Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående verkställighet i vissa fall af straff, ädömdt genom icke laga kraft ägande utslag, till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 12 § i lagen angående villkorlig frigifning den 22 juni 1906.

1909-02-19 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:9, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående verkställighet i vissa fall af straff, ädömdt genom icke laga kraft ägande utslag, till lag om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 12 § i lagen angående villkorlig frigifning den 22 juni 1906.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till liiksd. kansli den 19 febr. 1909, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj ds proposition med förslag till

lag angående verkställighet i vissa fall af straff, ädömdt

genom icke laga kraft ägande utslag, till lag om ändrad

lydelse af 1 § i lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa

bestämmelser om beräkning af strafftid, och till lag om

ändrad lydelse af 12 § i lagen angående villkorlig frigifning

den 22 juni 1906.

Genom en den 11 december 1908 dagtecknad proposition, n:o 14, hvilken

af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, jämlik! § 87 regeringsformen föreslagit Riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till lag angående verkställighet i vissa fall

af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, till lag om ändrad

lydelse af 1 § i lagen den .1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser om

beräkning af strafftid, och till lag om ändrad lydelse af 12 § i lagen angående

villkorlig frigifning den 22 juni 1906.

Dessa lagförslag äro af följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. S Höft. (N:o 9).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande. N:o 9.

Förslag

till

Lag

angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft

ägande utslag.

Mod upphäfvande af förordningen den 30 maj 1873 angående verkställighet

i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag,

förordnas som följer:

1 §•

Har den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse

eller arrest, icke besvärat sig öfver utslaget inom den för ändringssökande

föreskrifna tid, eller bär han före besvårstidens utgång, i den

ordning denna lag bestämmer, förklarat sig nöjd med utslaget och villig

att undergå den ådömda bestraffningen; då skall straffet genast gå i verkställighet

utan hinder af åklagares eller målsägande» besvär.

År målet i hvad den dömde rörer af domstolen underställdt högre

rätts pröfning, eller är straffdomen villkorlig, äge hvad nu är sagdt ej

tillämpning.

2 §.

Vill någon, som hålles häktad, afgifva förklaring, hvarom i 1 § är

sagdt, skall det i vittnens närvaro ske: om den dömde förvaras i länsfängelse,

inför dess föreståndare; om den dömde hålles i militärhäkte,

inför den befälhafvare, som öfver häktet har uppsikt; och i öfriga fall

s. 3 Kontrollera mot PDF

7jagutskottets Utlåtande N:o It.

3

inför tillsyningsmannen eller föreståndaren vid häktet. Vid länsfängelse

må dock förklaringen upptagas jämväl af Konungens befallningshafvande.

Ej må förklaringen gälla, där ej vid tiden för dess afgifvande utslaget

eller rättens eller domarens bevis om den ådömda bestraffningen och deri

utgång i öfrigt, målet såvidt den dömde rörer genom utslaget erhållit,

kommit den myndighet till hända, hvarom nu är sagdt, samt den dömde,

före den dag, då förklaringen afgifves, och efter den dag, då utslaget för

honom vid rätten afkunnades eller, om det ej sålunda afkunnats, blef

honom annorledes delgifvet, inom fängelse haft betänketid under två dagar

i följd.

3 §•

År den dömde icke häktad, äge lian, med afkunnande af utslaget eller

sådant bevis som i 2 § sägs, afgifva den i 1 § omförmälda förklaring, där

straffet skall af militärbefälhafvare befordras till verkställighet, i vittnens

närvaro inför denne och i annat fall inför Konungens befallningshafvande

eller magistrat eller, i vittnens närvaro, inför tillsyningsman eller föreståndare

vid häkte, ordförande i magistrat, polismästare eller kronofogde.

4 §•

Den myndighet, inför hvilken förklaring enligt 2 eller 3 § afgifvits,

skall ofördröjligen afsända underrättelse därom till den domstol,

som ägt upptaga besvär öfver utslaget.

5 §•

Förklaring, som afgifvits i öfverensstämmelse med hvad i 2 och

3 §§ är för hvarje fall stadgadt, må icke återtagas. Har den dömde,

innan förklaringen afgifves, besvärat sig öfver utslaget, skola besvären

anses vara genom förklaringen återkallade.

6 §•

Varder straff, hvars verkställighet börjat, af öfverrätt skärpt, skall

bestraffningen ändock fortgå enligt underrättens utslag, till dess den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

dömde, på sätt i denna lag är sagdt, förklarat sig Höjd med öfverrättens

utslag eller detta eljest emot honom vunnit laga kraft.

