Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m.

1909-05-11 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1909:9, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o

9.

Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1909, kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa

och angående grunderna för stadshypoteksföreningars

bildande och verksamhet m. m.

I en till Riksdagen den 23 april 1909 aflåten, till statsutskottet

för förberedande behandling remitterad proposition, n:o 214, bar Kungl.

Maj: t under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden den 5

mars och den 23 april 1909 föreslagit Riksdagen

dels att antaga propositionen bilagda förslag till förordningar

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna

för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet,

dels ock besluta, att, sedan hypotekskassan kommit till stånd, skola

från riksgäldskontoret till kassan såsom dess grundfond öfverlämnas

30,000,000 kronor i svenska statens tre och en half procent obligationer

med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa gifna bestämmelser disponera

sagda obligationer, dock under villkor att, om kassans grundfond genom

på kassans rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 26,000,000

kronor, kassan icke äger upptaga nytt lån, med mindre Riksdagen på

Kungl. Maj:ts framställning sådant medgifver.

Efter öfverenskommelse mellan statsutskottet och bankoutskottet

har propositionen öfverlämnats till behandling af sammansatt stats- och

bankoutskott.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft. (N:o 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Kommitténs

förslag.

Såsom framgår af föredragande departementschefens yttrande till

åberopade statsrådsprotokoll, äro ifrågavarande författnings förslag föranledda

af Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1908. Uti denna anhöll Riksdagen,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa eu utredning, huruvida

och under hvilka förutsättningar en hypoteksbank, ägnad att på ett

effektivt och billigt sätt ordna fastighetskrediten i städerna, skulle kunna

upprättas.

Under den 13 juni 1908 uppdrog i anledning af förenämnda

skrifvelse Kungl. Maj:t åt eu kommitté att verkställa den begärda utredningen

samt afgifva de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.

Till fullgörande af detta uppdrag afgaf kommittén den 25 januari

1909 underdånigt betänkande i ämnet jämte förslag . till förordning

angående konungariket Sveriges stadslrppotekskassa. Vid betänkandet

var jämväl fogadt särskildt yttrande, afgifvet af en utaf kommitténs

ledamöter, vice häradshöfdingen Marcus Wallenberg, äfvensom af honom

uppgjordt särskildt förslag till förordning i ämnet, ett förslag, som i

det följande benämnes reservantens förslag.

I ärendet hafva fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret

den 11 februari 1909 afgifvit yttrande, hvarefter styrelsen för allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer den 20 i samma månad inkommit

med infordradt underdånigt utlåtande.

Dessutom hafva styrelsen för Skånes stadshypoteksförening och

styrelsen för Stockholms fastighetsägareförening i särskilda underdåniga

skrivelser gjort framställningar med afseende å organisationen af en

blifvande stadshypotekskassa jämte stadshypoteksföreningar.

Med afseende S. på innehållet i kommitténs förslag till förordning

angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt reservantens

därpå byggda författningsförslag jämte den motivering, som af kommittén

anförts, hänvisar utskottet till kommitténs betänkande och det

återgifvande däraf, som förekommer i förenämnda statsrådsprotokoll.

Därifrån har utskottet endast velat i korthet erinra om följande

hufvudpunkter.

Med undantag för vissa af kommittén närmare angifna stadganden

ansluter sig, såsom kommittén ock framhållit, dess förslag i allt väsentligt

till de för allmänna hypoteksbanken gällande bestämmelser. Formellt

sedt skilde det sig dock därifrån i två hänseenden. Medan sålunda

allmänna hypoteksbanken och landthypoteksföreningarnas verksamhet

reglerades dels genom förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank

dels ock genom förordningen angående de allmänna grunder, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

3

vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till

efterrättelse lända, både däremot de viktigaste föreskrifterna rörande

stadshypoteksföreningarna inrymts i samma förordning, som innehölle

stadgandena om hypotekskassan, men å andra sidan skulle enligt kommitténs

mening bestämmelser af mindre vikt och särskilt, sådana, som

vore af beskaffenhet att tid efter annan behöfva undergå jämkning, hänvisas

till reglementen, som fastställdes af Kungi. Maj:t.

Kommitténs förslag afsåge således inrättande af en central institution

med ändamål att verkställa den för stadshypotekskrediten erforderliga

upplåningen samt fördela medlen mellan hypoteksföreningar, som

skulle förmedla utlåningen till de särskilda låntagarna. Nämnda föreningar,

i hvilka låntagarna skulle vara delaktiga i förhållande till sina

lån, skulle i sin ordning ingå såsom delägare i den centrala institutionen

med ansvar för dess förbindelser i mån af sin delaktighet.

Statsunderstödet till hypoteksanstalten, i hvars benämning kommittén

ansett sig, såsom skett i grannländerna Norge och Danmark,

böra antyda dess i viss mån statliga karaktär, syntes lämpligast kunna

lämnas under samma form som åt allmänna hypoteksbanken, eller

genom att såsom grundfond tillhandahålla svenska statsobligationer,

hvilka endast i vissa bestämda fall borde få tagas i anspråk. Med afseende

å omfattningen af den nya hypotekskassans uppgift och det föreliggande

lånebehofvets storlek föresloges, att grundfonden redan från

början sattes lika med allmänna hypoteksbankens nuvarande grundfond,

trettio miljoner kronor.

För att göra statens kontroll öfver den nya kassan än starkare,

än förhållandet vore i fråga om allmänna hypoteksbanken, föresloges,

att delägarnes befogenhet med afseende å styrelsens sammansättning

inskränktes till afgifvande af förslag till tre af styrelsens ledamöter

jämte suppleanter för dem.

Hvad angår föreningarnas och de enskilda låntagarnes ansvar

för respektive hypotekskassans och föreningens förbindelser, hade kommittén

föreslagit den anordning, att delägarne i hypoteksförening, hvars

verksamhetsområde väl i regel finge antagas komma att omfatta samhällen,

hvilkas fastigheter utgjorde tämligen jämnställda låneobjekt, väl

subsidiärt häftade i solidarisk ansvarighet för föreningens förbindelser

till hypotekskassan, men att föreningarna endast pro rata pörte ansvarade

för hypotekskassans förbindelser.

Med afseende å hypotekskassans utlåning har kommittén ansett

nödigt att begränsa densamma till att afse allenast bebyggda fastigheter,

enär kassan i annat fall skulle kunna befrämja den ofta osunda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9-

spekulationen i obebyggda tomter och därigenom motverka sitt ändamål

att åstadkomma billiga bostäder.

För att få ett mera betryggande underlag för fastigheters belåning

har kommittén föreslagit införande af obligatorisk värdering genom

särskilda värderingsman, men såsom framginge af de utaf kommittén

föreslagna bestämmelser, vore det ej afsikten att låta den särskilda

värderingen blifva ensamt afgörande, utan skulle nödig hänsyn jämväl

tagas till såväl brandförsäkrings- som taxeringsvärdet.

Enligt kommitténs åsikt borde hypotekskassans utlåning i regel

afse byggnader, som hufvudsakligen vore anordnade till bostäder eller

affärslokaler, med hvilket sistnämnda uttryck afsåges butiker och kontorslägenheter.

Därest lån söktes å fastighet, bebyggd för industriellt eller

öfverhufvud taget annat ändamål än något af de ofvan angifna (t. ex.

fabriker, magasin), borde sådan byggnad, med hänsyn till de växlande

konjunkturer, hvaraf dylika byggnaders värde vore beroende, icke uppskattas

till högre värde än den kunde anses äga, äfven om den icke

vidare användes för det med densamma ursprungligen afsedda ändamålet.

Såsom allmän norm i fråga om den gräns, intill hvilken fastigheter

borde få belånas i hypotekskassan, hade kommittén föreslagit

hälften af det särskild! uppskattade värdet, dock så att lånebeloppet ej

finge öfverstiga vare sig brandförsäkringsvärdet eller hälften af bevillningstaxeringsvärdet.

