Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m.
1909-05-11 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SBU 1909:9, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet m. m.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o
9.
Ank. till Riksd. kansli den 11 maj 1909, kl. 2 e. in.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordningar angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och angående grunderna för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet m. m.
I en till Riksdagen den 23 april 1909 aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling remitterad proposition, n:o 214, bar Kungl.
Maj: t under åberopande af bilagdt protokoll öfver finansärenden den 5
mars och den 23 april 1909 föreslagit Riksdagen
dels att antaga propositionen bilagda förslag till förordningar
angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och angående grunderna
för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet,
dels ock besluta, att, sedan hypotekskassan kommit till stånd, skola
från riksgäldskontoret till kassan såsom dess grundfond öfverlämnas
30,000,000 kronor i svenska statens tre och en half procent obligationer
med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående
konungariket Sveriges stadshypotekskassa gifna bestämmelser disponera
sagda obligationer, dock under villkor att, om kassans grundfond genom
på kassans rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 26,000,000
kronor, kassan icke äger upptaga nytt lån, med mindre Riksdagen på
Kungl. Maj:ts framställning sådant medgifver.
Efter öfverenskommelse mellan statsutskottet och bankoutskottet
har propositionen öfverlämnats till behandling af sammansatt stats- och
bankoutskott.
Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft. (N:o 9.)
1
2
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Kommitténs
förslag.
Såsom framgår af föredragande departementschefens yttrande till
åberopade statsrådsprotokoll, äro ifrågavarande författnings förslag föranledda
af Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1908. Uti denna anhöll Riksdagen,
att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa eu utredning, huruvida
och under hvilka förutsättningar en hypoteksbank, ägnad att på ett
effektivt och billigt sätt ordna fastighetskrediten i städerna, skulle kunna
upprättas.
Under den 13 juni 1908 uppdrog i anledning af förenämnda
skrifvelse Kungl. Maj:t åt eu kommitté att verkställa den begärda utredningen
samt afgifva de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Till fullgörande af detta uppdrag afgaf kommittén den 25 januari
1909 underdånigt betänkande i ämnet jämte förslag . till förordning
angående konungariket Sveriges stadslrppotekskassa. Vid betänkandet
var jämväl fogadt särskildt yttrande, afgifvet af en utaf kommitténs
ledamöter, vice häradshöfdingen Marcus Wallenberg, äfvensom af honom
uppgjordt särskildt förslag till förordning i ämnet, ett förslag, som i
det följande benämnes reservantens förslag.
I ärendet hafva fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret
den 11 februari 1909 afgifvit yttrande, hvarefter styrelsen för allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer den 20 i samma månad inkommit
med infordradt underdånigt utlåtande.
Dessutom hafva styrelsen för Skånes stadshypoteksförening och
styrelsen för Stockholms fastighetsägareförening i särskilda underdåniga
skrivelser gjort framställningar med afseende å organisationen af en
blifvande stadshypotekskassa jämte stadshypoteksföreningar.
Med afseende S. på innehållet i kommitténs förslag till förordning
angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt reservantens
därpå byggda författningsförslag jämte den motivering, som af kommittén
anförts, hänvisar utskottet till kommitténs betänkande och det
återgifvande däraf, som förekommer i förenämnda statsrådsprotokoll.
Därifrån har utskottet endast velat i korthet erinra om följande
hufvudpunkter.
Med undantag för vissa af kommittén närmare angifna stadganden
ansluter sig, såsom kommittén ock framhållit, dess förslag i allt väsentligt
till de för allmänna hypoteksbanken gällande bestämmelser. Formellt
sedt skilde det sig dock därifrån i två hänseenden. Medan sålunda
allmänna hypoteksbanken och landthypoteksföreningarnas verksamhet
reglerades dels genom förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank
dels ock genom förordningen angående de allmänna grunder, som
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
3
vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till
efterrättelse lända, både däremot de viktigaste föreskrifterna rörande
stadshypoteksföreningarna inrymts i samma förordning, som innehölle
stadgandena om hypotekskassan, men å andra sidan skulle enligt kommitténs
mening bestämmelser af mindre vikt och särskilt, sådana, som
vore af beskaffenhet att tid efter annan behöfva undergå jämkning, hänvisas
till reglementen, som fastställdes af Kungi. Maj:t.
Kommitténs förslag afsåge således inrättande af en central institution
med ändamål att verkställa den för stadshypotekskrediten erforderliga
upplåningen samt fördela medlen mellan hypoteksföreningar, som
skulle förmedla utlåningen till de särskilda låntagarna. Nämnda föreningar,
i hvilka låntagarna skulle vara delaktiga i förhållande till sina
lån, skulle i sin ordning ingå såsom delägare i den centrala institutionen
med ansvar för dess förbindelser i mån af sin delaktighet.
Statsunderstödet till hypoteksanstalten, i hvars benämning kommittén
ansett sig, såsom skett i grannländerna Norge och Danmark,
böra antyda dess i viss mån statliga karaktär, syntes lämpligast kunna
lämnas under samma form som åt allmänna hypoteksbanken, eller
genom att såsom grundfond tillhandahålla svenska statsobligationer,
hvilka endast i vissa bestämda fall borde få tagas i anspråk. Med afseende
å omfattningen af den nya hypotekskassans uppgift och det föreliggande
lånebehofvets storlek föresloges, att grundfonden redan från
början sattes lika med allmänna hypoteksbankens nuvarande grundfond,
trettio miljoner kronor.
För att göra statens kontroll öfver den nya kassan än starkare,
än förhållandet vore i fråga om allmänna hypoteksbanken, föresloges,
att delägarnes befogenhet med afseende å styrelsens sammansättning
inskränktes till afgifvande af förslag till tre af styrelsens ledamöter
jämte suppleanter för dem.
Hvad angår föreningarnas och de enskilda låntagarnes ansvar
för respektive hypotekskassans och föreningens förbindelser, hade kommittén
föreslagit den anordning, att delägarne i hypoteksförening, hvars
verksamhetsområde väl i regel finge antagas komma att omfatta samhällen,
hvilkas fastigheter utgjorde tämligen jämnställda låneobjekt, väl
subsidiärt häftade i solidarisk ansvarighet för föreningens förbindelser
till hypotekskassan, men att föreningarna endast pro rata pörte ansvarade
för hypotekskassans förbindelser.
Med afseende å hypotekskassans utlåning har kommittén ansett
nödigt att begränsa densamma till att afse allenast bebyggda fastigheter,
enär kassan i annat fall skulle kunna befrämja den ofta osunda
4
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9-
spekulationen i obebyggda tomter och därigenom motverka sitt ändamål
att åstadkomma billiga bostäder.
För att få ett mera betryggande underlag för fastigheters belåning
har kommittén föreslagit införande af obligatorisk värdering genom
särskilda värderingsman, men såsom framginge af de utaf kommittén
föreslagna bestämmelser, vore det ej afsikten att låta den särskilda
värderingen blifva ensamt afgörande, utan skulle nödig hänsyn jämväl
tagas till såväl brandförsäkrings- som taxeringsvärdet.
Enligt kommitténs åsikt borde hypotekskassans utlåning i regel
afse byggnader, som hufvudsakligen vore anordnade till bostäder eller
affärslokaler, med hvilket sistnämnda uttryck afsåges butiker och kontorslägenheter.
Därest lån söktes å fastighet, bebyggd för industriellt eller
öfverhufvud taget annat ändamål än något af de ofvan angifna (t. ex.
fabriker, magasin), borde sådan byggnad, med hänsyn till de växlande
konjunkturer, hvaraf dylika byggnaders värde vore beroende, icke uppskattas
till högre värde än den kunde anses äga, äfven om den icke
vidare användes för det med densamma ursprungligen afsedda ändamålet.
Såsom allmän norm i fråga om den gräns, intill hvilken fastigheter
borde få belånas i hypotekskassan, hade kommittén föreslagit
hälften af det särskild! uppskattade värdet, dock så att lånebeloppet ej
finge öfverstiga vare sig brandförsäkringsvärdet eller hälften af bevillningstaxeringsvärdet.
