ändrad lydelse af 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 24 juli 1903 angående

skyddsskogar skall erhålla följande ändrade lydelse:

Där större inskränkning i ägarens rätt att bruka skogen, än i

1 § sägs, befinnes vara af nöden, förordnar Konungen efter föregången

undersökning i hvarje särskildt fall om den inskränkning i förfoganderätten,

som af omständigheterna påkallas. Vill ägaren, hellre än att

tåla föreskrifven inskränkning, afstå marken, skall den af staten lösas;

dock att sådan rätt att påfordra lösen icke skall äga rum i afseende å

mark inom område af Västerbottens eller Norrbottens läns lappmarker,

beträffande hvilket afvittringsutslag icke af Konungens befallningshafvande

meddelats före den 1 juli 1909.

Skall, efter ty ofvan sägs, mark af staten lösas, skola de angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof gifna föreskrifter äga

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

3) Lag

om uteslutande tills vidare af rätten att erhålla laga skifte inom

vissa områden.

Härigenom förordna» som följer:

Inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

beträffande hvilka Konungens befallningshafvande ännu icke

meddelat afvittringsutslag, skall, jämväl sedan afvittring blifvit fastställd,

rätten att erhålla laga skifte vara utesluten, intill dess annorledes

förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

4) Lag

angående marks afstående för nomadlapparnas behof vid afvittring

ofvan odlingsgränsen.

Härigenom förordnas som följer:

Där vid afvittring ofvan odlingsgränsen inom de områden af

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, beträffande hvilka Konungens

befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag, finnes

nödigt att för tillgodoseende af nomadlapparnas behof af renbete, rensel

jningsplats eller flyttningsväg för renarna taga i anspråk till hemman

eller nybygge hörande mark, vare ägaren eller åbon pliktig afstå

hvad för ändamålet erfordras mot erhållande af annat, kronan tillhörigt

område inom afvittringslaget. Jordbytet verkställes efter måttet af

höafkastningen, beräknad enligt skattläggningsmetoden, eller, där med

hänsyn till markens värde större noggrannhet finnes nödig, efter gradering

jämlikt skiftesstadgans föreskrifter, och vare ägaren eller åbon

berättigad att af statsmedel undfå ersättning såväl för odling som för

utflyttning, där sådant af jordbytet föranledes; skolande vid ersättningens

beräknande skiftesstadgans föreskrifter i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1909.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69. 9

I sammanhang med dessa propositioner har utskottet till behandling

förehaft en i anledning af desamma inom Andra Kammaren af

herr Carl Lindhagen väckt motion n:o 2G9, däri hemställes, att Riksdagen

ville

l:o) besluta stadganden i syfte att statens skogstilldelningar åt

hemman vid afvittringen nu och framdeles komma att tjäna sitt ändamål,

nämligen att vara ett stöd för en själfständig, i orten bosatt jordbruksbefolkning;
2:6)

besluta eller hos Kungl. Maj:t framhålla nödvändigheten af

föreskrifter i syfte att vid skattläggningen sträng kontroll öfvas, att ej

mantalets storlek oskäligen uppdrifves för erhållande af oskäliga skogstilldelningar;

och

3:o) besluta, att Konungens befallningshafvandes afvittringsutslag

skola i hela sin vidd underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

Till stöd för de i motionen framställda yrkanden har anförts

följande.

»För slutförandet af de återstående afvittringarne, hvilka enligt

1901 års riksdagsskrifvelse borde ske efter väsentligen ändrade grunder,

ha i propositionerna n:is 108, 109 och 110 hänskjutits till Riksdagens

afgörande några frågor, berörande denna sak. I det stora hela är dock

meningen, att ordnandet fortfarande skall ske på administrativ väg,

ehuruväl den nya afvittringsstadgan och föreskrifterna för allmänningsskogarne

med synnerligt fog också borde af Riksdagen pröfvas såsom

innefattande viktiga förfoganden öfver staten tillhörig fast egendom

och viktiga afgöranden om enskildes (hemmansägares, lappars och inhysingars),

rättsförhållanden.

Kungl. Maj:t har emellertid ansett administrationen böra ensam

utöfva alla dessa befogenheter, därför att afvittringarne förut åvägabragts

på administrativ väg och därför att genom ett uppskof den nu för

afvittringsverket anställda personalen skulle blifva utan sysselsättning.

