Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2

1909-03-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1909:2, Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1909, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning

af justitieombudsmannens framställning om ändring af 1

§ i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt

häktad den 14 september 1906.

Uti sin till innevarande års riksdag afgifna ämbetsberättelse har

justitieombudsmannen hemställt,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hjälp i

rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa, förordne

Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid rätten biträda.

Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen

tillstädes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde, varde biBih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 2 A få. 2 Häft. (N:o 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och La<j-)utskotlets Utlåtande N:o 2.

träde af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå. Ej må den

omständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra hinder mot

rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet hördt, må dock

icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten meddelas.

Till stöd för berörda framställning, hvilken öfverlämnats till förberedande

behandling af sammansatta stats- och lagutskottet, har ombudsmannen

anfört följande:

»I 1 § af lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad

den 14 september 1906 äro följande bestämmelser meddelade:

''Askar någon, som hålles häktad såsom misstänkt för brott, hvarå

dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan,

hjälp i rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde anskaffa,

förordne Konungens befallningshafvande lämplig person att honom vid

rätten biträda. Ivommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen

tillstädes, eller framställes först vid rätten begäran om biträde,

värde biträde af rätten förordnadt, om lämplig person finnes att tillgå.

Ej må den omständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas utgöra

hinder mot rannsakningens företagande. Innan biträde blifvit i målet

hördt, må dock icke, mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten

meddelas.»

Förslag till lag angående rättegångsbiträde åt häktad framställdes först

uti kungl. proposition till 1904 års Riksdag. Enligt detta förslag skulle

enhvar, »som hålles häktad såsom misstänkt för brott», äga tillgodonjuta

ifrågavarande förmån.

Sammansatta stats- och lagutskottet, som öfver propositionen afgaf

utlåtande, yttrade däri bland annat: Då den ifrågavarande lagens inflytande

på rättsskipningen vore svårt att på förhand beräkna, syntes nödig försiktighet

bjuda att åtminstone till en början lagens verksamhet inskränktes

till de fall, där anlitande af biträde finge anses vara mest af nöden,

d. v. s. vid rannsakningar med för gröfre brott häktade personer; och hade

utskottet ansett, att med hänsyn härtill begynnelsen af 1 § i den föreslagna

lagen borde få följande ändrade lydelse: »Äskar någon,''som hålles

häktad såsom misstänkt för brott, hvarå straffarbete efter lag följa kan,

hjälp i rättegången och säger etc.» En dylik begränsning vore enligt utskottets

åsikt påkallad jämväl ur kostnadssynpunkt, särskildt då, såsom af chefen

för justitiedepartementet äfven anmärkts, någon tillförlitlig beräkning af

den kostnad, som genom lagförslagets genomförande skulle tillskyndas

statsverket, icke läte sig göra.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o ä. 3

Utskottets utlåtande godkändes af Andra Kammaren. Första Kammaren

afslog däremot såväl utskottets förslag som Kungl. Maj:ts i ärendet

gjorda framställning.

Frågan upptogs sedermera af justitieombudsmannen, som för 1906

års Riksdag framlade Kungl. Maj:ts ofvanberörda förslag till förnyad

pröfning.

Till stöd för sin framställning anförde justitieombudsmannen bland

annat följande: Det torde inom vår stratfprocess, sådan densamma blifvit

enligt lag och rättssed bestämd, icke vara tillbörligen sörjdt därför, att

i gröfre brottmål den tilltalades rättmätiga intréssen blefve på ett tillfredsställande