I fråga om större städer hade kommittén emellertid
ansett, att undantag från denna regel borde kunna medgifvas, nämligen
sålunda att fastighet där skulle kunna inom brandförsäkringsvärdet
belånas intill ett belopp, ej öfverstigande 6/io af vare sig det
särskilt uppskattade värdet eller bevillningstaxeringsvärdet. Enligt
gällande lag om försäkringsrörelse ägde försäkringsanstalterna redovisa
sina fonder mot inteckningar belägna ända upp till a/3 af sistnämnda
värde, och därmed hade ju statsmakterna visat sig finna inteckningar
liggande till och med öfver (JO procent af taxeringsvärdet medföra betryggande
säkerhet.
De nu angifna reglerna gällde allenast anmorteringslån. Då det
vore önskvärd!, att fasta lån endast mera undantagsvis komme att meddelas
och dessa låns egenskap att under hela lånetiden kvarstå med
oförminskadt belopp ställde större kraf på hypoteket, borde en lägre
belåningsgräns bestämmas för lån af denna typ. Då amortering af dessa
lån, som sagdt, icke ägde rum, torde man ock böra göra skillnad mellan
byggnader uppförda af solidare och mera hållbart byggnadsämne, såsom
sten, järn, beton, och byggnader uppförda af trä eller annat mindre
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansätta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
hållbart ämne. Det vore gifvet, att efter en lånetid af exempelvis 20 år
ett träl ms, äfven om detsamma nöjaktigt underhållits, icke alltid hade
samma värde som vid lånets beviljande. Däremot borde ett stenhus,
väl underhållet, i regel äga ungefär samma värde efter sådan tids förlopp.
Med hänsyn härtill! hade belåningsgränsen för dessa olika slag
af byggnader satts olika för fasta lån.
Reservanten har med afseende å det förslag till stadsfastighets- Reservantens
kreditens ordnande, som af kommitténs pluralitet framlagts, förklarat, att for>la9- genom detta förslag enligt hans mening icke vunnes hvad som afsetts,
nämligen att bereda fastighetsägarne i städerna billiga lån.
Efter att hafva närmare utvecklat denna sin mening anför reservanten,
att det för nämnda ändamål svntes honom nödvändigt att så
mycket som möjligt gifva hypotekskassan karaktär af statsinstitution,
och måste fördenskull framför allt hypoteksföreningarnas delaktighet i
kassan borttagas. Huruvida föreningarna betecknades såsom delägare i
kassan eller ej, torde, praktiskt sedt, icke i och för sig spela någon
nämnvärd roll och kunde deras delaktighet redan af detta skäl saklöst
bortelimineras, men detta blefve så mycket nödvändigare af den grund,
att, delaktigheten i kassan gåfve denna en bestämd prägel af enskild
institution. Af samma anledning hade det synts reservanten böra föreskrifvas,
att i händelse af kassans upplösning eventuellt öfverskott
skulle tillfalla staten. Vidare borde, i likhet med hvad som vore förhållandet
i Danmark och Norge, kassans rätt att utfärda obligationer
begränsas till visst maximum, exempelvis till åttadubbla beloppet af
grundfonden och reservfonden sammanlagda. Därjämte borde föreskrifvas,
att till riksgäldskontoret skulle lämnas uppgift å de obligationer,
som af hypotekskassan utfärdades, och att obligationerna skulle
utmärka, att sådan uppgift blifvit lämnad. Slutligen ansåge reservanten,
att jämväl Kungl. Maj:t borde utse revisorer att granska kassans förvaltning
och räkenskaper.
Särskildt ville reservanten framhålla, att enligt lians förslag tillskottet
från staten, grundfonden, icke vore till beloppet högre än och
statens ansvarsskyldighet icke heller på annat sätt ökad utöfver hvad
pluraliteten föreslagit. Låntagarnes solidariska ansvarighet för hypoteksförenings
förbindelser till kassan borde till stärkande af statens säkerhet
bibehållas.
Fullmäktige
förenämnda yttrande enligt där angifna grunder funnit det vara ådaga
i riksbanken och i riksgäldskontoret hafva enligt sitt Fullmäktige i
riksbanken
och i riks
-
gäld skönt or et.
6 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande iV:o 9.
lagdt, att fastighetsägarna i städerna vore i behof af ökad möjlighet att
erhålla inteckningslån, och att inrättandet af en stadshypoteksanstalt,
afsedd att tillgodose detta behof, följaktligen borde vara till stor nytta.
Vid en jämförelse mellan kommitténs och reservantens olika förslag
hade fullmäktige funnit skiljaktigheterna dem emellan vara af föga djupgående
natur. Den af reservanten föreslagna organisationen hade dock
synts fullmäktige vara enklare än den af majoriteten tillstyrkta. Och
då reservantens förslag äfven i det afseendet syntes innebära ett företräde,
att det kunde bereda de af anstalten utgifna obligationerna ett gynnsammare
mottagande på den utländska marknaden, än som skulle komma
till del obligationer, utgifna af en anstalt enligt kommittémajoritetens
förslag, hade fullmäktige ansett sig böra förorda, att den ifrågasatta
anstalten inrättades i enlighet med reservantens förslag.
Härvid hade fullmäktige dock velat särskild! erinra därom, att
genom antagande af detta förslag statens ansvarighet icke i någon mån
ökades utöfver hvad af kommitténs majoritet föreslagits, d. v. s. att
ansvarigheten vore begränsad till de deponerade statsobligationerna.
Med hänsyn därtill att, enligt reservantens förslag, de af stadshypoteksanstalten
utfärdade obligationer skulle vara försedda med påteckning,
att de blifvit inregistrerade hos riksgäldskontoret, torde det vara så
mycket mera nödvändigt att obligationerna så aftättades, att därigenom
icke föranleddes någon missuppfattning i fråga om beskaffenheten af
statens understöd.
styrdstn för I sitt omförmälda underdåniga utlåtande den 20 sistlidne februari
‘tvypoteis- bär styrelsen för allmänna hypotekskassan för Sveriges städer förköstan.
klarat sig finna både kommitténs och reservantens förslag innebära en
god lösning af fastighetsägarnes i städerna och med dem jämförliga
samhällen kreditfråga, I hufvudsak funne sig styrelsen böra tillerkänna
företrädet åt majoritetens förslag.
Hvad beträffade den hufvudsakligaste olikheten mellan reservantens
förslag och hufvudförslaget, nämligen i fråga om det inflytande,
som hufvudförslaget tillerkände, men reservantens förslag så godt som
alldeles frånkände hypoteksföreningarna i fråga om kassans förvaltning,
funne styrelsen reservantens förslag ej stå i rätt öfverensstämmelse
med det stränga ekonomiska ansvar för kassans förbindelser, som ålåge
föreningarna, och funne sig därför böra i detta afseende gifva ett
bestämdt företräde åt hufvudförslaget. Styrelsen uppskattade emellertid
till fullo vikten däraf, att den nya stadshypoteksanstalten inrättades
så, att dess obligationer skulle kunna säljas på världens i regel billigaste
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9. 7
penningmarknad, nämligen den franska, utan att blifva underkastade
a*311! 837inerhgen betungande så kallade abonnementsafgift, som där
drabbade obligationer, Indika ej vore statspapper. Skulle fördenskull —
något hvarom styrelsen icke vore i tillfälle att bilda sig ett säkert
omdöme — den af reservanten förordade uteslutningen af livnoteksörenmgarna
från delaktighet i kassans förvaltning visa sig vara af
tifgöiande betydelse för att tillförsäkra kassans obligationer den gynnsamma
ställning å den franska penningmarknaden, som vore förbehållen
åt statspapper, då, men också endast under denna förutsättning, ansåge
sig styrelsen böra i detta afseende förorda reservantens förslag.
Föredragande departementschefen anförde till statsrådsprotokollet Departement..
den 5 mars 1909 följande. chefen.
»Det stora allmänna intresse, som är förknippadt med goda kreditanordningar,
har själffallet påkallat statens medverkan i och för kreditens
organisation genom lagstiftning eller genom mera direkt understöd i eu
eller annan form. Frånser man sparbankerna och andra institut, som
,.a, f ändamål att uppsamla sparmedel, finner man, att kreditförhallandena
i vårt land för närvarande hufvudsakligen äro ordnade
pa följande sätt. Riksgäldskontor är statens egen upplåningsanstalt.
FLanddn och den egentliga affärsverksamheten skola tillgodoses, utom
af riksbanken, af de egentliga bankinrättningarna, hvilkas organisation
regleras genom banklagarna af den 18 september 1903. För ordnande
af emissionsverksamheten d. v. s. för tillgodoseende af industriens
behof af grund- och egentligt förlagskapital torde vid innevarande års
Riksdag komma att framläggas förslag till lag angående emissionsbanker.
r astighetskrediten, hvad angår jordbruksfastigheter, har staten o-ifvit
sitt understöd genom 1890 års förordningar dels angående Sveriges
allmänna hypoteksbank och dels angående de allmänna grunder, som
vid hypoteksförening bildande och framtida verksamhet skola till
efterrättelse lända.
