Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10

1909-05-11 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1909:10, Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

1

KS:o EG.

Ank. till Riksd. kansli den 16 maj 1909 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till

Konungen i fråga om anordnande af en låneanstalt för

kommuner inom riket.

Till behandling af sammansatt stats- och bankoutskott hafva öfverlämnats

följande till statsutskottet för förberedande behandling hänvisade

motioner, nämligen •

dels n:o 23 inom Första Kammaren af herr Trapp, som hemställt, att

Riksdagen ville besluta, att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i afseende

å inrättandet genom statens försorg af en kommunal låneanstalt,

och att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt till Riksdagen inkomma med de

yttranden och förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, samt att Riksdagen

ville för ändamålet ställa till Kungl. Majrts förfogande ett anslag

af 5,000 kronor;

dels ock n:o 38 inom Andra Kammaren af herr Rune, som föreslagit

att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse

hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

och på hvilket sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner kunde

inrättas och att såvida utredningen därtill gåfve anledning, vidtaga de åtgärder,

som för kassans bringande till stånd erfordrades.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och BanJco)utskottets Utlåtande N:o 10.

Motivering

för herr

Trappa

motion

dr 1908.

Uti den åberopade motiveringen till herr Trupps under år 1908 i

frågan väckta motion anföres följande:

»Genom ett system af lagstiftnings- och andra åtgärder — genom banklagarna,

genom förordningarna angående hypoteksbanken och hypoteksföreningarna,

genom odlingslånefonden, rederilånefonden, egnahemslånefonden

m. fl. — hafva statsmakterna sökt organisera, trygga och underlätta kreditväsendet

på olika områden af näringslifvet.

På en punkt företer emellertid detta system en betänklig lucka. Rikets

kommuner äro i fråga om utvägar att fylla sina lånebehof helt och hållet

lämnade åt sig själfva. På detta område råder en kännbar brist på organisation,

som i hög grad påkallar statsmakternas uppmärksamhet.

Det ligger i sakens natur, att denna brist först under tider af penningknapphet

skall göra sig i hela sin styrka gällande. Under dylika tider

nödgas kommunerna vända sig till de vanliga affärsbankerna för erhållande

af nödvändiga förskott. Följden häraf blir å ena sidan, att kommunerna

ofta måste betala rent af exorbitanta räntesatser, å andra sidan, att bankernas,

under tider af ifrågavarande slag, redan af andra anledningar begränsade

rörelsefrihet ytterligare inskränkes till förfång för näringslifvet i

dess helhet. Detta är hvad som nu inträffat. Bankernas portföljer tyngas

för närvarande af mycket betydande belopp kommunalreverser, hvilka,

ehuru otvifvelaktigt mycket goda och säkra, dock ur banksynpunkt måste

betecknas såsom »tunga» papper.

På dessa olägenheter skulle en genom statens försorg upprättad kommunal

låneanstalt kunna råda bot. Genom en på lämpligt sätt organiserad

sådan skulle det kommunala kreditväsendet ställas på en fast och tidsenlig

basis. En ordnad marknad för kommunalpapper skulle skapas, anskaffandet

af kommunallån underlättas samt kommunernas ränteutgifter minskas.

Härförutom skulle den ej oväsentliga fördelen vinnas, att bankernas portföljer

befriades från kommunalpapper, hvarigenom dessa penninginrättningars

bemödanden att understödja näringslifvet komme att underlättas.

En, på sätt här nedan antydes, organiserad kommunal låneanstalt

skulle kunna åt kommunerna, äfven de största och rikaste, förmedla billigare

lån än hvarje på egen hand uppträdande kommun kunde betinga sig. I

stället för den nuvarande långa listan på stora och små obligationslån, utgifna

af ett stort antal kommuner, skulle efter hand träda ett enhetligt

svenskt kommunalpapper, för hvilket utan svårighet skulle kunna beredas

en fast internationell marknad.

I Tyskland, där det kommunala kreditväsendet ännu är i saknad af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Banko)uiskottets Utlåtande N:o 10.

en central organisation, ropas högljudt på en sådan. Det virrvarr af kommunallån,

stora och små, af alla möjliga olika typer och till ett antal af öfver

800, som trängas på lierlinerbörsens kurslista, inverkar gifvetvis ofördelaktigt

på det kommunala kreditväsendet. För att öfvervinna de häraf

uppstående olägenheterna, anser man ingenting annat vara att göra än att

upprätta ett kommunernas gemensamma penninginstitut, som kunde taga

hand om det kommunala kreditväsendet och skapa en enhetlig typ för

kommunalobligationer.

I Frankrike tillfredsställas kommunernas lånebehof till den vida öfvervägande

delen af Crédit-Foncier, den franska hypoteksbanken. Återstoden

af ifrågavarande behof fylles hufvudsakligen af den staten tillhöriga Caisse

des Dépöts.

I England hafva blott några få af de allra största städerna upptagit

egna obligationslån, bland hvilka staden Londons »Metropolitan Consolidated»

utgör en sammanslagning af eu mängd äldre lån af olika typer. I

öfrigt täckas de kommunala lånebehofven direkt af staten, som för detta

ändamål emitterat ett särskildt 3 °/o lån, kalladt »Local Loans Stock».

Det torde vara öfverflödigt att framhålla, huru mycket större bekofvet

af en central organisation af det kommunala kreditväsendet är här i

Sverige än i Tyskland, England eller Frankrike. Intet af sistnämnda tre

länder är i behof af utländsk marknad för den kommunala kreditens tillfredsställande.

(Tyska kommunallån hafva visserligen placerats i Paris,

men endast i mycket sällsynta undantagsfall.) Några af de största svenska

städerna hafva som bekant obligationslån introducerade i utlandet, men

för det stora flertalet svenska kommuner är den utländska penningmarknaden

stängd. Obligationer, utfärdade af eu svensk kommunal låneanstalt,

anordnad på sätt nedan angifves, skulle utan tvifvel blifva begärliga såväl

i Tyskland som i Frankrike och England. Hvilken stor betydelse detta

skulle hafva för den svenska kommunalkrediten, lärer ej här behöfva närmare

framhållas.

En nödvändig förutsättning för att dylika obligationer skulle på utlandets

börser intaga den rangplats, hvartill de skulle vara berättigade,

är att obligationerna befriades från svensk stämpel. Någon annan kostnad,

än den som uppstode i följd af stämpelfriheten, skulle låneanstalten icke

tillfoga staten, då utlåningen naturligtvis skulle så anordnas, att inflytande

räntor täckte ej blott ränteutgifterna utan äfven alla förvaltnings- och

öfriga kostnader.

Att staten ej skulle åsamkas någon risk för låneanstalten, torde vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Banko)utslcottets Utlåtande N:o 10.

uppenbart. Sedan 46 år tillbaka ligga statens obligationer såsom grundfond

i allmänna hypoteksbanken, och att dessa obligationer icke vid något enda

tillfälle sväfvat i någon som helst fara, torde vara ostridigt. Lika liten

skulle statens risk blifva af att lägga sina obligationer såsom grundfond

i en allmän kommunal låneanstalt. Hitintills har man icke, såvidt bekant

är, något exempel på att en svensk kommun blifvit urståndsatt att fullgöra

sina förpliktelser; och andra kommunallån än sådana, till hvilkas upptagande

Kungl. Maj:t — efter den omsorgsfullaste pröfning — lämnat

tillstånd, skulle icke från anstalten utlämnas.»

Till närmare utveckling af hvad med motionen åsyftas lämnas i densamma

följande utkast till de väsentligaste reglementsbestämmelserna angående

en låneanstalt af ifrågavarande slag:

§ 1.

Anstalten har till ändamål att till kommuner inom riket utlämna lån,

till hvilkas upptagande Kungl. Maj.t meddelat tillstånd.

§ 2.

Till grundfond för anstalten öfverlämnar staten genom riksgäldskon■''

ref i i af staten utgifna obligationer, ouppsägbara

från innehafvarens sida samt förskrifna med tre och en half procents ränta,

ägande anstalten öfver dem förfoga på sätt här nedan sägs.

§ 3.

Anstalten äger att mot räntebärande, till innehafvaren ställda obligationer

upptaga lån att inom viss bestämd tid återbetalas antingen genom

årlig amortering eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Lån,

som af anstalten upptages, skall vara från dess sida uppsägbart efter viss

tid, högst tio år.

Beloppet af anstaltens utelöpande obligationer må icke öfverstiga tiodubbla

beloppet af grundfonden.

Den kapitalrabatt och de öfriga kostnader, som anstalten vid uppta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Banho)utskottets Utlåtande N:o 10.

gande af lån kan kafva fått vidkännas, skola antingen vid låns utlämnande

till kommun af denna omedelbart gäldas eller ock amorteras inom tio år.

§ 4.

Anstalten äger att till kommuner inom riket utlämna lån, till hvars

upptagande Kungl. Maj:t meddelat tillstånd. Sådant lån skall vara ställdt

att återbetalas antingen genom viss årlig amortering inom af Kungl. Maj.t

föreskrifven tid eller efter viss kortare tids förlopp utan fastställd amortering.

Lån, som af anstalten utlämnas, kan, sedan tio år förflutit, af

låntagaren uppsägas till betalning efter ett år. Om låntagaren ej inom

föreskrifven tid erlägger ränta och amortering, äger anstalten att uppsäga

lånet till betalning efter ett år.

Anstalten äger köpa samt åter försälja obligationer tillhörande af

svensk kommun upptaget lån, till hvars upptagande Kungl. Maj:t lämnat

tillstånd.

Anstalten äger förmedla upptagandet af sådant lån.

§ 5.