I fråga om större städer hade kommittén emellertid

ansett, att undantag från denna regel borde kunna medgifvas, nämligen

sålunda att fastighet där skulle kunna inom brandförsäkringsvärdet

belånas intill ett belopp, ej öfverstigande 6/io af vare sig det

särskilt uppskattade värdet eller bevillningstaxeringsvärdet. Enligt

gällande lag om försäkringsrörelse ägde försäkringsanstalterna redovisa

sina fonder mot inteckningar belägna ända upp till a/3 af sistnämnda

värde, och därmed hade ju statsmakterna visat sig finna inteckningar

liggande till och med öfver (JO procent af taxeringsvärdet medföra betryggande

säkerhet.

De nu angifna reglerna gällde allenast anmorteringslån. Då det

vore önskvärd!, att fasta lån endast mera undantagsvis komme att meddelas

och dessa låns egenskap att under hela lånetiden kvarstå med

oförminskadt belopp ställde större kraf på hypoteket, borde en lägre

belåningsgräns bestämmas för lån af denna typ. Då amortering af dessa

lån, som sagdt, icke ägde rum, torde man ock böra göra skillnad mellan

byggnader uppförda af solidare och mera hållbart byggnadsämne, såsom

sten, järn, beton, och byggnader uppförda af trä eller annat mindre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

hållbart ämne. Det vore gifvet, att efter en lånetid af exempelvis 20 år

ett träl ms, äfven om detsamma nöjaktigt underhållits, icke alltid hade

samma värde som vid lånets beviljande. Däremot borde ett stenhus,

väl underhållet, i regel äga ungefär samma värde efter sådan tids förlopp.

Med hänsyn härtill! hade belåningsgränsen för dessa olika slag

af byggnader satts olika för fasta lån.

Reservanten har med afseende å det förslag till stadsfastighets- Reservantens

kreditens ordnande, som af kommitténs pluralitet framlagts, förklarat, att for>la9- genom detta förslag enligt hans mening icke vunnes hvad som afsetts,

nämligen att bereda fastighetsägarne i städerna billiga lån.

Efter att hafva närmare utvecklat denna sin mening anför reservanten,

att det för nämnda ändamål svntes honom nödvändigt att så

mycket som möjligt gifva hypotekskassan karaktär af statsinstitution,

och måste fördenskull framför allt hypoteksföreningarnas delaktighet i

kassan borttagas. Huruvida föreningarna betecknades såsom delägare i

kassan eller ej, torde, praktiskt sedt, icke i och för sig spela någon

nämnvärd roll och kunde deras delaktighet redan af detta skäl saklöst

bortelimineras, men detta blefve så mycket nödvändigare af den grund,

att, delaktigheten i kassan gåfve denna en bestämd prägel af enskild

institution. Af samma anledning hade det synts reservanten böra föreskrifvas,

att i händelse af kassans upplösning eventuellt öfverskott

skulle tillfalla staten. Vidare borde, i likhet med hvad som vore förhållandet

i Danmark och Norge, kassans rätt att utfärda obligationer

begränsas till visst maximum, exempelvis till åttadubbla beloppet af

grundfonden och reservfonden sammanlagda. Därjämte borde föreskrifvas,

att till riksgäldskontoret skulle lämnas uppgift å de obligationer,

som af hypotekskassan utfärdades, och att obligationerna skulle

utmärka, att sådan uppgift blifvit lämnad. Slutligen ansåge reservanten,

att jämväl Kungl. Maj:t borde utse revisorer att granska kassans förvaltning

och räkenskaper.

Särskildt ville reservanten framhålla, att enligt lians förslag tillskottet

från staten, grundfonden, icke vore till beloppet högre än och

statens ansvarsskyldighet icke heller på annat sätt ökad utöfver hvad

pluraliteten föreslagit. Låntagarnes solidariska ansvarighet för hypoteksförenings

förbindelser till kassan borde till stärkande af statens säkerhet

bibehållas.

Fullmäktige

förenämnda yttrande enligt där angifna grunder funnit det vara ådaga

i riksbanken och i riksgäldskontoret hafva enligt sitt Fullmäktige i

riksbanken

och i riks
-

gäld skönt or et.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande iV:o 9.

lagdt, att fastighetsägarna i städerna vore i behof af ökad möjlighet att

erhålla inteckningslån, och att inrättandet af en stadshypoteksanstalt,

afsedd att tillgodose detta behof, följaktligen borde vara till stor nytta.

Vid en jämförelse mellan kommitténs och reservantens olika förslag

hade fullmäktige funnit skiljaktigheterna dem emellan vara af föga djupgående

natur. Den af reservanten föreslagna organisationen hade dock

synts fullmäktige vara enklare än den af majoriteten tillstyrkta. Och

då reservantens förslag äfven i det afseendet syntes innebära ett företräde,

att det kunde bereda de af anstalten utgifna obligationerna ett gynnsammare

mottagande på den utländska marknaden, än som skulle komma

till del obligationer, utgifna af en anstalt enligt kommittémajoritetens

förslag, hade fullmäktige ansett sig böra förorda, att den ifrågasatta

anstalten inrättades i enlighet med reservantens förslag.

Härvid hade fullmäktige dock velat särskild! erinra därom, att

genom antagande af detta förslag statens ansvarighet icke i någon mån

ökades utöfver hvad af kommitténs majoritet föreslagits, d. v. s. att

ansvarigheten vore begränsad till de deponerade statsobligationerna.

Med hänsyn därtill att, enligt reservantens förslag, de af stadshypoteksanstalten

utfärdade obligationer skulle vara försedda med påteckning,

att de blifvit inregistrerade hos riksgäldskontoret, torde det vara så

mycket mera nödvändigt att obligationerna så aftättades, att därigenom

icke föranleddes någon missuppfattning i fråga om beskaffenheten af

statens understöd.

styrdstn för I sitt omförmälda underdåniga utlåtande den 20 sistlidne februari

‘tvypoteis- bär styrelsen för allmänna hypotekskassan för Sveriges städer förköstan.

klarat sig finna både kommitténs och reservantens förslag innebära en

god lösning af fastighetsägarnes i städerna och med dem jämförliga

samhällen kreditfråga, I hufvudsak funne sig styrelsen böra tillerkänna

företrädet åt majoritetens förslag.

Hvad beträffade den hufvudsakligaste olikheten mellan reservantens

förslag och hufvudförslaget, nämligen i fråga om det inflytande,

som hufvudförslaget tillerkände, men reservantens förslag så godt som

alldeles frånkände hypoteksföreningarna i fråga om kassans förvaltning,

funne styrelsen reservantens förslag ej stå i rätt öfverensstämmelse

med det stränga ekonomiska ansvar för kassans förbindelser, som ålåge

föreningarna, och funne sig därför böra i detta afseende gifva ett

bestämdt företräde åt hufvudförslaget. Styrelsen uppskattade emellertid

till fullo vikten däraf, att den nya stadshypoteksanstalten inrättades

så, att dess obligationer skulle kunna säljas på världens i regel billigaste

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9. 7

penningmarknad, nämligen den franska, utan att blifva underkastade

a*311! 837inerhgen betungande så kallade abonnementsafgift, som där

drabbade obligationer, Indika ej vore statspapper. Skulle fördenskull —

något hvarom styrelsen icke vore i tillfälle att bilda sig ett säkert

omdöme — den af reservanten förordade uteslutningen af livnoteksörenmgarna

från delaktighet i kassans förvaltning visa sig vara af

tifgöiande betydelse för att tillförsäkra kassans obligationer den gynnsamma

ställning å den franska penningmarknaden, som vore förbehållen

åt statspapper, då, men också endast under denna förutsättning, ansåge

sig styrelsen böra i detta afseende förorda reservantens förslag.

Föredragande departementschefen anförde till statsrådsprotokollet Departement..

den 5 mars 1909 följande. chefen.

»Det stora allmänna intresse, som är förknippadt med goda kreditanordningar,

har själffallet påkallat statens medverkan i och för kreditens

organisation genom lagstiftning eller genom mera direkt understöd i eu

eller annan form. Frånser man sparbankerna och andra institut, som

,.a, f ändamål att uppsamla sparmedel, finner man, att kreditförhallandena

i vårt land för närvarande hufvudsakligen äro ordnade

pa följande sätt. Riksgäldskontor är statens egen upplåningsanstalt.