Såsom kändt är och af det redan anförda jämväl framgår förehgger
med afseende å verksamhetsområdena för kreditinstituten eu stark
strafvan till specialisering,. en sträfvan, som med det ekonomiska lifvets
utveckling och därmed följande stegring af kreditbehofvet gör sig allt
mera gällande. Detta förhållande beror ju egentligen därpå, att de
lampliga formerna för krediten växla med kreditens art. Medan t. ex.
de egentliga bankinrättningarna uppfylla sina speciella ändamål genom
att medelst korta lån mot växlar och andra lätt realisabla papper förägga
handel och annan affärsverksamhet, fordrar å andra sidan en god
8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
ordning för fastighetskrediten, att lån utlämnas pa lång tid med eller
utan amortering. Och påtagligen måste vid all sund finansverksamhet
tillses, att utlåningen och inlåningen så att saga motsvara hvarandra.
Det vore sålunda ett fullkomligt irrationellt system, som otvifvelaktigt
inom kort skulle hämna sig, om allmänna hypoteksbanken skulle aga
rätt att basera sin utlåningsverksamhet på kort upplåning eller om de
egentliga bankinrättningarna finge upptaga långtidiga, lan tran allmänheten
utan uppsägningsrätt. När sålunda de ekonomiska forhallandena
i viss mån genomfört en specialiserad organisation åt krediten, kan det
uppenbarligen uppstå betänkliga olägenheter, om något visst större krechtbehof
icke organiskt inrymmes inom något slag al de bestående kreditinstituten.
I tider af penningknapphet reserveras gilrotvis de hos samma
institut tillgängliga medel framför allt för tillgodoseende af institutens
så att säga lagliga kundkrets, och äfven om afgörande hinder icke meter
för fyllande jämväl af kreditbehof af främmande slag, har man dock pa
erfarenheten stödd anledning antaga att de, som i saknad af särskilda.
för ändamålet ordnade kreditanstalter måste uppsöka institut med helt
annan kundkrets, få betala tjänsterna i form af jämförelsevis höga laneomkostnader,
ett förhållande, som bör ses ej blott ur privatekonomisk
utan äfven ur nationalekonomisk synpunkt. Härtill kommer, att t, ex.
en kredit af beskaffenhet att fordra lång af betalningstid, som under
>-oda tider med beredvillighet lämnats åt eu
vanlig
affärsbank, vid.
o-oaa lider meu ucicuvimguvi.
inträdande penningknapphet kan vålla detta institut samt den allmänhet
och de näringsgrenar, som äro hänvisade till samma institut, störa svårigheter.
Bankens penningar, afsedda för eu affärsmässig kundkrets, kunna
i en för samma kundkrets kritisk tid måhända icke alls eller åtminstone
icke tillräckligt raskt indrifvas, utan förlust för den, som fatt forstracknino-en,
och eventuellt äfven för banken.
I denna belysning synes mig —^ —yy ---------
en af staten uppmuntrad allmän stadshypotekskassa hora ses. Ordnandet
af den kredit, som genom en dylik kassa skulle tillgodoses har, såsom
det numera allmänt erkännes, ett verkligt statsintresse. De lider, da
man kunde anse ordnandet af stadsfastighetskrediten såsom af en mindre
samhällelig betydelse, hafva redan länge hort till de förgångna. Industriens
utveckling samt den häraf och af andra orsaker beroende befolknmgsrörelse,
hvarigenom folkmängden raskt ökas i städer eller samhällen af
därmed jämförlig beskaffenhet, har också i eu förut oanad grad okat
mängden och värdet af fastigheter, som i afseende a krediten sta utom
förut omförmälda kreditinstitut. Till belysande häraf tillåter jag mig
lämna några siffror angående fastighetstaxenngsvardena, hamtade tran
med rätta frågan om inrättandet åt
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
9
den officiella statistiken. Som bekant indelas i denna statistik fastigheter
i två grupper, nämligen jordbruksfastighet och annan fastighet.
Bland fastigheter af sistnämnda kategori ingå visserligen frälseräntorna,
för hvilkas räkning några särskilda kreditanordningar icke torde erfordras.
Då emellertid frälseräntornas taxeringsvärden äro förhållandevis obetydliga
och därjämte i stort sedt konstanta, torde desamma icke i nämnvärd
mån inverka på jämförelsen mellan taxeringsvärden för jordbruksfastigheter
och andra fastigheter.
Taxeringsvärdena utgjorde:
ål-
för jordbruks- fastighet
för annan fastighet
kronor
å landsbygden
kronor
i städerna
kronor
summa
kronor
1880
2,140,899,341
202,900,063
690,984,997
893,885,060
1885
2,241.688,447
250,274,166
938,697,027
1,188,971,193
1890
2,202,419,091
304,171,010
1,107,110,915
1,411,281,925
1895
2,255,328,400
376,548,650
1,223,194,340
1,599,742,990
1900
2,354,869,930
551,582,900
1,595,240,050
2,146,822,950
1903
2,597,860,500
717,396,000
1,990,761,950
2,708,157,950
1905
2,601,117,000
789,684,100
2,185,237,460
2,974,921,560
1908
3,022,079,900
1,040.756,900
2,802,733,200
3,843,490,100
Dessa siffror visa oförtydbart, hurusom en stark förskjutning äger
rum i värdeförhållandet mellan jordbruks- och andra fastigheter. Jämför
man därtill de nu lämnade siffrorna med nationalförmögenheten, som år
1898 beräknades till i rundt tal 9,000,000,000 kronor, finner man
uppenbarligen, att kreditens organisation med afseende å ''annan fastighet’
har ett väl så högt allmänt intresse som många andra kreditförhållanden.
Tv oafsedt det att höga värden äro representerade i fastigheterna
af denna kategori, får ej heller förbises, att dessa fastigheter
till mycket stor del representera ett omedelbart trängande lefnadsbehof eller
bostäder. Vid nu nämnda förhållanden och då nu angifna fastigheter
såsom underlag för kredit torde, enligt hvad erfarenheten, särskildt
utomlands, visar, kunna i värde till och med jämnställas med jordbruksfastigheterna,
ligger det uppenbarligen, synes det mig, i statens intresse
att sörja för ett rationellt ordnande af den kredit, hvarom nu
är fråga.
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft.
2
10
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Såsom af den af kommittén lämnade utredningen framgår, har förevarande
fråga icke varit helt lämnad åt det privata initiativet. Allmänna
hypotekskassan för Sveriges städer, som utgör den centrala penning - anstalten för ett flertal stadshypoteksföreningar, har ju liksom dessa
föreningar och vissa andra i samma syfte bildade kreditanstalter i någon
mån erhållit en officiell prägel genom reglementen, som fastställts af
Kung!. Magt. Men hvarken hypotekskassan eller öfriga nämnda anstalter
hafva, såsom erfarenheten visat, erhållit den utveckling, att de
ens tillnärmelsevis tillgodosett det kreditbeliof, som från vederbörande
fastighetsägares sida gjort sig gällande. Hvilka än orsakerna härtill må
hafva varit, ett står dock fast, nämligen att för anstalter, som organiserats
på ett, så godt som uteslutande, privatekonomiskt sätt, svårigheter
möta att å utländsk marknad anskaffa lån, åtminstone till kurs, som
svarar mot den säkerhet, obligationernas underlag eller fästighetsinteckningarna
utan gensägelse kunna anses lämna.
Önskvärdt vore ju otvifvelaktigt, att kreditbehofvet i allmänhet
och sålunda äfven det kreditbehof, som den ifrågasatta nya låneanstalten
skulle afse att tillfredsställa, kunde tillgodoses genom upplåning på den
inhemska penningmarknaden. Räknar man med de nuvarande penningförhållandena
inom landet, låter detta sig emellertid icke göra, åtminstone
icke i den omfattning behofvet krafvel-. Tvärt om torde man
kunna med skäl förutsätta, att under den utvecklingsperiod, hvari
näringarna och det kommunala lifvet inom vårt land för närvarande
befinner sig, kapitalbildningen ännu en lång tid icke kommer att
motsvara behofvet af kapital för utnyttjande af landets naturliga tillgångar
eller för andra produktiva ändamål. Häraf bör man dock
icke — såsom kommittén ock framhållit — draga den slutsatsen, att
landets skuldsättning skulle komma att ökas med det belopp, som af
en blifvande stadshypotekskassa upplånas utom landet. Man har, på
sätt kommittén angifvit, anledning antaga, att, om genom upplåning
utomlands för stadshypotekskassans räkning vissa bankernas försträckningar
mot inteckning i stadsfastigheter skulle frigöras och motsvarande
belopp komma näringslifvets kreditbehof till godo, bankernas behof att
för sistnämnda ändamål anlita de utländska bankinstituten skulle minskas.