Anstalten åligger att vid all sin upplåning tillse, att tillräcklig säkerhet

därför i kommuners skuldförbindelser ställes och under hela lånetiden

bibehålies, dock må anstalten vid upptagandet af lån göra den del af inlåningens

motvärde, som ej kan omedelbart till kommuner utlånas, tillfälligtvis

fruktbärande genom insättning mot ränta hos banker eller bankhus

i in- eller utlandet.

Andra tillgängliga medel må göras fruktbärande antingen genom köp

af anstaltens egna obligationer, hvilka anstalten må åter afyttra, eller genom

insättning mot ränta hos banker eller bankhus i in- eller utlandet.

§ 6.

Anstalten äger förfoga öfver grundfonden på samma sätt som hypoteksbanken

äger förfoga öfver sin grundfond.

§ 7.

Af den behållning, som å anstaltens rörelse kan uppstå, bildas en

reservfond, hvilken tillhör staten. Öfverstiger reservfonden fem procent af

anstaltens utelöpande obligationer, äger staten förfoga öfver öfverskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motivering

för

herr Runes

motion.

6 Sammansatta Stats- (och JBanfco)utskottets Utlåtande N:o 10.

§ 8.

Anstalten förvaltas af en styrelse med säte i hufvudstaden. Styrelsen

skall bestå af fem ledamöter: tre utsedda af Kungl. Maj:t, en utsedd af

fullmäktige i riksbanken och en utsedd af fullmäktige i riksgäldskontoret.

§ 9-

Eevision verkställes af tre revisorer, utsedda en af Kungl. Maj:t, en

af fullmäktige i riksbanken och en af fullmäktige i riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:t äger meddela styrelsen ansvarsfrihet.

§ 10.

Kungl. Maj:t meddelar instruktion för styrelsen.

Herr Kune anför till stöd för sin nu föreliggande motion följande:

»Uti motion vid 1907 års riksdag föreslog jag, att Kiksdagen måtte i

skrifvelse bos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida och på hvilket sätt en allmän lånekassa för Sveriges kommuner

kunde inrättas, och att såvida utredningen därtill gåfve anledning vidtaga

de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunde erfordras.

Motionen tillstyrktes af vederbörande utskott, men afslogs af Andra

Kammaren.

Yid riksdagen 1908 framlade jag ånyo motionen, uti hvilken då ett

tjugutal af kammarens ledamöter instämde. Dessutom väcktes vid sistnämnda

riksdag inom båda kamrarne flera andra motioner i liknande syfte.

Så föreslog herr Jeansson i Kalmar med flere uti Andra Kammaren,

att Kiksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta utreda under hvilka villkor Allmänna Hypotekskassan för

Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla en grundfond å exempelvis

trettio millioner kronor i af staten utgifna räntebärande obligationer för

att därigenom sättas i stånd att på fullt tillfredsställande sätt tillgodose

kommunernas och fastighetsägarnes i städer och stadsliknande samhällen

lånebehof.

Herr O. Trapp hemställde uti Första Kammaren, att Kiksdagen ville

besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning i afseende å inrättandet

genom statens försorg af en kommunal låneanstalt, samt att Kungl. Maj:t

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Banl:o)utskottets Utlåtande N:o 10.

ville snarast möjligt till Riksdagen inkomma med de yttranden och förslag,

hvartill utredningen kunde föranleda.

Ilerr G. A. Berg föreslog uti Första Kammaren, att Riksdagen ville

besluta att i skrifvelse hos Kungl. Majrt anhålla, att Kung! Maj:t täcktes

låta utreda dels huruvida och under hvilka villkor Allmänna Hypotekskassan

för Sveriges städer skulle kunna af staten erhålla uti af staten utgifna

räntebärande obligationer en grundfond af sådan storlek, att hypotekskassan

därigenom sattes i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodose

kommunernas och fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga samhällen

lånebehof, dels ock, om denna utredning skulle gifva vid handen,

att dessa lånebehof ej lämpligen kunde tillgodoses af en för dessa gemensam

kreditanstalt, huruvida och på hvilka villkor staten skulle kunna på

nyss angifna sätt garantera såväl en lånekassa för rikets kommuner som

äfven Allmänna Hypotekskassan för Sveriges städer för att sätta dem i

stånd att på ett full effektivt sätt fylla, den förra kommunernas och den

senare fastighetsägarnes i städer och med dem jämförliga samhällen kreditbehof.

Slutligen framställde uti Andra Kammaren herr Johansson i Jönköping

samma förslag som uti Första Kammaren väckts af herr G. A. Berg.

De uti Andra Kammaren sålunda väckta motionerna hänvisades till

behandling af kammarens tillfälliga utskott n:o 5 och de uti Första Kammaren

framlagda öfverlämnades till denna kammares tillfälliga utskott

n:o 2. Vid behandlingen af dessa frågor åvägabragtes emellan dessa båda

utskott i viss mån samarbete. Utskotten hemställde uti särskilda utlåtanden

att kamrarne ville besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj.t täcktes låta utreda, huruvida och under

hvilka villkor en eller flera hypotekskassor med grundfond af statsobligationer,

tillhandahållna af staten, skulle, kunna organiseras i ungefärlig

öfverensstämmelse med motionärernas förslag eller huruvida kreditväsendet

för kommuner och fastighetsägare i städer och stadsliknande samhällen

måtte kunna på annat sätt ordnas under statens medverkan; samt att

Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill

utredningen möjligen kunde föranleda.

Första Kammaren afslog sitt utskotts ifrågavarande hemställan, hvaremot

Andra Kammaren med 136 röster mot 73 biföll hvad dess utskott

i saken föreslagit.

Emellertid hade vid 1908 års riksdag uti Första Kammaren herr

E. Hägglund hemställt, att Riksdagen måtte besluta till Kuugl. Maj:t ingå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

med underdånig skrifvelse med begäran om utredning angående upprättandet

för rikets städer och med dem jämförliga samhällen af en hypoteksbank,

ordnad efter enahanda grunder som Sveriges Allmänna Hypoteksbank

samt i och för denna utrednings verkställande bevilja ett anslag af

femtusen kronor. På hemställan af statsutskottet blef herr Hägglunds

motion såtillvida bifallen af båda kamrarne, att Riksdagen hos Kungl.

Maj:t begärde utredning, huru en hypoteksbank, ägnad att på ett effektivt

och billigt sätt ordna fastighetskrediten i städerna, skulle kunna upprättas.

Ivungl. Maj:t tillsatte med anledning af Riksdagens skrifvelse i ämnet en

kommitté och denna har bedrifvit sitt arbete så, att man under närmaste

tiden kan vänta dess utredning och förslag, som lär gå ut på inrättandet

af en allmän hypoteksbank för belåning af fastigheter ej blott i städer

utan äfven uti så kallade stadsliknande samhällen.

En tidsenlig och väl utrustad kreditanstalt för fastighetsägare uti

städer och stadsliknande samhällen synes sålunda inom eu snar framtid

komma till stånd, men frågan om inrättandet af en väl ordnad och af

staten understödd låneanstalt för Sveriges kommuner är däremot ännu

olöst. Då jag fortfarande anser, att kommunerna äro i verkligt behof af

en sådan låneanstalt och då antalet af dem, som hysa samma uppfattning,

alltjämt ökas, tvekar jag inte att ånyo draga fram frågan under Riksdagens

pröfning. Därvid hänvisar jag till hvad som anförts uti de här ofvan

omnämnda motioner och utskottsutlåtanden, kvilka jag af utrymmesskäl

icke anser mig böra mera än som skett här omnämna.

Emellertid har frågan om kommunernas upplåning på senare tider

äfven från annan synpunkt alltmera tillvunnit sig uppmärksamhet. Kungl.

Maj:t har under nästliden höst infordrat uppgift om våra städers sväfvande

skuld och af denna uppgift har framgått, att denna skuld utgör något

öfver 73 millioner kronor, däraf nära 38 millioner upplånade i utlandet.

Skulle penningförhållandena i utlandet blifva sådana, att kommunernas utländska

fordringsägare funne för sig fördelaktigt att indrifva lånen, inses

lätt, hvilka svårigheter härigenom skulle beredas vår redan af andra anledningar

svaga penningmarknad. Det behöfver knappast särskildt papekas,

att räntefoten för dessa lån helt säkert är synnerligen hög. Genom denna

utredning har, synes det mig, ytterligare framgått huru behöfligt det är,

att kommunernas upplåning försiggår på annat sätt än hittills.

Vid de tillfällen, då den nu föreliggande frågan varit under debatt

såväl inom Riksdagen som uti pressen, har ofta framhållits våra kommunallagars

otillfredsställande bestämmelser rörande kommunernas rätt att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko) u t Stol tets Utlåtande N:o 10. 9

låna, därvid särskilt framhållits som olämpligt, att eu kommun äger rätt

att utan Kungl. Maj:ts tillstånd på kort tid, ej öfverstigande två år, upptaga

lån till huru stort belopp som helst. Vidare har anmärkts, att uti

gällande lagar saknas stadgande]] angående sättet att af en kommun på

exekutiv väg uttaga fordran samt rörande viss förmånsrättsordning emellan

eu kommuns olika lån. Med anledning häraf vill jag erinra om att jag

redan vid 1907 års riksdag uti motionen i ärendet påpekade nödvändigheten

af att sådana brister uti kommunallagarna fylldes, och utvecklingen

synes mig hafva efter den tiden gått i en riktning, som ännu mera visar

bekofvet af sådana lagförbättringar. Med mitt förslag i saken åsyftar jag

således ej mindre att bereda kommunerna tillgång till den billigaste möjliga

upplåning, då sådan är oundgängligen nödig, än äfven att ur det allmännas

intresse söka få denna upplåning så ordnad, att den största möjliga sparsamhet

befordras och olämplig skuldsättning så mycket som möjligt förebygges.