sätt tillgodosedda, och särskildt torde detta gälla för det

fall, att den tilltalade vore häktad. Man finge betänka, att det vore af

vikt, att alla omständigheter, som vore till förmån för den tilltalade,

blefve under processen framhållna och vederbörligen belysta, ej blott på

det att en oskyldig ej dömdes till ansvar och den skyldige ej straffades

hårdare än hans brott förtjänat, utan äfven på det att rannsakningar

icke i onödan utdroges på längden, på det att icke först efter klagomål

i högre instans den oskyldige undginge straff eller den skyldige finge

sin brottslighet riktigt bedömd, och på det att den oskyldige verkligen

af domstolen frikändes, så att det ej om honom i utslaget komme att

heta, att oaktadt omständigheter och liknelser mot honom förekommit,

han ej kunnat åt saken fällas. —- Ett mycket beaktansvärdt stöd för

reformens behöflighet syntes justitieombudsmannen kunna hämtas från

den omständigheten, att under den inom Första Kammaren under 1904

års riksdag hållna öfverläggningen om sammansatta stats- och lagutskottets

förslag till lag i ämnet förslaget vann understöd af åtskilliga

talare, hvilka voro domare i underrätter, och hvilka uppenbarligen på

grund af den erfarenhet, de såsom sådana varit i tillfälle att inhämta,

vitsordade reformens angelägenhet och vikt. — Sant vore väl, att om

denna reform torde gälla detsamma som om åtskilliga andra ifrågasatta

partiella reformer på straffprocessens område, nämligen att den icke kunde

på ett fullt lämpligt sätt genomföras utan i samband med eu total reform

af vår straffprocess i modärn riktning, och de anmärkningar, som

ur denna synpunkt blifvit inom högsta domstolen framställda mot det

af Kungl. Maj:t vid 1904 års riksdag framlagda förslaget och hvilka

under öfverläggningen inom Första Kammaren af flere talare upptagits,

förtjänade därför det allra största afseende. En reform af sist omnämnda

beskaffenhet syntes emellertid allt fortfarande ej vara att förvänta inom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

cn öfverskådlig framtid. Yikten och angelägenheten af att någon förändring

till det bättre vidtoges på det ifrågavarande området af vår

straffprocess, vore enligt justitieombudsmannens mening så stor, att man

borde låta fara de betänkligheter, som, på grund af nyssberörda omständigheter,

kunde hysas mot en partiell reform, samt tillse hvad som under

nuvarande förhållanden lämpligen kunde åtgöras. — Kung], Maj:ts ofvan

omförmälda förslag, hvilket till hufvudsakliga delar blifvit af vederbörande

riksdagsutskott tillstyrkt samt i den af utskottet tillstyrkta formen

af Riksdagens Andra Kammare godkändt, syntes justitieombudsmannen

i det väsentliga utgöra ett efter nuvarande förhållanden väl lämpadt förslag

till reform i nu ifrågavarande afseende; och torde man genom ett

antagande af detsamma vinna hvad som för det närvarande syntes vara

möjligt att härutinnan ernå. — Den af sammansatta stats- och lagutskottet,

såsom det ville synas, hufvudsakligen ur kostnadssynpunkt

gjorda förändring af lydelson af 1 § i Kungl. Maj:ts förslag syntes

justitieombudsmannen ej tillfredsställande. Det vore ju uppenbart, att

behofvet af rättegångsbiträde vore enahanda för en häktad, antingen det

brott, hvarför han vore ställd under tilltal, vore belagdt med straffarbete

eller blott fängelse. Dessutom torde det mången gång erbjuda svårighet

att strax efter häktningen och innan rannsakningen vid domstol ens

påbörjats afgöra, huruvida det brott, hvarför personen ifråga blifvit

häktad, kunde medföra straffarbete eller icke. Under dessa förhållanden

torde hänsynen till att den kostnad, som reformen komme att medföra

för statsverket, måtte i möjligaste mån nedbringas, böra få vika.