Härmed är jag inne på frågan om statens ställning till en blifvande
stadshypotekskassas upplåning å de utländska penningmarknaderna.
Innan jag går att närmare beröra denna fråga, tillåter jag mig,
med anslutning till hvad jag redan anfört, framhålla, att, så länge
behofvet af kapital inom landet icke kan tillgodoses genom nybildning
af kapital därstädes, en rationell organisation af den svenska upplånin
-
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
11
gen bör fotas därå, att låntagare, som kunna erbjuda de nationalekonomiskt
och internationellt sedt bästa säkerheterna, hänvisas till de
utländska lånemarknaderna. Med den af kommittén föreslagna besrräns
.
. O O
ningen af fastighetsägares lånemöjlighet till högst sex tiondedelar af
fastighets värde vid belåningen synes mig själffallet, att de säkerheter,
stadshypotekskassan skulle kunna erbjuda för sina lån, äro af nyss omförmälda
beskaffenhet. Om sålunda nämnda lån i och för sig under
normala förhållanden torde blifva begärliga å penningmarknaderna, bör
dock icke förbises, att vissa andra faktorer måste, särskildt beträffande
utlandet, inverka på frågan om låneomkostnadernas storlek. I sådant
afseende torde särskildt böra beaktas, att till undvikande af konkurrensen
mellan låntagare och de olägenheter, som följa därmed, värdepapper
med samma slags säkerhet böra sä vidt möjligt emitteras af en och
samma låneanstalt, samt att bästa möjliga garantier för den emitterande
anstaltens sunda och affärsmässiga förvaltning böra gifvas den kapitalplacerande
allmänheten.
Vid organisation af krediten för fastighetsägare i städer och stadsliknande
samhällen erbjuder sig ett gynnsamt tillfälle att vinna eu afsevärd
enhetlighet i upplåningen. Eu ännu starkare centralisation i
kreditafseende skulle ju otvifvelaktigt vinnas, om, såsom jämväl ifrågasatts,
en enhetlig organisation för kommunalkredit samt för all
fastighetskredit komme till stånd. Utan att vilja uttala mig om möjligheterna
och sättet för åstadkommande af eu sådan organisation, vill jag
blott framhålla, att, omnämnda fråga, som tarfvar sin särskilda utredning,
nu skulle upptagas till behandling, frågan om organisation af stadsfastighetskrediten
finge uppskjutas. Med hänsyn till angelägenheten af
denna frågas snara lösning och då från ägarnes af jordbruksfastighet
och kommunernas sida något trängande behof af en centralisation af
krediten icke förefinnes och då i allt fall en sådan ordning: i en mer
eller mindre aflägsen framtid icke är utesluten, äfven om en stadshypotekskassa
kommer till stånd, torde det för närvarande vara lämpligast
att begränsa arbetet till organisation af nämnda kassa och därför
afsedda föreningar.
Som bekant äger allmänna hypoteksbanken uteslutande rätt att
utgifva amortisabla obligationslån mot säkerhet af inteckning i jordbruksfastigheter.
Att monopolisera en dylik rätt, hvad angår stadsfastigheter,
hos den nya centralanstalt, hvarom nu är fråga, låter sig svårligen
göra med hänsyn till redan existerande fastighetsbelåningsanstalter med
rätt att emittera obligationer mot nu antydda säkerhet. A andra sidan
skulle, såsom nyss nämndes, ett af syftemålen med kassan förfelas,
12 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
om man utan trängande skäl medgåfve tillkomsten åt nya dylika anstalter
eller mer eller mindre själfständiga föreningar för emission af obligationer
med säkerhet i fast egendom af förevarande slag, allrahelst man säkerligen
icke skulle kunna erhålla garantier därför att icke dylika obligationer, ehuru
emitterade inom Sverige i enbart svenskt mynt, ändock komme att söka
sig ut på utländska penningmarknader. Under sådana förhållanden bör
naturligen den nya centralkassans emissionsrätt icke alltför snäft begränsas.
Att återigen gorå emissionsrätten obegränsad skulle kunna väcka vissa
betänkligheter, särskild! med hänsyn till förhållandena å de marknader,
där lån nu närmast skulle sökas. 1 likhet med reservanten synes det mig
därför lämpligt, att ställa sagda lån i visst beroende af anstaltens
grundfond. Dock torde man utan olägenhet kunna göra denna emissionsrätt
något vidare än reservanten föreslagit eller bestämma denna rätt
till tio gånger grundfondens behållna belopp. Skulle med tiden denna
rätt tagas fullt i anspråk och ytterligare anspråk ställas på kassan,
torde säkerligen från statens sida vidtagas åtgärder i syfte att förekomma
stagnation i kassans rörelse.
När jag härefter öfvergår att närmare redogöra för de garantier
i fråga om kassans förvaltning, som lämpligen böra gifvas, återkommer
jag till frågan om statens ställning till samma kassa. I sådant afseende
må genast framhållas, att ju starkare kontroll staten utöfvar på kassans
verksamhet utan att inkräkta på dess själfständiga förvaltning, desto
större äro garantierna för att kassan genom sin organisation verkligen
vinner den förmånliga ställning å den utländska lånemarknaden, som
ur alla svnpunkter måste anses önskvärd.
Med hänsyn till det allmänna intresse, som är förenadt med väl
ordnade kreditförhållanden för ägarne af stadsfastigheter, förutsätter jagtill
eu början, att staten, såsom kommittén föreslagit, vid kassans
bildande såsom en kassans grundfond anvisar, liksom beträffande allmänna
hypoteksbanken, 30,000,000 kronor i statens 3 Va procent obligationer.
Ett ekonomiskt stöd af detta slag påfordrar naturligen, att staten
i eget intresse också kontrollerar kassans verksamhet. För sådant ändamål
kunde det ju synas, som om en organisation efter mönster.af allmänna
hypoteksbanken skulle vara tillfyllest. Så blir emellertid icke
förhållandet, om man i afseende å kassans låneomkostnader önskar helt
utnyttja statens medverkan vid kassans organisation. I de författningsförslag,
som för sådant ändamål för närvarande inom finansdepartementet
utarbetas, har jag därför sökt, att, utan att i verkligheten öka statens
risk, anordna kassan såsom en sjanständig, under statens omedelbara
vård ställd låneanstalt. Ett stöd för en sådan anordning anser
Sammansatta Stats- och, Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
13
jag mig finna i fullmäktiges i riksbanken och riksgäld skontoret uttalanden
till förmån för reservantens förslag i ämnet.
Denna min uppfattning af frågans lämpliga behandling har föranledt
mig att uppdela kommitténs eller kanske rättare sagdt reservantens
förslag till förordning angående konungariket Sveriges stadshvpotekskassa
i två särskilda författningar. Härigenom har det blifvit möjligt att äfven
till det vttre gifva hypotekskassan den statsliga karaktär, som af mig
åsyftas. 1 det ena förslaget eller förslaget till förordning angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa har visserligen angifvits, att kassan
icke äger utlämna lån till andra än hypoteksföreningar af fastighetsägare i
rikets städer och med städer jämförliga samhällen. Men bestämmelserna
rörande dessa föreningars organisation och verksamhet sammanföras i ett
särskildt författnings förslag, nämligen i förslag till förordning angående
grunderna för stadshvpoteksföreningars bildande och. verksamhet. En sådan
uppdelning af det ursprungliga författningsförslaget, en uppdelning som
sålunda i detta fall har sitt alldeles särskilda ändamål, har man för
öfrigt, såsom förut angifvits, genomfört beträffande allmänna hypoteksbanken,
och torde ett sådant förfarande i förevarande fall dessutom hafva
eu rent praktisk fördel. De obligationer, som af hypotekskassan skola
utlämnas, böra nämligen vara försedda med afskrift af de bestämmelser,
som afse själfva kassan. Sammanfördes nu alla bestämmelser rörande
stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarne i eu förordning, kunde
det uppstå missförstånd, om man uteslöte vissa §§ eller dem, som afsåge
föreningarna. Att åter på obligationen aftrycka en författning af nyssnämnda
omfattning skulle blifva väl otympligt och göra bestämmelserna
mindre öfverskådliga för obligationens innehafvare.