7 §•

Då straff, som den dömde undergått, skall å annat frihetsstraff

afrftknas, förfares enligt de i 4 kap. 6 och 8 §§ af allmänna strafflagen

och 32 § af strafflagen för krigsmakten stadgade grunder.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* Utlåtande N:o 0.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af I § i lagen den I juli 1898, innefattande vissa bestämmelser

om beräkning af strafftid.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 1 juli 1898, innefattande

vissa bestämmelser om beräkning af strafftid, skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Vid verkställighet af utslag, hvarigenom någon, som hålles häktad,

blifvit dömd till straffarbete eller fängelsestraff, skall strafftiden räknas:

om utslaget meddelats af Konungen, från den dag, då det ankommer till

den myndighet, som har att om verkställigheten förordna; om den dömde

i föreskrifven ordning förklarar sig nöjd med utslaget, från den dag, å

hvilken förklaringen afgifves; och i öfriga fall från den dag efter utslagets

ankomst till nämnda myndighet, dä utslaget mot den dömde vinner laga

kraft, eller, om utslaget äger laga kraft å ankomstdagen, från denna dag.

Vistas den, som skall undergå straffarbete eller fängelsestraff, på

fri fot, skall strafftiden räknas från den dag, då han för straffets undergående

intages i fängelse, däröfver tillsyn utöfvas af myndighet, som är

behörig att om verkställigheten förordna.

Denna lag ,skall träda i kraft den 1 januari 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Lagutskottets Utlåtande Nio 9.

Förslag:

till

Lag

om ändrad lydelse af 12 § i lagen angående villkorlig frigifning

den 22 juni 1906.

Härigenom förordnas, att 12 § i lagen angående villkorlig frigifning

den 22 juni 1906 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har Konungens befallningshafvande återkallat villkorligt mcdgifven

frihet, och vill den frigifne söka ändring i beslutet, äger lian inom åttonde

dagen efter det beslutet honom delgifvits till Konungens befallningshafvande

eller till tillsyningsman vid häkte, där lian förvaras, ingifva sina

till Konungen ställda besvär. Är klaganden häktad och behöfver han

biträde vid besvärens författande, foge Konungens befallningshafvande

eller tillsyningsmannen vid häktet anstalt, att det erhålles. Besvär, som

ingifvits till tillsyningsman, insände han ofördröjligen till Konungens

befallningshafvande.

Inkomna besvär åligge Konungens befallningshafvande att, så fort

ske kan, till Konungens nedre justitierevision insända tillika med de till

målet hörande handlingar.

1 fråga om beslutets verkställighet före besvärstidens utgång skall

i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad särskildt finnes stadgadt

angående verkställighet af straff, ådömdt genom utslag, som ei vunnit

laga kraft.

Konungens befallningshafvandes beslut angående varning må ej

öfverklagas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o It.

Vid .1902 urs riksdag framlade Kung!. Maj:t ett förslag till lag an- utskottets

gående verkställighet i vissa fall af straff, ädömdt genom icke laga kraft yttrande.

ägande utslag. Deri föreslagna lagen skilde sig från gällande förordning i

ämnet af den 30 maj .1873 hufvudsakligen dumt!, att lagen afsåg jämväl icke

häktad person samt ej blott straffarbete på viss till och fängelse, utan äfven

arreststraff. Den hade däremot icke afseende å sådana icke laga kraftvunna

utslag, hvarigenom böter ådömts. Förslaget blef i allt väsentligt tillstyrkt

af lagutskottet, hvars hemställan bifölls af Första Kammaren, under det att

Andra Kammaren af slog såväl utskottets som Kung]. Maj ds förslag. Den

utgång frågan sålunda erhöll vid .1902 års riksdag torde i oj ringa man

orsakats däraf, att bötesutslag ej upptagits i förslaget.

Sedermera har Riksdagen i skrifvelse den 28 mars 1905 med anledning

af eu utaf Riksdagens justitieombudsman gjord framställning anhållit, att

Kung). Maj d täcktes låta utreda, under Indika villkor utslaget, hvarigenom någon

blifvit dömd till frihetsstraff på viss till eller till bötesstraff och hvilket

ej underställts högre rätts pröfning, kunde utan hinder af att det ej vunnit

laga kraft befordras till verkställighet, samt låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga det förslag till lag, hvartill denna utredning kunde gifva anledning.