I afgifvet utlåtande öfver denna justitieombudsmannens framställning

anfördes af sammansatta stats- och lagutskottet följande: »Förevarande

af justitieombudsmannen till Riksdagens pröfning framlagda lagförslag,

hvilket i hufvudsak öfverensstämmer med Kungl. Maj:ts vid 1904

års riksdag i ämnet framställda förslag, innebär liksom detta en utveckling

af den princip, som redan finnes i gällande lag uttalad, nämligen

att enhvar, som är för brott tilltalad, må för tillvaratagande och bevakande

af sina intressen begagna sig af rättegångsbiträde. Då emellertid

detta faktiskt gestaltat sig så, att i regel endast den tilltalade, som

äger medel att bekosta sådan rättslig hjälp, kommer i åtnjutande af

denna förmån, under det att den medellöse oftast är utestängd därifrån,

uppställer ifrågavarande lagförslag fordran på statens mellankomst för att

bereda äfven de medellösa tilltalade, om de så önska, tillfälle till dylik

rättshjälp. Denna rättighet har dock ansetts böra begränsas till de fall, där

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskoltets Utlåtande N:o 2. 5

behofvet af rättshjälp mest framträder, eller då den tilltalade hålles häktad

Att den tanke, som sålunda ligger till grund för förslaget, innebär något tilltalande

och att förslaget härutinnan är ett uttryck för en riktig princip,

torde icke kunna förnekas. — Utskottet har därför funnit saken vara af den

stora vikt och betydelse, att densamma synts utskottet icke böra förfalla,

utan nu i någon mån komma till lösning; och har utskottet härvid icke

kunnat undgå att taga hänsyn till den omständigheten, att justitieombudsmannen,

hvars verksamhet torde hafva förskaffat honom särskild erfarenhet

och insikt på detta område, funnit sig manad att i kraft af sitt ämbete

påkalla Riksdagens uppmärksamhet för frågan. En lagstiftning af ofvan

antydda art torde också utan tvifvel hafva allmänna meningen för sig.

Däremot har inom utskottet, liksom vid sakens föregående behandling i

Riksdagen, tvekan rådt om lämpligheten att gifva lagen den utsträckning,

som i förslaget ifrågasatts. Af denna anledning och då det torde vara

lämpligt, att Riksdagen framgår med försiktighet på den nu föreslagna

vägen, samt frågan i allt fall torde hafva sin största betydelse beträffande

gröfre brott, har utskottet ansett sig böra biträda ett vid sakens behandling

inom utskottet framkommet förslag, hvarigenom den i justitieombudsmannens

förslag medgifna rätten för tilltalad att erhålla rättegångsbiträde

begränsas till dem, som hållas häktade såsom misstänkta för brott, hvarå

kan följa dödsstraff eller straffarbete, dock ej under två år, eller sålunda

en begränsning till de fall, då häktningsåtgärden är i lag ovillkorligen

föreskrifven. — Enligt utskottets förslag skulle början af 1 § i den föreslagna

lagen sålunda erhålla följande lydelse: Äskar någon, som hålles

häktad såsom misstänkt för brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete, dock

ej under två år, efter lag följa kan, hjälp i rättegången, och säger han

sig ej själf» etc.

Denna utskottets hemställan bifölls utan votering af båda kamrarna.

Af den i Andra Kammaren förda diskussionen att döma, synes utskottet

hafva utgått från det antagande, att stadgandet i 19 § 5 mom. af promulgationslagen

till strafflagen —till öfverensstämmelse hvarmed det lagrum,

som nu är i fråga, af utskottet redigerades — skulle kunna tillämpas, så

snart straffarbete i två år ingår i latituden.

Det lärer emellertid med fog kunna ifrågasättas, om den tolkning af

bestämmelsen i 19 § 5 mom. af promulgationslagen till strafflagen, som

sålunda vid förevarande lags tillkomst synes hafva inom utskottet gjort

sig gällande, är med lag öfverensstämmande.

