Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för lerig smakten den 7 oktober 1881.

1909-04-30 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:71, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för lerig smakten den 7 oktober 1881.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

1

tf:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 14 Maj 1909, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för

lerig smakten den 7 oktober 1881.

Genom en den 16 april 1909 dagtecknad proposition, n:r 198, hvilken

af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

L ag
oni

ändrad lydelse af 77 § i strafflagen för krigsmakten den 7 oktober 1881.

Härigenom förordnas, att 77 § i strafflagen för krigsmakten den 7

oktober 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 mom. Har någon muntligen inför samladt krigsfolk eller i skrift,

den han bland krigsfolket utspridt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes

sökt förleda till uppror, då skall, vid straffets bestämmande efter

allmän lag, brottet anses hafva skett under försvårande omständigheter.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 69 Höft. (N:o 71.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

Utskottets

yttrande.

Samma lag vare om den, som annans skrift utspridt eller utsprida

låtit, för att därmed komma uppror åstad.

2 mom. Den som, medan förordnande om indragning af skrift jämlikt

§ 4 mom. 12 eller 13 tryckfrihetsförordningen är gällande, med vetskap

om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller

å flottans fartyg, dömes till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år.

Sker brottet vid tillfälle, som i 74 § sägs, då må till straffarbete i högst

ett år dömas.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,

har statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det vid propositionen

i utdrag fogade statsrådsprotokollet den 19 februari 1909 anfört

följande:

»Riksdagen bär'' nu till grundlagsenlig behandling förehaft de från

åren 1906 och 1908 hvilande förslagen till, bl. a., införande i § 4 tryckfrihetsförordningen

af tillagda mom. 12, 13 och 14, af hvilka det sistnämnda

förutsätter att vissa nya bestämmelser intagas i strafflagen för

krigsmakten. Med hänsyn till grundlagsfrågans utgång hos Riksdagen har

jag trott mig böra utan dröjsmål upprätta förslag till sådana bestämmelser,

och jag anhåller nu att få för Eders Kungl. Maj:t framlägga dylikt

förslag.

Det torde då tillåtas mig att till en början erinra om det närmare

innehållet af omföriiiälda nya stadganden i tryckfrihetsförordningen.

Dessa gifva åt vissa myndigheter rätt att, när en skrift af försvarsfientlig

tendens anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg, förordna

om indragning af de exemplar utaf skriften, som kunna öfverkommas vid

truppen eller å fartyget. Sådant förordnande må meddelas så snart skriften

uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan af plikter mot fosterlandet eller

att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräfva krigslydnaden, äfven

om skriften icke synes straffbar. Behörighet att förordna om indragning

tillkommer i Stockholm den eller de personer, som chefen för justitiedepartementet

för detta ändamål tillsatt, å ort utom Stockholm samme

departementschefs ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, samt

vid sådan afdelning af krigsmakten, som ställes eller är ställd på krigsfot,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

jämväl högste befälhafvare!!. Förordnande skall dock ofördröjligen underställas

tryckfrihetskommitténs pröfning. Befälet har att genast verkställa

förordnandet; och i afbidan på att förordnande kan utverkas, äger deri,

som vid truppen eller å fartyget utöfvar högsta befälet, vidtaga nödig

åtgärd för hindrande af skriftens spridning inom truppen eller å fartyget.

Enligt det föreslagna mom. 14 blifver vidare den straffbar, som,

medan förordnande om indragning af skrift är gällande, med vetskap om

förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans

fartyg. Straffet är för den, som ej lyder under strafflagen för krigsmakten,

bestämdt till böter från och med 50 till och med 500 kronor

eller fängelse från och med en månad till och med ett år. Men i fråga

om ansvaret för utspridare, som lyder under nyssnämnda lag, lämnas blott

en hänvisning dit. Det är denna hänvisning, som gör ett tillägg till

samma lag erforderligt.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 3 april 1908, då Eders

Kungl. Maj:t på min hemställan beslöt att för riksdagen framlägga förslag

till, bland annat, ifrågavarande mom. 14, angaf jag de skäl, livilka enligt

min mening talade för, att straffet för den utspridare, som lyder under

strafflagen för krigsmakten, också blefve där bestämdt. Den tendens hos

skriften, som förutsättes för indragningsbeslutet, samt den omständighet,

att beslutet gäller allenast skriftens spridning vid trupp eller å flottans

fartyg, alltid skall af befälet verkställas och oftast torde framstå såsom

en bekräftelse af åtgärder, hvilka befälet förut vidtagit, måste — yttrade

jag — gifva utspridandet karaktären af en militär förbrytelse, så snart

utspridaren lyder under strafflagen för krigsmakten. Jag antydde ock,

huru straffskalan kunde tänkas anordnad i nämnda lag. I stället för bötesstraff

borde gifvetvis träda disciplinstraff; i fråga om fängelsestraffet kunde

latituden blifva densamma; därjämte syntes en höjning af straffet, exempelvis

till straffarbete i högst ett år, böra vara möjlig, om brottet skedde

i krigstid eller eljest vid afdelning af krigsmakten, som ställdes eller vore

ställd på krigsfot.

Efter förnyadt öfvervägande af frågan finner jag mig böra i hufvudsak

förorda den anordning af straffmåttet, som jag förut angifvit. Förutsättningen

för straffhöjning torde dock böra blifva att brottet sker vid

tillfälle, hvarom förmäles i 74 § af den militära strafflagen.

De nym bestämmelserna synas lämpligen kunna fogas såsom ett nytt

mom. till lagens 77 §.>

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 71.

Vid granskning af förevarande lagförslag har utskottet icke funnit

något att emot detsamma erinra. Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 April 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Särskild yttrande

af herr Lindhagen, som anfört:

»Ifrågavarande proposition rör en redan afgjord sak. Det är bestämdt,

att straff skall i angifna afseenden drabba både civil och militär

person och straffskalan för civila är också fastställd. Återstår således

att utsätta straffmåttet för deri, som lyder under krigslagarne. Att propositionen

i detta afseende föreslagit såsom regel enahanda straffmåt, som

redan gäller för civila, kan naturligtvis ur förslagets egen synpunkt ej

gifva anledning till någon erinran.

Hvad jag. däremot anser mig böra särskildt uttala är, att jag för

min del gifvetvis vidhåller befogenheten af de invändningar, som inom

Andra Kammaren åren 1906 och 1908 framställdes mot själfva lagstiftningen.

Vidare synes mig den dock för vissa fall ifrågasatta straffskärpningen

icke vara af några angifna skäl påkallad. Krafven på en humanisering

af krigslagarne liksom det strängt tilltagna straffmåttet för ordinarie

fall synes tvärtom bestämdt tala emot straffskärpningen, till hvilken justitieministern

själf synes ställt sig ganska tveksam att döma af ordalagen i

hans motivering.»

Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.