I denna skrifvelse framhöll Riksdagen bland annat, hurusom den i

fråga om häktade personer fastställda ordning för verkställighet af icke laga

kraftvunna utslag, hvarigenom dömts till straffarbete på viss tid eller till

fängelse, syntes Riksdagen böra erhålla tillämpning äfven i fråga om till

straff af nyss nämnd beskaffenhet dömd person, som vistades å fri fot, samt

utsträckas att omfatta, förutom bötesstraff, äfven af domstol ådömdt frihetsstraff

af disciplinär natur.

Det nu föreliggande förslaget har, såsom 1902 års förslag, afseende

såväl å icke häktad person som ock å arreststraff. Däremot medgifver icke

heller ifrågavarande förslag någon utsträckt verkställighet af icke laga kraft

vunna bötesutslag. Beträffande förslagets begränsning i detta hänseende har

statsrådet och chefen för justitiedepartementet, efter att hafva omnämnt Riksdagens

nyssnämnda skrifvelse, till det vid propositionen fogade utdraget af

statsrådsprotokollet den 2 oktober 1908 anfört följande:

»Det torde dock ej kunna förnekas, att frågan om verkställighet af

straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag, ställer sig helt olika, då

straffet är böter och när den dömde fått sig frihetsstraff ålagdt. I förra

händelsen är, helt naturligt, intresset närmast knutet till de fall, där tillgång

saknas till böternas gäldande och således ett förvandlingsstraff måste inträda.

[ själfva verket gäller det icke betalning af böterna utan aftjänande af förvandlingsstraffet.

Det är då klart, att verkställighetsfrågan, såvidt rörer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

bötesbeslut, måste väsentligen bero af, under hvilka förutsättningar ett förvandlingsstraff

anses böra tillgripas.

Innevarande års Riksdag har i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t

hemställt om en revision af gällande stadganden rörande såväl själfva bötesstraffet

som bötesförvandlingsstraffet. I denna skrifvelse, hvilken jag torde

få vid annat tillfälle anmäla inför Eders Kungl. Maj :t såsom särskilt ärende,

framhålles bland annat, hurusom det från alla synpunkter sedt måste anses

lämpligast, att förvandlingsstraffets förekomst i möjligaste mån inskränkes

och de till böter dömda i stället tillhållas att inbetala de ådömda beloppen.

1 sådant afseende påpekas såsom ändamålsenligt, att lagbestämmelser meddelas,

enligt hvilka anstånd skulle kunna för viss tid lämnas den dömde med

böternas betalande eller genom hvilka tillfälle bereddes honom att i mindre

poster efter lägenhet inom viss begränsad tid erlägga sina böter. Jag lärer

icke behöfva anföra mera ur denna riksdagsskrivelse för att det må anses

ådagalagdt, att frågan om verkställighet af icke laga kraft ägande bötesbeslut

lämpligen bör lösas i samband med det nu väckta spörsmålet om revision af

de rörande bötesstraffet i öfrig! gällande stadganden.

Det är emellertid uppenbart, att eu sådan revision icke kan medhinnas

inom den närmaste framtiden. Ä andra sidan har det visat sig, att de i 1873

års förordning gina bestämmelser om upptagande af s. k. nöjdförklaring

medföra i visst afseende sådana olägenheter, att ändring däri bör ofördröjligen

vidtagas. Vid dessa förhållanden och då, efter min mening, något nödvändigt

samband icke råder mellan den år 1902 föreslagna lagstiftningen och

frågan om verkställighet af icke laga kraft ägande bötesutslag, har jag ej

tvekat att, ehuru sistnämnda fråga nu måste lämnas å sido, upptaga till behandling

icke blott den detalj i 1873 års förordning, som jag nyss berört, utan

hela det ämne, hvilket utgjorde föremål för .1902 års förslag. Om nyttan

och behof vet af att verkställighet utaf icke laga kraft ägande brottmålsutslag

medges i den utsträckning, som med nämnda förslag afsågs, torde meningarna

knappast vara delade. Att låta med denna reform anstå, till dess den vanskliga

frågan om bötesstraffets och bötesförvandlingsstraffets lämpliga reglering

blifvit mogen för sin lösning, kan då icke vara välbetänkt.»