Vid granskning af det utaf Riksdagen antagna lagförslaget an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

fördes inom högsta domstolen, att med den föreslagna lagens grund

och syfte syntes mindre väl öfverensstämma, att lagens tillämplighet begränsats

till de fall, där den häktade misstänkes för brott, hvarå dödsstraff

eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan, »helst

sistnämnda från promulgationslagen till strafflagen hämtade uttryck icke

lärer kunna tolkas annorledes, än att därmed afses allenast sådana brott,

i hvilkas straffskala ej ingår lindrigare straff än straffarbete i två år».

Att denna tolkning af berörda lagrum är den riktiga torde äfven

framgå af handlingarna rörande promulgationslagens tillkomst.

Uti Kungl. Maj:ts ursprungliga förslag till promulgationsförfattning

hade lagrummet i fråga följande lydelse: »Den, som misstänkes att hafva

begått brott, hvarå dödsstraff eller straffarbete i längre tid än två år följa

kan, skall i häkte tagas». Vid granskning inom högsta domstolen af detta

förslag hemställdes, att lagrummet i stället skulle erhålla följande ändrade

lydelse: »Den, som misstänkes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff

eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan, eller för hvilket

förlust af medborgerligt förtroende för alltid stadgad är, skall i häkte

tagas». Den sålunda föreslagna ändringen motiverades därmed, att i strafflagsförslaget

vore flera brott belagda med straffarbete, som, efter omständigheterna,

kunde ådömas än under än öfver två år, men nämnda brott

vore icke alltid af den grofva eller för samhället vådliga beskaffenhet, att

det kunde anses nödigt föreskrifva, det den, som för dylikt brott misstänktes,

skulle ovillkorligen i häkte tagas. Riksdagen godkände för sin

del högsta domstolens anmärkning, hvarefter lagen utfärdades med den

lydelse, som högsta domstolen föreslagit, dock med borttagande af hvad

förslaget innehöll rörande medborgerligt förtroendes förlust.

I öfverensstämmelse med den af mig nu uttalade meningen har ock,

såsom af följande rättsfall framgår, ifrågavarande uttryck i 1906 års lag

angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad blifvit tolkadt af

Kungl. Maj:t.

En kvinna X, hvilken häktats såsom misstänkt för barnamord, anhöll

hos Konungens befallningshafvande i Uppsala län, att Konungens befallningshafvande

måtte enligt nyssnämnda lag åt henne förordna rättegångsbiträde.

Konungens befallningshafvande yttrade i resolution den 15

april 1908, att då det brott, för hvilket X hölles häktad, icke vore sådant,

som afsåges i 1 § af lagen angående förordnande af rättegångsbiträde

åt häktad den 14 september 1906, kunde den gjorda framställningen

icke till någon Konungens befallningshafvande» åtgärd föranleda. Lands
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

sekreteraren uttalade emellertid följande skiljaktiga mening: »Som X

hålles häktad såsom misstänkt för brott, hvarå kan följa straffarbete till

och med sex år, finner jag Konungens befallningshafvande enligt ordalydelsen

i 1 § af lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt

häktad den 14 september 1906 vara skyldig att på grund af hennes

förevarande ansökning förordna lämplig person att henne vid rätten

biträda». Öfver Konungens befallniugshafvandes beslut anförde X besvär

hos Kungl. Maj:t i justitiedepartementet, men Kungl. Maj:t fann i utslag

den 1 maj 1908 ej skäl att i beslutet göra ändring.

Härigenom är sålunda fastslaget, att ifrågavarande bestämmelses

tillämplighetsområde är begränsadt på ett sätt, som icke synes hafva

afsetts af bestämmelsens upphofsman.

Härtill kommer eu annan omständighet, som i och för sig synes

mig vara af beskaffenhet att påkalla en jämkning af bestämmelsen.

Genom lagen den 12 juli 1907 har nämligen straffminimum för

barnamord nedsatts från två till ett års straffarbete. Denna lagändring

har haft den, naturligtvis icke afsedda, påföljden, att för barnamord häktad

kvinna numera — hvilket ock framgår af förenämnda rättsfall — ej

längre äger förmånen att erhålla ifrågavarande rättshjälp.