Intet af dessa skäl äger någon giltighet i och för sig. Det sista ingen

alls. Och hvad det första angår, så har ju administrationen ådagalagt

en fullständig oförmåga att handhafva dessa saker. Genom dess försorg

har afvittringens ändamål totalt förfelats och i stället en mängd såsom

det synes obotliga riksolyckor framkallats.

''Emellertid torde det vara lönlöst att nu söka få en återförvisning

af ärendet till stånd i sakernas nuvarande läge. Man kan ju också

med fog säga, att med hänsyn till den mångfald uppgifter, som föreligger

den nu ifrågavarande afvittringen och hvilka till stor del kunna

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 67 Häft. 2

Harr Lindhagens

motion.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

öfverskådas först under förrättningens lopp, så blir det lättare att ordna

saken på administrativ väg, ifall det sker med omtanke. Till de ämnen,

som underställts Riksdagens pröfning, synes dock Riksdagen böra i

hvarje fall göra några ytterligare erinringar.

Ostridigt torde vara, att man nu på allvar skall tillse, att då

kronan går att skänka bort sin skog gåfvan både nu och för framtiden

kommer i de rätta händerna. Det enda riktiga och verksamma sättet

därför är att kronan behåller den juridiska äganderätten till marken

samt upplåter skog under nyttjande- eller servitutsrätt. Det torde dock

likaledes vara lönlöst att söka nu få genomförd en sådan utgångspunkt

för sakens ordnande.

Man har i stället sökt vinna målet hufvudsakligen genom den

obestridligen genomgripande förändringen att, afsätta saluskogar till

allmänning. Detta anser Kungl. Maj:t i förevarande propositioner vara

nog. Norrlandskommittén och ämbetsmyndigheterna ha ansett ytterligare

försiktighetsmått böra vidtagas.

Kommittén hemställer således till en början, att ansökan om nya

nybyggesanläggningar och dessas skatteomföring icke må beviljas annan

än den, som kan antagas vilja och kunna själf bruka fastigheten för

att därigenom bereda sig sitt nödiga lifsuppehälle. Af de små nybyggen,

som tillkommit vid efterafvittring i Arvidsjaur, utfärdades år 1901 för

sex nybyggen skatte- eller s. k. emissionsbref för sågverksinspektorer.

I Jockmock lär det äfven på senaste tider tillgått på enahanda sätt.

Detta såsom exempel.

Vidare förordade kommittén att från delaktighet i skoysallmänningsafkastning

borde uteslutas jordägarne, hvilka uppenbarligen icke

för egen utkomst bruka jorden eller äro på stället boende. Detta bör,

såsom erfarenheten visat, också omfatta förlust af rösträtt i allmänningsförvältning.

Med de vidgade möjligheter, förslaget bereder jordägare

att få jämväl till afsalu afyttra skog från husbehofsskogsområde, är

det angeläget, att sådan jordägare, som ofvan sägs, jämväl fråutages

all rätt att använda husbehof sskog til! afsalu. Det torde böra anmärkas,

att år 1901 ofvan odlingsgränsen inom Dorotea af 29 hemmansdelar

åtminstone 26 icke innehades af själfägande bönder. Afvittringen af

denna trakt skulle således redan nu endast få till uppgift att grundlägga

en bolagsdomän.

Äfven de i ämnet hörda ämbetsmyndigheterna hafva ansett, att

till förekommande af obehöriga förvärf eller sammanslagning af flera

brukningsdelar särskilda bestämmelser måste träffas om förfoganderätten

i dylika fall öfver husbehofsskogar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 69. 11

Det vore underligt, om Riksdagen skulle med öppna ögon fortfarande

underlåta att iakttaga sådana försiktighetsmått, som kommittén

och ämbetsmyndigheterna ansett tillrådliga.

Den viktiga frågan, om husbehof sanslag ens omfattning skall, i den

mån frågan ej pröfvats vid 1905 års riksdag, enligt förslaget också

afgöras på administrativ väg. Kammarkollegium, domänstyrelsen och

landtbruksstyrelsen ha i sitt gemensamma utlåtande sökt föreslå objektiva

grunder för sådant anslags tilldelning åt de olika brukningsdelarne.