I den vid 1902 års riksdag omtvistade frågan, huruvida för att nöjdförklaring

skall kunna giltigen äga ruin själfva utslaget behöfver föreligga

hos den myndighet, som har att upptaga förklaringen, eller ett angående detsamma

af rätten eller domaren ntfärdadt bevis må vara nog, intager det föreliggande

förslaget, endast med någon olikhet i formuleringen, samma ståndpunkt

som lagutskottets förslag vid 1902 års riksdag. Lagutskottet tillstyrkte

då — i motsats till hvad Kung!. Maj:ts proposition till nämnda riksdag inne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)

Lagutskottets Utlåtande N:o%9.

höll, men med stöd af livad högsta domstolen anfört att den dömde skulle

äga förklara sig nöjd med utslaget, äfven om hos vederbörande myndighet ej

funnes tillgängligt ett fullständigt exemplar af utslaget utan blott »rättens

eller domarens bevis om den ådömda bestraffningen och hvad i öfrigt genom

utslaget blifvit den dömde ålagdt». Departementschefen framhåller, att så

godt som alla i ärendet hörda myndigheter härutinnan ställt sig på utskottets

sida. Och då det icke syntes kunna åläggas underrätterna att samtidigt med

utslagets afkunnande hålla utskrifter däraf tillgängliga för parterna, har departementschefen

ansett ett stadgande i den af lagutskottet anvisade riktning

vara nödigt för att icke straffets verkställighet skulle till men för den

dömde fördröjas.

Nöjdförklaring af häktad skall enligt förslagets 2 § upptagas, om den

dömde förvaras i länsfängelse, af dess föreståndare, om den dömde hålles i

militärhäkte, af den befälhafvare, som öfver häktet tiar uppsikt, och i öfriga

fall af tillsyningsmannen eller föreståndaren vid häktet Åt Konungens befallningshafvande

har därjämte inrymts befogenhet att, när så pröfvas

lämpligt, upptaga nöjdförklaringar vid länsfängelse.

Beträffande behörigheten att upptaga nöjdförklaring af icke häktad

tillkom densamma enligt 1902 års proposition militärbefälhavare, om straffet

skulle af honom befordras till verkställighet, men eljest icke någon annan

myndighet än Konungens befallningshafvande. I sitt utlåtande öfver propositionen

framhöll lagutskottet såsom önskvärdt, att sådan befogenhet tillerkändes

jämväl magistrat, borgmästare och kronofogde. Enligt utskottets mening

borde möjligen äfven länsman ifrågakomma samt för vissa fall tillsyningsman

vid kronohäkte. Det af utskottet afgifna lagförslaget öfverlämnade

emellertid åt Konungen att bestämma, hvilka myndigheter skulle i

förevarande hänseende äga samma behörighet som Konungens befallningshafvande.

Angående det föreliggande förslaget i denna del yttrar föredragande

departementschefen följande:

»Det synes mig obestridligt att, såvida ej det åsyftade snabbare verkställandet

af straffdomar öfver icke häktade skall uteblifva, afgifvandet af

nöjdförklaring bör för dem på allt sätt underlättas. Den myndighet, till hvilken

den icke häktade skall hafva att för nöjdförklaringen vända sig, måste

för honom vara lätt tillgänglig, och uppenbart är, att det ur denna synpunkt

icke kan vara tillfredsställande att hänvisa honom allenast till Konungens befallningshafvande.

Den icke häktade torde sålunda böra få afgifva sin förklaring

ej blott, liksom den häktade, inför tillsyningsman och föreståndare vid

fängelse, utan äfven inför magistrat, borgmästare, polismästare och krono
Bih.

till Riksd. Prat. 1909. 7 saml. 8 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

fogde. Däremot har, såsom mig synes med rätta, framhållits, att länsman,

hvilken i regeln varit åklagare i målet, ej lämpligen bör erhålla befogenhet

att upptaga den dömdes nöjdförklaring.»

Hvad angår det i propositionen framställda förslaget till lag om

ändrad lydelse af 1 § i lagen den 1 juli 1898, innefattande vissa bestämmelser

om beräkning af strafftid, har den nuvarande affattningen af denna § ansetts

ej öfverensstämma med de föreslagna nya reglerna om nöjdförklaring, och

har därför, i enlighet med hvad år 1902 inom Riksdagen uttalades, omarbetats.

Den föreslagna ändringen af 12 § i lagen angående villkorlig frigifning

den 22 juni 1906 afser, att de i dess 3 mom. meddelade bestämmelser angående

person, hvars villkorliga frihet genom beslut af Konungens befallningshafvande

återkallats och som blifvit häktad, skola vinna tillämpning

med afseende å Konungens befallningshafvandes beslut angående återkallelsen

äfven i de fall, att den frigifne icke häktats.

Vid granskningen af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning att emot dem göra någon erinran.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kung!. Maj:ts förevarande proposition måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 februari 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Stockholm 1909. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:28 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kr s. 1 i texten