FLanddn och den egentliga affärsverksamheten skola tillgodoses, utom

af riksbanken, af de egentliga bankinrättningarna, hvilkas organisation

regleras genom banklagarna af den 18 september 1903. För ordnande

af emissionsverksamheten d. v. s. för tillgodoseende af industriens

behof af grund- och egentligt förlagskapital torde vid innevarande års

Riksdag komma att framläggas förslag till lag angående emissionsbanker.

r astighetskrediten, hvad angår jordbruksfastigheter, har staten o-ifvit

sitt understöd genom 1890 års förordningar dels angående Sveriges

allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som

vid hypoteksförening bildande och framtida verksamhet skola till

efterrättelse lända.

Såsom kändt är och af det redan anförda jämväl framgår förehgger

med afseende å verksamhetsområdena för kreditinstituten eu stark

strafvan till specialisering,. en sträfvan, som med det ekonomiska lifvets

utveckling och därmed följande stegring af kreditbehofvet gör sig allt

mera gällande. Detta förhållande beror ju egentligen därpå, att de

lampliga formerna för krediten växla med kreditens art. Medan t. ex.

de egentliga bankinrättningarna uppfylla sina speciella ändamål genom

att medelst korta lån mot växlar och andra lätt realisabla papper förägga

handel och annan affärsverksamhet, fordrar å andra sidan en god

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

ordning för fastighetskrediten, att lån utlämnas pa lång tid med eller

utan amortering. Och påtagligen måste vid all sund finansverksamhet

tillses, att utlåningen och inlåningen så att saga motsvara hvarandra.

Det vore sålunda ett fullkomligt irrationellt system, som otvifvelaktigt

inom kort skulle hämna sig, om allmänna hypoteksbanken skulle aga

rätt att basera sin utlåningsverksamhet på kort upplåning eller om de

egentliga bankinrättningarna finge upptaga långtidiga, lan tran allmänheten

utan uppsägningsrätt. När sålunda de ekonomiska forhallandena

i viss mån genomfört en specialiserad organisation åt krediten, kan det

uppenbarligen uppstå betänkliga olägenheter, om något visst större krechtbehof

icke organiskt inrymmes inom något slag al de bestående kreditinstituten.

I tider af penningknapphet reserveras gilrotvis de hos samma

institut tillgängliga medel framför allt för tillgodoseende af institutens

så att säga lagliga kundkrets, och äfven om afgörande hinder icke meter

för fyllande jämväl af kreditbehof af främmande slag, har man dock pa

erfarenheten stödd anledning antaga att de, som i saknad af särskilda.

för ändamålet ordnade kreditanstalter måste uppsöka institut med helt

annan kundkrets, få betala tjänsterna i form af jämförelsevis höga laneomkostnader,

ett förhållande, som bör ses ej blott ur privatekonomisk

utan äfven ur nationalekonomisk synpunkt. Härtill kommer, att t, ex.

en kredit af beskaffenhet att fordra lång af betalningstid, som under

>-oda tider med beredvillighet lämnats åt eu

vanlig

affärsbank, vid.

o-oaa lider meu ucicuvimguvi.

inträdande penningknapphet kan vålla detta institut samt den allmänhet

och de näringsgrenar, som äro hänvisade till samma institut, störa svårigheter.

Bankens penningar, afsedda för eu affärsmässig kundkrets, kunna

i en för samma kundkrets kritisk tid måhända icke alls eller åtminstone

icke tillräckligt raskt indrifvas, utan förlust för den, som fatt forstracknino-en,

och eventuellt äfven för banken.

I denna belysning synes mig —^ —yy ---------

en af staten uppmuntrad allmän stadshypotekskassa hora ses. Ordnandet

af den kredit, som genom en dylik kassa skulle tillgodoses har, såsom

det numera allmänt erkännes, ett verkligt statsintresse. De lider, da

man kunde anse ordnandet af stadsfastighetskrediten såsom af en mindre

samhällelig betydelse, hafva redan länge hort till de förgångna. Industriens

utveckling samt den häraf och af andra orsaker beroende befolknmgsrörelse,

hvarigenom folkmängden raskt ökas i städer eller samhällen af

därmed jämförlig beskaffenhet, har också i eu förut oanad grad okat

mängden och värdet af fastigheter, som i afseende a krediten sta utom

förut omförmälda kreditinstitut. Till belysande häraf tillåter jag mig

lämna några siffror angående fastighetstaxenngsvardena, hamtade tran

med rätta frågan om inrättandet åt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

9

den officiella statistiken. Som bekant indelas i denna statistik fastigheter

i två grupper, nämligen jordbruksfastighet och annan fastighet.

Bland fastigheter af sistnämnda kategori ingå visserligen frälseräntorna,

för hvilkas räkning några särskilda kreditanordningar icke torde erfordras.

Då emellertid frälseräntornas taxeringsvärden äro förhållandevis obetydliga

och därjämte i stort sedt konstanta, torde desamma icke i nämnvärd

mån inverka på jämförelsen mellan taxeringsvärden för jordbruksfastigheter

och andra fastigheter.

Taxeringsvärdena utgjorde:

ål-

för jordbruks- fastighet

för annan fastighet

kronor

å landsbygden

kronor

i städerna

kronor

summa

kronor

1880

2,140,899,341

202,900,063

690,984,997

893,885,060

1885

2,241.688,447

250,274,166

938,697,027

1,188,971,193

1890

2,202,419,091

304,171,010

1,107,110,915

1,411,281,925

1895

2,255,328,400

376,548,650

1,223,194,340

1,599,742,990

1900

2,354,869,930

551,582,900

1,595,240,050

2,146,822,950

1903

2,597,860,500

717,396,000

1,990,761,950

2,708,157,950

1905

2,601,117,000

789,684,100

2,185,237,460

2,974,921,560

1908

3,022,079,900

1,040.756,900

2,802,733,200

3,843,490,100

Dessa siffror visa oförtydbart, hurusom en stark förskjutning äger

rum i värdeförhållandet mellan jordbruks- och andra fastigheter. Jämför

man därtill de nu lämnade siffrorna med nationalförmögenheten, som år

1898 beräknades till i rundt tal 9,000,000,000 kronor, finner man

uppenbarligen, att kreditens organisation med afseende å ''annan fastighet’

har ett väl så högt allmänt intresse som många andra kreditförhållanden.

Tv oafsedt det att höga värden äro representerade i fastigheterna

af denna kategori, får ej heller förbises, att dessa fastigheter

till mycket stor del representera ett omedelbart trängande lefnadsbehof eller

bostäder. Vid nu nämnda förhållanden och då nu angifna fastigheter

såsom underlag för kredit torde, enligt hvad erfarenheten, särskildt

utomlands, visar, kunna i värde till och med jämnställas med jordbruksfastigheterna,

ligger det uppenbarligen, synes det mig, i statens intresse

att sörja för ett rationellt ordnande af den kredit, hvarom nu

är fråga.

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom af den af kommittén lämnade utredningen framgår, har förevarande

fråga icke varit helt lämnad åt det privata initiativet. Allmänna

hypotekskassan för Sveriges städer, som utgör den centrala penning - anstalten för ett flertal stadshypoteksföreningar, har ju liksom dessa

föreningar och vissa andra i samma syfte bildade kreditanstalter i någon

mån erhållit en officiell prägel genom reglementen, som fastställts af

Kung!. Magt. Men hvarken hypotekskassan eller öfriga nämnda anstalter

hafva, såsom erfarenheten visat, erhållit den utveckling, att de

ens tillnärmelsevis tillgodosett det kreditbeliof, som från vederbörande

fastighetsägares sida gjort sig gällande. Hvilka än orsakerna härtill må

hafva varit, ett står dock fast, nämligen att för anstalter, som organiserats

på ett, så godt som uteslutande, privatekonomiskt sätt, svårigheter

möta att å utländsk marknad anskaffa lån, åtminstone till kurs, som

svarar mot den säkerhet, obligationernas underlag eller fästighetsinteckningarna

utan gensägelse kunna anses lämna.