Att framställa särskilt förslag uti sistnämnda syfte torde dock

icke vara nödigt, då Kungl. Maj:t i samband med ett eventuellt framläggande

af förslag till en lånekassa helt visst icke underlåter att uppmärksamma

dessa förhållanden.»

Till stöd för sin år 1908 i frågan väckta motion hade herr Kune Motivering

anfört följande: forherr Runes

J o motion 1908.

»vid 1907 års riksdag väckte undertecknad motion om skrifvelse

till Kungl. Maj :t angående inrättande af en allmän lånekassa för rikets

kommuner.

Till stöd för motionen anförde jag följande:

På senare tider hafva Sveriges kommuner funnit sig böra alltmera

åtaga sig utförandet af en del större allmännyttiga företag, hvilkas åvägabringande

förr ansågs tillkomma enskild företagsamhet. Sådana företag

utföras i våra dagar i allmänhet i den omfattning och med den hänsyn

till kommande tiders större kraf, att kostnaderna blifva större än att de

kunna under kortare tid af de skattskyldiga betalas. Ofta är därjämte

fallet, att de med sådana företag afsedda ändamål först långt efter utförandet

till fullo ernås och att företaget därigenom kan anses mera gagna

en kommande generation än den, som bragt detsamma till utförande.

Vid sådant förhållande måste det vara lika nödvändigt som rättvist att på

en längre följd af år fördela kostnaderna, och för att ernå detta måste

i allmänhet lånevägen anlitas. Att detta också särskildt på senare tider

skett i mycket stor utsträckning, kan inhämtas af statistiska centralbyråns

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Ajd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats■ (och Banko) utskottets Utlåtande N:o 10.

redogörelse för kommunernas finanser. Uti denna redogörelse uppgifves

kommunernas sammanlagda skuldsumma vid slutet af nedannämnda år till

följande belopp:

1885 ................................. 129,984,967 kronor

1886 ................................. 136,094,151

1887 ................................. 141,566,898

1888 ................................. 144,321,988

1889 ..... 142,987,365

1890 ................................. 154,895,691

1891 ................................. 164,825,031

1892 ................................. 175,138,725 »

1893 ................................. 182,845,887

1894 ................................. 191,572,909

1895 ................................. 192,189,275 »

1896 ................................. 188,543,622 »

1897 ................................. 194,206,247 »

1898 ................................. 204,645,413

1899 ................................. 226,609,117 »

1900 ................................. 245,674,193

1901 ................................. 273,529,532 »

1902 ................................. 302,882,786

1903 ................................. 327,133,214 »

Dessa siffror visa, att kommunernas skuldsättning alltjämt ökas, och

antagligt är väl, att kommunerna i framtiden måste åtaga sig lösandet af

allt flera och allt större samhälleliga uppgifter, hvarigenom skuldsättningen

kommer att snarare ökas än minskas. Den ökade skuldsättningen behöfver

emellertid ej vara oroande, då man ju är berättigad antaga, att de upplånade

penningarna städse användas uteslutande till ändamål, hvilka åt

kommunerna och deras medlemmar bereda motsvarande förmåner och större

ekonomisk bärkraft. Då nu kommunernas lånebehof äro så stora, måste

det vara synnerligen viktigt, att deras upplåning kan ske på det för låntagarna

i alla afseenden fördelaktigaste och billigaste sätt.

Känd t är, att nödigt kapital till billigaste ränta tack vare statens

medverkan beredts vår jordbruksnäring genom inrättandet af allmänna

hypoteksbanken, och sannolikt är, att en på liknande grunder fotad allmän

lånekassa för Sveriges kommuner bäst skulle bereda möjlighet till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- (och Hanka)ulslcottcts Utlåtande N:o 10.

fördelaktigaste upplåning för kommunala behof. För att en sådan kassa

skulle kunna å den stora penningmarknaden upplåna erforderliga medel

mot den lägsta möjliga ränta och därigenom i sin ordning förmå tillhandahålla

kommunerna lån på billigaste villkor, är dock nödigt, att

lånekassan understödjes af statens egen kredit. Så har med framgång

och utan någon som helst uppoffring från statens sida skett i fråga om

allmänna kypoteksbanken, och minst lika stor anledning har staten att

understödja en kommunal lånekassa. Allmänna kypoteksbanken främjar

jn ett mera enskildt intresse, ehuru visserligen ett synnerligen beaktansvärdt

sådant — jordbruksnäringens — under det att nu ifrågasatta lånekassa

skulle bereda fördelar åt Sveriges kommuner, hvilka ju fullgöra

nära nog statliga uppgifter och i hvilka alla samhällsmedlemmar äro intressenter.

Det synes mig icke förmätet att hysa den förhoppning, att en af

statens kredit understödd och på ändamålsenligt sätt ordnad kommunal

låneanstalt skulle kunna bereda kommunerna lån, för hvilka räntan med

ända till en half procent understege räntan å de billigaste på senare tider

erhållna kommunlån. I fråga om den stora mängden mindre kommuner,

kvilkas lån ofta upptagits på jämförelsevis ofördelaktiga villkor, konnne

räntebesparingen helt visst att uppgå ända till inemot en hel procent.

Och då det här gäller lånesummor på några hundra millioner kronor, inses

lätt hvad eu sådan låneanstalt kunde inbespara för Sveriges kommuner.

Lämpligt vore väl, att äfven landstingen, Indika vid slutet af år 1903

upptagit lån till ett sammanlagdt belopp af 8,134,686 kronor, borde beredas

möjlighet att uti den ifrågasatta lånekassan erhålla lån.

För att frågan om en sådan allmän lånekassa skall kunna på lämpligaste

sätt lösas, erfordras emellertid en grundlig utredning af alla de

förhållanden, som på saken hafva inverkan, och en sådan utredning bör

enligt min åsikt lämpligast åvägabringas af Kungl. Maj:t. Därvid torde

äfven beaktas, att vissa ändringar uti kommunallagarna kunna blifva nödiga

för att noggrannare reglera kommunernas rätt att låna samt närmare bestämma

sättet att af en kommun uttaga fordran.

Redan vid 1885 års riksdag väckte inom Andra Kammaren herr

E. von der Lancken motion om utredning af förevarande fråga. Motionen

blef dock på hemställan af kammarens tredje tillfälliga utskott af kammaren

afslagen. Såsom skäl för afstyrkandet anförde utskottet hufvudsakligen,

att, vare sig den ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån

anordnades under statens kontroll och garanti eller såsom en gemensam

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Bankoutskott ds Utlåtande, N:o 10.

hushållsangelägenhet för de kommuner, som däraf skulle komma att begagna

sig, hvilket senare förutsatte en gemensam ansvarighet dessa kommuner

emellan, så kunde man likväl befara, att en dylik anordning skulle

genom lättheten för kommunerna att få sina förbindelser på bekväma

villkor placerade betänkligt öka farten af den kommunala skuldsättning,

som mången redan funnit vara betänklig nog. Enligt utskottets mening

kunde också ifrågasättas, om statens inblandning i kommunernas angelägenheter

medelst lämnandet af garanti för dessas förbindelser vore lämplig

och nyttig och om det kunde vara välbetänkt att utsträcka kommunernas

enligt gällande bestämmelser gemensamma hushållsangelägenketer, sådana

desamma vid kommunallagarnes tillämpning ansetts böra fattas, ända därhän,

att kommunerna skulle kunna ikläda sig ansvarighet för hvarandras

förbindelser. Utskottet påpekade vidare, hurusom de olika kommunerna

med hänsyn både till det sätt, hvarpå de sköta sina affärer och till deras

finansiella ställning, äro förtjänta af en högst olika kredit. De större

kommunerna, som kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren för sin

upplåning, skulle näppeligen finna med sin fördel förenligt att ingå uti

den ifrågaställda lånekassan, och då statsmakterna icke torde vilja göra de

lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så skulle densamma

sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre god kredit

ägande kommunerna, hvilket skulle oförmånligt inverka på den kredit,

lånekassans obligationer skulle komma att åtnjuta. Tid sådant förhållande

funne utskottet det vara tvifvelaktigt, om den ifrågaställda lånekassan

verkligen skulle blifva i tillfälle att, på samma gång hon hade att bära

kostnaderna för sin förvaltning, erbjuda kommunerna lån på väsentligen

fördelaktigare villkor än dem, kommunerna i allmänhet själfva kunde bereda

sig.

Enligt mitt förmenande kan ifrågasättas, huruvida utskottets ofvan

omförmälda skäl till motionens ogillande, äfven om hänsyn tages till de

år 1885 rådande förhållanden, kunna anses hållbara. Säkert synes mig

åtminstone, att utvecklingen under tiden från år 1885 intill våra dagar

gått i sådan riktning, att man näppeligen kan anse, att de anförda skälen

nu kunna tillräckligt motivera ett afslag på en föreslagen utredning i saken.

Erfarenheten har visat, att för kommunerna, äfven för mindre sådana, någon

svårighet att upptaga nödiga lån numera icke förefinnes. Fog saknas sålunda

för det antagande, att kommunerna genom en för dem afsedd allmän

lånekassas inrättande skulle skuldsätta sig mera än hvad som kan vara

förenligt med ett klokt handhafvande af deras ekonomi. Då därjämte mig

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Banko)utsIcottcts Utlutande, N:o 10.

veterlig! aldrig eu svensk kommun visat sig urståndsatt att fullgöra sina

förbindelser, synes det icke behöfligt föreskrifva, att de kommuner, bvilka

uti kassan erhållit lan, skulle solidariskt ansvara för kassans förbindelser,

men val att kassan årligen skulle afsätta skäligt belopp till en reservfond,

ur hvilken medel kunde tagas till betäckande af någon möjligen uppkommande

förlust. Risk eller olägenhet för de större kommunerna att ingå

såsom låntagare i kassan kan ju under sådana förhållanden icke förefinna»

Fastmera torde det vara sannolikt, att kassan, om den på ändamålsenligt

sätt anordnas och väl skötes, skall blifva i stånd att utlämna lån på ännu

billigare villkor än dem, de större kommunerna kunna vid sina lånetransaktioner

själfva betinga sig och att därför äfven dessa kommuner skola

finna fördelaktigt att uti kassan upptaga sina lån.»