De författningsförslag, som nu äro under utarbetande, byggas i
hufvudsak, särskildt hvad angår förslaget till förordning angående grunderna
för stadshypoteksföreningarnas bildande och verksamhet, på reservantens
förslag, som åter, på sätt redan angifvits, i väsentliga delar
upptagit kommitténs författningsförslag. I fråga om dessa bestämmelser
torde någon motivering, utöfver hvad kommittén och reservanten i sådant
afseende anfört, icke erfordras.
Endast i fråga om föreningarnas verksamhetsområde skall jag
tillåta mig yttra några ord. I den Riksdagens skrifvelse, som närmast
föranledt hela den nu verkställda utredningen, har syftet med utredningen
begränsats till ordnande af fastighetskrediten i städerna. Kommittén har
emellertid ansett det mindre lämpligt att från föreningarnas verksamhetsområde
utesluta med städerna jämförliga samhällen, men gjort frågan
härom i hvarje särskildt fall beroende på Kung!. Maj:ts medgifvande.
14
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Och för egen del biträder jag denna kommitténs mening. Att nu från
åtnjutande af den nya kreditorganisationens fördelar utesluta all s. k.
annan fastighet, som ''icke vore belägen inom städernas rågångar, skulle
säkerligen inom kort, om icke omedelbarligen stämpla arbetet såsom
halfgjordt. Af den redan lämnade utredningen framgår, hurusom fastigheter''
af omförmäla slag vid 1908 års taxeringar åsatts ett sammanlagdt
taxeringsvärde af öfver 1,000,000,000 kronor. För ägarne af dylika
fastigheter, som ju återfinnas till afse värd t största delen inom förstäder,
köpingar och municipalsamhällen, skulle i ett flertal fall eu dylik undantagsställning
kännas så mycket obilligare, som desamma redan nu äro berättigade
och äfven i vissa fall begagnat sig af rättigheten att ansluta
sig till nuvarande allmänna hypotekskassan för Sveriges städer. Och
då under alla händelser eu anslutning af dylikt samhälle till eu stadshypoteksförenmg
skulle göras beroende af Kung!. Maj ds särskilda tillstånd,
synas mig några ekonomiska betänkligheter icke böra möta mot förslaget
i förevarande del, allrahelst då, såsom kommittén framhållit, fastigheterna
i ett flertal af dylika samhällen torde bjuda väl så god säkerhet som
fastigheterna i månget stadssamhälle.
Rörande kassans rätt att disponera öfver den af staten tillskjutna
grundfonden bär under arbetets fortgång ifragasatts föreslå, att kassan
skulle äga befogenhet att omedelbarligen för utlåning till hvpoteksfö
ren ingärda realisera högst en tiondedel af grundfondsobligationerna,
samt att, om förlust å kassans rörelse uppkomma och denna förlust
uppgänga till mera än 2,000,000 kronor af grundfonden, vidare utlåningskulle
vara beroende på Kungl. Maj:ts tillstånd.
Beträffande dessa bestämmelser, i hvad de skilja sig från reservantens
förslag, kunna de sägas vara tillkomna hufvudsakligen i ändamål
att ytterligare framhålla kreditanstaltens statliga, men på samma gång
själfständiga karaktär. Å andra sidan skulle dessa bestämmelser icke
hafva af "mig ifrågasatts, utan att staten samtidigt tillförsäkrades hela
bestämmanderätten och kontrollen öfver verksamheten. Men därigenom
att åt Kungl. Majd och fullmäktige i riksgäldskontor öfverlåtes att
tillsätta hela styrelsen och i öfrigt genom revisorer och pa annat sätt
kontrollera kassans verksamhet i hela dess vidd, synas mig dessa bestämmelser
icke kunna medföra någon risk.
Detta oaktadt och ehuru jag icke betvifla!-, att Kungl. Majd, hvars
tillstånd erfordras, för att kassan efter en förlust af 2,000,000 kronor
af grundfonden skall kunna fortsätta sin inlåningsrörelse, redan vid
en sådan situation skulle inhämta Riksdagens mening, synes det mig
dock i sin ordning att uttrycklig bestämmelse gifves i syfte, att vid
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
15
större förlust åt'' grundfonden Riksdagen må kunna göra sin mening
gällande rörande kassans fortsatta verksamhet. I anledning häraf föreslår
jag, att vid anvisandet af i frågakomna grundfondsbelopp af 30,000,000
kronor lästes det villkor, att, om dsirat förloras 4,000,000 kronor eller
därutöfver, kassans rätt till vidare inlåning göres beroende af Riksdagens
uttryckliga medgifvande.
För att i korta drag angifva kassans organisation må framhållas,
sitt kassans uppgift uteslutande skall vara sitt lämna sina låntagare
billiga, efter förhållandena lämpade lån. All den behållning, som möjligen
kan uppstå på rörelsen, skall gå att stärka kassans ställning,
minska statens risk och nedsätta räntan för låntagarna. Kassans grundfond
skall lämnas af staten i samma form och till samma belopp som för
allmänna liypoteksbanken. Delägare i kassan skola ej finnas. Kassan
skall stå under kontroll af båda statsmakterna, Riksdagen därvid företrädd
af sina fullmäktige i riksgäldskontor. Kassan skall utlämna
lån åt hypoteksföreningar af fastighetsägare i rikets städer och med
städer jämförliga samhällen. Medel härtill skola anskaffas genom utfärdande
af obligationer, hvilkas sammanlagda belopp ej må öfverstiga
tio gånger summan af kassans grundfond och reservfond. Såsom säkerhet
för utfärdade obligationer skola tjäna hypoteksföreningarnas reverser
och hypotek.
Liksom förhållandet är beträffande allmänna hypoteksbanken torde,
utom förmånen af särskild af staten tillskjuten grundfond, den nya
kassan böra beviljas stämpelfrihet för obligationer, som af kassan utgifvas,
och skattefrihet för all å rörelsen möjligen uppkommande vinst.
Bestämmelser i sådant syfte böra införas, hvad angår stämpelfriheten,
i allmänna stämpelförordningen samt i öfrigt i bevillnings- och inkomstskatteförordningarne,
och skall jag senare återkomma härtill i sammanhang
med förslag till vissa andra, af förevarande fråga oberoende
ändringar i nämnda författningar.»
Den utredning, som nu föreligger i fråga om inrättande af eu
central låneanstalt med uppgift att på ett effektivt och billigt sätt ordna
fastighetskrediten i städerna och därmed jämställda samhällen, synes
otvetydigt ådagalägga, att inrättande af eu sådan anstalt är i hög grad
af behofvet påkalladt äfvensom att denna fråga icke blott berör stadsintressen
utan äfven är en angelägenhet af allmänt intresse, som fordrar
statsmyndigheternas ingripande och stöd i lika hög grad och på hufvudsakligen
samma skäl, som föranledt staten att redan för lång tid tillbaka
vidtaga anordningar för upphjälpande af jordbrukskrediten.
Utskottets
yttrande.
16 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Mot det förslag, som i detta afseende för Riksdagen nu framlägges,
har utskottet ej funnit något att i hufvudsak erinra.
Med afseende å organisationen af krediten för fastighetsägare i
städer och stadsliknande samhällen har framhållits, hurusom därvid
erbjöde sig ett gynnsamt tillfälle att vinna en afsevärd enhetlighet i
upplåningen, men att en ännu starkare centralisation i kreditafseende
otvifvelaktigt skulle vinnas, om en enhetlig organisation för all fastighetskredit
komme till stånd. Äfven utskottet har funnit denna tanke
om inrättande af en gemensam kreditanstalt, en rikshypoteksanstalt, i
flere afseenden tilltalande, Särskilt har utskottet fäst sin uppmärksamhet
vid att, genom den nu föreslagna stadshypotekskassan, allmänna
hypoteksbankens obligationer skulle komma i en något ogynnsammare
ställning än kassans obligationer och att detta skulle undanröjas genom
en sådan gemensam anstalt. Men utredning härom föreligger ej; och
då utskottet anser att den nöjaktigt utredda frågan om ordnandet af
stadsfastighetskrediten ej längre utan stor olägenhet kan undanskjutas,
ansluter sig utskottet till föredragande departementschefens uttalande
härom, att, då från ägarnes af jordbruksfastighet sida något trängande
behof af en centralisation af krediten icke förefunnes och då i allt fall
en sådan ordning i en mer eller mindre aflägsen framtid icke vore utesluten,
äfven om eu stadshypotekskassa komme till stånd, det för närvarande
torde vara lämpligast att begränsa arbetet till organisation af
nämnda kassa och därför afsedda föreningar.