Önskvärdt vore ju otvifvelaktigt, att kreditbehofvet i allmänhet

och sålunda äfven det kreditbehof, som den ifrågasatta nya låneanstalten

skulle afse att tillfredsställa, kunde tillgodoses genom upplåning på den

inhemska penningmarknaden. Räknar man med de nuvarande penningförhållandena

inom landet, låter detta sig emellertid icke göra, åtminstone

icke i den omfattning behofvet krafvel-. Tvärt om torde man

kunna med skäl förutsätta, att under den utvecklingsperiod, hvari

näringarna och det kommunala lifvet inom vårt land för närvarande

befinner sig, kapitalbildningen ännu en lång tid icke kommer att

motsvara behofvet af kapital för utnyttjande af landets naturliga tillgångar

eller för andra produktiva ändamål. Häraf bör man dock

icke — såsom kommittén ock framhållit — draga den slutsatsen, att

landets skuldsättning skulle komma att ökas med det belopp, som af

en blifvande stadshypotekskassa upplånas utom landet. Man har, på

sätt kommittén angifvit, anledning antaga, att, om genom upplåning

utomlands för stadshypotekskassans räkning vissa bankernas försträckningar

mot inteckning i stadsfastigheter skulle frigöras och motsvarande

belopp komma näringslifvets kreditbehof till godo, bankernas behof att

för sistnämnda ändamål anlita de utländska bankinstituten skulle minskas.

Härmed är jag inne på frågan om statens ställning till en blifvande

stadshypotekskassas upplåning å de utländska penningmarknaderna.

Innan jag går att närmare beröra denna fråga, tillåter jag mig,

med anslutning till hvad jag redan anfört, framhålla, att, så länge

behofvet af kapital inom landet icke kan tillgodoses genom nybildning

af kapital därstädes, en rationell organisation af den svenska upplånin
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

11

gen bör fotas därå, att låntagare, som kunna erbjuda de nationalekonomiskt

och internationellt sedt bästa säkerheterna, hänvisas till de

utländska lånemarknaderna. Med den af kommittén föreslagna besrräns
.

. O O

ningen af fastighetsägares lånemöjlighet till högst sex tiondedelar af

fastighets värde vid belåningen synes mig själffallet, att de säkerheter,

stadshypotekskassan skulle kunna erbjuda för sina lån, äro af nyss omförmälda

beskaffenhet. Om sålunda nämnda lån i och för sig under

normala förhållanden torde blifva begärliga å penningmarknaderna, bör

dock icke förbises, att vissa andra faktorer måste, särskildt beträffande

utlandet, inverka på frågan om låneomkostnadernas storlek. I sådant

afseende torde särskildt böra beaktas, att till undvikande af konkurrensen

mellan låntagare och de olägenheter, som följa därmed, värdepapper

med samma slags säkerhet böra sä vidt möjligt emitteras af en och

samma låneanstalt, samt att bästa möjliga garantier för den emitterande

anstaltens sunda och affärsmässiga förvaltning böra gifvas den kapitalplacerande

allmänheten.

Vid organisation af krediten för fastighetsägare i städer och stadsliknande

samhällen erbjuder sig ett gynnsamt tillfälle att vinna eu afsevärd

enhetlighet i upplåningen. Eu ännu starkare centralisation i

kreditafseende skulle ju otvifvelaktigt vinnas, om, såsom jämväl ifrågasatts,

en enhetlig organisation för kommunalkredit samt för all

fastighetskredit komme till stånd. Utan att vilja uttala mig om möjligheterna

och sättet för åstadkommande af eu sådan organisation, vill jag

blott framhålla, att, omnämnda fråga, som tarfvar sin särskilda utredning,

nu skulle upptagas till behandling, frågan om organisation af stadsfastighetskrediten

finge uppskjutas. Med hänsyn till angelägenheten af

denna frågas snara lösning och då från ägarnes af jordbruksfastighet

och kommunernas sida något trängande behof af en centralisation af

krediten icke förefinnes och då i allt fall en sådan ordning: i en mer

eller mindre aflägsen framtid icke är utesluten, äfven om en stadshypotekskassa

kommer till stånd, torde det för närvarande vara lämpligast

att begränsa arbetet till organisation af nämnda kassa och därför

afsedda föreningar.

Som bekant äger allmänna hypoteksbanken uteslutande rätt att

utgifva amortisabla obligationslån mot säkerhet af inteckning i jordbruksfastigheter.

Att monopolisera en dylik rätt, hvad angår stadsfastigheter,

hos den nya centralanstalt, hvarom nu är fråga, låter sig svårligen

göra med hänsyn till redan existerande fastighetsbelåningsanstalter med

rätt att emittera obligationer mot nu antydda säkerhet. A andra sidan

skulle, såsom nyss nämndes, ett af syftemålen med kassan förfelas,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

om man utan trängande skäl medgåfve tillkomsten åt nya dylika anstalter

eller mer eller mindre själfständiga föreningar för emission af obligationer

med säkerhet i fast egendom af förevarande slag, allrahelst man säkerligen

icke skulle kunna erhålla garantier därför att icke dylika obligationer, ehuru

emitterade inom Sverige i enbart svenskt mynt, ändock komme att söka

sig ut på utländska penningmarknader. Under sådana förhållanden bör

naturligen den nya centralkassans emissionsrätt icke alltför snäft begränsas.

Att återigen gorå emissionsrätten obegränsad skulle kunna väcka vissa

betänkligheter, särskild! med hänsyn till förhållandena å de marknader,

där lån nu närmast skulle sökas. 1 likhet med reservanten synes det mig

därför lämpligt, att ställa sagda lån i visst beroende af anstaltens

grundfond. Dock torde man utan olägenhet kunna göra denna emissionsrätt

något vidare än reservanten föreslagit eller bestämma denna rätt

till tio gånger grundfondens behållna belopp. Skulle med tiden denna

rätt tagas fullt i anspråk och ytterligare anspråk ställas på kassan,

torde säkerligen från statens sida vidtagas åtgärder i syfte att förekomma

stagnation i kassans rörelse.

När jag härefter öfvergår att närmare redogöra för de garantier

i fråga om kassans förvaltning, som lämpligen böra gifvas, återkommer

jag till frågan om statens ställning till samma kassa. I sådant afseende

må genast framhållas, att ju starkare kontroll staten utöfvar på kassans

verksamhet utan att inkräkta på dess själfständiga förvaltning, desto

större äro garantierna för att kassan genom sin organisation verkligen

vinner den förmånliga ställning å den utländska lånemarknaden, som

ur alla svnpunkter måste anses önskvärd.

Med hänsyn till det allmänna intresse, som är förenadt med väl

ordnade kreditförhållanden för ägarne af stadsfastigheter, förutsätter jagtill

eu början, att staten, såsom kommittén föreslagit, vid kassans

bildande såsom en kassans grundfond anvisar, liksom beträffande allmänna

hypoteksbanken, 30,000,000 kronor i statens 3 Va procent obligationer.

Ett ekonomiskt stöd af detta slag påfordrar naturligen, att staten

i eget intresse också kontrollerar kassans verksamhet. För sådant ändamål

kunde det ju synas, som om en organisation efter mönster.af allmänna

hypoteksbanken skulle vara tillfyllest. Så blir emellertid icke

förhållandet, om man i afseende å kassans låneomkostnader önskar helt

utnyttja statens medverkan vid kassans organisation. I de författningsförslag,

som för sådant ändamål för närvarande inom finansdepartementet

utarbetas, har jag därför sökt, att, utan att i verkligheten öka statens

risk, anordna kassan såsom en sjanständig, under statens omedelbara

vård ställd låneanstalt. Ett stöd för en sådan anordning anser

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och, Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

13

jag mig finna i fullmäktiges i riksbanken och riksgäld skontoret uttalanden

till förmån för reservantens förslag i ämnet.