Motionen öfverlämnades för utredning till Andra Kammarens femte

tillfälliga utskott, som tillstyrkte skrifvelseförslaget. Fyra ledamöter af

utskottet hemställde dock uti afgifven reservation om afslag å detsamma.

Utskottets utlåtande föredrogs uti Andra Kammaren den 17 april 1907,

därvid kammaren afslog utskottets hemställan och den väckta motionen.

Af de skäl, som under debatten anfördes emot motionen, har jag icke

kunnat öfvertygas om att icke anordnandet af en allmän lånekassa för

Sveriges kommuner skulle för dessa medföra afsevärda ekonomiska fördelar,

och jag tager mig därför friheten ånyo för Riksdagen framlägga förslaget.

Den ekonomiska kris med däraf föranledd penningknapphet, som här

i vårt land inträffade i slutet af nästlidet år och ännu pågår, synes mig

hafva så tydligt visat, hvilka svårigheter under nuvarande förhållanden

kunna uppstå för kommuners upplåning af penningar mot skälig ränta,

att äfven de, som förut ansett något behof af en sådan låneanstalt icke

förefinnas, borde hafva blifvit öfvertygade om motsatsen. Enligt mitt förmenande

har det dessutom visat sig som en verklig fara för vårt penningväsen

i allmänhet, att ofonderade kommunlån till högst betydliga belopp

tynga våra penninginrättningar, ett förhållande, som helt visst till stor del

varit orsak till den penningknapphet, som här i landet för närvarande

råder. Fn allmän kommunal lånekassa skulle därför otvifvelaktigt visa sig

nyttig icke blott genom att bereda kommunerna billigare lån än dem, de

hittills kunnat förskaffa sig, utan äfven genom att i penningknappa tider

göra det möjligt och lättare för våra banker att tillhandahålla den legitima

handeln och industrien erforderligt rörelsekapital utan att i alltför hög

grad behöfva anlita tillfälliga utländska krediter. Efter den nu pågående

penningkrisens slut inträffa sannolikt tider med låga räntesatser, och det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- (och Jjanho)utslco t te ts Utlåtande, N:o 10.

synes mig därför vara af stor vikt, att, därest en kommunal lånekassa

skall inrättas, detta sker snarast möjligt, på det att kassan må redan i

början af sin tillvaro kunna anskaffa erforderliga penningar på billigaste

villkor.

På grund af nu omförmälda förhållanden och då under den nästlidne

höst här i Stockholm sammanträdande kommunalkongressen det visat sig,

att bland Sveriges kommunalmän intresset för en sådan lånekassa som den

ifrågasatta vore synnerligen lifligt och allmänt, har jag ansett mig böra

redan nu återkomma med motion i ämnet.

Uti flera främmande länder har den kommunala upplåningen underlättats

och ordnats.

I Danmark inrättades redan år 1899 »Kreditföreningen af kommuner,

i Danmark», hvilken förening enligt stadgarna har till uppgift att lämna

sina medlemmar lån. Medlemmarne utgöras af danska kommuner.

Finland äger visserligen ingen allmän lånekassa för kommunerna, men

ur de ganska stora fonder, öfver hvilka finska staten förfogar, erhålla

kommunerna dels bidrag, dels låneunderstöd mot jämförelsevis billig ränta

efter ansökan, som ställes till senaten och af densamma pröfvas.

I England hafva ett mindre antal stora städer själfva ordnat sin

kommunala upplåning, men den stora mängden af engelska kommuner tillhandahålles

af engelska staten lån till mycket billiga villkor. För anskaffande

af härför nödiga medel till billigast möjliga räntefot har engelska

staten anordnat särskild inlåning.

De franska kommunerna erhålla i allmänhet på särdeles billiga villkor

lån af hypoteksbanken Crédit Fonder. En franska statens depositionskassa

utlämnar emellertid också sådana lån.

Vid en år 1863 uti Italien upprättad statens depositionskassa har

genom lag af den 24 april 1898 inrättats en särskild afdelning för förmedling

af provinsernas och kommunernas lån.

Önskligt vore, om det utskott, till hvilket motionen remitteras, ville

låta infordra fullständiga uppgifter från Sveriges kommuner angående deras

låneförhållanden. Härigenom torde man kanske tydligt nog finna, huruvida

upplåningen för närvarande sker på för kommunerna fördelaktiga villkor.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansätta Stats- (och Dank o) utskottets Utlåtande, N:o 10.

Iledan före år 1907 bär frågan om inrättande af en allmän låneanstalt^'',''4''7aM* tidiför

Sveriges kommuner varit föremål för Riksdagens pröfning ?are !,e*a.™1-

T ‘iiooto -p. i . ° 1 © * Ung i Kxks
i

en vid loo5 ars liiksdag inom Andra Kammaren väckt motion, dagen.

n;° 100, föreslog herr E. von der Lancken Riksdagen att i skrifvelse hos

Kungl. Maj.t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvilka villkor

en allmän lånekassa för Sveriges kommuner kunde inrättas, och därefter

vidtaga de åtgärder, som för kassans bringande till stånd kunde erfordras.

—- Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvars behandling

motionen hänvisades, yttrade i utlåtande n:o 5 bland annat följande:

Utskottet förbisåge icke, att det med motionen angifna syftet att mera än

hittills varit fallet regelbinda och därigenom jämväl lämpligen begränsa

kommunernas upplåning kunde vara behjärtansvärdt, och att det likaledes

skulle vara högeligen önskligt, om den betydande ränteutgift, som för närvarande

drabbade kommunerna, kunde genom mera planmässig upplåning

i någon afsevärd grad . minskas. — Dock hade utskottet funnit det vara

tvifvel underkastadt, om nämnda eftersträfvansvärda önskemål verkligen

skulle på den af motionären antydda vägen ernås. — Ture sig att den

ifrågasatta lånekassan i större eller mindre mån anordnades under statens

kontroll och garanti eller såsom eu gemensam hushållsangelägenhet för de

kommuner, som däraf skulle komma att begagna sig, hvilket senare förutsatte

en gemensam ansvarighet dessa kommuner emellan, så kunde man

likväl befara, att en dylik anordning skulle, genom lättheten för kommunerna

att få sina förbindelser på bekväma villkor placerade, betänkligt

öka farten af den kommunala skuldsättning, som mången redan nu funne

vara betänkligt nog. —- Ifrågasättas kunde ock, om statens inblandning i

kommunernas angelägenheter medelst lämnandet af någon garanti för dessas

förbindelser vore lämplig och nyttig, och om det kunde vara välbetänkt

att utsträcka kommunernas enligt nu gällande bestämmelser gemensamma

hushållsangelägenheter, sådana desamma vid kommunallagarnas tillämpning

ansetts böra fattas, ända därhän, att kommunerna skulle kunna ikläda sig

ansvarighet för hvarandras förbindelser. — De olika kommunerna vore

med hänsyn till det sätt, hvarpå de skötte sina affärer, och till deras

finansiella ställning förtjänta af eu högst olika kredit. De större kommunerna,

som för närvarande kunde betinga sig de fördelaktigaste villkoren

för sin upplåning, torde näppeligen finna med sin fördel förenligt att i

den ifrågaställda lånekassan ingå, och då statsmakterna icke torde vilja

göra de lånesökande kommunernas inträde i kassan obligatoriskt, så skulle

densamma sålunda komma att anlitas företrädesvis af de mindre god kre
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 . Sammansatta Stats- (och Banlco)utsJcottets Utlåtande, N:o 10.

dit ägande kommunerna, bvilket skulle oförmånligt inverka på den kredit,

lånekassans obligationer komme att åtnjuta. Vid sådant förhållande syntes

det vara tvifvelaktigt, om den ifrågasatta lånekassan verkligen skulle blifva

i tillfälle att, på samma gång bon hade att bära kostnaderna för sin förvaltning,

erbjuda kommunerna lån på väsentligen fördelaktigare villkor än

dem, kommunerna i allmänhet för närvarande själfva kunde bereda sig. —

Af hufvudsakligast dessa skäl ansåge utskottet sig förbindradt att för sin

del biträda motionärens förslag och hemställde, att omförmälda motion icke

måtte bifallas. — Efter en kort debatt i Andra Kammaren godkändes utskottets

hemställan utan votering.»

De tillfälliga utskott, som vid 1908 års Riksdag behandlade herrar

Trapps och Runes då väckta motioner jämte andra sammanhängande

frågor, lämnade en kort öfversikt öfver kommunernas finanser samt åberopade

därvid eu af statistiska centralbyrån gjord utredning, som hänförde sig till

år 1904. Enligt densamma utgjorde vid nämnda års slut den sammanlagda

kommunala skuldsumman för

A. landstingen ...............

B. landskommunerna ......

C. stadskommunerna (jämte

Stockholm ......

Göteborg ..........

Malmö ............

Norrköping ......

Gäfle ............

Öfriga städer

20 köpingar

därmed jämförliga köpingar):

............. kr. 105,523,422

............. » 34,901,550

............. » 22,885,577

............. » 6,665,188

............. » 10,049,871

............. » 108,978,110

............. * 2,424,089 >

Summa kr.

9,176,660

45,581,335

291,427,807

346,185,802

Dessa skuldbelopp motsvarades vid samma tidpunkt af följande tillgångssummor,

nämligen för

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- (och Banko (utskottets Utlåtande, N:o 10.