Jag inser till fullo, att det i allmänhet icke är lämpligt att rubba

en lag, hvilken tillämpats så kort tid, som förhållandet är med den nu

förevarande. Men jag närer å andra sidan det hoppet, att Riksdagen

i likhet med mig skall finna ett behjärtansvärdt undantagsfall vara förhanden.

Det synes mig icke vara skäligt, att barnamörderskor, hvilka

uppenbarligen kunna vara i särskilt behof af rättegångsbiträde, genom

den år 1907 beslutade straffnedsättningen skola vara beröfvade rätten

till sådant biträde, hvars uppgift ju är att framdraga de omständigheter,

som böra föra till åtnjutande af straffnedsättning.

Med afseende å omfattningen af den utaf mig ifrågasatta jämkningen

ansluter jag mig på de af min företrädare i justitieombudsmansämbetet

anförda skäl till hans mening, hvilkens principiella riktighet ju ock

erkändes af sammansatta stats- och lagutskottet.

Enligt min tanke är ifrågavarande lag äfven i öfrigt behäftad med

brister.

Att i detta sammanhang söka råda bot för dessa har emellertid icke

synts mig lämpligt. Med hänsyn till de olika meningar, som därutinnan

förefinnas, har jag nämligen befarat, att lösningen af den utaf mig nu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utskottets ut

låtande.

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

väckta frågan skulle försvåras genom dess framförande i samband med

nyss antydda tvistiga spörsmål.»

De erfarenheter, som vunnits under den tid, förevarande lag varit

i tillämpning, torde gifva vid handen, att densamma med den begränsade

omfattning, hvari den af 1906 års Biksdag antagits, icke kan anses hafva

fyllt det med lagen afsedda ändamål.

Då det nämligen numera måste anses fastslaget, att rättegångsbiträde

enligt lagen ej kan förordnas för annan än den, som hålles häktad

såsom misstänkt för brott, i hvars straffskala ej ingår lindrigare straff

än 2 års straffarbete, är lagens ifrågavarande bestämmelse tillämplig

endast å sådana häktade, hvilka tilltalats för de allra gröfsta brott, under

det åtskilliga andra häktade, hvilka jämväl måste anses vara i stort

behof af biträde i rättegången och bland dem, såsom justitieombudsmannen

framhållit, numera äfven barnamörderskor, icke kunna erhålla

sådant.

Utskottet anser sålunda, att en ändring af ifrågavarande lagparagraf

i den af justitieombudsmannen angifna riktning bör äga rum.

Emellertid befarar utskottet, att en så stor utsträckning af lagens

tillämplighetsområde, som af justitieombudsmannen påyrkas, möjligen

skulle medföra, att rättigheten att erhålla af offentlig myndighet förordnad

försvarare kunde komma att tagas i anspråk i alltför stor utsträckning

äfven i sådana fall, där behofvet af rättshjälp icke kan anses

vara i högre grad trängande. Häraf kunde följa kostnader för staten af

ganska betydande och för närvarande icke beräknelig omfattning.

Då nu därtill kommer, att vid en eventuell omarbstning af vår

straffprocess förevarande fråga gifvetvis kommer att blifva föremål för

ingående pröfning, samt vid sådant förhållande det icke utan synnerligen

tvingande skäl kan anses lämpligt att dessförinnan vidtaga en

reform med så vidtgående konsekvenser som den nu ifrågasatta, finner utskottet

tillrådligt att för närvarande stanna vid en något mindre omfattande

reform än justitieombudsmannen föreslagit.