I valet mellan det af kommitténs majoritet utarbetade förslag till
författning i frågan och reservantens förslag, har utskottet, i likhet nita!
hvad Kungl. Magt föreslagit, ställt sig på reservantens sida. Ett åt
hufvudändamålen med stadsfastighetskreditens ordnande på nu föreslagna
sätt är att bereda fastiglietsägarne i städer och stadsliknande samhällen
så billiga lån som möjligt. För att bereda stadshypotekskassans obligationer
afsättning på den billigaste marknaden, den franska, ar det
nödvändigt att så mycket som möjligt framhålla dess karaktär af statsinstitution.
Detta har, enligt utskottets uppfattning, bättre skett genom
den af reservanten föreslagna organisationen. Med den af Kungl. Maj it
företagna uppdelningen af reservantens förslag till förordning angående
konungariket Sveriges stadshypotekskassa i två särskilda författningar,
den ena angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa och den
andra rörande hufvudgrunderna för hypoteksföreningarnes bildande och
verksamhet, befordras ytterligare samma ändamål, hvarjämte, såsom i
statsrådsprotokollet framliålles, den rent praktiska fördelen vinnes, att
å de obligationer, som skola af kassan utlämnas, ej behöfver upptagas
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
17
andra bestämmelser, än som afse själfva kassan. Någon ändring af
den sålunda föreslagna anordningen torde ej kunna vidtagas utan att
försvåra ifrågavarande obligationers mottagande på den franska marknaden.
1 fråga om de blifvande stadshypoteksföreningarnes verksamhetsområde
hafva olika meningar framkommit. I den Riksdagens skrifvelse,
som närmast föranledt hela den nu verkställda utredningen, har syftet
med utredningen begränsats till ordnande af fastighetskrediten i städerna.
Kommittén har emellertid ansett det mindre lämpligt att från föreningarnas
verksamhetsområde utesluta med städerna jämförliga samhällen,
men gjort frågan härom i hvarje särskild! fall beroende på Kung],
Maj:ts medgifvande. Föredragande departementschefen har biträdt denna
kommitténs mening.
Äfven i denna del ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag.
Visserligen skulle betänklighet kunna förefinnas mot att låta alla
köpingar och municipalsamhällen utan vidare i förevarande afseende
likställas med städerna, då man snarare bland de förra än bland de
senare kunde tänka sig exempel på att ett samhälle skulle på grund af
förändrade konjunkturer eller andra förhållanden gå så tillbaka, att dess
''fastigheter blefve af minskadt värde eller så godt som värdelösa. Men
den Kungl. Majrt tillerkända pröfningsrätten i fråga om dessa stadsliknande
samhällens rätt till delaktighet i stadshypoteksförening torde
innebära eu tillräcklig garanti för att ej allt för små samhällen eller
samhällen, uppkomna till följd af någon anledning, som kan länkas
inom någon öfverskådlig tid upphöra, ej skola upptagas i stadshypoteksförening.
På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet ansett sig böra
tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Vid den granskning, författuingsförslagen inom utskottet undergått,
har utskottet emellertid funnit sig böra i vissa paragrafer föreslå
några förtydliganden och smärre jämkningar i uttryckssättet, för hvilka
utskottet nu går att redogöra.
Förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
§ 10 i förslaget till denna förordning har följande lydelse:
»För revision af styrelsens förvaltning och hypotekskassans räkenskaper
skola årligen utses revisorer, af Konungen två och af fullmäktige
i riksgäldskontoret eu.»
Bih. till Riksd. Prat. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Käft.
3
18 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Då § 9 i förslaget till förordningen innehåller föreskrift, att arfvoden
för styrelsens ledamöter skola bestämmas af Konungen, har utskottet
ansett att arfvoden äfven för revisorerna böra bestämmas i enahanda
ordning. Utskottet föreslår därför, att till paragrafen fogas följande
mening:
»Revisorernas arfvoden bestämmas af Konungen.»
Andra punkten af § 11 i denna förordning har följande lydelse:
»Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och
meddela ansvarsfrihet.»
Med hänsyn till stadshypotekskassans förhållande till riksgäldskontoret
har det synts utskottet lämpligt, att fullmäktige i riksgäldskontoret
beredas tillfälle att afgifva yttrande med anledning af styrelsens
och revisorernas berättelser, innan Konungen beslutar angående ansvarsfrihet
samt att föreskrift härom intages i denna paragraf. Uttrycket
»meddela ansvarsfrihet» torde utbytas mot orden »besluta angående
ansvarsfrihet». I enlighet härmed föreslår utskottet, att denna punkt
får följande lydelse:
»Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och
att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret afgifvit yttrande, besluta
angående ansvarsfrihet.»
Förordningen angående grunderna för s l a ds hypoteksföre n ing a rs bildande
och verksamhet.
I § 1 af denna förordning förekommer ordet »delägare». I öfverensstämmelse
med hvad som förekommer i förordningens senare paragrafer
torde detta utbytas mot »medlemmar».
§ 2, första punkten, i denna förordning har följande lydelse:
»Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos Konungen,
på hvilken det jämväl ankommer att pröfva, huruvida föreningens verksamhetsområde
må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.»
Kommittén förutsätter, att Kungl. Maj:t inhämtar yttrande från
hypotekskassans styrelse öfver hvarje ansökan om hypoteksförenings
bildande och om utsträckning af förenings verksamhetsområde. I sistnämnda
afseende har utskottet ansett det böra- i förordningen uttryckligen
angifvas, att sådant yttrande skall infordras. Detta kommer visserligen
till en början att medföra att, innan styrelsen för stadshypotekskassan
blifvit xitsedd, Konungen ej kan upptaga dylik ansökan till pröfning.
Det korta uppskof, som däraf kan uppstå för ett stadsliknande
19
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
samhälle att blifva medlem af stadshypoteksförening, torde emellertid
ej kunna medföra några afsevärda olägenheter. Utskottet föreslår alltså
att ifrågavarande punkt må få följande lydelse:
»Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos
Konungen, på hvilken det jämväl ankommer att, efter yttrande af
styrelsen för stadshypotekskassan, pröfva, huruvida föreningens verksamhetsområde
må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt
skick antagas, ville i anledning af berörda proposition,
l:o) för sin del antaga
a) dels följande
förordning
angående konungariket Sveriges stadsliypotekskassa.
Om hypotekskassans ändamål.
§ i
Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa har till ändamål att
drifva lånerörelse i enlighet med de i denna förordning gifna bestämmelser.
Hypotekskassan må utlämna lån allenast åt hypoteksföreningar af
fastighetsägare i rikets städer och med städer jämförliga samhällen.
Om hypotekskassans grundfond.
§ 2.
Staten tillskjuter grundfond för hypotekskassan. Denna fond skall
utgöra trettio miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock
ej äger för annat ändamål disponera öfver densamma, så länge kassans
alla förbindelser icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom
ytterligare tillskott af staten eller genom öfverförande af medel från
reservfonden.
20
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Grundfonden öfverlämnas genom riksgäldskontoret i svenska statens
tre och en half procent obligationer, ouppsägbara från innehafvarens
sida.
Grund fondsobligationer må, utan föregående medgifvande af riksgäldskontoret,
tagas i anspråk dels med högst en tiondel af grundfondens
belopp till utlåning åt hypoteksföreningarna dels ock till fullgörande
af kassans förbindelser, såväl då denna för tillfället saknar egna
användbara medel därtill som ock i den ordning, som i § 14 sägs,
vid kassans likvidation.
I hvarje fall, då grundfondsobligationer blifvit använda, skall
underrättelse därom genast meddelas riksgäldskontoret.
Då grundfondsobligationer af kassan tagits i anspråk i annat fall
än vid kassans likvidation, skall kassan godtgöra staten tre och en half
procent årlig ränta på den del af grundfonden, som blifvit använd,
och skall vid försäljning af grundfondsobligationerna möjligen uppkommande
öfverskott öfverföras till reservfonden.