A. landstingen:

egna tillgångar i fastigheter oen inven
-

tarier ................................. kr.

egna tillgångar i fordringar, värdepapper

och kontanta medel.................. »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fastigheter och inventarier ......... »

länslasarettens och kurhusens tillgångar i

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. »

2,145,215

5,177,591

15,735,639

1,147,419 kr.

24,205,864

B. landskommunerna:

fastigheter och inventarier ............... » 78,291,738

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. » 35,221,147 » 113,512,885

C. stadskommunerna (j ämte därmed

jämförliga köpingar):

fastigheter och inventarier ............... » 330,078,762

fordringar, värdepapper och kontanta

medel ................................. > 83,492,425 » 413,571,187

Summa kr. 551,289,936

Härjämte vore att märka, att, enligt gällande kommunallagar, kommunernas

medlemmar vore till bestridande af utgifter, som utöfver en

kommuns egna tillgångar kunde »till kommunens gemensamma gagn eller

för särskilda dess behof» — sålunda jämväl till skulders batalande — erfordras,

underkastade beskattning i enlighet med de i omförmälda lagar

bestämda grunder.

Till belysning af skuldsättningens tillväxt hade följande siffror meddelats

:

Bih. till Biksd. Prof. 1909. å Sami. 2 Afd. 10 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Banlco)utsJcottets Utlåtande, N:o 10.

A. landstingens skulder:

år 1899 ................................. kr. 5,401,848

» 1900 ................................. * 6,200,612

» 1901 ................................. » 6,343,528

» 1902 ................................. » 6,969,592

» 1903 ................................. * 8,134,686

» 1904 ................................. » 9,176,630

B. landskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 31,360,762

» 1900 ................................. » 33,837,386

» 1901 ................................. » 37,283,029

» 1902 ................................. » 40,563,060

» 1903 ................................. » 42,883,723

» 1904 .................................. » 45,581,335

C. stadskommunernas skulder:

år 1899 ................................. kr. 195,248,255

» 1900 ................................. » 211,836,807

» 1901 ................................. » 236,246,503

> 1902 ................................. » 262,319,726

» 1903 ................................. » 284,249,491

» 1904 ................................. » 291,427,807

I fråga om sättet för fyllande af kommunernas lånebehof anfördes i

sammanhang härmed:

»Det lånebehof, som sålunda förefinnes, fy lies till väsentlig del genom

upplåning inom landet, om ock utländska lån därjämte förekomma. De

största städerna, Stockholm och Göteborg, låna i regeln själfva direkt från

utlandet, där de åtnjuta en kredit, som gör det möjligt för dem att betinga

sig mycket förmånliga lånevillkor. Beträffande öfriga kommuner förekommer

däremot dylik direkt upplåning från utlandet endast i mindre utsträckning.

Yid upplåning inom landet för kommunala behof torde de enskilda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- (och Banko)utsJcottets Utlåtande, N:o 10.

bankerna och bankaktiebolagen endast undantagsvis anlitas, utom i fråga

om tillfälliga lån eller eljest lån på kortare tid.

I vida större utsträckning anlitas sparbankerna, särskildt för penningförsträckningar

till landskommunerna.

I öfrigt utlämnas kommunlån till betydande belopp af postsparbanken,

brand- och lifförsäkringsbolagen samt de allmänna pensionskassorna och

andra dylika penninginrättningar äfvensom skogsallmänningsfonderna, hvarvid

sålunda inhemska besparingar och inom landet samlade fonder göras

fruktbärande.

Hvad särskildt postsparbankens utlåningsrörelse beträlfar, inhämtas af

den officiella statistiken rörande denna bank, att af dess tillgångar voro

vid 1906 års utgång placerade i kommunlån mot skuldebref 13,525,445

kronor och i städers obligationer 14,885,944 kronor (nominellt belopp).

Bäntesatserna växlade för bägge slagen af lån mellan 3.5 ä 3.6 °/o—5 °/o

(i ett enstaka fall 5 x/2 %).»

Vidare hade nämnda utskott följande utredning i fråga om allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer.

»Upplåning utom landet för tillgodoseende af lånebehofvet hos de kommnner,

hvilka icke själfva uppträda på den utländska lånemarknaden, ombesörj

es, utom af de vanliga affärsbankerna, hvilka dock endast i ringa

utsträckning torde ägna sig häråt, äfven af Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer. Enligt det för nämnda kassa gällande, af Kungl. Maj:t

fastställda reglemente har kassan den dubbla uppgiften, dels att för hypoteksföreningar

mellan fastighetsägare i rikets städer och köpingar äfvensom

de järnvägsstationer och andra platser, där på grund af Kungl. Maj:ts förordnande

ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets

städer gälla, ombesörja den upplåning, som erfordras för att åt dessa föreningar

bereda medel till de lån, som af dem enligt fastställda grunder

skola deras delägare tillhandahållas, och dels att för kommun, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd att för kommunens allmänna behof upptaga amorteringslån,

sådant lån anskaffa. I fråga om amorteringslån åt kommun förfares

sålunda, att, sedan i den ordning, som föreskrifves i gällande författningar,

beslut blifvit fattadt och af Kungl. Maj:t stadfästadt, att för kommunens

räkning till dess allmänna behof skall upptagas lån, ställdt på återbetalning

genom årlig amortering under viss tid, hypotekskassan må, om

dess tillgångar ej för hypoteksföreningars behof tagas i anspråk, meddela

det sökta lånet emot kommunens förbindelse. För sådant lån tecknas kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

mun icke såsom delägare i kassan, hvars ansvariga delägare sålunda endast

utgöras af de till densamma anslutna stadshypoteksföreningarna, Dessa

föreningar ansvara, en hvar i mån af sin delaktighet i kassan för fullgörande

af de förbindelser, kassan genom utgifna obligationer eller annorledes

iklädt sig. Någon statsgaranti lik den, som kommit Sveriges allmänna

hypoteksbank till del, förefinnes för närvarande icke.

Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar var kassans ställning

den 31 december 1907 följande:

Utelöpande obligationer .................................... kr. 41,461,000: 00

Till delägande hypoteksföreningar utlämnade lån (inclu
sive

förskottslån kr. 67,123: 06)..................... » 36,766,428: 06

Delägande hypoteksföreningars amorteringsräkningar... » 4,526,142: 66

Amorteringslån till kommuner.............................. » 7,389,165: 00

Amorteringsräkningar med kommuner..................... » 670,824: 35

Grundfonden utgjorde den S1/i2 1907 .................. kr. 2,312,650: 00

Reservfonden ................................................ » 879,711: 97

kronor 3,192,361: 97

1907 års vinst utgjorde ......... kr. 201,229: 95

Härifrån afgår 5 °/o utdelning å

grundfonden.................. » 113:423: 20

Om återstoden.......................................... kr. 87,806:75

lägges till grunfonden och reservfonden, utgöra kassans

egna fonder alltså .................................... kr. 3,280,168: 72

Den nominella räntan å lån, som från kassan utlämnats till kommuner,

lärer under tidsperioden 1903—1907 med tillägg af förvaltningsbidrag

i medeltal hafva uppgått till 4,4 ä 4,5 °/o. Då emellertid förvaltningsbidraget

under hela lånetiden är beräknadt å ursprungliga lånebeloppet,

är den effektiva räntan större än anförda siffror utvisa.

Å inteckningslån, med eller utan amortering, har under samma tids
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banl<o)utskottets Utlåtande N:o 10. 21

period lägsta räntan utan kapitalrabatt växlat mellan 4 Vs och 4 !/2 °/o,

hvartill kommer ett förvaltningsbidrag af 3/s % beräknadt under hela

lånetiden å lånets ursprungliga belopp.

Hade emellertid kassan åtnjutit förmånen af statsgaranti för sina förbindelser,

skulle otvifvelaktigt lånerörelsen, icke minst beträffande kommunlånen,

hafva varit af vida större omfattning, helst räntesatserna då

sannolikt kunnat hållas något lägre, än hvad under nuvarande förhållanden

varit möjligt.»

För egen del anförde Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 2, som

i ärendet delvis samarbetat med Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 5,

i hufvudsaklig anslutning till hvad sistnämnda utskott yttrat, följande:

Vid pröfning af föreliggande fråga torde man enligt utskottets mening

icke uteslutande böra taga hänsyn till kommunernas eller andra låntagares

enskilda intressen utan äfven till statens och det allmännas. — Enligt herr

Trapps motion åsyftas nämligen att, genom den nya kommunala låneanstalten

_ med grundfond af 30 millioner kronor i af staten tillhandahållna

statsobligationer, skapa ett enhetligt svenskt kommunalpapper, för hvilket

utan svårighet skulle kunna beredas en fast internationell marknad, till

ett lånebelopp af högst 300 millioner i anstaltens egna obligationer, hvilka

med denna statsgaranti jämte stämpelfrihet skulle på utlandets börser intaga

den rangplats, hvartill de vore berättigade. Den låneanstalt, som i

herr G. Bergs motion ifrågasättes har jämväl till uppgift att tillgodose det

inhemska behofvet med i utlandet mot obligationer upptagna lån.

För att bilda sig ett giltigt omdöme angående lämpligaste sättet för

den eller de afsedda låneanstalternas organisation, vore det önskligt att

kunna meddela en fullständig statistik öfver den utländska skuldsättningen

i vårt land, särskildt den utländska obligationsskulden. Någon sådan finnes

emellertid icke, hvarför utskottet endast kan återgifva de spridda statistiska

uppgifter härom, som kunnat anskaffas, ehuru de enligt sakens natur äro

ofullständiga och approximativa.