Enligt förslaget skall tilldelningen ske efter mantal såsom vid tidigare

afvittringar ägt rum. Denna senare lösning är utan tvifvel enklare och

lättare genomförbar.

Men här tillkommer den viktiga omständigheten, att hemmansdelarna

endast äro provisionel^ skattlagda och att den definitiva mantalssättningen

skall äga rum just under afvittringen. Hemmantalet skall

därvid bestämmas efter den ^afkastning ägorna anses kunna i medeltal

årligen gifva. Bestämmelserna härom hafva vid de tidigare afvittringarna

tolkats olika inom skilda län och för öfrigt som bekant ledt

till stora missbruk. De enskilda intressenterna ha i mån af företagsamhet

och inflytande fabricerat bevis med uppdrifna beräkningar af

höafkastningen i svfte att få så högt mantal åsatt som möjligt och

skogstilldelningarne lämpade därefter. Dessa sträfvande!! ha i stor utsträckning

lyckats, ofta på det mest skandalösa sätt. Landtmätaren är

faktiskt den, som i stället för statsmakterna beslutar i detta ämne; allt

beror på hans omdöme, samvetsgrannhet och icke minst själfständighet.

För öfrigt kan det icke nog betonas, hur oundgängligt det är, att

ledningen af afvittringsverket på olika händer uppdrages åt omdömesgilla,

själfständiga och karaktärsfasta personer. Annars kommer det att

i stor utsträckning gå fortfarande såsom hitintills på det sättet, att de

enskilda intressena och det enskilda målmedvetna initiativet å ena och

myndigheters bristande vakenhet, outvecklade rättskänsla eller mindre

kraftiga initiativförmåga å andra sidan skola samverka därhän, att det

afsedda ändamålet i mycket kommer att förfelas. För att i vidsträcktare

män, än med förslaget kan ske, någon ytterligare kontroll härå skall

kunna utöfvas, synes böra stadgas åtminstone, att befallningshafvandes

slutliga afvittringsutslag oafsedt förd klagan skall underställas Konungen.))

Ifrågavarande propositioner äro föranledda hufvudsakligen af de

ändringar i förut gällande bestämmelser angående afvittringen inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, som i enlighet med 1905

UttkoUett

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

års Riksdags beslut genom kungi. kungörelse den 20 april 1906 meddelats,

och som innehålla, att i fråga om de afvittringar inom nämnda

lappmarker utom Enontekis socken, beträffande hvilka Konungens befallningshafvande

ännu icke meddelat afvittringsutslag, skall iakttagas

dels att af skogsanslagen skall omedelbart tilldelas de särskilda

hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittriugslandtmätaren

med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt

fäll förrättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof,

med hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden

af skogsanslagen skall afsättas till allmänning, att för delägarnas

gemensamma nytta förvaltas i enlighet med grunder, som af Kungl.

Maj:t bestämmas;

dels ock att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å odisponerade

öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till

högst 1,200 hektar för helt mantal.

Den ifrågavarande lagstiftningen angående husbehofsskogar inom

vissa områden afser hufvudsakligen att träffa regler angående dispositionsrätten

öfver den skog, hvilken jämlikt nyssnämnda kungörelse kommer

att tilldelas de särskilda hemmanen eller nybyggena såsom husbehofsskog.

Beträffande förslaget till lag angående ändrad lydelse af 2 § i

lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar är meningen, att vid

afvittringen skall utredas, å hvilka'' till husbehofs- eller allmänningsskog

lämpliga bekänna områden 2 § i sistnämnda lag kan komma att äga

tillämpning. Vid beräkning af skogsanslagen skall hänsyn tagas till

den inskränkning i förfoganderätten öfver skogen, som tillämpningen å

densamma af nämnda lagrum medför. Den föreslagna ändringen i omförmälda

paragraf afser nu, att ägare af brukningsdel, som sålunda med

hänsyn tagen till nämnda inskränkning fått skogsmark, hvarå sistnämnda

lag är tillämplig, sig tilldelad, icke efter afvittringen skall äga rätt att

påfordra, att staten skall lösa skogsmarken.

Lagförslagen angående uteslutande tills vidare af rätten att erhålla

laga skifte inom vissa områden samt om marks afstående för nomadlapparnas

behof vid afvittring ofvan odlingsgränsen afse, det förra att

möjligheten att erhålla laga skifte af mark inom ifrågavarande områden

skall, i afbidan på tillkomsten af nya bestämmelser om verkställande af

laga skifte därstädes, vara helt och hållet utesluten, och det senare tillgodoseende

af vissa nomadlapparnas särskilda intressen vid afvittringen.