§ 3-
Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna
förluster nedgå till tjuguåtta miljoner kronor, må hypotekskassan icke
upptaga nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.
Om hypotekskassans rörelse.
§ 4.
För anskaffande af erforderliga medel äger hypotekskassan att emot
räntebärande, till innehafvaren ställda obligationer upptaga lån att inom
viss, i låneaftalet angifven tid återbetalas antingen genom årlig amortering
eller efter uppsägning utan fastställd amortering.
Sammanlagda beloppet af kassans utelöpande obligationer må icke
vid något tillfälle uppgå till mera än tio gånger det belopp, kassans
grundfond och reservfond tillhopa utgöra efter afdrag af det belopp af
grundfonden, som i enlighet med bestämmelserna i § 2 må hafva
användts till utlåning åt hypoteksföreningarna.
De af hypotekskassan utfärdade obligationerna skola, för att hafva
gällande kraft mot denna, vara försedda med påteckning, att de blifvit
inregistrerade hos riksgäldskontoret.
21
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Af hypotekskassan mot obligationer upptaget lån skall senast tio
år efter dess upptagande kunna af hypotekskassan uppsägas till inbetalning
å den förfallotid, som i sådant hänseende må vara i låneaftalet
bestämd.
I don ordning, som nu är nämnd, må lån äfven upptagas för konvertering
af äldre lån.
För tillfälliga, af förut ingångna förbindelser föranledda behof
må hypotekskassan verkställa upplåning på viss kort tid eller på kort
tids uppsägning. Sådan upplåning må ock ske för tillfälligt anskaffande
af rörelsemedel; dock må beslut därom af kassans styrelse icke fattas,
med mindre styrelsens samtliga ledamöter äro tillstädes och minst fyra
om beslutet ense.
§ 5.
Såsom säkerhet för de utaf kassan utfärdade obligationerna tjäna
de i § 6 omnämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek.
§ 6.
Hypotekskassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas
antingen genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan
amortering efter förloppet af viss tid, minst tio och högst tjugu år
(fasta lån).
För de förbindelser, som hypoteksföreningarna för erhållna lån
utfärda till hypotekskassan, pantförskrifvas de hos föreningarna belånade
reverser med tillhörande hypotek.
§
Hypotekskassans styrelse åligger att tillse, att för alla af kassan
mot obligationer upptagna lån föreskrifven säkerhet är ställd och under
hela lånetiden bibehålies.
§ 8.
Inflyta till hypotekskassan medel, som icke genast kunna användas
till infriande af dess förbindelser eller till utlåning åt bypoteksföreningar,
äger kassan att göra sådana medel fruktbärande på kortare tid genom
medlens insättande i bankinrättning eller genom deras placering mot
22 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
fullgod säkerhet i stadsfastighet eller i statens, allmänna hypoteksbankens
eller hypotekskassans egna obligationer.
Om hypotekskassans förvaltning.
§ 9.
Hypotekskassan förvaltas af en styrelse med säte i Stockholm.
Styrelsen består af fem ledamöter. Af dessa utser Konungen fyra ledamöter,
däribland en till ordförande, samt fullmäktige i riksgäldskontoret
eu, hvilken skall vara vice ordförande. Därjämte utser Konungen tre
suppleanter samt fullmäktige i riksgäldskontoret en, hvilken skall vara
suppleant för vice ordföranden.
Styrelsens samtliga ledamöter och suppleanter utses för en tid af
tre år. Verkställande direktör väljes af styrelsen bland dess ledamöter.
Styrelsens ledamöter svara, en för alla och alla för en, för de beslut
rörande kassans förvaltning, till hvilka de med sin röst bidragit. Deras
arfvoden bestämmas af Konungen. Styrelsen utser kassans tjänstemän.
Angående grunderna för styrelsens beslutförhet stadgas i reglementet
för hypotekskassan.
Om revision m. m.
§ io.
För revision af styrelsens förvaltning och hypotekskassans räkenskaper
skola årligen utses revisorer, af Konungen två och af fullmäktige
i riksgäldskontoret en. Revisorernas arfvoden bestämmas af Konungen.
§ 11.
Styrelsens och revisorernas berättelser skola i tryck offentliggöras
samt öfverlämnas till finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Det tillkommer Konungen att pröfva styrelsens förvaltning och
att, sedan fullmäktige i riksgäldskontoret afgifvit yttrande, besluta
angående ansvarsfrihet.
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N.o 9.
23
§ 12-
När Konungen finner för godt att låta anställa granskning af
hypotekskassans förvaltning och räkenskaper, skola alla handlingar,
räkenskaper och kontanta tillgångar hållas tillgängliga för sådan o-ranskning.
§ 13.
Hypotekskassans behållna årliga vinst skall afsättas till en reservfond,
hvilken i första rummet skall användas till gäldande af de utgifter
och förluster, till hvilkas täckande inkomsterna för året icke förslå.
§ 14-
\ id likvidation af hypotekskassan skola dess egna tillgångar samt
de åt hypoteksföreningarna afgifna förbindelser med tillhörande hypotek
användas, innan de af staten öfverlämnade grundfondsobligationerna må
tagas i anspråk för fullgörande af kassans förbindelser.
Hvad som återstår af kassans tillgångar efter gäldandet af samtliga
skulder skall, jämte grundfonden, tillfalla staten.
§ 15-
Reglemente för hypotekskassan fastställes af Konungen,
b) dels ock följande
förordning
angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet.
Om föreningarnas ändamål.
§ 1.
Hypoteksföreningar af fastighetsägare i rikets städer och med
städer jämförliga samhällen (stadshypoteksföreningar) hafva till ändamål
24 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
att med de medel, som från konungariket Sveriges stadshypotekskassa
erhållas, tillhandahålla sina medlemmar lån mot sådan säkerhet af inteckning,
som nedan omförmäles.
Om föreningarnas bildande.
§ 2.
Ansökan om bildande af dylik hypoteksförening göres hos Konungen,
på hvilken det jämväl ankommer att, efter’ yttrande af styrelsen för
stadshypotekskassan, pröfva huruvida föreningens verksamhetsområde
må omfatta jämväl vissa andra samhällen än städer.
Konungen meddelar jämväl föreskrift angående det minimibelopp,
för hvilket hypoteksförening, innan den må börja sin verksamhet, skall
hos hypotekskassan hafva anmält sig till erhållande af lan.
Om föreningarnas och deras låntagares ansvarighet.
§ 3.
Hypoteksföreningarna äro i förhållande till oguldna beloppen af
sina från hypotekskassan erhållna lån ansvariga för kassans förbindelser.
För hypoteksförenings förbindelser äro medlemmarna ansvariga i
förhållande till oguldna beloppen af sina från föreningen erhållna lån.
Finnes medlem hos en förening icke kunna fullgöra den betamingsskv 1- dighet, som till följd af nämnda ansvarighet åligger honom, svara öfriga
medlemmar efter nyssnämnda grund för bristen.
§ 4.
Hypoteksföreningarna äro ansvariga för hypotekskassans utgifter
och förluster, i den mån dessa ej kunna täckas med anlitande af
kassans inkomster för året eller egna tillgångar; och skall kassan i
sådana fall infordra erforderliga tillskott från föreningarna.
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
25
Om föreningarnas rörelse.
Till hypoteksförening utlämnadt amorteringslån kan, sedan tio år
förflutit från lånets utgifvande, af föreningen uppsägas till inbetalning
efter ett år, liypotekskassans styrelse obetaget, när det med hänsyn till
kassan åliggande förpliktelser finnes kunna ske, att medgifva tidigare
uppsägning af lån, i hvilket fall styrelsen jämväl har att bestämma, på
hvilka villkor inbetalningen af lånet må äga rum.
Angående gäldande af kapitalrabatt och andra kostnader, som
hypotekskassan vid låns upptagande fått vidkännas, lämnas föreskrift i
reglementet för kassan.
Underlåter hypoteksförening att fullgöra föreskrifven inbetalning,
skall föreningen å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en
half procent i månaden.
§ 6.
Hypoteksförening må meddela lån allenast mot säkerhet af inteckning
i bebyggd och mot brandskada försäkrad fastighet, belägen
inom samhälle, som enligt föreningens reglemente tillhör dess verksamhetsområde.