Svenska staten hade ännu 1857 ingen utländsk skuld. — Det första

utländska obligationslånet upptogs 1835 af Bruksägarnes hypotekskassa,

hvars exempel småningom efterföljdes af flera hypoteksföreningar och banker,

så att beloppet af den i utlandet placerade svenska obligationsskulden

utgjorde

Utskottets

motivering

1908.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Sammansatta Stats- (och Banko)utslcottets Utlåtande N:o 10.

77,121,628 kr. däraf statens 15,786,732 kr.

110.000. 000 » » » 40,081,000 »

200.000. 000 »

240.000. 000 »

300.000. 000 »

420.000. 000 » * » 201,414,000 »

600.000. 000 »

därvid det totala beloppet af utelöpande obligationer beräknats till 893,353,441

kr (»Sveriges nationalförmögenhet» af P. E. Fahlbeck 1890.)

Under åren 1886 — 1893 beräknades den utländska obligationsskuldens

ökning till 58,499,674: 09 och dess minskning genom

amortering med................................................ 26,029,000 kr.

och genom återköp med.......................................... 27,699,800 »

Summa 53,728,800 kr.

den 31/i2 1858

» 1860

» 1865

» 1870

» 1876

» 1880

» 1885

hvarigenom den verkliga'' ökningen under denna tid endast utgjorde

4,770,874 kr. 9 öre och således den totala obligationsskulden den sl/i2 1893

604,770,874: 09 kr. (»De hårda tiderna» 1895 af J. H. Palme.)

Enligt i Sveriges Eiksbanks Statistiska afdelning upprättadt sammandrag,

hvaraf utskottet benäget erhållit del, angående obligationslånens placering,

uppgingo dessa till följ ande belopp:

Kapitalbelopp däraf i utlandet

den sl/i2 1906 Svenska Staten.........

» Allm. Hypoteksbanken

» Stockholms stad.........

» Göteborg ...............

» Malmö ..................

» Öfriga städer............

420.852.000 kr. 365,123,000 kr.

279.848.000 » 140,000,000 »

111,398,500 » 88,512,000 »

44.864.000 » 38,602,000 »

20.504.000 » 9,391,000 »

81.055.000 » 2,713,000 »

Summa 958,522,500 kr. 644,341,000 kr.

hvartill komma dels:

den 3% 1908 Svenska statens 1907 års statslån......... 47,000,000 »

» Stockholms stads lån ........................ 45,000,000 »

» Hypotekskassans för Sveriges städer lån 33,000,000 »

» dels Stockholms Intecknings Garanti-Bolags

under dess verksamhetstid upptagna lån 81,000,000 »

Summa 850,341,000 kr.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- (och TSanJco)utsJcottets Utlåtande N:o 10.

På grund af uppgifternas natur måste det ofvan angifna beloppet af

i utlandet placerade obligationer anses såsom ett minimum. I detta belopp

ingå icke de enskilda järnvägarnes obligationslån i utlandet, om hvilkas

belopp utredning pågår, ej heller det uländska lån, som Sveriges Allm.

Hypoteksbank nyligen upptagit å 15,000,000 francs mot egna obligationer,

lika litet som andra enskilda industriella verk och inrättningars utländska

obligationslån, som icke äro kända.

Emellertid synes på grund häraf den utländska obligationsskulden

sannolikt böra för det närvarande beräknas till omkring 1,000 millioner

kronor, dill huru stort belopp hela skulden till utlandet uppgår för närvarande

saknas material att bedöma.

Af förstnämnda författare beräknades den effektiva skulden till utlandet

år 1885 motsvara den då till 600,000,000 kr. antagna utländska

obligationsskuldens storlek, hvilken utgjorde 9 °/o af den beräknade samlade

nationalförmögenheten och 13,sr °/o af produktionsmedlen, hvilket förhållande

adagalade, att intet annat land i Europa då förmådde uppvisa en

proportionsvis så stor negativ post uti räkningen öfver sina tillgångar eller

med andra ord, att Sverige ägde redan då i förhållande till sin nationalförmögenhet

en större (utländsk) skuld än andra länder, med hvilka en

jämförelse lämpligen kunde ifrågakomma. Såsom resultat af sin undersökning

af fördelningen på de olika låneföremålen af den i utlandet placerade

obligationsskulden ansåg sig författaren kunna konstatera, »att den

endast till ungefär hälften motsvarades af nya värdeföremål af produktivt

slag, _ till återstående delar dels af nya värdeföremål, hänförliga till konsumtionsmedlen,

dels ock af ingen valuta. Detta resultat är föga smickrande

för den svenska nationens hushållning. Att under en 70-årig fred icke

hafva gjort tillräckligt stora besparingar för nödiga förbättringar af kommunikationsmedlen

m. m. är illa nog, men motväges något däraf, att i

detta fall den utländska skulden motsvaras af en valuta, bidragande till

landets produktiva styrka. Däremot måste det betraktas såsom synnerligen

ofördelaktigt, att städernas gas- och vattenledningar m. m. samt boningshus

af alla slag icke alltid utföras med egna, det vill säga inom landet upplånade

medel. Värst är naturligen, att den utländska skuldsättningen tillgripits

för att underlätta köp af fastighet eller äfven för rent konsumtiva

ändamål.»

»Egendomarne belånas för att täcka bristande köpeskilling eller äfven

för att medgifva ett högre lefnadssätt. Tack vare obligationsväsendet kunna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stats- (och It anl:o)ut skot tets Utlåtande N:o 10.

fastigheterna mobiliseras och som andra varor exporteras för att fylla dessa

hvar för sig fullkomligt improduktiva behof.»

»Detta är den punkt, hvarest det enskilda intresset och det allmänna

mest råka i konflikt.»

I hvad mån denna framställning gäller äfven den nuvarande ställningen

kan ej fullt bedömas med ledning af de uppgifter angående denna, utskottet

varit i tillfälle att anskaffa.

Dessa obligationsskulder i utlandet anses emellertid kräfva en årlig

annuitet — en tribut till utlandet — af omkring femtio (50) millioner

kronor.

Det resultat, som statistiken, visserligen approximativt och ofullständigt,

kunnat uppvisa i fråga om den utländska skulden i allmänhet och

särskildt obligationsskulden synes utskottet icke locka till fortsättning

i oförändrad riktning och takt, utan mana till försiktighet vid användande

af den utländska krediten, där denna fortfarande befinnes för det allmänna

nödvändig och gagnelig.

Den eller de låneanstalter, som åsyftas i de här afsedda motionerna

och som alla äro ämnade att underlätta penninganskaffningen från utlandet

för såväl kommuners som enskildes behof, synas därföre böra af staten

understödjas endast under förutsättning att statens egen utländska upplåning

och kredit icke däraf skadas samt att anstaltens organisation blir

sådan, att den icke blott främjar upplåningen i utlandet, utan äfven befordrar

upplåningen inom landet i den mån inhemskt kapital är tillgängligt.

En annan nödvändig förutsättning synes vara, att för vinnande af

erforderlig trygghet en viss för månsrättsordning stadgas mellan olika lån,

upptagna af en och samma kommun.

De låntagare, som i de till utskottets behandling öfverlämnade motionerna

åsyftas, äro dels rikets kommuner och dels fastighetsägarne i städerna

och med dem jämförliga samhällen. Det torde icke kunna bestridas,

att, i det fall att för dessa bägge kategorier af låntagare ett oundgängligt

och berättigadt lånebehof förefinnes, det äfven ligger i det allmännas

intresse, att detta behof fylles pa ett sadant sätt, att de i motionerna

åsyftade önskemålen rörande bekväm och billig penninganskaffning uppnås.

Till de berättigade lånebehofven höra enligt utskottets mening i främsta

rummet kostnaderna för sådana arbeten, som skola gagna kommande

generationer och som den nu lefvande icke ensam förmår bära. Kommunernas

ekonomiska verksamhet är så nära sammanhängande med hela

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

landets ekonomiska ställning, att staten med afseende å dem måste anses

hafva ett omedelbart intresse af att deras verkliga penningbehof på fördelaktigaste

sätt tillgodoses. Men äfven i fråga om fastiglietsägarne i

städerna och stadsliknande samhällen föreligger ett sådant, om också mera

medelbart intresse från statens sida. Och då staten ansett sig böra med

sin garanti understödja den jordägande befolkningens behof af fastighetskredit,

synes ett motsvarande behof för stadsbefolkningen, särskildt i en

tid då städerna äro stadda i rask utveckling och bostadsbrist flerestädes

gör sig märkbar, fordra, att äfven denna befolkning för sin fastighetskredit

beredes samma förmån.

Emellertid torde det, särskildt ur kreditsynpunkt, vara tvifvel underkastadt,

huruvida det skulle vara lämpligt att, såsom i herr Trapps motion

förordas, upprätta en särskild anstalt uteslutande för fyllandet af kommunernas

lånebehof. Detta skulle — under förutsättning att den redan befintliga,

af staten understödda kreditanstalten för jordbruksfastigheter bibehölles

oförändrad, och att därjämte eu liknande anstalt för stadsfastigheter

inrättades — leda därtill, att vårt land erhölle ej mindre än tre olika

offentliga kreditinstitut, hvilka vid sidan af riksgäldskontoret och riksbanken

komme att uppträda på den utländska penningmarknaden. Tvifvelsutan

skulle detta verka försvagande på krediten. Därtill kommer, att förvaltningskostnaderna

för dessa skilda kreditanstalter gifvetvis skulle ställa sig

väsentligt högre än för en gemensam. För öfrigt synes af ofvan intagna

uppgift om obligationslånens placering framgå, att rikets samtliga städer,

utom de tre största, hittills icke belånat sina obligationer i utlandet till

större belopp än 2,713,000 kronor eller 3,s °/° af hela deras obligationsskuld.