Denna min uppfattning af frågans lämpliga behandling har föranledt

mig att uppdela kommitténs eller kanske rättare sagdt reservantens

förslag till förordning angående konungariket Sveriges stadshvpotekskassa

i två särskilda författningar. Härigenom har det blifvit möjligt att äfven

till det vttre gifva hypotekskassan den statsliga karaktär, som af mig

åsyftas. 1 det ena förslaget eller förslaget till förordning angående konungariket

Sveriges stadshypotekskassa har visserligen angifvits, att kassan

icke äger utlämna lån till andra än hypoteksföreningar af fastighetsägare i

rikets städer och med städer jämförliga samhällen. Men bestämmelserna

rörande dessa föreningars organisation och verksamhet sammanföras i ett

särskildt författnings förslag, nämligen i förslag till förordning angående

grunderna för stadshvpoteksföreningars bildande och. verksamhet. En sådan

uppdelning af det ursprungliga författningsförslaget, en uppdelning som

sålunda i detta fall har sitt alldeles särskilda ändamål, har man för

öfrigt, såsom förut angifvits, genomfört beträffande allmänna hypoteksbanken,

och torde ett sådant förfarande i förevarande fall dessutom hafva

eu rent praktisk fördel. De obligationer, som af hypotekskassan skola

utlämnas, böra nämligen vara försedda med afskrift af de bestämmelser,

som afse själfva kassan. Sammanfördes nu alla bestämmelser rörande

stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarne i eu förordning, kunde

det uppstå missförstånd, om man uteslöte vissa §§ eller dem, som afsåge

föreningarna. Att åter på obligationen aftrycka en författning af nyssnämnda

omfattning skulle blifva väl otympligt och göra bestämmelserna

mindre öfverskådliga för obligationens innehafvare.

De författningsförslag, som nu äro under utarbetande, byggas i

hufvudsak, särskildt hvad angår förslaget till förordning angående grunderna

för stadshypoteksföreningarnas bildande och verksamhet, på reservantens

förslag, som åter, på sätt redan angifvits, i väsentliga delar

upptagit kommitténs författningsförslag. I fråga om dessa bestämmelser

torde någon motivering, utöfver hvad kommittén och reservanten i sådant

afseende anfört, icke erfordras.

Endast i fråga om föreningarnas verksamhetsområde skall jag

tillåta mig yttra några ord. I den Riksdagens skrifvelse, som närmast

föranledt hela den nu verkställda utredningen, har syftet med utredningen

begränsats till ordnande af fastighetskrediten i städerna. Kommittén har

emellertid ansett det mindre lämpligt att från föreningarnas verksamhetsområde

utesluta med städerna jämförliga samhällen, men gjort frågan

härom i hvarje särskildt fall beroende på Kung!. Maj:ts medgifvande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Och för egen del biträder jag denna kommitténs mening. Att nu från

åtnjutande af den nya kreditorganisationens fördelar utesluta all s. k.

annan fastighet, som ''icke vore belägen inom städernas rågångar, skulle

säkerligen inom kort, om icke omedelbarligen stämpla arbetet såsom

halfgjordt. Af den redan lämnade utredningen framgår, hurusom fastigheter''

af omförmäla slag vid 1908 års taxeringar åsatts ett sammanlagdt

taxeringsvärde af öfver 1,000,000,000 kronor. För ägarne af dylika

fastigheter, som ju återfinnas till afse värd t största delen inom förstäder,

köpingar och municipalsamhällen, skulle i ett flertal fall eu dylik undantagsställning

kännas så mycket obilligare, som desamma redan nu äro berättigade

och äfven i vissa fall begagnat sig af rättigheten att ansluta

sig till nuvarande allmänna hypotekskassan för Sveriges städer. Och

då under alla händelser eu anslutning af dylikt samhälle till eu stadshypoteksförenmg

skulle göras beroende af Kung!. Maj ds särskilda tillstånd,

synas mig några ekonomiska betänkligheter icke böra möta mot förslaget

i förevarande del, allrahelst då, såsom kommittén framhållit, fastigheterna

i ett flertal af dylika samhällen torde bjuda väl så god säkerhet som

fastigheterna i månget stadssamhälle.

Rörande kassans rätt att disponera öfver den af staten tillskjutna

grundfonden bär under arbetets fortgång ifragasatts föreslå, att kassan

skulle äga befogenhet att omedelbarligen för utlåning till hvpoteksfö

ren ingärda realisera högst en tiondedel af grundfondsobligationerna,

samt att, om förlust å kassans rörelse uppkomma och denna förlust

uppgänga till mera än 2,000,000 kronor af grundfonden, vidare utlåningskulle

vara beroende på Kungl. Maj:ts tillstånd.

Beträffande dessa bestämmelser, i hvad de skilja sig från reservantens

förslag, kunna de sägas vara tillkomna hufvudsakligen i ändamål

att ytterligare framhålla kreditanstaltens statliga, men på samma gång

själfständiga karaktär. Å andra sidan skulle dessa bestämmelser icke

hafva af "mig ifrågasatts, utan att staten samtidigt tillförsäkrades hela

bestämmanderätten och kontrollen öfver verksamheten. Men därigenom

att åt Kungl. Majd och fullmäktige i riksgäldskontor öfverlåtes att

tillsätta hela styrelsen och i öfrigt genom revisorer och pa annat sätt

kontrollera kassans verksamhet i hela dess vidd, synas mig dessa bestämmelser

icke kunna medföra någon risk.

Detta oaktadt och ehuru jag icke betvifla!-, att Kungl. Majd, hvars

tillstånd erfordras, för att kassan efter en förlust af 2,000,000 kronor

af grundfonden skall kunna fortsätta sin inlåningsrörelse, redan vid

en sådan situation skulle inhämta Riksdagens mening, synes det mig

dock i sin ordning att uttrycklig bestämmelse gifves i syfte, att vid

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

15

större förlust åt'' grundfonden Riksdagen må kunna göra sin mening

gällande rörande kassans fortsatta verksamhet. I anledning häraf föreslår

jag, att vid anvisandet af i frågakomna grundfondsbelopp af 30,000,000

kronor lästes det villkor, att, om dsirat förloras 4,000,000 kronor eller

därutöfver, kassans rätt till vidare inlåning göres beroende af Riksdagens

uttryckliga medgifvande.

För att i korta drag angifva kassans organisation må framhållas,

sitt kassans uppgift uteslutande skall vara sitt lämna sina låntagare

billiga, efter förhållandena lämpade lån. All den behållning, som möjligen

kan uppstå på rörelsen, skall gå att stärka kassans ställning,

minska statens risk och nedsätta räntan för låntagarna. Kassans grundfond

skall lämnas af staten i samma form och till samma belopp som för

allmänna liypoteksbanken. Delägare i kassan skola ej finnas. Kassan

skall stå under kontroll af båda statsmakterna, Riksdagen därvid företrädd

af sina fullmäktige i riksgäldskontor. Kassan skall utlämna

lån åt hypoteksföreningar af fastighetsägare i rikets städer och med

städer jämförliga samhällen. Medel härtill skola anskaffas genom utfärdande

af obligationer, hvilkas sammanlagda belopp ej må öfverstiga

tio gånger summan af kassans grundfond och reservfond. Såsom säkerhet

för utfärdade obligationer skola tjäna hypoteksföreningarnas reverser

och hypotek.

Liksom förhållandet är beträffande allmänna hypoteksbanken torde,

utom förmånen af särskild af staten tillskjuten grundfond, den nya

kassan böra beviljas stämpelfrihet för obligationer, som af kassan utgifvas,

och skattefrihet för all å rörelsen möjligen uppkommande vinst.

Bestämmelser i sådant syfte böra införas, hvad angår stämpelfriheten,

i allmänna stämpelförordningen samt i öfrigt i bevillnings- och inkomstskatteförordningarne,

och skall jag senare återkomma härtill i sammanhang

med förslag till vissa andra, af förevarande fråga oberoende

ändringar i nämnda författningar.»

Den utredning, som nu föreligger i fråga om inrättande af eu

central låneanstalt med uppgift att på ett effektivt och billigt sätt ordna

fastighetskrediten i städerna och därmed jämställda samhällen, synes

otvetydigt ådagalägga, att inrättande af eu sådan anstalt är i hög grad

af behofvet påkalladt äfvensom att denna fråga icke blott berör stadsintressen

utan äfven är en angelägenhet af allmänt intresse, som fordrar

statsmyndigheternas ingripande och stöd i lika hög grad och på hufvudsakligen

samma skäl, som föranledt staten att redan för lång tid tillbaka

vidtaga anordningar för upphjälpande af jordbrukskrediten.

Utskottets

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Mot det förslag, som i detta afseende för Riksdagen nu framlägges,

har utskottet ej funnit något att i hufvudsak erinra.