För hypoteksförenings utlåning lända i tillämpliga delar till efterrättelse
de bestämmelser, som gälla för utlåning från hypotekskassan
till föreningarna. Lånen skola förty i afseende å ränta, kapitalrabatt,
förvaltningsbidrag och öfriga låneomkostnader samt återbetalningssätt
af hypoteksförening beviljas låntagaren på de fördelaktigaste villkor,
som föreningens förbindelser till kassan medgifva.
§ 7.
Fastighet, hvarå lån sökes, skall besiktigas och värderas af för
sadant ändamål särskildt utsedda värderingsmän, för hvilka instruktion
fastställes af hypotekskassans styrelse.
Byggnad, som icke hufvudsakligen är anordnad till bostäder eller
affärslokaler, må uppskattas endast till det värde, byggnaden pröfvas
äga, äfven om den icke användes för det med densamma ursprungligen
afsedda särskilda ändamål.
Bih. till Eilcsd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Höft.
4
26 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
Fastighet, hvarå lån meddelas, skall vara brandförsäkrad i inländsk,
med vederbörligen stadfäst reglemente försedd försäkringsinrättning,
som hypotekskassans styrelse finner erbjuda full säkerhet.
§ 8.
Amorteringslån må beviljas intill hälften af det enligt § 7 uppskattade
värdet, med iakttagande däraf att lånebeloppet icke lär öfverstiga
vare sig fastighetens brandförsäkringsvärde eller hälften af dess
bevillningstaxeringsvärde; dock må i fråga om större städer sådana
lån, därest hypotekskassans styrelse det medgifver, kunna inom brandförsäkringsvärdet
meddelas intill ett belopp, ej öfverstigande sex tiondelar
af vare sig det särskildt uppskattade värdet eller bevillningstaxeringsvärdet.
Fasta lån kunna meddelas, då den belånade fastighetens hufvudbyggnad
är af sten eller annat lika hållbart byggnadsämne, intill tre
fjärdedelar af det belopp, som, på sätt ofvan är stadgadt, må utlämnas
såsom amorteringslån, samt, då hufvudbyggnaden är af mindre hållbart
ämne, intill två tredjedelar af nämnda belopp.
§ 9.
Lån må ej meddelas till lägre belopp än ettusen kronor. Lån
skall utlämnas i kontanta penningar, därest ej lånesökande begär att
till visst belopp erhålla hypotekskassans obligationer, i hvilket fall
kassans styrelse äger pröfva, om så må ske, äfvensom bestämma den
kurs, efter hvilken obligationerna må utlämnas.
§ 10.
Den årliga afbetalningen å amorteringslån skall utgöra minst en
half procent, då den belånade fastighetens hufvudbyggnad är af sten
eller annat lika hållbart ämne, samt minst en procent, då densamma
är af mindre hållbart byggnadsämne.
I mån af verkställd amortering äger låntagare förfoga öfver motsvarande
del af den för lånet ställda inteckningssäkerhet.
§ n
Öfvergå!-
belånad fastighet till ny ägare, skall denne, om han
vill behålla lånet,''inom sex månader från den dag-, han blef ägare af
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
27
fastigheten, hos hypoteksföreningens styrelse göra anmälan om lånets
öfvertagande. Sker det ej, äger styrelsen att, om den så pröfvar lämpligt,
uppsäga lånet att inbetalas efter ett år.
Försummar låntagare att erlägga föreskrifven inbetalning, skall
han å förfallna beloppet gälda ränta, beräknad efter en procent i
månaden, hypoteksföreningen dock obetaget att nedsätta berörda ränta
till lägst två tredjedels procent i månaden. Har likvid ej skett inom
trettio dagar från förfallodagen, är låntagaren skyldig att, om styrelsen
pröfvar sådant nödigt, inom tre månader gälda jämväl det återstående
kapitalet med ränta.
Har belånad fastighet genom vanvård eller annorledes under lånetiden
minskats i värde, så att panten icke anses innebära betryggande
säkerhet, äger hypoteksföreningens styrelse, därest gäldenären ej lämnar
nöjaktig fyllnadssäkerhet, uppsäga lånet att helt eller delvis inbetalas
efter ett år eller, om sådant med hänsyn till föreliggande omständigheter
pröfvas erforderligt, tidigare.
§ 12-
De till hypoteksförening för erhållna lån afgifna förbindelser med
tillhörande hypotek skola ställas under offentlig vård, som utöfvas af
ett utaf Konungens befallningshafvande i det län, där föreningens
styrelse har sitt säte, förordnadt ombud. Handlingarna skola förvaras
under tre olika läs, och skola nämnda ombud och två af styrelsen därtill
utsedda personer innehafva nyckel till hvar sitt lås.
, , § 13-
Hypoteksförening äger ej rätt att drifva annan lånerörelse än i
§ 6 sägs; dock må föreningen vidtaga erforderliga åtgärder för placering
af sin reservfond.
Alla till hypoteksförening inflytande medel, som icke utgöra bidrag
till föreningens förvaltningskostnader eller afkastning af dess reservfond,
skola redovisas till hypotekskassan.
§ 14-
Bidrag till bestridande af hypotekskassans och hypoteksföreningarnas
förvaltningskostnader skola af låntagarne gäldas på sätt i vederbörande
reglementen närmare stadgas.
28
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
§ 15-
öfverskott, som må uppstå å influtna bidrag till hypoteksförenings
förvaltningskostnader, skall afsättas till en reservfond för föreningen.
Om föreningarnas förvaltning och om revision m. m.
§ 16-
Hypoteksförenings angelägenheter handhafves af en styrelse, utsedd
i den ordning, föreningens reglemente föreskrifver.
Sammankomst med hypoteksförenings medlemmar skall årligen
hållas, på sätt i föreningens reglemente närmare stadgas.
§ 17-
Hvpotekskassans förvaltning och räkenskaper skola underkastas
granskning af hypoteksföreningarna, för hvilket ändamål ombud för
dessa årligen före maj månads utgång sammanträda i Stockholm.
Dessa ombud utses i den ordning, reglementet för kassan närmare
stadgar.
De anmärkningar, ombuden må framställa, skola bifogas de öfver
hypotekskassans förvaltning afgifna styrelse- och revisionsberättelserna
och senast åtta dagar före ofvannämnda sammankomst jämte dessa tillställas
finansdepartementet och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Å dylik sammankomst skall jämväl, då sådant ifrågakommer, uppgöras
förslag till de tre ledamöter i hypotekskassans styrelse, hvilka
jämte ordföranden enligt förordningen angående konungariket Sveriges
stadshypotekskassa af Konungen utses. Sådant förslag skall upptaga
sex personer. Hypoteksföreningarna afgifva därjämte särskilt förslagtill
suppleanter för sistnämnda tre ledamöter, upptagande tre personer,
och förordnar Kommgen bland dessa och de tre af de å förslag till
ordinarie ledamöter uppförda, som därtill icke utsetts, tre suppleanter.
Förslag, som ofvan omförmäles, upprättas första gången å sammankomst,
hvarom Konungen förordnar.
Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 9.
29
§ 18.
Hypotekskassan företrädes inom hvarje hypoteksförening af ett
ombud, som äger deltaga i öfverläggningarna inom föreningens styrelse
och å sammankomst med föreningens medlemmar äfvensom, när hypotekskassans
styrelse så beslutar, verkställa granskning af föreningens
förvaltning och räkenskaper.
§ 19-
För revision af hypoteksförenings förvaltning och räkenskaper
skola årligen utses revisorer på sätt i föreningens reglemente stadgas.
Ombud för hypotekskassan bör jämväl deltaga i revisionen.
§ 20.
Reglemente för hypoteksförening fastställes af Konungen;
samt 2:o) besluta att, sedan konungariket Sveriges hypotekskassa
kommit till stånd, skola från riksgäldskontoret till kassan såsom dess
grundfond öfverlämnas 30,000,000 kronor i svenska statens tre och en
half procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet med de i
förordningen angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa gifna
bestämmelser disponera sagda obligationer, dock under villkor att, om
kassans grundfond genom på kassans rörelse uppkomna förluster skulle
nedgå till 26,000,000 kronor, kassan icke äger upptaga nytt lån, med
mindre Riksdagen på Kungl. Majrts framställning sådant medgifver.
Stockholm den 11 maj 1909.
På det sammansatta utskottets vägnar:
F. C:SON WACHTMEISTER.
Bih. till Biksd. Prof. 4909. 4 Sami. 2 Afd. 9 Häft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.