Ur det allmännas synpunkt vore det enligt utskottets mening riktigast,

om uppgiften att tillgodose såväl kommunernas som lands- och stadsfastighetsägarnes

kreditbehof kunde öfverlåtas åt en gemensam kreditanstalt, en

rikshjpoteksanstalt, hvartill möjligen Sveriges Allmänna hypoteksbank skulle

kunna ombildas. Då emellertid en sådan anordning icke i motionerna

föreslagits och densamma dessutom till äfventyrs kunde stöta på alltför

stora svårigheter, särskildt med hänsyn till de olikartade grupper af låntagare,

för hvilka anstalten skulle vara afsedd, finner utskottet sig böra,

i närmare öfverensstämmelse med hvad herr Gustaf Berg i sin motion

uttalat, framhålla, att det måhända vore lämpligt, om den, äfven för tillgodoseende

af kommuners lånebehof afsedda Allmänna hypotekskassan för

Sveriges städer, såsom densamma nyligen i skrifvelse till Kung! Maj:t beBih.

till Mksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 10 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

gärt, kunde utvidgas och ombildas, så att den, utrustad med statens garanti

på samma sätt som Allmänna hypoteksbanken, skulle kunna på ett fullt

effektivt sätt tillgodose kommunernas och fastigketsägarnes i städer och med

dem jämförliga samhällen lånebehof. Men jämväl andra sätt att under

statens garanti ordna kreditväsendet för nu afsedda låntagare i motionernas

syfte förtjäna gifvetvis tagas under öfvervägande.

Då utskottet, såsom af det anförda framgår, vid frågans behandling

trott sig finna, såväl att det tillsvidare torde vara för ofvan berörda kommuner

och fastighetsägare i viss mån nyttigt och nödigt att vid behof fortfarande

anlita utländskt kapital, som äfven att den utländska upplåning

och konventering, hvarom här är fråga, borde organiseras, bland annat så

att icke staten och ett flertal låneanstalter må komma att samtidigt trängas

med hvarandra på utländska börser, samt såvidt möjligt begränsas genom

inhemsk upplåning och effektiv kontroll, anser sig utskottet kunna i hufvudsak

tillstyrka den utredning, som mer än ofta eljest är nödvändig i

denna vidt ingripande fråga.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställde förenämnda

utskott vid 1908 års riksdag, hvardera hos sin kammare, att kammaren

ville för sin del besluta, att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och under hvilka

villkor en eller flera hypotekskassor med grundfond af statsobligationer, tillhandahållna

af staten, skulle kunna organiseras i ungefärlig öfverensstämmelse

med motionärernas förslag, eller huruvida kreditväsendet för kommuner

och fastighetsägare må kunna på annat sätt ordnas under statens

medverkan, samt att Kungl. Maj:t därefter ville till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill utredningen möjligen kunde föranleda.

Denna hemställan blef af Första Kammaren afslagen, men af Andra

Kammaren bifallen.

Sedan sistnämnda beslut delgifvits Första Kammaren, beslöt den senare

att icke biträda Andra Kammarens i ärendet fattade beslut. Såsom skäl

härför åberopades i utskottets hemställan härom, kammarens då fattade

beslut att godkänna en på grund af motion utaf herr E. Hägglund af

statsutskottet gjord hemställan, att Riksdagen måtte dels i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa en utredning,

huruvida och under hvilka förutsättningar en hypoteksbank, ägnad

att på ett effektivt och billigt sätt ordna fastighetskrediten i städerna,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- (och Banho)utshottets Utlåtande N:o 10.

skulle kunna upprättas, dels och för denna utrednings verkställande på

extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t till följd af Riksdagens sistnämnda skrifvelse

med anhållan om utredning angående ordnande af fastighetskrediten i

städerna under år 1908 tillsatt en kommitté för verkställande af den

sålunda begärda utredningen, har Kungl. Maj:t, på grund af det betänkande,

som denna kommitté afgifvit, förelagt årets Riksdag förslag till författningar

angående eu central stadshypotekskassa samt stadshypoteksföreningar,

omfattande ej blott städer utan äfven därmed jämförliga samhällen.

Dessa förslag hafva blifvit i hufvudsak tillstyrkta af utskottet, som fått

dem till sig öfverlämnade för förberedande behandling, och man synes, således

kunna motse, att denna fråga vid årets riksdag skall få sin lösning.

Under behandlingen af nämnda fråga har, på sätt bär ofvan äfven

blifvit omnämndt, framhållits önskvärdheten af, att den upplåning, som för

landet kunde ifrågakomma från utlandet, så mycket som möjligt centraliserades,

så att en enhetlig organisation kunde åstadkommas för såväl fastighetskredit

som kommunernas kredit till undvikande af den konkurrens på lånemarknaden,

som eljest ansåges kunna förekomma. Emellertid har angelägenheten

af stadsfastiglietskreditens ordnande ansetts så trängande, att när denna

fråga fått en nöjaktig utredning, det icke ansetts lämpligt att vidare undanskjuta

dess afgörande i afbidan på ett gynnsammare ordnande af den nuvarande

jordbrukskrediten eller skapande af eu ny form för tillgodoseende

af kommunernas lånebehof.

Yid detta förhållande gäller det att bedöma, huruvida kommunernas lånebehof

är af den art, att dess tillgodoseende är ett statsintresse. I likhet med

hvad förut i denna fråga inom Riksdagen uttalats, finner utskottet det obestridligt,

att äfven för denna kategori af låntagare ett oundgängligt och berättigadt

lånebehof förefinnes och att det äfven ligger i det allmännas intresse,

att detta behof fylles på ett sådant sätt, att grundade önskemål rörande

bekväm och billig penninganskaffning uppnås. Särskild! gäller hvad nu sagts

landskommunerna samt de mindre och medelstora städerna. De större

städerna röra sig med så stora lån och hafva i allmänhet tillgång till sådan

erfarenhet vid låns anskaffande äfven på utländsk marknad samt åtnjuta

där så god kredit, att de kunna åt sig betinga kanske lika förmånliga villkor,

som en sammanslutning för kommunalkreditens ordnande väntas kunna

åstadkomma. Men så är ej förhållandet med de mindre kommunerna.

Små lån äro helt naturligt för den kapitalplacerande allmänheten mindre

Utskottets

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

begärliga och kräfva med nödvändighet relativt högre kostnader. Söka

sådana lån sig ut på den utländska marknaden, måste de därför mottagas

jämförelsevis ogynnsamt, hvilket åter i sin ordning medför, att landets

kredit i dess helhet nedsättes.

Måste det under sådana förhållanden anses vara önskligt, att de smärre

kommunerna beredas tillfälle att åtnjuta den utländska lånemarknadens

fördelar, synes ett ingripande från statens sida i detta afseende vara berättigadt

och nödvändigt samt således en grundlig utredning af hithörande

frågor vara erforderlig.

Det är emellertid uppenbart, att de åtgärder, som från statens sida böra

vidtagas, icke höra gå ut allenast därpå att främja och underlätta den kommunala

upplåningen. Det måste fasthellre hufvudsakligen gälla att dels konsolidera

och organisera denna upplåning, dels underlätta densamma i den mån

den är nödvändig för tillgodoseende af hvad man skulle kunna kalla

legitima kommunala lånebehof. Det torde nämligen icke kunna förnekas,

att kommuner understundom upptagit lån för ändamål, som antingen bort

t lgodoses genom skattemedel eller också afsett mer eller mindre tydliga

lyxbehof. J &

Skulle en utredning i det afseende, som här ifrågasättes, utvisa, att

en kommunal lånekassa i angifvet syfte lämpligen bör upprättas, finner

utskottet det därför, med hänsyn till landets kredit och statsfinansiella

ställning, att såsom oeftergifligt villkor därvid uppställes, att ifrågavarande

laneverksamket blir reglerad genom ganska noggranna och restriktiva bestämmelser.

Utskottet vill i det följande i korthet angifva några af de synpunkter,

som i sådant afseende synas böra komma under beaktande.

Som bekant kunna våra kommunallån delas i två kategorier, nämligen

korta lån på högst två år, till hvilkas upptagande icke erfordras Konungens

medgifvande, samt längre lån, för hvilka dylikt medgifvande erfordras. Till

dessa former för kommunala förbindelser ''kan läggas en tredje, nämligen

borgensförbindelser.

Nu tillämpas med afseende på kommunal skuldsättning ofta nog det tillvägagångssättet,

att för lånebehofvens täckande till en början korta, tillfälliga

lån upptagas. Med den så ådragna sväfvande skulden opererar kommunen ofta

i flera år med omsättningar och ökningar, till dess att man ändtligen besluter

att förvandla den sväfvande skulden till fast, vare sig i form af obligationslån

eller icke. För detta ändamål går kommunen in till Konungen,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10. 29

som då svårligen kan annat än bifalla ansökningen. Den sväfvande

skulden har nämligen ofta vuxit till ett sådant belopp och är så öfverhängande,

att ett afslag skulle betyda kommunens ruin.

Då sålunda emellertid genom anlitande af den tillfälliga upplåningen

Konungens pröfning och fastställelse, det vill säga Konungens rätt att medgifva

eller afslå upptagande af längre lån, i verkligheten helt enkelt kan

omintetgöras, synes rätten till upptagande af tillfälliga lån böra inskränkas

Huru en dylik begränsning bör göras, därom torde olika meningar kunna

råda. Såsom en utväg härutinnan har föreslagits, att korta lån borde af

kommun icke få upptagas till högre belopp än i visst förhållande till

kommunens årliga kommunala skattetaxering.

I detta afseende hafva fullmäktige i riksbanken den 18 januari 1909

till Kungl. Maj:t afgifvit yttrande beträffande städernas sväfvande skulder

Dessa skulder uppgingo till i rundt tal 73 miljoner kronor, däraf mer än

hälften eller åtminstone 37,800,000 var placerad utom riket. Fullmäktige

hafva i sagda skrifvelse anfört, att de efter bevillning uttaxerade beloppen för

stadskommunerna uppginge sannnanlagdt till omkring 40 miljoner kronor.