Med afseende å organisationen af krediten för fastighetsägare i

städer och stadsliknande samhällen har framhållits, hurusom därvid

erbjöde sig ett gynnsamt tillfälle att vinna en afsevärd enhetlighet i

upplåningen, men att en ännu starkare centralisation i kreditafseende

otvifvelaktigt skulle vinnas, om en enhetlig organisation för all fastighetskredit

komme till stånd. Äfven utskottet har funnit denna tanke

om inrättande af en gemensam kreditanstalt, en rikshypoteksanstalt, i

flere afseenden tilltalande, Särskilt har utskottet fäst sin uppmärksamhet

vid att, genom den nu föreslagna stadshypotekskassan, allmänna

hypoteksbankens obligationer skulle komma i en något ogynnsammare

ställning än kassans obligationer och att detta skulle undanröjas genom

en sådan gemensam anstalt. Men utredning härom föreligger ej; och

då utskottet anser att den nöjaktigt utredda frågan om ordnandet af

stadsfastighetskrediten ej längre utan stor olägenhet kan undanskjutas,

ansluter sig utskottet till föredragande departementschefens uttalande

härom, att, då från ägarnes af jordbruksfastighet sida något trängande

behof af en centralisation af krediten icke förefunnes och då i allt fall

en sådan ordning i en mer eller mindre aflägsen framtid icke vore utesluten,

äfven om eu stadshypotekskassa komme till stånd, det för närvarande

torde vara lämpligast att begränsa arbetet till organisation af

nämnda kassa och därför afsedda föreningar.

I valet mellan det af kommitténs majoritet utarbetade förslag till

författning i frågan och reservantens förslag, har utskottet, i likhet nita!

hvad Kungl. Magt föreslagit, ställt sig på reservantens sida. Ett åt

hufvudändamålen med stadsfastighetskreditens ordnande på nu föreslagna

sätt är att bereda fastiglietsägarne i städer och stadsliknande samhällen

så billiga lån som möjligt. För att bereda stadshypotekskassans obligationer

afsättning på den billigaste marknaden, den franska, ar det

nödvändigt att så mycket som möjligt framhålla dess karaktär af statsinstitution.

Detta har, enligt utskottets uppfattning, bättre skett genom

den af reservanten föreslagna organisationen. Med den af Kungl. Maj it

företagna uppdelningen af reservantens förslag till förordning angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa i två särskilda författningar,

den ena angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och den

andra rörande hufvudgrunderna för hypoteksföreningarnes bildande och

verksamhet, befordras ytterligare samma ändamål, hvarjämte, såsom i

statsrådsprotokollet framliålles, den rent praktiska fördelen vinnes, att

å de obligationer, som skola af kassan utlämnas, ej behöfver upptagas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

17

andra bestämmelser, än som afse själfva kassan. Någon ändring af

den sålunda föreslagna anordningen torde ej kunna vidtagas utan att

försvåra ifrågavarande obligationers mottagande på den franska marknaden.

1 fråga om de blifvande stadshypoteksföreningarnes verksamhetsområde

hafva olika meningar framkommit. I den Riksdagens skrifvelse,

som närmast föranledt hela den nu verkställda utredningen, har syftet

med utredningen begränsats till ordnande af fastighetskrediten i städerna.

Kommittén har emellertid ansett det mindre lämpligt att från föreningarnas

verksamhetsområde utesluta med städerna jämförliga samhällen,

men gjort frågan härom i hvarje särskild! fall beroende på Kung],

Maj:ts medgifvande. Föredragande departementschefen har biträdt denna

kommitténs mening.

Äfven i denna del ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.

Visserligen skulle betänklighet kunna förefinnas mot att låta alla

köpingar och municipalsamhällen utan vidare i förevarande afseende

likställas med städerna, då man snarare bland de förra än bland de

senare kunde tänka sig exempel på att ett samhälle skulle på grund af

förändrade konjunkturer eller andra förhållanden gå så tillbaka, att dess

''fastigheter blefve af minskadt värde eller så godt som värdelösa. Men

den Kungl. Majrt tillerkända pröfningsrätten i fråga om dessa stadsliknande

samhällens rätt till delaktighet i stadshypoteksförening torde

innebära eu tillräcklig garanti för att ej allt för små samhällen eller

samhällen, uppkomna till följd af någon anledning, som kan länkas

inom någon öfverskådlig tid upphöra, ej skola upptagas i stadshypoteksförening.

På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Vid den granskning, författuingsförslagen inom utskottet undergått,

har utskottet emellertid funnit sig böra i vissa paragrafer föreslå

några förtydliganden och smärre jämkningar i uttryckssättet, för hvilka

utskottet nu går att redogöra.

Förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

§ 10 i förslaget till denna förordning har följande lydelse:

»För revision af styrelsens förvaltning och hypotekskassans räkenskaper

skola årligen utses revisorer, af Konungen två och af fullmäktige

i riksgäldskontoret eu.»

Bih. till Riksd. Prat. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Då § 9 i förslaget till förordningen innehåller föreskrift, att arfvoden

för styrelsens ledamöter skola bestämmas af Konungen, har utskottet

ansett att arfvoden äfven för revisorerna böra bestämmas i enahanda

ordning. Utskottet föreslår därför, att till paragrafen fogas följande

mening:

»Revisorernas arfvoden bestämmas af Konungen.»

Andra punkten af § 11 i denna förordning har följande lydelse:

»Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och

meddela ansvarsfrihet.»

Med hänsyn till stadshypotekskassans förhållande till riksgäldskontoret

har det synts utskottet lämpligt, att fullmäktige i riksgäldskontoret

beredas tillfälle att afgifva yttrande med anledning af styrelsens

och revisorernas berättelser, innan Konungen beslutar angående ansvarsfrihet

samt att föreskrift härom intages i denna paragraf. Uttrycket

»meddela ansvarsfrihet» torde utbytas mot orden »besluta angående

ansvarsfrihet». I enlighet härmed föreslår utskottet, att denna punkt

får följande lydelse:

»Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och

att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret afgifvit yttrande, besluta

angående ansvarsfrihet.»

Förordningen angående grunderna för s l a ds hypoteksföre n ing a rs bildande

och verksamhet.

I § 1 af denna förordning förekommer ordet »delägare». I öfverensstämmelse

med hvad som förekommer i förordningens senare paragrafer

torde detta utbytas mot »medlemmar».

§ 2, första punkten, i denna förordning har följande lydelse:

»Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos Konungen,

på hvilken det jämväl ankommer att pröfva, huruvida föreningens verksamhetsområde

må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.»

Kommittén förutsätter, att Kungl. Maj:t inhämtar yttrande från

hypotekskassans styrelse öfver hvarje ansökan om hypoteksförenings

bildande och om utsträckning af förenings verksamhetsområde. I sistnämnda

afseende har utskottet ansett det böra- i förordningen uttryckligen

angifvas, att sådant yttrande skall infordras. Detta kommer visserligen

till en början att medföra att, innan styrelsen för stadshypotekskassan

blifvit xitsedd, Konungen ej kan upptaga dylik ansökan till pröfning.

Det korta uppskof, som däraf kan uppstå för ett stadsliknande

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

samhälle att blifva medlem af stadshypoteksförening, torde emellertid

ej kunna medföra några afsevärda olägenheter. Utskottet föreslår alltså

att ifrågavarande punkt må få följande lydelse:

»Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos

Konungen, på hvilken det jämväl ankommer att, efter yttrande af

styrelsen för stadshypotekskassan, pröfva, huruvida föreningens verksamhetsområde

må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt

skick antagas, ville i anledning af berörda proposition,

l:o) för sin del antaga

a) dels följande

förordning

angående konungariket Sveriges stadsliypotekskassa.

Om hypotekskassans ändamål.

§ i
Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att

drifva lånerörelse i enlighet med de i denna förordning gifna bestämmelser.

Hypotekskassan må utlämna lån allenast åt hypoteksföreningar af

fastighetsägare i rikets städer och med städer jämförliga samhällen.

Om hypotekskassans grundfond.

§ 2.

Staten tillskjuter grundfond för hypotekskassan. Denna fond skall

utgöra trettio miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock

ej äger för annat ändamål disponera öfver densamma, så länge kassans

alla förbindelser icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom

ytterligare tillskott af staten eller genom öfverförande af medel från

reservfonden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Grundfonden öfverlämnas genom riksgäldskontoret i svenska statens

tre och en half procent obligationer, ouppsägbara från innehafvarens

sida.