De föreskrifter rörande afvittringsarbetenas bedrifvande och hvad

därmed äger sammanhang, som i öfrigt i allmänhet kunna finnas erforderliga,

likasom ock nödiga föreskrifter rörande förvaltningen af de

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

i förutberörda kungörelse afsedda allmänningsskogarna skola meddelas

af Kungl. Maj:t i administrativ väg.

Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid ifrågavarande

propositioners utarbetande, får utskottet hänvisa till de vid dem

fogade utdragen af statsrådsprotokollet.

Vid granskning af de i propositionerna innefattade lagförslagen

har utskottet ej funnit anledning att mot dem framställa någon anmärkning.

Hvad därefter angår de i omförmälda motion gjorda framställningar

har motionären först yrkat, att Riksdagen måtte besluta stadganden

i syfte att statens skogstilldelningar åt hemman vid afvittringen

nu och framdeles komma att tjäna sitt ändamål, nämligen att vara ett

stöd för en själfständig i orten bosatt jordbruksbefolkning. I detta afseende

får utskottet åberopa hvad föredragande departementschefen till

statsrådsprotokollet därom anfört. Departementschefen yttrar:

»Ämbetsverken hafva föreslagit, att särskilda bestämmelser måtte

gälla beträffande förfoganderätten öfver husbehofsskog å egendom, som

icke brukas eller bebos, i det att sådan skog borde få disponeras

allenast på sätt, som enligt ämbetsverkens mening borde stadgas

angående samfälda husbehofsskogar. Detta förslag innebär, dels att

utsyningstvånget här borde gälla äfven vid afverkning för husbehof,

dels att besparad skogstillgång borde, efter utsyning, för ägarens eller

åbons räkning försäljas och behållningen lika fördelas mellan honom

och socknens allmänningsfond. Bestämmelser i liknande riktning hafva

äfven föreslagits af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

län.

Till försvar för ett dylikt undantagsstadgande skulle kunna anföras

följande. Då den nya principen för skogstilldelningens verkställande

just afser att tillgodose det med afvittringsverket afsedda ändamålet att

främja jordbrukets utveckling och stärka den själfägande jordbrukande

befolkningens ställning, så böra jämväl reglerna angående dispositionsrätten

öfver husbehofsskogarna så anordnas, utt de afvittrade egendomarnas

användande enbart eller hufvudsakligen till skogshushållning,

under försummande af därå drifvet jordbruk, såvidt möjligt motarbetas.

Eu sammanslagning af flera brukningsdelar är för öfrigt i dessa trakter

under inga förhållanden önskvärd, icke ens i fall, då jordbruksdriften å

de särskilda brukningsdelarna fortsättes, då nämligen sammanslagningen

lätt leder till minskadt intresse för icke bebodda brukningsdelars häfd

och odling. Flera brukningsdelars läggande under sambruk och tydligen

ännu mer egendoms användande till annat än jordbruk medför emellertid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

regelmässigt en minskning i åtgången af virke för husbehof och sålunda

jämväl en ökning af den besparade skogstillgång å husbehofsskogarna,

hvaröfver ägaren eller åbon enligt den nyss förut angifna hufvudregeln

skulle hafva rätt att, efter skedd utsyning, fritt förfoga. Häri kunde

möjligen anses ligga en frestelse till flera brukningsdelars sammanslående

eller rent af till jordbrukets nedläggande.

Hvad ämbetsverken till förekommande af dylika resultat föreslagit,

anser jag mig emellertid icke kunna förorda. Att införa utsyningstvång

jämväl med afseende på liusbehofsafverkningen å de obetydliga skogsområden,

hvarom här är fråga, finner jag af flera skäl afgjordt olämpligt.