Utskottet har sålunda tänkt sig, att rättigheten att erhålla rättshjälp

skulle utsträckas till att gälla för alla dem, som hållas häktade

såsom misstänkta för brott, hvarå straffarbete enligt lag följa kan,

hvadan lagen skull# äga tillämpning, förutom i de fall, då häktning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlutande N:o 2. 9

jämlikt 19 § 5 mom. promulgationslagen till strafflagen ovillkorligen

bör äga rum, jämväl i de uti 19 § 6 mom. 1 stycket 1 punkten samma

promulgationslag afsedda fall, då häktning må ske, hvaremot utskottet

af ofvan anförda skäl ej under för handen varande förhållanden ansett

sig böra tillstyrka en utsträckning af lagen jämväl beträffande dem,

som på grund af stadgandena i 19 § 6 mom. 2 stycket och 7 momentet

promulgationslagen hållas häktade för brott, hvarå endast fängelse eller

böter följa kan.

Genom antagande af detta utskottets förslag torde hufvudsyftet med

justitieombudsmannens framställning vara vunnet utan att alltför stora

kostnader åsamkas statsverket eller något föregripande äger rum med

afseende å en blifvande lagstiftning i ämnet.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen med föranledande af justitieombudsmannens

ifrågavarande framställning måtte för

sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen angående förordnande

af rättegångsbiträde åt häktad den 14 september

1906.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen angående

förordnande af rättegångsbiträde åt häktad den 14

september 1906 skall erhålla följande ändrade lydelse:
i

Äskar någon, som hålles häktad såsom misstänkt

för brott, hvarå straffarbete efter lag följa kan, hjälp

i rättegången, och säger han sig ej själf kunna biträde

anskaffa, förordne Konungens befallningshafvande

lämplig person att honom vid rätten biträda.

Kommer den, som till biträde förordnats, ej vid rannsakningen

tillstädes, eller framställes först vid rätten

begäran om biträde, varde biträde af rätten förordna^,

om lämplig person finnes att tillgå. Ej må

den omständigheten att biträde ej kan af rätten anskaffas

utgöra hinder mot rannsakningens företagande.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sand. 2 Afd.'' 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

Innan biträde blifvit i målet hördt, må dock icke,

'' mot den häktades bestridande, slutligt utslag af rätten

meddelas.

Stockholm den 4 mars 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Reservation

af herrar Lindhagen och Thorsson, hvilka anfört:

»Det torde icke kunna bestridas, att det af justitieombudsmannen

nu för andra gången framförda förslaget, som jämväl öfverensstämmer med

Kungl. Maj:ts år 1906 framlagda proposition i ämnet, är principiellt det

enda riktiga. Behofvet af rättegångsbiträde för en häktad är enahanda,

vare sig brottet kan umgällas med straffarbete eller lindrigare straff.

Den af utskottet uttalade farhågan, att rättigheten skulle kunna tas

i anspråk i alltför stor utsträckning äfven i oträngda mål och staten

därigenom tillskyndas oberäkneliga kostnader, synes dessutom svårligen

kunna vara för handen, när steget tages så långt som utskottet erkännansvärdt

föreslagit. För de fall, på hvilka lagen enligt utskottets

förslag fortfarande ej skulle äga tillämpning, får enligt strafflagen häktning

icke alls äga rum annat än i undantagsfall. Enligt hvad från

stadsfiskalskontoret i Stockholm vitsordats, äro dessa, såvidt hufvudstaden

angår, högst få till antalet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansätta, Stats- (och Lag-)uiskottets Utlåtande N:o 2.

För (ifrigt har gällande lag i 4 § en garanti i viss mån mot det

befarade missbruket. Där stadgas nämligen, att den häktade eventuellt

kan åläggas att återgälda till statsverket ersättningen för biträdet.

Af dessa skäl ha vi ansett oss böra hemställa,

att justitieombudsmannens förslag måtte oafkortadt af Riksdagen

bifallas.»

Det skulle antecknas, att herr Fahlén ej deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:45 Skrifvelse till Konungen i anledning af justitieombudsmannens framställning om ändring af 1 § i lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad den 14 s. 1 i texten