Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1

1909-03-03 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1909:1, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1909 kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning

af väckt motion om statsbidrag till aflönande af fjärdingsman.

Sammansatta stats- och lagutskottet har till förberedande behandling

fått emottaga eu af herrar Bengtsson i Häradsköp och Johansson i Aflösa

inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 55, så lydande:

»Gång efter annan har framställning gjorts till Riksdagen, att fjärdingsmannens

löneförmåner skulle bestridas af staten. Med dessa framställningar

har visserligen ännu icke det åsyftade resultatet vunnits; men då enligt

vårt förmenande det nu förefinnes ett ännu större behof af att en sådan

förändring åvägabringas, tveka vi icke att ånyo draga denna fråga under

Riksdagens pröfning.

Den kommunala skattebördan ökas mångenstädes för hvarje år i så

oroväckande grad, att de skattdragande icke utan oro kunna tänka på

framtiden, och ur den synpunkten torde man vara berättigad att på hvad

sätt som ske kan söka åstadkomma någon lindring. Tanken att i berörda

afseende bringa hjälp från statens sida är för öfrigt icke ny. Den kar

behandlats på många sätt, om också ännu intet resultat på detta område

uppnåtts.

För att i någon mån bringa hjälp härutinnan hålla vi före, att det

vore lämpligt, om den till fjärdingsmännen utgående aflöningen helt eller

delvis bestredes af staten. För närvarande utgår denna afgift, som bekant,

af kommunens medel, och att den i afsevärd mån är för kommunerna

ganska betungande torde framgå däraf, att fjärdingsmän finnas, som hafva

högst afsevärda årliga löneinkomster.

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 1. Häft. (Ko 1.).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Skälet hvarför Riksdagen icke hittills ansett sig böra bestrida dessa

utgifter har i hufvudsak varit, att man ansett fjärdingsmannens befattning

vara ett menighetsbestyr, hvarför ersättning borde erhållas endast af kommunerna.

Men det torde kunna sättas i fråga, om man icke vid ett dylikt

betraktelsesätt äfven skulle kunna hänföra, låt oss säga, länsmännens befattningar

till menighetsbestyrens område. Om också med ganska olika

befogenhet ha ju dock både länsmän och fjärdingsmän till hufvuduppgift

att sörja för ordning och säkerhet, enhvar inom sitt område.

För öfrigt torde man knappast från statens sida vara befogad att

vägra hjälp på detta område, blott därför att befattningen i fråga betecknas

såsom ett menighetsbestyr; ty till sådana måste väl äfven hänföras

den uppgift, som föreligger den extra polisstyrka, till hvars aflöning bidiag

lämnas af staten.

Staten har nu också genom den nu i det närmaste afslutade regleringen

för landsstaten på ett, som vi hålla före, riktigt sätt sörjt för „

dessa tjänstemäns aflöning, och vi kunna icke riktigt fatta anledningen

till att staten skulle alldeles uraktlåta att lämna sitt bidrag till aflöningen

utaf den stora organisationens sista led, fjärdingsmännen.»

Frågan om fjärdingsmännens aflöning helt eller delvis af statsmedel

har förevarit till behandling vid riksdagarna åren 1888, 1903, 1904 och

1905.

Framställningarna hafva vid samtliga dessa tillfällen afstyrkts af vederbörande

utskott samt af båda kamrarna afslagits.

Det sammansatta stats- och lagutskott, som år 1904 hade att behandla

frågan, fann icke skäl föreligga, som talade för en förändring uti fjärdingsmannabefattningens

genom sekler häfdvunna karaktär af kommunal institution

— ett menighetsbestyr —, och erinrade utskottet, hurusom af den

för fjärdingsmännen gällande instruktion, utfärdad af Kungl. Maj:t den

29 september 1899, syntes framgå, att fjärdingsmännens åligganden hufvudsakligen

afsåge att verka för uppehållande af ordning och säkerhet, hvar

och en inom den eller de kommuner, inom hvilka han blifvit till fjärdingsman

utsedd. Att fjärdingsmannen för detta sitt arbete aflönades af kommunen

syntes utskottet icke innebära någon obillighet, särskildt som staten

årligen bidroge med betydliga belopp till aflöning och underhåll af särskild

polisstyrka på landet.

Nuvarande sammansatta stats- och lagutskott hyser i frågan samma

uppfattning och kan sålunda ej förorda bifall till nu förevarande motion.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 3

Sedan Riksdagen senast fattade beslut i ämnet hafva icke heller några

ändrade förhållanden på detta område inträdt, som skulle kunna föranleda

till ett frånträdande af samma beslut.

Utskottet får alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1909.

På utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAM).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.