Tanken att här ifrågavarande kategori af hemmansägare och åbor

skulle med hälften af den besparade skogstillgången å sina husbehofsskogsområden

bidraga till ökandet af allmänningsfonden synes mig ock

böra uppgifvas på i det hela liknande grunder som de, hvilka vid

tillkomsten af nådiga kungörelsen den 20 april 1906 föranledde såväl

Kungl. Maj:t som Riksdagen att frångå den s. k. norrlandskommitténs

förslag att från delaktighet i vid afvittringarna tillkomna allmänningars

afkastning utesluta jordägare, hvilka uppenbarligen icke för sin utkomst

brukade jorden eller vore på stället boende. Hvad slutligen ämbetsverkens

förslag innebär beträffande sättet för realiserandet af besparadt

virke, hvarom här är fråga, så synes en bestämmelse i detta hänseende

ensamt för sig icke erbjuda någon lämplig garanti för de afvittrade

egendomarnas användande till det med dem afsedda ändamålet.

En bättre lösning af det föreliggande spörsmålet innebure det

enligt mitt förmenande, om rätt till utsyning af besparad skogstillgång

å hemman eller nybyggen, som icke brukas eller bebos, medgåfves

allenast under förutsättning, att ägaren eller åbon förbunde sig att

använda viss del af nettobehållningen till vissa i hvarje särskild! fall

närmare angifna förbättringsarbeten vid gården. En dylik regel komme

att i viss mån motsvara, hvad som i åtskilliga fall tillämpats vid meddelande

af tillstånd till förskottsutsyning för längre tid än tre år å de

i 53 § af 1894 års skogsförordning omförmälda områden, dock att de

förbättringsåtgärder, som i sistnämnda fall pläga föreskrifvas, allenast

afse åtgärder i skogsvårdens intresse, medan de åtgärder, som här

framför allt borde ifrågakomma, direkt komme att afse jordbrukets vidmakthållande

och höjande. Redan på grund häraf lärer emellertid vara

uteslutet att åt vederbörande skogstjänsteman öfverlämna utredningen af

hvilka föreskrifter lämpligen borde i det särskilda fallet meddelas. Att

åter hvarje gång föranstalta om särskild sakkunnig utredning i detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

hänseende, blefVe alltför kostsamt i betraktande af värdet å det virke,

som kunde komma i fråga att utsynas.

Dessa och andra vid frågans lösning sig företeende svårigheter

finge emellertid icke föranleda till att den antydda faran för jordbruksnäringen

i dessa trakter lämnades obeaktad, om denna fara verkligen

kunde antagas vara af någon afsevärd betydelse. Detta lärer emellertid

knappast vara händelsen. Redan genom det nya sättet för skogstilldelningens

verkställande förlora de egendomar, hvarom här är fråga,

väsentligt i begärlighet för trävaruindustrien, så mycket mer som de i

allmänhet äro af helt ringa mantal. Deras ofta afskilda och för utdrifningen

obekväma läge lärer äfven verka afskräckande på skogsspekulanter.

Hvad särskilt angår trävarubolagen, hvilkas intressen

det här framför allt skulle gälla att begränsa, så äro ju dessa genom

lagen den 4 maj 1906 uteslutna från möjligheten att förvärfva sådan

fast egendom, hvarom här är fråga, och deras redan innehafda jordbesittningar

inom de oafvittrade trakterna äro af jämförelsevis ringa

omfattning. Så ägdes eller innehades år 1901 inom Dorotea, \ ilhelmina,

Stensele och Sorsele socknar samt Tärna kapellförsamling bland 433

brukningsdelar allenast 33 — däraf 26 inom Dorotea socken — af bolag.

Om följaktligen särskilda mot trävaruindustrien riktade prohibitiva bestämmelser

angående dispositionsrätten öfver husbehofsskogarna icke

torde få anses vara af behofvet påkallade, så lärer anledning icke förebära

till 1 aerstiftnirirsåtc-ärder endast och allenast till förekommande af

flera afvittrade brukningsdelars läggande under gemensamt bruk. Att,

tvärt emot hvad hittills varit fallet, en tendens till dylika sammanslagningar

skulle uppstå allenast på grund af utsikten till något rikligare

tillgång på saluvirke å husbehofsskogarna, torde med skäl kunna betviflas,

och hvad som härvid verkligen i något enstaka fall kunde vinnas

genom särskilda inskränkningar i dispositionsrätten öfver husbehofsskogen

å hemman eller nybyggen, som icke bebos, komme säkerligen

att mer än uppvägas af de vanskligheter, hvarmed bestämmelser i

denna riktning synas vara förenade.»

Utskottet kan med hänsyn till hvad departementschefen sålunda

upplyst icke annat än dela den af departementschefen här uttalade uppfattning.