Grund fondsobligationer må, utan föregående medgifvande af riksgäldskontoret,

tagas i anspråk dels med högst en tiondel af grundfondens

belopp till utlåning åt hypoteksföreningarna dels ock till fullgörande

af kassans förbindelser, såväl då denna för tillfället saknar egna

användbara medel därtill som ock i den ordning, som i § 14 sägs,

vid kassans likvidation.

I hvarje fall, då grundfondsobligationer blifvit använda, skall

underrättelse därom genast meddelas riksgäldskontoret.

Då grundfondsobligationer af kassan tagits i anspråk i annat fall

än vid kassans likvidation, skall kassan godtgöra staten tre och en half

procent årlig ränta på den del af grundfonden, som blifvit använd,

och skall vid försäljning af grundfondsobligationerna möjligen uppkommande

öfverskott öfverföras till reservfonden.

§ 3-

Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna

förluster nedgå till tjuguåtta miljoner kronor, må hypotekskassan icke

upptaga nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.

Om hypotekskassans rörelse.

§ 4.

För anskaffande af erforderliga medel äger hypotekskassan att emot

räntebärande, till innehafvaren ställda obligationer upptaga lån att inom

viss, i låneaftalet angifven tid återbetalas antingen genom årlig amortering

eller efter uppsägning utan fastställd amortering.

Sammanlagda beloppet af kassans utelöpande obligationer må icke

vid något tillfälle uppgå till mera än tio gånger det belopp, kassans

grundfond och reservfond tillhopa utgöra efter afdrag af det belopp af

grundfonden, som i enlighet med bestämmelserna i § 2 må hafva

användts till utlåning åt hypoteksföreningarna.

De af hypotekskassan utfärdade obligationerna skola, för att hafva

gällande kraft mot denna, vara försedda med påteckning, att de blifvit

inregistrerade hos riksgäldskontoret.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Af hypotekskassan mot obligationer upptaget lån skall senast tio

år efter dess upptagande kunna af hypotekskassan uppsägas till inbetalning

å den förfallotid, som i sådant hänseende må vara i låneaftalet

bestämd.

I don ordning, som nu är nämnd, må lån äfven upptagas för konvertering

af äldre lån.

För tillfälliga, af förut ingångna förbindelser föranledda behof

må hypotekskassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort

tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande

af rörelsemedel; dock må beslut därom af kassans styrelse icke fattas,

med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro tillstädes och minst fyra

om beslutet ense.

§ 5.

Såsom säkerhet för de utaf kassan utfärdade obligationerna tjäna

de i § 6 omnämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek.

§ 6.

Hypotekskassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas

antingen genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan

amortering efter förloppet af viss tid, minst tio och högst tjugu år

(fasta lån).

För de förbindelser, som hypoteksföreningarna för erhållna lån

utfärda till hypotekskassan, pantförskrifvas de hos föreningarna belånade

reverser med tillhörande hypotek.

§

Hypotekskassans styrelse åligger att tillse, att för alla af kassan

mot obligationer upptagna lån föreskrifven säkerhet är ställd och under

hela lånetiden bibehålies.

§ 8.

Inflyta till hypotekskassan medel, som icke genast kunna användas

till infriande af dess förbindelser eller till utlåning åt bypoteksföreningar,

äger kassan att göra sådana medel fruktbärande på kortare tid genom

medlens insättande i bankinrättning eller genom deras placering mot

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

fullgod säkerhet i stadsfastighet eller i statens, allmänna hypoteksbankens

eller hypotekskassans egna obligationer.

Om hypotekskassans förvaltning.

§ 9.

Hypotekskassan förvaltas af en styrelse med säte i Stockholm.

Styrelsen består af fem ledamöter. Af dessa utser Konungen fyra ledamöter,

däribland en till ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret

eu, hvilken skall vara vice ordförande. Därjämte utser Konungen tre

suppleanter samt fullmäktige i riksgäldskontoret en, hvilken skall vara

suppleant för vice ordföranden.

Styrelsens samtliga ledamöter och suppleanter utses för en tid af

tre år. Verkställande direktör väljes af styrelsen bland dess ledamöter.

Styrelsens ledamöter svara, en för alla och alla för en, för de beslut

rörande kassans förvaltning, till hvilka de med sin röst bidragit. Deras

arfvoden bestämmas af Konungen. Styrelsen utser kassans tjänstemän.

Angående grunderna för styrelsens beslutförhet stadgas i reglementet

för hypotekskassan.

Om revision m. m.

§ io.

För revision af styrelsens förvaltning och hypotekskassans räkenskaper

skola årligen utses revisorer, af Konungen två och af fullmäktige

i riksgäldskontoret en. Revisorernas arfvoden bestämmas af Konungen.

§ 11.

Styrelsens och revisorernas berättelser skola i tryck offentliggöras

samt öfverlämnas till finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och

att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret afgifvit yttrande, besluta

angående ansvarsfrihet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N.o 9.

23

§ 12-

När Konungen finner för godt att låta anställa granskning af

hypotekskassans förvaltning och räkenskaper, skola alla handlingar,

räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan o-ranskning.

§ 13.

Hypotekskassans behållna årliga vinst skall afsättas till en reservfond,

hvilken i första rummet skall användas till gäldande af de utgifter

och förluster, till hvilkas täckande inkomsterna för året icke förslå.

§ 14-

\ id likvidation af hypotekskassan skola dess egna tillgångar samt

de åt hypoteksföreningarna afgifna förbindelser med tillhörande hypotek

användas, innan de af staten öfverlämnade grundfondsobligationerna må

tagas i anspråk för fullgörande af kassans förbindelser.

Hvad som återstår af kassans tillgångar efter gäldandet af samtliga

skulder skall, jämte grundfonden, tillfalla staten.

§ 15-

Reglemente för hypotekskassan fastställes af Konungen,

b) dels ock följande

förordning

angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet.

Om föreningarnas ändamål.

§ 1.

Hypoteksföreningar af fastighetsägare i rikets städer och med

städer jämförliga samhällen (stadshypoteksföreningar) hafva till ändamål

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

att med de medel, som från konungariket Sveriges stadshypotekskassa

erhållas, tillhandahålla sina medlemmar lån mot sådan säkerhet af inteckning,

som nedan omförmäles.

Om föreningarnas bildande.

§ 2.

Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos Konungen,

på hvilken det jämväl ankommer att, efter’ yttrande af styrelsen för

stadshypotekskassan, pröfva huruvida föreningens verksamhetsområde

må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.

Konungen meddelar jämväl föreskrift angående det minimibelopp,

för hvilket hypoteksförening, innan den må börja sin verksamhet, skall

hos hypotekskassan hafva anmält sig till erhållande af lan.

Om föreningarnas och deras låntagares ansvarighet.

§ 3.

Hypoteksföreningarna äro i förhållande till oguldna beloppen af

sina från hypotekskassan erhållna lån ansvariga för kassans förbindelser.

För hypoteksförenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i

förhållande till oguldna beloppen af sina från föreningen erhållna lån.

Finnes medlem hos en förening icke kunna fullgöra den betamingsskv 1- dighet, som till följd af nämnda ansvarighet åligger honom, svara öfriga

medlemmar efter nyssnämnda grund för bristen.

§ 4.

Hypoteksföreningarna äro ansvariga för hypotekskassans utgifter

och förluster, i den mån dessa ej kunna täckas med anlitande af

kassans inkomster för året eller egna tillgångar; och skall kassan i

sådana fall infordra erforderliga tillskott från föreningarna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

25

Om föreningarnas rörelse.

Till hypoteksförening utlämnadt amorteringslån kan, sedan tio år

förflutit från lånets utgifvande, af föreningen uppsägas till inbetalning

efter ett år, liypotekskassans styrelse obetaget, när det med hänsyn till

kassan åliggande förpliktelser finnes kunna ske, att medgifva tidigare

uppsägning af lån, i hvilket fall styrelsen jämväl har att bestämma, på

hvilka villkor inbetalningen af lånet må äga rum.