Skulle stadskommuns rätt till upplåning på kort tid utan särskilt tillstånd

af Kungl. Maj.t begränsas till hälften af föregående års taxering, skulle således,

enligt hvad fullmäktige vidare anfört, stadskommunerna erhålla en

fri länsrätt af sammanlagdt omkring 20 miljoner kronor. Med denna begränsning

ansåge fullmäktige någon större olägenhet af den kommunala

ofonderade skuldsättningen icke böra uppstå för landets allmänna ekonomiska

förhållanden.

Liknande torde förhållandet vara beträffande landskommunerna.

Man har vidare mot det nuvarande tillståndet anmärkt, att dels alla

af eu kommun upptagna lån hafva samma rätt gentemot kommunen, dels

inga former finnas stadgade för indrifning af fordringar hos en kommun.

Otvifvelaktigt är, att sådana förhållanden kunna inträffa, att en kommun

kommer på obestånd. Sådant har visserligen icke hittills händt i

vårt land, och om lämpliga restriktiva åtgärder i af utskottet här antydt

syfte vidtagas, torde sannolikheten därför väsentligen minskas, men möjligheten

däraf torde dock icke kunna förnekas. Emellertid synas för dylikt

fall vår gällande utsökningslags bestämmelser icke vara fullt tillräckliga.

Det är således obestämdt, huruvida en fordringsägare har rätt att låta utmäta

en kommuns samfällda fasta och lösa egendom, äfven sådan som

nödvändigt erfordras för dess verksamhet såsom kommun, till exempel

kyrka, skolhus, eldsläckningsmateriel, eller om för skuldens gäldande ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Stats■ (och Banko)atsJcotlets Utlåtande N:o 10.

taxering skall ske, på en gång eller på annat sätt. Förtydligande bestämmelser

i dessa afseenden torde vara nödvändiga i sammanhang med ordnande

af en kommunal lånekassa.

I sammanhang härmed har framhållits önskvärdheten af stadganden

om viss förmånsrättsordning mellan olika lån, upptagna af samma kommun.

En kommun, som, förut skuldfri, upptager ett lån, kan nämligen därefter,

under annan finansledning, lätt tänkas genom en senare hejdlös skuldsättning

för improduktiva ändamål försätta den förste långifvaren i en lika

oväntad som oangenäm situation.

En annan anmärkning gäller de kommunala borgensförbindelserna, om

hvilka våra kommunallagar icke innehålla några som helst stadgandeu.

Förande betingelserna för ingående af borgensförbindelser har praxis varit

olika, i det att kommun ibland ansett sig böra begära kungligt tillstånd

att ikläda sig dylik borgen, ibland icke. Gifvetvis måste emellertid en

borgensförbindelse* i detta afseende likställas med vanlig skuldförbindelse

och sålunda kommunallagarna förtydligas med en bestämmelse, att samma

regler, som gälla för upptagande af kommunala lån, jämväl höra gälla för

ingående af kommunala borgensförbindelser.

Slutligen torde kontrollen öfver upptagande af lån behöfva skärpas.

Noggrannare utredning än hittills i allmänhet förekommit måste företagas

beträffande ändamålet med de olika kommunernas upplåning, och detta

är af desto större betydelse, när det gäller att uppträda på den utländska

lånemarknaden.

Att under nu angifna förutsättningar anordna en central låneanstalt

med uppgift att på bästa och billigaste sätt tillgodose kommunernas lånebehof,

finner utskottet kunna medföra gagn ej blott för kommunerna, utan

äfven för landet i dess helhet. Utskottet instämmer därför i det af herr

Rune i hans motion gjorda uttalandet, att därmed ej mindre skulle beredas

kommunerna tillgång till den billigast möjliga upplåning, då sådan

vore oundgängligen nödig, än äfven ur det allmännas intresse denna

upplåning så skulle ordnas, att den största möjliga sparsamhet befordrades

och olämplig skuldsättning så mycket som möjligt förebyggdes.

Utskottet förordar alltså en utredning i nämnda syfte samt hemställer

i anledning af förevarande motioner,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kungl. Maj:t

anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Stats- (och Bankojutskottets Utlåtande N:o 10.

och på hvilket sätt en allmän lånekassa för Sveriges

kommuner bör inrättas och att, såvida utredningen

därtill gifver anledning, för Riksdagen framlägga förslag

i ämnet.

Stockholm den 11 maj 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

P. C:SON WACHTMEISTER.

Reservationer:

dels af grefve Wachtmeister, Fredrik, samt herrar Bohnstedt och

Bengtsson i Häradsköp, hvilka yrkat afslag;

dels ock af herrar Fränekel och Sjö, hvilka förenat sig om följande

anförande:

Sedan utskottet utan meningsskiljaktighet tillstyrkt det förslag till

ordnande af fastighetskrediten för städerna och därmed jämförliga samhällen,

som Kungl. Maj:t, med föranledande af Riksdagens skrifvelse i

frågan förra året, nu förelagt Riksdagen genom förslag till förordningar

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna

för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet, därvid staten skulle

gifva en garanti af 30 miljoner kronor, finna reservanterna, i likhet med

utskottets majoritet, det vara mycket sannolikt att frågan vid denna riksdag

vinner sin lösning. Då under hela behandlingen af nämnda fråga

framhållits de svårigheter, som nu äro förenade med stadsfastigheters belånande

till rimligt pris, och det stora behofvet af understöd från statens

sida för af hjälpande af dessa svårigheter, synes det vidare ej råda något

tvifvel om att den föreslagna stadshypotekskassan mycket snart blir verklighet

och att den härigenom öppnade möjligheten till erhållande af utländsk

kredit omedelbart kommer att anlitas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta Stats- (och Banko)utskottets Utlåtande N:o 10.

Såsom framhålles i det af utskottet åberopade utlåtande, kvilket Första

Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 år 1908 afgaf i anledning af då föreliggande

motioner i fråga om anordnande af en låneanstalt för kommuner,

kommer vårt land genom den nya stadshypotekskassan att få ej mindre

än tre kategorier af obligationer, som skulle konkurrera på den utländska

penningmarknaden, nämligen riksgäldskontorets, allmänna hypoteksbankens

och stadskypotekskassans. Redan denna konkurrens kar väckt vissa betänkligheter

i fråga om anordnande af den senare kassan ock farhågor för

den kredit i utlandet, hvaraf vårt land — tyvärr — är synnerligen beroende.

Det är därför naturligt att oron i detta afseende måste i afsevärd

grad ökas, när nu förslag framkommer att i denna konkurrens insätta

ytterligare en grupp obligationer, som skulle likställas med de förutvarande.

I nyss åberopade utskottsutlåtande beräknades landets obligationsskuld

till utlandet uppgå till omkring 1,000 millioner. Denna siffra, som ändå

icke omfattar kela skulden till utlandet, måste ju i sanning mana till betänksamhet.

Att vid sådana förhållanden skapa nya möjligheter att fortgå

på skuldsättningens väg kan innebära våda för landets välfärd, och våga

vi därför icke biträda ett beslut i den riktning, som nu ifrågasättes, allrahelst

därigenom, enligt, vår uppfattning, äfven skada skulle tillfogas den

kredit, som förut ansetts böra föranleda statens ingripande.

I fråga om kommunernas kreditbehof synes ej heller någon anledning

för statens mellankomst. Hvad de större städerna beträffar har erfarenheten

visat, att dessa haft tillfälle att skaffa lån i utlandet på fullt så goda

villkor, som en central låneanstalt för landets kommuner beräknas kunna

åstadkomma. De mindre kommunerna hafva hittills i allmänhet fått sina

lånebehof tillgodosedda inom landet hos kassor och försäkringsbolag, och

då det synes kunna beräknas att efter inrättande af stadshypotekskassan

en väsentlig del af de inteckningar i stadsfastighet, som nu ligga belånade

hos dylika kassor och bolag, skola öfvergå till stadshypotekskassan, torde

däraf följa, att därigenom lediggöres kapital, så att ej hinder möter för

de mindre kommunerna att inom landet fortfarande få sina lånebehof tillgodosedda.

För öfrigt kunna vi ej finna, att den enhetliga grund, som föranledt

staten att med sin garanti understödja först jordbrukskrediten och därefter,

såsom vid denna riksdag ifrågasättes, äfven stadsfastighetskrediten, föreligger

beträffande kommunerna. Man har ansett, att statens upplåning ej

bör afse annat än produktiva ändamål. Af samma skäl torde ej heller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Banlco)utskottets Utlåtande N:o 10. 33

staten höra med sin garanti understödja upplåning annat än för dylika

ändamål. Jordbrukskrediten bar ansetts främja produktionen och numera

bar samma uppfattning gjort sig gällande i fråga om fastigheter i städer

och därmed jämförliga samhällen genom bostadsfrågan. Däremot är det

ej m8jIlgt att betrakta kommunernas upplåning såsom alltid afseende produktiva

ändamål.

Med denna uppfattning kunna vi ej förorda den föreslagna utredningen,

ty om Riksdagen nu skulle besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla

om en sådan, har Riksdagen därmed gifvit på hand, att här är fråga om

ett intresse, som fordrar statens ingripande.

Önska kommunerna fa till stånd en utredning angående lämpligaste

sättet att ordna sina kreditförhållanden, synes man numera åtminstone

beträffande städerna kunna hänvisa till ett organ, nämligen Svenska stadsförbundet,

som torde böra taga hand om en sådan fråga utan statens inblandning.

På grund af hvad vi sålunda anfört, hemställa vi,

att herrar Trapps och Runes ifrågavarande motioner

ej må af Riksdagen bifallas.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 10 Höft.

5

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.