Vidkommande därefter motionärens yrkande på föreskrifter för

strängare kontroll vid skattläggningen, så att mantalets storlek ej oskäligen

uppdrifves för erhållande af för stora skogstilldelningar, stadgas i 1 § af

nådiga förordningen den 30 maj 1873 angående skattläggningsmetod

för Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker följande: »Genom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

skattläggning bestämmes hemmantal efter inägornas uppskattade afkastning.

All åkerjord och odlingsmark äfvensom äng och annan slåttermark

uppskattas efter den höafkastning, ägorna anses kunna, odlingsmarken

efter verkställd odling, i medeltal årligen gifva.» Denna bestämmelse

har, enligt hvad departementschefen erfarit, blifvit föremål

för något olika tillämpning inom de båda länen. Vid inom Västerbottens

län företagna skattläggningar har nämligen naturlig ängsmark

i allmänhet uppskattats allenast efter sin afkastning vid skattläggningstillfället

och hänsyn till möjligheten att genom odlingsföretag uppbringa

afkastningsförmågan tagits hufvudsakligen beträffande sådan odlingsbar

mark, som vid skattläggningen icke lämnat nämnvärd afkastning. Inom

Norrbottens län har åter mera allmänt beaktats möjligheten att genom

uppodling bringa jorden upp till större afkastning. Den sistnämnda

tolkningen af skattläggningsförfattningen torde komma dennas mening

närmare.

Emellertid är — såsom departementschefen till statsrådsprotokollet

närmare utvecklat (sid. 62 och följande samt sid. 75 och följande) —

afsikten att vid utfärdande af erforderliga stadganden rörande de ifrågavarande

afvittringarna äfven träffa närmare föreskrifter för förfarandet

med afseende å skogsanslagens bestämmande. I sådant afseende skall

enligt hvad departementschefen meddelar komma att anordnas en vidlyftig

undersökning af afvittringsstyresmannen med biträde af skogstjänsteman

och tillkallad landtmätare, därvid bland annat skall granskas,

att skattläggningsmetoden rätt tillämpas och mantalet, såvidt möjligt,

blir ett troget uttryck för hvarje hemmans och nybygges beskaffenhet

och odlingsmöjligheter. Vid bestämmande af liusbehofsanslagets storlek

per mantal skall iakttagas, att detsamma ej utan Kungl. Maj:ts särskilda

medgifvande i hvarje fall får sättas högre än till hälften af det afsätta

skogsanslaget i dess helhet. Utskottet förväntar, att de sålunda tillämnade

åtgärderna skola komma att verka tillfyllest i det af motionären

åsyftade hänseendet.

Beträffande slutligen motionärens yrkande, att Konungens befallningshafvandes

afvittringsutslag måtte i hela sin vidd underställas Kungl.

Maj:ts pröfning, står det enligt 1873 års afvittringsstadga vederbörande

rättsägare liksom det allmännas ombud fritt att fullfölja talan mot

Konungens befallningshafvandes ifrågavarande utslag genom besvär hos

Kungl. Maj:t. Det synes utskottet, som om det hittills tillämpade förfaringssättet

— att utslaget endast i den mån klagan däröfver i vanlig

ordning anföres pröfvas af Kungl. Maj:t — fortfarande vore det lämp
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N.o 6.9.

ligaste, hvadan utskottet icke heller i denna del ansett sig höra förorda

motionärens förslag.

Pa grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

O

1) att ifrågavarande propositioner mätte af Riksdagen

bifallas, samt

2) att herr Lindhagens omförmälda motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 maj 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih till Rik sd. Prat. 11109,

7 Samt.

67 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under 2).

I anledning af punkt 1 i motionen:

Herrar Widén, Jansson i Edsbäcken, Ersson, Petterson från Södertälje,

Olsson i See, Forsberg och Lindhagen, med Indika herr Zetterstrand

i hufvudsak instämt, hafva anfört:

»Lika med motionären anse vi, att det ej bör fä ifrågakomma, att

statens skogstilldelningar vid den återstående afvittringen fortfarande

disponeras på det sättet, att de komma att tjäna andra ändamål än att

vara stöd för en själfständig i orten bosatt befolkning. Ehuru vi ej äro i

tillfälle att nu närmare kunna bedöma och fastslå hvilka positiva föreskrifter

för ändamålet lämpligen kunna meddelas, finna vi dock uppenbart,

att de böra gå i den riktning, som norrlandskommittén, ämbetsverken

och Konungens befallningshafvande i Västerbottens län föreslagit.