Angående gäldande af kapitalrabatt och andra kostnader, som

hypotekskassan vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i

reglementet för kassan.

Underlåter hypoteksförening att fullgöra föreskrifven inbetalning,

skall föreningen å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en

half procent i månaden.

§ 6.

Hypoteksförening må meddela lån allenast mot säkerhet af inteckning

i bebyggd och mot brandskada försäkrad fastighet, belägen

inom samhälle, som enligt föreningens reglemente tillhör dess verksamhetsområde.

För hypoteksförenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse

de bestämmelser, som gälla för utlåning från hypotekskassan

till föreningarna. Lånen skola förty i afseende å ränta, kapitalrabatt,

förvaltningsbidrag och öfriga låneomkostnader samt återbetalningssätt

af hypoteksförening beviljas låntagaren på de fördelaktigaste villkor,

som föreningens förbindelser till kassan medgifva.

§ 7.

Fastighet, hvarå lån sökes, skall besiktigas och värderas af för

sadant ändamål särskildt utsedda värderingsmän, för hvilka instruktion

fastställes af hypotekskassans styrelse.

Byggnad, som icke hufvudsakligen är anordnad till bostäder eller

affärslokaler, må uppskattas endast till det värde, byggnaden pröfvas

äga, äfven om den icke användes för det med densamma ursprungligen

afsedda särskilda ändamål.

Bih. till Eilcsd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

Fastighet, hvarå lån meddelas, skall vara brandförsäkrad i inländsk,

med vederbörligen stadfäst reglemente försedd försäkringsinrättning,

som hypotekskassans styrelse finner erbjuda full säkerhet.

§ 8.

Amorteringslån må beviljas intill hälften af det enligt § 7 uppskattade

värdet, med iakttagande däraf att lånebeloppet icke lär öfverstiga

vare sig fastighetens brandförsäkringsvärde eller hälften af dess

bevillningstaxeringsvärde; dock må i fråga om större städer sådana

lån, därest hypotekskassans styrelse det medgifver, kunna inom brandförsäkringsvärdet

meddelas intill ett belopp, ej öfverstigande sex tiondelar

af vare sig det särskildt uppskattade värdet eller bevillningstaxeringsvärdet.

Fasta lån kunna meddelas, då den belånade fastighetens hufvudbyggnad

är af sten eller annat lika hållbart byggnadsämne, intill tre

fjärdedelar af det belopp, som, på sätt ofvan är stadgadt, må utlämnas

såsom amorteringslån, samt, då hufvudbyggnaden är af mindre hållbart

ämne, intill två tredjedelar af nämnda belopp.

§ 9.

Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor. Lån

skall utlämnas i kontanta penningar, därest ej lånesökande begär att

till visst belopp erhålla hypotekskassans obligationer, i hvilket fall

kassans styrelse äger pröfva, om så må ske, äfvensom bestämma den

kurs, efter hvilken obligationerna må utlämnas.

§ 10.

Den årliga afbetalningen å amorteringslån skall utgöra minst en

half procent, då den belånade fastighetens hufvudbyggnad är af sten

eller annat lika hållbart ämne, samt minst en procent, då densamma

är af mindre hållbart byggnadsämne.

I mån af verkställd amortering äger låntagare förfoga öfver motsvarande

del af den för lånet ställda inteckningssäkerhet.

§ n
Öfvergå!-

belånad fastighet till ny ägare, skall denne, om han

vill behålla lånet,''inom sex månader från den dag-, han blef ägare af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

27

fastigheten, hos hypoteksföreningens styrelse göra anmälan om lånets

öfvertagande. Sker det ej, äger styrelsen att, om den så pröfvar lämpligt,

uppsäga lånet att inbetalas efter ett år.

Försummar låntagare att erlägga föreskrifven inbetalning, skall

han å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en procent i

månaden, hypoteksföreningen dock obetaget att nedsätta berörda ränta

till lägst två tredjedels procent i månaden. Har likvid ej skett inom

trettio dagar från förfallodagen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen

pröfvar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående

kapitalet med ränta.

Har belånad fastighet genom vanvård eller annorledes under lånetiden

minskats i värde, så att panten icke anses innebära betryggande

säkerhet, äger hypoteksföreningens styrelse, därest gäldenären ej lämnar

nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas

efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter

pröfvas erforderligt, tidigare.

§ 12-

De till hypoteksförening för erhållna lån afgifna förbindelser med

tillhörande hypotek skola ställas under offentlig vård, som utöfvas af

ett utaf Konungens befallningshafvande i det län, där föreningens

styrelse har sitt säte, förordnadt ombud. Handlingarna skola förvaras

under tre olika läs, och skola nämnda ombud och två af styrelsen därtill

utsedda personer innehafva nyckel till hvar sitt lås.

, , § 13-

Hypoteksförening äger ej rätt att drifva annan lånerörelse än i

§ 6 sägs; dock må föreningen vidtaga erforderliga åtgärder för placering

af sin reservfond.

Alla till hypoteksförening inflytande medel, som icke utgöra bidrag

till föreningens förvaltningskostnader eller afkastning af dess reservfond,

skola redovisas till hypotekskassan.

§ 14-

Bidrag till bestridande af hypotekskassans och hypoteksföreningarnas

förvaltningskostnader skola af låntagarne gäldas på sätt i vederbörande

reglementen närmare stadgas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

§ 15-

öfverskott, som må uppstå å influtna bidrag till hypoteksförenings

förvaltningskostnader, skall afsättas till en reservfond för föreningen.

Om föreningarnas förvaltning och om revision m. m.

§ 16-

Hypoteksförenings angelägenheter handhafves af en styrelse, utsedd

i den ordning, föreningens reglemente föreskrifver.

Sammankomst med hypoteksförenings medlemmar skall årligen

hållas, på sätt i föreningens reglemente närmare stadgas.

§ 17-

Hvpotekskassans förvaltning och räkenskaper skola underkastas

granskning af hypoteksföreningarna, för hvilket ändamål ombud för

dessa årligen före maj månads utgång sammanträda i Stockholm.

Dessa ombud utses i den ordning, reglementet för kassan närmare

stadgar.

De anmärkningar, ombuden må framställa, skola bifogas de öfver

hypotekskassans förvaltning afgifna styrelse- och revisionsberättelserna

och senast åtta dagar före ofvannämnda sammankomst jämte dessa tillställas

finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Å dylik sammankomst skall jämväl, då sådant ifrågakommer, uppgöras

förslag till de tre ledamöter i hypotekskassans styrelse, hvilka

jämte ordföranden enligt förordningen angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa af Konungen utses. Sådant förslag skall upptaga

sex personer. Hypoteksföreningarna afgifva därjämte särskilt förslagtill

suppleanter för sistnämnda tre ledamöter, upptagande tre personer,

och förordnar Kommgen bland dessa och de tre af de å förslag till

ordinarie ledamöter uppförda, som därtill icke utsetts, tre suppleanter.

Förslag, som ofvan omförmäles, upprättas första gången å sammankomst,

hvarom Konungen förordnar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.

29

§ 18.

Hypotekskassan företrädes inom hvarje hypoteksförening af ett

ombud, som äger deltaga i öfverläggningarna inom föreningens styrelse

och å sammankomst med föreningens medlemmar äfvensom, när hypotekskassans

styrelse så beslutar, verkställa granskning af föreningens

förvaltning och räkenskaper.

§ 19-

För revision af hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper

skola årligen utses revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.

Ombud för hypotekskassan bör jämväl deltaga i revisionen.

§ 20.

Reglemente för hypoteksförening fastställes af Konungen;

samt 2:o) besluta att, sedan konungariket Sveriges hypotekskassa

kommit till stånd, skola från riksgäldskontoret till kassan såsom dess

grundfond öfverlämnas 30,000,000 kronor i svenska statens tre och en

half procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet med de i

förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa gifna

bestämmelser disponera sagda obligationer, dock under villkor att, om

kassans grundfond genom på kassans rörelse uppkomna förluster skulle

nedgå till 26,000,000 kronor, kassan icke äger upptaga nytt lån, med

mindre Riksdagen på Kungl. Majrts framställning sådant medgifver.

Stockholm den 11 maj 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. C:SON WACHTMEISTER.

Bih. till Biksd. Prof. 4909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.