Häraf följer också, att bolag eller enskilda skogsspekulanter, som

redan pa de trakter, som nu skola afvittras, förvärfvat hemmansrättigheter

i syfte att erhålla skogsdelningar vid en eventuell afvittring, icke

höra gynnas med sådana förmåner. Enligt motionärens uppgift, som

ock vitsordas af norrlandskommittén samt jämväl beröres i den kungl.

propositionen, lärer sålunda inom det särskilda afvittringsområdet, som

utgöras af den ofvan odlingsgränsen befintliga del af Dorotea socken,

af inalles 29 hemmansrättigheter åtminstone 26 hafva förvärfvats af

bolag eller enskilda skogsspekulanter. Det kan ej vara lämpligt, ej minst

med hänsyn till den lagstiftning, som genom lagen den -i maj 1906

införts med afseende å bolags rätt att förvärfva egendom af enskilda,

att kronan utan vidare lämnar ut sin skog åt sådana jordägare.

Vi hemställa alltså,

att Riksdagen, med anledning af det i ifrågavarande

motion under l:o) gjorda yrkande, ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte i blifvande afvittringsstadga och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlutande N:o 69.

reglementen för allmänningsskogarne meddela betryggande

föreskrifter eller, i den mån Riksdagens medverkan

anses erforderlig, för Riksdagen framlägga förslag

till föreskrifter i syfte; att statens skogstilldelningar

vid afvittringen komma att tjäna sitt ändamål

nämligen att vara ett stöd för en själfständig i orten

bosatt 1 >efolkning.:»

I anledning af punkt 2 i motionen:

Herrar Widén, Jansson i Edsbäcken, Ersson, Pettersson från Södertälje,

Olsson i See, Forsberg och. Lindhagen, med hvitten herr Zetterstrand

i hufvudsak instämt, hafva anfört:

»Såsom i motionen framhålles, komma skogstilldelningarnes storlek

i själfva verket att blifva beroende af den vid afvittringen verkställda

mantalssättningen. Missbruk och försummelser kunna härvid, liksom

förut lärer ej sällan inträffat, fortfarande komma att äga rum, om ej

förrättningen i denna del noga öfvervakas och kanske äfven omgärdas

med vissa begränsande föreskrifter. I propositionen redogöres visserligen

för, hur man tänkt sig eventuellt böra gå till väga. Men om farorna

för missbruk och de erfarenheter man haft därom yttras, såvidt vi

kunnat finna, ej något i propositionen. Det är emellertid enligt vår

mening angeläget att särskilt uppmärksamma äfven denna sida af

saken och att således äfven föreskrifter meddelas om noggrann kontroll

att gifna bestämmelser följas. Uppgiften bör väl för öfrigt ställas så,

att skogen ej nödvändigtvis i sin helhet afhändes kronan utan helst

äfven till någon del besparas.

Vi hemställa därför,

*

att Riksdagen, med anledning af det i ifrågavarande

motion under 2:o gjorda yrkande, ville anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte meddela betryggande föreskrifter

i syfte att vid den under afvittringen företagna skattläggningen

mantalets storlek ej oskäligen uppdrifves

för erhållande af högre skogstilldelningar.»

I anledning af punkt 3 i motionen :

Herrar Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson från Södertelje,

Ersson och Lindhagen hafva anfört:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 69.

»På de i motionen anförda skäl få vi hemställa,

att Riksdagen, med anledning- af det i ifrågavarande

motion under 3:o gjorda yrkande, ville anhålla,

att Kungl. Magt måtte taga i öfvervägande, huruvida

ej i blifvande afvittringsstadga bör föreskrifvas, att

Konungens befallningshafvandes afvittringsutslag skall

i sin helhet eller till vissa delar, oafsedt förd klagan,

underställas Kungl. Majrts profning.»

Herr grefve Hamilton har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen i detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM. ISÅ AO MAKCITS’ BOK ''FRY CK ER ;• A K TI EP,OLA G, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:215 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående husbehof sskog ar inom vissa områden samt lag om ändrad lydelse a1 i texten